[Olaus Petris kršnika, hand B]

[Texten Šr inskriven efter "En Swensk Cršneka af Olavus Petri efter handskrift (O. Petri Kršnika Nr 1, KB)" utgifven af Jšran Sahlgren. I: Samlade Skrifter af Olavus Petri, FjŠrde bandet, Utgifna af Sveriges Kristliga Studentršrelses fšrlag under redaktion av Bengt Hesselman, Uppsala 1917. Den Šr inskriven inom ramen fšr projektet "€ldre Nysvensk databas" vid Institutionen fšr nordiska sprŒk i Lund. Lisa Christensen har ansvarat fšr att materialet har šverfšrts till maskinlŠsbar form. Den maskinlŠsbara texten Šr inskriven av Lisa Christensen, Ingvor Hansson och Cecilia Falk och korrekturlŠst en gŒng av Lisa Christensen. Texten kan innehŒlla smŠrre korrekturfel, men troligen inte luckor eller felaktiga tillŠgg.

Petri-B omfattar sidorna 198 - 298, samt mindre delen av s 197 och utgšrs av stil B.

Texten fšljer med nŒgra fŒ undantag utgŒvan frŒn 1917. Undantagen Šr motiverade av att Œtersškning i texten ska underlŠttas och av att orden vid databehandling inte ska delas upp i mindre enheter. De tryckfel som finns fšrtecknade fšre sjŠlva texten i utgŒvan frŒn 1917 har korrigerats i den maskinlŠsbara texten.

Fšljande Šndringar och tillŠgg har gjorts:
Sidnummer anges fšre varje ny sida i utgŒvan: [197] - [298]

I utgŒvan frŒn 1917 Šr Stil A omŠrkt. Stil B markeras med klamrar: []. De klamrar som i utgŒvan omger varje sida frŒn 198 till 298 har inte skrivits in. Ord och bokstŠver frŒn andra handskrifter fšrekommer i nŒgra fall. SŒdana markeras med <>. Vid inskrivningen har klamrarna satts ut med undantag fšr de fall nŠr de finns inuti ord. Alla ord som har innehŒllit nŒgon sorts klammer har markerats med * direkt efter ordet.]


[197] at han fick Stocholm in pŒ then daghen, och bšdh fšr then skull vppŒ at han skulle hallas heligh, ThŒ konung Karll til Stocholm kom brende han vtaff bŒdha malmanar, ty han wente bestalning, Men Erchebispen kom och offšrtšffuat draghandes effter honom och bestallade honom, och woro thŒ ingha som honom wille gišra nŒghon vndsettning, Och effter thet han sŒgh at Erchebispen och the medt honom woro hade taghit sakenne sŒ fšre, at the wille gŒ thet ighinom, fruchtade han och at borgharenar i Stocholm icke skulle stŒ faste med honom effter thet alt landet wende sigh honom i frŒ, Ther fšre bestelte han om sitt gull och silff thet han ganska mykit hade, thet besta han kunde, gaff sigh sŒ hemligha om natta tijdh till siššs, och tridhie daghen [198] ther effter war han i Dantzik, togh ther leydhe och bleff ther i siw ŒŒr, Och hade han en drŒpligh skatt med sigh, Och lŒnte han the Prytzska herranar, ena stoora summo gull, och fick ther noghor fŠste i pant, huilken han doch inthet behalla kunde, fšr then feyde skull som ther i landet war, Och rymde han i frŒ Stocholm widh Sancti Matthie tijdh, Effter Christi byrd fiorton hundrat siu och fŠmtyio ŒŒr, sedhan han hade i niyo ŒŒr konung warit. Och thŒ konung Karll bortrymder war kommo in i landet ighen biscop Benct i Skara, her Moens Green, her Ture Turesson, Gštzstaff olsson, Gišstaff Laurentzsson, och monge flere som fšr konung Karls wredhe til konung Christiern flydde woro.
	ThŒ nw konung Karll flydder war, hade Erchebispen fšgha nšdh til at fŒ Stocholm in, Ty the woro tuedrechtige ther inne, Och Olaff Drake war hšffuitzman bŒde šffuer slott och stadh, pŒ konung Karls wegna, och en mŒnat ther effter fick Erchebispen slottet in, Hade sŒ strax bodh till Gotland effter her Olaff axelsson, The skickade sŒ myndig bodh til konung Christiern, Och medhan han giorde redho, foor Erchebispen kring om landet och dachtingade med bšndernar, och fick all slotthen in, fšrvthan Calmarne, som her Gišstaff Karlsson inne hade, Och lŠt inthet Erchebispen sigh bekomma thet fšr bšnderna, at han wille haffua konung Christiern her in, Ty then menige man i landet hade thet inthet samtycht, effter thet han hade giort sŒ mykin skada her in pŒ landet och war rikesens hŠtzska fiende, Men fšrra Šn nŒghor wiste ther ith ordh vtaff thŒ war han widh Pingxdagha tijd i Diura haffn, medt en ganska stoor skipz flotta, och lŠt gŒ fšr rychte at konung Karll hade sŒlderat ganska mykit folk, och actadhe sig her in ij rijkit, till at skinna och brenna, och fšr then skull war han kommin at sŒdana affwŠria, Men Erchebispen och the andra som thetta medt honom bedriffuit hade, vptecknade nŒghra articlar, huilka konung Christiern besegla skulle, Och sŒ wille the haffua honom fšr theres herra och konung, Samma articlar woro tilfšrenne sende till Kišpmannahaffn, och hade ther wordet fšrseglade, the sendes Œter nw til [199] konungen och wordo vtan all geensŠyelse strax beseglade, Och the woro sŒ lydhande fšrst, Han skulle halla altt rikit widh Sueriges lagh, priuilegier och godha gambla sidhwŠnior, Item ingens jordha godz som i thet ena rijket bodde skulle i thet andra fšrhindrat warda, Item thet han hade borta i frŒ Sueriges Crono skulle han lŒta strax komma ther til ighen, Item the Suenske skulle haffua theres frij tiltalan i rŠtgŒng om Gotland, och tollen widh Bahuus fšrhandlas och affrettas, Item han heller hans fšrstinno heller nŒghor pŒ theres wegna skulle icke kišpa eller panta noghot iordha godz til Cronona heller sigh, fšr ty ther med fšrnidhras ridderskapet och frelset, och fšrminskas rikesens tienest, och Šr ther aff tillfšrenne vpkommin stoor ouilie emellan herskapet och frelset, Item han skulle icke fšrpanta heller til Œterlšsn bortgiffua rikesens slott, land heller lŠŠn, Item han skulle icke leggia nŒghon olagha tunga pŒ rikesens inbyggiare, SŒ foor thŒ Erchebispen vth til konungen och lŠt tagha honom medt procesz in i Stadhen Šn thŒ han lijthen tidh til fšrenne hade stŒtt pŒ bursprŒket i Stocholm och vppenbarligha vthloffuat at han icke wille tagha nŒghon frŠmande herra her in i riket.
	PŒ S. Johannis Baptiste dagh vthwaldes konung Christiern i Stocholm til Sueriges konung, foor strax til Vpsala, hyllades widh Morasteen, aff them som thŒ kunde tilstŠdhes wara, och pŒ S: Pedhers och S: PŒuels dagh bleff han Cršnter i Vpsala, och hade han Suerige inne sŒ lenge konung Karl war i Dantzick, och stodh landet vnder hans regemente wel, medh thet fšrsta, sedhan begynte thet fšrwandlas, Och lŠt han vthkora sin son Junkar Hans til konung effter sigh, SŒ her i Suerige som han tilfšrenne hade lŠthit honom vthkora til konung til Danmark och Norige, Her Ture Turesson giorde han til rikesens marsk, och antwardade honom Stocholms slott, Och altt thet gull och silff som konung Karl hade fŒt munkanar i Stocholm til gšme i godha troo, thet rogde the, och lŠte konung Christiern fŒ. Anno domini Mcdlxij war PŒuans legat Marinus benemd her i riket med Romare afflat, och fšrsamblade [200] her monga peningar, Och aff alt thet han her fšrsambladhe, togh konungen halffparten, ty han sade sigh och skola offta fšra šrligh emoot Christenhetennes fiender Rysserna,
	ThŒ nw konung Christiern i nŒghor ŒŒr regerat hade, begynte han leggia monga nyia skatter pŒ landet, then ena effter then andra, och alle the som noghra peningar hade, the moste lŠna honom til stora summor, och finge dogh inthet igen, och allestedes ther han fšrnam insatta peningar wara, bŒde i Wadzstena och annor stedes, them lŠt han alla borttaga och fšrde till Danmark, Han lšste Land to Holsten til sigh aff Greffuan i Schowenbergh, och aff sin brodher Greffue Gierdt, och ther behšffde han monga peningar til, huilka han vthan tuiffuel fšrsamblade aff all sin rike, fšr sŒdana beskattningar skull, och at han alt fšrde bort aff landet begynte han fŒŒ stoor ouilia her i riket, och hans owener begynte kalla honom ena botnalšsa tasko, och sadhe at han war en rikesens fšrderffuare, Doch war han ellies en from och sachtmodigh man, SŒ kom och hŠr itt rychte i landet at konung Karll skulle haffua fšrsamblat mykit folk i Prytzen, ther han wille geffua sigh hŠr in i riket medh, Šn thŒ at thet inthet sŒ sant war, Doch fšr samma rychte skull bliffuo monge mistenckte, at the skulle wilia tilhielpa, at konung Karl skulle komma til riket igen, Och bliffuo sŒ Doctor Claes Rytting, som hade warit konung Karls Canceller, her Niels Pedhersson, her …rian Karlsson, Steen Benctsson och monge andre tagne widh halsen, Och bliffuo somblighe sŒ iemmerligha pinadhe, at the bleffuo dšdhe, somblige bleffuo oferdighe, och somblighe sŒtto lenge i fengilse, fšr thenna gerning skul fšrškades owilien Šn nw meer, och meer i landet.
	SŒ hade thŒ konung Christiern achtat sigh till Finland, och hade han thŒ medt rikesens rŒdhz samtyckio Šn nw en nyian skatt lagdt vppŒ landet, Thet war, hwar borgare sin halffua skatt, en skatte bonde xij šre, en landbo vj šre, Och effter thet han wille sielff til Finland, befalte han Erchebiscop Jšns, at han skulle stŒ fšr riket, och dagtinga medt bšnderna, om sŒdana skatt, och lŠta honom [201] vthkomma, Men thŒ han begynte handla ther om, sade bšnderna kort ney, ty the hade sŒ monga olagligha skatter tilfšrenne vthgiort, at the hade lijthet igen, Och jw sŒ offta the wordo beskattadhe bleff them loffuat at sŒdana skulle ey meera begiŠras aff them, SŒ kunde the nw wel merkia (sade the) at konungen wille platt fšrderffua them, Therfšre sadhe the sigh nw heller wilia dšš, Šn flere sŒdana skatter vthgišra, Och begynte bliffua itt stoort buller i bland bšndernar sŒ at the i Vpsala stijcht begynte gišra vpreesning, emot konungen, Och fšrsamblade sigh bšnderna til hopa, sommestedes noghor hundrat, sommestedes noghor tusende, Men Erchebispen war stundom sielff vthe nŠr them, och taladhe medt them och badh them stilla sig, Stundom screff han them till, pŒ thet sidsta screff han them till med the andra aff rikesens rŒdh som med honom i Stocholm woro til stedes, Som woro her Gišstaff Karlsson her Fadher Vlffsson, her Erich Nielsson, her Gregers Benctsson, och her Gregers Matsson, The alle til hopa loffuade bšnderna at then vpreesning som the giort hade skulle them inthet til recknat warda om the Šn nw wille stilla sigh, Loffuade the them och at the allrigh wille effter then dagh rŒdha konungen ther till, at han skulle meera leggia sŒdana skatt pŒ landet, och wille the troligha ther vthi fšrarbeta at konungen skulle aff leggia then skatten, som nw pŒ lagder war, och at the icke mera vthgišra skulle Šn theras lagligha skatt. SŒ hade och bšnderna theres sendebodh till Erchebispen och Rikesens rŒdh, Och thŒ seyies Erchebispen haffua giffuit bšnderna frij fšr then skatten, och at han gaff them sitt breff ther vppŒ och fšrkunnade thet vppenbarliga aff bursprŒket i Stocholm, Om Erchebispen giorde thenna fšrlosningen til at stilla bšnderna ther medt heller skedde thet fšr then skull at honom mishagadhe sŒ mykit skulle fšras vtaff landet, kan man icke retzliga wetha, Men thŒ konung Christiern alt thetta fšrnam kom han Œter til Stocholm igen, och talade hŒrt til Erchebispen och sadhe, at han och hans wener och foghdar hade giort honom almoghan olydighan, Och kallade han mŒngha aff rikesens rŒdh til hopa, och satte sakene infšr them, [202] och lychtades ther med at Erchebispen moste settias i fŠngilse, Och bleff aff the Danska vppenbarligha kallat en fšrrŠdhare, Konung Christiern hade lŠnge tilfšrenne hafft en agg til honom, Han fructadhe at han skulle gišra honom som han hade giort konung Karl, och wordo offta mong breff funnen pŒ gator och kyrkior hŠr och ther, som sŒ stodh scriffuit vthi, Erchebispen Šr en fšrrŠdhare, SŒ begynte honom nw lšnt warda fšr thet han hade giort emooth konung Karl, Som han giorde sŒ gick honom,
	Och hade rikesens rŒdh besynnerligha en stoor deel aff them rŒdt konungen ther til, och giffuit honom ther sitt breff vppŒ, at han skulle tagha Erchebispen widh halsen, och sŠnda honom til Danmark, Erchebispen hade wel monga wŠner och stoora slŠcht, Men han hade och monga owŠner, ty han war en hŠtzk man och hŒrdsinnat, och huem han bleeff wred vppŒ, honom wille han fšrderffua i grund, Ty wore och monge illa til fridz med honom, och skyndade honom fšgho gott til ther the thet bekomma kunde, Och hade konungen mong klagemŒl pŒ honom, ibland huilken thet itt war, at nŒghon tijd til fšrenne thŒ konungen war farin til Danmark, screff Erchebispen effter honom, at han skulle komma hijt til baka ighen, och gaff fšre i sin scriffuelse, at her woro mŒnghe fšrrŠdhare i riket bŒde innan rŒdz och vthan, Teslikes och monge borgare i Stocholm, huilke alle hade hemlig stempling med konung Karll, at han skulle komma in i riket igen, Och gaff konungen sŒ fšre, at thet war Erchebispens bedreff, at her Niels pedersson her …rian karlsson, Sten benctsson, doctor Claes rytting wordo gripne och illa tracteradhe, Ty konungen hade lŠtit honom handla ther med, Och til sŒdana bedreff hade Erchebispen brukat en lššs karll som heet Pedher Hettolšs, Han sade sigh wara kommin ifrŒ Prytzen, och haffua fšrtt breff til fšrnemde her Niels och the andra som fŒngade wordo, Men the kommo pŒ thet sidsta til laghen och lade thet i frŒ sig med wŠriomŒl, at the inghen breff hade fŒtt, ey heller hade nŒghon stempling hafft fšr hŠnder Stodh och samme Pedher Hettolššs fšr retthen, vppenbarligha bekende, och tilstodh, at han inthet sŒdant wijste [203] medt the godha men, som fŒngna woro, som han tilfšrenne hade sagt pŒ them, Men thet han hade sagt pŒ them, hade Erchebispen nšdhgat och trugat honom til, SŒ lychtades thet ther medt, at all skullen kom in pŒ Erchebispen, fšr huilkit han aff en stoor part aff ridderskapet fick stoor ouilia,
	ThŒ nw rychtet kom vth i landet at Erchebispen fŒngin war, huilket och (vthan tuiffuel) wardt sŒ fšregiffuit at han war gripin fšr then skull, at han wille fšrlossa bšnderna, aff then skatt som pŒ budhin war, fšrsamblade sigh en stoor hoop med bšnder, och kommo pŒ Norramalm och fšrra Šn nŒghor i Stadhen ther aff wiste, finge the Helge andz holman in, Och strax thet vppenbart bleeff i Stadhen gingo alle til harnesk, Men thet bleff satt i dagh pŒ nŒghra daghar til gišrandes, Och thŒ thetta skedde war konung Christiern sielff farin til StŠket, och togh thet in, Och thŒ han fick the tijdhenden om bšnderna gaff han sig strax Œth Stocholm, Och fšrra Šn daghen vthe war pŒ en Sšndagh, lŠt han korta sin skep in til Sandbroona, och skilde sŒ bšnderna Œth, sŒ at en part bleff pŒ malmen, och widh tryhundrat pŒ Helge andz holman, Och stodh slachtingen med bšnderna i frŒ morgonen thŒ solen vpgik in til klockan war widh try, The bšnder pŒ holman woro, bleffuo alle slaghne, och gripne, Widh trettyio tre bšnder woro in i Helge ands kyrkione och warde sig manligha ther inne. Them wart pŒ thet sidsta sŠkerheet til sagdt fšr lijff och sund, Men the som gŒffuo sigh och kastade wŠrionar ifrŒ sigh, wordo the iemmerligha i hiel slaghne i kyrkione, Hšffuitzmannen fšr bšnderne heet Johan Lindhorm, han bleff steglat, och otta bšnder med honom, Men the andra wart šffuerseedt, och the loffuade vth at the skulle vthgišra then skatt som pŒ lagd war, Och thetta skedde anno domini Mcdlxiij nŒghot effter Laurentij, SŒ bleff och handlat om Bann och Interdict, som hallas skulle šffuer rijket, ther fšre at Erchebispen fŒngat war, Men konungen sade ther emoot at han icke hade lŠtit gripa honom sŒsom en biscop, vthan sŒsom en besuoren man, then aff honom land och lŠn hade, och war i then motthon en leekman, Ther til sade han, at Erchebispen war [204] en meenedhare, fšrrŠdhare, bansman, och irregularis, och borde fšr then skull ingha the priuilegier niuta som fromma och Šrligha biscopar the theres Šmbete wel fšrestadt haffua, giffna och vntha Šro, Doch satte konungen then saken med nŒghor besynnerlig spšrsmŒll infšr biscop KŠttil i Lijnkišping, Biscop Birger i WesterŒrs, Biscop Cort i boo, PŒuans legat Marinus och Vpsala Cappittel som alle thŒ i Stocholm tilstŠdes woro, Men the sade sich icke thŒ kunna swara til sŒdana spšrsmŒŒl, och ther medt fšrdršgdes tijdhen med then handlen in mooth alla helgona tijdh, Och konunghen seglade til Danmark, Erchebispen fšrdes och med skip til Kišpmanna haffn, sattis och ther i fŠngilse.
	ThŒ biscop KŠtil hade giffuit sigh ifrŒ Stocholm, screff han konungen til, at han skulle geffua Erchebispen lššs och lŠta honom niuta Sueriges lagh, Men han scriffuelse wordo inthet achtad, Ther fšre begynte thŒ biscop KŠttil (sedhan konungen borth farin war) at handla med Erchebispens wŠner, her Christiern bentsson och her Dauid benctsson Erchebispens bršdher, och her Niels Christiernsson huru the skulle settia sigh vp emooth konung Christiern, The fingo och til sig her Trotte karlsson, her Iwar green, och her Erich Nielsson medt nŒghra andra, Och the begynte huar i sin stadh handla medt bšnderna och reesa landet emooth konungen, Och woro thŒ bšnderna snart reeste effter thet the woro illa till fridz med konungen bŒde fšr the mŒngha beskattningar skull, sŒ och fšr the bšnder han leeth gripa och i hiŠl slŒ pŒ Helgeandz holman, i en feligh dagh, fšr then skatt skull som them pŒ lagd war, SŒ kom thŒ biscop KŠtil med the andra som medt honom woro, och bestallade Stocholm pŒ bŒdha malmana, StŠket bleff och bestallat, och effter fŠm wikor vpgiffuit, Och biscop KŠtil lŠth alle stedes vptagha skatten, SŒ screff han Šn thŒ konung Christiern till, at om han wille giffua Erchebispen lššs, och lŠta honom komma til sina kyrkio igen, ThŒ wille han all ting sŒ stilla til godho at han skulle haffua her i riket en lydig och weluiliog almogha, hwar och icke, thŒ achtade the halla fram som begynt war, ThŒ konungen sŒdana breff fick sadhe han, Dar [205] schal my de kraden pape nimmer tho dwingen, LŠt sŒ komma til hopa sitt ridderskap med all then macht han bekomma kunde i Danmark, kom sŒ dragandes med en ganska stoor hŠr, fik och sŒ thet Suenska ridderskapet medt sigh som icke war fallit til biscop KŠttil, Men nŠr the som Stocholm belagdt hade, hšrde at konungen kom dragandes med ena sŒdana mackt, gŒffuo the bestalningen vp, bšnderna gingo hwar heem til sijn, och Capitenernar med theres eghit folk drogho somblige Œth Dalernar och somblige Œth Helsingaland, Och MŒndaghen fšr PŒsca, kom konung Christiern til Stocholm, och tšffuade ther inthet, vthan drogh strax ŒŒt Vpsala, war ther šffuer PŒscana, och drogh sŒ Œth WestrŒrs, och lŠt strax bestalla och bestorma slottet, som her Niels Christiernsson inne hade, Men han kunde thet icke fšršffra, SŒ fick han thŒ wiss tidendhe, at biscop KŠtil och the andra som med honom woro, woro komne med Dalekarlenar nidh til HarŒker, Ther fšre drogh konungen emooth them, actandes leggia them nidh, och sedan dragha vp i Dalerna, och platt fšrleggia then landzŠndhan, sŒ at inghen aff hans owŠner skulle effter then dagh haffua ther nŒghon tilflygt, Men thet lyckades icke fšr honom, ty han wart affslaghen widh HarŒŒker, och miste ther mykit folk och hŠstar, och rymde sŒ Œth Stocholm igen, Och biscop KŠtil med the andra reeste landet til at beleggia Stocholm,
	SŒ kom thŒ itt anskrij šffuer heela landet i bland bšnderna at the wille haffua konung Karll igen, Och the scriffuo rikesens rŒdh til, at the skulle haffua bodh Œ stadh effter konung Karl, SŒ kommo thŒ til hopa i Sichtuna her Niels Christiernsson, her Iwar green, her Christiern benctsson och her Dauid bentsson medt mŒnga andra, Ther wordo breff beramat som til konung Karll sŠndas skulle, En frijboren man som heet Olaff Ingasson wart fšrskickat til Pryttzen, med breffuen, NŠr the nw sŒ fšrsambladhe woro i Sichtuna, bleff her Niels Christiernsson dšdh siuk, sŒ lŠt han fšra sigh til VestrŒrs och ther bleff han dšdh, ThŒ konung Christiern fick thet wetha at han dšdh war, wart han ganska gladh, och giorde [206] strax en hoop med jachter redho wel bemannade, Ther her Ture Turesson war hšffuitzman fšre, som skulle lšpa til Vestrars, och tagha slottet in, och om the thet icke kunde fŒŒ, sŒ skulle the brenna stadhen aff, Men thŒ the kommo til WestrŒrs, kommo the ther icke i land, Ty bŒrgarenar och andra som ther til stedes woro hade giort skantzer fšr sig och hšlle them ifrŒ sigh. Ther fšre nšdhgades her Ture Turesson lšpa tedhan medt sina jachter, och actadhe han sigh til Arbogha och annor stedes til at handla och dactinga med the landzŠndar ther om kring, pŒ konung Christierns wŠgna, Men thŒ han kom til quicka sund mštte honom ther biscop KŠtil med en hop bšnder aff rekarna, Och the kommo ther til slachting, Her Ture wart aff slaghen, och miste ther siu jachter, och mykit folk bleff bŒde slagitt och fŒngitt honom ifrŒ, Ther med lop han til Stocholm igen, SŒ kommo thŒ her Christiern benctsson, her Dauid benctsson, och her Iwar Green, med ganska mykit folk, och belade Stocholm pŒ NŒrramalm, Her Trotte Karlsson beladhe Stadhen pŒ Sšdhra malm, Men biscop KŠtil med thet folk han hade lŠghrade sigh medt sin skep widh LŒnga holman, sŒ at Stadhen war belagd pŒ tre sijdhor, Och skedde ther mŒnga slachtingar, wel i en heel mŒnat, sŒ gott som huar dagh, och Š bleff konung Christierns folk altijd aff slagitt,
	SŒ hade och Dalerna med meniga landet scriffuit them aff rikesens rŒdh til, som hšllo med konungh Christiern, at the skulle geffua sigh i frŒ honom, och hade sendt them noghra articlar som the besinna skulle, i bland huilka thet war en med the merkeligaste, at konung Christiern icke war rŠtth kommen til riket, Ty then menige Man som ther om nŒghot borde tilspord wara wiste ther inthet aff fšrra Šn han war hŠr inne i riket, Och fšrmanade the rikesens rŒdh ther til, at the skulle šffuergiffua konung Christiern, The sadhe sig wilia haffua konung Karll igen, Ingen fšrstŒndare sade the sigh wilia haffua, effter thet Suerige hade aff Œlder warit itt konungarike, och inthet hšffuitzmans dšme, heller presta geld,
	ThŒ nw konung Christiern sŒgh at han icke tess mechtig war, at [207] han kunde slŒ them aff som honom bestallat hade, vthan at han jw altijd fick skada pŒ sitt folk, PŒ KŠplingen fick han besynnerligh stoor skadha, SŒ giorde han fyra och tiughu skip redho til at seghla til Danmark, Men thŒ han kom i stega sund sŒ war ther en hop med bšnder fšr honom, ther miste han itt aff sin besta skip, och nŒgott folk, PŒ samma skip fingo bšnderna itt baneer thet the kallade Danabroka, Samma baneer sendes strax i lŠghrett pŒ nŒrra malm, och wart vpsat emoot stadhen pŒ brunka bergh, Och thetta skedde anno domini Mcdlxiiij widh Midsommars tijdh Och foor biscop KŠtil alle stedes om kring landet och hyllade bšnderna til sigh, och togh skatten in,
	Men sedhan konung Christiern war seghlat ifrŒ Stocholm och hade lŠtit ther effter sigh mŒnga Danska herramen, som slott och stadh bewara skulle, kom konung Karl widh dyra WŒrfru tijdh ther strax effter i SkiŠren, sedhan han hade warit i siw ŒŒr nŒgot pŒ thet ottonde i prytzen, Han hade mong skep med sigh och mykit folk som han hade fŒtt i Dantzick, SŒ hade och konungen i PŒland skickat honom folk til handa, ThŒ han nw sŒ war komin i skiŠren, hade han strax bodh til her Christiern benctsson som thŒ war med mykit folk och mong skep widh biscops Tuna, SŒ kommo thŒ samme her Christiern och her Iffuar green, som hšffuitzman war i lŠghret pŒ Norramalm, och med honom hans diekn, som altijd war hšffuitzman fšr Dalerna, til konung Karll, och dachtingade fšrst medt honom, och allt thet som tilfšrenne giort war, och all then owilia som them emellan warit hade skulle wara en afftalat sak, Sedhan seghlade the hart infšr Stocholm, SŒ screff konung Karl rikesens rŒdh til, och the andra aff thet Suenska ridderskapet, som inne i Stocholm bestallade woro, med rŒdhet och menigheeten i Stadhen, och badh them at the skulle komma vth til honom, och anama honom fšr theres konung, som them borde, SŒ kommo thŒ vth til honom bispen i VestrŒrs och tuŒ heller tre aff adelen med honom, Och the sadhe sigh komma till at hšra hans wilia, ThŒ Suaradhe konung Karl at han inthet besynnerligitt hade seyia them, ey hade han heller [208] mera kallat them, Šn the andra ther inne woro, Han wille at alle samman skulle komma och bekenna honom fšr theras herra och konung, Och lŠt <them> ther med fara in i stadhen igen, och foor han med en bŒtt pŒ Sšdhra malm, och gaff sig ther i handel medt bšnderna, och andra som i thet lŠgret woro, och sporde them til, om han icke war theres rette konung, och om the Šn nw wille kenna honom ther fšre, och gišra honom thett them theres herra och konung borde gišra, ThŒ bekende the at han war theras rŠtta konung, the sadhe sigh och wilia halla honom ther fšre, och gišra honom thet them gišra borde, Men nŒghra woro ther i bland som sadhe, at man skulle bijdha med hyllningen sŒ lŠnge biscop KŠtil som thŒ icke ther war komme til stedes, sedhan giorde thŒ konung Karll och her Christiern benctsson theres skep redha til storm, SŒ at the actadhe storma til stadhen pŒ alla sijdhor, Men thŒ the Suenske som i Stadhen woro thet sŒgho, foor rikesens rŒdh med borgomestare och rŒdh i stadhen, strax vth til konunghen och begynte dachtinga medt honom, och gŒffuo honom stadhen vp, och the hade allan sommaren warit bestalladhe, ThŒ nw konungen kom in i stadhen, gŒffue the Danske (som ther monge woro) sigh in vppŒ slottet, Och konungen gik fšrst i byy kyrkionne, sedhan foor han aff stadhen pŒ NŒrramalm, och handlade ther medt bšnderna, och bleeff aff them hyllat, foor sŒ Œter in i stadhen, gick strax pŒ rŒdzstuguna och taladhe med them allom som ther til stŠdes woro, widh thetta sinnet,
	KiŠre wener i wete wel, at jach Šr idher rette konung, och jach Šr nw kommen ifrŒ Prytzen, ther jach wel fšrseedder war, effter idhart bodh och breff, riket til vndsettning, och fšrseer jach mich nw til idher, at j jw wille halla mich fšr idher konung, och gišra thet idher bšr gišra, Jach will hŒlla idher widh lagh och rŠtt, och heppes och jach ey heller noghon tijdh annars giort haffuer, Om mine fogdar och embetzmen haffua annorledes skickat sigh Šn them borde, SŒ Šr thet skedt emooth min wilia, witskap och befalningh och skola the ther sielffue stŒ til suars fšre, Och lŠt konungen med sitt tall [209] clarliga thet merkia, at han inthet hade brutet ther til at han skulle fšrdriffuin warda, Och thŒ han hade ther Šndat, thet som gišras skulle, och honom war huldskap och manskap tilsagd, gick han pŒ myntet och bleff ther til herberges, ty han kom inthet pŒ slottet, The Danske hade thet inne, Och war myntemestaren konung Karl ena stora summo peninga skyllig, och hade icke redeligha skickat sigh emoot honom, Men nŒghra fŒ daghar fšrra Šn konungen fick staden in, bleff han dšdh.
	SŒ woro och thŒ ganska monga aff thet Danska ridderskapet qwarre i Stocholm effter konung Christiern, emellen them och konung Karl handladhe then parten aff rikesens rŒdh som hade inne warit medh i bestalningen, at the motte frijt fara aff landet igen med theras skep och behŒldne hŒffuor, Thet tilstadde konung Karl, Och ther med togho the Danske sin skep igen som them woro medt wŠriande hand ifrŒ taghen, Thetta giorde konung Karl vthan theres witskap och samtyckio, som i thetta šrligitt mesta omaket hafft hade, kan hŠnda at thet haffuer sŒ warit vtloffuat fšrra Šn stadhen gaffs vp, men thet mishagadhe monga aff the Suenska, at the Danske skulle sŒ slett komma sin wegh, Ty the wille haffua better fšrwetat sigh medh them och konung Christiern om fridh, och at Erchebispen motte haffua bliffuit lššs, fšr Šn the skulle haffue giffues lššs, Och thŒ biscop KŠtil som thŒ pŒ then tijdh war i Westergštzland, fick thet hšra at konung Karl war kommin i landet, och hade fŒtt Stocholm in, gaff han sigh strax til wegs, och kom til honom, och wardt wel vndfŒngat, och woro widh otta daghar til hopa, Men thŒ biscop KŠtil fick thet weta at konungen hade giffuit the Danske lššs, togh han thet illa widh sigh, och wille icke gilla thet konungen med them giort hade, Och hade bodh effter them (ty the woro icke Šn nw longt komne) at the skulle komma pŒ slottet igen, SŒ kom Claes Ršnow och the andre aff thet Danska ridderskapet som med honom woro til baka igen, och Claes Ršnow gick til Biscop KŠtil och badh honom hšgeliga, at then dagtingan som med them giord war, motte bliffua stŒndandes, ellies wille mong [210] godh mandz ord och Šra ther šffuer warda fšrkrenckt, Och loffuade han vth, at han gerna gišra wille huad honom pŒlagdt worde, och at Erchebispen skulle komma til sitt igen, om then dagtingan som konung Karl giordt hade, motte bliffua bestŒndandes, Ther med gaff thŒ Biscop KŠtil them lššs, foor och sŒ han sin wŠgh aff stadhen, och war icke mykit wel til fridz med konung Karl, fšr then dagtingan skul, Men her Ture Turesson som slottet inne hade pŒ konung Christierns wegna, wille ingalunda lŠta konung Karl thet vp, vtan giorde skadha in i stadhen alt thet han kunde, Och S. Luce Euangeliste natt bleff Morten Lindorm borgemestare i Stocholm skuttin med en bšssosteen til dšdz, och šffuer honom sorgde icke allenast Stocholms stadh, vthan och altt rikesens rŒdh, Widh samma tijdh bleff her Olaff Axelsson dšdh som Gottland hade i pant fšr itt stoort stycke peningar, aff konung Christiern, Han vplŠt thet sinom brodher her Iwar axelsson,
	ThŒ nu konung Christiern sŒgh at konung Karl war kommen til Suerige igen, fšrlijkte han sigh med Erchebiscop Jšns, och lŠt honom fara heem igen, pŒ thet (vtan tuiffuel) at han Œter skulle fšrdriffua konung Karl, Ty han wel wiste, at the icke skulle fšrlika sigh i itt rike til samman, Och gaff konung Christiern Erchebispen och her Erich Nipertz fulla macht medt sitt špna breff til at handla med enom och androm pŒ hans wegna, SŒ at thet the giorde pŒ hans wegna, skulle han fast och giltt hŒlla, SŒ kom thŒ Erchebispen til Biscop KŠtil, flere hans wener, mštte honom och pŒ wŠgenom, thŒ han kom vpdragandes, Them fšrwende han platt i frŒ konung Karl igen, Šn thŒ at the woro the samme som honom hade kallat vtaff Pryttzen, Och war biscop KŠtil allaredho til fšrenne icke mykit wel til fridz med konung Karl, fšr then dagtinganen skull, som fšr beršrd Šr, Ty war han och snart ifrŒ honom wender, Och begynte Erchebispen och Biscop KŠtil strax handla med bšnderna och draga them i frŒ konung Karll, at the icke skulle bekenna honom fšr theres konung, Men nŠr Capitelet i Vpsala hšrde at Erchebispen icke Šn nw wille wara til fridz, vtan hade Šn nw mera ondt i sinnet, Togho [211] the thet ganska illa widh sigh, Ty the hade sŒ mykit ont nwtit honom Œt tilfšrenne, och mykin sorg och bedršffuilse hafft fšr hans skull vnder konung Christiern, SŒ fruchtade the Šn nw at thet yttersta skulle wara werre Šn thet fšrsta, Ther fšre fšrmanade the honom bŒde scriffteligha och mundtligha, at han skulle achta sitt Biscops embete, och inthet befata sigh med werldzligitt regemente, anseendes at han sielff och altt hans Clerekerij, hade nutit hans fšrra regemente til alt ondt, Men han achtade sŒdana theres rŒdh intet, vtan togh thet til wederwilia, at the honom sŒdana rŒdde, Och Šn thŒ at Erchebispen, och the andre som med honom hšllo, wille dragha bšnderna ifrŒ konung Karl, sŒ wille the doch thet aldrigh bekenna, at the wille haffua konung Christiern igen, Kan och wel sŒ hŠnda, at the icke haffua alle warit widh thet sinnet at han skulle komma til riket igen, Icke bekende the heller, at the wille plat fšrdriffua konung Karl aff riket, Vtan the wille at han skulle taghit itt slott, bo heller nŒgot annat, med nŒghon fšrlŠning ther til, eller och bliffuit i Wadstena eller anno stedes huar honom hade tecktz, och inthet befata sigh med noghot regemente, Sedhan wille the haffua skifft riket i fyra deelar, och the skulle sŒ haffua warit fyre som riket regera skulle, Och Šn doch sŒdana wardt fšregiffuit, SŒ kunde lickuel bšnderna och andre flere thet wel merkia aff Erchebispens breff och anslag, at han jw meente konung Christiern, ehuru the andre som med honom woro, kunde wara til sinnes, Nw woro bšnderna Erchebispen mykit benegne, och hade mykit lagdt sigh vth fšr honom emoot konung Christiern, Men the woro och nw konung Karl wel benegne, och hade stoorligha Œstundat och begerat honom i gen, Ther fšre war nw thet then menige mandz wilie, at the skulle fšrlijka sigh, halla fridh och bliffua sŒ bŒdhe widh macht, Ty bšnderna woro nu trštte aff šrligh och begiŠrade fridh, och sadhe sig wilia halla medh honom som fridhen wille halla, Och effter thet konung Karl wille och gerna haffua fridh, therfšre hšllo bšnderna sigh meera til honom Šn til Erchebispen, aff huilkit Erchebispen bleff mykit bekymbrat, doch wille han icke fšr then skull slŒ vtaff thet han fšr [212] hŠnder hade, vtan sende allestedes bodh och breff vth, och wille hylla bšnderna til sigh, Stemde och nŒghor hŠredh til sigh til Arnšš, Men the woro icke monge som kommo, Och the ther kommo sadhe sig icke wilia trŠdha ifrŒ konung Karl, jw werre bleff Erchebispen til fridz,
	NŠr konung Karl fšrnam at Erchebispen wille til inghen wenskap, vtan gick alt effter hans skadha och fšrderff, begynte och han haffua vth sin breff och bodh i landet, och lŠt dagtinga med bšnderna, och beklagadhe hšgeligha pŒ Erchebispen, at han wille dragha konung Christiern her in i landet i gen, som han tilfšrenne giordt hade, rikit til en drŒpligh skadha, Och pŒ thet konunghen kunde haffua almoghen sigh teste weluilioghare, loffuade han sigh wilia giffua alla landboor halffparten aff theris affrad til, och skattebšnderna loffuade han at han wille gišra itt affslagh pŒ theres skatt, Med Helsingar, och Dalekarlar slogh han en stoor deel aff skatten, SŒ gingo thŒ breff offuer breff ibland almoghan, pŒ then ene sidhonne konungens, pŒ then andra Erchebispens, och thet ena twert emooth thet andra, och bŒdha parternar clagadhe ther offuer at theres breff wordo vndertrycht, Erchebispen fšrbšdh presterna lŠsa konung Karls breff fšr bšnderna, och ladhe thet wijte widh, at huilken som laas hans breff, han skulle mista altt thet han Œtte, och driffuas ifrŒ sitt geld, Thet samma bodhet lŠt och konung Karl vthgŒ, at huilkin prest som hans breff icke lŠŠsa wille, eller war befunnen ther medt at han laas Erchebispens breff, han skulle reknas fšr en fšrrŠdhare, och straffas ther effter, SŒ stodh thŒ Clerekerijt ganska illa pŒ bŒdha sijdhor, Screff och konung Karl Capitelet til i Vpsala itt longt breff, i huilko han fšrtaldhe all then handel som emellan honom och Erchebispen warit hade, Och pŒ thet at then historien mŒ teste kunnogharen warda, Šr samma breffs innehald her insatt, och Šr sŒ lydhandes.
	KŠre werdige fŠdher och wener, Idher minnes wel huru idhar Erchebiscop Jšns, nŒghor ŒŒr fšr Šn han oss alz tinges fšrdreff, hŠr i stadhen i WŒrfru gilstugu med andra flere, lagligha ther til wunnen [213] wardt, at han och the hade ther med vmgŒnget, at the thŒ wille haffua fšrradt, drŠpit eller fšrderffuat oss, som vppenbarligha nogh bewijsligitt Šr, Och fšrwende Erchebiscop Jšns sich och mongt sin fšrršmdt haffuer, bŒde i vppenbara bursprŒk, sŒ och i annor rum, sŒ at han widh fŠm ŒŒr hade vmgŒtt ther vm, oss at fšrrŒdha, och fšrderffua, fšr Šn han thet fšrrŠdhelset fulkomna kunde, Och fšr fšrnembda Erchebiscops Jšnses šdhmiuka, sŒ och alla the godha mŠnz bšn, som thŒ ther nŠr woro, SŒ och besynnerligha therfšre at biscop Sigge och Capitulares i Vpsala, och Capitulares i Strengenes, loffuadhe oss tŒ alle med hand och mun, widh edher och Šhro, troo och sanning, at fšrscriffne Erchebiscop Jšns skulle alrigh offtare wara oss til skadha, eller i sŒdana motto emoott, som han och sielffuer med monga dyra eedher, oss tŒ ther, och mong sinne sidhan, loffuadhe, och swor at wij aldrigh skulle aff honom annat <fšrmodha> Šn fulkomligh och fast troskap kerligheet och gott, som han och swor, synnerligha och vthi wort maak, pŒ Stocholms huus, icke longt fšr Šn han oss fšrdreff, Ther wij honom sade och vnderuijste, bland flere kosteligh groff Šrende, sŒ at oss war sagdt, at wij skulle fšrdreffne warda, TŒ ladhe han sina hender samman, och badh sigh sŒ Gudh til hielp, Jungfru* Maria, S. Erich konung, och alt himmelrikes herskap, at wij aldrigh skulle fordriffuas vtaff Suerige, emedhan han leffde, och fšrra Šn wij skulle fšrdriffne warda, tŒ wille han liggia dšdh fšr wŒra fštter, och vthgiuta sitt hierteblodh, FŒ daghar ther effter, i thet samma som wij honom best troodde, och fingom honom wŒrt špna breff til wŒra godha mŠn, och kŠra almogha, lydhandes at the skulle strax vthdragha oss til hielp och styrkelse moot wŒra och wŒr rikis fiender, som fšrnemde Erchebiscop Jšns ther om vnderwisande yttermera wore pŒ wŒra wegna etc, Til huilkin rese bŒde han och flere wŒrt rŒdh oss tŒ fulkomligha rŒdde at fara, TŒ nšdde han wŒra godha mŠn och kŠra almogha, at fšlia honom emoot oss, och lŠt strax gripa wŒra fogdar, och godha mŠn, och ršffua och skinna alt thet han och hans partij šffuerkommo, thet* oss och the godha mŠn, som [214] medh oss wille hŒlla, tilhšrde, Och wordo monge ihielslaghne, synnerliga i Strengenes, som ther dšdhe lŒgho fšr hans fšrrŠdelse skul, som i alle wel weten, Och ther vppŒ at han tess heller kunde komma wŒr kŠra almogha sigh til hielp och fšrderffua oss, ThŒ loffuade han them, och swor ther dyra eedher vppŒ, at han aldrigh wille tagha konung Christiern her in i riket etc, och at han wille fšrminska theres skatt, och sedan bestalladhe han oss i wŒr stadh Stocholm, Ther budhe wij honom, och them som med honom hšllo, sŒ til, at hade thet welet leydat, och felat oss fšr šffuerwold och orett, tŒ wille wij gŒnga vth, och giffuit oss i retten fšr them, sŒ at the skulle sielffue haffua bŒde warit ŒkŠrare och domare, Thet wille the oss icke til stŠdia, doch Šr aldrigh fšrra hšrdt, at noghor fšrste eller herre, haffuer sŒ fšrbudit sigh fšr sina vndersŒter til retta, och synnerligha fšr them som honom fšrderffua wille, Nogh wijste wij, at hade wij kommet til them, thŒ hade the drŠpet oss, Doch bude wij til, atuj heller hade dšdt vnder theres šffuerwold och orettwijso, Šn wij wille haffua rymdt wŒrt rike, ThŒ wij fšrnumme at oss ingen dagtinghan kunde hielpa, tŒ hade wij ey annor kor, Šn at šffuergiffua wŒr barn, sysken, frender och wener, wŒrt rike, och altt thet wij Œtte, och fly bort i elende, Och strax han hade oss aff riket fšrdriffuit, tŒ togh han konung Christiern in, och giorde honom til en weldigh konung šffuer alt Suerige, tuert emoot the lšffte och eedher, som han almoghanom fšrra loffuat, och sworit hade, at han aldrigh wille dragha fšrnemda konung Christiern eller Danska, hijt in i riket til at rŒdha, Och huru Erchebiscop Jšns oss sedhan i monga handa articlar med oretto pŒ vppenbar bursprŒk beropat, och beskriyat haffuer fšr kŠttare, fšrrŠdhare, ršffuare, och mongahanda flere ogerningar, som wij skulle haffua giordt, etc, Thet wij bewisa kunne med alt thet goda folk bŒdhe mŠn och quinnor, som hŠr i Suerige boo, huilke oss kendt haffua frŒ thet fšrsta wij wore fšdde in til nw, Teslikes kunne wij och bewijsat med alla herrar, fšrstar, riddare och swena, land och stŠdher, vtan landz, ther wij haffue vmgŒngit medh i wŒr vngdoom, sŒ och nw i wŒr [215] fšrdriffuelse, sŒ wel som hŠr inrikes, och wiliom vnledha oss med lagh och rett som en Šrligh och godh herre bšr at gšra, ehuar wij skole, at wij aldrigh i wara daghar nŒghra aff the ordeligha, oŠrligha, lasteligha och skemligha gerningar giordt haffuum, som fšrnemde Erchebiscop Jšns oss sŒ vppenbarligha tillagdt haffuer, šffuersagdt, och šffuerscriffuit haffuer emoot Gudh, Šhro och rett, och Šr idher nogh wetterligitt, huru han synnerligha haffuer scriffuit wŒr helga fadher pŒwan til, ibland mera lšghn, at wij fšrtrycke then helga kyrkios frijheet, och hennes prelater, och alla andra, bŒdhe andeligha och werlzligha i Swerige vnder wŒra fštter, och at wij fšrwerradhon oss huar dagh, och yttermera nedhertryckiom, och ladhom monga olagha skatter vppŒ, och giordom som ršffuare och iagadhom folket vtaff riket, och hšllom nŒgra sedher, som hade vthi sig ketterij smitto, och med sŒdana wŒro olideligha och affskorligha sedher giorde wij oss tungan allo rikens folke, och šffuergŒffuom konungslig regement, och toghom vp Tyrannis Scepter, sŒ at wŒrt folk tyckte wŒrt regemente wara theres fšrderff och dšdh, och gingo til samman i menigha landet, at the skulle sŒdana tyranheet affweria, och keeste Erchebispen som war itt hoffuudh och hšffdinge offuer alt riket til en hšffuitzman, til at affweria sŒdana tyranheet, och at komma riket i sina frijheet, och komo the honom sŒdana tunga vppŒ, til at anama sŒdana hšffuitzmandzdšme med mongahanda rŒdh och stoor skiŠl etc. Huilke i sielffue wel weten, och wij wel bewijsa kunne, med alla the godha mŠn i Suerige, bŒde andeligha och werldzligha, rika och fattigha, at i bland altt thet som han haffuer i the motto scriffuit wŒr helga fadher til šffuer oss, skal icke finnas itt sant ordh, och med sŒdana ogudhligheet och oŠrligh lšgn, och osan dicht, tŒ haffuer han fŒt wŒr helga fadhers pŒwans afflšsn, sŒ at han haffuer vndt honom sitt presta och Biscops embete igen, huilket stoort vnder Šr, at i som Šren sŒsom the helgha kyrkios och Erchebispens ledhamoot och vppehelle, willen thet nŒghon tijdh lidha, eller tilstŠdhia, at han sŒdant werdigt Gudz embete hantera eller vppehŒlla skal, mŠdhan [216] han then dispensationem sŒ ogudeligha, oŠrligha, och med lšgn fšrwerffuat haffuer, och sedan han oss fšrdriffuit, och all thenna hŒŒn, last och osŠyeligh skada, mot Gudh Šhro och rett, giordt hade, TŒ wille han ey tilstŠdia, at wŒr fattigha barn, som woro tŒ smŒ meenlšsa Jungfrur, motte bliffua nŠr wŒra och theres wener i riket, vthan dreff them sŒ, at the skulle ryma vtaff, och fšras vth om winter tijdh pŒ haffuet, at sškia fremmande land, ther vppŒ at the och skulle kommet til dšdz, huilkit doch war en synnerlig stoor, ohšrligh, oredeligh och fšrbannat ondska, at han wille fšrderffua the fattigha meenlšsa smŒ Jungfrur, fšr thet grymmeligha och orettferdigha haat skul, som han hade til oss taghit vtan all wŒr skull och brott, och emoot thet at widh then tijdh fšr Šn han oss fšrdreff, tŒ <war> ingen i werldenne som wij yttermera om gott oss til fšrlŒte och bettre eller hšgre betrodde Šn honom, KŠre wener i wete och well huad fšr osŠyeligh, fšrderffueligh skada, altt Sueriges rike ther aff fŒngitt haffuer, at han oss sŒ oŠrligha fšrdreff, fšrst hwad the helga kyrkio och Clerekerijtt tess nwtit eller vngullit haffuer, SŒ och huru ridderskapet och kšpstadzmŠn Šro ther aff fšrderffuade wordne, Ther medh at the oseyeligha monga peningar skulle vthlŠna konung Christiern, och ganska fšgho betalning ŒterfŒngitt SŒ och huru monga olagligha och altfšrtunga skattar, som fattiga almoghan haffua warit trŠngde til vthgiffua, och alle the peningar som sŒ vthlŠntes och vthskattades fšrdis strax bort vthŒff rikit, fšr huilken* vthfšrdzle skull Sueriges rikes inbyggiare haffua aldrigh waritt sŒ fattighe som the nw Šro, och synnerligh pŒ redho peningar, SŒ all the ganska kosteligha Clenodier och mŒnga peninger som wij i Suarthbršdhra klšster i Stocholm effter oss lŠte, wŒrt rijke til Šhro, werdigheet och bestond, som och altt borth vtaff riket fšrdes, huilket altt samman woro oseyeligitt at rŠchna, Och mŒ huar och en see huru wŒrt rikes slott nw iemmerligha och til oseyeligh skadha, fšrderffuat Šr, huilkin oss oseyeligha monga peningar kostat haffuer til at vpbyggia. Altt thetta fšrscriffna fšrderff Šr oss, wŒrt rike, och alla wŒr rikes inbyggiare, bŒdhe [217| andeligha och werlzligha fšr inthet annat kommet eller skedt, vtan fšr thet ogudeligha och oŠrligha fšrrŠdelse skull som Erchebiscop Jšns pŒ oss begick, tŒ han oss emoot gudh, Šhro och rett, fšrdreff, Och hade wij icke sŒ fulkomligha fšrlŒtit oss, til thet swŒra lšffte som i etc. oss fšr honom loffuaden, och the stoora eedher som han och sielffuer swor, at bliffua oss hull och troo, wille wij haffua giort hans rett, sŒ at huarken wij, wŒrt rike eller wŒrt rikes inbyggiare skulle aldrigh haffua kommitt i tolkin fšrderffuelighen skada, Och wilie wij bewijsat medt alla the godhamŠn i wŒrt rike Šro, och fultt gišra fšr wŒr helga fadher pŒwan och alla andra herrar och fšrstar, andeligha och werldzligha, land och stŠdher, at i ingen articler, som fšrnemda Erchebiscop Jšns, oss til skuld gaff bŒde fšr <wŒr> helga fadher pŒwan, sŒ och hŠr i riket tŒ han oss sŒ iemmerligha oŠrligha och lasteligha fšrdriffuit och fšrderffuat hade, skal finnas itt sant ordt, …ffuer alt thetta fšrscriffna fšrderff som han oss, wŒrt rike, och wŒrt rikes inbyggiare bŒde andeligha och werldzligha fšrra giordt och wallet haffuer, ThŒ Šr han Œter inkommen i wŒrt rike ther han wiste at wij inne wore, och fulmechtige, Hyllade han allan wŒr kŠra almoga, och lŠt strax gripa en wŒr tienare och tagha i frŒ honom alt thet han hade med at fara, Och haffuer hŠr fšrst fšruendt Biscop KŠtil, sina bršdher och wener flere, Huilke oss til scriffuo medt wŒr kŠra almoga in i Prytzen, sŒ at the wille anama oss igen, och haffua och halla oss fšr theres fulmectigha* konung, som the och med monga dyra eedher sworit och oss loffuat haffua sedhan wij hijt i riket komme, som mongom nogh wetterligitt Šr, och hšrdt haffua, at the loffuade oss, wilia wara hulle och troo, och haffua och hŒlla oss fšr theres fulmechtigha konung, them och flere haffuer han sŒ fšrwendt at the alle haffua satt sigh emoot oss, och fšlgt honom hijt vp i landet med hŠrskiold, och haffuer fšršdt med šffuermotto swŒra gestning sŒ wel prester som almoga, Och tenker Šn nu at trengia oss frŒ wŒrt rikes rettigheet, styrelse och welle, Och haffuer han scriffuit wŒr kŠra almoga til, kallandes sig wŒrs rikes Fšrsta, och FšrstŒndare, huilket herradšme han ey aff oss [218] fŒngitt haffuer, Och Šr thet aldrigh fšrra hšrdt at noghor Erchebiscop i Vpsala haffuer hafft eller scriffuit sig vnder sŒdana titel, Och huar han haffuer waritt thŒ haffuer han scriffuit sigh vnder fšrnemda titell, och fšrbudit allom wŒrom kŠra almogha oss at lydha etc. Tuert emoot at som han sielffuer, och i, wel weten at i nŒghra domkyrkio hŠr i Suerige finnas Šn pŒwa breff sŒ lydande, at ho sigh sŠtter emoot rettan Sweriges konung etc. thŒ Šr han i ban aff samma gerning, och inghen haffuer macht at lšsa honom ther aff vtan pŒwen sielff, Och weten i alle wel huru Sueriges lagh vthwijse om slika fšrrŠdhare, som sig sŠttia onšdde, och otrŠngde, med orett, wold och welle emoot theres retta troo, hulla herra och konung. Ty kŠre fŠdher och wener, bidhie wij idher at i wilien finna the wŠgar til at vnderwijsa oss huar med i wille at retta oss och wŒrt rike den stoora och fšrderffueligha* skada vp igen, som wij och wŒr Crona fŒngitt haffue aff fšrnemda Erchebiscop Jšns fšr idhar lšffte skull, redhen och idher vppŒ at fšrsuaratt fšr wŒr fadher pŒwan, och andre andeligha etc. at i wist haffuen thet fšr sant at Erchebiscop Jšns haffuer onšdder och otuungen giort och lŠtit gišra oss, och wŒrt rike och alla wŒrt rikis inbyggiare all thenna fšrrŠdelse och oboteligh, fšrderffueligh mandrŒp och skada, med thet at han oss sŒ fšrdreff, som fšrršrdt stŒr, och haffuen doch lijdhit och tilstadt at han thenna dispensationem med lšgn fšruerffuat haffuer, och sŒ ogudeligha och owerdeligha thet helga presta och Biscops Embete hanterat och giordt, etc. VppŒ altt thetta fšrscriffna begiere wij idhor wissa ofšrtšffuat swar igen.
	Til thetta konung Karls breff suarade Capitelet at the hade aldrigh warit med Erchebispen i rŒdh och dŒdh, huarken i thet som tilfšrenne eller thet som nw skedde, emoot honom, Huar the hade warit nŒghot tilsporde och hšrde, skulle thet inthet haffua sŒ gŒdt, som thet gick, ThŒ nw konungen och Erchebispen lŠta sŒ theres breff gŒ vth i landett, och then ene lŠt handla och dagtinga med almogan til sitt besta emoot then andra, SŒ lŠt thŒ konungh Karl sin troo man, Boo Tyra dragha vth i frŒ Stocholm medt en stoor [219] hoop folk, Han fick och en hoop bšnder med sigh, och drogh til Vpsala, Men Erchebispen som war pŒ Arnššn rymde til WestrŒrs slŒtt som Biscop KŠtil inne hade, Och her Boo kom til Vpsala och togh biscops gŒrden in, Och thetta skedde hart fšr Julen, ThŒ han nw sŒ war i Vpsala, kom pŒ S. Lucie dagh Biscop KŠtil, her Iwar green, her Dauid benctsson och her Trotte Karlsson, dragandes med mykit folk, och budho her Boo til, at om han wille wara til slags med them, skulle han komma vth pŒ markenna til them, Her Boo giorde och sŒŒ, Och ther kommo the sŒ samman at monge bliffuo bŒde dšdhe och sŒre, Biscop KŠtil och the medh honom wore wijko aff och drogho til SŠtuna, och bliffuo ther šffuer nattenna, Och her Boo drogh in til Vpsala igen, Sedhan wart taghit i dagh emellan bŒde parterne, in till helga tre konunga tijd, Och ther fšre lŠt thŒ her Boo sitt folk mesta parten i frŒ sigh, Och redde sigh til at dragha ŒŒt Stocholm, ThŒ han kom pŒ Fšrett in mott Flštesund, sŒ kom thŒ i en feeligh dagh Biscop KŠtil och the med honom woro pŒ honom, slogho och fŒngade han mesta folk ifrŒ , sŒ at her Boo kom sielff med stoort platz vndan, Han kom til Stocholm i gen, och hade ganska fŒŒ medh sigh, Och gaff Biscop KŠtil sŒ fšre, at her Boo skulle sielff haffua brutit daghen, Sedhan begynte Erchebispen lŠta vthgŒŒ bans breff pŒ her Boo Tyra och the med honom warit hade pŒ Biscops gŒrden i Vpsala, Men emoot sŒdana bans breff lŠt konung Karl vthgŒ sin bodh och breff och bšdh strengeligha vppŒ, at huilken Clereck, Munk eller prest, som sŒdan ban wille hŒlla, han skulle strax ofšrtšffuat ryma her vtaff hans rike, Och huar han worde funnen hŠr i riket sedhan, thŒ skulle han wara til skšuels giffuin, at then honom funne motte frijt slŒ honom i hiŠll, och taga och egha altt thet han Œtte, Och sade konungen i sin scriffuelse, at Erchebispen hade inghen macht at noghon banlysa, Ty han war sielff en bansman, och hade i sŒ lŒng tijd brukat presta och biscops embete i ban, Fšr sŒdana konungens scriffuelse och bodh, drijstade inghen prest sigh til at halla thet ban som Erchebispen pŒ lyste, Men tiende dagh Jull, kom Erchebispen och [220] the medt honom hšllo med all then macht the Œstadh komma kunde, in fšr Stocholm, The hade och nŒghra bšnder med sigh, Och daghen ther effter stormadhe the til stadhen, medh tre hŠrar, En hŠr aff slotthet, som her Ture Turesson Šn nw inne hade, och annar hŠren ther her Iwar green war hšffuitzman fšre, stormade til GrŒmunka holm, Then tridie hŠren, ther her Eric Nielsson war Capitenere fšre, stormade Œt Helge andz holman, Och sšchte the sŒ alwarligha till, huar i sin stadh, at the fingo in GrŒmunka holm, och Helge andz holmen, Men her Boo Tyre kom medh konung Karls folk och dreff her Iwar green vtaff grŒmunka holm igen, Och medhan her Eric Nielsson skulle komma her Iwar til vndsetning, togho Stocholms* borghare medh macht Helge andz holman igen, SŒ bleff thet satt i otta dagha dagh, Och sŒ begynte Erchebispen och the medh honom woro dagtinga med konung Karl om fridh, Och wille at han skulle seya riket vp igen, Och budho honom Raseborgs och bo slott och lŠn, och ther til Norrabotn, och Biscop KŠtil och her Iwar green, fingo gislan fšr sigh, her Boo Dyre och noghra andra som toghos pŒ slottet, Men thŒ samme Biscop KŠttil och her Iwar kommo i stadhen, bleeff ther sŒdant buller, at bšnderna som ther inne woro hade nŠr slagitt them i hiŠl, och war medh stoort plattz at konung Karll kunde fšrsuara them, Och nŠr the som pŒ slottet woro fšrnummo huad i stadhen skedde, satte the ther Boo och them som medt honom woro i fŠngelse, sŒ lŠnge the fingo Biscop KŠtil och her Iwar vp igen pŒ slottet, Men thŒ konung Karl sŒgh, at hans widher part war sŒ starck, gaff han sigh medt thet fšrsta til fridz medt thet wilkor som honom bšdz, Och medhan breffuen skulle gišras pŒ sŒdana dagtingan, TŒ fick han tidendhe, at Dalerna woro reeste, och kommo dragandes honom til vndsetning, Och at monga bšnder aff rodhen och andra landzŠndar fšrsambladhe sigh meer och meer, och tšffuade sŒ lenge at Dalerna skulle komma med them i selskap, och sŒ wille the til hopa slagitt til Erchebispen, Therfšre sade tŒ konung Karl vp then dagtingan igen, Och tŒ daghen war vthe giorde han redho med alla macht, drogh genom sšdhra port [221] vp Œt Long holman <och> Ledernš, och wille haffua kommit bak vppŒ Erchebispens folk, Men the wordo honom warsse, och mštte honom pŒ ijsen, och slogho honom til baka, sŒ at han miste ther sitt besta folk, besynnerliga bleffuo the PŒlacker som han hade hafft hijt i landet medh sigh, ther slaghne, och en PŒlnisk junkar som heet junkar Nicles, Och Šn tŒ konungen war sŒ aff slaghen, och stoorligha fšrsuagatt, SŒ lŠto thŒ bšnderna och Dalekarlena som kommo dragandes icke fšr then skul fšrskreckia sigh, vtan achtade jw komma konungen til vndsetning, Och ther fšrlŠt han sigh vppŒ, och wille inghen then dagtingan vndergŒŒ, som honom dagelighen tillbudhin wart, ThŒ nw Erchebispen och the medh honom woro, sŒgho at borgarenar i Stocholm stodho sŒ fasta medh konungen, och at han sŒ fast fšrtršste sigh pŒ bšnderna och Dalekarlenar, at han inghen dagtingan vndergŒ wille, giorde the biscop KŠtil, och her Erich Axelsson, som tŒ och <war> til them kommin, Œstadh med itt stoort taal folk, at the skulle antinghen med godho eller ondo komma Dalekarllanar, och bšnderna til at gŒ heem igen, sŒ at konunghen skulle ingen tršst haffua aff them, The giorde och sŒ, Ty <the> bŒdo slogho och dagtingade med Dalekarlenar, sŒ at the komo them pŒ thet sista ther till, at the drogho hem ighen, Men medan the borto woro, slogho en hop med bšnder til Erchebispen ther han lŒgh pŒ malmen, Och ther bliffuo monge slaghne pŒ bŒda sijdhor, Doch tŒ bšnderna fšrnummo at Dalakarlanar woro heem dragne, och at biscop KŠtil och her Eric axelsson komo igen med mykit folk, begynte the dagtinga med Erchebispen, och gingo sedan heem ighen, TŒ nw konung Karl sŒgh at honom ingen meer hielp eller tršst war pŒ fŠrde, war han til fridz med huadh dagtingan han fŒ kunde, och hade han tŒ ey andra vthwŠgar, vtan han platt motte giffua sich vnder Erchebispens macht och wold, och war fšgho bŠttre, Šn at han moste tiggia nŒdh aff honom, SŒ lŠtes tŒ portanar vp, och Erchebispen, och the medh <honom> voro komo in i stadhen, Ther wordo tŒ konungen och Erchebispen wener, effter sŒ mykit som mšgeligitt kunde wara, Och wardt* konungenom [222] fšregiffuit, at han icke skulle begŠra wara i regementit, Ty hŠr woro sŒ monge i landet som hade slott och feste inne, the ther inthet kunde lidha hans regemente, vtan woro hans dšdz fiender, Ther fšre bliffue aldrigh fridh i landet vnder hans regemente, Sa moste thŒ konung Karl gŒ pŒ rŒstuguna och upseya riket igen, och han vpsade thet aff BursprŒket, och allom them som honom pŒ Cronones wegna hadhe tilsagdt hulskap och mandzskap, gaff han thet lšst i gen, och vtgaff ther sitt breff vppŒ, som sŒ lydandes war.
	Wij Karl medh gudz nŒde, Sueriges, Noriges, och Gštha konung, Gšre wetterligit allom, at wij haffue giordt en wenligh semio, kerlek, och endregdt med thenna effterscriffna werdigha herrar, och godha men, Som Šre, her Jšns med Gudz nŒdh Erchebiscop i Vpsala, och Sueriges Fšrsta, her KŠtil med samma nŒdh Biscop i Linkšpung, och rikesens fšrstŒndare, her Eric Axelsson, her Ture Turesson, her Christiern Benctsson, her Dauid Benctsson, her Eric Nielsson her Iwar green, her Johan Slaueka, her Niels fadersson, riddare, och Erich Karlsson aff wapn, pŒ theres allas meniga Sueriges rikes inbyggiares wegna, sŒ wel frŒwarande som nŠr warande, i alla motto som her effter scriffuit stŒr, Fšrst at all then ouilie och twedregdt som her til warit haffuer emellan fšrnembda werdigha herrar och godha men, och oss eller nŒghra andra i Sueriges rike, TŒ skal thet alztinges wara afflagdt, och skal aldrigh offtare ther om her effter med nŒgro ondo pŒ fšrnembda werdiga herrar, godha mŠn, eller theres erffuingar och effterkommande, wrekias, eller hempnas i nŒghra handa motto, widh theres lijff, och godz som dyrffuas her emoot at gišra, Item skal och aldrigh med nŒghro ondo wrŠkias, eller hempnas vppŒ nŒghra the godha mŠn, huadh the Šro andelighe eller werldzlige, prelater, Canekar, Riddare, Swena, kšpstadzmŠn eller Bšnder, som nw haffua hŒllet emoot oss med them, sedan wij hijt in i riket komme, fšr nŒghot thet the nogrom til owilia eller skada giordt haffua, sedhan thenna twedregdt begyntes, emellan oss och fšrnembda werdigha herrar och godha mŠn, och alla andra flere, ho the helst wara kunne i Sweriges rike, Och ther med haffue [223] wij šffuergiffuit all then rettigheet som wij til thenna dagh haffuom hafft til konungadšme i Sueriges rike, Doch skole wij och mŒghe bruka wŒr titel sŒ lenge wij leffue, som wij fšrra haffuom warit wane, at lŠta honom scriffua, Och haffue wij loffuat the fšrnembda werdigha herrar och godhamŠn, at wij aldrigh offtare wilie begiŠra noghot wold haffua i Sweriges rike hŠdan i frŒ, meer Šn som the werdigha herrar oss nw bescriffuit haffua, som rikesens rŒdh och the som macht haffua i Suerige, oss med kerleck ther til med vnna wilia, Och lŠte wij alla och hwar och en i sin stadh serdeles widh sigh, quitta, frij, ledugha och lšsa, huldskap, och mandzskap eedher och lšffte, som the oss sagdt, sworet, och giordt haffua pŒ rikesens wŠgna, Item alla the fŒngar som pŒ bŒdha sidhor grepne Šro i thenna tuedregt, skola alle wara theres fŠngelse strax qwitte, och frij, ledhughe och lšse, hwadh the heller hšra fšrnembde godha herrar och godhe mŠn til, eller them som med them haffua hallet, eller ock at the hšra oss eller nŒghrom them til, som med oss haffua hallet, Alla thenna fšrscriffna articlar, och huar thera serdeles widh sigh, loffuom wij fšrnembde konung Karl, fšr oss, och wara wener och arffua, allom them fšrscriffnom, werdighom herrom, och godhom mannom, hwariom thera widh sigh, theras arffuom, wenom och effterkommandom, stadligha, fasta, och obrotzliga at halla, widh wŒra Šhro, sanning, och godha troo, vtan alla argalist, eller nŒgra handa hielperedhe, Til tess mera wisso, och fastare fšrwaring, lŠte wij hengia wŒrt secret fšr thetta breff, Som giffuit och scriffuit Šr i Stocholms stadh, onsdaghen nest fšr Kyndermesso, Anno domini Mcdlxv.
	I sŒ motto vplŠt nw konung Karl riket, sedhan han hade i thenna andra gŒngen warit konung i sex mŒnade, och hafft Stocholms stadh inne, Šn thŒ han icke fick slottet in, Ty her Ture Turesson hšlt thet til konung Christierns hand, SŒ wardt tŒ konung Karle Raseborgh med nŒghon fšrlŠning til sagd, Men tŒ han kom til Finlandz, wardt honom slottet fšrhallet, Ty Biscop Kort i bo hade thet inne, och han stodh honom emoot, ty han hšlt med konung Christiern, och achtade fšgho huadh Erchebispen och Biscop [224] KŠtil beslutat hade, Ther hade tŒ konung Karl nŠr wordet i hiŠlslagen, och moste sŒ liggia i bo hela sommaren, šffuer, pŒ stoor kost och tŠring, fšrra Šn han fick Raseborgh in, och sŒ bleeff han ther i nŒghon tijdh, Men i hurudana fšrtryckelse han pŒ then tijdh warit haffuer, kan bemercht warda aff itt breff som han screff ifrŒ Raseborgh til rŒdhet i Stocholm, ther han beklaghar sich, ey fšrmŒ betala femtiyo mark, som han skyldigh war, och ibland annor ordh scriffuar han sŒ, Wij haffue fšrstadt at Hans Helmholt haffuer sagdt vppenbara pŒ idhra rŒdhstughu i monga werdigha herrars och godha manna nŠrwaru och Œhšro, at wij skulle haffua sagdt honom i sommars i bo, at wij skulle haffua warit i Suerige igen, en fulmechtig konung innan S. Michels dagh, som nw fšrlidhen Šr, Hoo oss thet haffuer sagdt šffuer, han eller en annan, han haffuer sagdt oss thet med orette šffuer, som ingen godh man etc. Och noghot ther effter fšlier i breffuet, wij Šrom tyswar sŒ farne vtaff Suerige, at oss lengtar aldrigh effter sŒ at fara tridie sinne,
	TŒ nw konung Karl war skild widh riket, behšlt Biscop KŠtil hšffuitzmandzdšmet, sŒ at han war rikesens fšrstŒndare, Men her Ture Turesson som hade Stocholms slott inne, antwardade thet Erchebispen i hender, och thet togh Biscop KŠtil icke wel widh sich, at thet skulle icke antwardas honom i hender som rikesens fšrstŒndare war, doch lŠt han och Erchebispenom slottet vp, SŒ wardt tŒ itt herramšte hallet i Telie widh olaffsmesso tijdh, och S. Laurentij tidh ther strax effter bleff Biscop KŠtil dšdh, SŒ gingo tŒ the som i Telie hade warit fšrsambladhe, til och vthwalde Erchebispen til rikesens fšrstŒndare, Men konung Christiern fšrsumade sigh icke, vtan lŠt breff šffuer breff gŒ in i riket, bŒdhe til leekta och lŠrda, och til meniga almoghan i landet, at the skulle taga honom igen med wenskap, Men ridderskapet och then meniga man i riket, woro icke tess til sinnes at the wille haffua honom igen, Och sŒ kom itt stoort anskrij šffuer Erchebispen, at han skulle halla riket konung Christiern til handa, Men han giorde sin vrsegt, bŒde med [225] breff och swŒra eedher, at han hšlt riket then herra tilhanda som rikesens rŒdh samtyckiandes worde,
	SŒ hende thet sigh widh then tijdhen at handtlat wardt om Echteskap emellan her Iwar axelsson som Gotland innehade och jungfru Magdalena konung Karls dotter, och wardt besteltt at bršllopet skulle hallas i Nykšping, wardt och besteldt, at itt almenneligitt herramšte skulle ther tŒ hŒllas, til huilkit Danmarks rikes rŒdh skulle och med komma, Her Eric axelsson, och her Johan Christiernsson anamadhe jungfruna aff konung Karl pŒ Raseborgh, och fšrde henne til Nykšping, Ther wardt bršllopet hallet widh Korsmesso tijdh om hšsten, Anno domini Mcdlxvi, Och ther war till mštet meste parten aff alt ridderskapet, šffuer hela riket fšrsamblat, och noghra fŒ woro ther med aff Danmarks rikes rŒdh, Men Erchebiscop Jšns som rikesens fšrstŒndare war, kom ther inthet, och ther med skedde stora knoor, emoot honom, Nogh Šr til troendes, at han wel fšrnam, at rikesens rŒdh wille settia honom aff hšffuitzmandz dšmet, ty kom han ther intet, The wore monge som icke gillade hans regemente, och the fruchtadhe at han skulle tagha konung Christiern in igen, Therfšre gingo the til och vthwalde her Eric axelsson til rikesens fšrstondare, Nogon tijdh tilfšrenna, hade Erchebispen hafft bodh effter her Niels Stura, och han war icke wel til fridz med honom, Men her Niels dristadhe sigh icke til at komma til honom, vtan gaff sig til bo til her Eric axelsson, TŒ Erchebispen fšrnam, at han icke komma wille, sende han wel femtiyo karla effter honom, som honom gripa skulle, och fšra honom sŒ til honom, Men tŒ the kommo til hans gŒrd, funno the honom icke, sŒ skinnade the hans gŒrd, NŒghot ther effter bleff itt herramšte i Stocholm, Ther kom her Niels Sture, med her Eric Axelsson, och beclagadhe šffuer thet wold och orŠtt som honom skedt war, Men han fick inthet annat Šn spott och spee aff Erchebispen, Therfšre for han in i Gestringaland, och fick nŒghra karla med sigh, och grep sŒ Erchebispens fogda, togh monga hestar ifrŒ honom, och baar vp allan skatten, TŒ Erchebispen thet fšrnam sende han [226] Tryhundradhe folk emoot honom, Men her Niels drogh vp Œt Dalerna, och hyllade ther almoghan til sigh, och hšlt samme her Niels mykit medt konung Karl,
	TŒ nw mštet vthe war i Nykšping och rikesens rŒdh och ridderskapet, som ther til stedes war, hade vthwaldt her Eric Axelsson til rikesens fšrstŒndare, SŒ foro the strax ofšrtšffuat til Stocholm, sŒ at the woro alle ther i Stadhen fšrra Šn Erchebispen thet fšrmodhat hade, Och begynte the tŒ gŒ til rŒdz med Erchebispen om regementet i riket, och hšllo thet sŒ nŒghra daghar, Och hade Erchebispen nŒghot tilfšrenne antwardat her Iwar green Stocholms slott, pŒ sina wegna, SŒ begaff thet sigh en dagh tŒ herranar woro pŒ rŒdhet, at itt stort sorll och buller bleff vtan fšr dšrene emellan theres tienare, och kom itt roop vp, sŒ at alle begynte ropa, at the icke wille haffua Erchebispen fšr herra och konung, Och hade her Eric Axelsson en tienare, Olaff rŒdh widh nampn, som Capitenere war i thetta bulret, Och lupo the til dšrena ther herranar inne woro, ryckte och slogho pŒ henne lika som the wille slŒ henne sšnder, och ropadhe at Erchebispen icke skulle wara theres konung, TŒ wardt Erchebispen, fšrfŠrat och fšrmodde ey annat, Šn at the skulle komma och slŒ honom i hŠl, och hade pŒ then tijdh hwarken han eller her Iwar green, nŒghot folk widh handena, Ty the hade bŒdhe sendt theres tienare medt her Dauid benctsson in Œt Gestringaland, emoot her Niels Stura, Ther fšre war Erchebispen kommen i stoort bekymmer, och hade tŒ ey annor rŒdh, Šn at han moste sŠya hšffuitzmandz dšmet ifrŒ sigh, Och antwardadhe her Erich axelsson Stocholms slott,
	Men her Niels Sture war i Dalanar och gaff fšre, at han wille haffua konung Karl til riket igen, Therfšre bleff han och wel hšrd, Han fick en stoor hoop folk med sigh, och kom nedh draghandes til WestrŒrs, och hade tŒ her Eric nielsson ther slottet inne, Men tŒ her Eric axelsson fšrnam at her Niels Sture war titt kommen, togh han nŒghra aff ridderskapet, och noghra Bispar med sigh, och foor til WestrŒrs, och gaff fšre, at han foor fšr then skull titt, at [227] han wille stilla thet buller som ther pŒ ferde war, Och bleff ther tŒ handlat at konung Karl skulle komma til riket igen, Doch bleeff ther inthet fulkomligitt beslut vppŒ i then gŒngen, Men med her Eric Nielsson wardt sŒ handlat, at han tŒ strax moste vplŠta her Niels Stura WestrŒrs slott, Men …rebro slott, thet han och innehade, skulle han antwarda her Gštzstaff Karlsson, Thet loffuadhe han och vth, Doch skedde thet tŒ icke som han vthloffuade, Och ther med foor her Eric Axelsson Œt Stocholm igen, Och her Niels Sture drog vp i Dalanar, och thet skedde om hšsten, och bleeff sedhan sŒ stilla stŒndandes nŒghon liten tijdh, Men om kyndermesso tijdh ther effter, som war effter Christi byrdh Mcdlxvij lŠt Erchebispen sŒ bemerkia sigh, at han wille fara pelegrims reso til Wadstena, Titt kom han, och hans wener her Erich nielsson, Eric karlsson med noghra flere, och bŒdhe hans bršdher kommo ther til honom, Men huad the ther beslutadhe, bleff vppenbart aff thet som effterfolgde, nemliga at the wille skilia her Erich Axelsson widh regementet, SŒŒ foor tŒ Erchebispen ifrŒ Wadstena til …land, och bleeff ther pŒ Borkholmen en tijdh longh, Men sina swenar antwardadhe 'han Eric karlsson at han med them skulle fšrswara hans Clerekerij i Vpland, Och om samtingen ther nest effter, komo her Eric Nielsson och Eric karlsson til Strengnes, och handladhe ther med bšnderna, och fšriagadhe the ther nogra aff her Eric Axelssons tienare, som titt komne woro, Sedhan foro the til Stocholm och kommo ther til handels med her Eric Axelsson, Men han gaff them godh ordh, och sadhe som the sadhe, och loffuadhe them hwadh the begieradhe, Ther med skulle thet tŒ hetas at the skildes wener Œth, Šn tŒ at thet icke lenge waradhe, Och effter thet her Niels Stura mykit wistades i Gestringaland, ther fšre fick Erchebispen, hwarken ther eller i Helsingaland skatten vp, SŒ giorde en aff Erchebispens tienare (som heet Karl Raualdsson) sigh redho, med lxx godha karla, och foor in i Gestringaland, och kom offšrwarandes pŒ her Niels Stures hoffmŠn, och greep xxiiij aff them, ThŒ her Niels Sture thet fšrnam kom han hastigt pŒ Erchebispens tienare, [228] och greep them alla samman, sŒ at icke en vndkom, Och noghot ther effter widh PŒska tijdh, kom her Niels Sture nedh til Westrars, och begynte allestŠdz ther om kring handla med bšnderna, at the skulle sŠya konung Karl huldskap och mandskap til, Och nŠr thet rycktet kom vth, at han dagtingadhe pŒ konung Karls wegna, sende monge aff stŠdherna til honom, the ther och begiŠrade konung Karl igen, Ty the sŒgho wel, at the som rikesens rŒdh woro icke kunde dragha šffuereens, The wille alle wara lijka godhe, och inghen wille lijdha then andra i regementet, šffuer sigh Ther fšre begynte bŒde bšnder och borghare ledhas widh sŒdana wesende, och Œstundadhe at konung Karl motte komma til regementet igen, Ty fick och her Niels Sture mykit medt hŒld, och han sende en hoop aff sina tienare til Vpsala, och lŠt skinna biscops gŒrden, Och widh Erics messo tijdh foor han Œter vp i Dalerna til at fšrsambla folk, och komma nedh med, Men medhan han war i Dalerna, kom her Eric Nielsson med en stoor hoop folk aff Nerike, och kerbohŠredh, til Arbogha, greep ther en hoop aff her Niels Stures tienare, Drogh sŒ til WestrŒrs och woldgeste ther bŒdhe prester och borgare, och tŒ han fšrnam at her Niels kom nedh draghandes med mykit folk, SŒ drogh han vndan fšr honom til Kolbeck, och lŠghrade sigh ther widh brona, vth medt elffuenne, Her Niels Sture kom titt med sin hŠŠr, och hade han tŒ fŒŒt her Steen Stura sigh til hielp med tryhundrat folk ifrŒ Gestringaland, Men her Niels Stura kunde icke komma šffuer Elffuena til her Eric, Therfšre skantzadhe the bŒdhe fšr sigh vth medh Elffuenne, och giorde the stoor skadha hwar vppŒ then andra, besynnerligha daghen effter S: Johannis, bliffuo monge bŒdhe Dalekarlar och Gestringar slaghne, och druncknade ther the wille giffua sigh šffuer Elffuena til fiendanar, kom och her Erich Axelsson frŒ Stocholm ther til med, och wille han haffua reest nŒghra bšnder med sigh, Men the wille intet gŒ medh honom, Ty han hade tilfšrenne budhit them at the skulle sittia stilla, och gŒ med inghen, Ther med foor han Œt Stocholm igen, Men Iwar green war hemligha kommen in i Fiedrunga land, Ther [229] reeste han bšnderna och wille slŒ pŒ her Niels Stura, och tŒ han fšrnam at her Niels war aff draghen, giorde han fridh med Dalanar, och foor sŒ til Vpsala, ther baar han itt breff fram som her Erich Axelsson hade vthscriffuit effter som han gaff fšre, aff huilkit breff skulle kunna bemerkias, at her Eric Axelsson hade fšrdt her Niels Stura och her Erich Nielsson i owilia til hopa, at the skulle fšrderffua huar annan, Och sadhe han ytterligare, at her Eric Axelsson war icke lagliga korat til riket, vtan han hade listeligha trengt sigh ther til, Widh samma tijdh war her Eric Axelsson dragen vth i frŒ Stocholm och hade med sigh her Gšstaff Karlsson, her Trotte Karlsson, her Niels Ottesson, med noghra flere, Och reste bšnderna i Rodhen, och kom draghandes til Vpsala, Men her Iwar green hade reest Fiedrundaland och kom draghandes emoot honom, och hade tŒ fŒt her Erich Nielsson med sigh, Och tŒ thet kom sŒ nŠr, at thet skulle komma til slagtingen, hade her Eric Axelsson bodh och breff til her Iwar, och her Erich Nielsson, och bšdh til en wenligh handel, och vpslagh med them, Men the wille inthet ther til, vtan komo manliga dragandes, NŠr the bšnder som med her Eric Axelsson woro, sŒgho at fienderna komo sŒ dristeligha til dragandes, gŒffuo the fluchten, och moste sŒ her Erich Axelsson och the med honom woro ok ryma, och the gŒffuo sigh med hast Œt Stocholm igen med theres hŠŠr, Och pŒ S: Jacobi dagh beladhe the stadhen pŒ Norramalm och innan fŒ dager ther effter kom Erchebispen, och honom folgde Claes Ršnaw med andra flere, aff Danmark, och hade mong skip med fara, The beladhe stadhen, pŒ Sšdramalm, Ther kom och Erich Karlsson til medt, Och effter thet stoor samqwend war i Vpsala S: Laurentij dagh, Ty foor Erchebispen tijt at handla ther med bšnderna, och wille hylla them i frŒ Erich Axelsson til sigh, SŒ foor och Erich Karlsson med sitt folk Œt Telie, emoot noghra bšnder, som sigh ther fšrsamblat hade, til at slŒ back vppŒ them, som i sšdhra lŠgrett woro, NŠr the Danske thet sŒgo, at bŒdhe Erchebispen och Erich Karlsson foro ifrŒ them, gingo the til skips, och gŒffuo sigh vth i skiŠren, wel tuŒ eller tree milor, vth ifrŒ [230] Stocholm, Ner Erchebispen igen kom, och sŒgh at the Danske woro aff draghne, hade han bodh effter them och kalladhe them ŒŒter til baka igen, Widh samma tijdh kom her Iwar axelsson med mykit folk til Nykšpung ifrŒ Gotland, och han drogh strax ŒŒt …rebroo, och bestalladhe ther slottet, och lŠth Moens Benctsson och Arffuet Trolla bliffua ther fšre, med itt taal folk, och drogh sŒ sielff Œt Stocholm, Men her Erich Nielsson reddhe sigh til med mykit folk, at vndsettia …rebroo, Han bleff aff slagen, sŒ at han icke vndkom meer, Šn med fiorton karla, SŒ skickades tŒ her Iwar green vth och Eric Karlsson at the skulle fšrsambla bšnder, och giffua sigh emoot her Iwar axelsson, Men samme her Iwar begeradhe icke annat med sin anslagh, vtan at han wille, at lŠgret som fšr Stocholm war, skulle fšrskingras, Och tŒ han thet sŒ vthrettat hade, war han ther med til fridz, och drogh Œt Stocholm, Men her Iwar green, och Erich Karlsson komo til …stensbro, och ther funno the en hoop med bšnder fšrsambladhe, fingo the och tŒ weta at her Niels Sture kom med en stoor hŠŠr draghandes aff Dalanar, honom wille the fšrst mšta, Men the wiste icke rettzligha huarest the skulle finna honom, Och fšrra Šn noghor wiste, ther itt ord aff pŒ yttersta daghen i Augusti mŒnat, kom her Niels Sture til Vpsala, och togh biscops gŒrden in, och daghen ther effter kom her Iwar green, och Erich Karlsson, och bšnderna aff FiŠdrundaland, och fšll strax til her Niels Stures folk, och ther bleeff en hŒrd slagting, Ty Dalekarlenar lŠtos som the wille fly vndan, och sšchte ther med belegligh plattz, och the andre tryckte fast effter, och ther medt fingo the stoor skada, sŒ at ganska monge bliffuo slagne aff Fiedrundaland, Šn tŒ at pŒ then andra sidhon skedde och skada nogh, Ther med drogh tŒ her Niels Sture medh sitt folk vth i Rodhen och fšrsambladhe ther flere bšnder til samman, Och her Iwar green och her Eric Nielsson bliffuo Šn tŒ nŒghra daghar i Vpsala, Widh samma tijdh giorde the i Stocholm sigh redho medh allo macht, och drogho om natta tijdh med bŒŒt vp til Ledernšš, at the skulle komma baak pŒ the Danskas lŠghre som med Erchebispen war pŒ [231] Norramalm, Men the Danske wordo fšrwarade, och skyndadhe sigh strax til skips, och fienderna fšlgde them pŒŒ foot effter, sŒ att the med plattz komo til skepz, Och the aff Stocholm fšllo och strax i sijn skep, som the ther til beredt hade, fšllo sŒ til the Danskas skip, och fingo halffparten bort aff them, och fšlgdhe the andra skepen som vndkommo sŒ hart pŒ footen, at the icke šffuergŒffuo them fšrra Šn the kommo ytterst i SkiŠriegŒrden, SŒ foro och her Iwar axelsson, her Gšstaff Karlsson, her ke Jšnsson, her Gregers matsson, her Trotte Karlsson med noghra flere vth i frŒ Stocholm, och hade the mykit folk med sigh, The fingo och noghra bšnder ther til, och achtade sigh emoot her Iwar green, och Erich Karlsson, som Šn tŒ woro widh Vpsala Men tŒ samme her Iwar och Erich Karlsson sŒgho at bšnderne icke wille stŒ fasta med them, oc at the hade fiender bŒdhe baak och fšre, moste the giffua flychtenna, och gŒffua the bšnder heemloff som med them woro, Eric Karlsson rymde Œt …stergštzland, Her Niels Sture drogh Œt WestrŒrs, och geste och plŒghadhe han bšnderna i Fiedrundraland, ganska swŒrligha fšr thet the hade sŒ offta warit her Iwar green wedherreedho, och gŒŒt vth med honom, Wid samma tijdh kom Hans diekn med en hoop Dalekarlar och Helsingar, och the beladhe Salista, och fingo thet in, StŠket hade her Eric Axelsson lŠtit bestalla,
	NŠr thetta sŒ alt skeedt war, sende her Eric Axelsson, her Iwar axelsson och the andre aff rikesens rŒdh som tŒ til stŠdes woro, bodh til Raseborgh til konung Karl, som begiŠrade at han skulle komma och anama riket igen, Her Fadher Vlffsson och her Gregers mattzsson woro sendebodhen til honom, War och her Erich Axelsson til fridz ther med at Erchebispen motte komma til sitt igen, och saken pŒ alla sidhor wordet fšrdraghen, Och hans broder Christiern Benctsson foor til …land och skulle ther handlat med honom, Men som nogh merkiandes war, Erchebispen wille til ingen fšrlijkning som honom budhin wart, ty kom han och intet meer hijt vp, Men her Iwar Axelsson, her Niels Sture, och flere som hšllo med her Eric Axelsson, gingo her Eric Nielsson och Eric Karlsson sŒ hŒrdt effter, [232] at the nšdhgades giffua sigh til dagtingan, och seya her Erich Axelsson huldskap och mandskap til, Och loffuadhe the thett vth medt theres špna och beseglat breff, at the wille wara konung Karl hulde och trogne, om han kome til regementet igen, Besynnerligha loffuadhe her Erich Nielsson thet vth, at han skulle vplŒta …rebro slott som han inne hade, och tŒ bestallat war, Men han stodh inthet widh sitt lšffte, vtan noghon tijdh ther effter, kom han med en hoop folk draghandes til …rebro, och wille driffua bšnderna ther ifrŒ, som slottet bestallat hade, Och kom han med bšnderna til slags, wardt aff them šffuerwunnen, och sielff gripin i markenna, Och bšnderna antwardade honom her Niels* Sture i hŠnder, som effter fŒ daghar sedhan slagtingen skedd war, kom til …rebro, Her Niels Sture fšrde her Eric fŒngen til WestrŒrs, och sedan til konung Karl.
	TŒ nw konung Karl war aff rikesens rŒdh med bodh och breff kallat til riket igen, kom han ifrŒ Raseborgh daghen effter S: Martin, in fšr Stocholm, Anno domini Mcdlxvij, Och hade han tŒ meer Šn halff tridie ŒŒr warit skild widh riket, Men nw bleeff han medt stoor Šhro och process intaghen i Stocholm, Och her Eric Axelsson vplŠt honom riket, och antwardade honom Stocholms slott och stadh, och han bleeff Œter almenneligha hyllat fšr rikesens herra och konung, Erchebispens wener sadhe honom och huldskap och mandskap til, SŒ skickadhe och konung Karl her Christiern Benctsson med breff til Erchebispen som war pŒ …land, och wille Šn tŒ wendt all ting til thet besta, Men Erchebispens regemente hadhe tŒ enda, Han hade twŒ resor skildt konungen widh riket, Gudh tilstadde icke, at han skulle gišra thet flere gŒnger, Ther medh bleff Erchebispen dšdh pŒ …land, fšgho bettre Šn en Šlende man, widh fŠm wikur effter konung Karl hadhe fŒtt Stocholm in, Och konung Karl begynte fara om kring i landet, och handhladhe med then menigha man i riket, och honom til sades huldskap och mandskap, Men Calmarne och …land medh nŒghra andra landzŠndar hšllos Šn tŒ konung Christiern til handa, Therfšre stempladhe han genom sina wener alt thet han kunde emoot konung Karl, Och aff hans [233] tilskyndan kom en til Calmarne Lodouicus widh nampn, Han screff sigh vth fšr en patriarch aff Antiochien, och en herra šffuer heela Europen, Samme Lodouicus screff alla Biscopar, Prelater, och meniga Adhlen til her i riket, och stemde them alla til sigh, Och sadhe han sigh fšr then skull kommen wara, at han wille gšra fridh riken emellan, Och fšr hans scriffuelse skul wardt en stoor twist i riket, Ty somblighe meente man skulle wara honom lydigh, och somblige sadhe ther ney til, Men konung Karl stilladhe thet bullret, och gaff fšre, at wij hŠr i riket wore en sŒdana fremmande Man inthet plichtige, SŒ bleeff tŒ beramat itt herramšte i Halmstadha emellan konung Karl, och konung Christiern, pŒ S: Olaffs tijdh, Ther komo bŒdha parterners fulmyndigha sendebodh, Konung Christiern begŠrade at konung Karl skulle lŒta honom riket vp, Men konung Karl war šffuerbšdigh, at saken motte komma i retta, sŒ at ther motte dšmas om, huilken there bŠttre rett hade till riket, Til sŒdana rettgŒng wille konung Christiern icke, vtan lŠt sich sŒ tyckia, at hans rett war allom wppenbar, han wille icke med rettgŒng lŠta komma noghot tuiffuel pŒ sin rett, Ther fšre bleff tŒ inthet beslutat, vtan rychtet gik almenneligha vth, at konung Christiern wille med herskšld tagha riket in, Och thetta skedde anno domini Mcdlxviij. Konung Karl fšrstŠrkte sigh med folk til at mšta konung Christiern, om han wille dragha her in i riket, Och S: Katherine tijdh ther effter drogh han med macht in i Westergštzland, Men her Iwar green som Axewald innehadhe, sendhe bodh emoot honom, at han icke ther in dragha skulle, Doch thet achtade konungen intet, vtan kom med mykit folk ther in, TŒ her Iwar green thet fšrnam, bemannadhe han slottet, och gaff sigh in i Danmark til konung Christiern, Och konung Karl lŠt bestalla Axewald, foor sŒ sielff genom Vermeland, och Dalanar, och kom genom Gestringaland Œt Vpland igen, Men konung Christiern kom aff her Iwars greens tilskyndan med mykit folk draghandes in i Westergšttzland, sŒ moste tŒ konung Karls folk som lŒgho fšr Axewald dragha ther ifrŒ igen, Och ther med drogh konung Christiern [234] Œter in i Danmark igen, NŠr konung Karls folk thet fšrnam fšrstŠrkte the sigh, och drogho sŒ fšrst in i Werend, och giordhe ther noghon skadha pŒ konung Christierns wener, Sedhan drogho the in i Halland, TŒ konung Christiern thet fšrnam, skyndadhe han sigh ofšrtšffuat in i Westergšttzlandh igen, och bestelte han sitt folk i fšrsŒŒt pŒ en skogh ther konung Karls folk skulle framdragha, Och tŒ the Suenske komo draghandes, och achtadhe sigh inthett, bliffuo ther monghe aff them bŒdhe slaghne och fŒngadhe, Her ke Jšnsson bleff ther gripin, The Suenskes stšrsta lycka war tŒ at the hadhe icke alle draghit medh theres heele hŠŠr, then wegen ther fšrsŒtet fšr them war,
	Widh Michilsmesso tijdh ther effter anno domini Mcdlxix fšrscreff konung Karl itt herramšte i Wadstena, och widh samma tijdh, eller noghot tilfšrenne, hade Eric Karlsson med her Eric Nielsson och noghra flere, satt sigh vp emoot konung Karl, TŒ nw en part aff them som han fšrscriffuit hadhe komo til Wadzstena, komo ther pŒ them Eric Karlsson, her Trotte Karlsson, och her Eric Nielsson, och gripo ther frw Magdalena konung Karls dotter, her Birger Trolla, och hans son Arffuet Trolla, ThŒ konung Karl som tŒ pŒ weghen war Œt Wadzstena thet hšrdhe, drogh han Œt Stocholm igen, och lŠt fšrsambla mykit folk, och sende them emoot Eric Karlsson, som kom draghandes Œt Vpland, BŒdha hŠranar mšttes widh Arbogha, konung Karls folk bleeff affslaghitt, och gaff flychten, Och Erich Karlsson och the med honom woro, lŠto skinna och skšffla Arbogha i grund, effter thet borgarenar hadhe stŒtt med konung Karl, SŒ hadhe och en tijdh long itt lšst partij gŒtt widh skoghen hŠr i landet och giordt mongestŠdz skadha, bŒdhe med rooff och mordh, och the sadhe sigh wara aff konung Christierns folk, och the kallades SkogsgŒngare, The samme gŒffuo sigh til her Johan Slaweke, och han gaff sŒ sigh med them til Eric Karlsson, lŠt bestalla WestrŒrs slott, och kom sŒ sedhan til Vpsala, och twinghadhe ther stadhen til at sŠya Eric Karlsson huldskap och mandskap, och noghra fŒ dagar ther effter, wardt Erich Karlssons breff slagitt pŒ [235] kyrkiodšrena i Vpsala, ther han vthi screff sigh fšr rikesens herra och hšffuitzman, och satte fšr samma breff her Trotte Karlssons, her Dauid Benctssons och her Erich Nielssons insigle, med noghor annor, The ther alle vpsadhe konung Karl huldskap och mandskap, och scriffuo alt onth om honom, och sadhe at han war en meeneedhare, och motte med ingen rett bliffua i regementet, effter thet han hade thet en gŒng fšrsworet, FŒŒ dager ther effter kom Eric Karlsson til Vpsala med mykit folk, baar ther vp skatten, och hšlt sigh fšr rikesens hšffuitzman, Men konung Karl sendhe itt taal folk ifra Stocholm medh en aff sina godha mŠn, som heet Claes olaffson in Œt Rodhen til at fšrsambla ther folk, och her Sten Stura sende han Œt Sšdermannaland, til at fšrsambla ther folk, NŠr Erich Karlsson thet fšrnam, drogh han strax vth i Rodhen, och kom til slaghs medh konung Karls folk i Knuteby, Konungens folk bleeff aff slagitt, och Claes olaffsson wardt fŒngin, Men her Steen Sture kom draghandes til WestrŒrs med thet folk han hadhe fšrsamblat i Sšdermannaland ther fšriŠgadhe han them som slottet belagdt hadhe, och sŒ achtadhe han sigh dragha in i Fiedhrundaland, Ther kom tŒ Eric Karlsson dragandes emoot honom, SŒ vpkom och itt roop i her Steens hŠŠr, at the wille sielffue slŒ pŒ honom, NŠr han thett fšrnam šffuergaff han sin hŠŠr, och rymde Œt Dalerna, ther her Niels Sture war fšr honom, TŒ Eric Karlsson kom til them aff Sšdermannaland som en nw til hopa woro, sedhan her Steen war rymd ifrŒ them, begynte han handla med them, och kom them ther til, at the sadhe honom huldskap och mandskap, och beršmde han sigh hšgt huru han all ting gick wel igenom, och hadhe allestedz lycko och framgŒng, Och han straffadhe och spottadhe konung Karl ganska mykit, och nŠr the hade loffuat honom, at the aldrigh strijdha wille fšr konung Karl, sŒ lŠt han them gŒ heem igen, Och widh tiugunde dagh jwl ther effter, hade Erich Karlsson fšrsamblat mykit folk emoot her Niels Stura, och her Steen Stura, ty rychtet gick at the kommo nedh dragandes aff Dalerne med mykit folk, och effter thet the fšrdršgde, och icke kommo sŒ hastigt som fšrmodhandes war, [236] giordhe han sigh i sinne šffuerdŒdigheet redho, och drogh vp til them, Och tŒ han kom med altt sitt folk vp om Henemora, mštte honom her Niels Sture, och her Steen Sture, med ganska lijthet folk emoot thet Eric Karlsson hade, Ther kringhuerffde the sŒ hans folk som en hop medh fŒŒr ther slagtas skulle, och intet kunna tagha emoot, och moste tŒ Eric Karlsson med her Trotte Karlsson, her Eric Nielsson, her Johan Slaweka, och flere som med honom woro, fly medh eenne sŒdana skam, at pighor och quinfolk gripo och fŒngadhe en part aff hans hoffmŠn, Gšdeka Wargh bleff gripin aff enne leghepijgho, Och Erich Karlsson och the med honom woro skyndadhe sigh thett snaraste the fšrmotte Œt WestrŒrs, Och lŠto ther med hast vthgŒ breff och bodh Œt Nerike, Sšdermannaland och …stergštzland sŒ lydandes, at the i alla motto hade šffuerhandenna, och at thet stodh altt wel til med them, Medh sŒdana lijst kommo the genom landet nedh til Calmarne, Ty om thet hade waritt kunnocht huru theres saak stodh, hadhe the wel alle bliffuit tagne widh halsen, Doch bleeff en part aff theres anhang fŒngadhe, Biscop Henric i Linkšping fijck tuŒ frijborna mŠn aff theres selskap fŒngna, the woro twŒ bršdher fšddhe i Norige, Then ene heet Jšsse Pedhersson, then andre Niels Pedhersson, The sendes til konung Karl til Stocholm, ther wordo the och Gšdeka Wargh, steghladhe med noghra bšnder, Her Christiern Benctsson och her Dauid Benctsson gŒffuo och fluchten Men the bliffuo bŒdhe grepne widh Nykšping, Och Arffued Trolle behšlt them ther i fŠngilse, her Dauid bleeff dšdh i fŠngilsen, och her Christiern gaffs lššs, vnder swŒra eedher och fšrplictelse,
	Sedhan sende konung Karl her Steen Stura med mykit folk nedh i WŠrend och Westergštzland emoot konung Christiern som hade bestallat …resteen, Och nŠr konung Christiern fick hšra at the komo dragandes, drogh han emoot them, och kom med them til slags, Han bleff ther affslaghen, och miste mykit folk, wardt sielff sŒŒr, effter som rychtet gick, och rymde Œt Danmark igen, Och ibland annat folk som han miste, bleeff her Erich Nipertz ther [237] slaghen, nŠr thetta alt vthrettat war, och konung Karl war kommen til macht igen, lŠt han hŒrdeligha straffa och beskatta bšnderna i Fiedrunda land, fšr thet the hade sŒ offta warit vthe med Eric Karlsson emoot theres retta herra.
	NŒghon tijdh ther effter bleeff konung Karll siuk, och tŒ han lŒgh pŒ sinne sottasŠngh, lŠt han viya sigh widh sina frillo, pŒ thet han skulle echta sin son, Ther mykin tretta sedhan aff kom, Och antwardadhe han her Steen Stura riket i hender, och sŒ bleeff han dšdh i May mŒnat widh Erics Messo tijdh pŒ Stocholms slott, och bleeff ther begraffuen i GrŒmunka klšster, och haffuer hans heela regemente fšgho annat warit Šn oroligheet och inbyrdes twedregt, Som mest kom ther aff, at en part i riket wille haffua konung Christiern, och bliffua widh fšrbundet som riken emellan giordt war, och en part (aff then orsaak som til fšrenne beršrdt Šr) wille thet icke, och ther fšre seer man, sŒ hŠr som annor stedz fruchtena aff fšrbundet, och haffuer konung Karl meer Šn nogh fšrsškt werldennes ostadigheet, och lyckohiulet,
	TŒ nw konung Karl dšdh war, och monge aff thet Suenska riddherskapet woro nŠr konung Christiern, som wore Erich Karlsson, her Ture Tureson, her Trotte Karlsson, her Iwar green, och monge andre, SŒ scriffuo the som hŠr i riket woro them til, at the skulle komma her in i riket igen, pŒ thet the motte eendregteligha keesa och kora en hšffuitzman, som riket fšrestŒ skulle, Men Eric Karlsson och the andre swarade, at the wille leffua och dš med konung Christiern, och achtadhe ingen annan herra kora, Och sŒ komo tŒ Erich Karlsson, her Trotta Karlson och her Iwar green, medh skep in i Stocholms skŠŠr, och the gŒffuo sigh i land medh tryhundrat folk, och drogh in Œth Fiedrunda land och handladhe ther medh bšnderne, at the skulle falla til konung Christiern, och hylla honom fšr theres herra, Thett samma handladhe the och kring om Vpsala, Men her Iwar axelsson som Gottland innehade, och Erich axelson som hade stšrsta delen aff Findland, med monga andra aff ridderskapet, stodho fast med her Steen Stura, och wille [238] haffua honom fšr theras herra och hšffuitzman, Dalanar, och Stocholms stadh woro och pŒ hans sidho, och ther med dagtingades pŒ twŒ sidhor, Then ene parten fšr her Steen, then andre fšr konung Christiern, Och kom pŒ thet sijdsta til vppenbara feyde emellan bŒdha parterna, Och skedde en slagting emellan her Steen och Erich Karlsson och them med honom woro i Tršgdenne, SŒ sattes thet i dagh, och Erich Karlsson, her Trotte, her Iwar green, och theres partij, komo med her Steen och Erich Axelson til orda, Men effter thet the til inthet annat medhel wille, vtan at konung Christiern skulle komma til riket, Ther fšre bleeff ther ingen wenskap aff, vthan in emoot Vpsala widh Ladhoby komo the ŒŒter til slags, och ther bleeff Erich Karlson aff slaghen, at han sŒ hemeligha moste ryma, Œt Calmare, och ingen wiste hwart han kommen war, fšr Šn longh tijdh ther effter, Och fŒŒ daghar ther effter skedde en slagting emellen her Steen och her Trotte Karlson, och skedde skadha och fšrderff pŒ alla sidhor, Och hade nogon tijdh fšrra Šn tessa slagtingar skedde, warit widh Magdalene fšrsambladhe i Enekšping, Eric Karlson, her Eric Nielson, her Iwar green, her Trotte Karlson, her Johan Slaweka, och her Niels Fadherson, med monga bšnder som the fšrsamblat hade, aff Nordlanden, Vpland, Sšdermannaland, och Nerike, Tesse alle scriffuo til Stocholm, at man skulle keesa och kora en sŒdana herra som rŒdde šffuer all try riken, effter thet gambla fšrbundet, som riken emellan giordt war, Och gaff Erich Karlson fšre i sitt breff, at konung Karl hade inghen macht til at antwarda her Steen Stura riket i hender, effter thet han icke sielff war rett konung, sedhan han hade fšrsworet riket, Men the aff Dalerna scriffuo Stocholms borghare til, at the skulle stŒ faste med her Steen, Thet samma wille the och gšra i Dalanar.
	SŒ fšrlop thet wel itt ŒŒr šffuer, sedhan konung Karl dšdh war, at rikesens rŒdh war twedregtigt, Ty at en part wille haffua her Steen fšr hšffuitzman, och en part wille icke, Ther fšre fšrsambladhe tŒ bšnderna sigh sielffua i Vpsala, aff Vpland, Sšdermannaland, Dalanar, Helsingaland, och flere landzendar, tolff bšnder aff huart [239] heredhe, The beleffuadhe itt herramšte i Enekšpung, ther alt rikesens rŒdh skulle til hopa komma, och dragha sigh til eendregt, Ty the sadhe sigh ingalunda kunna lŠnger sŒdana twedregt lidha i landena, Och tŒ the kommo tilsamman som beleffuat war, bleff ther fšgho vthrettat, effter thet her Steen och her Niels Sture komo ther intet, Widh Walborgha Messo tijdh wart och hallet itt mšte i Arbogha, til huilkit kallat wore bŒde borgare och bšnder, och ther skulle endregteligha samtyckias hoo hšffuitzman wara skulle, Och ther wardt en lest tydskt ššl vplagdt fšr bšnderna, Ther fšre gŒffuo the ršsterna som han begŠradhe šlet gaff, Wordo och noghre i samma mšte tilskickade, som skulle komma til taals med konung Christiern i StŠkaborgs skŠŠr, ty han war tijt fšrmodhandes, och pŒ thet sista kom thet ther till, at the som hšllo med her Steen fingo šffuerhandena, och han wardt samtyckt fšr hšffuitzman.
	Men tŒ konung Christiern sŒgh at hans wener kunde intet vthretta, giorde han sigh redho med allo macht til at dragha vp til Suerige, Kom sŒ til Calmare, som Šn tŒ war i hans hender, lŠt nederleggia och fšrskingra en hoop folk som her Steen hadhe liggiandes widh Kleckeberga, och sŒ segladhe han i Stocholms skŠŠr, Men Erich Karlsson drogh med itt taal folk til StŠkaholm, och fšrstšrde then bestalning ther war, och skyndade sigh sedhan effter konungen, Och kom konung Christiern fšr Stocholm med siwtiyo skep, tiyonde daghen i Julij mŒnat, och felte sin Ankar widh WŒngs ššn, och pŒ then tijdhen war mesta parten aff rikesens rŒdh i Stocholm, Erchebiscop Jacop, som Michels Messo tijdh nest tilfšrenne war heemkommen ifrŒ Room, war och tŒ med i Stocholm, Ther wardt tŒ lenge handlat emellan konung Christiern och rikesens rŒdh, at han motte komma til riket igen, och hans myndigha sendebodh woro tijdt och offta inne pŒ Helgeandz holman, och kom doch til intet beslut, Och woro monge Suenske med konung Christiern, Nemligha Eric Karlson, her Iwar green, her Trotte Karlson, her Ture Tureson, Eric Kromedick, Staffan Benctson, her Eric Nielson, her Eric Otteson then yngre, Benct Christerson och hans brodher, och effter [240] long fšrhandling wardt satt i dagh til Egidij, Therfšrinnan skulle bŒde parternar sachtmodeligha hšra huar annars swar och tiltaal, wille och the Suenske wetha, hoo som skulle stŒ fšr rikit, tŒ konungen icke til stedes wore, Medt huilkin ordh, the gŒffue honom endelis hopp ther til, at han skulle komma til riket igen, Doch bleeff thet sŒ hengiandes, at han fick ingen wiss swar, och ther med fšrdršgdes tijdhen at vintren tilstundade, och fetalien bleeff fšrtŠrd, och ther foro the Suenske effter, at han skulle nšdgas til at dragha Œt Danmark igen, Men tŒ han fšrnam, Šn thet icke annat war Šn een fšrhalan, Sende han her Trotte Karlson in Œth Fiedrundaland med tuhundrade karla, och Erich Karlson och her Iwar green medh en hop folk til Vpsala, och the landzendar ther om kring, at the skulle hylla honom landet til handa, och han sielff gaff sigh pŒ Norramalm, om S: Egidij dagh, och befeste sich ther med skermer och kupor, och bestalladhe sŒ Stocholm pŒ then ena sidhona, skššt och fšrargadhe aff Brunkebergh in i stadhen, Och Œret tilfšrenne, hade han sŒ bestelt med sišstŠderna, at intet saltt fšrdis hitt in i landet, ther fšre lŠt nw selia salt i sitt lŠgre, och gaff gott kišp, och lŠt thet rychtet gŒ, Och ther med lockade han monga bšnder til sigh, behšlt och monga bšnder quarra i lŠghret, som effter salt komne woro.
	Men tŒ her Steen och flere som i Stocholm woro, fšrnummo huad lijst konungen brukade, foor her Steen sielff med her Niels Stura, Arffuet Trolla, och nŒghra flere vth i landet til at fšrsambla folk aff …stergštzland, Westergštzland, Nereke, och flere landzendar, och her Niels drogh Œt Dalanar, SŒ drogh konung Christiern sielff til Vpsala, och stemde ther landet til sigh, Och mong hŠredhe och noghre knapar, handgingo honom ther, och beklagadhe han rikesens rŒdh hšgeligha fšr bšnderna, och lŠt them see och hšra nŒghon breff som rikesens rŒdh hade giffuit honom fšr nŒghor ŒŒr, at the rŒdde honom ther til, at han skulle gripa Erchebiscop Jšns och senda honom til Danmark, Och wille han med samma breff vpueckia bšnderna emoot rikesens rŒdh, och komma sigh sielff i wilia med them, och medhan han sŒ war i Vpsala, fick han tidhende, [241] at her Steen kom dragandes med mykit folk, Ther sende han emoot honom Eric Karlson, Eric Kromedick, her Trotte, her Iwar green at the skulle fšrsambla bšnderna, och fšrhindra honom at han icke skulle komma med sitt folk til Stocholm, Men her Steen skyndade sigh Œt StŠket, och Erchebiscop Jacob, som tŒ war komen titt, fšrfordradhe honom, sŒ at han kom wel šffuer med sitt folk, Och tŒ Eric Karlson, och the andre kommo med sitt folk, wille han icke stŠdia them šffuer, Ther aff fšrskingrades tŒ the bšnder som med them woro, och the sielffue med nŒghro bšnder komo i konungens lŠghre, Men konung Christiern gaff sigh sielff med skutor och bŒtar ifrŒ Vpsala Œt Stocholm, menandes sigh skola komma genom stršmen widh StŠket, och tŒ han ther kom, wille Erchebispen huarken tala med honom, eller sleppa honom ther genom, Therfšre moste han fara šffuer land frŒ StŠket til sitt lŠgre, Och medhan konungen war fšr Stocholm, fick Otte Tšrbišrnson med Westergšternes tilhielp Elffuisborgh in, som her Iwar greens tienare innehadhe, Axewald brende han och aff, her Iwar hade thet i fšrlŠning.
	TŒ nw her Steen och the med honom woro, hade fšrsamblat sŒ mykit folk, som the betršste sigh skola kunna bestŒ med, droghe the fram til Erffua, en halff mila ifrŒ Stocholm, ther screff her Steen konung Christiern til, at han skulle dragha sin wegh til Danmark igen, Men konungen swaradhe, at han icke war i then acht kommen, at han sŒ hastigt skulle tŠdhan fara, Och til thet folk som her Steen hade, sendes honom trettanhundrat folk šffuer Ledhernšš, ifrŒ Stocholm, Och sŒ drogh tŒ her Steen medh sitt folk fram pŒ malmen, Och hade konung Christiern skipt sitt folk i tree delar, En hoop achtade pŒ skeppen, Een part war pŒ Brunkeberg, och een part widh S: Clare klšster, Och hade han en stoor hoop bšnder med sigh i lŠghret, bŒdhe the som kompne woro til at kšpa salt, och woro fšrhŒldne, sŒ och the bšnder som Eric Karlsson, her Trotte, och her Iwar green fšrsamblat hade, Och tŒ klockan war widh Elloffua pŒ dagen, kom her Steen sŒ sachteligha til dragandes, och slogh strax til konung Christierns folk som war widh S: Clare Clšster, och [242] the vtaff Stocholm fšllo och mechteliga vth med bŒtar back pŒ them, och fšllo sŒ hŒrdt till, at the komo eeldhen pŒ konungens skermer, Men tŒ konung Christiern sŒgh at hans folk, som nedhre widh klšstret war, kom i stoor nšdh, och hade nŠr wordet nedherlagt, lŠt han sitt folk som pŒ berget war komma ther til vndsetning, och tŒ bleeff stridhen sŒ hŒrd, at her Steen moste wika aff igen, och hade han wel wordet aff slagen, huar her Niels Sture icke hadhe snart kommet honom til vndsetning, Samma her Niels kom til dragandes baak fšr Brunkebergh vtaff skoghen med mykitt folk, kom och sŒ en hoop folk vtdragandes ifrŒ Stocholm, ther Knut Posse war baneermestare fšre, SŒ slogho the Œter til konungen pŒ alla sidhor, och Knut Posse trengde sŒ hardt til, at han kom in til konung Christiern sŒ nŠr, at konungen sielff med sina egna hand giorde honom illa sŒŒran, SŒ bleeff och tŒ konungen skotten i munnen, och miste nŒghra tender, aff itt hakabšsso lodh, och sŒ gaff han fluchten, Œt sin skep, Hans folk begynte och fly til en broo som giord war emellan KŠplingen och Malmen, Men borgarena aff Stocholm woro vthe med bŒtar, och huggo brona sŒ sšnder, at nŠr folket kom mykit pŒ henne, brast hon sšnder och mykit folk drunknadhe ther, Monge bŒtar wordo och sŒ fšrfylte medh folk, at the sunko nedh, och drunknadhe sŒ ganska mykit folk, Widh konungens huffuudhbaneer Danabroka, lŒgho meer Šn femhundrat slagne, vndantagandes them som hŠr och thŠr annorstedes woro slaghne, Widh niyo hundrade bleffuo fŒngadhe, her Trotte Karlson bleeff slagen, som altijdh hade warit en alwarligh och dristigh krigsman, SŒ bleffuo och mesta parten aff the bšnder slaghne som nŠr konung Christiern woro, NŒghre fŒ aff them komo i skepen, och the Danske wille haffua kastat them vth fšr bordh, Men konungen wille thet icke tilstedhia, vtan lŠt settia them i land, Och i bland them som fŒngadhe woro, wore tesse effterscriffne, her Claes Ršnaw marsken i Danmark, her Ture Tureson, her Bišrn Johanson, her Ficke aff Jwtland, her Niels Christiernson, her Niels Gunnarson, her Anders Frijs, her Niels Timeson, her Eric keson, her Ditterick Frijs, her [243] Niels Engelbrectzson, och monge andre friborne mŠn, och skedde thenna slagtingen, Effter Christi byrd, fiortonhundrat itt och siwtiyo ŒŒr, Torsdaghen effter Birgitte.
	TŒ her Steen thenna slagting wunnet hadhe bleff han stadfest i regementet, och foor sŒ kring om alt riket och fick in alla slotzloffuor, bŒdhe aff Suenska och Danska, och winteren ther effter fick han Calmarne, Borkholm, och StŠkaholm in, som alt in til then tijdhen hade warit i konung Christierns hender, SŒ straffade han och swŒrligha the bšnder i Fiedrundaland och om kring Vpsala som hade giordt konung Christiern vndtsetning, SŒ sattes i dagh emellan riken, och wordo mong herra mšte hallen, sŒ gott som huart ŒŒr, thet ena effter thet andra riken emellan, och bleff dogh fšgho vthrettat, Och the fŒngar som her Steen fŒtt hade, woro i mong ŒŒr med theres fŠngelse bestrickadhe, fšr Šn the aldeles frij och quitte wordo, och skedde monge rettgŒnger om Gotland, och kom doch til intet beslut, Och Šn tŒ at thet stodh i fridh emellan her Steen och konung Christiern, SŒ war thet doch ingen rett fast fridh, Ty konung Christiern vndsadhe jw altijdh the Suenska, och her Steen redde sigh altijd vppŒ at stŒ honom emoot, Šn tŒ thet doch icke kom til vppenbara feyde.
	Anno domini Mcdlxxvij, wardt vniuersitetet stichtat i Vpsala, aff Erchebiscop Jacob, och tw ŒŒr ther effter foor her Eric Axelsson med thet folk her Steen honom tilskickat hadhe in i Rysseland wel tiughu eller tretiyo milor, och giorde ther stoor skadha, han slogh ihŠl bŒdhe folk och fŠŠ, man och quinno, vnga och gambla, til ganska mong tusend, hadhe och Ryssanar nŒghot til fšrenne giordt stoor skadha i Finland, NŒghor ŒŒr ther effter, som war anno domini Mcdlxxxj, bleff konung Christiern dšdh, tŒ han hade widh fyra och trettiyo ŒŒr konung warit, Och haffuer thet fšrbundet som riken emellan giordt war nogh bewisat i hans tijdh, huad frucht thet hadhe med sigh.
	TŒ konung Christiern dšdh war, hade rikesens rŒdh i Norige sin bodh til rikesens rŒdh i Suerige, och fšrbundo sigh sŒ med them, [244] at the wille med them bliffua vnder en konung, The Norske woro icke nw sŒ mechtige at the kunde fšrsuara sigh vnder theres infšdda eghen konung, som the i fšrtijdhen giordt hade, Therfšre wille the thŒ med the Suenska, som mechtigare woro, wara vnder en konungh, och all then tijdh the hadhe bodh i thenna sak til the Suenska, Šr nogh aff merkiandes huru the woro til sinnes medh the Danska pŒ then tijdh, Och gingo the Norske til och bestalladhe Baghahws, och wille the komma slott och feste i Norska manna hender igen, och hadhe the stoor klaghomŒl šffuer konung Christiern, at han hade fšrpantat och bort satt mongh land och lŠn vndan Noriges Crona, och at i hans tijdh woro flere fremande kšpmen komne ther in i riket Šn tilfšrenne want war, heela landet til en drŒpeligh skada, Ther fšre wille the icke gerna haffua junkar Hans fšr theres konung, med mindre Norige skulle fšrst komma i sin retta skick igen, som thet war fšr Šn thet kom i konung Christierns hender, Men fšrberšrde junkar Hans, konung Christierns son, screff them til som lŒgho fšr Bagahuus, och sadhe sigh wara arffuinga til Norige, dogh medh huadh rett, thet kan man icke weta, all then tijdh han icke war aff then gambla konunga slechten, som med arffrett hadhe Norige inne, Hšlt och thet gambla fšrbundet som riken emellan giordt war, thet inne, at Norige skulle sŒ wel wara kororike, som Suerige och Danmark, Och Šn tŒ at junkar Hans kalladhe sigh arffuinga till Noriges rike, SŒ Šr doch clart pŒ tagha at the Norske gilladhe thet inthet, vtan gingo til som fšrberšrdt Šr, och fšrbundo sigh medh the Suenska.
	Men noghon tijdh ther effter gik bodh och breff šffuer all try riken, att itt herramšte skulle hallas i Halmstada, och tŒ tijdh war at thet hallas skulle, giorde her Steen sigh redho och rikesens rŒdh medh honom, til at fara titt, och tŒ han kom til Wadzstena, bleff han siuk i sijn šghon, sŒ at han ingenstedz fara kunde, Om han retzligha war siuk, eller lŠt han sŒ rychtett gŒŒ, fšr vmslagh skull, kan man icke enkande weta, doch war han begerendes at rikesens rŒdh, skulle fara titt, och han bšdh them sitt insigel medh, Men effter [245] thet han icke foor medh, sŒ wille ingen aff the andra Suenska besškia mštet, The Danske och Norske kommo ther, och the anamadhe tŒ effter long fšrhandling, och stoor lšffte och tilsŠyelse, junkar Hans fšr herra och konung šffuer Danmark, och Norige, Och thetta skedde effter Christi byrd fiortonhundrat try och ottatiyo ŒŒr, widh tiugunde dagh Jwl, Och hšsten ther effter stodh itt herra mšte i Calmarne, widh Mortensmesso tijdh, och thŒ giordes Calmare recess, och screff her Steen, som tŒ ther tilstŠdes war borgemestare och rŒdh til i Stocholm itt breff sŒ lydandes om samma mšte
	Thenna dagtingan Šr sŒ fšrlopen, at hšgboren fšrste konung Hans skal fšrweta sigh her konung warda i Suerige, med sŒ skŠŠl, at han tilfšrenne skal betala all the geld hans fadher konung Christiern skyldig Šr thenna try rike, och wedergella all skadhageld fattighom och rikom, Och skal nw i sommar WŒrfru dag Assumptionis nest kommandes stŒnda her i Calmarne itt mšte, och skal then tijdh Gotland, SkŠrdaal och Swartšš stŒnda til retta, och her med rette aff sŠyas pŒ thet mšte, mellan tesse try rikes rŒdh, huadh rike fšrberšrde Gotland, SkŠrdaal och Swartšš, skal tilhšra, Aff huilkit breff Šr nogh merkiandes, at her Steen och the andre som med honom warit haffua, aff thet Suenska rŒdhet, loffuadhe och bebreffuadhe konung Hans riket, Doch skedde thet vndher mongh swŒr wilkor, The Suenske hade nw tilfšrenne meer Šn nogh fšrsškt, huru lithet them wardt aff fremande konungar hallet, thet them loffuades, Therfšre satte the nw sŒ mong welkor och articlar konungen fšre, at honom skulle endeels wara mšdha och arbete at halla them, som Calmare Recess nogh vthwisar, Och Šn tŒ sŒdana articlar woro swŒre, SŒ loffuadhe doch konung Hans thet vth, medh eedher, breff och insigel, at han them halla wille, Och pŒ sŒdana hans fšrplichtilse sadhes honom riket til, Och Š sŒ offta som nŒghon handel skedde i itt mšte eller annat, emellan konung Hans och the Suenska, ther the honom nŒghot loffuade, SŒ skedde thet jw altijdh vnder sŒdana welkor och fšrord, at om han hšlle Calmare Recess, sŒ wille the halla honom, thet the honom loffuadhe, Och Šn tŒ at [246] Suerige bleeff konung Hanse tilsagdt, och bebreffuat i fšrberšrda mšte, SŒ fšrdršgdes thet dogh wel i fiortan ŒŒr, fšrra Šn han kom ther til, Somt ther aff at konung Christierns geld wordo icke betalade som betalas skulle, fšr Šn han kome til riket, och somt ther aff, at the Suenske woro icke fšr mykit welwilioghe ther til, at han skulle komma til riket, ey heller hade the bebreffuat honom riket, hwar the icke hade welet ther med vndwika owilia och obestŒnd riken emellan, Och skedde i the fiorton ŒŒr ganska monga och longhsamma herredaghar, riken emellan, at fridh motte bliffua, och konung Hans motte komma til Suerige, Men thet gick sŒ longsampt til, och skštz vp ifrŒ thet ena mštet til thet andra, Och war nogh merkiandes aff all the Suenskes anslagh, at the inghen hogh eller wilia hade til konung Hans, annars hade then saken icke wordet sŒ fšrdršgd.
	Her skal man och weta, ati konung Karls och konung Christierns tijdh, hade en Dansk slecht kommet in i Suerige, om huilken tilfšrenne beršrdt Šr, Som war fšrst, her Olaff axelsson, som hade Gotland inne, och hans broder her Iwar Axelson effter honom, The hade Gottland i pant aff konung Christiern, fšr en stoor summo peningar, Som war hundrade mark lšdigha Engelska hwita, Tryhundrade och sextiyo swŒre Noblar, femtusend och sex hundrat regenska gyllene, och sex hundrat mark Prytzska, Och her Eric Axelson hade fŒŒt Wiborg (thett han och fšrstŠrchte med mur kring om stadhen) och Nyia slott, Raseborg och Tauaste huus hade han och inne, Och hade konung Karl i thet fšrhopp giffuit her Iwar axelson sina dotter, at Gotland skulle komma til Sueriges Crono igen, Thet hade och wel sŒ skedt, hwar owilie icke hade vpkommet emellan her Steen och her Iwar axelson, Ty en stoor owilie war kommen emellen konung Christiern och her Iwar och the andra hans bršdher, Fšr huilkin sak skull the platt wende sig ifrŒ konungh Christiern in til the Suenska, och hšllo med them emoot honom som fšrberšrdt Šr, TŒ nw her Steen hade fŒtt alla slotzloffuor in šffuer heela riket, loffuadhe her Eric axelson at han skulle halla the slott [247] som han inne hadhe honom och riket til handa, Men tŒ han lŒgh pŒ sinne sottaseng, fšrwandladhe han Slotzloffuonar in vppŒ sina bršdher, her Iwar axelson och her Laurentz axelson, och fick sŒ samme her Laurentz Slotten in i Findland, och hšlt them emoot her Steens och rikesens rŒdz wilia, och hotadhe them med Ryssanar, at han wille lŒta them fŒ slotten, huar han icke finge sin wilia, SŒ bleff och pŒ thet sidzsta han dšdh, och sŒ fick her Iwar Axelson all slotten in effter honom, Men her Steen stodh hart ther effter, at han motte fŒ them vnder Cronona igen, Han hšlt offta och mong herramšte ther om, och war doch lika nŠr, Ty her Iwar kunde icke bewekas ther til, at han wille antwarda slotten i frŒ sigh, SŒ war och Rikesens rŒdh begerandes, at Tauastahws medh all then rento ther vnder lŒgh, skulle haffua wordet lagdt vnder rikesens trŠsel, widh thet sinnet war och her Iwar, som en war aff rikesens rŒdh, och war han sŒ til sinnes at han wille medh sŒdana skŠl antwarda thet slottet ifrŒ sigh, at tess Œrligha renta skulle haffua komet til TrŠselen, Men ther war icke her Steen benŠgen til, Therfšre bleeff thet och sŒ hengiandes, PŒ thet sidsta moste her Steen sielff fara til Gotland til her Iwar, Ther bleeff tŒ effter longh fšrhandling sŒ fšrligt at her Steen skulle fŒ Wiborg, Nyia slott och Tauastahws igen, och her Iwar skulle haffua i wederlegning ther emoot, Borcholmen och …land, StŠkeborg, kerbohŠredh, Gestringeland, ngermannaland, sundahŠredh, Haga, Enekšpings stadh och Swartesiš, och ther till skulle han behŒlla Raseborgh, pŒ alt thetta fick han breff vnder rikesens Clemme, Šn tŒ thet war Rikesens rŒdh emoot, at han skulle fŒ Borcholmen, Men her Steen sadhe at han fšrwiste sigh med honom om Gotland, och thetta skedde widh Johannis Baptiste tijdh Anno domini Mcdlxxxiij
	TŒ her Steen war til Gotland, skedde itt vplopp i Stocholm, och thet kom sŒ till, at her Steen Christiersson slogh en borgare ihiŠl oredheligha i itt hemligh hws, och nŠr han thet giordt hadhe, gaff han sigh til GrŒmunka klšster, Men borgarenar fšrsamblade sigh, och stormadhe till klostret, och togho honom ther vth med woldh, [248] TŒ frw Ingeborgh, her Steen Stures thet fšrnam, at sŒdana vproor war i stadhen, lop hon hasteligha ther til med, och wille vndsettia her Steen Christiersson, at han skulle icke ihŠl slaghen warda, Men bulret war sŒ stoort, at hon intet wardt achtat, vtan i trŒnget bleff hon om kull skuttin, aff huilkit her Steen storligha fšrtšrnat wardt, reknadhe thet hšgt, och wille haffua stoora boot ther fšre, Doch ladhe rikesens rŒdh sigh sŒ ther emellan, at saken wardt fšrdraghen, Och moste tŒ Stocholms stadh gšra en sŒdana fšrplictelse, at the altijdh skulle stŒ faste medh her Steen, ehuadh pŒ komma kunde, huilkit the och sŒ giorde,
	Anno domini Mcdlxxxiiij, widh Martini bleeff hŒllet itt herremšte i Stocholm, och war her Iwar Axelson med, I samma mšte war stoor twist emellen her Steen och rikesens rŒdh, och wille the tŒ haffua satt honom aff hšffuitzmandzdšmet, Her Iwar axelson wille haffua Arwedh Trolle ther til igen i her Steens stadh, Doch pŒ thet sijdsta bliffuo the sŒ fšreente, at her Steen skulle bliffua widh regementet, som han til fšrenne warit hade.
	Widh samma tijdhen, och nŒghot tilfšrenne, war en stoor och longsam feyde vpkommen emellan Mestaren i Lijffland och Erchebispen i Righa, Men the Suenske woro ther til skickadhe, at the skulle wara Conseruatores och beskermare šffuer stichten, och hela Clerekerijt i Lijffland, emoot Mestaren, som i mong stycke wille wara Bisperna fšrnŠr, Therfšre kom thet nw ther til, at her Steen sŒsom en Clerekerijtz beskermare, sende itt stoort taal folk til Lijffland the Rigerska til vndtsetning emoot Mestaren, och ther war her Niels Ericson hšffuitzman fšre, och skedde thenna vndsettningen Anno domini Mcdlxxxv och tŒ her Niels Ericson hade med sitt folk vthrettat thet honom befalt war, kom han heem igen, och war sŒ i mong ŒŒr stoor owilie emellan Mestaren och her Steen, Ther Muskouiten som widh then tijdhen hade faat NogŒrd in, fick stoor tilfelle aff at gišra skadha bŒde i Lijffland och Finland, Och then skadhe som han giorde kom thet Œstadh, at her Steen och Mestaren, moste effter long owilia fšrlika sigh igen, och fšrbinda sigh til hopa emoot [249] Muskouiten, Effter Christi byrdh Mcdlxxxvi Œr, begynte bšnderna i mark i Kind i Westergštzland warda genstreffuoghe emoot her Steen, Therfšre foor han titt med macht och twingadhe them til lydhactigheet, och lŠt settia ther nogra bšnder pŒ stegel, sedhan fick han godh fridh i then landzendan,
	Effter thet nw at her Iwar Axelson hade Gotland inne, och ther til sŒ mong slott, och lŠn her inne i landet, och war her stoorligha befryndat med gifftermaal, han hadhe konung Karls dotter, her Steen hadhe hans brodhers ke Axelsons dotter, och Arwedh Trolle hade hans dotter, Therfšre begynte han bliffua fast stoorsinnat, sŒ at han fruchtadhe ingen, vtan giorde huadh honom tektes, Han lŠt tagha vp mong skep i …strasišn bŒdhe ifrŒ HŒllendere, och them som widh sišsidhonne bodde, Och hadhe han sŒ tuingat HŒllenderne, at the moste Œrligha med tu skep komma til Wisby och lossa ther, Och tŒ han hadhe i noghor ŒŒr sŒ regerat i sišn, begynte stoort rop komma šffuer the Suenska, och the wordo allastedz kalladhe sišršffuare, ty meningen war, at her Iwar giorde thet icke aleena, vtan nogre att thet Suenska ridderskapet woro ther i rŒdh medh, Och wardt han offta fšmanat, at han skulle halla fridh i sišn, doch achtadhe han thet intet, The Suenska hotade han medh the Danska, och the Danska hotadhe han med the Suenska, och ther medh giorde han huad honom lyste, Och begyntes ther aff en stoor owilie emellan her Steen och honom, Doch wille her Steen icke gerna slŒ til feyde med honom, vtan togh nŒgra aff rikesens rŒdh, medh sigh och foor til Calmare, widh Kyndermesso tijd, Anno domini Mcdlxxxvij och begierade at her Iwar som tŒ war pŒ Borcholmen skulle komma til honom, Men han gaff fšre at han war siwk, och wille intet komma, SŒ foor her Steen til SkeggenŠss, och kalladhe her Iwar titt, Men han fick ther ingen swar aff honom, Ther medh foor tŒ her Steen in oppŒ …land, och sende Hans keson och Arwidh Trolle til honom, at the skulle vnderwijsa honom til thet besta, och lagha thet sŒ at han och her Steen motte komma til orda, Men her Iwar achtadhe thet intet, vtan begynte befesta sigh, lŠt och sŒ gripa noghra aff her [250] Steens hoffmen, Therfšre lŠt thŒ her Steen strax bestalla honom pŒ Borcholmen, Doch vndkom her Iwar hemligha ena natt aff slottet, och kom med en lijten bŒŒt sin wŠgh til Gotlandh.
	TŒ konung Hans fšrnam huru the Suenske begynte gŒ her Iwar hart effter, befruchtadhe han at the skulle fŒ Gotland in, giorde sigh sŒ redho med mykit folk, och mong skep, til at segla til Gotland, NŠr her Iwar thet fick weta, foor han strax emoot honom och kom til honom i Drakaššr, Ther lŠt han tŒ konungen landet vp, Šn tŒ at han hadhe thet i pant fšr een stoor summo peninga, som fšrberšrdt Šr, Och wille han gerna haffua vpweckt konungen emoot the Suenska, doch kunde han icke thet bekomma, Och tŒ konung Hans hadhe warit til Gotland och taghit thet in medh slott och stadh, segladhe han til …land, och hadhe skeppar Pining medh sigh, och felte sin Ankar widh Norra Vdden, Screff sŒ her Steen til och begerade honom til taals, Och tŒ han hadhe faat giszlan fšr sigh, foor han vth til konungen, The fšrlijktes wel, och giorde fridh sigh emellan, Och loffuadhe her Steen sŒ tŒ som tilfšrenne, at han skulle lŒta konungenom riket vp, och bleff i samma reso sŒ šffuertalat, at her Iwar Axelson skulle vplŠta her Steen …land och Borcholm, huilkit han och sŒ vthloffuadhe, Šn tŒ han achtadhe thet intet halla, vtan wille segla Œt Kšpmannahaffn, Men tŒ konung Hans thet fšrnam bšdh han honom strengeligha, at han skulle fara til …land och vplŠta slottet som sagdt war, Thet skedde och sŒ, Her Steen anamadhe slottet, fritt och quitt, och frw Magdalena med sina tienare gik aff medh behŒldna hŒffuor, effter som konung Hans emellan bŒdha parterna dagtingat hadhe, och segladhe sŒ her Iwar Œt Danmark, och fšrwiste sigh doch hwarken om slott eller lŠn, och bleff pŒ thet sidsta dšdh en ringa man, sŒ lycthadhes han šffuerdŒdigheet, Men her Steen togh in StŠkaborgh, Raseborgh, och all annor lŠn som her Iwar hadhe tilfšrenne hafft inne.
	Widh then tijdhen war Œter pŒwans legat her i landet, med Romare afflat, och han heet Anthonius Mast, Begynte och tŒ Ryssanar gšra infall i Finland, som the offta tilfšrenne giordt hadhe, [251] Therfšre drogh her Steen titt medh stoora macht til at beskydda then landzendan, Medhan han ther war, kom PŒwans bansbreff pŒ honom hijt i landet, Och bšdh PŒwen strengeligha at Erchebispen och the andre Bisperna, skulle lysa her Steen i ban, fšr thet han hadhe …rebro borta, som war drotning Dorothees morghongŒffua, Doch banlyste Bisperne honom icke, vtan han moste haffua sin bodh til Rom pŒ swŒr kost och tŠring, och fšrswara och fšrdagtinga sina saak fšr PŒwanom, emoot them som hans Œklagare woro, Och waradhe then rettgŒngen i Room nŒghor ŒŒr, Och thetta bansbreffuet kom til Suerige, Anno domini Mcdlxxxviij, Och samma ŒŒr wardt hallit itt herramšte i Telgie, ther stadgadhes, at all toll skulle vpgiffuas i silff, ret ther effter lŠt her Steen vpsettia then stora Jšrianen i Stocholms Bykyrkio, TŒ kom och driffuandes en stoor hualfisk hŠr in fšr Stocholms skŠŠr, Anno domini Mcdxc giordes fšrbund emellan Suerige, Lubek och andra stŠdher, Och Œret ther effter wardt Œter hallet itt herramšte i TŠlige, Och ther sadhe her Steen regementet i frŒ sigh, och war begerendes at rikesens rŒdh skulle fšrsee sigh om en annan herra, Men rikesens rŒdh badh honom storligha ther om, at han skulle bliffua widh regementet sŒ sedhan som fšr, Ther medh togh han Œter hšffuidzmandzdšmet pŒ sigh, och honom bleeff huldskap och mandskap tilsagdt pŒ nytt, Rikesens rŒdh sworo at the skulle wara honom huldne och trogne, och han loffuadhe medh sin eedh, at han skulle fšra regementet effter theres rŒdh, SŒ hadhe han och offta tilfšrenne i mong herramšte, bŒdhe i Arboga och annorstedz welet sagdt regementet ifrŒ sigh, Doch bleeff han jw bidhin at han skulle bliffua ther widh, Aff huilkit nogh merkiandes Šr, at rikesens rŒdh, som bodhe honom bliffua widh regementet, icke heller Šn her Steen woro benegne til konung Hans, pŒ then tijdh at han skulle komma til riket, Annars hadhe the wel tŒ kunnet taghet honom in, I thetta fšrberšrda mšte wardt och beslutat, at Cartuser orden skulle stichtas i Gripsholm.
	TŒ nu konung Hans sŒgh, at thet fast fšrdršgdes och fšrhalades medh honom ŒŒr frŒ ŒŒr, och han icke wardt anamat til Suerige, [252] som vthloffuat hade warit, Therfšre begynte han sielff scriffua her in i riket, bŒdhe til en och annan, och fšrmanadhe alla, at the skulle halla her Steen ther til, at fultgšras motte, thet som loffuat, och bebreffuat war, Och tŒ konung Hans sŒgh, at thet Šn nw lenger fšrdršgdes med honom, och hadhe en stoor mistanka til the Lybbeska, at the skulle styrkia the Suenska emoot honom, Therfšre begynte han giffua sigh i handel med Muscouiten, och giorde fšrbund med honom, och vpwechte honom emoot the Suenska, och the Lybbeska, Och kom thet Œstadh at monge Lybbeske kišpmen wordo tagne widh halsen i NogŒrd, och illa trachteradhe, Och kommo monge Baiorer til Danmark, vthsendhe ifrŒ Muscouiten til konung Hans, them han sende til baka igen, sombligha til sišs och sombliga genom Norige, Och sŒ begynte Œter Ryssanar fšrargha in vppŒ Finland, effter konung Hanses tilskyndan, Men tŒ the Suenske sŒgho, at riket icke kunde wel fšrsuaras vnder her Steen, ty monge Œstundadhe effter riket, och wille haffua thet vnder sigh, Som wore keysarens son Maximilianus, then ther bodh och stoora skenker hadhe sendht til her Steen, SŒ och hertog Frederic konung Hanses brodher, SŒ och samme konung Hans, War och itt rychte vpkommet i landet, at bšnderna wille sielffue tagha regementet in, och vphŠffua sigh en Engelbrect igen, Teslikes fruchtadhe the Suenska och at konung Hans skulle thet sŒ begŒ i Rom at ban och interdict skulle komma šffuer riket, Ryssanar lagho them och hŒrdt pŒ halsen, Therfšr nšdgades tŒ her Steen och Rikesens rŒdh tenkia ther nŒghot til och bleff sŒ hallen en almenneligh herredagh i Stocholm, widh S: Bartholomei tijdh, Anno domini Mcdxciiij, och bleff almenneligha beslutat, at Calmare Recess skulle fult gšras, Ty riket kunde icke nw lenger, fšr fšrberšrda saker skull vtan konung wara, Och besynnerligha loffuadhe her Steen sielff thet vth, at han wille halla sit breff och insigel widh macht, som en erligh riddare, han achtadhe och medh Šhre fšra sišbladhen til graffuen medh sigh, Ty wille han och halla sitt lšffte, widh macht, doch medh sŒdana skŠl och fšrord, [253] at om konung Hans wille sielff hŒlla thet widh macht som han i Recessen loffuat hadhe, Thet samma loffuadhe och heela rikesens rŒdh, och medh samma fšrord, om konung Hans wille hŒlla thet som han loffuat hadhe, Och i samma herredagh swor rikesens rŒdh sigh til samman, at huadh then ena šffuergik skulle och then andra šffuergŒ, Til samma fšrbund, gaff her Steen sigh medh, och skedde thenna bebindelse ther vppŒ, at Calmare Recess skulle bliffua widh macht hallen, Och om Pingesdagha tijdh nest fšrlijdhen, wardt itt herramšte hallet i Lšdese aff nogra fulmyndigha aff Sueriges, och Danmarks rikes rŒdh, och ther bleeff beleffuat at ŒŒret ther effter, som war anno domini Mcdxcv, om midhsommars tijdh skulle itt almenneligitt mšte halles i Calmare, och ther skulle konung Hans vtan all lengre fšrdršgning warda anamat til riket, TŒ nw tijdhen kom, at samma mšte skulle besškt warda, gaff konung Hans sigh Œt Calmarne, och all try rikens rŒdh fšrsambladhes ther, Men her Steen kunde icke komma, ty wŠdret war honom emoot, Och bidde konungen wel en mŒnat effter honom, Och hadhe konungen ibland sin skep en stoor kraffwell som kallades Griphund, ther han hade sin fatebwr vppŒ, och mong breff, som skulle i mštet brukat wordet, effter som rycktet almenneligha vthgik, PŒ samma kraffweel war en Walsk doctor, och mykit annat folk, Men aff wŒdha kom ther eelden i krutet och kraffwelen bran vp, medh try annor skep, Och tu skip komo pŒ grunden, Och thetta skedde i Calmare sund, Och aff then skadha konungen ther fick, bleff han fast fšrswagat, sŒ at han icke kunde pŒ then tijdh komma til thet som achtat war, vtan moste gŒ pŒ en ny fridh med her Steen, thet han icke gerna giordt hade, Och sende han sin myndiga sendebudh til her Steen, Biscop Glop, her Niels Hšck och Steen Bille, och wille haffua giordt fridh med her Steen i Try ŒŒr, Men han wille icke gšra fridh meer Šn itt ŒŒr, och thet skedde emoot rikesens rŒdz wilia, som och wille haffua fridh i Try ŒŒr, som tilbudit wardt, Och effter sŒ icke skedde, folgde ther mykit ondt effter, Ty tŒ konung Hans sŒgh, at her Steen sŒ [254]  stijff war, bestempladhe han sŒ medh Ryssanar, at the skulle fŒ honom nogh til at bestella.
	Samma ŒŒr om hšsten komo Ryssanar in i Finland, och giorde ther stoor skadha, Och bleeff Knut Karlsson ther slaghen, som hšffuitzman war fšr her Steens folk, och monge wordo slagne med honom, SŒ fšrsambladhe her Steen ganska mykit folk, som han skulle dragha Œt Finland medh, Men thet gick altt sŒ lŒngsamligha til, at thet fšrdršgdes lenge in vppŒ hšsten, och mykit folk fršs fšrderffuat, Fšrhindradhe och wŠderet honom, at han icke kunde sŒ hastigt šffuerkomma, som behšffdes, Therfšre hadhe tŒ Ryssanar teste bettre framgŒng The komo til Wiborgh widh S. Andree tijdh, stormadhe ther til stadhen, och finge itt torn in, och woro the mongestedz medh steghar kompne pŒ muranar, TŒ Knut Posse, som war i stadhen, thet sŒgh stickadhe han strax eelden i tornet, och brende them vp, och ther aff wordo the andre, som pŒ muranar woro, fšrskreckte, och gŒffuo fluchtena, Och Šn tŒ Knuth Posse hadhe lijtet folk medh sigh, sŒ giorde han doch Ryssanar stoor skadha, Sedhan drogho the fšr S. Olaffs borgh, ther fingo the och stoor skadha, och tŒ the drogho heem igen, hadhe the mist i then reeson, nyio tusend folk, SŒ kom tŒ her Steen til Finland, sedhan Ryssanar woro bortdragne, Och effter thet folket war mykit och kunde icke wel hallas lenge tilhopa pŒ en stadh, Therfšre fšrskingradhe han thet, och ladhe thet wijdt om kring, Men widh Kindermesso tijdh ther effter komo Ryssanar igen, brende aff Carelen och Sawulax, och en stoor deel aff Tauastaland, och kommo in til Tauastahwus, och ther the fram foro, brende the altt aff, och slogho i hŠl huadh the šffuerkomma kunde, och fšrra Šn her Steen som tŒ war i Finland kunde komma sitt folk tilhopa igen, som han fšrskingrat och om kring lagdt hadhe, giorde Ryssanar sŒdana skadha, och drogho aff igen. Ther medh foor han tŒ Œter til Swerige igen, til at fšrsambla mera folk, och achtadhe sedhan dragha in i Rysseland, Och skickade han Swanta Nielson medh her Erich Trolla och her Steen Turesson til hšffuitzmŠn fšr folket, som han lŠt bliffua [255] quart effter sigh, Men tŒ han kom til Suerige och skulle fšrsamla mera folk, gick thet sŒ longsamligha til, at han icke kom sŒ snart til Finland igen, som vthloffuat war, Her Steen hadhe tw bekymmer, han wille gerna haffua straffat Ryssanar, SŒ fructadhe han doch at konung Hanses wener skulle nŒgot obestŒnd begynna emoot honom, her inne i landet i hans frawarelse, Ty han war nw widh thet sinnet, at han wille sielff bliffua widh regementet, och icke lŒta konung Hans komma til riket, Šn tŒ at annorledes vthloffuat war, som fšrberšrdt Šr, Och Šn tŒ at her Steen hadhe then fara, at her skulle nŒgot obestond begynnas inne i landet i hans frawarelse, Och tšffuade fšr then skul fšr lenge med then hielp som han skulle gšra them som i Finland woro, SŒ fšrmanadhe doch Erchebispen och flere aff rikesens rŒdh honom, at han skulle skynda sigh med thet folk han hade Œt Findland, och the woro honom ther godh fšre, at her inthet sŒdana obestond skulle fšretagit warda hŠr inne i landet, som han fruchtadhe fšre, SŒ hadhe och nŒgot tilfšrenne warit skickat bodh aff her Steen och rikesens rŒdh til Rom, til at fšrwerffua Cruciatam emoot Ryssanar, thet Šr, att alle the som wille wara the Suenske bistŒndighe och fšlgactighe til at stridha emoot Ryssanar, skulle haffua afflšsning aff synd och pijno, SŒdana Cruciata wardt fšrwerffuat, doch icke vtan swŒra bekostning, Men hon kom inthet til Swerige, vtan bleeff aff konung Hanses wener fšrhindrat War och teslikes breff aff PŒwan fšrwerffuat til konung Hans at han icke skulle stridha pŒ Suerige, medhan the bestella hade med Ryssanar.
	Men <thŒ> Swante sŒgh at tijdhen fšrleedh, och her Steen kom icke som vthloffuat war, giorde han och Knut Posse medh the andra, redho, och drogho medh tw tusend folk widh dyra Worfru tijdh in til Nyia Narwen, och bestalladhe ther slottet, som kallades Iwan Grot, thet bestormadhe the, och wunno thet innan sex timar, Och the fingo ther stoora Šgodeelar, och tryhundrat fŒngar, och drogho sŒ til baka Œt Finland igen, och fšrlop sigh sŒ tijdhen alt in til Michelsmesso, och thetta skedde, Anno domini Mcdxcvi, Giorde och [256] Ryssanar widh samma tijdh stoor skadha i Nšrrabotn, SŒ effter thet Swante hade nu sŒ lenge bijt och fšrtšffuat ther i Findland, och fick inghen vndsetning, giorde han redho til at dragha heem igen, Thet war och tilfšrenne sŒ beleffuat aff rikesens rŒdh, ther her Steen hadhe sielff giffuit samtycke til, at han skulle widh then tijdhen komma hem igen, TŒ nw Suante och the andre med honom redho woro til at fara hem, kom her Steen šffuer til Finland, och han begieradhe at Swante skulle bliffua qwarr, och wille han haffua draghit in i Rysseland igen, Och effter thet Swante beswŠradhe sigh storligha ther vthi, SŒ bšdh her Steen thet til, at han wille lšna hans folk, och annat mykit loffuadhe han honom, Men Swante wille ingalunda lenger tšffua, vtan hšlt sigh widh thet som tilfšrenne beslutat war, at han skulle dragha hem, och drogh sŒ sin wŠgh, Ther aff kom tŒ en owilie emellan honom och her Steen, och han skylte sedhan Swanta ther fšre, at i then reso inthet vthrett bleeff, som achtath war, Och begynte her Steen kalla Swanta feltflychtigh, och sadhe honom haffua rymdt vndan rikesens baneer, sadhe han sigh och thet wilia wedhergšra, Thet war och tilfšrenne itt agg kommet emellan Swanta och her Steen, ther aff, at tŒ her Niels Sture war dšdh, Swantes fadher, som StŠkaborg inne hadhe, TŒ giorde her Steen Inuentarium sŒ stoort, at Swantes arffuedeel bleeff mindre Šn han hade fšrmodhat, Stodh och rikesens rŒdh ther effter, at Swante skulle haffua fŒtt slottet i fšrlŠning, som thet stodh, effter sin fadher, sŒ hade ther ingen meer trŠtta kommet om, Och rŒdde the her Steen ther til, at han skulle tŠnkia vppŒ, huru mykit gott her Niels Sture hadhe fšrskyllat, bŒdhe aff konung Karl och honom, och lŠta hans son niwta thet til godho, Men her Steen achtadhe thet intet, Och tŒ Swante war ifrŒ Finland draghen med thet folk han hadhe, begynte her Steen Šn nw meer fruchta, at noghot skulle fšretaghas emoot honom i Swerige, i hans frŒwarelse, Och hade han achtat giordt fridh med Muscouiten, och lŠtit honom fŒ then deel i Finland, som han begeradhe, pŒ thet han sŒ motte wara teste mechtighare emoot konung Hans, om han wille slŒ til [257] feyde, Men Erchebispen och flere medh honom, stodho ther hardt emoot och rŒdde ther ifrŒ, at han icke skulle lŠta Muscouiten fŒ nŒghon deel i Finland, Och bodho the och fšrmanadhe honom hšgeligha med sin scriffuelse, at han icke sielff skulle nŒghot begynna emoot nŒghon Swensk man, Ingen annan skulle nŒghot obestond tagha fšre emoot honom, Och rŒddhe the honom, at han skulle bliffua qwarr noghon tijdh ther i Finland at Ryssanar icke skulle Œter falla ther in, tŒ the fingo weta at han wore tŠdhan, Men han drogh likwel šffuer til Swerige igen.
	TŒ han til Stocholm kommen war, stemde han strax rikesens rŒdh tilhopa, at ther skulle itt mšte hallet warda, then fšrste Sšndaghen i Fastonne, Rikesens rŒdh kom effter hans scriffuelse til Stocholm, Swante kom ther och, Och tŒ thetta skedde, hadhe icke her Steen sitt folk widh handena, doch war thet pŒ wŠgen ifrŒ Finland, SŒ lŒgh Rikesens rŒdh lenge i Stocholm, och her Steen wille inthet komma pŒ rŒdhet med mindre han finge her Erich Trolla och her Niels Booson i Gizslan fšr sigh, Men rikesens rŒdh swaradhe, at thet war icke temelighitt, at han som theres hšffuitzman war, skulle tagha Gisszlan aff them, Men leyde breff gŒffuo the hwar annan pŒ bŒdha sidhor, Och komo sŒ til hopa i RŒdzstugun, Tijdzdaghen effter Midfasto, Ther sadhe tŒ rikesens rŒdh her Steen huldskap och mandskap vp, med wenskap och kerleeck, och Eskadhe Slotzloffuor och hšffuitzmandzdšmet igen aff honom pŒ Crononnes wegna, Han war och tŒ ther med til fridz, effter som han lŠt sigh bemerkia, och reckte them ther handana vppŒ, och the loffuadhe honom at the wille halla honom fšr theres kŠre medhbrodher, och affweria hans, och hans weners skadha och fšrderff med lijff och macht, Och wardt sŒ beleeffuat at Erkebispen, Arwidh Trolle, her Knuth Eskilson och Swante Nielson, skulle stŒ fšr riket, och alla Slotzloffuonar skulle hŒllas them til handa, Men nŠr the eskadhe Slotzloffuonar aff her Steen, togh han thet pŒ berŒdh til annan daghen, Och tŒ han gick aff RŒdzstughun, kom han eendeeles listeligha pŒ slottet igen, sŒ at the aff rikesens rŒdh som hade [258] achtat gŒ vp med honom, kommo ther icke vp, SŒ kom och tŒ hans folk ifrŒ Finland, och tŒ fick han itt stšrre modh, Men daghen ther effter, screff rikesens rŒdh honom til, och eskadhe en tŒ pŒ Slotzloffuonar, och sadhe honom och tŒ huldskap och mandskap vp, Men her Steen wille tŒ icke fšlia theres wilia, vtan hade skotzmŒl til hela rikesens rŒdh, allan adhelen, och then meniga man i riket, Aff them allom i wilia och wenskap, hadhe han anamat riket, SŒ wille han och, nŠr the eendregteligha pŒeskadhe, antwarda them thet igen medh wilia och kerleeck, Men nw war han icke sŒ til sinnes, at antwarda thet ifrŒ sigh, Och beklagadhe han sigh hšgeligha, at honom skedde fšrkort <fšr> thet stora omak, sleperij, och stora lijffzfara, som han fšr rikesens welfŠrd skul hafft hade.
	Men sakerna fšr hwars skull the wille settia honom aff hšffuitzmandzdšmet, woro tesse, Fšrst och fremst riket hade nu lenge warit vtan konung, Och monge Œstundhadhe ther effter, och kunde icke lenger emoot Ryssar och andra vthlenska fiender, vtan konung fšrswarat warda, SŒ kunde the icke nu lenger fšrhala med konung Hans, vtan the moste halla the lšffte och fšrseglingar som the honom sŒ tijdt och offta giordt hade, sŒ framt the icke skulle komma til feyde medh honom, War och thett en saak, at her Steen wille alt gišra effter sitt eghit stiffua sinne, Och icke fšra regementet effter rikesens rŒdz rŒdh, emoot sin eedh, ther mykit obestond effterfolgde, och riket kom pŒ stoor skadha vthšffuer, Som war fšrst at han hšlt sŒ long owilia med Mestaren i Lijffland, emoot theres rŒdh, Och ther fingo Ryssanar stoor tilfelle aff, at bŒdhe fšrargha pŒ Finland och Lijffland, til itt drŒpligit fšrderff, Han hadhe lŠtit her Iwar Axelson fŒ …land och Borcholm emoot theres wilia, ther stoor bekostning giordes vppŒ, fšr Šn the fingo thet igen, SŒ hade the och altijd rŒdt honom, at han skulle fšrlŠna Wiborgh och Nyia slott nŒghon godh man aff rikesens rŒdh, som macht hadhe at fšrswara then landzendan emoot Ryssanar, sŒ at then skatt och renta ther fšlle, motte ther fšrtŠras, och hallas ther folk effter, Eller och om han sielff wille behŒlla the slotten, at han tŒ [259] hšlle ther sŒ mykit folk, som aff then rentona hallas kunde, och icke fšrdes skatten tŠdhan, Och effter thet han sŒdana rŒdh fšrachtat hadhe, war nu then landzendan och en stoor deel aff Finland fšrderffuat, och mong annor stycke war her Steen fšrekastat, SŒ war thet och een saak, icke medh then ringasta, at han hadhe kastat Swanta thet stycket fšre, som hans Šhro och redheligheet pŒ galt, Och satte Swante sina saak i retten, Och dšmdes frij ther fšre, at han icke hade rymdt vndan rikesens baneer, som honom fšrekastat war, Och medhan rikesens rŒdh sŒ tilhopa war, och tesse Šrende fšr hender hade, kom them konung Hanses breff til handa, i huilket han begiŠrade, at pŒ S: Johannis dagh ther nest effter skulle itt almenneligitt mšte skee i Lšdese, och tŒ skulle vtan all lengre fšrdršgning, Calmare Recess fultgšras, och han skulle anamas til riket, Ther swaradhe honom rikesens rŒdh sŒ til, at the gerna wille halla honom, thet the honom loffuadhe, sŒ framt han wille halla thet han loffuadhe, och war thet icke theres skull, at ther sŒ lenge fšrdršgdes med, SŒ kunde the icke Šn nw sŒ hastigt geffua ther enkande swar vppŒ, effter then legligheet som nu pŒ fŠrde war, Och lijten tijdh ther effter kom konung Hanses vndseyelse breff, och han sadhe rikena feyde til, Och begynte strax ther effter gšra angrip pŒ riket i Westergštzland och widh Calmarne, Men effter thet her Steen wille nu halla sigh i regementet emoot rikesens rŒdz wilia, Therfšre bleff thet satt i dagh emellan honom och them, in til Olaffsmesso, tŒ skulle hallas en almenneligh herredagh, och ther til skulle komma alle lagmŠn, och hwar there skulle haffua sex friborne mŠn med sigh, och sex bšnder aff huario lagh sagu, och tŒ skulle thet endas med hšffuitzmandzdšmet, Men i medheltijdh begynte konung Hans fšrargha in pŒ riket, besynnerligha widh Calmaren, Therfšre begynte tŒ Erchebiscop Jacob, och nŒgre andre aff rikesens rŒdh haffua theres bodh til her Steen, och begŠradhe at wara i wenligh handel med honom, til at šffuerwŠgha huadh medhel och lempo ther kunde finnas til, at sŒdana angrip som konung Hans giordhe pŒ riket, motte fšrtaghen warda, Men [260] her Steen wille til intet samtaal medh them, med mindre the wille halla honom fšr rikesens hšffuitzman som til fšrenne, Icke wille han heller tilstŠdia at the skulle komma til Stocholm starkare Šn med trettiyo karla, och lŠt leggia sin prŒm och jaghtar vp genom stršmen, widh Stocholm emoot them, SŒ begeradhe the at han skulle komma til them til Algššhorn, men thet wille han icke, Och sŒ fšrlop thet sigh nŒgra wikur, at the hade bodh hwar til annan, och komo doch inthet til samman, vtan rikesens rŒdh beclaghadhe hšgeliga, at them wardt fšrmeent, at the icke motte komma in i Crononnes stadh, och fšrhandla rikesens Šrende, Och wexte owilien meer och meer, emellan her Steen och rikesens rŒdh.
	Medhan thetta sŒ fšrlop sigh, war Arwidh Trolle som hade Calmarne inne, til taals med PŒwel Laxman hoffmestaren, och Eskil Gšye marsken i Danmark, och thett skedde i Lyckia nŒgra daghar effter Pingesdagha, och ther sadhe han them pŒ rikesens rŒdz wegna, thet til, at the wille gerna hŒlla thet the konung Hans loffuat hade, om konungen wille hŒlla them thet han loffuat hadhe, Men thet the icke nu strax kunde fultgišra theres lšffte, war icke theres skull, ty her Steen fšrhindradhe them, Och hade the wel longo sedan giordt en enda ther med, hwar thet icke aff honom <hade> wordet them fšrtaghit, Gaff Arwidh Trolle och thet fšre at rikesens rŒdh hadhe sagdt her Steen vp huldskap och mandskap, och at han hšlt riket vnder sigh emoot theres wilia, Doch wille the aldrigh effter then dagh kenna honom fšr theres herra, och fšrmodde the at konung Hans skulle komma them til vndsetning emoot her Steen, Och begŠradhe Arwedh Trolle at konungens folk icke skulle fšrargha pŒ them som honom fšr herra anamma wille, Men the som stodho honom emoot, motte stŒ theres eghen fara, Och fšrplictadhe han sigh, at hans son Eric Trolle, Niels Booson, och flere hans wener, aldrigh skulle halla her Steen fšr theres herra,
	Effter thet nu at owilien wexte meer och meer emellan her Steen och rikesens rŒdh, lŠt han reesa bšnderna i Stocholms lŠn, och i Rodhen, och gaff fšre at konung Hanses folk lagh i skŠren, [261] och giorde ther skadha, TŒ bšnderna komo fšrsambladhe pŒ Nšrramalm, och the fšrnummo at konungens folk war icke fšr handenne, vtan at the woro fšrsambladhe emoot rikesens rŒdh, gingo the heem igen i then gŒngen, hwar til sitt, och ther bleeff inthet meer aff, Men Erchebispen bšdh jw altijdh thet til at her Steen och rikesens rŒdh skulle komma tilhopa i wenskap och kerleek, och handla om rikesens wŒrdande Šrende, effter then legligheet som tŒ pŒ ferde war, ther rikit hade feyde pŒ twŒ sidhor, bŒdhe aff Ryssar och Dener, SŒ war och her Steen pŒ thet sijdsta ther medh till fridz, Men han wille icke at the skulle komma med alt theres folk, Och the wille icke komma medh mindre the hadhe theres folk medh sigh, SŒ reddes the hwar fšr annan, och ther med komo the intet tilhopa, vtan her Steen hšlt sigh in til Bšnderna, och beklagadhe rikesens rŒdh, at the wille dragha fremande herskap in i landet, riket til en oboteligh skadha, som tilfšrenne skeedt war, Men rikesens rŒdh lŠt gŒ sin breff vth i landet och beclagadhe honom at han fšrde riket i feyde, bŒdhe medh inlenska och vthlendska, Doch screff jw altijdh Erchebispen her Steen til, och begŠradhe at han skulle handla wenligha med rikesens rŒdh, och icke halla sigh sŒ mykit til bšnderna, och settia ther medh sinnet vti them, Och badh han, at her Steen skulle besinna thet gambla ordsprŒket, ther man sŠya plŠghar, Om bšnderna skola fšrlika herranar, tŒ gšra the them lijka sŒta, och settia them alla widh Šndan, Men her Steen hšltt jw sitt sinne fram, Och tŒ han fšrnam at rikesens rŒdh jw endeligha wille in til Stocholm, och at the komo draghandes widh S. Johannis tijdh om Sommaren, SŒ gaff han sigh vth ifrŒ Stocholm, och begynte strax vtan all fšrwaring fšrargha pŒ Erchebispen som tŒ hoffuudet war fšr rikesens rŒdh, Han lŠt skinna Biscopstuna, och lŠt widh S. Johannis tijdh bestalla och affbrenna BiscopsgŒrdhen i Vpsala, lŠt och sŒ bestalla Erchebispen medh nŒghra andra aff rikesens rŒdh pŒ StŠket, Biscop Henric i Linkšping lŠt han fŒnga, och …rebro slott som Swante inne hadhe, lŠt han och teslikes bestalla, Doch war icke Swante sielff pŒ Slottet, Men hans son Steen Swanteson [262] som tŒ war itt barn war ther vppŒ, Och fšrargadhe her Steen alt thet han kunde pŒ rikesens rŒdh, Och effter thet han hade bestallat Erchebispen, och nŒghra andra aff rikesens rŒdh pŒ StŠket, och gick them sŒ hŒrdt effter, Therfšre wordo her Niels Booson och her Ture Jšnson fšrskickadhe til konung Hans om vndsetning pŒ rikis rŒdz wegna, emoot her Steen, The komo til konungen och fingo vndsetning, Och tŒ kom strax konung Hans och fick Calmarne och Borcholm in, her Niels Booson och Arwidh Trolle hyllade honom pŒ menige rikesens rŒdz wegna, Och thetta skedde widh S: Jacobi tijdh, Men fiorton daghar ther effter, komo her Niels booson, och her Ture Jšnson medh konung Hanses folk i Stocholms skŠŠr, och nŒghot ther effter kom han sielff, och widh Bartholomei bestalladhe han Stocholm, Men her Steen handladhe medh bšnderna, och hadhe fšrsamblat mykit folk widh Rotabro, Ther kom konung Hanses folk, och the med honom hšllo, och slogho hans folk pŒ flychtena, Och ther wordo monge bšnder slagne, och thet skedde pŒ S: Michaelis affton, Och pŒ S: Michaelis dagh bleeff her Steen aff slaghen pŒ Nšrramalm och tŒ hadhe han Stocholms stadh medh sigh,
	Men effter thet her Steen nu inghen meera tršst hade, och war twŒ reesor affslaghen, SŒ begynte han dagtinga med konung Hans, Och tŒ han hadhe fŒtt sŒdana fšrwaring som han begŠrade, at thet som gordt war skulle pŒ alla sidhor wara en afftalat saak, SŒ lŠt han honom vp Stocholms slott och stadh, med then rett som han hadhe til riket, Nogra daghar effter Birgitte bleeff konungen medh sŒdana Šhro som ther tilhšrde, intagen i Stocholm, och tŒ han kom pŒ slottet, och her Steen šffuerantwardadhe honom Slotzloffuonar, sade han til honom, Her Steen i haffue giordt itt ondt Testament i Swerige i thet at i haffue giordt bšnderna, som Gudh haffuer skapat til trŠlar, til herrar, och them som herrar skulle wara, wille i gišra til trŠlar, SŒ fick tŒ konung Hans heela riket in, Och vppŒ S: Katherine dagh ther nest effter bleff han i Stocholm kršnter til Sueriges konung, Effter Christi byrd fiorton hundrat [263] siw och niyotiyo ŒŒr, TŒ han nw hade fŒt riket in, och bestelt ther om effter sin wilia, drogh han strax effter Julen Œt Danmark igen, Men Erchebispen och flere medh honom, som her Steen woro ansinnighe, stodho hardt ther effter, at the wille han skulle vpretta them theres skadha, som the aff honom och hans wener lidhit hade, Men effter thet konung Hans hadhe giffuit ther sitt špna breff, at thet som giordt war, i then twist och twedregt som warit hadhe, skulle wara en afftalat saak, och wille fšr then skull icke ryggia sitt breff, Therfšre sende Erchebispen sitt bodh til Room ther om, at PŒwen skulle dispensera ther vthinnan, at saken motte komma til rettgŒng, Šn tŒ at alt tilgiffuit war, Thet kom och ther til, Ty Erchebispen och flere clagadhe effter skadhageld, och gingo en part aff the Suenska her Steen sŒ hŒrdt effter, at the wille haffua hafft halsen aff honom, sŒ at monge aff the Danska vndradhe ther vppŒ, och straffuadhe the Suenska, som sŒ stodho effter hans lijff, och welferd, som sŒ lenge hade warit theres herre och hšffuitzman, Och hwar Biscop Kort i Strengnes icke hadhe sŒ hŒrdt giffuit sigh vth fšr her Steen, tŒ hadhe han wisseligha kommet om halsen, Och war doch samme Biscop Kort, then her Steen trodde allrawerst, SŒ kom thet tŒ ther til, at her Steen moste wederleggia Erchebispenom noghor iordagodz fšr then skadha han honom giordt hade, Men then wedherlegning waradhe icke lenge.
	Anno domini Mcdxcix kom konung Hans vp ifrŒ Danmark, med drotning Christine, och war om Distingen i Vpsala, Och widh Kindermesso tijdh bleeff drotningen kršnt i Stocholm til Sueriges drotning, Och samma ŒŒr redh konung Hans sijn Erics gatu, och junkar Christiern hans son, kom emellan PŒscha och Pingsdagha ther nest effter til Stocholm, och bleff tŒ vthwald til konung šffuer Suerige, effter sin fadher, SŒ fšrlop sigh regementet vnder konung Hans, at i landet bleeff godh fridh och godh tijd, och war han sielff en from och redeligh man, Men en part aff hans fogdar woro arghe, och giorde mykit šffuerwold, som war Jšns falster pŒ …rebro, huilken ther vtan rett och skŠl, lŠt vphengia Harald Pletting, som [264] fogde war pŒ Noraskogha, och nŒghra flere lŠt han komma om halsen, mera aff haat Šn rett, Flere sŒdana Fogdar hade konung Hans och, som war Anders pedersson och andra hans wederlikar, som theres herra woro mera til skadha Šn gagn med theres strengheet, Ther til woro och nŒghre aff ridderskapet som begynte fŒ itt mishag til honom effter them icke bleff hallet thet han them loffuat hadhe, icke bleffuo the heller sŒ achtadhe och affholdne, som the hade fšrmoodhat, tŒ the honom intogho til rikit fšr theres herra och konung, Doch bleeff ingen ting fšretagin emoot honom, vtan owilien wexte meer och meer, besynnerligha emellan honom och her Steen, til tess han affslaghen wardt i Ditmarsken ther han fick stoor skadha, och bleff mykit fšrswaghat, SŒ kom han Œter til Swerige, sedhan han then skadhan fŒŒt hade, och kalladhe samman itt herramšte i Stocholm, widh Fastelagstijdh, Anno domini Mdi Ther begynte owilien mykit brista vth, Och the Suenske stodho, jw altijdh ther effter, at Calmare Recess skulle warda hallen, och at en trŠsel skulle vprettas, ther Crononnes renta skulle leggias vthi, thet icke fšrtŠrdt worde, sŒ at rikesens skatt icke skulle fšras aff landet, Och widh Pingsdagha ther nest effter komo till Stocholm her Steen Sture, her Swante, Heming Gadd Electus til Linkšping, her Knuth Alffson, och Benct Ryning, medh siwhundrat hoffmŠn, Och konung Hans medh drotningen war vppŒ slottet, woro och monge andre aff rikesens rŒdh tilstŠdes, TŒ begŠradhe her Steen, her Swante och the andre som med them woro, at konungen skulle halla the articlar widh macht, som i Calmare Recess beslutne woro, och annat meer som the gŒffuo honom bescriffuit, och wille at han thet halla skulle, Och handladhes ther om i fem eller sex wikur, Doch gick her Steen och the andre som med honom woro, alrigh pŒ Slottet til konungen medh mindre the hadhe giszlan fšr sigh, Men tŒ her Steen och the andre icke fingo the swar aff konung Hans som the begŠradhe, lŠtes the wara til fridz medh the swar som the hadhe fŒtt, och foro ifrŒ Stocholm, Otta daghar effter Warfrudagh Visitationis, Och komo the til hopa widh S: Olaffs tijdh i Wadstena, [265] tŒ wedersakadhe the konung Hans, och scriffuo honom vp huldskap och mandskap, och the breffuen fik han i Stocholm pŒ S: Laurentij affton, TwŒ daghar ther effter gick han til skeps, segladhe sŒ til Danmark med try stoor skep, och lŠt drotningen bliffua quar pŒ slottet, och widh itt tusend folk, medh henne, Men her Steen och the andre lŠto strax bestalla slotten, Jšns Falster bleff bestallat pŒ …rebro om S: Laurentij dagh, och gaff slottet vp widh Matthie ther effter, SŒ wardt han inmanat i Arbogha, Ther kommo Harald Plettings wener aff Noraskogha och slogho honom i hŠl, Sedhan innan kort tijdh fik her Steen mesta parten aff rikesens rŒdh medh sigh, Erchebispen stodh alralengst medh konungen, Och effter thet konung Hans icke kunde sŒ snart gšra honom vndsetning som ther behšffdes, therfšre gaff han honom loff at halla sigh in til the andra aff rikesens rŒdh, pŒ thet han skulle icke fšrderffuat warda, Och widh Birgitte messo tijdh, kom her Steen och Bisperna i Skara och Vexiš, och Electus til Lincšpung, Strengnes och WestrŒrs, och monga andra aff rikesens rŒdh, och ridderskapet, fšr Stocholm pŒ Norramalm, och bestalladhe ther stadhen, och slogh konungens folk aff, som honom ther mštte, NŒghra daghar ther effter bestalladhe han stadhen, pŒ Sšdhramalm, ther mštthe honom och konungens folk, och bleff aff slagitt, sŒ at monge komo dšdhe och sŒre in i stadhen igen, FŒ daghar ther effter woro nŒghre aff rŒdhet och menighetene i Stocholm vthe pŒ Sšdhramalm och handladhe medh her Steen om fridh och bistondh, Men medhan the vthe woro, stickadhe konungens folk eeldhen pŒ stadhen, TŒ menigheeten thet sŒgh, gingo the til och slogho porten vp fšr her Steen, Han kom in, stadhen til vndsetning, annars hade han all vpbrunnet, doch skedde ther stoor skadha, och mong hws brunno i grund, I sŒ motto kom her Steen och rikesens rŒdh i stadhen, Och thetta skedde Sšndaghen effter Calixti, och strax bleeff slottet bestallat, ther drotningen vppe war, Och hadhe hon medh sigh her Ture Jšnson, her Folka Gregerson, her Christiern Benctson, her Olaff JŒpson, [266] och Anders Persson med monga andra, och widh itt tusend folk, som wern kunde gšra.
	TŒ nw konung Hans sŒgh at rikesens rŒdh begynte sŒ eendregteligha wara honom emoot, bšdh han sigh i retta fšr the yppersta och the betzsta i landet woro, at han wille stŒ til retta fšr alt thet tiltaal som the hadhe emoot honom, Men her Steen och the andre aff rŒdhet sadhe, at sŒdana tilbodh war icke vtan een fšrhalning, sŒ lenge han kunde fšrsterckia sigh, The hadhe nogh tilfšrenne fšrnummet, at han icke achtadhe halla Calmare Recess, och annat som han loffuat och sworit hadhe, Therfšre achtadhe the intet hans tilbodh, vtan fšrfšlgde thet the begynnat hadhe, och sadhe sigh thet wilia med swerdzslagh intagha, som the icke fšrmodde fŒ aff honom medh rettgŒng, Och ibland the saker som her Steen och flere aff rikesens rŒdh kastadhe konung Hans fšre, woro tesse the merkeligaste, Fšrst Calmare Recess bleff icke hallen, Danska fogdar vpsattes, til slott och lŠn, monge aff rikesens rŒdh hadhe lidhit skada fšr hans skul them han hadhe loffuad wederlegning med fšrlŠningar, och the fingo doch intet, Her Steene och her Swanta hadhe han mykit loffuat, som intet bleeff hallet, Silff och gull fšrdes vtaff landet, och intet bleeff bestelt om rikesens trŠsel som vthloffuat war, Summa, Frijheter, besegld breff, konungsligh ord och handgrip bleff icke hallet, Tesse och mong annor stycke kastadhe the Suenske konung Hans fšre, Samma ŒŒr som fšrberšrdt Šr, widh Martini, bleff her Steen Sture Œter keest och korat til rikesens fšrstŒndare i Stocholm, och sŒ fšrfšlgdhe han bestalningen fšr Stocholms slott, Och om wŒrena ther effter tŒ han fšrmodde at konung Hans skulle komma, och wille gšra drotningh Christine vndsetning, tenkte han til huru han kunde fŒ slottet snarligha in, Therfšre begynte tŒ hans folk storma til slottet, Fredaghen fšr Helgetorsdagh, och aff samma storm wordo the som pŒ slottet woro sŒ fšrskrŠckte at the begynte strax dagtinga, ty the hadhe icke monga ferdogha som werio gšra kunde, Och Mondaghen fšr Pinsdagha gaffz slottet vp, Anno domini Mdij Och woro the icke šffuer tiyo [267] karla som rett helbregda woro tŒ the aff gingo, Och fšgho meer Šn siwtiyo leffuandes. TŒ gick drotning Christina aff slottet med behŒldna hŒffuor och frijt hennes dagligha gŒrdzfolk, Men alle andre bleffuo fšr fŒngar, och tree daghar effter slottet vpgiffuit war, kom konung Hans med en stoor skips flota fšr Stocholm, til at gšra drotningene vndsetning, Men tŒ han fšrnam at slottet war vpgiffuit, segladhe han til Danmark igen, Och drotningen bleff widh halfft annat ŒŒr i Stocholm, Och sedhan giordhe Danske och Suenske mykin skadha vppŒ hwar annan, Och widh S: Marie Magdalenž tijdh ther effter bleeff Elffzborgh affbrendt, som her Eric Erichson inne hadhe, och han bleff sedhan effter fŒ daghar iemmerligha ihŠlslaghen, aff bšnderna, Noghot ther effter widh S: Laurentij tiijdh slogho konung Hanses folk in i Westergštzland, giorde ther skadha, och brende vp …resteen, widh samma tijdh sende the aff Lybeck sex swŒr skep til Stocholm, ladd med allahanda warur, och werior som the Suenske behšffde til then feyde som the fšretaghit hadhe, Men her Knuth Alffson bedreff mykit i Norige emoot konung Hans, Han hadhe kershws inne, och ther bleff han samma ŒŒr om Bartholomei ihŠlslaghen vti itt skip vtan fšr slottet aff konung Hanses folk, Šn tŒ honom wardt een Christelighen leyde tilsagd, SŒ fšrlop sigh tijdhen, at her Steen fick all slotten in, fšruthan Calmare och Borcholmen, Och Œret ther effter om hšsten, lŠt her Steen drotningena fara heem til Danmark igen, effter thet the Lybeske och PŒwans legat, som och tŒ fšrhanden war, handlat hadhe ther om, Och han fšlgde henne nedh til SmŒland, och i samma reeso bleff han dšdh i Jšnekšping aff fšrgifft, som en part mena, Och thet skedde widh S. Lucie tijdh, Effter Christi byrd Mdiij Œr, Men hans dšdh wart hemligha hallen en tijdh long, och hans lijck bleff fšrdt til Stocholms pŒ slottet,
	Effter Christi byrd Md pŒ thet iiij Œret, bleff her Suante Nielson Sueriges Marsk vthwald, keest och korat til rikesens fšrstŒndare, effter her Steen pŒ S. Agnete dagh, Och pŒ S. Blasij dagh anamadhe han Stocholms slott, PŒ S. Valentini dagh ther [268] effter fšrdes her Steens Stures lijk til Gripzholm, ther bleeff thet erligha begraffuet, Och her Suante fšrfšlgde feydena, med konung Hans, och lŠt bestalla Calmarne, Heming Gadd Electus til Linkšping achtadhe altijdh pŒ then bestalningen, Och war thet en ganska long bestalning, ty konung Hanses folk fich altijdh vndsetning aff Danmark, Och effter thet konung Hans hadhe icke stoor tilfelle at gšra infall her i landet, med mindre han jw fick stoor skadha pŒ sitt folk, therfšre lŠt han tŒ altijdh sina vthliggiare wara til sišs pŒ all farwatn, fšr the Suenska kšpmen, och ther med giorde han the Suenska storre skadha, och sigh sielffuom stšrre gagn, Šn han gšra kunde til land, Och togho hans vthliggiare osŠyeligha mykit godz ifrŒ the Suenska kšpmen.
	Anno domini Mdvi, Stormadhe Heming Gadd til Calmare, om hšsten, och fik stadhen in, och Œret ther effter war her Suantes folk inne i Blekung och brende aff LyckŒŒ, och samma ŒŒr brende konung Hanses folk vp Castelholm, och grepo her Steen Tureson och hans hwsfruge til fŒnga, Anno domini Mdviij widh Jule tijdh, lŠt konung Hans vpbrenna Nyia Lšdese, och strax ther effter samma winter, lŠt her Suante sitt folk fara in i Blekung, och brenna aff WŠŠ, och noghra herregŒrda, SŒ giordes jw skadha pŒ alla sidhor, men ther skedde doch altijdh monga herredaghar, och long tijdh ther effter med swŒra bekostningar, i then acht at thet motte haffua kommet til vpslagh och fridh emellan riken, och fšrskickades offta sendebodh ifrŒ her Suanta och rikesens rŒdh til konung Hans om fridh til begerandes, Men han wille doch ingen fridh gšra, med them, med mindre at the skulle antingen tagha honom eller hans son til konung, eller och giffua honom Œrligha ena summa peninga, aff riket, Och wille the Suenske ingalunde haffua honom, eller hans son igen, Men om then summo peningar som han begŠradhe, woro the icke alla widh itt sinne, Ty somblighe woro widh thet sinnet at man skulle geffua honom sŒdana peningar, Och thet hadhe wel effter som belegligheten tŒ begaff sigh, warit besta rŒdhet, Fšr ty fridhen Šr thet wŠl wŠrd at man kšper honom [269] med peningar, nŠr man thet bekomma kan, Man kostar offta stoora summor pŒ thet som ringare Šr, Och hadhe thett warit bŠttre at man hadhe taghit the peningar som kostas skulle pŒ šrligh och giordt ther fridh med, och sŒ hadhe icke sŒ mong man kommet om halsen, ey hadhe heller sŒ mong skip bliffuit borttaghen i siššn, som tŒ altijdh skedde, Konung Hans fick vnderstundom meera godz pŒ itt skip, Šn all then summan dragha kunde som han begŠradhe, Men theris ršster som inga peningar giffua wille, fingo šffuerhandena.
	Anno domini Mdix skinnadhe konung Hanses folk boo stadh, och vpbrende honom, och samma ŒŒr komo the Lybbeskes sendebodh til Stocholm, med adherton skep, och giordhe fšrbund med the Suenska, och gŒffuo them sŒdana rŒdh at the inghen fridh gšra skulle med konung Hans, Noghon tijdh ther effter komo Œter the Lybbeske i Calmare sund med theris skip, och dagtingadhe ther med her Suanta, at her Steen Suanteson, Hemming Gadd, och noghre flere aff ridderskapet fšlgde them til Lybeck, och sedhan fšllo the in i Danmark och giorde ther noghon skadha, Och sŒ hadhe tŒ konung Hans bŒdhe the Wendeska stŠdher och the Suenska til fiender, och her ke Hansson giorde mong infall i Halland och SkŒne och giorde ther skadha, SŒ hadhe tŒ konung Hans wel warit beneghen til fridh, doch kom ther intet ther til, Widh samma tijdh som war, anno domini Mdx, komo Ryssa sendebodh til Stocholm, och giorde fridh med her Suante i sextiyo ŒŒr, Och ee sŒ offta the Ryssar haffua giordt fridh med the Suenska, tŒ haffua the jw altijdh talat pŒ then rŒgŒng som i konung MŒens Smeks tijdh beleffuat war, sŒ at the aldrigh wille fšrtiya sin rett, ey heller lŠta the Suenska komma til oklandradha hŠffd, pŒ then landzenda som the fšrmodha sigh fŒ ighen medh RŒgŒng, Samma ŒŒr bleff her ke Hansson slaghen i SkŒne, Och samma ŒŒr nogot fšr MŒremesso fingo the Suenske Calmare slott in, som i mong ŒŒr hadhe bestallat warit, Och pŒ S. Katherine affton ther nest effter fick her Suante Borkholmen, Men wintren ther nest effter, lŠt konung Hans sitt folk dragha in i Westergštzland, och the komo til Skara, Her [270] Suante drogh med sitt folk, nedh emoot them, doch gaff han sigh icke til slacting med them, Ther med drogho the Œter til Danmark, igen, och vthrettadhe inthet meera i then reson.
	TŒ nu her Suante hadhe regerat riket i otta ŒŒr, bleeff han dšdh pŒ WestrŒrs, Effter Christi byrd tusende femhundrat och pŒ thet tolffte ŒŒret, daghen effter NyŒret, och bleeff begraffuen i WestrŒrs domkyrkio.
	Men sedhan her Swante dšdh war, bleff stoor tuedregt emellan rikesens rŒdh och flere aff adhelen om hšffuitzmandzdšmet, Erchebiscop Jacop medh flere Biscopar och the Šldsta aff rŒdhet, wille haffua her Eric Trolla til hšffuitzman, Men the vnge aff adhelen wille haffua her Steen Suanteson, Och war rikesens rŒdh fšr samma sak skul offta til hopa, och kom dogh til intet beslut, Och om Erics messona ther nest effter komo the til hopa i Vpsala, och Erchebispen med the gambla aff rŒdhet, hšlt bursprŒk pŒ torghet, och sporde almogan til som ther tilstŠdhes war, hwem the wille haffua til hšffuitzman, Och sadhe Erchebispen som ordet fšrde, at the godhemŠn som til stŠdes woro aff rŒdhet, hadhe samtyckt her Eric Trolla, fšr hšffuitzman, och rikesens fšrstandare, Men ther swaradhe nogre som stodho i bland bšnderna, at the icke wille haffua then Trolla slechtena, ty the Trollar woro aff Danska artenne, Om the som sŒ swaradhe woro bšnder, eller nogre andre i bonda klŠdher, kan man icke weta, Men ingen bŠttre swar fick Erchebispen ther, Šn at the sadhe Ney til her Eric Trolla, PŒ samma tijdh hšlt her Steen och the som med honom hšllo BursprŒk med en stoor hoop och bšnder nedher pŒ konungs engenne, och han fick ther godh swar effter sijn begŠran, pŒ thet han fram satte fšr bšnderna, Doch bleeff ingen ting beslutat i then gŒngen, Men fram emoot S. Marie Magdalene tijdh ther nest effter, kom altt rikesens rŒdh til Stocholm, och alle the som woro widh thet sinnet, at the wille haffua her Eric Trolla til hšffuitzman, the togho GrŒmunkaholm in, och lŠgradhe sigh ther, Men her Steen och Heming Gadd, och flere som med honom hšllo, hadhe lŠgrat sigh i stadhen, och [271] woro the dagligha i handel til hopa, och kunde dogh icke dragha offuer eens, Och om ena natt bleff vplop i stadhen emellan her Steens folk och the med honom hšllo, och Erchebispens folk, och the med honom hšllo, Och huar nŒghre frijborne mŠn icke hadhe kommet ther emellen, och stillat then rumoren, tŒ hadhe ther bliffuit itt stoort mordh aff, Ty theres folk som pŒ holmen woro, stodho redho i theres harnesk med fulle werior, och hadhe steldt theres kerrebšssor alla GrŒmunka broo offuer emoot stadhen, Men her Steens, Heming Gaddz och the andres folk som i stadhen woro, komo lšpandes Œt GrŒmunka grŠnd then ene effter then andra, och woro mest alle drukne, och woro blotte och nakne, och the hade vtan tuiffel fŒŒt stoor skadha om the andre hadhe komit til them, men thet vplopet bleeff tŒ stillat.
	Men effter thet her Steen hadhe mongha som hšllo med honom, besynnerligha hadhe han och fŒt them med sigh som slotten innehadhe, sŒ at han hadhe fŒt slotzloffuonar in i Calmarne, och the andra slotten vth medh siššsidhonne, Stocholms stadh stodh och fast med honom, Therfšre hadhe tŒ rikesens rŒdh inga andra vthwŠghar, vtan at the moste tagha honom, Och daghen effter S. Marie Magdalene dagh, wardt han vthwald och hyllat til Sueriges hšffuitzman, Och rikesens rŒdh fšrde honom strax vppŒ slottet, och han hadhe them ther strax alla til gest, samma daghen, Men som the sŒtto i besta glŠdhen skedde ther pŒ Slottet och itt vplop, Ty at her Erich Abramson kom til tretto med Gšstaff Christerson, och stak honom sŒ illa, at man wente honom intet lijff, ther aff bleeff itt sŒdana sorl, at monge begynte fruchta hwart vth thet wille lenda, Och Bisperna med the andra aff rikesens rŒdh gingo strax aff slottet, icke mykit wel til fridz, Men her Eric som skadhen giordhe, kom til Swartmunka klšster, ther fick han fridh,
	TŒ nu her Steen war komen til hšffuitzmandzdšmet, sendes offta myndigh sendebodh til Danmark, til at handla om fridh, och settia idagh riken emellan, som offta tilfšrenne i her Suantes tijdh och skeedt war, Doch kom thet jw til ingen long och stadigh fridh, [272] Ty konung Hans, och hans son konung Christiern stodho alt ther effter, at the wille komma her til riket igen, Doch stodh thet idagh nŒgor ŒŒr riken emellan,
	Samma ŒŒr her Steen war hšffuitzman worden kom en part aff thet folket som fara om kring ifrŒ thet ena landet til thet andra, them man kallar Tatare, hijt i landet, och til Stocholm, fšrra hadhe the aldrigh her warit.
	Samma ŒŒr widh Egidij om hšsten, wardt predikat i Swartmunkaklšster i Stocholm, at stadhen skulle siunka, Och natten wardt fšrenemd, och mykit folk rymde bort aff stadhen, och lŒgho then natten, somblige pŒ malmanar och somblighe pŒ holmanar, Men then propheten som thet vthropadhe wardt beslaghen med lšgn,
	Men Œret effter her Steen war til regimentet komen, som war Anno domini Mdxiij bleff konung Hans dšdh, Anno domini Mdxiiij foor Erchebiscop Jacop, Biscop Matz i Strengnes til boo medh noghra flere, och graffuo vp aff jordenne Helge Hemmings been, som biscop hadhe warit i konung Magnus Smeeks tijdh.
	Och samma Œret bleff konung Christiern konung Hanses son, kršnter til Danmarks konung, Och nŒghon tijdh ther effter begynte Erchebiscop Jacop handla med her Steen och nogra andra aff rikesens rŒdh, om Gšstaff trolla, at han motte komma til Erchebiscops dšmet effter honom, Ty han gaff fšre om sin Œlderdom, at han icke lenger fšrmotte stŒ stichtet fšre, loffuadhe han och med hand och mun vth, at samme Gšstaff trolle skulle wara her Steen en troo man, besynnerligha och therfšre, at the woro nŠr skylle tilhopa, Och effter thet wardt sŒ hšgeligha vthloffuat, at han skulle wara sinom hšffuitzman och fŠdernes rike huld och troo, Ther fšre samtyckte her Steen thet Erchebiscop Jacop begŠradhe, screff och sŒ PŒwan til fšr samma Gšstaff Trolla, at han motte fŒ Confirmationem pŒ stichtet, giorde honom och teslikes annor hielp med, ther han skulle vthretta sijn Šrende med i Room, och war han tŒ sielff i Rom, SŒ skickades tŒ twŒ aff Vpsala Capitel, som woro mester Jogan Erici, och mester [273] Henric Sledorm til Rom til Gšstaff Trolla med breff och annan deel som then saken kraffde och kom heem en ordinerat Erchebiscop, Anno domini Mdxv, Och tŒ her Steen fšrnam at han war komin i Stocholms skŠŠr, lŠt han hasteligha nogh beredha fšr honom i Stocholm, och achtadhe vndfŒ honom som then tijdhen tilsadhe, Men Erchebiscop Gšstaff wille intet komma til Stocholm til her Steen, vtan lŠt settia sigh aff skepet til Biscopstuna, och foor sŒ šffuer land til Vpsala, och lŠt ther strax bemerkia huru han war til sinnes med her Steen, Ty han screff honom strax til, at han wille gšra them ondt som hadhe warit hans fšrfader Erchebiscop Jacop och hans wener flere vnder šghonen, Men her Steen suaradhe ther til, at om noghre sŒdana funnes, skulle the stŒ them ther om til retta, Aff sŒdana hans scriffuelse kunde wel merkias, huru han til sinnes war, han wille och icke bekenna sigh haffua nŒghot aff her Steen, PŒwan allena wille han kenna fšr sin herra, Woro och monge som hadhe then mening, at konung Christiern skulle haffua lŠtit handla med honom i Lybeck tŒ han kom ifrŒ Rom, och fšrwent honom ifrŒ her Steen. Men thet war wel stšrsta orsaken hwi han icke war wel til fridz med her Steen, at han hadhe trengt hans fadher her Eric Trolla ifrŒ regementet, ty meste parten aff alle the Šldste aff rikesens rŒdh, hadhe korat her Eric Trolla til hšffuitzman šffuer riket, och thet giorde her Steen om intet, ther haffuer wel stšrste owilien kommet aff.
	Effter nu at Erchebiscop Gšstaff icke wille komma til her Steen som achtat war, Ey sadhe han honom heller sŒdana huldskap och mandskap til, som aff Erchebiscop Jacob vthloffuat war, Togh her Steen thet och illa widh sigh, och begynte sŒ fŒ then mistanka at han skulle haffua noghot ondt i sinnet emoot honom och riket, Och om Distingen ther nest effter, kom her Steen sielff til Vpsala, och war medh Erchebiscop Gšstaff til tals i Sacristien i mong godh mans nŠrwaru, men han fick fšgho behageligh swar aff honom, Vtan han kastadhe ther her Steen nŒghor stycke fšre, som her Steen sadhe honom aldrigh skola kunna bewijsa, therfšre wexte ouilien [274] och mistanken jw meer och meer, Begynte och Erchebiscop Gšstaff haffua nŒghon handel med nŒgra aff adhelen och sina wener, effter som itt almenneligitt rychte vthgick, huru the skulle offta komma til hopa pŒ StŠket, ther her Steen wel merkia kunde, at thet icke altt war pŒ hans besta, Therfšre om sommaren Anno domini Mdxvi stemde han tilhopa itt herremšte i Telie til at handla ther om rikesens Šrende och huru fšretaghas skulle med thet almenneligha herremštet, som Kindermesso tijdh ther nest effter handlas skulle i Halmstadha, emellan all try riken, Til samma herremšte som i Telie hallet wardt, bleff Erchebiscop Gšstaff flere gŒnger kallet, at han skulle komma ther til medh, gšra sin rŒdz eedh, och seya her Steen huldskap och mandskap til, som honom borde, och deela sedhan sijn rŒdh med the andra, Men han och noghra andra wille intet besškia samma mštet, SŒ at clarligha merkias kunde, at han hadhe nŒghot i sinnet thet som skadelighit war, Therfšre wille han och aldrigh seya her Steen hulskap eller manskap til, vtan begynte at befesta sigh pŒ StŠket, Her Steen Christiernson som Nykšping inne hadhe sades och wara i rŒdh med Erchebispen, ty wille han icke heller komma til mštet i Telie, Men tŒ her Steen och rikesens rŒdh som ther til stŠdis woro, hadhe vthrettat hwadh the gišra kunde, foor hwar heem til sitt, Men her Steen gaff sigh medh sitt folk hemligha til Nykšping, och kom ther sŒ offšrwarandes och begynte storma til slottet, fick thet in, och her Steen Christiernson fšrdes fšr en fŒnge til Stocholm och bleff dšdh i fengelsen, och thetta skedde widh Dyra Warfru tijdh, och tŒ war munkamoot i Nykšping,
	TŒ nu her Steen Christiernson fŒngen war, bekende han at Erchebiscop Gšstaff hadhe medh nŒghra flere nŒghon hemligh stempling fšr hender pŒ konung Christierns weghna, Therfšre kom och tŒ her Pedher Tursson, som tŒ hadhe StŠkaholm inne, i mistanka, ty togh her Steen slottet aff honom och antwardadhe thet Johan arendson, Och tŒ her Steen hadhe sŒ fŒt Nykšping in, foor han til WestrŒrs til MŒremesson och beklagadhe thet hšgeligha fšr then menighe man, at Erchebiscop Gšstaff med nŒgra andra [275] hadhe i sinnet at han wille dragha konung Christiern her in i riket, sŒ mŒng man til skadha och fšrderff, gaff han och thet fšre medh, at her Steen Christiernson som hade warit i rŒdh medh Erchebispen, hadhe thet i mongh godh mandz nŠrwaru vppenbarligha bekent, TŒ nu erchebiscop Gšstaff <sŒ> vthropat war fšr then menighe man i WestrŒrs, begynte han lŠta gŒŒ sin breff til en och annan, teslikes och til rŒdhet i Stocholm, giordhe sin vrsegt, och sadhe at honom war orett sŒdana pŒfšrdt, och begŠradhe han med sin scriffuelse at Borgemestare och rŒdh i Stocholm skulle wara godhe mŠklare emellan her Steen och honom, Thet samme begŠradhe och Erchebiscop Jacop aff them i sin scriffuelse, Och her Steen screff sedhan Capitlet i Vpsala til, at the skulle rŒdha theres Biscop ifrŒ the anslagh som obestŒnd kunde aff komma, SŒ scriffuo och Bisperna aff Skara, StrengnŠs och WestrŒrs och boo Erchebiscop Gšstaff til och rŒddhe honom aluarligha ther til at han skulle fšrena sigh medh her Steen, och icke tagha nŒghot obestŒnd fšre, ther bŒdhe han sielff och hela riket motte komma pŒ skadha och fšrderff vtšffuer, SŒ war och teslikes breff kommet widh samma tijdh ifrŒ Rom til honom, i huilke PŒwe Leo rŒdde honom til, at sškia och stŒ effter thet som fridhen tilhšrde, Noghon tijdh tilfšrenne hadhe Biscop Hans i Linkšping warit til taals med her Steen pŒ StŠkeborgh och honom rŒdt och fšrmanat hšgeligha, screff honom och sedhan ther om til, at han icke skulle begynna gšra nŒgon Œwerkan pŒ Erchebispen, vtan at godhemŠn skulle leggia sigh ther emellan, och fšrlijka them bŒdha, Och borde them wel fšrlika sigh (sadhe han) effter thet the woro sŒ nŠr skylle, Ty her Steens modher, och her Eric Trolla woro fšdd aff tu samsyskon, och her Steen gaff honom thet fšr swar, at han til ingen tingh war sŒ benŠgin som til fridh och wenskap, hwar han thet niuta motte, Thet samma sadhe Erchebispen och, och begeradhe han at godhe mŠn skulle stella all ting til godho emellan her Steen och honom, Doch kom thet intet ther til, Ty ther war en plŒgha fšr handenne, sŒ wel offuer then ena som offuer then andra, Therfšre moste och tilfellen ther til haffua sin [276] gŒng, Erchebiscop Gšstaff war en stijff och eensinnat man, och han wille ingens mandz rŒdh lydha, vtan wille alt gšra effter sitt eghit sinne, och thet war bŒdhe hans och menigha rikesens fšrderff,
	Effter thet nu owilien begynte wexa jw stšrre och stšrre, och Erchebispen begynte wel bemanna sigh, Och befesta StŠket, och rychtet gick offuer hela landet, at han med sitt anhang wille dragha konung Christiern her in i riket, SŒ lŠt her Steen fŒnga her Eric Trolla Erchebispens fadher, och hšlt honom i fengelse pŒ Stocholms slott, och nŒghot ther effter om hšsten, lŠt han bestalla StŠket, Anno domini Mdxvi, och bleff offta handlat med Erchebispen i samma bestalning, at han skulle geffua sigh til fšrlijkning, Men han wille intet, vtan styrkte sina tienare och the som medh honom woro bestalladhe alt ther medh, at the skulle fŒ vndsetning ifrŒ konung Christiern,
	Samma hšst Erchebispen bleff bestallat, lŠt konung Christiern tagha* vp itt skip fšr her Steen, pŒ redden fšr Lybbek, Skepparen ther vppŒ heet Jšns matzson, han gaff sigh strax til konung Christiern och bleeff aff honom sedhan mykit brukat, Och thetta skedde i een feligh dagh riken emellan, ty fridhen war beslutat emellan tesse try riken in til PŒscha nest kommandes, Och om Kindermesso ther fšrinnan skulle haffua stŒdt itt herremšte i Halmstadha, ther tilhopa komma skulle fulmechtighe aff all try riken, Men thet bleeff nu sŒ brutit och fšrspildt,
	Sommaren ther effter som war Anno domini Mdxvij begynte Erchebispen begŠra komma til orda med her Steen, han giorde strax redho och togh nŒghra aff rikesens rŒdh med sigh och for i lŠgret fšr StŠket, och bšdh Šn tŒ wenskap til, Ty han fruchtadhe thet som och sedhan skedde, at konung Christiern skulle lŠta gšra her nŒghot infall i landet, och gšra Erchebispenom vndtsetning, Men her Steen hšlt ther lenge vtan fšr slottet, och war begŠrendes at Erchebispen skulle komma vth til honom, tŒ wille han intet komma, ty han hade tŒ fŒtt budskap ther vtaff at konung Christierns folk war fšr handenne, som han wente effter, Och thetta skedde widh Midhsommars [277] tijdh, NŒghot fšr Laurentij kom her Joachim Trolle, Seuerin Norby och Karl Knutson och hadhe widh fyratusend gott krijgsfolk med sigh til skips, tŒ her Steen thet fšrnam, sende han Šn tŒ nŒgra aff rikesens rŒdh til Erchebispen, och lŠt fšrmana honom, at han skulle bliffua en Suensk man, stŒ medh sitt fŠdernes land, och scriffua sin faderbrodher her Joachim Trolla til, at han intet skulle tršsta pŒ honom, Ty han achtadhe bliffua wedh sitt fŠdernes land, och ther medh stella aff thet blodz vthgiutandet som tŒ tilstundadhe, Men Erchebispen wille til ingen dagtingan, vtan hade tŒ fŒt sŒ mykit stšrre modh, och han wente fšrlosning, SŒ komo tŒ konung Christierns skip och folk in moot Stocholm, ther giorde the landgŒng i then acht, at the hade achtat sigh til StŠket, til at fšrlossa Erchebispen, Ther kom tŒ her Steen emoot them hardt vtan fšr Stocholm widh WŠdla, bleff them offuermechtigh och dreff them til skips igen, och bleff ther mykit aff konungens folk bŒdhe slagitt och fŒngat, mykit kom och i siššn, och drunknadhe, Och the Danske moste sŒ dragha til baka igen, och kunde inthet vthretta ther the woro sende effter, dogh giorde the stoor skadha i SkŠriegŒrdanar, besynnerligha i Tiuffst, The brandskattadhe Sšderkšping, brende vp Westerwijk, brende vp StŠkaholm, ther bran Johan andersons hustru vp, medh twŒ hennes dšttrar, och mykin annan skadha giorde the vth medh sišsidhonne.
	TŒ nu her Steen hadhe sŒ wnnet segher offuer sina fiendher fšr Stocholm, lŠt han nŒgra aff fŒnganar komma til StŠket, at the skulle sŠya Erchebiscop Gšstaff tidhende, huru them war gŒnget, som honom til vndsetning sende woro, TŒ Erchebispen sŒgh fŒnganar och hšrde theres taal, fšrfšl honom hans hopp och modh, och begynte falla til šdmiucht, och sadhe sigh wilia giffua slottet vp, och fara til sina domkyrkio och bliffua ther widh, TŒ wart honom swarat, at han skulle thet haffua fšrra giordt, sŒ hadhe monge leffuat som fšr hans skuld dšdhe woro, Och effter thet han war sŒ monge mans dšdh wallande, och war en mandrŒpare worden, tiente honom icke wara nŒghon Biscop, Ther swaradhe han tŒ vppenbarligha fšr alla them [278] som til stŠdes woro, at alt thet han hade i then motto giordt, thet hadhe han giordt medh PŒwans fšrloff, ty han hadhe giffuit honom macht (sadhe han) at fšra bŒdhe werldzligit och andeligitt swerd, Ther fšre lŠt han sigh sŒ tyckia, at han icke borde reknas fšr mandrŒpare, Šn tŒ at monge hadhe bŒdhe i then bestalninghen och annor stedz fšr hans skul kommit om halsen, PŒwans dispensering skulle fšrswara honom ther fšre, Men sŒdana hans swar wordo intet achtat, som the ey heller achtas borde, vtan her Steen fšrscreff itt almenneligitt herremšte i Stocholm, ther kom tŒ rikesens rŒdh med adhelen och nŒghra fulmyndigha aff alla stŠdher och menigha landet, til at offuerwŠgha hwad med Erchebispen och StŠket gšras skulle, SŒ gaff och her Steen Erchebispenom leyde, at han sielff komma motte til samma mšte, och see til huru han kunde fšrswara sina saak, och sedhan Œter komma i sitt behŒld igen, Och i samma mšte wardt sŒ almenneligha samtykt, beslutat, och bebreffuat at StŠket skulle nedherbrytas, effter thet hadhe sŒ offta warit rikena skadelighit, bŒdhe i Erchebiscop Jšnses tijdh, Erchebiscop Jacops tijdh och nu teslikes i Erchebiscop Gšstaffs tijdh, Wardt och sŒ almenneligha samtycht, at Erchebiscop Gšstaff aldrigh skulle effter then dagh komma til domkyrkiona igen fšr Erchebiscop, och alle som til stŠdes woro, giorde med vpreckta hender sijn eedh ther vppŒ at the aldrig wille halla honom fšr theres Erchebiscop, Och alle bŒdhe andelighe och werldzlighe som i thet mštet fšrsambladhe woro, bebundo och besworo sigh sŒ tilsamman, at om nŒghot effter taal kome, medh bann, Interdict eller huadh som helst thet wara kunde, fšr thet som hŠr beslutat war om StŠket och Erchebiscop Gšstaff, tŒ skulle thet gella them alla lika til at fšrswara, lidha och vmgella, Och ther gŒffuo the her Steen sitt breff vppŒ, med rikesens Cleme, och theres hengiande insigel, Men i samma besegling brukadhe Biscop Hans i Linkšping itt listigt Romare stycke, Ty han screff een liten scrifft sŒ lydhandes, Til thenna besegling Šr jach nšdd och twingat, Samma scrifft ladhe han i waxkupona vnder insiglet, sŒ at thet inthet merkias kunde, Och thetta breffuet wardt [279] vthgiffuit pŒ Sancti Clementis dagh Anno domini Mdxvij, Sedhan sendes Œter Erchebiscop Gšstaff til StŠket i sitt behŒld igen, och bestalninghen fulfšlgdes, Men thet waradhe dogh sedhan icke lenge, ty folket som Erchebispen hadhe medh sigh pŒ slottet, wille icke lenger stŒ fasta medh honom, Ty moste han giffua slottet vp, och gŒ aff fšgho bettre Šn en fŒngen man, SŒ bleeff tŒ StŠket som beslutat war nederbruttit, SŒ widersakadhe och Erchebispen Vpsala sticht, och resigneradhe thet PŒwanom Leoni frijt vp igen, Och han kom sŒ til WestrŒrs, och war ther pŒ nŒghon tijdh i klšstret, Sedhan kom han til Eekholmen, Och tŒ thetta altt skedde, war PŒwans legat Johannes angelus Arcimboldus med Romare afflat her i riket,
	Sommaren ther effter som war anno domini Mdxviij nŒghot effter Pingesdagha kom konung Christiern sielff med en stoor hoop skip och folk, in fšr Stocholm, och belegradhe sigh pŒ sšdramalm, och kunde doch intet skaffa, annat Šn at han lŠt beskiuta thet yttersta tornet fšr sšdhra port, och stormadhe ther nŒghot til, Doch kunde han ther medh intet vthretta vtan fick ther dšdt folk och sŒrt, SŒ kom thet och ther til, at han lŠt sitt folk komma til Brennekyrkio, ther kom han til slagting med her Steen, och bleeff ther affslaghin, miste en stoor hopp medh folk, och gaff sigh sŒ Œter in pŒ malmen i sitt legre igen, och ther bleeff han tŒ nŒghon tijdh, Men effter thet han sagh sigh platt inthet vthretta kunna, och sommaren fšrleedh, bršt han sitt legre vp igen, gaff sigh til skeps, och achtadhe segla Œt Danmark igen, Men tŒ han medh sitt folk gaff sigh Œt skepen, slogh her Steen aff stadhen effter honom och jagadhe mykit aff hans folk i siššn, mykit bleff och slagitt, och nŒghot meer Šn tryhundrat bleff fŒngitt och the fšrdes in i stadhen, Och konungen lŠt sedhan ransuna them igen, Och tŒ han kom medh sin skep vth i skŠren, war wŠdret honom sŒ hŒrdt vnder šghonen, at han ingenstedz komma kunde, SŒ lŠt han en deel aff sitt folk dragha offuer land hasteligha til Vpsala, Thet skinnadhe the och drogho strax tŠdhan igen, Men effter thet wŠdhret stodh longsamligha konung Christiern emoot, begynte honom fattas fetalia, [280] sŒ at hans folk ledh stoor nšdh aff hunger, och fšr hunger skul gaff sigh en stoor hopp aff hans knecter til her Steen, TŒ nu konung Christiern sŒgh, at bŒdhe Gudh och menniskior woro honom sŒ emoot, at han ingenstŠdz kunde haffua framgŒng medh sin anslagh, SŒ begynte han slŒ pŒ en annan streng, och gaff thet sŒ fšre, at han wille handla wenligha med her Steen, och gšra en ewigh fridh riken emellan, Och her Steen trodde honom wel, hadhe och gerna hafft fridh, Therfšre begynte han handla wenligha med konungen, och lŠt honom i hans stoora nšdh och hunger, fŒ oxar och annat han behšffde, ellies hadhe hans folk most dšš aff hunger, Konung Christiern stodh och hŒrd thet effter, at han motte haffua fŒtt her Steen til taals medh sigh, och hadhe i sŒ motto achtat lŠta drŠpa honom, eller och fŒnga honom, Her Steen war och eendeles sŒ til sinnes, at han wille haffua farit vht til honom, hwar Borgemestare och rŒdh i Stocholm icke hadhe sŒ hŒrdt stŒdt ther emoot, Ty the sadhe thet alffuarligha til, at om han fore vth, wille the strax haffua en annan herra, effter thet the wel wiste at han aldrigh sedhan skulle komma i sŒdana motto tilbaka igen, som han vthfoor, Ther aff besinnadhe han sigh, och foor icke sielff vth, men i en feligh dagh och tilsagdha troo och loffuan, sende han sex aff sina godha mŠn vth til honom, som woro tesse effterscriffne, Gšstaff Ericson, Laurentz Siggeson, Jšrian Siggeson, Olaff Ryning, Benct Nielson och Heming Gadd Electus, Them togh konung Christiern alla medh sigh, fick sŒ bšr och segladhe Œt Danmark, och lŠt sŒ pŒskina huad han achtadhe her Steen, om han hade fŒtt honom til sigh, Och Šn tŒ at konung Christiern loffuadhe vth at han wille gšra en euigh frijdh riken emellan, och her Steen satte ther troo til som fšrberšrdt Šr, och lŠt honom fŒ fetalia och huadh han behšffde, SŒ hšlt han thet dogh icke bŠtter Šn som nu sagt Šr, och ofridh bleeff stŒndandes riken emellan, sŒ sedhan som fšrr, och fšrargadhe hwar vppŒ annan,
	Om sommaren ther effter, som war anno domini Mdxix, wardt i Danmark hallen en Romersk rettgŒng emoot her Steen, och them som med honom hšllo, och thet gick sŒ til, PŒwe Leo hadhe budhit [281] her Steen widh bann at han skulle tilstŠdia Erchebiscop Gšstaff komma til sina domkyrkio igen, vpbyggia StŠket som nedherbrutit war, och vpretta honom hans skadha, Men effter thet her Steen thet icke gšra wille, Therfšre fšrskickade PŒwen Erchebiscop Birger i Lund, och Lage Vrne Biscop i RoskŠld til domare, at the skulle effter Romersk rettgŒng dšma ther om, och effter samma doom settia her Steen och them som med honom hšllo emoot Erchebiscop Gšstaff i bann och offuer bann, och heela riket i Interdict eller fšrbodh, sŒ at ingen kyrkio tienst vppehallas skulle offuer heela Suerige, Samma doom fulfšlgdes, och her Steen wardt anklagat, at han hadhe brutit nedh StŠket, twingat Erchebiscop Gšstaff til at vpseya sina kyrkio, och fŒngat her Eric Trolla, Ther bleeff tŒ han, och alle the med honom hšllo vthropadhe fšr bansmŠn, och riket sattes i Interdict, Men the Suenske achtadhe sŒdana ban och Interdict intet.
	Hšsten ther effter nŒghot fšr Michels messo, hadhe konung Christien nŒghor skep liggiandes pŒ reedden vtan fšr Reuele, Ther komo tŒ her Steens skip til med, och kommo til slagting medh konungens skip innan fšr Narišn, och ther fingo the tu skip ifrŒ konungen, The andra vndkommo, NŒghot ther effter giorde konung Christiern en hoop skip redho, welbemannat, the lupo Œt …land och togho thet in, fingo och strax Borcholmen in, och bemannadhe thet slottet, drogho sedhan fšr Calmarne, belŠgradhe sigh ther, och skutto muren til storm, stormadhe och sŒ nŒghra gŒnger, och kunde doch intet skaffa, vtan fingo dšdha mŠn och sŒra, Therfšre drogho the aff igen vth i sundet, til en holma, SŒ hadhe och konung Christiern siw hundrat resigh tygh, som skulle komma folket til vndsetning, som fšr Calmare lŒgh, Men fšr Šn the fram kommo, war fotfolkit affdraghit, kom sŒ her Steens folk med SmŒlenninganar, til slagh medh samma resigh tygh, och ladhe them nidh, sŒ at ganska fŒ vndkommo, och her ke Bragde bleeff fŒngat, Sedhan wille her Steen haffua taghit …land in igen, men the Danske woro honom fšrmechtighe ther vppŒ landet, sŒ at han sitt vpsŒt icke fulborda kunde.
	[282] Effter thet nw her Steen och hans wener woro fšr Erchebiscop Gšstaff skul banlyste, och riket satt i Interdict, och thet achtades inthet, lŠt konung Christiern gŒ vth fšr rychte, at PŒwan hadhe begŠrat aff honom, at han skulle straffa the Suenska, Therfšre at the icke wille lydha PŒwans bann och fšrbodh, Ther fšre sende han itt weldigt taal gott krijgsfolk til hest, och til foot in Œt Suerige, Ther Otte Krumpen war hšffuitzman fšre, widh tiugunde dags tijdh, Anno domini Mdxx. TŒ her Steen thet fšrnam, giorde han redho med allo macht, och drogh vth emoot konung Christierns folk, Och mšttes bŒdhe hŠranar widh Boghasund, pŒ S: Henrici dagh, Ther bleff tŒ her Steen som war medh the fremsta i spetzen skuttin i benet, och hans heele hŠŠr wardt ther offuer fšrskreckt och fšrskingrat, Ther fšre hadhe tŒ the Danske framgŒng, och drogho sŒ vp Œt Tiuedhen, Men the Suenske hadhe ther hugget en Brotta fšr them, PŒ Kindermesso affton stormadhe konung Christierns folk til brottan, och fingo ther stoor skadha, Doch pŒ thet sijdsta wordo the leedsagadhe kring om brottan, och wordo sŒ them Suenskom šffuermechtige och slogho them ifrŒ brottan, Sedhan drogho the Danske vthan alt mootstond, Œt Vpland, slogho pŒ alla kyrkiodšrar bans breff vp, brende, ršffuadhe, mšrde, och sommestŠdz togho the brandskatt i weghen, Och komo innan korth tijdh til WestrŒrs, PŒ Kindermesso dagh war her Steen stadder i Strengnes och achtadhe sigh Œt Stocholm, Ther fick han tŒ weta at konung Christierns folk war kommet šffuer Tiuedhen, och komo draghandes Œt Vpland, Therfšre fruchtadhe han at Erchebiscop Gštstaff, som tŒ war pŒ Eckholmen, skulle geffua sig til the Danska, ther mykit ondt motte aff komma, Therfšre fšrskickadhe han Biscop Mattz och Moens green medh nŒgra flere til Erchebispen, at the skulle fšrlika saken emellan honom och Erchebispen, NŠr biscop Mattz och the andre som med honom woro, komo til Erchebispen, och gŒffuo theris werff fšre, och huad farligheet riket tŒ stodh vthi, LŠt Erchebispen sigh ey annars bemerkia, Šn at han nu war beneghen til wilia och wenskap med her Steen, och at han wille ingalunda falla til rikesens fiender, [283] Och i bland annat taal sadhe han, Gudh fšrlŒte them som then owilian giordt haffua, emellan min frenda her Steen och migh, wij wore inthet sŒ fierran skylle, at wij skulle sŒdana skiffta oss emellan som skeedt Šr, Och bleff tŒ sŒ handlat, at owilien skulle tŒ nedherlagd warda, och han skulle seya her Steen huldskap och mandskap til, Och thetta skedde pŒ S: Blasij dagh, Samma dagh tŒ her Steen war ifrŒ Strengnes draghen, bleff han dšdh, pŒ weghen fšr Šn han kom til Stocholm, Therfšre bleff thet om inthet som emellan honom och Erchebispen beslutas skulle, TŒ nu her Steen dšdh war, och fiendenar komo vpdragandes, komo the Suenske herrar i Vpland offta tilhopa, stundom pŒ Tšnnelsš, stundom pŒ Engsiš och annorstŠdz och rŒdzslogho huru the skulle gšra fienderna mottstond, men thet wille jw intet lyckas fšr them, effter thet the inghen hšffuitzman hadhe, Bšnderna woro wel offta fšrsambladhe, Men adhelen drogh icke šffuer eens, Somblighe sadhe sigh icke wilia strijdha fšr Šn the wiste sigh en hšffuitzman igen, Somblighe sadhe sigh wilia strijdha fšr her Steens barn, Och en part sadhe korth ney til, Frw Christina her Steens effterleffuerska, med Stocholms stadh, och them hon medh sigh hadhe, screff them offta til at the skulle fšreena sigh, och gšra fienderna mootstŒnd, doch achtadhes sŒdana scriffuelse intet, Ingen wille heller tagha sigh hšffuitzmandzdšmet vppŒ, PŒ thet sijdsta wordo the sŒ šffuer eens, at the skulle mšta fienderna widh Strengnes i Illersund, Och ther war fšrsamblat ganska mykit folk til mong tusend, bŒdhe hoff folk bergsmen, och bšnder, Och tŒ woro fienderna i WestrŒrs, Och nŠr the fingo weta at sŒdana folk war fšrsamblat i Strengnes, drogho the titt, Och war thet altijd theres ordsprŒk, at the wille slŒs med bšnder, ehuru monge the woro, om Šn bšnder regnadhe aff himmelen.
	TŒ nu fienderna komo draghandes, begynte somblige aff Adhelen gšra Anskrij, at the wille weta fšr hwem the skulle stridha, Och inghen wille tagha sigh hšffuitzmandzdšmet vppŒ, och regera folket, Therfšre bleeff tŒ hela hŠŠren fšrskingrat, sŒ at ingen wille bidha fienderna, Och thetta skedde pŒ MŒndaghen i Fastelaghen, Och [284] samma dagh om afftonen komo fienderna til Strengnes, och meste parten aff adhelen som widh Illersund hadhe fšrsambladhe warit, komo samma affton til Biscop Matz til Tšnelsš, Ther wardt sŒ beslutat at man skulle dagtinga med fienderna, och strax om morgonen screff Biscopen Otte Krumpe til, och begŠradhe leyde, fick och strax then, och gaff sigh sŒ strax med nŒgra aff sitt Capittel til Strengnes, Och togh tŒ Biscop Mattz idagh med fienderna ifrŒ Tijsdaghen i Fastelaghen in til Fredaghen effter Huitesšndagh, thet war i Elloffua daghar, Therfšrinnan skulle the Suenske herramŠn koma til hopa, och bliffua offuer eens, huadh the heller wille slŒs med fienderna, eller gŒ them til handa pŒ konung Christierns wegna, I medhel tijdh skulle fienderna huarken brenna eller mšrda, Men rooff kunde ingen fšrtagha them, SŒ gingo strax tŒ bodh och breff vth, at all adhelen skulle innan fšrsagdan tijdh, koma til Vpsala, huilket och sŒ skedde, Erchebiscop Gšstaff gaff sigh och titt, NŠr nu alle som til Vpsala komma kunde eller komma wille, ther kompne woro, kom och Otte Krumpen och Karl Knutson, och nŒghre andre konung Christierns Capitenere, med nŒgra feniker knecter ther til med, TŒ wordo the Suenske som ther tilstŠdes woro eendregteligha sŒ šffuer eens, at the wille gŒ konung Christiern til handa, och begynte sedhan dagtinga med Otte Krumpen och the andra pŒ heela rikesens rŒdz wegna, Hadhe och bodh til Frw Chirstine och flere aff Adhelen som i Stocholm woro, at the skulle besškia samma mšte, Men the wille intet ther til, Therfšre handladhe tŒ the som til stŠdes woro i Vpsala med Otte Krumpen och the andra som med honom woro, the ther bewiste med konung Christierns breff sigh haffua fulla macht til at seya alla wilia och wenskap til, som sigh til wenlig dagtingan giffua wille, och gŒ konung Christiern til handa. Och all owilie som bŒdhe i konung Hanses tijdh och sedhan vpkommen war, skulle til euigh tijdh wara en afftalat saak, och ther gŒffuos mong breff vppŒ, SŒ wardt och vthloffuat, at huar och en skulle fŒ bliffua widh Sueriges lagh, frijheter, och godha gambla sidhwenior, och at hwar och en aff frelset som fšrlŠningh hade aff [285] Crononne, skulle then behalla, Och fšr samma lšffte skull gŒffuo the Suenske herrar monga fšrlŠningar vth sigh emellan, Och monge fingo fšrlŠning som sŒdana aldrig tilfšrenne hafft hadhe, menandes effter som vthloffuat wardt, at konung Christiern skulle alt sŒdana gilla, Och sendes konungens dagtinges breff och fšrlijknings til alla landzendar, ther han stadhfeste all then dagtingan som hans Capitenere i Vpsala giordt hade, och alle the som hŠr i riket nŒghot nampnkunnoghe woro, icke alenast aff Adhelen, vthan jemuel och bšnder, sŒsom konung Eric i NŠrdauij, och andre sŒdana, fingo besynnerlig wenskaps och fridzbreff vp ifrŒ Danmark, SŒ at nepeligha noghon tijdh tilfšrenne som tŒ skedde, hadhe sŒ mong breff pŒ en tijdh aff nŒghon konung vthgŒngitt, och meera giorde breff Šn swerdh, Effter thet nw at frw Chirstin och the som med henne woro icke wille besškia mštet i Vpsala, wordho tŒ bŒdhe Suenske och Danske sŒ šffuer eens, at the wille dragha nŠrmeer in moot Stocholm, fšrmodhandes at the skulle Šn tŒ komma til orda med Frw Chirstine och them som med henne hšllo i Stocholm, Och sŒ komo the widh Trytusend stark til SpŒnga, Ther sende tŒ Erchebiscop Gšstaff Mester Henric Sledorm, och biscop Mattz sende sin Cantzeler Mester Olaff Petri medt leyde breff och munligh befalning, til Frw Chirstine och hennes medhŒld, begŠrandes them til orda, NŠr sendebodhen komo pŒ Norremalm, war yttersta broon vpkastat sŒ at the icke kunde komma in i stadhen, Men en aff RŒdhmennenar ther i stadhen, kom och taladhe medh them, och sadhe sigh wilia gŒ til Frw Chirstine, och weta them swar, om the skulle komma in eller icke, Medhan the sŒ nu stodho widh brooendan, och wente effter swar, begynte Moens green som tŒ war pŒ Helgeandzholman skiuta Œth them med skerptinor, och hakabyssor, sŒ at the nšdhgadhes ofšrtšffuat dragha sin wŠgh igen, Annor swar fingo the intet, och komo ther med til SpŒnga igen,
	ThŒ nw the Suenske herranar, teslikes och the Danske sŒgho at thet war fšrgŠffues at biudha nŒghon dagtingan til, med them som i Stocholm woro, drogho the tilbaka igen, Och the Suenske [286] drogho sedhan hwar heem til sitt, Men effter thet at the Danske hadhe fšrnummet, at the som i Stocholm woro wente sigh vndsetning ifrŒ StŠderna, och at Staffan Sassse lŒgh vtan fšr Elffznabben med nŒghor skip, SŒ drogho the tijt, menandes sigh skola kunna fŒ samma skip, Men the som i skepen woro, hadhe kortat skepen sŒ lŒngt vth, och hadhe isat kring om sigh, sŒ at the Danske intet skaffa kunde, Ther medh drogho the til baka igen, I medhel tijdh, medhan thetta sŒ handlades, kom jwnkar Simon med femton hundrat knechter (effter som rychtet gick) vpdragandes ifrŒ Danmark genom SmŒland och …stergštzland, och fšrsterckte ther med konung Christierns hŠŠr, Och effter thet at hŠŠren war nu sŒ stoor, at alt folket icke kunde fšr Fetalie skull wel bliffua tilhopa, war och tŒ Œret sŒ framlidhit at Isana wordo klene, icke war heller tilfelle at beleggia Stocholm, fšr Šn the fingo vndsetning aff konung Christiern, Therfšre skickadhe the ifrŒ sigh widh Trytusend til WestrŒŒrs, och her Claes Bille och Michel bleek fšrskickades med nŒghot resightygh til Strengnes, at Biscop Mattz icke nŒghot offuerfall ske skulle, aff them som i Stocholm woro, Ty at Šn thŒ mestaparten aff ridderskapet och menigha adhelen med Bisperna šffuer heela rijket, hade handgŒngitt konung Christiern, och fŒt konungens stadhfestelse breff pŒ Vpsala dagtingan, SŒ woro doch monge frelsis mŠn vthe i landet, ibland huilka war Erich Pedherson, Olaff Walram, Mattz Laurentzson och nŒghre flere som hšllo medh Frw Chirstine och them som i Stocholm woro, och wille icke giffua sigh til nŒghon dagtingan med konung Christiern, The samme ladhe sigh offta win om at gšra konung Christierns folk affbrek, fšrst gišrdes een vpreesning widh WestrŒrs, ther the achtadhe slŒ til then hoop som ther lŒgh, Men nŠr knekterner thet fšrnummo, woro the strax pŒ wŠghen Œt Vpsala, til theres weldigha hoop, Men nŠr the komo til Balundz ŒŒsz, komo ther bšnderna ofšrwarandes pŒ them, och giorde them stoor skadha, och ther bleff en aff the WeuerstŠder slaghen, PŒ bšndernars sijdho bleff Erich Pederson med nŒghra andra slagen, Doch fick ther konungens folk mykit stšrre skada Šn [287] bšnderna, Ther effter skedde en vpreesning emoot hela hopen som i Vpsala lŒgh, I samma vpreesning woro bŒdhe bšnder och bergsmŠn, war och en hoop folk aff Stocholm ther medt tilkommet, Ther Lambrect Matzson och nogre flere med woro, TŒ the nu sŒ til een welligh hŠŠr fšrsambladhe woro, fšllo the mandligha til konung Christierns folk, som tŒ stodh i sin orden vtan fšr stadhen, Och thetta skedde pŒ Longefredagh, Och war wederleken pŒ samma tijdh konungens folk mykit til hinder, Ty thet snšgadhe och slaggadhe, sŒ at the icke kunde bruka sijn skott, icke kunde heller resigh tyghet mykit bruka sigh, ty snišn klimpadhes sŒ vnder fštterna pŒ hesterna, at bŒdhe hest och karl, lŒgho strax widh markena, Men samma wederleek tiente the Suenska wel, Och hwar the hadhe tŒ hafft en godhan fšrare och regerare, tŒ hadhe the wisseligha (effter som tŒ anseendet war) lagdt sina fiender nedh, Och tŒ fšrnummo the Danske wel, aff then skadha som the tŒŒ fingo, thet the och sedhan offta sielffue bekende, at the tilfšrenne dŒrligha talat hadhe, Ther the sadhe sigh wilia slŒs med bšnder, ther the Šn regnadhe nidh aff himmelen, NŠr gudh dragher sina hand ifrŒ krijgsmannen, Šr en arm bonde sŒ godh som han, I samma slagting bleff Junkar Simon slaghen med Diwert van MŠlen, och monge andre, Men effter thet at bšnderna icke hadhe sŒdana regerare som the wel behšffde, the som motte haffua hallet them tilhopa, therfšre fšrskingradhe the sigh, en part foor in i stadhen effter byte, och the som vthe pŒ markenne bliffuo, togho sakena owijsligha fšre, Ty bleffuo the och til noghor hundrat kringhwerffde aff fienderna, och somblighe bliffuo slagne, somblighe bliffuo brende vti en tegel ladhu, och en part komo i Œna, SŒ war tŒ bšndernes owisa anslagh the Danskas hielp i then reson,
	Men alla fastona tilfšrenne foor Biscop Mattz med thet Danska resigtyghet som han med sigh hadhe, om kring Nykšpungs lŠn och Rekerna, och dagtingadhe pŒ konung Christiens wegna, Och hyllade honom landet, Och ingen aff the Suenska ladhe sigh sŒ mykit vth fšr konungen som han giorde, Och nŠr fastan [288] fšrlijdhin war, om PŒscha tijdh woro nogre vthfaldne aff Stocholm, med them komo Biscop Matzes hoffmŠn til slagting widh Telie, Ther bleeff Joghan Helbregda frw Chirstines tienare slaghen, Gunnar galle och Lasse Gšthe med nogro flere bleffuo fŒngadhe och fšrdes til Strengnes, SŒ fšrlop sigh tŒ tijdhen fram til Pingesdagha, The som vthe i landet woro och hšllo med Frw Chrirstine, beflitadhe sigh jw altijdh gšra konung Christiens folk affbrek, Šn tŒ at lykkan och machten gik icke effter wilien, Och the aff Stocholm fšllo vth och skinnadhe Arnššn och grepo Erchebiscop Jacop, och then reesan hade the achtat sig annan gong Œt Vpsala, Men ther bleff intet aff, widh Pingesdagha tijd, kom konung Christiern seglandes med sin skips flotto in fšr Stocholm, och hans folk som i Vpsala woro, drogho strax emoot honom, Och sŒ bleeff tŒ Stocholm belagt pŒ fyra sidhor, SŒ kom och Erchebiscop Gšstaff, Biscop Mattz och alle andre, som bŒdhe aff rikesens rŒdh och menigha adhelen honom handgŒngit hadhe, ther strax til med, och bleff tŒ med hand och mun, och swŒra eeder och fšrplichtelse fšrnyiat och confirmerat, thet som i Vpsala aff konungens Capitenere vthloffuat war, Loffuadhe och tŒ konung Christiern personligha sielff sigh wilia thet i alla articlar och puncter obrotzligha halla, vtan all argalist, widh sin Šhro och sanning och Christeligha troo, som han och sin stadfestelse breff ther pŒ tilfšrenne vthgiffuit hadhe, SŒ lŠt och konungen kalla monga bšnder til sigh aff alla landzender i Vpland, Och han lŠt handla, handladhe och sŒ sielff med them, at the sadhe honom huldskap och mandskap til, och han loffuadhe jw altijd thet vth, at han wille halla them widh Sueriges lagh, Priuilegier och godha gambla sidhwenior, Och brukadhe han mykit Biscop Mattz, och Heming Gadd Electus til Linkšping, til at handla med bšnderna, Ty the bŒdhe woro mykit hšrde med them, Och nŠr han leet bšnderna fara heem til sitt igen, skenckte han jw gemeenligha twŒ bšnder en tynno salt, och ther lockadhe han monga til sigh med, som ellies inthet hade komet til honom, Och Biscop Mattz fšrskickadhes offta vth i landet til at handla med bšnderna, [289] Men Niels Eskilson och Moens Jonson fogde pŒ WestrŒrs slott, teslikes och Mattz Laurentzson, med monga andra, styrckte jw bšnderna emoot konungen, och them som med honom hšllo, SŒ giorde och Swen Hššk, och Pedher smedh, the vpwekte …stgšterna til at beleggia BiscopsgŒrden i Lijnkšping, NŠrekener fšllo til och gripo her Eric Abrahamson, giorde och Moens Jonson en hoop folk Œstadh ifrŒ WestrŒrs och til Strengnes, och lŠt skinna och plundhra thet, Och sŒ stodh thet alle stŠdz til i landet, at Šn doch konungen hade mykit krijgsfolk, hade han doch intet kunnet vthretta, Gšra skadha och fŒ skadha motte han wel haffua bekommet, Men fšršffra hela riket hadhe honom icke mšgelighit warit, hwar han icke hadhe hafft sŒ monga aff the Suenska med sigh, the ther fšrlŠte sigh pŒ hans ordh, edhar och fšrplictelse, breff och insigel, ther han och fast meer vthrettadhe med, Šn med sitt krijgsfolk, Thet hwar och en bekenna moste, Intet kunde han heller vthretta med bestalningen, Ty stadhen stodh icke til bestormmande, och the som i stadhen woro, hadhe bŠtre kšp pŒ fetalie, Šn the hadhe i lŠgret, Therfšre bšdh han altijdh dagtingan til med them som i stadhen woro, och the wille icke ther til, PŒ thet sidsta war konung Christiern fšrorsakat aff thet som Moens Jonson lŠt gšra i Strengnes, at han lŠt lšpa en hoop med jachter och bŒtar med folk och byssor Œt WestrŒrs, ther bleff tŒ slottet beskuttit och bestormat, och Moens Jonson fšrdes fŒngen til konungen, i lŠgret fšr Stocholm, och lŠt han thet wara kunnogt i stadhen, at han hadhe fšršffrat WestrŒrs, aff huilkin tidhende theres modh bleff nŒghot mindre, Šn the hade tilfšrenne, Men konungen brukadhe all medhel som han kunde, at han motte beweeka them til dagtingan, Ty sommaren ledh fram och han kunde intet skaffa, och honom war icke mšgeligitt at halla bestalningen offuer wintren, fšr thet buller skul som i landet war, Ty han hadhe icke fŒŒt fitalie, Therfšre brukadhe han jw all the sŠtt han kunde, at han motte fŒ stadhen fšr wintren, Ty han war eendeeles fšrtwifflat, och fšrmalediedhe them som honom gŒffuo rŒdh, til at tagha then feyden fšre, ther han war en [290] fšrderrfuat herre offuer, Wardt honom doch pŒ thet sijdsta rŒdhgiffuit, at han skulle bruka the Suenska herrar som med honom woro, the ther welkende woro med them som aff Adhelen woro inne i stadhen, SŒ brukadhe han tŒ Biscop Mattz, Heming Gadd, Erich Ryning och flere, Kom och pŒ thet sijdsta at Adhelen som i stadhen war, wardt fšrst bewekt til dagtingan emoot then menigha mandz wilia, Ty borgarenar wille jw intet dagtinga, effter thet them gick ingen nšdh vppŒ, och bleff sŒdana buller i stadhen, om dagtinganen, at Heming Gadd som fšr then skull war inkomen, hadhe aff en som heet Pedher fredagh nŠr wordet ihŠlslaghen, Men effter thet at the som ypperst woro i stadhen, wille jw til dagtingan, sŒ moste tŒ then menige man lŠta seya sigh, TŒ nu nogre daghar om dagtingan handlat war, och alt war offuertalat, fšrskickades noghre aff stadhen vth til konungen, pŒ en holma widh Walmarsšš, Ther bleeff tŒ dagtinganen sŒ beslutat med hand och mun, breff och insigel, eedhar och fšrplichtelse, at alt skulle bliffua een afftalat saak, och til en fulkomplig enda fšrlijkt, SŒ at nw skulle intet annat wara Šn nŒdh och gunst, och altt thet som the aff stadhen, jŒ icke alenast the aff Stocholm, vtan jemuel alt thet alle Suenske begŠradhe, wardt strax jakat och samtyckt, beseglat och bebreffuat, Och Šn ther offuer loffuadhe konungen sielff med munnen, at han icke alenast wille samtyckia och stadfesta thet, vthan wille och fšrbŠttra thet i alla sina punctar, och articlar, och nŠr breffuen woro vthgiffuen och alt war bestelt, som ther vthrettas skulle, foro the som vthsende woro in i stadhen igen, och redde til, at konungen skulle med sŒdana werdigheet intaghas som ther tilhšrde, TŒ nu alt bestelt war, som konungens inridhande tilhšrde, gingo Borgemestarenar vth pŒ sšdhra malm til honom, och antwardadhe honom stadzens portnykla, Och sŒ bleff han tŒ med Process intagin och fšrdes fšrst vp i Bykyrkion, sŒ pŒ slottet, sedan i Gorius Holstes hws, ther han nŒghon tijdh bleff til gest, Och thetta inridhandet skedde pŒ siunde daghen i Septembris mŒnat som Šr MŒrmessa affton, Och lŠt konungen blŒsa om med trummeten och lysa fridh, [291] LŠt och strax resa vp en galgha pŒ stora torghet, och annan pŒ Jerntorghet, och effter nŒghra daghar, lŠt han qwartera MŒens Jonson pŒ stora torget, Och nŠr han ordinerat hade om embeter, och befalningar effter sin wilia, segladhe han til Danmark, Och nŒghot fšr Helgonamesso tijdh kom han ighen,
	Och war heela Adhelen bescriffuin aff hela riket til Stocholm, och nŒghre fulmyndighe aff alla stŠdher, och bergslaghen och all heredhe šffuer hela landet, The komo och ther til alla helgona dagh, som tŒ war pŒ Torsdaghen, Anno domini Mdxx, Hade konung Christiern lŠtit byggia ena borgh vppŒ Brunkabergh, och lŠt kalla titt alla them som aff altt rijket til Stocholm kompne woro, och alt hans krijgsfolk hšlt ther om kring nedhan vnder bergit, SŒ fšrde tŒ Biscop Jšns Billenake aff Fyn ordet til the Suenska, och gik all hans grund ther vppŒ, at konung Christiern hadhe fulkomligh rett til Sueriges Crono, Ty han war korat ther til i sins fadhers tijdh, Ther hadhe han rikesens rŒdz breff vppŒ, Ther til war han bšrdigh til riket effter Sueriges laghbook, som innehŒller, then ther och vplŠsin wardt, at om konungen haffuer son, som til regementet dogse Šr, tŒ skal han wara nest, Och dreeff Bellenacke sin grund sŒ, at inghen skulle med retto kunna fšra konung Christiern thet vppŒ, at han med orett hadhe trengt sigh riket til, Men the giorde orett som wille trengia honom ifrŒ sin rett, thet honom icke stodh til lidhandes, Och sporde han then menighe man til, om the wille kenna honom godh fšr theres herra och konung, all then tijdh han sŒdana rett til riket hade, Och ther wardt swarat, Ja, til, SŒ bleff tŒ konung Christiern hyllat fšr Sueriges konung, och honom wardt <eedh> sworen, loffuadhes och vthropades tŒ och alt thet som tilfšrennne med breff och insigel vthloffuat war, Men Sšndaghen ther nest effter bleff han kršnt aff Erchebiscop Gšstaff, och the andra Bisperna i Stocholms Bykyrkio, TŒ giorde han och eedh och stadhfestelse, pŒ alt thet som tilfšrenne vthloffuat war, och togh ther Sacramentit vppŒ inne fšr hšghaltaret, Och nŠr messan och the Ceremonier som Cršningen til lydde vthe woro, bleff en stool [292] vpsatt fšr altaret, Ther slogh han tŒ Otte Krumpen, Claus Bille, Seuerin Norby, och noghra flere aff sina Capitenere och befalningsmŠn til riddare, Och lŠt konungen vthropa och gšra sijn vrsekt, hwi han icke noghon Suensk man sŒdana Šhro giorde, En annan tijdh wille han wel gšra them then Šhro, NŠr thet gordt war, stodh konungen vp, och bleff stŒndandes stšdiandes sigh widh altaret, TŒ war ther fšrskickat keysers Karls herold, han kom fram och bleff stŒndandes rett fšr konungen, och hadhe itt taal fšr honom pŒ Latin, hadhe och ena gulkedio pŒ bŒdha sina hender, medh itt gyllene fliter, och tŒ han hadhe vthtalat, ladhe han samma kŠdhe pŒ konungens hals, och togh honom ther med i thet Burgundiska fšrbundet, och loffuadhe honom hielp och bistŒnd aff thet heela fšrbundet, hwar sŒ behšffdes, NŠr tŒ alt vthrettat war, som ther i kyrkione vthrettas skulle, gick konungen til bordz, Och hadhe Suenska, Tydska, Danska til gest, och hšlt hogtijdh aff sina Cršning i tree daghar, TŒ nu then hšgtidhen endat war, om Onsdaghen ther nest effter, begyntes itt annat gestebodh, TŒ hadhe konungen alla the Suenska herranar med the Danska och the Tydska fšrsambladhe i stoora salen pŒ slottet, Och hadhe thet sŒ besteldt, at Erchebiscop Gšstaff gik fram, och begynte clagha offuer thet offuerwold, som honom i fšrliden Œr, aff her Steen och hans medhielpare skeedt war, ther S. Erics slott war nederbrutit, och pŒ the helga kyrkios Šghor, war stoor Œwerkan giordt, och war thet hans begeran at StŠket skulle vpbyggias igen, och all hans skadhe skulle honom vprettas, then han lidhit hade, Ther gick retzligha hans klaghomŒl pŒ, Men konungen som thetta sŒ vndersatt hadhe, hadhe annat i sinnet, til at driffua med samma klaghomŒl, Šn Erchebispen besinna kunde, Ty han sšchte mŒngs mans lijff ther med, Och effter thet Erchebispen icke stodh sŒ alffwarligha effter theres lijff, som han klagadhe vppŒ, bleff konungen mislynt pŒ honom, och straffadhe honom sedhan med ordom hŒrdeligha therfšre, sŒ at Erchebispen och fruchtadhe sigh, TŒ nu sŒdana ClaghmŒl gingo Fru Chirstine her Steens effterleffuersko hardt vnder šghonen, baar [293] hon fram thet breff som ther pŒ giffuit war, at StŠket skulle nedherbrytas, och at Gšstaff Trolle skulle aldrigh effter then dagh warda kend fšr Erchebiscop, SŒ hadhe och alle som breffuit vthgiffuit hadhe, besworit sigh sŒ tilhopa at the skulle alle fšrswara, lidha, och vmgella huadh effter komma kunde, Aff then fšrplichtelse togh konungen tilfelle at rekna them alla fšr bansmŠn, som thet breffuet beseglat hadhe, Och effter thet at Biscop Hanses insigel i Linkšping hengde ther och med fšre, sŒ giorde han sina vrsekt i sŒ motto, at han sadhe sigh wara nšdder och twingat til then besegling, Och ther medh bleeff han frij, Men Biscop Vincentius i Skara, och Biscop Mattz i Strengnes och monge aff then Suenska Adhelen med theres tienare och Stocholms borghare bleffuo tagne widh halsen, och satte i fengilse, somblige i Tornet, somblige i Cappalet och somblige annorstedz pŒ slottet, och sŒto ther offuer natten, SŒ war tŒ fšrgŠtin Vpsala dagtingan, och all the Corfirmatiebreff pŒ samma dagtingan, som vpsendes ifrŒ Danmark, Teslikes woro fšrgŠtin all the lšffte och fšrplichtelse som han giorde widh Pingsdagha tijdh tilfšrenne, nŠr han sielff med sin skips flotta kom fšr Stocholm, Ja thet war altt fšrgŠtit, som i konungens hylning och kršning i samma daghar vthloffuat war, Ther och Sacramentet anammades vppŒ,
	Om morghonen ther nest effter som war ottonde daghen nest effter all helgona dagh, lŠt konungen blŒsa om med trummeten, och lŠt vthropa at inghen skulle gŒ vth aff sit hws, vtan alle skulle bliffua ther inne ther the woro, och widh middags tijd lŠt han ledha Bispen i Skara och Bispen i Strengnes med the riddare och riddersmŠns mŠn och borghare som han hade fŒnga latit, vth pŒ stora torghet, til at lŠta affliffua them, Och tŒ the sŒ woro kompne pŒ torghet, och stodho i ringen, stodho nogre aff konungens rŒdh vppe i BursprŒket, Niels Lycka hadhe ordet til folket, som tŒ pŒ torghet stodh, och badh at the icke skulle fšrfŠras offuer thet straff som ther skedde, Ty konunglig Maiestat (sadhe han) haffuer sŒ hšgeligha wordet bijdin och tilkraffd til sŒdana straff, [294] aff Erchebiscop Gšstaff, then ther hade stŒtt tree resor pŒ sijn knŠ, och bidhit och begerat at then orett han lidhit hadhe, motte straffat warda, och mykit annat sŒdana gaff han fšre, ther han wille vrsaka konungen med, TŒ ropadhe Biscop Vincentius honom vnder šghonen och sadhe at han icke sadhe sanningen, vtan hans konung handladhe med lšgn och fšrrŠdherij emoot the Suenska mŠn och begŠradhe han, at the andre motte fŒ en doom fšr sigh, och weta fšr huadh the skola dš, och taladhe han mechtig hŒrd ordh emoot konungen, och sadhe, at gudh skulle hempnas offuer sŒdana offuerwold och orett, Teslikes ropadhe och Anders Rwth och Anders Karlson ther the stodho i ringhen, och bodho at Suenske mŠn skulle see widh theres skadha, och ey lŒta sŒ skamligha fšrrŒdha sigh, med falsk breff och dagtingan, som nw skedt war, Och at the skulle sŒdana tyrannij wedergšra, om the thet kunde, och ropadhes ther hemd i himmelen, Och sŒ bleeff tŒ Biscop Mattz i Strengnes rett vtan fšr RŒdstugun fšrst affhuggen, och hans hoffuudh ladhes emellan hans been, thet ingom aff the andra skedde, Hade och ingen aff the Suenska sedan thet kom til dagtingan, sŒ mykit lagt sigh vth fšr konung Christiern, som Biscop Mattz, Och thet hadhe warit omšgelighitt at konungen skulle haffua fremiat sin wilia her i riket, hade icke Bscop Mattz warit, Men ther bleeff han lšnter fšre, Ther nest bleeff Biscop Vincentius affhuggen, effter honom her Erich Abrahamson, sŒ Erich Knutson, sŒ her Erich Johanson, ther effter Erich Ryning, her Erich Nielson, Eskil Nielson, Jachim Bragde, Moens green, Erich Kuse, Olaff Bišrson, Gunnar galle Benct Ericson, och sedhan Borgemestarenar, och woro tesse effterscriffne, fšrst tree Borgemestare, Jšns Gudmundson, Anders Olaffson och Anders Henricson, Sedhan tesse effterscriffne rŒdmŠn, Olaff Hanson, Moens Budde, Baggans Bišrn, Anders Ruth, Anders Karlson, Michil Nielson, Knuth …ning, Eric Helsing, Pedher Ericson, Asmund, Mattz Crona, Jacop Pedherson, Niels bergson, och Heming gršnskalle, Aff menighetenne, the som nampnkunnighe Šro, Henric StrŒ bock, Lambrect BŒding, Hans Weser, Simon skreddare, Longe [295] Niels, Pedher Staffanson, PŒwel skinnare, Gudmund skinnare, Eric smeltare, Pedher Budde, Anders kštmongare, Mattz tunnebindare, Niels mattzson, Lambrect BŒrdskŠrare och Lasse Hass, Tesse och Šn tŒ nŒghre flere bliffuo affhugne fšrste daghen,
	Men annan daghen ther effter bleff KŠtil scriffuare affhuggen och sex eller Œtta andre medh honom, Och bleffuo the dšdhe kroppanar liggiandes pŒ torget ifrŒ Torsdaghen in til Lšgerdaghen, Och war thet een ynkeligh och jemmerligh syn, huru blodhin med watn och treek, som sŒ ŒŒrs wara plŠghar, lopp i rennestenanar, nedh aff torghet, Ja, thet war itt grŠseligitt* och obarmhertigt mordt, sŒ at aldrigh aff noghon Fšrsta som Christet nampn haffuer burit, Šr sŒdan fšrra skeedt, ther en haffuer sŒ med itt berŒdt och betenckt moodh, gŒtt til, och lŠtit drŠpa sŒ mongha menniskior, vtan doom emoot sina egna eedhar, breff och insegel, Och haffuer konung Christiern icke allenast drŠpit them til kroppen, vtan och, sŒ mykit honom stodh til gšrendes, til sielena med, i thet the sŒ ofšrwarandes komo om halsen, och icke motte fŒ noghon Clerek, som them noghot vnderwijsa motte, til theras sielars saligheet, thet man doch vppenbara mšrdare, Tiuffuar och ršffuare i theres yttersta fšrgynna plŠghar, Šn tŒ kroppen warder fšrderffuat, mŒ doch sielen behŒllen warda, Men konung Christiern war icke sŒ til sinnes, vtan han wille fšrderffua bŒdhe lijff och siel, och gaff inghen tilfelle til at noghot betenkia sigh, til sin dšdh, Vtan lŠt, en stoor part aff them tagha aff theres hws ther the woro pŒ theres arbete och intet ondt fšrmodde sigh, och fšras strax pŒ torget, och lŠt hugga halsen aff them, som thet skedde med Lambrect BŒrdskŠrare, then ther stodh och rakadhe, tŒ han bleff taghen och fšrd pŒ torget, och Lasse Hass som stodh pŒ torget ibland konungens knechter, och sŒgh ther vppŒ, huru the andre rettadhes, och greet ther offuer, Therfšre bleeff han inryckt i ringen, och bleeff affhuggen, Och korteligha seyandes, alle komo the obetenkt her om halsen, effter ther gick ingen doom fšre, som skee borde, Och sŒ drŠpa bŒdhe lijff och siel, Šr itt grŠseligitt mord, nŠr thet rett besinnat [296] warder, SŒ lŠt tŒ konungen vptenda en stoor eeld om Lšgherdaghen pŒ Sšdhramalm, och lŠt sŒ slŠpa the dšdha kroppanar ther vth, och brenna them vp, LŠt sŒ vpgreffua her Steens dšdha lekamen, som meer Šn itt halfft ŒŒr hadhe legat i jordenne, med itt spŠtt barn, och lŠt them och medh the andra vpbrennas, Her Morten Jonson prebendatus i Stocholm, war tilfšrenne aff jordenne vpgraffuen, och thet giorde Erchebispen, SŒ wordo nu alle tesse brende sŒsom bansmŠn, effter thet the hadhe warit Erchebispen emoot, och samtyckt at hans slott wardt nedherbrutit, Men intet recknadhe konung Christiern them fšr bansmŠn, nŠr the hyllade honom fšr sin konung, Icke heller recknades Biscop Vincentius och Biscop Mattz fšr bansmŠn tŒ the med Erchebispen kršnte honom, Men the skulle brennas som bansmŠn, Doch gudh haffuer sŒdana intet fšrgŠtit, TŒ nu borgarenar sŒ affhugne woro, wordo alle theres nšklar tagne ifrŒ theres hustrur, och bleffuo ther gulld, silff, penningar, och alla besta warur vthtagna, sŒsom fšrbruttit gotz, Šn tŒ at ingen doom war ther om gŒngin, Och hustrunar skulle tŒ behalla husen pŒ sin part, Och sedhan thenna fšrra affhugningen skeed war, bleffuo monge affhugne, ibland huilka war Olaff Walram och Erland Esbišrnson, Men the som pŒ stoora Torget i galgan dagh frŒ dagh, hengde woro, wiste man icke rettzligha taal vppŒ, Ty galgen war offta full och siellan toom, Och the som hengde woro, woro mest aff the herremŠns tienare som affhugne bleffuo, och monge bleffuo vphengde med stšfflor och sporar, som the komo inridandes i stadhen, sŒ at vtaff hesten och i galgan, thet ganska grŠseligitt war,
	TŒ nw sŒdana gruffuelighit mord i Stocholm skeedt war, hadhe konung Christiern bodh til Finland, och lŠt gšra ther samaledhes, Ther bleffuo tŒ affhugne her ke šrianson, Tšnne Ericson, Niels Eskilson, och Hemming Gadd, som tŒ war ther, med monga andra, Och Frw Chirstin med noghra andra friborna quinnor, lŠt han fŒnga och the sŠndes sedhan til Danmark, Och begynte sŒ konung Christiern jw meer och meer lŠta bemerkia sigh huadh han hadhe i sinnet, [297] at han wille platt gšra the Suenska til egna trŠlar, Estar och Hakar, och lŠt pŒ biudha, at ingen bonde skulle haffua wŠrior eller armbšrst, LŠt sommestedz tagha them frŒ bšnderna, och hugga them sšnder, thet han hade med tijdhen wel achtat at gšra offuer heela riket, Medh Sueriges laghbook hadhe han och noghot i sinnet, huar tijdhen hade honom tilrecht, Och sŒsom han som herren war offuer motto blodhgirugh, sŒ hadhe han och sŒdana befalningesmŠn, en part som eens woro til sinnes med honom, ibland huilka war Mester Ditterick then ypperste, Jšns Mattzson, Claes Holst, och flere sŒdana, hadhe och lust see at thet Suenska blodhet ran, Anders person som befalning hade i …rebroo, skickade sigh sŒ ther, at the ther bodde, woro gladhe aff med honom, Och tŒ gick fšr itt ordsprŒk ibland konungens folk, at then Suenska bonden kunde well gŒ widh ploghen med ena hand, och itt trŠbeen, Och mong flere sŒdana ordh, woro tŒ i brwk, som huar man wel weet, Och theres hoffmŠn som affhugne woro thordes ingestŠdz retzligha duka sigh vp, Allenast war Seuerin Norby theres tilflycht, Och effter thet Scara sticht och Strengnes sticht, woro nu Biscop lššs, Therfšre skickadhe konungen Mester Ditterick til Scara, och Biscop Bellenacke til Strengnes fšr Biscopar, Merkelige mŠn bŒdhe til sŒdana embete, Thet the medh gerninganar wel bewijste,
	NŠr konung Christiern hadhe alt bestelt i Stocholm, med embete och befalningsmŠn, som han pŒ then tijdh bestella wille, giorde han sigh redho til at dragha offuer land och til Danmark igen, Och allestŠdz ther han i stŠderna komma skulle, reestes galge vp, pŒ torghet, Ther war Claes Holst Capitenere fšre, Han bleeff och sielff effter konungens befalning vphengd i Sudherkšping i then galgha han hadhe vpreesa lŒtit, och hans eghen scriffuare med honom, och en aff hans tienare hengdes i Linkšping, och en i Vastena, SŒ kom tŒ konungen til Linkšping och hšlt ther sina Jwl, Ther effter kom han til Wastena, och lŠt ther qwartera Swen Hššk, och Pedher smedh, Och nŠr han kom til Jšnekšping, lŠt han ther affhugga Lindorm Ribbing, och noghra andra, Besynnerligha lŠt han [298] ther affhugga tw barn aff Ribbings slecht, Thet ena war widh Œtta Œra, thet andra fyra eller sex Œra gammalt, Ther effter kom han til Nydal kloster, ther betaladhe han sŒ i herberghet, at han lŠt drenkia Abboten, med nŒghra aff hans bršdher, PŒ thet sijdsta kom han tŒ til Danmark igen, Och war thenna hans reesa ifrŒ Stocholm och til Danmark sŒdana, at ŠŠ til huadh stadh han kom, ther moste jw nŒghor lŒta liffuet till, SŒ at hwar och en fšrstŒndigh man wel merkia motte, at han Suenskom mannom een plŒgha wara skulle, och itt rijsz ther Gudh them medh straffa wille, Men loffuat ware Gudh i euigheet, som haffuer kastat thetta rijszet i eelden.