[Olaus Petris Kršnika]

[Texten Šr inskriven efter "En Swensk Cršneka af Olavus Petri efter handskrift (O. Petri Kršnika Nr 1, KB)" utgifven af Jšran Sahlgren. I: Samlade Skrifter af Olavus Petri, FjŠrde bandet, Utgifna af Sveriges Kristliga Studentršrelses fšrlag under redaktion av Bengt Hesselman, Uppsala 1917. Den Šr inskriven inom ramen fšr projektet "€ldre Nysvensk databas" vid Institutionen fšr nordiska sprŒk i Lund. Lisa Christensen har ansvarat fšr att materialet har šverfšrts till maskinlŠsbar form. Den maskinlŠsbara texten Šr inskriven av Lisa Christensen, Ingvor Hansson och Cecilia Falk, och den Šr korrekturlŠst en gŒng av Lisa Christensen. Texten kan innehŒlla smŠrre korrekturfel, men troligen inte luckor eller felaktiga tillŠgg.

Petri-txt omfattar hela texten (sidorna 1 - 298), bŒde Stil A och Stil B (se Jšran Sahlgrens fšrord). Texten fšljer med nŒgra fŒ undantag utgŒvan frŒn 1917. Undantagen Šr motiverade av att Œtersškning i texten ska underlŠttas och av att orden vid databehandling inte ska delas upp i mindre enheter. De tryckfel som finns fšrtecknade fšre sjŠlva texten i utgŒvan frŒn 1917 har korrigerats i den maskinlŠsbara texten.

Fšljande Šndringar och tillŠgg har gjorts:
Sidnummer anges fšre varje ny sida i utgŒvan: [1] - [298]
PŒ sidan 197 anger [B] att Stil A hŠr ersŠtts av Stil B.

I utgŒvan frŒn 1917 Šr Stil A omŠrkt. Stil B markeras med hakparenteser: []. De hakparenteser som i utgŒvan omger varje sida frŒn 198 till 298 har inte skrivits in. Ord och bokstŠver frŒn andra handskrifter fšrekommer i nŒgra fall. SŒdana markeras med <>. Vid inskrivningen har hakparenteser satts ut med undantag fšr de fall nŠr de finns inuti ord. Alla ord som har innehŒllit nŒgon sorts klammer har markerats med * direkt efter ordet. €ven nŒgra andra smŠrre Šndringar har gjorts av datatekniska skŠl.]


[1] Allom them som thenna Cršneke lŠsande eller hšrande warda, šnskar jach Olauus Petri, predikere i Stocholm, saligheetennes kundtskap. etc.
	Gudh som all ting haffuer skapat menniskione til godho och gagn, han haffuer thet ock aff sinne ewiga godheet och fšrsyyn sŒ fšrordinerat och skickat, at theres liffuerne och regemente som fordom dags i werldenne leffuat haffua bescriffuas skulle, theres epterkommandom til en rettilse och warnagel, aff huilkom the lŠra motte, hwad anslag lyckosameliga tilgŒ plŠga, och hwad som plŠgar illa bekomma och lyktas med en oond affgong, SŒ at epterkommarene mogha lŠra aff theras fšrfŠders welferdh eller forderff, huru the sich i all stycke skicka skola, och hwad nyttoght eller skadeligit wara plŠghar, Ja epterkommarene haffua och ther en stoor fordeel aff, Ty thet Šr jw betre bliffua wijs aff en annars ofŠrdh Šn aff sin eeghen, Och bššr historier eller Cršneker sŒ scriffna wara, at the fšregiffua, sŒ mykit som mšgeliget kan wara, alla vmstendigheeter, aff hwad oorsack och tilfelle, obestond šrlig och krijgh kommit Šr, och huru fridh och roligheet bewarat warder, ty the kunna thŒ med frucht lŠsna warda, och Šro them som epterkomma, sŒsom en spegel, ther the mogha see vthinnan, hwad som bestond eller obestond med sich haffuer, hwar vthaff land och stedher wexa til, eller huru the fšrlagda warda, Thet Šr icke noogh at man weet huru šrlig och krijgh haffuer tijdt och offta warit i werldenne Man behšffuer och at weta aff hwad orsack sŒdana kommit Šr, Ja, sŒ plŠghar jw mŠst wara, at the komma pŒ obestŒnd som sielffue giffua ther tilfelle til, Och the vndtwijka obestond som tilfellen vndtwijka kunna, Ther fšre Šr thet nyttogt, at man weet huru šrligh <och> krijgh kan [2] fšrtaghet och fšrekomit warda SŒŒ Šr ey heller noogh at man weett huru froma fšrstar vnderstundom haffua warit i verldenne, the ther fridh och rooligheet hŒllet haffua, vtan man och weett hwad sŠtt the ther til hafft haffue, huilkit Cršneke scriffuaren fšregiffua skal, them til epterdšme som epterkomma.
	Men the Šre wel mŒnge som Cršniker scriffuit haffua, och doch ganska fŒ som retta sŠttet hafft haffua, huilkit noogh Šr openbart sŒ wel med fremende Cršneke scriffuare, sŒsom Swenska och Danska. The scriffua wel alle om šrlig och krijgh, men huru sŒdana tilkommet Šr, och huilkin parten bŠtre sack hafft haffuer, ther warder ganska ringa omtalat, Och ther fšre kunna the som epterkomma, icke haffua sŒdana nytto aff theres fšrfŠdhers historier som thet wara borde, SŒ haffuer och mykit wordet scriffuit aff them som partijske och weelda mŠn i sakenne warit haffua, Och ther fšre haffua the vphšgdt then parten som the haffua hallet med, och then andra platt fšrachtat, Och Šr sŒ offta sanningen til baka lŒten, Och thet Šr noogh til merkiandes i the Danska och Swenska Cršneker, The Danske prijsa sich aff the stora gerningar theres herrar och fšrstar haffua giordt hŠr i Swerige, Och the Swenske rekna hšgt then stora mandom the haffua bedriffuit i Danmark, SŒ at then ther nw gerna wille veta hwad sannast Šr, han skal haffua ther nššdh til, och Šn thŒ nepeliga kunna thet (i [the] Swenska och Danska Cršneker) vthleeta, Thet haffuer aff Œlder (gudh bettret) warit itt inbundit, och endeels naturligitt, haat och agg emellen Danska och Swenska, ty at bŒdha parterne rekna sich hšgt, och ingen wil wijka fšr then andra, Ther fšre haffue wij nw sŒdana Cršneker som the haffua til sinnes warit ther scriffuit haffua, Och fšr then skul komma the Swenska Cršneker icke šffuer eens med the Danska, och ingen parten scriffuar noghot gott om then andra, Ty Šr thet ock wilsamt noogh, at tagha ther noghor godh rettelse vth, Doch likawel haffuer jach nw taghet mich fšre, at vthdragha en lijten Cršneke aff the andra, och haffuer jach satt ther in thet som jach haffuer fšrnummet sanningene lijkast waritt [(ty thet som sant Šr will jach jw gerna [3] scriffua)], aff huilka man merkia mŒ, huru hŠr i rijkit i fšrtijdhen tilgonget haffuer, huru rijkit haffuer stŒdt vnder infšdda herrar, och huru thet haffuer wordet regerat aff fremmande herskap, huru thet haffuer stŒdt vnder konungar, och huru thet stŒdt haffuer vnder hšwidzmŠn, Och mŒ man doch hŠr altijdh see, hwad obestond, twist och twedreght wora fŠdher haffua warit bekymbrade med, sŒ at wij icke behšffue fšrundrat om i wŒr tijdh illa tilgŒŒr, Woro fšrfŠdher haffua fšrsškt werldennes onda wesende sŒ wel som wij, werlden Šr altijdh sich sielffuo lijck, hon Šr altijdh bullersam och mšdhosam at wara vthi, Then i werldenne wara skal han moste wenia sich widh at lijdha mera ondt Šn gott, mera šrligh och annor bedršffuelse, Šn fridh, SŒ mŒ man och endeels merkia hŠr aff werldennes ostadigheet, at the hšgste jw sŒ snart warda niderslagne, som the lŠgste, jŒ the hšgste stŒ farligast i werldenne, ty the haffua monge som gŒ them epter, SŒ at jw hšghre en Šr besatt, jw flere haffuer han owener, Och lyckohiwlet (som man seya plŠghar) gŒr snart om kring i werldenne, En ringa man kan snart fšrhšgder warda, och en hšgbesŠtten man, kan hastigt til intit gšras, aff huilkit the som fšrtrykte Šro mogha haffua thet hopp, at med them kan Šn bettre warda, Och the ther hšgt besatte Šro, mogha haffua then fara, at hiwlet skal gŒ om med them, och fšr then skul haffua šffuerdŒdh och šffuerwold fordragh, tenkiandes at gudh kan snart fornedhra them, och fšrhšya them som the fšrtrykt haffua, SŒdana seer man noogh tilfšrenne skeedt wara, huilkit och Šn nw sŒ skee kan, Thet Šr offta skeedt, at the ther [weldeligha] andra vndertryckt haffua, haffua sielffue sŒ fšrtryckte wordet, at the moste tijgia nŒdh aff them, som the ingen nŒdh bewijste mŠdhen the rŒdhandes wore, Ja thet Šr sŒ werldennes lopp, at somblige nidh och somblige vpp, ther mogha bŒdhe hšge och lŒghe retta sich epter.
	Nw fšrra Šn wij gŒŒ in til wor materie, skal man weta at i woro Swenska Cršneker finnes ganska lijten rettelse, huru hŠr i rijkit haffuer tilstŒdt fšrra Šn Christendomen hijt kom, ty at woro fšrfŠdher haffua antingen lithit eller och intit ther om scriffuit, hwar the [4] och noghot scriffuit haffua, thŒ Šr thet fšrkommet med then scrifft som her foordomdags brukades i landet, then man nw kallar rwnebokstaffuer, Haffuer noghot warit scriffuit thŒ haffuer thet wisseliga warit scriffuit met Rwnescrifft, ty at then Latiniska scrifften som man nw brukar, kom fšrst hijt i landet med them som Christendomen hijt fšrde, Och nŠr then Latiniska scrifften vptooghs, thŒ med tijdhen fšrlagdes then andra, sŒ fšrlagdes och alt thet som med them scrifft scriffuit war, Doch haffuer Šn thŒ then fšrra scrifften noghon tijdh wordet brukat, breedhe widh then Latiniska scrifften, thet noogh Šr merkiandes aff the Rimstaffuer som bšnderne Šn nw bruka, [och aff mongha Rwnosteenar som vpsatte Šro sedhan Christendoomen hijt kom.] Ffinnes och teslikes i gambla laghbšker och andra scriffna Swenska bšker, noghro Rwnobookstaffuar insatta i bland the Latiniska scrifftene, Men ware nw ther om huru thet wara kan, hwad woro fšrfŠdher noghot scriffuit haffua med theres Rwnescrifft eller ey, thet Šr jw wist at til oss Šr ganska liten rettelse kommen, huru hŠr i rijkit tilstodh fšrra Šn Christendomen hijtt kom, Och Šn thŒ at then Danska Cršneken mykit fšregiffuer hwad fordomdags skal heetas i tesse try rijke skeedt wara, och reknar longt til baka, SŒ kan man doch fšgho macht giffua henne, Ty at i Danmark haffuer warit samma feelet som nŠr oss Šr, om gambla Historier, och ther wthoffuer seer man wel at allestedes sškies stoor Šra och prijs, Ther fore Šr befruchtandes, at sanningen Šr icke framkommen altijdh, then doch aff Cršnekoscriffuarenom mest achtas skulle, Och lŠter jach andra dšma ther om, thet Šr wist, at i tesse try rijke, som och i mong annor land, haffuer warit groofft och ofšrstŒndight folk, the ther fšgo achtat haffua thet som til godha sedher och skickeligheet hšrdt haffuer, Och begynte endeels thŒ fšrst lŠra tocht och sedher, nŠr the wordo Christne, Ther fšre kan man ock fšgho vndra ther vppŒ at the antingen litit eller och intit scriffuit haffua, Thet seer man wel at woro fšrfŠdher haffua hafft thet sŠtt som the Greker och Latiner hade med fabeler och poetiska dichter, sŒ at nŠr noghro merkelige mŠn woro fšr handenne, the ther [5] manligha gerningar och merkeligit bedreff hade, om them dichtade the wijsor, Saghor, Rijm, som the plŠghade kalla Ffrijdhe, och andro sŒdana dichter, och blomerade them med fabeler och fšrtekt ordh leggiandes them stora Šro och prijs til som thet fšrtient hade, och them ther merkelige mŠn woro som sich bewijste manliga emoot theres fiender, och lagde them nidh som šffuerwold och orŠtt giorde, them kallade the kiempar, och jempningar, sŒsom the Greker kallade theres hieltar, heroes, sŒdana som Hercules war och andra flere, Men them, som tyranniske woro, och giorde allom offuerwold och orett och passade pŒ ingen, kallade the Jettar, Reesar, Troll och annat sŒdana, och epter thet at samma tyranner, plŠghade boo pŒŒ fast slott och feste, sŒŒ kallade the theres slott, bergh, och them som ther vppŒ bodde, kallade the bergha troll, och theras hustrur som och onda och argha woro, kallade the Gyghrar eller annat sŒdana, som gambla wijsor och Tydhriks van Bern historia eller fabel clarliga betygha, Och nŠr the wille bescriffua onda och argha tyranner, sade the them wara fula, longa och grymma, plumpachtiga och ofanneliga, Šn thŒ at the ey woro stšrre och wanskapeligare Šn annat folk, Men fšr theris Tyrannij och šffuerwold, sade the i theres dichter them sŒdana wara, och kallade them i theres wijsor, wnderstundom bišrnar och lindormar eller drakar, Och them som sŒdana skadeliga menniskior i hiŠll slogho, prijsade then menigha man hšgt med wijsor och Ffrijdhe, kallandes them weldiga hieltar och kiŠmpar, the ther JŠttar, Reesar, Troll, bišrnar och lindormar fšrdriffuit och nidherlagt hade, huilkit som mŠst skee plŠgade med kamp ther en emoot enom kampade och fŠchtade, ty at med sŒdana slagh vthršntes stšrste mandomen och ther fore plŠghade the stšrsta prijsen ther med inleggia, SŒ plŠghade och woro fšrfŠdher kalla them dwergher, som med theris list och illfundogheet mykit ondt bedriffuo, huilke Šn thŒ at the ikke hade sŒ stora macht som reesanar, bedriffuo the doch likawel mykit ondt med theris hemliga list och argheet, och hade sŒ behendiga skalkheet, at ingen kunde komma vnder theres list, Therfšre sade the them haffua sŒdana hattar vppŒ sich at ingen [6] kunde see them, aff huilkit man Šn nw weet tala om dwergha hattar, Tesse dwergher bescriffuas i Rijm och wijsor haffua warit smŒ, ty the haffua hafft liten macht, doch stora listogheet, The seyas och haffua bodt i berg, thet Šr, the haffua wel bewarat sich sŒ at ingen skulle kunna gšra them noghot ondt, Men kiempana plŠghade vnderstundom komma vnder theres list och slogho them i hŠŠl, och ther fšre prijsas the aff theras stora macht och mandom at the kunde niderlegia stora JŠttar och Reesar, Teslikes worde the och prijsade, aff theres [stora] fšrnufft och fšrstond, at the sŒdana listigha och illfundogo menniskior šffuerwinna kunde.
	Thetta haffuer man nw i then acht foregiffuit at kunnoght warda skal, hurudana dichter och scriffuelse woro fšrfŠdher i heedendomen haffua brukat, Ther the och stšrste lustene til hade, sŒ at man clarliga merkia kan, at fšgho rettelse finnes i theres dichter eller scriffuelse, epter thet the sŒ blomeradhe Šro med fabeler och fšrtŠkt ordh, at man icke weta kan hwad som retta historien Šr, Doch haffua the som fšrst begynte scriffua Swenska och Danska Cršneker, taghit begynnelsen aff gammul rychte, wijsor och andra sŒdana blomerade dichter som i landena gonget haffuer, och ther epter haffua the scriffuit, ty Šr thet och ganska owist om sŒ skeedt Šr, eller ey, Noghot kan thet wel haffua warit som ryktet och wijsorne haffua hafft sin grund vtŒff, men thet som icke Šr bescriffuit, vtan then eene segher fšr them andra, thet plŠghar wara owist, ty at hwar škar jw noghot eller fšrminskar, och [sŠger] thet icke aldeles sŒ i frŒ sich som han thet hšrde, Teslikes kommer och mykin owissheet ther aff at man icke haffuer wist Œrataal nŠr Šrendet skeedt Šr, som omtalas, Ty thet kan wara skeedt fšr itt hundrade ŒŒr, thet kan och sŒ snart, wara skeedt fšr sex eller otta hundrade ŒŒr, Och ther fšre kan [thet] offta settias epter som fšre stŒ skulle, Ey Šr heller thet mykit wist [thet] fremmande Cršnekoscriffuare, Danske eller Tydzske haffua sat i theras gambla Cršnekor om Swerige, ty the haffua och scriffuit aff lššss ryckte, och seer man fšr šghonen, huru offta the gŒ aff retta wŠghen i thet som Šr i manna minne, ty [7] Šr thet intit twifflandes at med the gambla historier Šr och sŒ skeedt, Seer man och teslikes offta, at the Šre sŒ owisse pŒ theras eegna historier, som the Šra pŒ wora, och thet wil wara retta beslutet, at huaske Swenske, Tydzske eller Danske haffua sŒ wissa Cršnekor som wel behšffdes om thet som i theras land skeedt Šr fšrra Šn Cristendomen ther kom, Men sedhan haffuer noghot wordet scriffuit, Šn doch ganska litit besynnerliga, hŠr nŠr oss, Thet mŠsta som finnes nŠr oss scriffuit wara, thet Šr scriffuit, i nŠst forlidhen tryhundrade ŒŒr, huilkit som med gammul register och beseglat breff jw mest bewijsas kan, ther ock thenna Cršneka om sama tryhundrade ŒŒr mest wthdraghen Šr, Men om thet som fšrra skeedt Šr, haffuer man icke sŒdana bewijs, som wij hŠr epter hšrandes warde.
	The ther historier scriffua, plŠgha jw mest fšregiffua, hwadan thet folket kommet Šr som the scriffua om, och hwad vrsprung thet haffuer, Men epter thet wij Swenske inga gambla historier haffua som wissa Šro, sŒ haffue wij icke heller noghor beskeedh ther vppŒ, hwadan wort Swenska folk kommit Šr, och huru Swerige Šr fšrst beseet wordet, Almenneliga historier giffua noogh fšre om Gštha rijke, huru gammalt thet Šr, Men thet kan ingelunde wara fšrstondandes om the Gšthar som hŠr i Swerige Šro, Ty the gamble Gšthar (om the ellies sŒ gamble Šre som en part meena) the ther fšrst Gšthe kallades, haffua boodt ther nw Šr Vngern, eller och lenger bort, och skal nepligha noghot folk Šn thŒ haffua boodt hŠr i Swerige, ty the haffua hafft thŠr theras sŠte icke mykit longt epter Noe* floodh, sŒ framt alt sant Šr som om them scriffuit Šr, Och ther fšre kunna the icke haffua then tijdh gŒtt hŠr vth aff wor land, wthan wore lijkare at nŒghre aff them hade med tijden kommet hijtt och boodt hŠr, Doch Šr thet alt owist, och Šr ganska wildsamt, vthleeta thet som rettast Šr i sŒ gamul Šrende, och Šr fšr then skul better lŒta thet bestŒ, Šn noghot thet owist Šr fšregiffua, Thet Šr ganska lijkt, ja thet kan och icke feela, at Tydzske Swenske, Danske, Norske, haffua foordomdags alle warit itt folk, och ther Šr tungomŒlet noogh [8] bewijs til, ty at i fšrtijdhen haffua the alle hafft itt tungomŒll, Šn thŒ at thet Šr nw sŒ fšrwandlat sedhan folket bleff Œttskildt, som altijdh hŠnda plŠghar, Och thetta kan ther aff noogh merkias, at jw Šldre Tydzska och Swenska bššker man finna kan, jw meera dragha the šffuer eens i mŒlet, thŒ man bŠŠr them til hopa och giffuer ther acht vppŒ, SŒ kan thet och med mong annor stycke bewijsas at the haffua alle warit itt folk, Ty at gamble latiniske historiescriffuare haffua mykit scriffuit om the Tydzskes landzsedher, hurudana regemente och wesende the hade, huilkit Šn nw meera halles i tesse try rijke Šn i Tydzsland, Itt gamalt sŠtt synes thet haffua warit, at the hade skifft theres folk i hundrade taal, och en hšffdinga fšr hwart hundrad, huilkit Šn hŠr til nŠr oss bliffuit Šr, Ty at heela landet Šr skifft i hŠrede, som fordom kallades hundari, epter thet at i fšrstonne woro ther hundrade bšnder vthi, Šn tŒ at nw Šr sommestedes <mer och sommestedes> mindre, Och theras hšffdinge kallades, hundarihšffdinge [Centurio], then nw kallas, heredzhšffdinge, SŒ haffuer och folket i tesse try rijke, sŒdana sŠtt, med wijsor, rijm, och annor dicht, som the Tydzske, huilkit alt ther aff kommer, at the alle haffua hafft itt tungomŒll och warit itt folk, Och wille fšrlongt wara at alt vprekna som the gamble historiescriffuare then Tydzska nationen retzliga tileegna, och nw endeels meera halles nŠr oss Šn nŠr them, SŒ kan man jw clarliga merkia, at Swenske, Danske och Norske, haffua foordom warit Tydzske, the ther sich haffua sŒ fšrmeerat at the tesse land besŠt haffua, ja thet haffuer och altijdh sŒ warit Tydzskernes sŠtt, at the plŠgha fšrwijdhga sich, The haffua besŠtt Engeland, Wendeland, en stoor deel aff Liffland, Prytzen och mong annor land, SŒ haffua the [Saxiske Tydskar] och besŠtt tesse try rijke, Men nŠr thet skeedt Šr, och om noghot folk haffuer boodt hŠr tilfšrenne, thet Šr owitterligit, Lijkast synest mich thet wara at the Tydzske haffua fšrst besŠtt thenna landen, sŒ at the haffua warit thet fšrsta folk som hŠr boodt haffuer.
	PlŠghar och wara itt gammalt taal, thet somblige historiescriffuare fulleliga meena, at the Gšthar som sŒ mykit bedriffuit [9] haffua i Greken, Valskeland, Spanien och mong annor land, skola haffua hafft theras fšrsta vthgŒng hŠr vthŒff Swerige, huilkit om sŒ sant Šr, lŒter jach andra dšma om, Men thet synes lijkt noogh at the haffua warit aff thet tydzska tungomŒlet, ty the haffua almenneliga hafft Tydzsk Nampn sŒsom Šr, Tidherick, Ermerijck, Ffilmer, Alrick, Ditmar, Adolff, och flere sŒdana, Ffinnas doch somblige som seya at Gšthar och Wender haffua hafft itt tungomŒl, Men Šre the vthgongne aff Swerige, thŒ haffua the talat Tydzsk mŒŒl, haffua the och hafft Wendesk tungomŒl, thŒ weet jach icke huru the kunna haffua gonget vthaff Swerige, med mindre man wille seya, at the hade sŒ lenge boodt i bland the Wender, at the hade lŠrdt theres tungomŒl, och fšrgŠtit sitt eghet, eller och Wendisk tungomŒl haffuer och warit pŒ then tijdh Tydzsk mŒl, och thet Wenderne nw tala Šr Slawisk tungomŒl, hwilkit intit olijkt Šr, [Šro och somblighe som meena at the Wandali som i fšrtijdhen mykit haffua bedrijffuit skola haffua warit annat folk Šn the Wenner, som nw fšr handenne Šro.] Then mening haffua the som seya them hŠr vthgongna wara, at the skola fšrst taghit Rygen in som ligger widh StrŒlesund, och sedhen kommet ther in i Wendeland som Šr Pomern, och boodt ther en long tijdh fšrra Šn the drogho vp emoot Greken, Men ther lŠter jach och andra dšma om hwad sannast kan wara, Och hwar thet Šn sant Šr, at the hŠr vthgongne Šro, sŒ kan thet doch icke wara skeedt sŒ longt fšr Christi byrdh som en part meena, hwilke ther seya at thet skulle skeedt wara widh Abrahams tijdh, wel twtwsende ŒŒr fšr Šn Christus fšdder war, Men thet [kan] ingalunde sant wara, longan tijdh ther epter moste thet [haffua] waritt skeedt, om sŒ skeedt Šr, Doch kan man ther om ingen wiss tijdh fšreseya, Ffšr Christi byrdh synes thet likawel haffua warit, Men huru longt, thet weet man icke, Woro Swenska Cršneker, lŠggia Swenska mŠn ena stora Šro til, ther aff, at the Gšthar, som epter theres mening hŠr wthgongne Šre, haffua sŒ mykit bedriffuit i frŠmande land, Men nŠr wij sakena rŠtt besinna wilie, Šr ther med fšgho Šra inlagd, Man legger jw fšgho Šro ther in ther med, at man [10] faar med šffuerwold och orŠtt, i annars land som oss intit ondt giordt haffua, skinnar och brenner, drŠper och fšrheriar, them som gerna wille sittia med fridh, Thet wore oss mykit stšrre Šra at woro fšrfŠdher hade altijdh warit fridhsame och sachtmodughe, sittit stilla, warit till fridz med thet gudh them giffuit hade, och icke ršffuat och skinnat andra, Doch prijse Gšthas mandom hoo ther wil, the som sŒte fšr theras hand prijsade them intit, vtan sadhe them wara en hoop med skalkar och tyranner som intogho annars mandz land och stŠdher, ther the ingen rŠtt til hade, Och kommo sŒ monga hundradetwsende menniskior, bŒdhe om lijff och godz, thet war och then stšrste mandoom the giorde, som noogh aff Cršnekerne bewijsligit Šr, [vndhantaghandes then skada the giorth haffua i thet Latineska tungomŒlett, och LŠrda mendz bšker, thet en oboteligh skadha war, ther sŒ mŒng LŠrd Man Šn nw šffuer klaghar,] Then som med brand moordh, šrligh och krijgh Šro inleggia skal, han skal haffua ena rettferdigha sack pŒ stŒ, annars Šr thet tyrannij och šffwerwold meera Šn mandom, Men ther aff Šr nw noogh sagt.
	Nw skal man och weeta, at i fortijdhen haffuer thetta landet, som ock all annor land och rijke, warit fult med affguderij, Och epter thet at woro fšrfŠdher Šre aff then Tydzska Nationen vth kompne, sŒ haffua the och (wtan twiffuel) hafft samma affgudha dyrkan som the Tydzske, doch kan hon med tijdhen haffua noghot wordet fšrwandlat, Alle stedes hŠr i landet haffua the hafft noghro besynnerliga skooghar them man kallar, helgelundar, ther the mykin spškilse eller wiskiepelse hafft haffua, och dieffuulen mykin spškilse bedriffuit haffuer, Och om sŒdana lundar tala Sweriges laghboock, ther forbudit warder at man icke troo skal pŒ stenar och lundar, och ther haffua the theras gudzz dyrkan vppehallet, SŒdana helgelundar finnas Šn nw hŠr i landet, Šn thŒ at the nw intit brukas, ey weet heller then menige man, huru the i fšrtijdhen brukade wordo, Men i Vpsala, ther som konungs sŠtit hŠr i Swerige warit haffuer, ther haffuer och retta affgudha sŠtet warit, Och seyes affgudha [11] templet haffua stŒdt icke longt ther i frŒ som nw stŒr Domkyrkian, huilkit som seyes haffua kosteliga noogh prydt warit, Och i samma temple skola the haffua hafft tree gudhar, Then fšrsta och yppersta haffua the kallat Thoor, och [Šr] then (vtan twiffuel) som nŠr the Latiner haffuer hetet Jupiter, then the och hšllo fšr then hšgsta gudhen, Och honom hade the giordt som en nakot pilt, sittiandes pŒ en wagn giordt som karla wagnen, och hade ena spijro i then ena handenne, och siw stiernor i then andra, Och aff honom haffuer Torsdaghen nampn, sŒsom ock nŠr the Tydzska Dunnerdagh, [Om] thenna gudhen plŠghade the almenneliga sweria och seya, Ja Thore gudh, Ney Thore gudh, som Šn nw nŠr gambla bšnder i brukning Šr, hwilkit oc i laghbokene forbudit warder, at man icke skal affgudhom bloota, thet Šr, Man skal icke sweria widh them, Thenna gudhen plŠghade the dyrka och heedra, at han skulle bewara them fšr šwŠdher, liwngeeld, storm och annat sŒdana, och at han skulle giffua them korn och kierna noogh, och alla handa frucht, Then Andre gudhen, kallades Odhen, huilken nŠr the tydzska, haffuer hetet Vodhen, och Šr then som the Latiner kallade Mercurium, och ther fšre Šr thet icke sanno licht som then Danska Cršnekan holler, at hŠr skulle i Swerige haffua warit en trolkarl som hade hetet Othen, huilken ther skulle haffua wordet hallen fšr en gudh, Ty at the Tydzske haffua och hafft samma gudhen, och kallat honom Vodhen, som then Engelska Cršnekan innehaller, och aff samma gudhenom haffua the kallat en dagh i wikunne, Vodhens dagh, then wij och kalle Odhens dagh, Then samma gudhen plŠghade the dyrka, at han skulle hielpa them i strijdh och šrligh, som woro Swenska Cršnekor innehalla, Men lijkare Šr thet at the haffua dyrkat honom fšr rijkedomar skul, at the skulle fŒ godz och peninga noogh, Och ther aff plŠghar man Šn nw seya, at the tiena Odhenom, som monga peningar och rijkedomar sammanslagga, Then tridhie war en gudhinna och kallades Ffrigga, huilken (som noogh troendes Šr) nŠr the Latiner haffuer hetet Venus, och aff henne kallades Ffrigga dagh, nŠr the Tydzska, som Engelska Cršnekan segher, [12] Ther aff haffue wij ock Ffrigga dagh, Ty wij haffue jw samma gudharna som the Tydzske, Thenna gudhinnan wardt dyrkat fšr then skul, at the skulle fŒ godh gifftermŒl, mong barn, och fridh oc roligheet, Alle tesse tree gudharna haffua stŒdt i templet, Thoore mitt vthi, och en aff the andro pŒ hwaria sidhona, Teslikes warder ock berordt i wor Swenska Cršneke om ena gudhinno som nŠr the Latiner kallades Ceres, henne dyrkade the hŠr i landet som [och] i annor land, pŒ thet the skulle fŒ godh ŒŒr, pŒ korn och kierna, Neptunus haffuer hŠr ock warit nampnkunnog, Och ther aff weet man Šn nw tala om Necken som seyes wara i watnet, och at Necken tagher them bort som drunkna, Om hŠr haffua warit noghot flere nampnkunnoga gudhar som the dyrkat haffua, kan man icke weta, Men the Tydzske haffua hafft en gudh then the kallade Krodhe, som nŠr the Latiner heter Saturnus, Then gudhen synes ock noghot haffua warit hŠr nampnkunnog, Och ther aff plŠghar man kalla them som arghe Šro, Krodhan skalkar, En affgudh hade the Tydzske ock epter som en part meena, then ther kallades Jadut, ther aff plŠgha the som slagne och draghne warda, och illa tracteras roopa Jadut, Aff flere affgudhar weet man icke seya hŠr i Swerige, Tesse fšrscriffne gudhar Thoor, Odhen, Ffrigga, och til ewentyr Ceres med, haffua hafft hwar fšr sich, sina besynnerliga prester, som them pŒ theres daghar offer giorde, Och hwart niyonde ŒŒr, hade the med theres konung, aff hela rijkit ena almenneliga samqwemd, ther the kommo til hopa med theras offer och skenker, til fšrberšrda tempel, och giorde ther theras gudhom offer fšr hela landzens welfŠrdh, och wordo thŒ noghor liffuandes offer giord, bŒde aff menniskiom och annor diwr, doch altt mankššn och theres blodh wardt vthgutit, gudhomen til Šro, Och kroppanar bŒdhe aff menniskior och annor diwr, vphengde the i en helgelund som hart widh affgudha templet war, ther nw stŒr bonda kyrkian, som en almenneligh mening Šr, Och thetta ware nw sagt noogh aff then affgudha dyrkan som hŠr i landet warit haffuer,
	Teslikes haffua och somblige hafft then mening at thet som nw [13] Šr itt Sweriges rijke, skal haffua i fšrtijdhen warit fem rijke, Thet fšrsta skulle wara Ffinland och heela Aboo sticht, Thet Andra Helsinga land med all nordhlanden, Thet tridhie Vpland, Sšdermannaland och Nerike, [och thetta skulle haffua warit thet yppersta Rijket, och heetet Swerige eller Swidhia Rijke.] Thet fierde Gštha rijke, hela Lincšpings sticht, Werendt, och Westergštzland, Thet femte Wermeland och alla Dalarna, Men om Helsinga land med nordhlanden, och Wermeland med Dalerne skola haffua warit tw rijke, ther lŒter jach andra dšma om, mich synes thet icke lijcht wara, Men om Ffinland Šr clart noogh, ty thet haffuer icke lenge warit vnder Swerige, vtan med tijdhen, Šr sŒ itt stycke och sŒ annat vvnnet hŠr vnder, Sompt (som noogh troendes Šr) toogh Sancte Eric hŠr til rijket, Sompt Birgher Jerl, och sompt konung Birgher, som aff Cršnekerne wel merkias kan, Teslikes Šr och clart noogh, at Gštharna haffua hafft en konung fšr sich sielffua, och synes licht wara, at thet rijkit haffuer rekt alt in til …rasund, Jw besynnerliga haffuer Halland warit ther vnder, ty at epter som wor laghboock innehaller, lydher thet Swerige til, Doch haffuer thet gŒtt aff och till, stundom vnder Danmark och stundom vnder Swerige, Och sŒ haffua tesse tw konunga rijken, Swerige och Gštha rijke, med tijdhen kommet vnder en herra, och Šr wordet itt rijke, Och ther fšre haffua nw Sweriges herrar then titel, at the kallas Sweriges och Gšthas konungar, Šn thŒ at fšr tryhundrade ŒŒr sidhen, plŠghade konungarna hŠr i rijkit [aldramest] kalla sich Sweriges konungar och [sellan] Gštha konungar, huilkit noogh bewijsas kan, aff vnge konung Swerkers och konung Valdemars breff, som Šn nw wel finnas, Men konung Magnus LadhulŒŒs och hans epterkommande haffua [altijd] scriffuit sich fšr Sweriges och Gšthas konungar, Och thetta ware nw sagt om thetta stycke,
	PlŠgha och woro Swenska Cršneker fšregiffua hurudana land Swerige Šr, huilkit mich ey syntes behšffuas skola, epter thet at thetta scriffuas fšr theras skul som hŠr inrijkes boo, the ther better weta landzens leghligheet Šn thet bescriffuas kan, Men thet skal [14] man doch weta, at i fšrtijdhen haffuer thetta rijkit mykit rijkare warit Šn thet Šr nw, pŒ alla handa [kšpmandz] warur, HŠr haffuer oseyeliga mykit, kopar, jern, blyy, och alla handa skinwarur, wordet vthfšrdt i fremmande land, och haffuer mykin handel, warit emellen the Engelska och thetta rijkit, och ther aff kom hŠr in sŒ mykit Engelsk mynt som i sŒ long tijdh haffuer warit hŠr gŠfftt och gengse, och then handel, som skeedde med the Engelske, war mest fšr fyrahundrade ŒŒr sedhen, Ty at pŒ then tijdh, woro inga stŠdher, som nw nampnkunnoga Šro, bygda widh šstrasiššn, hwarken Lybeke eller noghra andra, Och all land kring om šstrasišn woro ochristen, vndantaghandes Swerige och Danmark the woro the land som fšrst bliffuo Christen widh šstrasiššn, Och ther fšre hade thŒ the Swenske theres seghlatie til Engeland som och Christit war, SŒ haffuer och thetta rijkit i noghor fšrlidhen hundrade ŒŒr warit ganska rijkt pŒ spannamŒla, och haffua monga hundrade lester wordet fšrdt hŠr vthaff landet, bŒdhe til Prytzen och annor stedes, som aff gammul breff och register noogh bewijsligitt Šr, Och war hŠr ganska gott mynt i rijkit som man aff Cršnekenne fšrnimandes warder, Men medh tijdhen Šr thet sŒ fšrswaghat wordet, at thet fšrderffuat haffuer bŒdhe Land och stŠdher, och daghligha meer fšrderffuar,
	SŒ skal man och hŠr weta at wore Suenske Cršnekescriffuare, the ther med nŒghen skŠl och beskeedh scriffuit haffua, The haffua begynnat pŒ the konungar som skulle haffua warit, wedh then tijdh Christus fšddher wardt, ty at thet som fšrra skeedt war, Šr oss (effter som the seya) platt owitterlighit, huilkit wij och bekenne, och seye ey allenast wara owitterlighit huru hŠr stodh til fšr Christi byrdh, vtan och, thet Šr owitterligitt huadh som i en longh tijdh skedde effter Christi fšdelse tijdh, som tilfšrenne omtalat Šr, Och therfšre Šr thett ganska owijst med the fšrsta konungar som hŠr vprŠknadhe warda, Ty thet kan henda, at the haffua warit flere, The kunne och haffua warit fierre, Šn the hŠr vpreknas, Then Danska Cršnekan talar om monga Suenska konungar som woro Cršnekor [15] intet om tala, warda hŠr och noghra konungar vprŠknadhe, som inthet haffua warit hŠr i riket, som wij hšrande warde,
	Och effter thet thenna Cršnika Šr scriffuin fšr theris skuld som eenfaldighe Šro, at the skola her vth fŒŒ noghor rettelse, Therfšre haffuer man icke allenast scriffuit Historien eller €rendet som skeedt Šr, vthan man haffuer och ther bredhewidh (ther tilfelle haffuer sŒ begiffuit sigh) sat noghor besynnerligh lŠrdom, ther noghor rettilse kunna taghas vtaff, och ther man seer nŒgot gott och nyttogt wara skeedt, at man laghar sich ther effter, och tagher ther exempel vthaff, ehwad wij Šre hšghe eller lŒghe, Och at ther man seer noghot owijsligha fšretaghit wara, at wij och moghe lŠra see widh en annars ofŠrdh och tagha oss ther wara fšre, Ty huar man allenast wil lŠsa Cršnekor fšr fšrwetenheet skull, eller haffua ther vthi tijdhfšrdrijff, sŒ Šr thet sŒ gott olŠsit som lŠsit, Icke haffuer heller gudh som thet rŒdhet haffuer menniskiomen ingiffuit, at thet som skeedt Šr skulle vptecknat warda, hafft thet vpsŒt ther med, at sŒdana skulle lŠsas i then acht, at man skulle allenast ther vthi haffua sina lust och tijdhfšrdrijff, vtan at man skal ther vthaff beskodha werldennes lopp, fŒfengeligheet, och ostadigheet, och huru dieffulen (som Šr thenne werldennes fšrste som Christus sŠger) haffuer hŠr sitt speel, och vpwecker ibland hšgha och lŒgha altt obestond, skadha och fšrderff, Teslikes at wij och ther bredhewijdh skole achta och besinna, at Šn thŒ dieffulen kommer alt ondt pŒ gŒng, och inskiuter alle stedes <tilfelle> til obestond, SŒ fšrtagher doch gudh honom offta hans ondha vpsŒŒt, och drijffuer sakenne til en bettre Šnda, en dieffulen medh sitt ondha vpsŒŒt och tilfelle achtat hadhe, pŒ thet wij mŒge lŠra geffua gudhi then Šro honom bšr, och bidhia honom om hielp emoot dieffulen, Thetta Šr thet hšgsta thet wij som Christne Šre, skola giffua acht vppŒ i alle historier, bŒdhe hedhniska och Christna, Och nŠr man sŒ lŠss them sŒ haffuer man gagn och nytto ther aff, och historien Šr i sitt rŠtta bruk,
	Men ther noghor wille sŒ seya, Hwad gšrs thet behooff at man talar och scriffuar pŒ the dšdhas mull, och asko, och lŠter theris [16] [breck] och feel komma i hwars mandz munn? The Šro framfarne, och haffua sin deel borta, Thet wore bŠttre at glšma theres synder borth Šn at minnas sŒ pŒ them &c Ther swarar man sŒ till, Historier eller Cršnekor scriffuas icke fšr theras skull som framfarne Šro, och thet som scriffuas bedriffuit haffua, Vthan fšr theres skull som effterkomma, at the aff theris fšrfŠdheres leffuerne, lŠro skola, huadh the skola gšra, eller hwadh the skola tagha sigh wara fšre, SŒ moste bŒdhe thet onda och thet godha som wŒra fšrfŠdher bedriffuit haffua, scriffuit warda, Och effter thet meero ondt Šn gott warder bedriffuit, Och ondhe Šro altijd flere Šn the godhe i allehonda stond, Therfšre bliffuer och scriffuit meer om thet som meer Šr, Och thet samma seer man och i the Bibliska historier, som Gudh sielff haffuer scriffua lŠtit, at han wille sŒ wel lŠta scriffua thet onda som thet godha, Och at sŒsom scriffuit Šr om Abraham, Isaac, Jacob, Mosen, Josua, Dauid &c SŒ Šr och scriffuit om Cain, Nimrod, Pharao, Saul, Jeroboam, Achas, Achab, Herodem, om andra flere sŒdana, Och seer man wel, at the som nŒghot gott wardher scriffuit om i Biblien Šro ganska fŒŒ emooth the andra som altt ondht warder scriffuit om, Och sŒsom the onde haffua frijt giort huadh them tektes, sŒ haffuer och Gudh lŠtit thett frijtt bescriffuas, och fšr hwar man vthropas, Nu moste man jw giffua gudhi thet tilfšrenne, at han wel wijste hwadh nyttogt war til at scriffuas eller icke nyttogt, han haffuer lŠtit scriffua och tala pŒ theras muull, som dšdha Šro, Men fšr theres [besta] skull som effter leffua, Oss til godho Šr sŒ wel the ondas som the godhas leffuerne bescriffuit, som Paulus sŠger, At alt thet som Šr scriffuit, thet Šr oss scriffuit til lŠrdoom &c Haffuer nu Gudh lŠtitt sŒ wel bescriffua the ondas leffuerne som the godhas, Ja mykit flere the ondas, Šr icke vnder at andra och sŒ gšra som man wel seer i alla Cršnekor, bŒdhe heedna och Christna, at the Šro fŒŒ, som gŒtt Šr scriffuit om, The godhe Šro fŒŒ, och onde monge altijdh i werldenne, The som scriffua, scriffue jw heller gott Šn ondt om the dšdha, huar sanningen wille thet tilstŠdia, Then the jw achta moste som Cršnekonar scriffua, Then ther nw wil [17] haffua ena godha Cršneko, och itt gott rychte effter sin dšdh, han gšre thet gŒtt Šr, Men gšr han thet som ondt Šr, sŒ bliffuer han straffat sŒ wel medt eth ont ryckte som altt annat, som Gudh honom pŒ lŠgger, SŒŒ seer man at Cain, Pharao, Antiochus, Sardanapalus, Nero och andre sŒdana, haffua medh heluetet eth ewigt ont rychte, Och thetta alt som nw sagt Šr, mŒ wara fšr en lijthen ingong til then Cršneko som wij nu aff gudhz tilhielp begynna wilie.

En Swensk Cršneka.

	Then fšrsta konung som woro Swenska Cršnekor seya haffua warit i Swerige han skal haffua hetet Eric, och the leggia honom thet til at han skal haffua lŠtit besetia SkŒne, Seland, Ffalster, och the andra befluten land som i Danmark liggia, huilkit icke kan sant wara, fšrty tesse try rijke Šre besatt med Tydzt folk, som tilforenne bewijsat Šr, och ther fore Šr noogh troendes at Danmark haffuer fšrra wordet besat med folk Šn Swerige, Men then Danska Cršnekan giffuer sŒ fšre at then fšrste konung som hŠr i Swerige warit haffuer aff thet nampnet Eric, then skulle wara hŠr insat fšr en konung, aff konung Ffrodhe som kallades hin Ffridhgodhe, Och thet skulle sŒ haffua tilgonget, alt emellen konungen i Swerige som heet Alric och konungen i Gštha land som heet Gestiblind, war en long feegd, [och sŒ skola i thet rijke som nw Šr eth, haffua warit twŒ konungar,] och epter thet at samme Gestiblind icke war Sweriges konunge mechtig noogh, ther fšre gaff han sich in til konung Ffrodhe i Danmark at han honom hielpa skulle emoot konung Alric, huilkit han och giorde, ty han sende honom til hielp itt stort taal folk med en hšgberšmd man som kallades Eric hin wijse, Then samme Eric drap konung Alric och hans son, och kom sŒ ther til pŒ thet sidzsta at han bleff konung bŒdhe šffuer Swerige och Gštha land, och thet skedde widh then tijdh Christus fšdder war, Och beršrer then Danska Cršnekan [18] om noghra andra konungar som hŠr i Swerige skola regerat haffua, fšrr Šn Eric then wijse hit kom, Och Šr thetta theres nampn, Hunding. Regnar, Hothbrod, Attisl, Hiarwer, och sŒ fšrberšrde Alric och Gesteblind, om huilka man intit wist haffuer thet som seyas kan, Ther fore lŒter man thet bestŒ, ThŒ nw fornemde Eric i Swerige lenge regerat hade, bleeff han dšdh.
	NŠr Eric hin wijse dšdh war, wardt hans son Haldan konung epter honom, som then Danska Cršnekan innehaller, oc han war mykit betwingat aff tolff bršdher i Norige, Men han fick Ffridhleff konung Ffrodhes son til hielp och wan them offuer, Men then Swenska Cršnekan segher, at nŠr konung Eric dšdh war, fick hans son Godheric rijkit epter honom, och at han skal med mykit folk haffua dragit hŠr vthaff rijkit i fremande land, och bedriffuit ther stoor mandom, huilkit om sŒ sant Šr, Šr wilsamt til at dšma om,
	Epter Godheric seyes [Philimer] hin mykle eller hin store haffua bliffuit konung i Swerige, hwilken i historier och Cršneker hšgdt beprijsat warder aff sin mandom, och somblige kalla honom Vilcinum eller Vilkin, och alt thet som wŒr Swenska Cršneka haller om honom thet Šr alt vthdraget vthaff Tidhrics van bern fabele, och kommer intit Swerige widh, Thet halla fremande Historier noogh inne, at [Philimer] haffuer warit konung šffuer the Gšthar som i annor land warit haffua, Men hwad kommer thet them widh som boo i Swerige? Man kan jw icke rekna them fšr Sweriges konungar som i fremmande land haffua konungar warit šffuer Gšthar,
	ThŒ Ffilmar war dšdh, seyes Nordian hans son haffua bliffuit konung epter honom, huilkin som aff Hernit konungen i Rytzaland wart fšrdriffuin, och hade Hernit rijkit inne en tijd long, och satte sŒ sin son i sin stadh som och heet Hernit, Alt thetta segher then Swenska Cršnekan wara skeedht hŠr i landet, hwilkit doch icke sŒ sant Šr, ty thet Šr alt vthtaghet aff Tydhrics van bern historie eller fabele, och Šr skeedht i thet Gštha rijke som pŒ hinsiden Vngern war om thet ellies sŒ skeedt Šr, Then Danska Cršnekan talar om en konung som hŠr i Swerige skulle haffua warit hetendes Siwardh, [19] Och en konung som rŒdde offuer Gšthaland then ther heet Karl, Tesse bŒdhe wore pŒ en tijd, och som [thett synes] noghot meer Šn hundrade Œr epter Christi fšdelse, Men aff theres gerningar och regemente weet man intit, vtan at the hade bŒdhe gifft theres dšttrar til Danmark twŒ konunga sšner, then ene heet Ffrodhe, och hade konung Siwardz dotter och hon heet Vlwid, Then andre heet Harald och hade Gštha konungens dotter then ther heet Signil, Talar och then Danska Cršnekan om en Sweriges konung som heet Eric och han fšrde lenge šrligh med Haldan berghgram aff Danmark, och pŒ thet sijdzsta wan Haldan honom šffuer, widh ottatiyo ŒŒr och hundrade epter Christi byrdh, och bleff sŒ han konung bŒdhe šffuer Swerige och Danmark, och thŒ war hŠr i landet en herraman som Siwald heet, han satte sich vp emoot Haldan och vpwekte med sina siw sšner, hela landet til olydhno, Men Haldan wardt honom fšrmechtig och drap hans sšner och honom med, SŒ epter thet han ingen barn hade epter sich, ty toogh han Vngwin Gštha konung sin skyldman, och satte honom vp fšr konung i Danmark och bleff sŒ dšdh, Noghot ther epter drap Ragwald Sweriges konung samma Vngwin Danmarks konung, och bleff sŒ Siwold Vngwins son konung šffuer Danmark, och eemoot honom strijdde, fšrnemde Ragwald och droogh med itt stoort taal gott krijges folk in i Seland, Men ther wardt han sielff slaghen, och the Swenske wordo fšrskingrade, och thet skeedde widh twhundrade och tiwghu ŒŒr epter Christi byrdh. Ther epter wardt Inge konung i Swerige, Men aff hans bedreff weet man intet meer, vtan at i hans tijdh bleeff thet endreghteliga samtykt, at konungs sŠtit skulle wara i Vpsala, och ingen annorstadz i rijkit, ty ther war theres gudha tempel, och tijtt plŠghade mesta tilsškningen skee aff heela rijkit. Bleeff och tha (til ewentyrs) beslutat, at alla konungar skulle hyllas widh Morasteen,
	Inge hade twŒ sšner epter sich, Neark, och Ffrodhe, the regerade bŒdhe i rijkit epter theras fadher, och fšrde sŒ gott regemente, at the wordo hŒldne aff then meeniga man sŒsom gudhar, SzŒ bleff tha Neark dšdh, och Ffrodhe wardt konung aleena, Och leggia the [20] Swenske Cršneker, thenna theres Ffrodha the dygder til, som the Danske scriffua om theres Ffrodha, och kan jach ey weta om the Danska haffua noghot taghit thet som tessom tilhšrde, och tileeghnat thet theras Ffrodha, Eller haffua och the Swenske beprydt theras Ffrodha med thet som them Danska tilhšrde, Thet seer man offta skee i Cršnekerne, at ther twŒ haffua hafft itt nampn, sŒ bliffuer thet them ena tileeghnat som then andre giordt haffuer, Men ware ther om huru thet kan, Jach troor wel at the haffua warit fromme fšrstar bŒdhe, och hallet stark fridh i theres rijke, som konungs embete krŠffuer, och ther aff haffua woro fšrfŠdher hafft en sŒdana ordhesidh, at the plŠghade šnska hwar annan, Ffrodha fridh, Thenne Ffrodhe lŠŠtt sŒ hŒrdeliga straffua šffuerwold och orŠtt, at ingen hšgh eller lŒgh dristade sich til at tagha noghot enom androm i frŒ, Vnder sŒdana fšrstar plŠghar land och rijke forkoffra sich, Och plŠghade the Latiner kalla sŒdana froma fšrstar, Patres patrie, Landzens fŠdhrar, Ther fore wardt och thenne Ffrodhe sŒ kŠŠr och i sŒdana wšrdhning hallen aff then meninga Man, som han hade warit en gudh, Och Šr thet oss som Christne Šro, en stoor blygd, at wij see hedningar haffua the dygder, som wij [offta] sielffue icke haffue,
	Epter Ffrodhes dšdh regerade Vrbar, han seyes haffua hafft tre sšner, …sten, Nore och Dan, om thesse tre hans sšner, warder mykit sagdt, som icke kan sant wara, ther fšre lŠter man thet bestŒ,
	NŠr Vrbar dšdh war, bleff …sten hans son konung epter honom, och epter thet the i Norige hade slagit hans brodher Nore i hŠŠl, som theres konung war, ther fore satte han them en hund til konung, them til hŒŒn och spott, och lŠŠt šffuer Norska mŠn itt sŒdana bodh vthgŒ, at huilken som icke giorde them hundenom sŒdana tienist, som han sinom konunge gšra skulle, honom skulle ledh frŒ ledh huggen warda, Men then Danska Cršnekan segher at han heet Gunnar som gaff them Norskom, then hunden til konung, han kan (til ewentyr) haffua warit konung …steens hŠŠrhšffwidzman, och sŒ giordt pŒ sin herres wegna, thet han giorde,
	Epter …sten wardt Syolm konung i Swerige, och hans tienare [21] seyas haffua drŠngt honom vthi itt myšdhakar, then Danska Cršnekan talar om en konung som hŠr skulle haffua warit longt tilfšrenne och heet Hunding, at han drŠngte sich sielff i itt myšdhakaar, kan henda at thet ena ryktet Šr kommet aff thet andra,
	ThŒ Syolm war dšdh, bleff Swerker hans son konung epter honom, och han war en mechta stark man, ther aff gick en sŒdana fabele vth om honom, at han kunde slŒ sin nŠffua vthi en hŒrdan steen vp til almboghan, Thet haffuer sŒ warit wore fšrfŠdhers plŠghsidh, at the beteeknade stora krafft och macht med sŒdana fabeler, Ther fšre seya the om sombliga kiempar, at the haffua rykt vp med rššter, stoor trŠŠ och slaget sina fiender med, The haffua stora stenar, som andre icke lyffta kunde, kastat theres fiender med, och annat sŒdana ther stoor krafft behšffdes til, som nogh Šr merkiandes aff then Danska Cršnekene, ther full Šr med sŒdana fabeler, och ther moste han haffua acht vppŒ som henne rŠtt fšrstŒ wil, Man seer clarliga, at woro fšrfŠdher i hedendomen, haffua mera lust hafft, til fabeler och fšrtŠkt ordh, Šn til clara och enfaldiga sanningene.
	Widh thenna tijdh eller noghot fšr eller sedhan, wore the Gšthar (som i fremmande land wore) sŒ mechtige, at the slogho in i Greken med try sinnom hundrade twsende folk, och the slogho keyseren i hŠŠl, then ther Decius heet, och wende sedhen tilbaka i gen in emoot Vngern, och thetta skedde widh twhundrade och try och femtiyo ŒŒr epter Christi byrd,
	Epter Swerkers dšdh, bleeff Valander hans son konung i sin fadhers stadh, Om honom seyes, at Mara haffuer ridhit honom til dšdz, ThŒ Valander dšdher war bleeff hans son Visbur konung, och honom brende hans eeghna sšner inne med alt hans daghliga folk, pŒ thet the skulle teste snarare fŒ arffua honom, Girugheeten Šr en roott til alt ondt, och hon achtar hwarken <skŠl eller redligheet och skonar hwarken> wener eller frender.
	Epter Visbur wardt hans son Domalder, konung i Swerige, och i hans tijdh wore hŒrd ŒŒr i landet, sŒ at ingen frucht wexa kunde, [22] och Šr noogh troendes at gudh plŒghade heela landet for then misgerning som konungen och hans bršdher giordt hade pŒ theras fadher, som offta henda plŠghar, at gudh plŒghar vndersŒterne fšr herrenes mishandel skul, ThŒ nw then menige man i rijkit sŒgh then plŒgho och nšdh som them pŒ gick, kunde the (til ewentyr) haffua hafft then meening, at gudhanar woro fortšrnade aff konungens misgerning, Ther fore togho the honom, och med honom wille the blijdhka gudhanar, Offrade sŒ honom then gudhinnone som Ceres kallades, henne til Šro brende the honom vp, pŒ thet the skulle fŒ korn och kierna, Och sŒ skeedde honom rŠtt, ty at epter thet han vpbrende sin fadher fšr godz och peninga skul, sŒ wardt och han vpbrend fšr korn och kierna skul, Doch war thet alt hednisk werk,
	NŠr Domalder dšdh war, bleeff Domar konung epter honom, han liffde fridhsameligha, som en part meena, och bleeff sŒ dšdh aff rettom Œlder, mera haffuer man intit om honom.
	Sedhan Domar dšdh war, bleff Attil konung i hans stadh, och seyes mykit aff hans stora werk och mandom som han bedriffuit haffuer, Han skal haffua wnnet Danmark vnder sich, som wora Cršneker innehalla, och the Danske til een neese och blygd, skal han haffua satt them sin hund Racka til konung, fšr thet the hade slaghit hans skyldman konung Haldan i hŠŠl, Men sedhan at andro hundar hade riffuit konung Racka i hŠŠl, satte Attil, the Danske en konung som heet Laes, och tha han dšdh war, satte han them en argh tyran til konung som heet Snyš, och honom Œto lšss vp, Thetta alt med mong annor ordh haller then Swenska Cršneka inne, och hŠr aff Šr thet ryktet kommet om konung Racka, Men then Danska Cršnekan haller intit ther om, Thet haller hon wel inne, at Swenska mŠn [skola] haffua satt the Norska en hund til konung, huilkin (som wor Cršneka segher) ther heet Snerring, Men om konung Racka, Laes eller fšrberšrda Snyš, talar then Danska Cršnekan intit, och thetta skulle icke longt skeedt wara epter konung Haldans dšdh, Hwad nw sannast wara kan om thenna twŒ hundar Snerring och Racka lŠter jach andra dšma om, En mechta stoor forachtelse haffuer thet warit [23] om sŒ skeedt Šr, Kan henda at Snerring och Racke haffua warit twŒ MŠn, the ther slitzke haffua warit sŒsom hundar, och fšr then skul haffua wordet kallade hundar, epter som the fordomdags plŠghade bruka fabeler och fšrtekt ordh,
	ThŒ Attil dšdher war, bleff Digner konung, och epter hans dšdh wardt Dagher konung i Swerige, han wille twinga Danska mŠn ther til at the skulle giffua honom skatt, sŒsom the hans fadher och fadherfadher giordt hade, och ther fšre bleeff han drŠpin i eenne strijdh, widh itt waadh som (til ewentyr) aff samma strijdh sedhan kallades, wapna waadh,
	Dagher hade twŒ sšner epter sich, Alric och Eric, Men Alric bleeff konung, och ther baar Eric Œffwnd widh, ty han wille konung wara, Ther fore sloogh han Alric i hŠŠl med itt betzell, Thet Šr itt fšrgifftigt ting, trengta och Œstunda, at wara hšgt besett, ty ther aff plŠghar vpkomma haat och affwndh, emellen fadheren och sonen, brodher och brodher, som hŠr skeedt Šr, SŒ Šr ock teslikes farlighit, at wara hšgt besŠten, Ty the bliffua thŒ offta hans fiender, som fšrra woro hans bršdher och wener,
	Epter Alric wardt hans son Ingemar, konung, honom lŠŠt hans hustru vphengia med en forgylt kedhie, pŒ en liten holma som kallades Agnafijt, ther nw Stocholm bygt Šr, Men aff hwad sack hon thet gšra lŠŠt, weet man icke, Men thet kan man wel merkia, at the som henne ther til haffua behielpelige warit, haffua meere kerlek hafft til henne Šn til konungen, Ty gick thet och sŒŒ mett honom,
	Ther epter wardt Ingeller konung, och han bleeff i hŠŠl slaghen aff sinom brodher fšr sinne hustrues onda rykte skul, och hon heet Bera, Men en part meena, at hans brodher som honom drap wille sielffuer warda konung, ty drap han honom, [onth bršdhra skipthe,]
	Epter Ingel wardt JŠrunder konung i Swerige, han seyes haffua wnnet Danmark vnder sich, och som han en tijdh long hade tryggeliga warit i Danmark, lŠŠt han sitt Swenska krijgsfolk i frŒ sich, Men thŒ han thet giordt hade och meente sich wara vtan allan fara, togho the Danske honom och hengde honom vp i Odda swnd, widh [24] Limfiordh. HŠr segher then Danska Cršnekan, at widh thenna tijdh skulle wara en konung hŠr i Swerige som heet Alffuer, och thŒ han dšdh bleff hade han tre sšner epter sich, Olaff, Inge och Ingeller, Tesse tre begynte fšra šrligh med Harald Hildetand konungen i Danmark, Men han wardt them šffuermechtig, och drap Olaff och Inga, och giorde sŒ fridh med Ingelle, och gaff honom sina syster til hustru, Och thŒ Ingel hade en tijd long konung warit bleeff han dšdh, och hade en son epter sich med Haraldz syster och han heet Ring, och epter thet han icke war til moghen Œlder kommen, ther fšre lŠŠt Harald hans moderbroder honom fŒ formyndare, och lŠŠt honom bliffua widh rijkit epter sin fadher, Men then Swenska Cršnekan segher at JŠrunder hade en son epter sich som heet HŒkon Ring, och han bleeff konung epter honom, och han hade i sinnet hempnas ther šffuer, at hans fadher war sŒ skemeliga aff dagha taghen, Ther fore rustadhe han sich til strijdz med Harald Hildetand, huilken the Danske vpsat hade for en konung, Och bereedde the sich mechteliga noogh pŒ bŒdha sidhor, wel i siw ŒŒr fšrra Šn slachtingen skedde, och hade Hakon Ring med sich, Gštharna, Noriges mŠn och them aff Gothland med the Swenske, Men Harald hade Tydzska, och Danska, Wender, och Ffresar i sin hŠŠr, Och kommo sŒ bŒdha hŠŠrana til saman i WŠrend, pŒ Brawalla heed, och stridde manliga pŒ bŒdha sidhor, Men konung Hakon Ring hade i sin hŠŠr sŒdana skšttor at intit harnisk kunde weria fšr theras pilar, ther fore bleeff stortt sorll och fšrskreckilse i the Danskas hŠŠr, ThŒ Harald thet hšrde ther han saat vthi en vagn och war blinder, sporde han sin fooroman til, huru strijdhen hade sich, Men fooromannen war wreedh och storte konungen vtŒff wagnen, och sloogh hans hoffwdh sonder med enne klubbo, ThŒ nw Hakon Ring fornam at konung Harald dšdh war, befalte han sitt folk halla vppe aff strijdhenne, och wardt thŒ befunnet at the Swenske hade aff theres hŠŠr mist tolfftusend folk, Men aff konung Haraldz hŠŠr war slaghet trettiyotusende gott strijdzfolk vndan taghandes annat ringa folk, som then Danska Cršnekan innehaller, och hempnade [25] i sŒ motto, Hakon Ring sin fadhers dšdh, NŠr slaghit offuerstŒdt war gingo the Danske eendrechteliga til, och togho honom til konung och ther med bleeff saken forlijkt och kom til itt gott vpslagh, Och nŠr thet skeedt war lŠŠt han vpsškia Harald Hilletandz kropp i bland the dšdha, och brende honom vp, toogh sŒ askona och lŠŠtt henne begraffua som en konung boorde begraffuen wara, Och aff then gerning koom han mykit i the Danskas hyllest, Ther epter wŒro the Danske begerendes at konung HŒkon skulla lŠŠta them fŒ ena Jungfru benemd Heta, til at rŒdha och regera offuer them, hwilkit och sŒ skeedde, Doch lŠŠt han ScŒne bliffua vnder Swerige, och satte ther šffuer en sin skyldman aff Norige, som heet Olo, pŒ thet sidzsta begynte the Danske forachta Hetes regemente, och toogho samma Olo til konung šffuer sich, Men Hakon Ring bleeff sŒ gammal fšrra Šn han dšdde, at han moste trachteras som itt barn,
	I konung HŒkon Rings tijdh, eller och litit til fšrenne, wore Œter Gštharna in i Greken, och slogho keysaren aff, then ther Valens heet, och brende honom vp ther han sich forstunget och gšmdt hade vthi itt torp, och giorde en drŒpelig skadha widh Constantinopolen, Men keysarinnan gaff them peningar och sŒ drogho the aff i gen, och thet skedde widh tryhundrade och [otta] och sextiyo ŒŒr epter Christi byrdh,
	Epter HŒkon Ring wardt Egil WendelkrŒka hans son, konung, och vp emoot honom satte sich en i rijket som heet Thšnne, och sloogh honom aff otta hoffuudh strijdher, Och thŒ haffuer wisseliga stŒdht illa til i Swerige, aff  sŒdan inbyrdes šrligh och krijgh, Och Šr thet gammalt med Swenska mŠn, at fšra šrligh inbyrdes, heela rijkit til fšrderff, NŠr nw, Egil hade i otta strijdher aff slaghen warit fick han šffuerhandena i then niyonde, och Thšnne wardt slaghen, och hans folk bleeff nidherlagdt, och Egil kom til fulla macht i gen, och noghot ther epter wardt han stongat i hŠŠl aff en galin tiwr, och thet war en šnkeligh affgong for en konung, Ena sŒdana Šndalykt fick hin Ffridhgode konung Ffrodhe i Danmark, ty honom stongade en galin koo i hŠŠl, SŒ kunna monga tienare och stoort [26] welle icke fšrtagha olyckona thŒ hon kommer, Ty hon drabbar sŒ snart then hšga, som then lŒgha,
	ThŒ Egil dšdh war, bleeff Oktar eller Gothar konung epter honom, och pŒ then tijdh war en konung i Danmark som heet Sywardh, huilkin ther hade twŒ degheliga systrar, Ena aff them war konung Oktar begerendes sich til hustru, och sende fšr then skul en sin trooman som heet Ebbe til konung Sywardh, han fich godh swar och kom til sin herra i gen, ThŒ sende, Oktar samma Ebba annan gong til Danmark med sŒdana fšlie som ther til hšrde, at han skulle fšra Jungfruna hijt i landet, Men thŒ han kom til Halland och lŒgh ther nŠr en til herberge, bleeff han aff sin werdh fšrrŒdder, sŒ at the med honom woro bliffue slaghne, och han vndtkom sielff med stoor nššdh, NŠr nw Oktar thet fšrnam, meente han at thet skulle wara skeedt aff konung Sywardz rŒdh och befalning, huilkit icke mykit synes olijkt wara, Šn thŒ at Danska Cršnekan segher ther ney til, Ffšr ty hwar thet hade warit honom emoot, hade thet wel wordet betastat, at thet icke hade kommit til feyde, Ther fore giorde Oktar sich redho med alla macht, och droogh in til Halland, ther mštte honom Sywardh Danmarks konung med sinne macht, Men han bleeff aff slaghen och gaff til fluchtena, och miste sŒ bŒdhe Halland och ScŒne, och pŒ thet sijdzsta thŒ han wille haffua taghit Halland och ScŒne i gen, bleeff han sielff slaghen, SŒ kan en ganska stoor feygd vnderstundom vpkomma aff en liten begynnelse,
	Epter thet itt almenneligit rykte och mening Šr hŠr i wŒrt land ther om at Gšthar skola wara hŠr vthgongne, syntes mich behšffuas skola, noghot lijtit tala ther om, hwad the i fremmande land bedriffuit haffua thet som merkeligast Šr, och Šr tilforenne omtalat huru the lagde nidh twŒ keysare i Greken, then ene heet Decius, Then andre Valens, och widh then tijdhen the sŒ regerade i Greken kom en hoop aff them in i Asien ther the seyes Šn nw boandes wara, Widh siw och trettiyo ŒŒr epter, at keysar Valens nidher lagder war, drogh en Gštha konung som heet RŒdgast, in i Walskaland och hade med sich tw sinnom hundrade tusend folk, Men han och hans folk [27] ward niderlagt, Nooghot ther epter kom Œter en mechta hoop aff Gšthar draghandes vp i Walskaland, och theres konung heet Alric, han fich framgong och kom fšr Room och belaghde stadhen, och epter tw ŒŒr fick han honom, och thet skedde epter Christi byrdh fyrahundrade och tolff ŒŒr Doch fšrderffuades stadhen icke mykit i then gŒngen, ty konung Alric droog snart ther vth i gen, och liffde sidhan icke lenge, Epter hans dšdh, togho Gštharne sich en konung som heet Adolff, han droogh Œter til Room i gen, Men han skonade staden for keyser Honorij syster skul, then han toogh sich til hustru, huilkin ther Placida heet, Och sŒ drogho thŒ the Gšthar vtŒff Valskaland i gen sedhen the hade warit ther tiyo eller tolff ŒŒr, och kommo in i Gallien som nw kallas Ffranke rijke, och droogha sŒ Œter tŠdhan, in i Hispanien, och ther bliffuo the besittiandes, alt in til thenna dagh, och theras konungar hade ther regementet then ene epter then andra, och haffuer sŒ warat alt in til wor tijdh, SŒ at keyser Karl och hans brodher Fferdinandus seyas och wara aff Gštha konunga slŠcht kompne, Och tesse Gšthar som fšrst wore i Walskeland och bliffuo sŒ besittiandes i Hispanien, the kallades Vestgšthar. Och Šn tŒ at the hade skildt sich i frŒ the Gšthar som hade theras tilhŒld pŒ hinsidhen Vngern in emot Greken, SŒ wore the som qwarre bliffuo doch mechtige noogh, Och widh sex och sextiyo ŒŒr sidhan Vestgštherne woro dragne vtaff Valskeland, Sende keyser Zeno en hoop med Gšthar aff them ther qwarre widh Greken wore, in i Valskeland i gen til at nidherleggia noghra tyranner, och tesse Gšthernes konung heet Tydric, Han giorde med sitt folk, Thet keyseren honom befalet hade, och bleff sŒ rŒdandes šffuer Room och Valskaland i tw och trettiyo ŒŒr, och war han en merkelig Ffšrste, och hade sitt tilhŒld i en stadh som heet Verona, then pŒ tydzsko kallas Bern, ther fšre <kallas> han och Tidric van Bern, Och om hans stora bedreff Šro monge fabeler och wijsor dichtadha, ther hwar man nogh weeth seya aff hans kiempar och jempningar,
	Tesse Gšthar som met Tidric van Bern kommo in i Valskaland the kallades …stgšthar, och thŒ the hade hafft regementet inne ther [28] i landet, then ene konungen epter then andra, mera Šn i fyratiyo ŒŒr, och woro ganska mechtige wordne, thŒ wille keysar Justinianus, gerna haffua landet i gen vnder keyseredšmet, och begynte feygda med the Gšthar som i Valskeland wore, och wardt them šffuermechtig sŒ at han fick theras konung, benemdt Wittich, fongen med all theras betzsta Adhel, och the fšrdes fšr fongar in i Greken, Och Šn thŒ at Gštharne hade ther aff fŒtt stoor skada, sŒ wore the doch icke platt niderlagde, vtan the toogho sich Œter en konung som heet Totilas, han kom sŒ til macht, at han toogh in i gen, thet the tilfšrenne mist hade, och han toogh teslikes Room in med macht, och war sŒ begerendes fridh aff keysarenom, och loffuade thet vth, at han icke wille fšrderffua stadhen, om han kunde fŒ fridh, Men keysaren wille ingen fridh gšra med honom, ThŒ Totilas thet hšrde, bššdh han vppŒ at alle the som i Room bodde, skulle dragha ther vth, och boo i andra stŠdher, huilkit och sŒ skedde, Och sŒ gick han til med sina Gšthar och brštt all torn och stadz mwrar nidher, och stickade sŒ elden pŒ stadhen, brende honom vp, Och fšrderffuade honom i grund, Och thet skedde widh femhundrade otta och fyratiyo ŒŒr epter Christi byrd, Och aff thetta som Totilas giorde, Šr thet ryktet vthgonget at Gšthar haffua niderslaget Room, ThŒ nw thetta skeedt war, kom Œter keysarens folk, och funno Room platt šdhelagdt, SŒ begynte the Œter byggia stadhen vp i gen sŒ mykit som i [sŒ] kort tijdh mšgheligit war, Men Totilas kom ther fšre i gen, och van honom annan gong, Och begynte sŒ han kalla borgarena tijt i gen, som han tilfšrenne fšrwijst hade, och lagdhe sich all win om at stadhen motte komma sich fore i gen, SŒ pŒ thet sidzsta, wordo thŒ Gštherne platt niderlagde, sedhan the i Valskeland then ene konungen epter then andra, hade šffuer altt regerat i sextiyo ŒŒr eller noghot meer, Och thetta ware nw noogh sagt om the Gšthar vthlendes warit haffua, Nw wilie wij komma til woro inlendzske Cršneke i gen,
	ThŒ nw fšrnemde Oktar en tijdh long hade konung warit i Swerige, sloogh hans eeghen broder honom i hŠŠl, then ther Ffaste [29] heet, epter som then Swenska Cršnekan segher, <men then Danska Cršnekan segher> at han lŠŠt slŒ i hŠŠl en som heet Sybbe fšr thett han hade lŠghrat hans syster, och fšr then skul fšllo samma Sybbes weener in til konung Jermer i Danmark och hielpte honom ther til at han fick Swerige in, och i then feygdenne bleeff Oktar slaghen,
	Ther epter bleeff Adhils Oktars son konung och en tijdh thŒ han skulle fara bort och gšra sinom affgudh offer, stšrte han dšdh nidh aff hesten,
	Adhils hade en son som heet …sten, han bleeff konung epter honom, och honom  brende hans eeghne wener vp med hans daghliga folk, Men hwij thet sŒ skedde weet man icke,
	Then Danska Cršnekan segher at i Danmark war en konung som heet Snyš, han ršffuade bort konungens hustru i Swerige (men then Swenska konungens nampn weet man icke) ther om vpkom en stoor och skadhelig feygd them emeellen, och stundom tappade then ene och stundom then andre, SŒ moste thŒ monge twsende lŒta liffuit til, fšr eens mandz okyscheetz skull, NŠr nw fornemde Snyš konung war, bleeff sŒdana dyyr tijdh i landet, at folket icke kunde behielpa sich, ther fšre nšdhgades mykit folk dragha vthaff landet, hwilke ther fšrst komme til Gotland, sŒ til RŸgen widh StrŒlesund ligger, och sedhan vp i tydzland, och the kallades longbarder, ther aff at the hade long skegg, Samma longbarder kommo pŒ thet sidzsta in i Valskaland, och bliffuo ther besittiandes, och theres land kallas nw Longbardia, och thenne fšrste vthgongen skulle haffua skeedt epter Christi byrdh widh tryhundrade och ottatiyo ŒŒr, som en part meena, Men om the Longbarder skola wara vthgongne aff ScŒne, Danmark eller flere tesse Nordhlanden, besynnerliga sŒ long tijdh epter Christum, thet kan jach ey fulleliga seya, epter thet the haffua longt til fšrenne boodt vppe i Tydzland, som en part aff the Latiniske historiescriffuare synas til kenna giffua, Somblige meena at the skola haffua warit Saxeske Tydzsker, Men thet kunna the wel wara, Šn thŒ at the hade aff Danmark och flere tesse land vthgonget, Ffšr ty tesse try rike, Swerige, Danmark, och Norige Šre jw [30] besatt med Saxeske Tydzskar, Men i thetta och flere sŒdana stycke, haffuer hwar och en sin frij doom,
	ThŒ …sten konung dšdh war, bleeff Ingemar hans son konung epter honom, han seyes mykit haffua bedriffuit i Danmark, och wunnet thet vnder sich, SŒ bleeff han pŒ thet sijdzsta drŠpin pŒ Lagundšš i Belt,
	Epter …sten wardt Brentemunder konung, och ther baar hans brodher Œffwund widh then ther Sywrdh heet, Ther fšre drap han honom i Nereke pŒ en stadh som kallades Hšghaheedh, Thet moste wara itt farligit stŒŒt, ther then ene brodheren ey  kan wara szŠker vthi fšr then andra, Ja jw hšgre stŒŒt, jw hšgre fare, och jw hšghre fall,
	HŠr Šr nw til at besinnandes, at Šn thŒ om fšrberšrda konungar, som hŠr i Swerige seyes haffua regerat, Šr litit scriffuit, SŒ Šr thet doch intit twifflandes at the en part mera bedriffuit haffua, Šn scriffuit Šr, Och Šr noogh merkiandes aff theras affgong (then ther šmkelig noogh med stšrsta parten warit haffuer) huru hŠr i landet haffuer til stŒdt, Twist och twedreght haffuer hŠr altijdh formykin warit, Sonen haffuer icke warit tilfridz med fadheren, Then ene brodheren haffuer drŠpit then andra, Hustrun haffuer fšrgiordt bondan, och annat meer, ThŒ nw konungarne Šro i sŒdana motte aff dagha taghne, kan wel merkias huru thet haffuer tilgŒt i landet, vtan stort buller och vmwendning kunde thet icke skee, ty the som sŒ drŒpne worde hade jw nŒghra epter sich, som icke toogho thet til godho, at sŒ skeedde, ther the sedhen antingen wedergiorde thet, eller och kommo ther offuer medh, pŒ skada och fšrderff, Man weet wel, hwad sŒdana herraskiffte plŠghar epterfšlia, och huru, then konungens weener som niderlagder warder, plŠgha epter honom trachterade warda, Ther inbyrdes twist och twedreght fšdhes vthŒff, Ty thet Šr ingen sŒ , at han haffuer jw noghon wen som thet tycker illa wara at honom misgŒr, och then samme haffuer och noghra wener som han dragher til sich, och sŒ bliffuer thŒ hopen stoor pŒ thet sidzsta, och kommer sŒ stort obestond aff, som altijdh haffuer [31] warit hŠr i rijkit inbyrdes, vndantaghandes thet obestond, skada och fšrderff, som aff vthlendzsk šrligh och krijgh warit haffuer, Kan man wel merkia huru thŒ haffuer tilgŒtt nŠr konungen haffuer sielff wordet slaghen i markenne som med sombliga aff them skeedt Šr, Och thet Šr summa summarum at mykit ondt haffuer hŠr altijdh warit.
	HŠr skal man och merkia at [Hemoldus i] then Vendeska Cršnekan talar om en stadh som skulle haffua leghat widh šstrasiššn, pŒ then Pomerska sidhonne, ther Oderen vthlšper, som heet Vinet, then stadhen war mechta stoor, och war stor seglacie aff mong land och rike ther til, och skedde mykin tilsškning til samma stadh, epter thet at han war then ypperste kšpstadh som pŒ then tijdh lŒŒgh widh šstrasiššn, Och han war besatt med allra handa folk, Gšthar, Tydzsker och Vender, Ther kom pŒ thet sijdzsta stoor twedreght i bland borgarena, ty then ena Nationen wille wara šffuer the andra, Ther fšre hade the Gšthar som ther boodde, theras bodhskap til konung Harald i Swerige, epter thet at han war konung i theres fŠdernes land,  och begierede at han skulle komma them til vndtsetning, at the icke skulle fortryckte warda, til huilkit han intit nšdhug war, ther war (til ewentyr) gott byte fšr handenne, Ther fšre toog han konung Henning i Danmark sich til hielp, the foro sŒ bŒdhe tijtt med theres macht, och fšrderffuade stadhen i grund sŒ at han platt šdhe lagdes, ThŒ nw thenne stadhen Vinet niderlagder war, som tilfšrenne hade, hoffuudh kšpstadhen warit, och sŒsom en stapul widh šstrasiššn, ThŒ wardt Visby pŒ Gotland vptaghit i gen, epter som en part meena, huilkit intit olijkt Šr, ty at Visby skal wel wara then eldzste stadh som [Šr] widh šstrasiššn, och ther haffuer i fortijdhen warit stoor tilsškning til aff all land, och tŠdhan haffuer man fŒŒt siš retten hŠr i šstrasiššn, ty moste han och wara eldzt, Och wardt forberšrda Vinet, niderlagd widh ottahundrade ŒŒr epter Christi byrdh, Och om fšrnemda konung Harald som thet giorde, warder platt intitt ršrdt i woro Swenske Cršneker, Aff huilkit noogh merkiandes Šr at Swenska konungar haffua icke alle vpteeknade wordet,
	[32] Then Danska Cršnekan talar om twŒ konungar som wore widh thenne tijdh hŠr i Swerige, then ene heet Ffrš, och feygdade med konung Siwardh i Norige, bleeff honom šffuermechtig och drap honom, och bššdh vppŒ at alla Šdhele qwinnor i Norige skulle hallas til itt skemeligitt och openbara liffuerne, ThŒ konung Regner aff Danmark som war konung Sywardz skylman, hšrde hwad konung Ffrš i Norige giordt hade, gaff han sich in til Norige och strijdde med honom, fick šffuerhandena och drap honom, Och war Ffrš wel werd en ond affgong, epter thet han war en qwinno skendare,
	Epter Ffrš wardt Herod konung i Swerige han hade ena dotter som heet Thora och henne toogh konung Regner aff Danmark til hustru, och hade monga sšner med henne, i bland huilka en heet Bišrn, then andre Iffwar,
	ThŒ Herod dšdh war bleeff hans dotter son Bišrn konung epter honom, Men om noghre aff the konungar som hŠr epter fšlia woro fšr Šn thenne Bišrn bleeff konung, kan man icke retzliga weta, Thenne Bišrn synes haffua warit konung thŒ Sanctus Ansgarius fšrst kom hijt och predicade hŠr Christi troo i rikit, Och Šr thet wel werdt at man noghot wijdhare talar ther om, huru Christendomen fšrst kom hijt, och pŒ hwad tijdh,
	Thet begaff sich at konungen i Swerige (vtan twiffuel) fornemde Bišrn, hade sin sendebodh til keyser Ludowic then fšrsta aff thet nampnet, och i bland annor werff som han hade, war thet itt, at han begerade noghra predikare hŠr in i landet, huilkit keyserenom ganska wel behagade, ty han war en from Christen fšrste, Ther fore fšrskickade han sŒ, at then froome mannen Ansgarius som biscop war i Bremen, skulle tagha sich thet omack vppŒ, til huilkit han och intit nšdhog war, vtan han giorde sich reedho, och widh ottahundrade fem och fyratiyo ŒŒr epter Christi byrdh kom han til Byrkšš, och konung Bišrn vndtfongade honom weel, och gaff honom loff till at predika, hwilkit han och intit fšrsumade, vtan med sinne predikan vmwende monga til Christi troo, Och thŒ han hade hŠr warit i halfft annat ŒŒr, foor han heem i gen, bleeff sŒ €rchebiscop i [33] Hamborg, och sende en godh man hijt i gen fšr predikare, som heet Symon, och thŒ han en tijdh long hade warit hŠr, satte sich en hoop vp emoot honom, och fšrieghade honom vtŒff landet i gen, och stoodh sŒ i siw ŒŒr at hŠr fšgho wardt predikat, Men sŒ giorde Ansgarius sich Œter reedho, annan gongen, och kom hŠr in i rijkit i gen, ty han war som en Šrchebiscop šffuer tesse riken, och kom til Byrkšš ther han fšrra warit hade, och war thŒ med stoor nššdh at han kunde komma til at predika i gen, sŒ war folket fšrwendt, Bleeff thet thŒ pŒ thet sijdzsta tillŒtet, at then motte bliffua Christen som ther hade lost til, Och thŒ Ansgarius hade en tijdh long predikat i Byrkšš som thŒ hoffuudh stadhen war, eller ock ther om kring sŒ mykit honom mšgheligit war, foor han heem i gen, och epter thet at hŠr inge wore som predikanne vppehalla kunde, och Ansgarius bleeff dšdh SŒ wardt thet til intit som fšrra wardt giordt med Christi troo, och folket wende sich Œter til sinna affgudhar i gen, Šn thŒ at thet war minste deelen aff rikit som noghon predikan hšrdt hade, ty at Swerige Šr sŒ wijdht at thet icke stŒŒr til vmwendandes med fŒŒ personer i en kort tijdh,
	Epter konung Bišrn, sŒsom tijdhen synes begiffua sich, bleeff Ingeller konung, honom kom šrligh vppŒ aff enom som heet Iffwar Wijdhfaren, huilken ther synes haffua warit konung Bišrns brodher, ThŒ kom honom sŒdana fšrscreckelse vppŒ, at han lŠŠt sielff brenna sich inne med alt sitt hwsfolk, doch hade thet warit honom erlighare dšš i markenne fšr sina fiender, Men han synes haffua warit, itt Leyon i fridhenom (som man seya plŠghar) och itt lamb i strijdenne,
	I Sancti Ansgarij tijd antingen mŠdhan han war hŠr och predikade eller och noghot tilfšrenne, som war widh ottahundrat och fyratiyo ŒŒr, noghot meer epter Christum, sloogh sich en mechta hoop med folk til samman aff Swerige, Norige och Danmark, widh samma sŠtt som Gštharne hade giordt tilforenne, The gingo hŠr vth med enne weldige macht, och vnderkuffuade sich fšrst en stoor deel aff the Vendes land, och brende vp Hamborg, och hade S: Ansgarius thŒ nŠr wordet slaghen medh, doch vndtkom han, Thetta [34] folk, bleeff sedhan kallat Nordmen, Och som nogh troendes Šr, skal thet wara then klubbo hŠren som seyes haffua gonget hŠr vth aff landhet, epter som itt gammal taal och rykte haffuer alt sedhan gonget hŠr i rijkit, Men hwarest the fšrst begynte fšrsambla sich haffuer man icke Šn nw kunnet forfara, Thet Šr doch clart noogh aff fremmande Cršneker at tesse NordmŠn Šro kompne samman aff thenne try rijken, och Šr teslikes noogh troendes, at ther en sŒdana lššss hoop haffuer slaghet sich samman, haffua the icke alle hafft sŒ strax swŠrdh, spiwt och boghar, ther fore haffua the med thet fšrsta brukat klubbor, sŒ lŠnge the andra werior fŒŒt haffua, och ther aff kallades the klubbo hŠŠr, Men thet en part seya, och aff itt gammalt rykte, at Hune hŠŠr skal haffua gŒtt hŠr vth aff Swerige, thet Šr icke sant, Ffšrty HunehŠŠr Šr vthgongen aff Ryssaland, och ther fore kallades och Ryssaland foordom dags, HunegŒŒrdh, ther aff at Huner boodde ther, Huilke ther vthgongne woro, meera Šn halff femte hundrade ŒŒr fšrra Šn the NordmŠn vthgingo, ThŒ nw samme NordmŠn hade vpbrendt Hamborg ock giordt en drŒpelig skada med brand ock moordh i Landet ther om kring, droghe the in Œtt Ffrisland och plundrade thet, drogho sŒ lenger vp, och kommo til slachting med the Saxer, och fingo šffuerhandena, och ther slogho the mongha tydzska fšrstar och biscopar i hŠŠl, Och i samma strijdh wardt slaghen en Saxesk fšrste som heet Brwn, aff huilkom Brunswik nampn haffuer, Drogho sedhan alt fram och fram, och fšrderffuade monga stŠdher (som Šr Colne, Lydich, Yttrecht, Treier, Aken, med monga andra stŠdher och the land ther om kring liggia,) och sedhan at the sŒ mong land och stŠdher fšrderffuat hade i Tydzland, droghe the in i Ffrankarike, skinnade och ršffuadhe ther wel i fyratiyo ŒŒr, fšrra Šn the fingo pŒ thet sidzsta itt stycke land ther en part aff them bleeff besittiandes, som nw kallas Normandi, Och med tijdhen gaff sich en part in i Engeland och giorde ther stoor skadha, Sedhan med tijdhen droog en hoop aff them in i Valskeland, togho Siciliam och Apulien in, och driffuo the Greker ther vth, och hade meer Šn fyratiyo tusend aff them warit in til [35] Hierusalem, The giorde the Venecianer ock stoor twŒng, War ock en part aff them i Room, och fšrderffuade en deel aff stadhen mykit werre Šn Gštharne tilfšrenne giordt hade, Och wille thet wara fšrlŒngt at alt bescriffua i thenne Cršneke som NordmŠn bedriffuit haffua, Men ther om Šr thetta noogh,
	ThŒ nw konung IngŠl dšdh war, bleeff Olaff TrŠtelie konung epter honom, han regerade fridhsameliga och dšdde i godhan Œlder, Han hade twŒ sšner epter sich, En heet Haldan hwitbeen, och han kom til Norige, och bleeff ther konung, Aff honom kom konungha slechten i Norie som sedhan i en long tijdh warade, Then andre konung Olaffz son heet Inge, och han wardt konung epter sin fadher hŠr i Swerige, Han toogh konung Regners dotter aff Danmark sich til hustru, och han fick en son med henne som kallades Eric,
	Epter konung Inga wardt hans son konung, och kallades Eric WŠdherhatt, ther aff at han sades fŒ aff sina gudhar, tŠdhan epter wŠdher som han wende sin hatt, At sŒ offta han wille haffua wŠdher, thŒ wende han sin hatt ther epter, Kan wel henda at han noghon dieffuuls konst brukat haffuer, Ther sŒdana rykte affkommet Šr, Ty at med heedningar haffuer dieffuulen mykit bedriffuit, Ther aff weet man Šn nw mykit tala om Rwnor, Rwnokafflar, och annan troldom, som heedningana brukade, sŒ hŠr som i annor land,
	Ther epter wardt Eric SeghersŠŠl konung, han kallades fšr then skul SeghersŠŠl, at han hade stoor Lycko och framgong i šrlijgh och krijgh, Han seyes haffua wunnet vnder sich Ffinland, Estland, Liffland, och Curland och behallet them i sin tijd, Han fšrde ock šrligh med konung Swen i Danmark, och wan honom fšrst Halland och ScŒne i frŒ, och sedhan fick han hela Danmark in, och konung Swen flydde fšrst til Norige, men ther wardt han icke annamat, ty for han til Engeland, och bleeff ey heller ther welkomen, Ther fšre moste han giffua sich til Scotland, ther wardt han tha annamat, och bleeff ther Šlende i siw ŒŒr til tess konung Eric dšdh war, sedhan kom han til Danmark i gen. HŠr skal man nw merkia, at in til thenna tijdh haffuer Danmark wordet fem eller sex gonger wunnet [36] vnder Swerige, och Šn flere, om man the gambla Swenska Cršneker i all stycke gilla skulle, Teslikes haller och then Danska Cršnekan inne, at fšr thenna tijdh, ther Eric SeghersŠŠl konung Šr, haffuer Swerige siw gongor wordet wunnet vnder Danmark, Aff huilkit noogh merkiandes Šr, at tesse tw rijke haffua icke offta stŒdt fridzsameliga til samman, vtan altijdh hafft šrligh och krijgh sich emellen, medhan the Šn heednisk woro,
	HŠr haffuer pŒ bŒdha sidhor warit hŒrdt emoot hŒrdo, sŒ at inghen parten kan seya, at han mykit haffuer forbŠttrat sich pŒ then andra, Haffuer then ene noghot wunnet aff then andra, thet haffuer han sielff, med dšdha mŠn och sŒŒra, dobbelt betalat, Thet Šr jw altijdh bettre (ther thet sŒ skee kan) at skoona sin fiende, Šn at lŒta sin wen komma om halsen, Ther Šr fšgho wel kšpslagat, ther man kšper sin fiendes dšdh med sins wens dšdh, Man haffuer vnderstundom meera sorgh och skadha aff en man som man mister, Šn man haffuer glŠdhi och gagn ther aff, at tiyotusende hans fiender niderlagda warda, Doch man achtar intit sŒdana, fšrra Šn man haffuer thet i handom rššn, SŒ behšffua nw the Swenske fšgho beršma sich ther aff at the mykit wunnet haffua i Danmark, sŒsom the Danske ock fšgho kunna prijsa sich aff thet the haffua wunnet i Swerige, Skada och fšrderff haffua bŒdha parterna hafft Ty wore jw altijdh bettre beršma sich aff fridh Šn aff šrlig, Och the fšrstar som altijdh haffua stŒdt ther epter at fridh motte wara emellen land och rijke, the haffua mera Šhro inlagdt, Šn the ther med šrligh och krijgh mykit bedriffuit haffua, Doch the Šre ey monge som sŒdana achta, Ty at man plŠghar bespotta en barmhertog krijgs man,
	Epter Eric SeghersŠŠl wardt hans son konung, then somblige kalla Eric ŒrsŠle, Men almenneliga kallas han, hin milde konung Stenkil, Han hade bodh (som en part meena) til biscopen i Hamborg eller Bremen, och begierade noghra predikare hijtt in i landet, Ty thet war nw alt fšrgŠtit som tilfšrenne i konung Bišrns tijdh, hade aff S. Ansgario predicat wordet, sŒ at hŠr i landet hade nepliga [37] noghot predikat warit i sextiyo eller ottatiyo ŒŒr, ThŒ wordo twŒ godhe mŠn hijt sende, Then ene heet Adhelward, then andre Staphan, och the kommo til Sichtuna ther konung Stenkil war, och wordho aff honom wel vndtfongne, The predikade ther och konungen wardt sielff Christen, och mykit folk med honom, sŒ at pŒ en tijdh, Adhelward hšlt messo, bleeff offrat ther til siwtiyo mark clart silff, aff huilkit noogh merkiandes Šr, at the woro monge som thŒ hade taghit widh Christi troo, Och epter thet at hŠr warder beršrdt om Sichtwna, sŒ wil man och noghot tala om the kšpstedher i fortijdhen hŠr i landet warit haffua, och skal man fšrst merkia, at epter thet at folket war fordomdags sŒ hŠr som i annor land, ganska grofft och enfaldigt, och haffua fšgho kundtskap hafft med fremmende folk, Ther fšre haffua the ock inga stora kšpstŠder hafft, vtan hwar landzende haffuer hafft sin besynnerliga marknadz stadh, huilken the kallade kšpung, epter som gambla laghbšker vthwijsa Ther haffua bšnderna kommet till hoopa, ock byytt theras warur, then ene med then andra, Och haffuer man pŒ then tijdhen icke mykit brukat fremmande warur, noghra fŒŒ vndantaghandes som fšrdes aff fremmande land, Ther fore wore ey heller monge kšpmen, och fŒŒ kšpsteder, Bonden droogh sŒdana cledhe som han sielff giorde, war ey heller sŒdana krŠseligheet och šffuerflšdogheet i landet, som nw Šr, Ty behšffdes och icke sŒ monga fremmande warur, epter thet the icke woro i brukning, Men the warur som hŠr inrijkes fullo och giordes, them kšpte the pŒ theras kšpungar aff hwar annan, ock gŒffuo waru fšr waru, Och wore warunar satta pŒ mark, šre ock ortugh (som thŒ Œttugh kallades) sŒsom myntet, huilkit nogh merkiandes Šr aff then šstgštzska laghbokenne, then ther talar om šre wadhmal och mark wadhmal, sŒ at tolff alna reknades pŒ en šre, Thet Šr sex och niyotiyo alnar pŒ ena mark, SŒ haffua ock andra warur (vtan twiffwel) warit wordadhe, pŒ mark, šre och ortugh, och ther haffua the giffuit warunar vth epter, SŒ at mark lŠrefft fšr mark wadhmal, eller annat sŒdana, epter som marknadz gonger haffuer warit, Och sŒdana kšpslaghan skeedde pŒ theras kšpungar, [38] eller marknadz stŠdher, Men the stŠdher som noghot kunde rŠknas for kšpstŠdher, woro tre, Byrkšš, Sichtuuna ock Scara, Ock synes Byrkšš haffua warit Šldzt, ty at thŠdhan haffua andra stŠdher fŒŒt theras stadzlag, och kallas Šn nw somestedes Byrkšš rett, Men Sichtuuna haffuer warit then stšrsta stadhen, hwilkit med mongh stycke noogh bewijsas kan, och haffuer i long tijdh warit widh macht, sedhan Christendomen kom hijt i landet, SŒ skal man ock weta at fordomdags war hŠr litit mynt i landet men thet war gott silff mynt, sŒ mykit thet war, sŒ at en lšdig mark silff, thet war en mark peninga, huilkit ock noogh bewijsas kan med Sichtuna mynt, ther fyra smŒ peninga halla itt halfft qwintin silff, Men thet mynt som stšrre war, thet hššlt ock meer epter som ordinantien i myntet wara plŠghar, Engilsk mynt war hŠr och mykit gŠfft och gengse, Och finnes offta i gammul breff ock register talas om itt mynt som kallades Sterlingar, SŒ med tijdhen begynte myntet fšrwerras ock settes kopar ther til med, Och bleeff sŒ Œtskild at i myntet, at thet gambla kallades mark, šre ock ortugh i silff, Men thet som kopar war med vthi, kallades mark, šre eller ortugh, reknade eller talda, Tala och gambla laghbšker om dobbel mark, karlgilla, och kšpgilla, ock mark karlgil synes haffua warit bettre Šn mark kšpgil, Ja mark karlgill, kan, tilewentyr, haffua warit mark silff, och thet andra myntet haffuer kallas kšpgilt, Och ware nw noogh talat om tetta stycke,
	ThŒ nw fšrnemde Adelwardh och Staphan hade en tijdh long predikat i Sichtuuna ock ther om kring, ock konung Stenkil war sielff Christen worden, ffoor samme Staphan in i Helsinga land och omwende ther monga til Christi troo, oc bleff pŒ thet sijdzsta ther šffuer slaghen, som en part meena, Men Adelwardh bleeff qwar i Vpland och predikade i Sichtuna, Byrkšš och annorstedes, och war endeels fšrhastig at niderslŒ theres affgudhar och vpbrenna theras helgelundar, Och rŒdde konungen honom thet, at han icke skulle slŒ nidher affgudhanar, ty at ther komme vproor vtŒff, bŒdhe emoot honom som konungen war ock sŒdana predikare hade kallat in i landet, och teslikes emoot them som predikade. Men thet rŒdh [39] som konung Stenkil vthgaff, wardt intit achtat, ther fore bleeff itt stort vpror, och konungen seyes sielff haffua fallit i frŒ Christi troo i gen, Menandes sich ther med wilia stilla folket, Men thet kunde intit hielpa honom, Ther fore bleeff han och slaghen ther šffuer, wardt teslikes Adelwardh ock slaghen, och begraffuen i Byrkšš, Ty at folkit war alt fšrmykit buller sampt wordet, Ther aff at theres stora affgudhar widh Vpsala, niderslaghne woro, The godhe mŠn Adelwardh och Staphan hade ena godha mening, men liten beskedeligheet, och fšr then skul, fšll thet ŒŒter snart nidh, som the med theres predikan vpbygt hade, Ther hšrer beskedeligheet til, at predika fšr offšrstondugt folk, och handla sŒ med them at the warda ther aff fšrbettrade, Ty affgudheet skal fšrra taghas wtŒff hiertat, Šn vtŒff altaret, Ffšrnemde Staphan seyes haffua wordet slaghen pŒ enom skoogh i Helsingaland som heeter …dmarden och begraffuen ther nw stŒr Norala kyrkia Och Šr thet nogh clart pŒ tagha at Christi troo icke haffuer mykit wijdht <vthgongit> hŠr i landet i konung Stenkils tijdh epter thet at predikarena woro sŒ fŒŒ, hwad kunde the vthretta i sŒ stoort och wijdhbegripit land?
	Epter konung Stenkils dšdh, bleeff hans son, eller som en part meena hans brodher Olaff, konung, och kallades Oloff Skottkonung, han hade sin bodh til konung Mildred i Engeland at han skulle forskaffa noghra predikare hŠr in i landet, huilken och sŒ bestelte, at S: Sigfridh, S: Eskil S: Dauid med noghra flere kommo hŠr in i rijkit, Och bleeff Olaff Skottkonung sielff dšpt aff S: Sigfridh i enne kello widh Hwsaby i Vestergštzland, som kallas Sigfridz kella, Och thet skedde widh niyohundrade och ottatiyo [nyio] ŒŒr eller noghot meer epter Christi byrdh, Thenne Olaff Skottkonung warder reknat fšr then fšrsta Christen konung som hŠr i landet warit haffuer, Ty at Šn thŒ Stenkil war Christen worden, sŒ fšll han doch Œter ther i frŒ i gen, Men thenne Olaff bleeff stondandes, Och i hans tijdh wardt šffuer alt tillŒtit at Christi troo motte alle stedes i landet predikat warda, Och haffuer ŠŠ sedhan bliffuit hŠr widh macht, doch war thet icke mšgheligit, at heela rijket kunde bliffua Christet šffuer alt i [40] hans tijdh, fšr ty hŠr woro alt fšr fŒŒ predikare til sŒ wijdt land, Och Šr noogh troendes, at thet haffuer wel stŒdt i noghor hundrade ŒŒr, fšr Šn man kunde bekomma sŒ monga prester som ther til behšffdes šffuer hela rijkit, Och thet affguderij som hŠr war, kunde intit letteliga eller hasteliga, niderslagitt warda, Thet haffuer wisseliga sŒ gŒtt til at en part haffuer warit Christen, och en part heeden, eller och wisseliga hallet, thet heedniska affguderijt widh macht, Och thet Šr noogh merkiandes vthaff kyrkiobalken i Sweriges laghboock, huilken vtan twiffuel, noghor hundrade ŒŒr, epter Olaff Skottkonung haffuer giorder warit, ock i samma kyrkiobalk warder fšrbudhit at man icke skal troo vppŒ lundar och annat sŒdana, SŒ Šr jw clart at thet war Šn thŒ i brukning, annars hade thet warit fŒfengt at gšra ther forbodh vppŒ som ingen brukade. Longsameliga haffuer thet gŒtt til med Christendomen hŠr i rijkit, fšr Šn thet hedniska affgudherijt kunde platt niderlagt warda, Ock Šr en almennelig mening at thenne konung Olaff, skulle fšr then skul haffua wordet kallat Skottkonung, at han pŒlagde thet Roomskott som hŠr i landet haffuer plŠghat vthgŒ, hwilkit till Room sendas skulle pŒuanom til vndtsetning emoot the Saracener Christenheetennes fiendar, Thet honom (vtan twiffuel) haffuer warit ingiffuit aff the Engelska predikare, Ty at noghon tijdh til fšrenne, thŒ war samma sŠtt med Roomskott vptaghit i Engeland aff en konung som heet Adholff, [thet Šr och merkiandes at pŒ then tijd thŒ Christendomen kom her fšrst in i rijket, war icke sŒ stoor Œtskildnat i tungomŒlen som nw Šr, Ty Tydzsko, Engelsko och Suensko haffua fšgho skiltt ŒŒth, Ther fšre kunde bŒde Tydzske och Engilske sielffue predika her,] SŒ skall man och weta, at thŒ Olaff Skottkonung bleeff rŒdhandes hŠr i rijkit, thŒ regerade then samme konung Swen i Danmark i gen, som Eric SeghersŠŠl fšrdriffuit hade, Och then som konung war i Norige han heet Olaff Tryggiason, huilken ther i sinnet hade, at fordrijffua konung Swen aff Danmark, och pŒ thet han kunde wara teste mechtigare ther til, hade han sin bodh til konungens Modher i Swerige, som Šn thŒ icke mykit gammul war, och begierade [41] henne til hustru, och han fick Ja ther til, ThŒ konung Swen thet fšrnam, fruchtade han at han skulle fŒ twŒ konungar emoot sich, Ther fšre brukade han list, och lŠŠt affwenda Olaff Tryggiasons sinne i frŒ thet gifftermŒl som han hade achtat gšra, och lŠŠt giffua honom sŒ hemeliga tilkenna, sich sielffwom obemerkt, at han wel skulle fŒ hans dotter, som en dygdesam jungfru war, ThŒ nw Olaff Skottkonungs modher kom til Norige til sin fester man som šffuertalat war, bleeff hon ther illa vndtfongen och moste fara mett spott och spee heem i gen, SŒ hade thŒ Olaff Tryggiason sin bodh til konung Swen och begierade hans dotter, Men ther fick han Ney, och samme konung Swen hade sŒ sin bodh til Olaff Skottkonungs modher, och begierade sŒ han henne til hustru, Och epter thet henne sŒdana neesa wederfarin war i Norige, Ther fšre war hon icke nšdugh ther til, pŒ thet at hon motte fŒ hempna ther šffuer som henne skeedt war, SŒ kom hon thŒ til Danmark, och hennes nampn war, Sigridh hin rijka, Medh henne fick konung Swen en son, then ther epter honom bleeff konung i Danmark, och kallades, hin Rijke Knwt, ThŒ nw konungen i Norige sŒgh sich beswiken wara, giorde han <sich> reedho och begynte feygda med konung Swen, Men han hade thŒ konungen i Swerige med sich, ty wardt Olaff Tryggiason offuerwunnen och sprŒng i siššn och fordrengte sich, at han icke skulle komma i sina fienders hŠnder, Och Olaff Skottkonung, bleeff ock sŒ konung i Norige, SŒ Šr hŠr och merkiande, at vnder fšrnemda konung Swen, bleeff Christi troo stadhfest i Danmark, doch hade ther mykit meer Šn hundrade ŒŒr wordet predikat til fšrenna, Men thet gick aff oc til medh Christendomen, sŒ thŠr som hŠr, in til thenna konung Swen, som mykit lagde sich ther vth fore at Christi troo skulle forwijdhgas, then han doch i sin vngdom mykit fortrykt hade, fšrra Šn han fordriffwen wardt, Och i hans tijdh kom en merkeligh predikare til Danmark, som heet Popo, han baar med bara hŠnder sich oskaddom, itt glšdhande jern, i konungens och hans ypperste mŠndz Œsyyn, til at bewijsa sina predikan sanna wara, Ffšr huilkin gerning skul, Christi troo fick stoor framgong, som then Danska Cršnekan sŠgher, ock [42] ther aff tooghs thet vp fšr en lagh, at twiffuelachtiga saker skulle vthspanas med itt glšdhande jern, som hŠr epter skal meera om talat warda, SŒ skal man hŠr ock weta, at fornemde Olaff Tryggiason, war then fšrste Christen konung som i Norige war, Ty at i hans tijdh kom ther en predikare vthaff Engeland som heet Bernhardus, han predikade ther en tijdh long, ock sŒ toogh konungen sielff doop och Christendom aff honom.
	Teslikes Šr hŠr merkiandes, at fšrra Šn Olaff Tryggiason bleeff konung, war en konung fšr honom i Norige som heet Harald Gršnske, han wardt drŠpin hŠr i Swerige, Drštning Sigridh Olaff Skottkonungs modher lŠŠt brenna honom vp widh Vpsala, Men huru thet haffuer tilkommet, och aff hwad orsack, thet kan man icke weta, Samme Harald, hade en son epter sich som heet Olaff, then man nw kallar Sancte Olaff, han war vnger thŒ hans fadher drŠpen bleeff, Och mŠdhan Olaff Tryggiason hade regementet vexte han vp ock bleeff med tijdhen en weldigh man, honom mishagade at the Swenske hade Norige inne, ock besynnerliga hade han i sinnet, at hempnas sins fadhers dšdh, Ther fore forsamblade han sich itt stortt taal folk, och kom genom šresund in i šstrasiššn med en stoor hoop skip, ock giorde mykin skada pŒ the Swenska som boodde widh sišš sidhona, Han kom och teslikes in i mŠler och giorde allestedes stoor skadha, Men thŒ han fšrnam at Olaff Skottkonung giorde [sigh redho medt] sin skep, gaff han til fluchtene, och kunde sŒ icke komma ther vth i salta siššn i gen som han inlopen war, Ther fšre lŠŠt han widh Agnafitt ther nw stŒŒr Stocholm graffua itt nyyt vthlopp, och thet Šr nw (til ewentyr) sšdhra stršm, och sŒ kom han sin wŠgh Och gaff sich in til Gotland som Skottkonungenom tilhšrde, och beskattade thet hela landet til en stoor summo penninga, bleeff ther wintren offuer ock lopp sŒ med sin skep in Œtt Engeland, och hade ther sitt tilhald i try ŒŒr, Ffoor sŒ Œter tŠdhan in til Norige, och sloogh ther nooghra aff the Swenska befalninges mŠn i hŠll, besynnerliga drap han en som heet Hertog HŒkon, och toogh fšrst Vikena in, kallade sŒ sina wener til sich och begynte hylla landet sich til handa, Ffšrbšdh [43] giffua the Swenska skatt, och wille ey tilstedhia, at Norske mŠn skulle noghon handel haffua med the Swenska, ThŒ nw Olaff Skottekonung thetta fšrnam, forsamblade han mykit folk och lŠŠt them dragha in Œtt Norige, Men theres Capitenere bleeff dšdh pŒ wŠghen, ther fore kom thet toghet til intit, SŒ epter thet at the Norske befruchtade at thet fšretaghit war skulle illa bekomma them, ty at konungen i Swerige och konungen i Danmark hin Rijke Knwt, the giorde bŒdhe itt, Teslikes kunde the icke heller wara the Swenskes handel fšrutan, Ther fore, gŒffuo the almenneliga Olaff Haraldson sŒdana rŒdh, at han skulle forlijka sich med konungenom i Swerige, och begiera hans dotter til hustru, Huilket han ock sŒ giorde, Han hade sin bodh til Olaff Skottkonung, och brukade mykit i then sakenne en som heet Hertug Ragwald, Men konungen i Swerige war sŒ wreedh worden pŒ samma Olaff Haraldson, at han icke wille slŒ til noghon wenskap med honom, Doch pŒ thet sijdzsta lagde sich sŒ monge ther emellen at han giorde wenskap med honom, gaff honom sina dotter, och sende henne med tilbšrlighit fšlgie, til Tšnsbergh, Och Šn thŒ at stoor twist war emellen Rijke konung Knwt i Danmark och konung Olaff Haraldson, ty at samme Olaff hade tilfšrenne hallet med the Engelske och feygdat emoot honom, SŒ  bestelte doch Olaff Skottkonung thet sŒ, at them war fridh emellen sŒ lenge han liffde, Ty at Rijke Knwt war hans brodher pŒ mšdhernet, och Olaff Haraldson war hans mŒgh, Epter thet nw at konung Olaff Haralson war fulkommeliga rŒdhandes i Norige, ther fore winlagde han sich ther om, at Christi troo skulle haffua framgong ther i landet, sŒsom konungen i Swerige ock giorde,
	ThŒ nw Olaff Skottkonung dšdh war bleeff hans son Amund kolbrenna konung epter honom, och han war en annar Christen konung i Swerige, och kallades fšr then skul kolbrenna, at han hade giffuit thet vth for lagh i sitt rijke, at huilken ther giorde them andra noghon skadha eller orŠtt, aff hans husom skulle vthmŠtas, stundom itt heelt hwsz, stundom itt halfft, eller en fierdung, eller meer eller mindre, epter som skadhen som giordes war stoor til, Och the hwsz [44] som sŒ vthmettes skulle brennas, Ock haffuer han (vtan twiffuel) jw hafft noghor skŠŠl ther til at han sŒdana lagh vthgaff, epter som tijdhen haffuer thŒ begiffuit sich, Thet seer man wel at konungen toogh ingen sakšra sielff, vtan lŠŠt gšra honom skadha med brand, som skadha giorde, doch Šr noogh troendes at mŒlsŠganden fick wel vpretting fšr sin skadha, Och mŠdhan hŠr warder beršrdt om lagh, syntes wara nyttogt at tala ther noghot widhare om, Och skal man weta, at fordom dags woro icke sŒ monga saker vthrettade i bescriffuen lagh som nw Šr, Ty at mesta sakerne stodho i konungens wilkor, huru han straffa wille, Ja i fšrstonne hade the ingen laghboock, vtan konungen war sielffuer laghboken, sŒ at hwad honom syntes rett wara, thet war lagh, och thet seer man wel med thenna laghen, ther hans hwsz skulle brennas som skadha giorde, PlŠghar man ock Šn nw sŒ seya, at thet konungen med skŠlom wil, thet Šr lagh, SŒ wordo doch med tijdhen noghra fŒ stadhgar bescreffne, Men ganska eenfaldiga, Och thet kan noogh merkias aff the gambla laghbšker som brukades fšr try eller fyra hundrade ŒŒr sedhan, The Šro ganska smŒ och eenfaldeliga vthsatta, at man mŒ dragha sŒ snart thet ena forstondit ther vth som thet andra, Men med tijdhen wardt laghboken meer och meer forbettrat, Och haffua woro fšrfŠdher i fortijdhen hafft monga handa sŠtt i theres rettgonger, Ffšrst hade the thet sŠtt, at ther twŒ hade ena sack sich emellen, och icke kunde med skŠŠl och witne, vthspanas, hwilken parten rett eller orett hade, thŒ skulle the slŒ ther en kamp om, then som thŒ šffuer handena fick han hade wunnet sakena, och haller then Danska Cršnekan inne, at konung Ffrodhe, hin fridhgodhe, skulle haffua vthgiffuit sŒdana lagh, Samma settet seyes Šn nw hallas i Ryssaland i twiffuelachtiga saker,
	[Och effter thet hŠr warder nw talat om kamper, kan ey wara onyttigt, at man til vitnesbyrd och fšr selsynheet skull, setter her in then lagh som i kempande pŒ then tijdh brukadhes, ord frŒ ordh, som i gambla lagbšker finnes, Giuer M* (madher) oque§ins ord manni, §u er ei mans maki, och ei M* i brysti, Jach er M* sum [45] §u, §eir sculu mštas a §riggia wegha motum, Cumber §an ord hauer giuit, och §an cumber ei §er ord hauer lutit, §Œ mun han wara sum han hetir, Er ei eidganger, oc ey witnesbeer, Er hwarti firi man eller kunu, Cumber och §an ord hauer lutit, och ei §an ord hauer giuit, §Œ opar han try ni§ingx opp, och merkir han a ior§u, §Œ han M* §es werri §et tala§i han ei halla §or§i, Nu mštas §eir ba§ir, §eir sculu vapnum, faller §an ord hauer lutit, gilder med haluum gieldum, faller §an ord hauer giuit, Glšper orda werster, tunga houudbani, ligger han i ogildom acri, Och effter ordhen i thenna laghen Šro gammul, och korteligha fšrfattat, sŒ wil man gišra her een lithen fšrclaring vppŒ, och Šr thetta meningen at om en manar then andra til kamp medt sigh , och giffuer honom oquedens ordh sŠyandes. Tu Šr icke man fšr tigh, och haffuer icke mans hierta, i brystet, Och then andre suarar, Jach Šr sŒ wel man fšr mich som tu, Och wissar sŒ honom kampen, The skola thŒ mštas pŒ en vppenbara platz ther tree wŠghar kunna mšthas, Kommer then som manade, oc han kommer icke som manat bleeff och sade ja till kampen, SŒ mŒ han wara och heta som then andra honom kalladhe, Thet Šr, Han Šr icke then man, som ther kennis godh fšre, at han skulle gŒŒ eedh, eller bŠra withne, eller wara mŒlsman fšr man eller quinno, effter thet han icke hade mans hierta, Men om han kommer pŒŒ platzen som manat Šr, och han kommer ecke som honom manat haffuer, ThŒ skal han som kommin Šr, ropa šffuer then honom manadhe tre reesor, och kallade honom en nidhing, thet Šr, en ordlšs och Šrolšs man, och skal han gišra merke pŒ jordenne, at han haffuer warit til stedis til kempa, ThŒ skulle then som manade och icke kom, wara tess werre, Thet Šr, Šrolšss, som taladhe thet han icke torde halla, Men, komma the och bŒde, ThŒ skola the gŒŒ til hopa med theres vapen, och wŠrio, bliffuer then slaghin som manat bleff, fšr honom gŒŒr halff mandz boot, Bliffuer then slaghin som manadhe, han liggher pŒ ogillom ŒŒker, eller platz, thet Šr, effter honom gŒŒr inghen manz boot, Ty then som glepper och owijsligha talar han [46] Šr sigh sielffuo wŠrst, och glšper Šr ordha werst, Hans eghin tungha Šr hans huffuudbane, Thenna laghen som aff hedendoomen Šr kommin, haffuer en tijdh lŒng wordet brukat sedhan Christendoomen kom hijt i landet, Ty stŒŒr hon och i the Šldzsta laghbšker som finnas,] Om sŒdana kamper, ther twŒ haffua kempat och slaghes om theres rett, [eller och šffuer šffuerdŒdugheet eller fšr mandoom skull,] Šro monga gambla wijsor, ffabeler och frijdhe eller Ewentyr dichtat, Sedhan kom thet settet aff, och wardt i samma stadhen vptagit i gen, at ther sanningen icke kunde vthletas med skŠŠl och witne thŒ skulle then som saken gaffz, bŠra itt glšdhande jern med bara hender, kunde han thet gšra sŒ at han icke brende sich, thŒ gaffz honom rett, Men kunde han thet icke gšra, thŒ feltes han til sakenne, Och finnas Šn nw gambla laghbšker som sŒdana sett innehalla, om twiffuelachtiga saker, StŒnde til jern och gudz doom, warder han skŠŠr Œtt jerne, wari frij, Brinner Œtt jerne wari felter, SŒdana ordh the ther stŒ i laghbokenne giffua clarligha tilkenna, at thŒ saken war sŒdana at the som domarena woro icke kunde vthretta henne, thŒ wille the at gudh som all sanning weet skulle bŠra ther witne om, och icke lŠta honom brenna sich som oskyldogh war, ther fore skuto the thet til gudz doom, och gingo the icke sŒ mŒnga eedher som nw skeer, [och thet settet brukas Šn nw i Lijffland] Men sedhan wardt och thet settet afflagdt, som wij fŒ hšra hŠr epter, Ffšr ty man kan icke giffua then laghen mykin rett epter thet at gudh warder ther fšrsškter med, Gudh weet wel alla sanning, Men man skal icke fšrsškia honom, Menniskian skal bruka annor middel i sin rettgong, Och hŠr om Šr nw noogh talat,
	ThŒ nw Olaff Skottkonung dšdh war, begynte hans mŒgh Olaff Haraldson konungen i Norige, fŒ mykit mootstond, ty at the ypperste i landit, satte sich vp emoot honom, och foro til rijka konung Knwt i Danmark, och beclagade sich, at theres konung trengde them i frŒ theras gambla lagh, och sidhwenior, och toogh them theras godz och Šgodelar i frŒ (ty han plŠghade leggia theras godz vnder Cronona som icke wille Christne bliffua) och gŒffuo the sich vnder samma [47] konung Knwt och hyllade honom for theras herra, SŒ bšdh han thŒ konung Olaff til at han skulle komma och anamma rikit aff honom, hwilkit han icke gšra wille, vtan giorde forbundt med sinne hustrues brodher konung Amund i Swerige emoot konung Knwt och the feygdade sŒ bŒdhe emoot honom, doch toogh theras šrlig fšgho godh enda, vtan fingo stoor skada pŒ alla sidhor, [Och i thet šrligett war en Swensk som heet Vlff SprŒkelŠgg, ther om mŒ man lŠsa then danska Cršnekan.] Men konung Olaffz owener forsterkte sich meer och meer, och wordo honom offuermektoge, sŒ at han moste rymma landet, och gaff han sich fšrst til Swerige, ther lŠŠt han bliffua sina hustru nŠr hennes brodher, och han foor sielff til konungen i Ryssaland som hade hans syster, och bleeff ther en long tijdh, Men konung Knwt satte en offuer Norige som heet HŒkon, hwilkin ther en tijdh long regerade, och sŒ drunknade han, ThŒ han dšdh war hade konung Olaffz wener bodh epter honom at han skulle komma heem i gen epter thet at landet war vtan herra, Han giorde reedho och drogh genom Jemptaland heem i gen och kom til Stiklastadha, ther mštte honom hans fiender och slogho honom i hŠŠl, �Œr epter Christi byrdh, tusende, otta och tiwgu, HŠr skal man ock weta, at fornemde Amund kolbrenna, seyes haffua warit dšpt aff enom predikare i Norige som heet Bernhardus, och skulle aff honom wordet kallat Jacob, doch bleeff han widh sitt fšrra nampn Amund, SŒ warder och beršrdt i Sancte Eskils legende om en konung som widh thenne tijdh eller noghot tilforenne skulle haffua warit hŠr i Swerige, och heet Inge, och han skulle haffua wordet fšrdriffuen aff enom som kallades, blodh Swen, Men ther talar then Swenska Cršnekan intit om, och weet man icke huru mykin macht man sammo legendo giffua skal i thetta stycke, Thet kan wel henda at fšrberšrde Inge haffuer warit en myndig man i rikit, och doch icke konung, han haffuer hallet Christi troo widh macht, huilka blodh Swen hšgeliga forfolgde,
	ThŒ Amund kolbrenna dšdh war, bleeff Amund sleme konung epter honom, han war then tridhie Christen konung, och synes haffua [48] fŒtt wedhernampn ther aff at han sleem och oforstondogh war, han lagde med the Danska, rŒŒ och rššr emellen ScŒne och Swerige, och skilde thet sŒ hŠr i frŒ rikit, Thet hade til forenne lydt Swerige til, ty at Gštha landet synes haffua rŠkt in til …resund, €n thŒ at om Halland och ScŒne haffua Swenske och Danske offta fšrdt šligh och krijgh, och stundom haffua the warit vnder Swerige, och stundom vnder Danmark, och lŠte bŒdha parterne sich sŒ tyckia, at the hade ther rett til, och han behšlt landen som šffuerhandena hade, Men thenne Amund sleme gick til och lŠŠt leggia rŒmerkie emellen Swerige oc ScŒne, och lŠŠt sŒ gŒ bort then rett som Swenske mŠn hade ther til, hwilkit honom pŒ thet sijdzsta begynte storliga Œngra at han sŒ dŒrliga giordt hade, Ther fore wille han thŒ tagha thet med weriande hand in i gen som han hade sŒ owijsligha lŠtit gŒ sich i frŒ, Men itt gott spell Šr snart forseedt, och seent i gen hemtat, Han giorde reedho med en mechta stoor hŠŠr och droogh in til ScŒne, och ther mštte honom hin rijke konung Knwt, och wardt honom offuermechtig, SŒ at samme konung Amund, bleeff sielff slaghen med stšrsta parten aff alt sitt folk, widh ena broo som kallades StŒngapelle, och ther fingo Swenske mŠn en drŒpelig skadha, fšr theres konungs oforstŒndigheetz skul, En forstondigh forste, Šr en besynnerlig gudz gŒffua, Men en oforstondogh konung Šr en landzplŒgha, SŒ seer man hŠr tilgŒtt wara, Oforstondeligha lŠŠt han gŒ sin rett bort, och oforstondeliga wille han tagha honom i gen, ther hela landet haffuer hafft skadha och forderff vthŒff, Och ther fore Šr ey vnder at the Swenske kallade honom sedhan Amund slema, Ty thet haffuer sŒ warit woro forfŠdhers sedh at the plŠghade giffua theras konungar och fšrstar wedhernampn aff theres wesende och gerningar, SŒ kallade the then fšrsta konung Eric, hin wijse, konung Ffrodhe, hin fridhgodhe, Eric wedherhatt, Eric SeghersŠll, Stenkil hin milde, Olaff Skottkonung, kolbrenna, ladhulŒŒs, Smeeck, och annat sŒdana, SŒ kallades och thenne Amund hin sleme, epter thet han sŒ slemligha fšrsŒgh sich, [Och seer man her clarligha huru frie vndersŒterne Šro at tala om theres herrars leffuerne effter theres [49] dšdh, Ty at sŒ frije som herranar haffua warit till gišra huad them tecktes, sŒ frijtt bliffuer och folkit at tala ther om, Thet seer man medt then stora Alexander och alla herrar skeedt wara.]
	Ther epter bleeff HŒkon Ršdhe konung, han war fšdder i Vestergštzland, i Wista heredh i en byy som heter Lijom eller Leffwene, ther bleeff han ock begraffuen, sedhan han i trettan ŒŒr regerat hade,
	Epter HŒkon Ršdha wardt Stenkil then yngre, konung, Han war Olaff Skottkonungs systerson, och war en weldogh och stark man, han Elskade Vestgšthar meer Šn noghro andra sina vndersŒter, och war en godh skštta, Han seyes haffua fšrdt šrligh med them aff Danmark, och skal haffua slaghit them aff i tre strijdher, Men fšr hwad sack han feygdat haffuer, och hwad konungen i Danmark heet then han feygdade med, thet Šr intit bescriffuit, €r thet doch noogh troendes at trŠttan haffuer warit om ScŒne,
	Epter Stenkil wardt Inge konung, han war en froom och rettwijs fšrste, och med allo rettferdogheet regerade han sitt rike, Ja land och rike bššr och sŒ regerat warda, hwad Šro fšrstadšme, ther rettwijsan Šr borta, annat Šn mordhkulor, och ršffuare nŠste? Och kommer sŒ ther til som man seya plŠghar Ther Šr ondt at byggia och boo som šffuerwold Šr landzrŠtt, Thenne konung Inge fšrde och šrligh med the Danska om SkŒne, wan thet och hade thet inne, i try ŒŒr, SŒ bleff han tŒ pŒ thet sijdsta mšrdat i SkŒne ther han lŒgh i sinne seng om nattena, NŠr Westergšterne thet fingo hšra, foro the tijt som han slaghen war, och fšrde honom heem, och begroffuo honom, som en part meena, ther nw Šr Warnim, och sšrgde Suenske mŠn storligha hans dšdh,
	TŒ konung Inge dšdh war, bleeff hans brodher Halsten konung, han war en froom och dygdesam man, han regeradhe sina vndersŒter fridhsammeligha, med godho eendregt, och lagadhe all tingh til thet besta, och šffuer hans dšdh sšrgde Suenska mŠn sŒsom offuer theras eeghen fadher, Thet Šr konungenom en stor Šhra at hans vndersŒter begrŒta hans dšdh, och tyckia thet illa wara at han [50] them frŒfellen Šr, Men thet Šr en Fšrstes stšrsta skam och blygd at hans vnderdŒnar glŠdhias  šffuer hans dšdh.
	Effter Halstens dšdh bleeff hans son Philippus konung, han slechtades aldeles pŒ sin fadher, och war mild och godh, sŒ at alle Suenske mŠn vndte honom gott, och hadhe honom kŠŠr, I hans tijdh widh Mlxxxvj Œr effter Christi byrd, war S. Knuth konung i Danmark, huilken ther hadhe ena dotter som heet Ingred, och wardt gifft hijt til Suerige, som then Danska Cršnekan seger, och fick en aff the ypperste hŠr i landet som heet Folke, Och pŒ thet man mŒ haffua en rettilse i thet hŠr effter fšlier wil man hŠr insettia itt lijthet slecht Register, at man mŒ see huadhan thenne slechten kommen Šr, Folke Fijlbijter war ochristen och hade tree sšner, som alla wordo Christne, och theras nampn war Ingemund, Halstan och Ingewald, Samme Ingewald hade en son som heet Folke then tiocke, han fick S. Knuts dotter, aff Dammark, och hon heet Ingred, och hadhe twŒ sšner med henne, Then eene heet Benct Sniuils, och then andre Knuth, Och thenne Benct hadhe tree sšner, hertog Birger, hertog Karl, och Magnus Minniskiold, Hertog Birger hadhe en son heet hertog Philippus, Hertog Karl hadhe en son som heet Vlff, Men Magnus Minniskiold war Birger Jerls fadher, Aff en aff tesse twŒ Folkar, Folke Filbijter eller Folke then tiocke, synes then Folkunga slechten wara kommen, som hŠr effter mykit om taalat wardher,
	Ther effter wardt Inge then Yngre Philippi brodher konung, han war och en froom och rettferdigh Fšrste, som hans fadher och faderbrodher fšr honom warit hade, han hšlt stoor fridh och rettwijso i landet, sŒ at riket stodh wel vnder honom. Och ther ladhe han stora Šro in med, All šrligh och krijgh skola i then acht fšrdh wara (sŒ framt thet skal gŒ rett till) at man ther med [kan fŒ] fridh, SŒ at om noghor wille wara bullersam och icke halla fridh, med honom skal man fšra šrligh, och twinga honom ther til at han skal halla fridh, The ther nw sŒ fšra šrligh at the leggia them nidh som ofridh och orett gšra wilia, the leggia stoor Šro och prijs in med theres šrligh, Men then ther sŒ legger all ting til thet betzsta [51] at han fridh behalla kan, vtan šrligh och krijgh, han haffuer lagdt stšrre Šro och prijs in, Ffšr ty then fridh man skal intagha med dšdha mŠn och sŒra, han warder dyyrt kšpt, Men then fridh man fŒŒr vtan šrligh, om thet ellies i noghon motto skee kan, han Šr fast bettre, Ock ther fore Šr thenne Inge sŒsom och hans fadher och fadherbrodher*, stoor Šro och prijs werdh, och haffuer thet warit aff en besynnerlige gunst och nŒdhe som gudh haffuer hafft pŒ then tijd til thetta rikit, at han haffuer giffuit them sŒdana froma och godha mŠn til regenter, Ty at i the timeligha gŒffuor som gudh menniskiomen giffua plŠghar, Šr thet en med then yppersta, at han giffuer them godha och dygdesama fšrmŠn, SŒ Šr thet och twert emoot, een med the stšrsta plŒghor, som land och rike pŒ komma kan, at the fŒ en tyran til fšrsta och šffuerheet, och skeer wisseliga aff gudz wredhe och ogunst, SŒ stoodh nw Swerige ganska wel sŒ lenge thenne Inge och hans slŠkt regerade, gudh giffue at then slŠkten hade rŠkt noghot lenger, Men gudh bettret, hon fick alt for snart en enda, Och bleeff konung Inge forgiffuen i Wreta i …stergštzland, aff them, til ewentyr, som icke fingo gšra sŒ mykit ondt som the wille, ty han plŠghade straffa them som orett giorde, kan och wel henda at noghro haffua warit i rŒdhet med som sielffue wille wara i regementit, Thenne konung Inges drštning heet Ragnild, then man nw kallar helga Ragnild som seyes begraffuen wara i Telgie, och hade the ena dotter som heet Christina, then Sancte Eric fick til hustru, Segher och then Danska Cršnekan at konungen i Danmark Nicolaus, fick ena aff konung Ingas dšttrar som heet Margareta, och at en hest slipade thenna konung Inga til dšdz ther han hengde med foten i bšghlone, Men wora Swenska Cršneker seya endrechteliga at han wardt fšrgiffuin i Wreta, och war thet Swenske mŠn en drŒpeligh skadhe at han sŒ snart aff dagha taghen wardt, och the sšrgde hans dšdh sŒsom epter theres fadher,
	ThŒ nw konung Inge dšdh war, vthwalde …stgštharne en til konung som heet Ragwald knaphšffde, hwilken fast annars til sinnes war, Šn the konungar som nest fšr honom warit hade, Han war en [52] weldigh man, hogmodhog och stŒlt, ock som noogh merkiandes Šr, han hade stoort sinne, och liten fornufft, Ther fore dristade han mykit pŒ sich sielff och wille alt lšpa i genom med hoffwudet, och forachtade andra, Han foor i sitt stŒlta sinne in i Vestergštzland, och forachtade grwdh och gitzlan, Šn thŒ at en gammal plŠghsedh och landzrŠtt fšr honom warit hade, at thŒ konungen wille fara kring om sitt rike, skulle hwar landzende mšta honom med grwdh och gitzlan, thet Šr, the skulle seya honom fridh och szŠkerheet til, och foordra honom genom theres landzenda, Men sŒdana szekerheet forachtade konung Ragwald, menandes at alle skulle sŒ fruchta honom, at grwdh och gitzlan icke skulle behšffuas, ThŒ Vestgštharne sagho at the med theres landzrett sŒ fšrachtade wordo, forsamblade the sich emoot honom och slogho honom i hŠŠl i Karlaby widh Scara, ŒŒr epter Christi byrdh elloffua hundradh niyo och trettiyo, SŒdana endalycht fick then stŒlte mannen, gudh plŠghar vnderliga handla i werldenne, emoot hoghmodiga fšrstar setter han offta, offuerdŒduga vndersŒter, bŒdha parterne, eller och wisseliga enom partenom til forderff, Ther fore warda the land ther som offuerdŒdugt folk boor vthi, offta vnderkuffuat aff tyranner, onda fšrstar och regenter, och twert emoot tyranner plŠgha fŒ tyranners dšdh, och thet skeer jw mest aff theres eeghna tienare eller vndersŒter, som med alla Cršneker noogh bewijslighit Šr, Doch kan man icke giffua vndersŒterne ther rett med, at the slŒ theres herrar och konungar i hŠŠl, ŠŠ huru onde the Šro, ty the Šre icke theres domare i sŒdana motto, at the skola drŠpa them, Ther fore plŠgha the vndersŒter som theras herskap i hŠŠl slŒ, thet dyyrt noogh betala, Men gudh som all ting regerar, plŠghar straffa then ena skalken med then andra, sŒ at the ther arghe och onde wilia wara, skola jw altijdh haffua thet formodha sich, at en annar skal finnas som them skal offuermechtig warda, Thet plŠghar almenneliga wara herras och fšrsters forderff, at the wilia meera wara fruchtade Šn elskade aff theras vndersŒter, sŒsom thenne konung Ragwald giorde, Ther fore gick honom illa, Ty at ey Šr annars mšgheligit, Šn at menniskian [53] jw hatar och haffuer en ond wilia til then hon fruchtar och rŠdhes fšre, och wenter sich ondt vthaff, Ther nw monge Šre som hata, och ingen som elskar, ther moste thet jw slŒŒ til en ond enda pŒ thet sijdzsta,
	Epter konung Ragwaldz dšdh, vthwalde then menige man i …stergštzland, then gambla Swerker til konung, epter thet han war en Šdhele man med the betzsta i rikit, [Och till en lijthen rettilse will man besee hans slechte Register, KŠttil en ochristen man hade en son som heet Kol, han bleff Christen i sin Œlderdoom, och han hade en son som heet Cornicke, och han war thenna Suerkers fadher, Thenne Suerker hade tre sšner, Karl som konung bleff, och hertog Hans, och Simon Sijk, Hertog Hans hade tuŒ sšner, Col och Burisleeff, och the bŒdhe bliffuo konungar, Men Simon Sijk war Ingrid Ylffues fadher och Birger Jerll war hennes son &c.] Men then Danska Cršnekan talar hŠr om en som heet Magnus fšdd i Danmark, then ther widh thenna tijdh skulle haffua warit konung hŠr i landet, hwilkin doch mest wistades i Danmark och bleeff ther slaghen, Men epter thet han icke warder insatt i woro Cršneker i bland andro konungar, ther fore lŒter man thet bliffua med honom, The ther lost haffua at weta hans wesende the mogha lŠsa then Danska Cršnekene, PŒ then tijdhen war en Šdhele jungfru i Norige, then konungen i Danmark skulle haffua hafft, Men konung Swerker war honom forsnar, och fick henne sich til hustru, [och hade med henne the tree fšrnemde sšner, Karll, Hans och Simon,] Thenne konung Swerker stiktadhe Alwastra closter, och lŠŠt komma munkar aff fremmande land, bŒdhe tijt och til Warnem, widh elloffua hundrade och femtiyo ŒŒr epter Christi byrdh, SŒ bleeff thŒ konung Swerker slaghen aff sin stalswen om jwla nat emellen �labeck och Tolffstadh, thŒ han skulle fara til ottosong, epter gudz byrdh Elloffua hundrat itt och femtiyo ŒŒr, och han wardt begraffuen i Aluastra widh hšga altaret,
	I thenna konung Swerkers tijdh, ŒŒr epter Christi fšdhelse, Elloffua hundrad och fyratiyo, thŒ bleeff Lybeke stadh fšrst begynnat, och i fšrsta hundrade ŒŒren hade han monga herrar, war [54] och wel i fyra och tiwgu ŒŒr vnder konungen i Danmark, til tess the listeligha forraskade honom hans slott i frŒ som han hade ther i stadhen, Ther the Lybeske sedhan giorde itt swartmunka Closter vthaff, och fingo sŒ stora frijheter och priuilegier aff keyser Ffrederic then andra,
	Epter Christi byrdh Elloffua hundrad otta och fyratiyo ŒŒr, wart itt Concilium hallet i Lincopung, och ther war tilstŠdes en Cardinal som heet Nicolaus Albanensis en Engisk man, then ther sedhan bleeff PŒue och kallades Adrianus then fierde, Then samme Nicolaus (som en part mena) hade Sancte Henric hijt med sich vthaff Engeland och giorde honom til biscop i Vpsala, Och war icke Šn thŒ Vpsala Erchebiscops sŠte wordhet, Ty at ther woro fem biscopar fšrra Šn ther kom noghom Erchebiscop, Then fšrste heet Euerin, then andre, Nicolaus, then tridhie, Swen, then fierde, Sancte Henric, then fempte, Kopman, och Šr nogh troendes at tesse fem, haffua mest alle warit fremmande mŠn, ty at i en lŒng tijdh sedhan Christi troo hijt i landet kommen war, wore hŠr mest, Engelske och andre vthlendzske biscopar och prester, fšr ty wort Swenska folk kunde icke sŒ snarth lŠrdt wardha, at the tiena kunde (besynnerliga sŒ monge som behšffdes) fšr biscopar och prester, hwilkit och mykit halp ther til, at Tydzske och Engelske, drogho mykit pŒ then tijdh, offuer eens i tungomŒlet med the Swenska, SŒ bŠra ock the monga Engelska tijdhegierdzbšker som hŠr finnas i landet, witnesbyrdh noogh ther til at hŠr haffua monga Engelska biscopar och prester warit, Engelska clockor betygha thet och, at the aff Engeland haffua hŠr mykin vmgengilse hafft,
	ThŒ nw konung Swerker dšdh war, seyes Ostgštharne haffua vthwaldt hans son Karl til konung, Men samma vthwelielse bleeff om intit, ty at then menige man i Vpland, togho en til konung som heet Eric Jedhwardason, then man kallar [nw] Sancte Eric, [och ther aff kom en skadeligh owilie och mykit onth emellan …stgštherna och Vpland. Ty …stgšterna hšlla altijd medt konung Swerkers slecht, och Vplendninganar med S: Erics slŠcht, och then ena [55] slechten gick then andra effter, heela rijket till skadha och fšrderff.etc.] Och thet skedde, elloffua hundrade och femtiyo ŒŒr epter Christi byrdh, och hade [thenne Eric] vnga konung Ingas dotter til hustru, och Œtte med henne en son som heet Knwt, och seyes hans fadher haffua warit en rijker bonde, Somblige Šro och widh thet sinnet, at han war fšdder aff konunga slŠkt, Men ther ligger fšgha macht vppŒ, hwad slekt han war vthŒff, Thet war honom ingen wanhedher, at han war en bonda son, vtan thet war honom heller en stoor Šra, at han som aff ringa slŠkt fšdder war, skickade sich sŒ wel, at hwar man hšlt honom ther godh fore, at han motte wara theras konung, Then man Šr Šdhele* noogh, som fšr sitt dygdesama liffuerne warder Šdhele reknat, och thet Šr fšgho Šra, Ja, thet Šr stoor skam, wara fšdd aff hšga slŠkt, och icke skicka sich ther epter, Thet Šr Šra, at en ringa man fšr sin dygd skul warder vpsatt, Och thet Šr stoor neesa wara hšgdt vpkommen och bliffua for sin odygd skul nidher satt, Dygden gšr mannen Šdhela, ŠŠ hwad han Šr pŒ byrdennes wegna, hššg eller lŒŒgh, Om thenna konung Eric Šr mykit scriffuit, huru eerliga och wel han sich skickat haffuer, i sinno konunga embete, Ja, thet Šr icke vnder, at om the konungar och fšrstar warder wel talat som stella sich wel, emoot theras vndersŒter, The Šro monge som niwta them mykit til godhe, Ther fore Šra the ock monge som tala wel om them, ock bliffuer sŒŒ theras godha rykte, epter mongens* mandz witnesbyrdh i Cršnekerne vpteknat androm til epterdšmelse, SŒ kan thet och icke annars wara, Šn at thenne konung Eric moste jw haffua warit en from dygdesam man, mŠdhan han aff sŒ ringa slŠkt* wardt sŒ eendreghteliga vthwald til konunga stŒŒt, och reknades bettre wara Šn konung Swerkers son, Karl, som …stgštharne vthwalde, och warder i hans legende noogh foregiffuit om hans godha vmgengelse, besynnerliga warder ther beršrdt at han mykit heller wille wara sina vndersŒtar til lettelse Šn til tunga, Ty lŠŠt han them behalla qwart inne med sich, thet han med retta motte haffua vthkrafft, och sade sich haffua noogh aff sina eeghna Šghodelar, Andre skulle wel komma epter honom, som theras Šghodelar [56] intit spara skulle, Samma ŒŒr han nw konung war worden, tenkte han til at forwijdhga Christi troo in i Ffinland, foor fšr then skul tijtt, med itt stoort taal folk, och hade Sancte Henric som biscop war i Vpsala, med sich, kom sŒ til slaghs med Finnarnar, bleeff them šffuermechtigh, och toogh them sedhan til nŒdhe och wenskap, och lŠŠt predika gudz ordh for them, och thŒ han foor heem i gen, lŠŠt han biscop Henric bliffua ther qwar, for theres biscop och predikare, hwilken och Œret ther epter slaghen bleeff, Som war Elloffua hundrad itt och femtiyo ŒŒr epter Christi byrdh, Sedhan begynte konung Eric achta hwad som hŠr i rikit behšffde bothas och bettras, ock giorde mong nyttogh lagh och stadhgar, then meniga man til gagn och betzsta, Men hwilken the laghen Šro, i bland annor lagh som wij nw bruke, kan man icke retzliga seya, fšr ty laghen haffua offta sedhan wordet fšrwandlat, Beršrer doch konung Birger i sinne laghboock om hin helga konung Erics lagh, Almenneliga plŠghar man och tala om Sancte Eric konungs lagh, ThŒ han nw regerat hade i tiyo ŒŒr, satte sich vp emoot honom en aff Danmark som heet Henric Skštlare med sinom son, then ther Magnus heet och Šro somblige widh then mening, at Karl, konung Swerkers son skulle haffua warit ther i rŒdh med, epter thet han hade til forenne warit vthwald til konung, Samme Henric och Magnus med theras tilhengiare, kommo draghandes til …stra arus som nw kallas Vpsala, ther konung Eric war och intit ondt formoodde sich, ty hade han icke heller sitt folk tilstedes, Ther slogho the honom i hŠŠl, Och satte sŒ fšrberšrda Magnus Henricson til konung i gen, lika som then ther rett hade til rikit, epter thet hans modher, Ingrid widh nampn, war konung Ragwaldz dotter aff Swerige, Och bleeff konung Eric slaghen, Epter Christi byrdh, Elloffua hundrad och sextiyo ŒŒr, och han wardt begraffuen i Vpsala, Men nŠr thet ryktet kom kring om landet at konungen dšdh war, wardt stoor sorgh och Œngest i bland folkit, och hwar i sin stadh tenkte til at hempnas ther offuer, Ty forsamblades mykit folk, fšrst aff Helsinga land ther konung Erics eeghit folk med war, och sedhan aff monga andra landzendar, Seyes [57] ock Karl, konung Swerkers son haffua warit med, icke fšr then skul at han wille hempnas konungens dšdh, ty honom tykte wel wara at han dšdh war, vtan pŒ thet han aleena motte bliffua konung, [ty han hade som en part meena widh tw ŒŒr fšr en konung Erich bleeff slaghen, hŠffuit sigh vp fšr konung.] ThŒ nw the aff alla landzendar sich fšrsamblat hade, slogho the til fornemda Magnus som sich fšr konung vphŠffuit hade, wordo honom offuermechtuge, och lagde honom och hans hoop nidh, icke longt i frŒ Vpsala, ther nw stŒr Danmarks kyrkia, hwilken som synes haffua fŒtt nampn ther aff, at the Danske wordo ther slaghne, SŒ miste thŒ samme Magnus thet genom swerdh, som han med swerdh intaghit hade, Ty thet plŠghar gent sŒ henda, at thet som man weldeliga med swerdhe intagher, thet moste man altijdh med swerdhe fšrswara, och pŒ thet sijdzsta genom swerdh skilias ther i frŒ,
	ThŒ Magnus Henricson war taghen aff dagha, bleeff Karl, gamble konung Swerkers son, konung, han regerade sachtmodeliga och hade fridh med Danmark, han stichtade Wreta closter, ŒŒr epter gudz byrdh Elloffua hundrad tw och sextiyo. SŒ hade och han och hŠr Vlff hertoge i Swerige med honom theres budh til Room och bestelte thet sŒ med PŒuan som war Alexander then tridhie, at widh Vpsala kyrkio skulle wara Erchebiscops sŠte, hwilkit samme PŒue och sŒ stadhfeste, och bšdh vppŒ at the biscopar som woro i Scara, Lincšpung, Strengenes och VesterŒŒrs, skulle wara vnder biscopen i Vpsala sŒsom vnder theras retta Erchebiscop, Om biscopen i Vexišš warder intit beršrdt i pŒuans breff, kan henda at han haffuer Šn thŒ bliffuit vnder Erchebiscopen i Lwnd, sŒsom the andra biscoperne ock wore fšrra Šn Erchebiscop bleeff i Vpsala, I �boo war icke Šn thŒ biscops sŠte wordet, Then fšrste Erchebiscop i Vpsala heet Staphan och war en munk vthaff Alwastra och bleeff Erchebiscop, epter gudz byrdh, Elloffua hundrad try ock sextiyo ŒŒr, SŒ epter thet hŠr nw bleeff beršrdt om hertog Vlff, syntes behšffuas at noghot talat worde om hertogar, Ty skal man weta, at fordomdags haffua hŠr monga hertugar warit i landet som [bŒdhe aff thet som tilfšrenne [58] sacht Šr, sŒ och hŠr effter nogh merkias kan.] Och sŒsom konungarne haffua scriffuit sich fšr Sweriges konungar, sŒ haffua och hertogarne scriffuit sich fšr Sweriges hertogar, Och epter som thet synes aff gambla laghbšker, haffua the wordet kallade Jerlar, doch  gšr then Norska laghboken Œtskildnat emellen Jerl och hertuga, I Engeland och Scotland Šr Jerl sŒ mykit som Greffue, ThŒ nw thenne konung Karl i siw ŒŒr eller noghot meer regerat hade, fšll Sancte Erics son, Knwt, honom šffuer, och drap honom pŒ Visings šš, fšr thet at han hade warit i rŒdhe med at hans fadher bleeff slaghen, och han wardt begraffuen i Aluastra i sins fadhers konung Swerkers graff, Epter Christi byrdh, Elloffua hundrad och otta och sextiyo ŒŒr,
	Ther epter bleeff Knwt Sancte Erics son, konung, och han hade tilfšrenne warit i try ŒŒr landflychtig i Norige och kom sŒ til macht at han slogh konung Karl i hŠŠl, som honom (til ewentyr) aff landet vthdriffuit hade, och hade warit i rŒdh med at hans fadher drŠpin wardt, Sloogh samme Knwt och twŒ andra konungar i hŠŠl, then ene heet Kool, then andre Risleff [eller Burisleeff, och tesse bŒdha wore hertog Hanses sšner, konung Karls brodhers sšner, som strax then ene effter then andra haffua vordet vpsatta fšr konungar, emooth konung Knut Men han šffuerwann them, och drap them bŒdha,] och med stoort arbete och swerdzslagh kom han til rikit, ty the woro monge som stodho honom emoot, doch gick han thet i genom, Och [thŒ] haffuer wisseliga stŒtt illa til hŠr i landet, Ther sŒ monga konungar wordo slaghne, ty the haffua warit starke pŒ bŒdha sidhor, och Šr noogh troendes at konung Knwt haffuer hafft them aff Vpland med sich som hans fadher hade taghit til konung, Och konung Karls slŠkt som stodho honom emoot, haffua hafft ostgštharna, oc (til ewentyr) flere landzendar med sich, ther itt mechta moordh moste wara skeed aff, hŠr inbyrdes i Rikit, Och Šr thet doch thet fatigha rikit som strijdhes om, och skadhan lijdher, Men hwar the som hoffuuden Šro, wille rett besinna hwad fara och farligheet herradšme haffuer inbŠra, och hwilken en hard reginskap them tilstunda wil fšr theres regemente, the skulle wel [59] mindre strijdha om land och rike Šn the gšra, Ty the moste jw en gong gšra gudhi reginskap, huru the hans almoga regerat haffua, Ffolkit hšrer gudhi til och icke them, och Šr thet itt jemmerligit ting, at en dšdelig och skršpelig menniskia, skal begiera herradšme med sŒ mongs [mandz] blodh, och lijfflŒŒt, Doch thet Šr en plŒgha ther gudh straffar land och rike med, ThŒ nw konung Knwt alla sina fiender offueruunnet hade, regerede han med fridh i try och tiwgu ŒŒr, och bleeff sŒ dšdh och begraffuen i Warnem, Epter gudz byrdh Elloffua hundrad tw och niyotiyo ŒŒr, Och skal man hŠr merkia, at Sancte Erics slŠkt och konung Karls slŠkt haffua i en long tijdh ymse regerat, stundom then ena, och stundom then andra som wij fornimmandes warde hŠr epter, kan henda at bŒdha parterne haffua i sŒ motto wordet foreenadhe, eller trengde the sich och ther til, hwar om annan, och thet haffuer thŒ icke skeedt vtan med stoort obestond, I konung Knwtz tijdh bleeff Erchebiscop Staphan dšdh, som fšrste Erchebiscop war i Vpsala, och wardt begraffuen i Alwastra, Elloffua hundrad och fem och ottatiyo ŒŒr epter Christi byrdh, Och then som epter honom bleeff Erchebiscop heet Johannes, honom slogho Estar i hŠŠl widh AlmarstŠk, och brende vp Sichtuna, Elloffua hundrad siw och ottatiyo ŒŒr epter Christi byrdh, Elloffua hundrad och siwtiyo ŒŒr epter gudz byrdh, begynte Rostock befestas til en kšpstadh, Och sextan ŒŒr ther epter begyntes Riga i Liffland, Thenne konung Knwt giorde ock noghor besynnerlig lagh, sŒsom hans fadher fšr honom, hwilken i bland …stgštha laghen finnas bescriffuen,
	Epter konung Knwtz dšdh, bleeff Vnge Swerker, konung Karls son, taghen til konung, han war en degheligh, snel och fšrstondigh man, och regerade fridsameliga i long tijdh, Men pŒ thet sijdzsta, aff thet haat och affwund som war emellan hans slŠkt och Sancte Erics slŠkt, gick han til och sloogh konung Knwtz sšner i hŠŠl i Elia ŒŒrs, hwilkit han vtan twiffuel giorde fšr then skul, at han och hans slŠkt skulle bliffua frijt widh rikit, Doch kom en aff konung Knwtz sšner vndan och flydde til Norige, och war ther [60] halff tridhie ŒŒr, och hans nampn war Eric, Men [aff] then omilda gerning som konung Swerker giorde, wordo vplenske mŠn ganska wredhe och illa til fridz, sŒ at the pŒ thet sijdzsta satte sich vp och begynte feygda med honom, Och ther haffuer Eric konung Knwtz son med warit, och som noogh troendes Šr, kommet thet šrligh pŒ gŒng, ThŒ konung Swerker thet fšrnam, hšlt han sich in til konung Waldemar i Danmark, och begierade hielp aff honom, Doch wore altijdh bettre sŒ skicka sich at fremande hielp intit behšffdes, SŒ sende thŒ konung Waldemar honom itt stoort taal folk til vndtsettning, och Capiteneren fšr folkit heet Ebbe SŒnason, Och sŒ kom thŒ konung Swerker med sitt Danska folk, til slaghs med the Swenska i Lehena i Westergštzland, och wardt ther aff slaghen, och the Danske wordo ther sŒ slaghne och fšrskingrade, at barn epter barn, wiste seya ther aff, Ther bleffuo Ebbe Sonason och hans brodher Laurentz slaghne, och konung Swerker flydde med thet fšgho folk som han i gen hade, Thetta skedde tolff hundrade och otta ŒŒr epter Christi byrdh, SŒ fšrsterkte han sich pŒ nyyt och epter tw ŒŒr kom Œter til slaghs med the Swenska pŒ Gestilreen, ther bleeff han sielff slaghen med hertog Ffolka och monga andra, Och wardt konung Swerker begraffuen i Aluastra Tolff hundrade och tiyo ŒŒr epter Christi byrdh, Thenne konung Swerker gaff Clerekrijt hŠr i Swerige then frijheet at the icke skulle stŒ til retta pŒ ting och stempno, vtan for theras biscopar, och han synes wel haffua warit then fšrste i bland Swenska konungar som thet giordt haffuer, Epter Christi byrdh tolff hundrad och tw ŒŒr bleeff hertogh Birger then fšrste dšdh, Erchebiscop Pedher bleeff dšdh anno domini Mcxcvij, Erchebiscop Olaff Lambatunga dšdde Anno domini Mcc, 
	Ther epter wardt Eric konung, som war konung Knwtz son, och Sancte Erics sonason, han regerade wel och fridhsameliga, och han hade konung Valdemars dotter aff Danmark til hustru, och hon heet Rikitza, som en part meena, Och war mechta godh tijdh i landet sŒ lenge han regerade, Gudh plŠghar gŠnt lŠta sijn welsignelse gŒ šffuer land och rijke fšr froma fšrstar skull, som noogh [61] Šr troendes at hŠr skeedde, Och thŒ konung Eric i siw ŒŒr regerat hade, bleeff han dšdh pŒ Visinxšš, och wardt begraffuen i Warnem i sins fadhers graff, Epter gudz byrdh tolff hundrade och sextan ŒŒr Epter Christi byrdh tolff hundrade och otta ŒŒr, bleeff StrŒlesund funderat, Anno domini Mccxix dšdde Valerius Erchebiscop i Vpsala, Anno domini Mccxx bliffuo hertog Karl och biscop Karl i Lincšpung slaghne i Rotala aff heedningom, Och skal man hŠr weta at i fortijdhen plŠghade heedningar, Estar och kareler, och til ewentyr, prytzer ock wender med, gšra stoor skadha hŠr in vppŒ landet, Och war …stresišn altijdh full med sišršffuare, Ty at the Vender, och vtan twiffuel flere heedningar som kring om šstrasiššn bodde, haffua hafft then mening at the loffliga motte Œgha alt thet the kunde ršffua sich til i frŒ fremmande folk, Ther fore wore the och altijdh i siššn och giorde infall bŒdhe til Swerige ock Danmark, Och fšrra Šn Stocholm wardt bygdt plŠghade the med theres sneckior lšpa in i MŠler och gšra them stoor skadha som boodde ther om kring, Och som til fšrenne beršrdt Šr at Estarne slogho Erchebiscop Johannem i hŠŠl, SŒ slogho the och en hertoga i hŠŠl widh AskanŠŠss pŒ Ekerššn, hwilken ther heet hertog Hans, och hade han vthe warit i niyo ŒŒr och strijdt med ryssar och Ingrer, och then fšrsta natt han heemkommen war, bleeff han aff Estarna slaghen, Men hans hustru kom vndan in til Hundhammar, och fšrsamblade med hast itt taal folk [til] hopa, och lŠŠt falla Estarna offuer pŒ Esta skŠŠr, som nw kallas Estaklippa, ther bliffuo the alle slagne, Thetta haller then Swenska Cršnekan inne, Men hon giffuer icke til kenna vnder hwad konung thet skeedde, om thet skedde pŒ samma tijdh Erchebiscopen bleeff slaghen, eller och sedhan eller fšr, thet kan man icke weta, [kan hŠnda ath thenne hertog Hans haffuer warit gamble konungh Swerkers son konung Karls brodher.] Anno domini Mccxxiij thŒ lŠŠt konung Valdemar i Danmark [then andra aff thet nampnet] byggia Reffle, och twingade Estarne vnder sich, och bestelte thet sŒ at the anammade Christi troo och lŠrdom,
	[62] Epter konung Erics dšdh, bleeff konung Swerkers son konung, som kallades Johan vnge, och Johan milde, han gaff Clerekrijt ock noghro besynnerliga frijheeter sŒsom hans fadher fšr honom giordt hade, Men han war ey konung meer Šn i try ŒŒr, och bleeff han dšdh pŒ Visingxšš och begraffuen i Aluastra, tolff hundrad och tw och tiwghu ŒŒr epter Christi fšdelse tijdh.
	Ther epter wardt Eric lespe konung, som war konung Knwtz sonason, han war fšdder aff konung Eric och drotning Rikitza konung Valdemars dotter aff Danmark, Han bleeff cršnter til konung, tolff hundrade try och tiwgu ŒŒr epter Christi byrdh, och war han halter och lesper, aff hwilkit han [och] kallades Eric lespe, han war en froom och rettferdigh man, och skaffade hwariom och enom lagh och rŠtt i rikit, Och han hade tree systrar, Een heet Elin och hennes man heet her Knwt och war en snell och fornumstogh man, och han war aff folkunga slŠkt, Then andra heet MŠreta, och hennes man war [her] Niels aff Toffta, [och war en froom och rŠthferdig Man och hade en son medt henne som heet Abišrn, samma Abišrn hade en son heet Vlff, Men Vlffs son, war Karll, som war laghman, en booklŠrd Mann,] Men the folkungar stodho mykit ther epter, at theres skylman fornemde her Knwt skulle warda konung, epter thet han war bŒdhe ferdogh til alla sina lemmar och weltalande, Ther fore begynte the storliga forachta konungen, och kom pŒ thet sidzsta til en openbara feyde och skedde itt stoort slagh emellen them, och konungen i Olastrum, ŒŒr epter Christi byrdh tolff hundrade niyo och tiwgu, Ther bleeff konung Eric aff slaghen och flydde til Danmark, Och strax hooffuo the folkungar theres her Knwt vpp fšr konung i Swerige, Men hans konungadšme warade icke lenge, ty at konung Eric fšrsamblade sich mykit folk i Danmark, och kom snarliga in til Swerige i gen, och kom sŒ til slaghs med sina fiender widh Sparseter, och fick ther offuerhandena, ty her Knwt the folkungars konung wardt ther sielff slaghen, med alt sitt betzsta folk, Men Holenger hans son, som en war aff the ypperste i bland folkunga slŠkt, flydde in i Gestringa [63] land, doch bleeff han fŒngen, och konung Eric lŠŠt hugga hans hoffuud aff, och epter som han sielff begierat hade, wardt han begraffuen i Skogh closter, och thet rykte gick sedhan vth, at stoor Jerteekn skulle skee widh hans graff, som thet bewijsa skulle at han war en helig man, doch ware ther om huru thet wara kan, gudh Šr hans domare, Men thet Šr jw openbart at han war en vprorisk man emoot sina retta šffuerheet, och fšrde Œwoghan skšld emoot sin retta herra och konung, fšr hwilkit han och, som thet borde sich, straffat bleeff, ThŒ nw konung Eric hade sŒ offuerwunnet sina fiender, kom han til roligheet i gen, och gaff sŒ then tridhie sina syster, [som heet Ingeborgh.] enom som heet Birger aff Bielbo, then man plŠghar kalla Birger Jerl, ty han bleeff sedhen hertoge i Swerige, [Hans fadher heet Magnus Minneskiold, och hans modher] Ingrid ylffwa, [som fšr beršrdt Šr.] Thenne Birger aff Bielbo war konung Erics storsta bestond i rikit, emoot alla them som olydoghe woro, och stoodh regementit mest i hans hŠnder, ty at konungen war sielff eenfaldig, och kunde icke mykit wel tala, Men Birger Jerl war en forstondogh och weltalande man, ther fore brukade konungen honom mest, I thenne konung Erics tijdh widh tolff hundrad och fyratiyo ŒŒr epter Christi byrdh, kom itt PŒuans sendebodh hijt in i rikit som heet Guilhelmus Sabinensis, hwilkin ther mykin reformering och forwandling giorde med clerekrijt hŠr i landet, och han giorde ther forbodh vppŒ at presterne icke skulle wara i echteskap, ty at alt in til then tijdhen hade thet tilstadt warit, at the prester som ther hade lost til, motte giffua sich i echteskap, hwilkit aff then Sweriges laghboock som thŒ brukades i Vpland noogh merkiandes Šr, then ther om presta och biscops arff, sŒ inne haller ordh frŒ ordh som hŠr epterfšlier, Dššr Swensker prester, taki barn hans arff och orff, Šr ey barn til, taki then arff och orff honom Šr nester och kyni kunnaster, Dššr Vtlendzsker prester Ensker eller Dansker, taki biscoper arff och orff, Dššr Swensker biscoper, taki barn hans arff och orff, Šra ey barn til taki then arff och orff som honom Šr nester och kyni kunnaster, [64] Dššr Vtlendzsker biscoper stondi arff och orff vndir staff och stool, Teslikes beršrer och then gambla …stgštha laghboken om biscops skaparffwar, thet Šr, biscops brystarffuar, Bekenner och fornemde Guilhelmus i then stadhga och forbodh som han giorde om prestas gifftermŒll* [*, at the gŒffuo sig vppenbarligha i Ectheskap, thŒ han kom hijt i landet], Anno domini Mccxxxiiij bleeff Erchebiscop Olaff basatšmer dšdh, hwilken ther war konung Erics skyldman, Och strax epter honom wardt Jerler Erchebiscop, then ther rwmet gaff swartmunkom til closter i Sichtuna, Anno domini Mccxlviij begynte Vismar warda bygdt, Samma ŒŒr bleeff hertog Vlff dšdh som war Sweriges Jerl, Om thet Œret wardt ock forberšrde Holnger hals huggen, Widh samma tijdh war Lybeke stadh bestallat, aff konungen i Danmark, och greuen i Holsten, och thŒ kommo the Swenske, Lybeko til vndtsetning, och lupo med theras skip sšnder ena kedhio, som konungen i Danmark hade lŒtit gšra šffuer Trauen at the aff stadhen icke skulle komma vth i siššn med theras skep, Ffšr samma vndtsetning skul, haffua the Swenske altijdh warit tollfrij i Lybeke, epter som man aff itt gammalt rykte offta hšrdt haffuer,
	ThŒ nw konung Eric war kommen til roligheet, begynte han settia sitt sinne ther epter at the aff Tawastaland skulle vmwende warda til Christi troo, for ty the giorde altijdh stoor skadha in vppŒ the Christna, Ther fore forsamblade han mykit folk, och giorde sin mŒgh Birger Jerl til hšwidzman fšr altt folket, och lŠŠth them sŒ med then redho som ther til hšrde, dragha offuer til Ffinland, ther kom thŒ Birger Jerl til slaghs med Tawastarne, och bleeff them offuermechtig sŒ at the gŒffuo til fluchtena, Men han lŠŠt fšrfšlia them, doch med sŒdana wilkor, at alle the ther wille bliffua Christne, them gaff han fridh bŒde til lijff och godz, the andra lŠŠt han ingen fridh haffua Och Šn thŒ at ingen kan med swerdz macht warda twingat ther til at han skal bliffua en rett Christen aff hiertat som thet bššr wara, SŒ kunna doch herrar och fšrstar twinga them som hŒrdnackade Šro, ther til at the moste til lŒtat [65] at gudz ordh predikat warder, och ther som thet predikat warder bliffua thŒ, genom sama predikan godhe Christne, Hwar nw Birger Jerl sŒ giordt haffuer, at han haffuer lŒtit komma godha predikare, til thet folk som han med swerdh vnderkwffuat hade, thŒ haffuer han giordt som en rett Christen forste, Och vppŒ thet at Tauastarne skulle teste bettre kunna hallas i twŒng, epter thet the woro itt hardnackat folk, ther fore lŠŠt han byggia ther itt feste nŠr them och kallade thet Tauastaborg, thet man nw kallar Tauastahws, Men mŠdhan Birger Jerl war i Ffinland, bleeff konung Eric dšdh, Epter Christi byrdh, Tolffhundrade och femtiyo ŒŒr, pŒ kyndermesso dagh, och strax ther epter gaff hans drottning sich i Gudhems clšster, Och war pŒ then tijdh hŠr i landet en merkelig och hšgberyktat man som heet her Joar blŒŒ och boodde pŒ Gršneborg icke longt i frŒ Enekšpung, hwilkin ther hšgt reknat och mykit hšrd war i bland then meniga man i rikit, Han gick til, med flere godha mŠndz rŒdh som i then sack boorde tilsporda wara, och vthwalde Junkar Waldemar Birger Jerls son til konung, epter thet han war framledhna konung Erics systerson, Men thŒ Birger Jerl fick the tidende til Ffinland at konung Eric dšdh war, wardt han och the med honom woro stoorliga bedršffuade, Och thŒ alt war bestelt i Tauastaland som ther vthrettas skulle, foor han heem i gen, och kallade samman alla the yppersta i rikit, och spoorde them til, hoo ther hade i hans frŒwaru sŒ dristigh warit at han hade taghit hans son som Šn nw war itt barn, til konung, honom som fadheren war oŒtspordt, och war han ganska illa tilfridz med thet som giordt war, ty han wille sielff haffua warit konung, [effter thet han war pŒ sinne modhers wegna Ingrid Ylffues, aff konung Swerkers slecht, och effter thet at konunga wellet hade nw i en tijdh lŒng gŒtt ymsom emellan konung Swerkers och S: Erichs slecht, wille han nw haffua kommitt ther till, som thŒ (till effuentyr) then eendeste ighen war aff konung Swerkers och S. Erics slecht,] ThŒ swarade her Joar blŒŒ, at thet som giordt war, skeedde icke for then skul at the i noghon motto forachtade [66] samma Birger Jerl, ty at the wel wiste honom wara skickelighan noogh til konung, Men epter thet han nw war en framlidhen och alderstighen man, ther fore togho the hans son til theres konung, forseendes sich ther med icke gšra honom noghon neese som fadhren war, at the togho hans son til konung, Och epter thet at Birger Jerl icke Šn thŒ wille giffua sich til fridz, Sadhe her Joar blŒŒ ytterligare til honom, hwar tu icke Šst til fridz med thet som giordt Šr, sŒ gšr aff thin son hwad tich teckes, wij wilie forsee oss om en annan konung, ThŒ tijgde Birger Jerl ena stund och sporde them Œter sedhan til hwarest the wille fŒ sich konung, epter thet the jw icke kunde vtan konung wara, ThŒ swarade her Joar Vndan thenna kiortelen som jach haffuer pŒŒ mich wilie wij fŒ en konung, NŠr Birger Jerl thet hšrde, befruchtade han sich, at bŒde han och hans son skulle mista konunga dšmet, ther fore gaff han sich til fridz med thet som giordt war med hans son, Och wardt konung Valdemar cršnter i Lincšping, Epter Christi byrdh Tolff hundrade itt och femtiyo ŒŒr, [och ther med stillades then trettan som hade warit emillan konung Suerkers och S. Erics slecht, ty konung Waldemar war pŒ fŠdhernet aff konung Swerkers och pŒ Modhernett aff S: Erichs slecht.] Och hade Birger Jerl fyra sšner, Then eldste war Valdemar som war vthwald til konung, Then andre heet Benct, Then tridhie Magnus, Then fierde Eric, hwilke alle sŒ vnge wore at the intit regemente fšrestŒ kunde, Ther fore wardt en gammal riddare skickat ther til, at han skulle lŠra och tuchta konungen til thet betzsta, sŒ lenge han komme til moghen Œlder, Men Birger Jerl skulle achta pŒ regementit i rikit, ThŒ begynte Œter Ffolkunga slechten mykit forkoffra och forsterkia sich och giorde mykit ondt i landet, €n thŒ at hertog Ffolke war en froom och redelig man, ther the hade theras vrsprung vthŒff, Och theres šffuerste capitener war en som heet Junkar Karl [then ther mest sattes sich vp emooth hertog Birger, fšr huilkin sack skull, han stodh ther effter i monge handa mottho, at han kunde tagha samma Junkar Karll] aff dagha, Och kom pŒ thet sijdzsta til openbara šrlig emellen [67] the Ffolkungar och Birger Jerl, och the Ffolkungar beleghrade sich med itt mechta stoort taal [folk] widh HŠrwadz broo, ther kom Birger Jerl emoot them med mykit folk, Och hade med sich biscop Col och flere som hšllo med honom, Ther kommo the thŒ til dachtingan, Och Birger Jerl, biscop Col, och flere som hšllo med honom, sagde the Ffolkungar, frij och szeker leyde til, ther monga swŒra eedher giordes vppŒ, at the skulle komma offuer broona med them til ordha, hwilkit och sŒ skedde, Ty at the Ffolkungar fšrlŠte sich pŒ then leyde och szekerheet som them tilsagd wardt besynnerliga fšr the swŒra eedhar som biscopen ther vppŒ giorde, Men sŒ snart at the kommo offuer broona, lŠŠt Birger Jerl tagha them widh halsen och hugga hoffuudet aff them, Och thŒ wardt Ffolkunga slechten sŒ forlagd at hon epter then dagh aldrig retzliga kom til macht i gen, Och Šn thŒ at hertog Birger war en merkelig fšrste och haffuer mykit gott skickat och bedriffuit hŠr i rikit, SŒ Šr han doch icke prisandes i thetta stycket, ther han sŒ forrŠdeliga toogh thenna Ffolkungar aff dagha, ty at man Šr och plichtig halla sina fiender troo och sanning, Och hwar ordh och Šra icke hallas skulle, emellen them som fiender Šro, thŒ wore inghen wŠgh eller middel til noghon godh fridh eller vpslagh, Ther fore moste man jw halla them troo och Šro, och jw besynnerliga nŠr ther gŒŒ eedhar emellen, Och Šn thŒ at sŒ Šr for itt almenneligit ordh sprŒck vpkommet, at man plŠghar seya, FforrŠdhare skal man med forrŠderij winna, SŒ moste thet doch med beskeedh fšrstondet warda, Ty thet Šr jw aldrigh lofflighit at fšrrŒdha noghon med falska eedher, Gudh haffuer then domen kort aff sagt, at man icke skal bruka hans nampn fŒfengt, hwarken emoot frynt eller fienda, FforrŠderij Šr en sŒdana odygd, at ther skal hšra mykit til, om hon skal kunna bliffua lofflighen, Ja, ther hšrer konst til at sŒ fšrswara fšrrŠderij at thet bliffuer ostraffeligit, och thet kan retzliga aldrig skee, Ty at thet man segher sinom fienda til pŒ sina Šro, sanning och Christeliga troo, och kallar gudh ther med til witnesbyrd, thet Šr man wisseliga plichtig at halla honom, Šn thŒ han wore forrŠdhare, Annor [68] middel moste man sškia ther til, at leggia woro forrŠdhare nidh med, Šn falska eedher, €ro och sanning, Man haffuer jw icke thŒ wel offuerwunnet sin forrŠdhare, nŠr man Šr en sŒdana man worden som han Šr, Oss Šr icke strax loffligit at gšra orŠtt, at oss Šr orŠtt skeedt, Jach mŒ icke fšr then skul stiela i frŒ min granna at han haffuer stolet i frŒ mich, Jach skal sškia the middel som Šrlighen och fšrswarlighen Šro ther han mŒ straffas med, Doch lagh plŠghar liggia i spiwtstongs enda, och then wil altijdh behalla retten som markena behaller, och then moste haffua orett som vnder ligger, thet haffuer sŒ altijdh warit werldennes lopp, Men gudh warder doch i sin tijdh lŠtandes honom skee rett som rett haffuer, Och thetta giffuer man them til at widhare besinna som med krijgs handel vmgŒ skola hwad the Šra theres fiender plichtoge, Och nw wilie wij komma til woro materie i gen, ThŒ nw thenne Ffolkungar sŒ wordo aff Birger Jerl fšrrŒdde, war Junkar Karl icke ther med tilstedes, Och ther fore lagde sich ther monge emellen, at han och Jerlen wordo forlijkte, Doch bleeff ther icke storre wenskap vthaff, Šn at hwar thera gick epter annars lijff, Men epter thet at Junkar Karl icke kunde szeker wara hŠr i landet, ther fore rŒdde hans wener honom ther til, at han skulle giffua [sich] vthaff landet sŒ lenge bettre kunde warda, Och sŒ gaff han sich til korsherranar i Prytzen, och war sŒ en tijd med them i en slachtning emott the Lettoger, och ther bleeff han slaghen, Och thet war then tijdhende Birger Jerl gerna hšrde, Och epter thet at konung Waldemar war nw sŒ til Œlders kommen at han skulle gŒ pŒ gifftermŒŒl, Ther fšre hade Birger Jerl sin bodh til konung Eric i Danmark och bestelte honom hans dotter Sophia til hustru, och wardt bryllopet, med sŒdana prŒŒl som ther til hšrde, hallet i Jenekšpung, Och Šn thŒ at Birger Jerl war nw en gammal man worden, sŒ regerade han doch landet sŒ lenge han liffde, och fšrwandlade han mong stycke i Sweriges lagh, Och mong stycke satte han in i laghen som ther icke fšrra woro, Han skickade thet sŒ at systeren skulle gŒ till arffz med brodheren, hwilket i Gšthalanden tilfšrenne icke skeedde, Han [69] skickade och sŒ, at then skulle wara biltogh, som androm gšr heemsškn, Han besinnade, at thet war icke rett, som tilfšrenna i en long tijdh hade brukat warit, at then som skuld gaffz i mšrka och twiffwelachtiga saker, han skulle wŠria sich ther med, at han bŠra skulle itt heet och glšdhande Jern, som tilfšrenne om talat Šr, Ther fore skickade han annor sett at vthleta sanningena, som then šstgštska laghboken inne haller, then ther seger at Birger Jerl lagde vthŒff jernbyrdena, och mykit annat haffuer han stadgat som hwar och en wel see mŒ som lŠŠs then …stgštska laghbokena,
	Och epter thet at Estar, Ryssar, Ingrer, Careler och flere fremmande folk plŠghade altijdh lšpa med theras skip och sneckior in i MŠler, gšra them stoor skadha som ther om kring boodde, Ther fore lŠŠt Birger Jerl byggia Stocholms slott och stadh, som itt lŒs wara skulle fšr MŠler, hwilken och Šn i dagh sŒ Šr, Doch haffuer icke stadhen stoor warit i fšrstonne, Men tw torn woro fšrst bygd, itt widh Nšrra stršm thet nw Šr slottet, och annat tornet widh sšdhra stršm, ther swartmunka clšster [stodh, ty] at ther hart in til gick sšdhra stršm pŒ then tijdh, Och sŒ gingo twŒ mwrar vth i frŒ thet tornet som war widh Nšrra stršm in til thet tornet som war widh sšdhra stršm, Then ene mwren westan til, och then andre …stan til, och emellan the twŒ mwranar war stadhen, thet man Šn nw kallar innan mwra, Men sedhan med tijdhen Šr stadhen fšrškader vtan mwranar som fšr šghon Šr, ThŒ hertog Birger hade pŒ sins sons konung Waldemars wegna regerat landet i femtan ŒŒr bleeff han dšdh, och wardt beraffuen i Alwastra, Epter Christi byrdh tolffhundrade och sex och sextiyo ŒŒr,
	ThŒ nw Birger Jerl dšdh war begynte konung Waldemar sielff stŒŒ rikit fore, och the andre hans Bršdher nŠr the hade fŒŒt hwar sin arffwa deel, begynte hwar ramma sitt betzsta, Och hwar thera fick jw nŒghon deel aff rijkit, Magnus bleeff Swerigis hertoge, och fick Nycšping med Sšdhermanna land och annat meer som han begierade  til sit hertoga dšme, Junkar Eric fick och land och lŠŠn, Men theres brodher Benct wardt hertoge offuer Ffinland, Och Šn [70] thŒ at Waldemar som then eldzste brodheren war, war konung offuer heela rikit, SŒ war doch hertog Magnus mykit skickelighare til fšrstond och regemente, Och han fšrde jw szŒ stoort prŒŒl och stŒŒt som konungen sielff, och hšldt mong merkelig ridderspel i sin gŒŒrd, med Torneij, stekende och brekende, med hwilkit han šffuade sina tienare och giorde them skickeligha, i krijgs handel, Ja thet hšrer och en rettsinnog fšrsta til, at sŒ šffua och temia sina tienare medhan fridh Šr, at the weta huru the skola skicka sich thŒ šrligh kommer, Och haffua froma fšrsters hoff i fortijdhen warit sŒ som skolar, ther man haffuer lerdt tokt och godha sedher och i all erligh stycke wara skickelig, Och ther aff Šr thet kommet, at then ther tokt och sinne wiste, pleghade kallas, hšffwisk, thet Šr, han hade warit i hoffuet och lerdt godha sedher, Och giffua Cršnekerne noogh tilkenna, huru herrar och fšrstar šffuade och brukade theres tienare i fortijdhen, Och ther studerade the dagliga vppŒ, huru the skulle mšta theres fiender i markenne, Somblige finnas sŒ flijtige haffua warit, at ŠŠ hwarest the ridho eller wandrade, thŒ beskodhade the jw alla beleghligheeter i markenne, med bergh, dalar och sletter, Och haffua strax besinnat och šffuertenkt, huru the skulle bŠra sich ŒŒt, om theres fiender hade sŒdana, bergh, daal, eller sletmark inne, Eller och huru the skulle forswara sich om the sielffue sŒdana platzer inne hade, aff hwilkin dagligh betenkning och offuerweghning, the worde sŒ skickelige, at ŠŠ hurudana plaan thet war som the kommo med theres fiender til slaghs vppŒ, thŒ hade the jw til fšrenne offuertenkt, hwad the gšra skulle, Och aff sŒdana šffning och brukning, bliffuer en ey aleenast skickelig til at weta hwad han gšra skal, vtan han bliffuer ther och dristogh vthaff, Then Šr jw altijdh dristoghare som weet hwad han gšra skal, nŠr om trenger, Šn then som thet icke weet hwad han gšra skal, Man warder vnderstundom trengder och offuerfallen aff fienderne pŒ the platzer ther ondt Šr til at fšrswara sich, Hwar thŒ icke Šr gott rŒdh och forstond med, sŒ warder man fšrscrekt och faller i fšrtwijfflan, Ther fore hšrer ther mykit til at wara en rett strijdzman, Honom warder icke [71] altijdh tilstadt at han fŒŒr vthwelia sich sielff hwad plan han skal strijdha vppŒ, Han moste tagha tijdhen som han kommer, Men thet Šr konst weta skicka sich epter leghligheetenne, och then ther sŒdana konst haffua skal, han moste šffua sich ther vppŒ, Ja gudh mŒ fšrbarma sich šffuer then strijdzman, som thŒ skal fšrst lŠra thenna konstena nŠr han kommer fšr fienderne, Om fienden skal lŠra oss strijdha, sŒ will wŒrdt kindbeen swijdha, Och ther fšre giorde thenne hertog Magnus som en rettsinnogh fšrste i thet stycket, at han šffuade sina tienare i ridderspel, ther the wordo skickelige i genom til at manliga bewijsa sich for sina fiender, Ty at thet Šr ingen ringa konst wara en rett stridzman, Dragha godha werior Šr icke konst, thet kan och en slett bonde gšra, Men kunna bruka them, ther hšrer konst mšdha och arbete til, Och skal en strijdzman thet besinna, at sŒsom honom Šr swerdhet befalat aff gudhi til at straffa ther med the onda och fšrswara the godha, SŒ Šr honom och wisseligha thet med befalat, at han skal šffua sich ther vppŒ huru han thet bruka skal, Ty at then som ena befalning haffuer han moste jw weta hwad hon krŠffuer, och huru hon brukas skal, annars gšr han henne icke fyllest,
	Epter thet nw hertog Magnus hšldt sitt hoff sŒ skickeliga, hade monge lost och wilia til at tiena honom, och fšr then skul wexte han meer och meer til, sŒ at konungenom begynte thet mishaga, och kom sŒ en osemia them emellen, ther Drotning Sophia och mykit med tilhalp, ty hon war hogmodig och stoorsinnat, och skickade sich icke som en froom Ffšrstinna bššr at gšra, then ther all ting skal leggia til thet betzsta, Vtan hon fšrsmŒdde sŒ konungens bršdher, at hon aldrig wille wšrda sich til at tala itt wenligit ordh med them, och aff rett fšrachtilse, spott och spee, gaff hon them wedhernampn, sŒ at hon kallade Hertog Magnus, Ketzlabštare, epter thet han noghot swarter och magher [war], Och Junkar Eric kallade hon, Inte, ther hatet bleeff jw stšrre och stšrre vthaff, Och noghon tijdh tilfšrenne, bleeff konung Eric i Danmark, drotningenes fadher i hŠŠl slaghen aff sinom brodher Abel, och han [72] hade twŒ ogiffta dšttrar epter sich, then eena heet Agnes, then andra Jwtta, Thenna samma Jwtta begynte trengta och Œstunda ther epter at hon motte komma til sina syster drotning Sophia, Och Šn thŒ at hennes fšrmyndare stodho ther emoot och wille lŠta henne komma til sŒdana gifftermŒŒl som henne hšffdes, SŒ stoodh hon doch widh sitt sinne at hon wille fara til sina syster, och sade sich wilia leffua i jomfrudoms stadhga, Ther fore moste the lŠta henne haffua sin wilia, Och thŒ konung Waldemar fick hšra hennes tilkommelse, lŠŠt han vndtfonga henne som hon hade warit en gudz engel, Och kom pŒ thet sijdzta i sŒdana kundtskap med henne at han beleghrade henne och Œtte itt barn med henne, aff hwilken gerning heela rikit fick itt stoort mishagh til honom, Och drotning Sophia bleeff ther aff sŒ bedršffuat at henne fšrfšll bŒdhe hyy och fŠghring, ty at hennes spott och spee war thŒ kommet heem fšr hennes dšr, SŒ plŠghar thet och gŒ, at spott och spee kommer fšr spottarens dšr, och brenner honom sielffuan inne, Drotningen hade nw fŒtt ena dobbel sorgh och ther til en stoor neese, bŒdhe aff sin man och sinne syster, Och hade hon sielff pŒ then tijdh try barn med sinom man konung Waldemar, en som heet junkar Eric och twŒ dšttrar, Then ena heet Rikitza och then andra Marina,
	I thenne konung Waldemars tijdh anno domini Mcclv, bleeff Erchebiscop Jerl dšdh, och wardt begraffuen i Sichtuna i clšstret, Thenne Erchebiscop Jerl stichtade fšrst i Vpsala sŒdana Canekar som ther nw Šre, ty til fšrenna wore ther icke annat Šn Munkar, Och samma Munkar haffua warit sŒsom Canekar, Anno domini Mcclxvij bleeff Erchebiscop Laurentz dšdh och wardt begraffuen i Enekšping, och han hade warit en grŒmunk tilfšrenne, Epter honom kom Erchebiscop Ffolke, then ther war Birger Jerls skyldman, han begick thet sŒ med PŒuan at han motte flštia biscops sŠtit i frŒ gambla Vpsala til …straarus, som nw kallas Nyia Vpsala, och han stichtade sielff otta Canekar, ty fšr honom woro the icke flere Šn fyra, sŒ lŠth thŒ han them bliffua tolff, Men the haffua icke monge boodt widh domkyrkiona, vtan haffua jw alle mest sitit widh bonda geld, och [73] sŒ haffuer thet warit i fšrstonne widh alla domkyrkior hŠr i rikit, Och thŒ biscopen haffuer behšfft theras rŒdh sŒ haffuer han kallat them til hopa, Anno domini Mcclxxiij thŒ bliffuo Sancte Erics been fšrdh i frŒ gambla Vpsala til Niya Vpsala, Och thŒ war ther icke vtan en trŠkyrkia ther nw stŒr domkyrkian, Men grundwalen war doch lagder och nŒghot ther vppŒ mwrat, och innan fšr mwren stoodh trŠkyrkian, Och skal man hŠr merkia at i fšrstonne, wore icke monga kyrkior aff steen hŠr i rikit, vtan alla haffua the jw mest warit bygda aff trŠŠ, icke haffua heller kyrkionar warit sŒ monga som the nw Šro, vtan itt heelt herade haffuer icke hafft meer Šn ena kyrkio, Och ther fore warder beršrdt i laghbokenne om heredzkyrkior, PlŠghade icke heller folket sŒ begraffuas alt i hoop i kyrkiogŒrdar som nw skeer, vtan hwar slŠkt hade sin eeghen Šttahaga i sin boolstadh, hwilka man Šn nw monga seer fšr šghonen, [Och ther fšre finnes bescriffuit i the gambla laghbšker som her i Swerige brukades fšr trij eller fyrahundrade ŒŒr sedhan, at then som Œtte sŒ mykin jordh som han kunde begraffuas vthi, thet Šr siw fštther i lŠngdenne och tree fštther i breddenne, then recknades fšr jordhŠghande, Šn thŒ at han hade borth soldt all annor jordh, Men hade han och sŒldt sijn lŠghrestadh medt, sŒ kalledes han all sŠla, then ther all jordh borth sŒldt hade, och rŠcknades icke fšr en bollfast mann, aff huilkit nogh merkiandes Šr, at the sŒ Œtte theres lŠghrestŠdher, at the kunde sŠlia them borth SŒdana begraffningar synas mŒnga stŠdes Šn nw medt jordh hšghar, sŒdana som Šr widh Gamble Vpsala, ther konungar (vtan tuiffuell) begraffne Šro, PŒ Byrkšš teslikis, Sommestedes Šro och steenar satta kringh om graffuanar, Och Šr Šn nw thet rychtett at ther skola Jettar wara begraffne,] Och ther som Rwnostenar stŒ, ther haffua [och] warit begraffningar, och pŒ samma stenar finnes intit annat scriffuit vtan theres nampn som ther begraffne Šre, och theres som stenen vpsatte, PŒ monga stenar finnes Litureisi [thet Šr, then och then, huad the hete, lethe reesa vp steenen,] och the haffua warit €delmŠn ty the kallades fordomdags Reesar, och ther aff synes wara kommet, Reisigtygh, och reesenerer, Anno [74] domini Mcclxxvj bleeff Erchebiscop Ffolke dšdh, Och sŒsom tilfšrenne beršrdt Šr, at stoor owilie war kommen emellen konung Waldemar och hans bršdher, SŒ bleeff thŒ hallet itt herramšte i TrŠnyanŠŠs, ther war konungen sielff och hans bršdher til stŠdes, Ther woro och alla biscopar, och altt ridderskapet med the betzsta aff heela rikit til hopa kompne, the ther alle beflijtadhe sich och fšrarbetadhe ther om, at the skulle gšra konungen och hans bršdher til wener i gen, Men ther war sŒŒ mykit ondt emellen kommet at thet kunde intit hielpa, Hertog Benct theres brodher som stodh wel med bŒdha parterne, bšdh them alt sitt arffuagodz til bytes, pŒ thet the skulle fšrlika sich wel, doch halp thet inthet, Ther fore skildes the Œtt, openbara fiender, och konungen droogh strax til Stocholm, Men hertog Magnus gaff sich til Nykšpung, och begyntes trŠtan emellen konung Waldemar och hans bršdher, Epter Christi byrdh Tolffhundrade, fem och siwtiyo ŒŒr, Och epter thet at hertog Magnus och hans brodher jwnkar Eric icke wore mechtige nogh til at feyda med konungenom, Ther fšre gŒffuo the sich til konung Eric Christophers son i Danmark och giorde fšrbund med honom, och ther giordes stark breff vppŒ, hwilken som vthgiffwin wore pŒ Sunderborg, Mcclxxvj ŒŒr epter Christi byrdh, Och forsamblade hertog Magnus itt stoort taal folk i Danmark, bŒdhe Tydzska och Danska, och konung Eric lŠŠt honom sielff fŒ hundrade godha Resenerer, och hade hertog Magnus och junkar Eric loffuat konung Eric sextusende lšduga mark silff, for then vndtsetnung han them giorde, SŒ kommo the thŒ draghandes med en ganska stoor hŠŠr vp i frŒ Danmark och gŒffuo sich in i Westergštzland, och sade Hertog Magnus thet oppenbart vth at han skulle haffua heela Swerige in, eller han skulle dšš ther šffuer, Men konung Waldemar talade och stoor ord, och sade sich wilia slŒŒs med honom, om Danska, och Tydzska elles torde bijdha, Och han fšrsamblade alt thet folk som han bekomma kunde, och kom dragandes nidh til Tijwedhen, Men han war intit sŒ achtsam, icke heller sŒ skickeligen i krijgshandel som hans brodher war, Ty toogh han ther mykin fšrsumelse, som honom lŒgh stšrsta [75] machten vppŒ, Och lŠth han then meenigha hopen aff sitt folk dragha offuer Tijweeden in til Howa, och sielff bleeff han med betzsta strijdzfolket liggiandes qwar i Ronundabooda, ther lagde han sich til at soffua med sŒdana szekerheet som ingen fare hade warit pŒ ferde, och drotning Sophia leekte i skaktaffuel, ThŒ nw konungens hŠŠr war in til Howa kommen, och ther war Šn thŒ ingen som them regerade och skickade, sŒ kom hertog Magnus ther vppŒ them offorwarandes, och bleeff them offuermechtig, sŒ at [alt] konung Waldemars folk wardt ther bŒdhe slaghet och fšrskingrat, Och thetta skedde, tolff hundrade siw och siwtyio ŒŒr epter Christi byrdh, ThŒ slaghet war offuerstŒdt kom en hastig ridhande til konungen blodog och illa sarghat, och sade honom tijdhende huru tilgonget war, och gaff honom fšr rŒdh at han skulle dragha til baka och forsterkia sich vppŒ nyyt, Men han bleeff sŒ fšrskrekt, at honom fšll bŒdhe rŒdh och moodh, Ther fore flydde han strax i frŒ thet folk som han ther til stedes hade in ŒŒt Wermeland, och thŒ hans hofffolk sŒŒgh, at theres herre them offuergiffuit hade, droogho the in ŒŒt Nereke, Men strax hertog Magnus fick weta at konungen war sŒ flydder, sende han epter honom itt tall folk, hwilke ther hasteliga kommo  pŒ honom som han satt šffuer bordh, och the fongade honom, och fšrde honom til theras herra, Och gick heela landet hertog Magnus til handa, och ingen war then som sich satte vp emoot honom, ThŒ nw konung Waldemar fongen war, och kom til Hertog Magnus, beddes han nŒdh aff honom, ThŒ swarade hertogen honom sachtmodeliga och sade, hade i lŠtit mich bliffua med fridh och icke sŒ mykit lydt idhers hustrues rŒdh epter som i giordt haffue, thŒ hade thet wel bliffuit til baka som nw skeedt Šr, Doch wil jach sŒ skicka mich emoot idher at ingen godh man skal skylla mich, Och sŒ kallade han rikesens rŒdh til samman med heela ridderskapet til Westergštzland, och med alles theres rŒdh som ther boorde noghot weta vthaff, gaff han sinom brodher konung Waldemar i gen, Westergštzland, Wermeland och Daal, …stergštzland och SmŒland, och ther med bliffuo the thŒ forlijkte, Och meena en part at hertog [76] Magnus skulle strax ther epter warda giord til konung, Men thet synes likare at thet icke skeedde Šn thŒ strax, vtan noghon tijdh ther epter, ThŒ nw hertog Magnus hade fŒtt landet in, och ena sŒdana fšrlijkning giordt med sin brodher som [nw] sagdt Šr, haffuer han lŠtet thet Danska folket i frŒ sich i gen, och som noogh troendes Šr, the haffua icke alle warit wel til fridz stelte om theres sold nŠr the foro heem, och kan henda at the fšr then skuld haffua i theres heemferd giordt noghon skada i landet, ther the foro i genom, ther sedhan en nyy owilie begyntes vthŒff emellen konung Eric i Danmark och hertog Magnus, SŒ kraffde och konung Eric hŒrdt vppŒ the sex tusende lšduga mark silff, som honom loffuat war, Men thŒ bleeff wenskapen vthe med allo, och bleeff sŒ thet starka fšrbundet om intit som Œret tilfšrenne giordt war, pŒ Sunderborg, SŒ at Man seer hŠr huru litit man haffuer forlŒta sich vppŒ menniskiors forbund, ŠŠ huru stark the Šro, Ther kan en ringa sack komma som gšr all breff och insigel, ordh och fšrplichtelse, til intit, och kommer sŒ thet oss til skadha som wij achtade oss til gagn, Ja thet plŠghar sŒ gemeenliga tilgŒ i werldenne, at ther herrar och fšrstar gšra fšrbund sich emellen, och haffua icke gudh i rŒdh med sich, sŒ plŠghar fšrbundet sŒ wel bekomma them, som thet Šr redheliga giordt til, Gudh lŠter see at han rŒdher meer offuer thet som gšras och bedriffuas skal, Šn menniskior som forbund gšra ther vppŒ, HŠr med wil man icke fšrdšma al fšrbund som herrar och fšrstar gšra sich emellen, Men ther rŒder man til, at the see sich wijsligha fore, at saken som fšrbundet gelder vppŒ Šr rettferdig, sŒ at the fšrbinda sich til thet som Šr med gudh, och icke emoot, Ther gudh warder i forbundet vthesluten, sŒ at man icke haffuer honom fšr šghon, och stŒŒr icke i hans fruchtan, ther tagher forbundet en ond enda, Šn thŒ at thet synes vnderstundom med thet fšrsta lyckosameliga tilgŒŒ, Epter nw at en stoor owilie war vpkommen emellen Hertog Magnus och konung Eric, ther fore fšrsterkte hertogen sich och achtade dragha in i SkŒne och gšra ther skada, Doch hade han thet thŒ fšrdragh, ty han hade noghon tijd til fšrenne, hafft sitt bodh til Greffue [77] Gierdt i land tho Holsten, om hans dotter, jongfru Heleuig, then fick han och sich til hustru, och hšlt bršllop i Calmarne om sancte Martins tijdh, Och war samma Heleuig en dygdesam fšrstinna, sŒ at hwar man i rikit gaff henne gott rychte, ThŒ nw bršllopet offuerstondit war, droogh Hertogen med alt thet folk som han til vthreeso forsamblat hade in i SkŒne, och giorde ther, och i Halland teslikes en drŒpelig skadha med brand och rooff, och wende han i gen widh Rygnabroo, ty lenger kunde han icke komma, och droogh sŒ heem til Swerige i gen, Men med thenna betalning war konung Eric icke mykit wel betalat fšr sina sex tusend lšduga mark silff, som Hertogen honom skyllog war, Doch Šr noogh troendes, at Hertog Magnus haffuer jw hafft noghon sack til thet han giorde, annars hade thet warit alt forgroofft, Ther fore Šr noogh lijkt som til fšrenne beršrdt Šr, at thet Danska stridzfolk som icke hade fŒtt sin sold, hade til fšrenne giordt noghon skadha hŠr vppŒ landet, Doch ware nw ther om huru thet wara kan, fatige vndersŒterne moste jw altijdh betala laghet, Samma Œret thŒ thetta skedde, bleeff junkar Eric hertogans brodher dšdh,
	ThŒ konung Eric i Danmark sŒdana drŒpelig skadha fŒtt hade pŒ sitt land, tenkte han til huru han thet wedergšra skulle, Doch kunde han then wintren intit gšra ther til, vtan begynte dragha konung Waldemar in til sich, och haffuer (til ewentyr) loffuat honom hielp, at han skulle komma til rikit i gen, thet hopp haffuer han och hafft, at sŒsom Hertog Magnus wardt honom offuermechtog med the Danskas tilhielp, sŒ wille han och gšra honom thet samma, Therfore sade han sinom brodher thet openbarligha til, at han antingen wille haffua heela rikit i gen, eller han wille intit haffua, Och gaff sich sŒ til konungen i Danmark, Och sommaren ther epter gaff han sich in i WŠren med the Danskas hielp, och giorde ther stoor skada, brende vp Wexiš stadh och domkyrkion*, Doch fšr then skada som kyrkian fick, gaff han henne Tollagarna til ewerdeliga Šghor, Och Šn thŒ at mykit folk war inne i WŠrend som ther giorde skada med rooff och brand, sŒ kom ther Šn thŒ til en stoor hoop folk, och [78] ther woro Capitenere fšre, Her Palne Hwit, och her Benct Alsne, ThŒ the nw ther woro i WŠrend, och meente sich ingen fara haffua, sŒ kom her Vlff Karlson med Hertogans folk ther vppŒ them, och bleeff them offuermechtig, sŒ at her Palne Hwit, och her Benct Alsne wordo bŒdhe fongade, Men Œret ther epter kom konung Eric sielff och konung Waldemar draghandes med en mechta stoor hŠŠr in i Westergštzland, och bleeff han sielff pŒ Axewald, mŠdhan hans folk foor ther om kring heela landet och fšrderffuade thet i grund, Och sŒ betalade the i WŠrend och Westergštzland then skadhan dyrt noogh, som hertog Magnus hade giordt i Halland och SkŒne, Och sŒŒ lenge som konung Eric war i Westergotzland wille Hertogen icke dragha ther in, antingen fšr then skul at han icke betršste til at bestŒ honom, eller och at han icke wille at sŒdana blodz vthgiutelse skee skulle som thŒ i wŒnom war, SŒ drogh thŒ konung Eric heem i gen, Och monge herrar lagde sich ther emellan at the wordo forlijkte i gen, konung Eric, och Hertog Magnus, med sŒ skŠl at hertogen skulle giffua konungenom thet silff som han honom loffuat hade, Och hade thet warit mykit bettre at the hade forlijkt sich fšrra Šn the hwar annas land forderffuat hade, Doch nŠr gudh wil plŒgha land och rijke med šrlig och krijgh, sŒ moste jw noghor giffua ther orsack och tilfelle til,
	SŒ epter thet at Hertog Magnus war en skickelig fšrste och hšlt sitt hoff erliga och skickeliga med alla handa ridderspeel, Therfšre sškte monge til honom sŒ wel vthlendzske som inlendzske, SŒ war en rymdt i frŒ Danmark som heet Pedher Portze, then ther och en war som kraffde pŒ thet silff som hertoghen vthloffuat hade, han wardt anammat aff hertoganom och fick itt slott i forlŠning, Och en tijdh giorde han gestabodh, ther han ock hade hertogan med til gest, Och som hertogen satt šffuer bordh, toogh han fatt vppŒ honom och twingade honom epter thet silff som honom loffuat war, Men hertogen epter thet han ey annor rŒdh hade moste han gšra hans wilia, och Šn thŒ behalla honom i samma wenskap som han war til forenne, SŒ skola herrar och fšrstar see sich wisliga fore til hwem the fara til gestabodh, om the Šro wener eller owener,
	[79] Ther epter wille konung Eric aff Danmark och hertog Magnus gšra en fast frijdh och wenskap sich emellen, ther fore kommo the til hopa widh landamŠret, med stoort prŒŒl pŒ bŒdha sidhor, och wardt itt stoort hoff hollet, och šffuades mong riddarspeel med stŠkande och brŠkande, Och bliffuo bŒde fšrstarne wel foreente, sŒ at hertogen skulle giffua konung Eric fyra tusende lšduga mark silff, Colneska wicht, Thet war fšrst sex tusende, sŒ bleeff thet fyra tusend, och pŒ thet sidzsta bleeff thet icke meer Šn tw tusende lšduga mark silff, som betalas skulle, ty hertogen talade pŒ stoor skadhageld, ther fšre wordo fyra tusende aff slaghet, Och skulle konung Eric haffua Lšdšse slott i pant sŒ lenge han skulle fŒ silffret, och en Swensk riddere som heet her Swantopolk skulle haffua slottet inne och giffua konung Eric hundrade lšduga mark silff hwart ŒŒr, sŒ lenge all summan betaladt wardt,  Och konung Eric lagde sich thŒ ther emellen at hertogen och konung Waldemar skulle warda forlijkte, Ty at konung Waldemar achtade bliffua i Danmark och ther hade han Malmš och TrŠleborg som han hade fŒŒt i brudhaskatt med drottning Sophia, och epter thet at samma Sophia nw war dšdh, begerede han intit regemente, vtan aleenast sitt arffua godz, och toogh han sich ena hustru i Danmark som heet Chirstina, och nŠr hon dšdh war, fick han greffuans dotter aff Getzskogh, som heet Katherina, Och noghot ther epter at konung Eric hade fšrlijkt bŒdha bršdherna, kom konung Waldemar til AskanŠŠs, ther vplŠtt han sinom brodher hertog Magnuse ey aleenast then halff part aff rijkit som honom tilsagder war, vtan och all then rett som han hade til heela rijkit, och gaff honom ther vppŒ sitt breff i rikesens rŒdz nŠrwaru, Och giorde han samma vplŠtning aff en frij wilia onšdd, och otwingat, och forplichtade han sich widh ban til at aldrig wilia saka ther vppŒ, Och skal man weta i then tijdhen och noghot tilfšrenne, plŠghade the som noghro contracter eller stoor forplichtelse giorde, giffua noghro biscopar befalning at banlysa sich om the icke hšllo thet the loffuade, SŒ giorde och nw konung Waldemar, och Šn thŒ, at han sŒ wedhersade rikit, wille doch hertog Magnus icke gerna taga sich konungs nampn vppŒ, Men epter thet at rikesens rŒdh [80] wŒro thet sŒ hšgeliga aff honom begierende, giorde han thet, Ty at thet wart fšregiffuit at hans brodher war fšr sitt lšszachtiga liffuerne och ostadughet skuld, icke skickeligen til, at bliffua i regementet, GŒffuo och rikesens rŒdh theres breff ther vppŒ, at konung Waldemaar lŠŠt sinom brodher rikit frijt vpp, Samma vplŒtning i AskanŠŠs skedde epter Christi byrdh tolffhundrade och niyo och siwtiyo ŒŒr, och sedhan widh Mora steen wedersade han rikit, och hertogen bleeff thŒ hyllat fšr konung, och Cršnter i Vpsala, Ena reeso stadhfeste konung Waldemar samma vplŒtning i Skeninge och Šn thŒ at han [sŒ] offta vpsade rikit, sŒ stoodh han doch hwarken widh ordh eller eedhar, vtan [offta] vpwekte obestond emoot konung Magnus, och wordo the jw Œter forlikte, Ordh och Šra Šr en herres eller fšrstes yppersta Clenodium, thet honom stoorligha bššr at forwara, Och Šn thŒ at ostadugheet, och icke bliffua widh ordh och sanning, Šr en sŒdana odygd, at hon alle stedes straffandes Šr, SŒ Šr hon doch aldra mest straffandes, om hon finnes bland herrar och fšrstar, ty at konunga ordh reknas hšgt, ther fore skola the och wara san, och then ther hšgt Šr besetin, han warder aff mongom beskodat och beseedder, ty skal han och Šrliga skicka sich, annars bliffuer han aff hwar man forachtat, som med thenna konung Waldemar skeedt Šr, och jw hšgre en Šr besetin, jw stšrre bliffuer hans fall,
	Epter thet nw som tilforenna beršrdt Šr, at monge fremande mŠn wore i konung Magnuse hoff, SŒ hade han och en vthaff Danmark som heet Ingemar, han war honom sŒ kŠŠr at han gaff honom sijna eeghna syster Helenam til hustru, Thenne Ingemar som sŒ hšgt besatt war at han hade konungens syster, begynte mykit forhŠffua sich offuer the Swenska, sŒsom the andre vthlendningar och giorde, hwilkit mykit ther aff kom, at the fremmande som konungen hade i sin gŒrdh wore i mongh stycke skickeligare Šn the Swenske, ther fore fšrhooffue the sich offuer them, Men thet mishagade the Swenska stoorligha at the sŒ fšrachtade wordo, besynnerliga the  Ffolkungar som Šn thŒ woro mechtoge i rikit, Och the talade konungenom ther om hardeliga til, at han icke skulle settia them [81] vthlendningar šffuer hoffuudet, och Šn thŒ (som noogh merkiandes Šr aff thet som epter fšlgde) konungen theres claghemŒll fšgho achtade, Talade the och teslikes fšrberšrda Ingemar til at han icke skulle sŒ forachta Swenska mŠn som han giorde, eller ther skulle gšras annat til, Men han gaff them kort ordh, och badh them bruka theras betzsta. SŒ begaff thet sich en tijdh at drotning Heleuig war i Skara til tals med sin fadher greffue Gierdt aff Holsten, Ther war och then Danske Ingemar med, och forwente konungens tilkommelse. SŒ woro ther och noghro aff the Ffolkungar, som war, Johan Philpuson, Johan Karlson, Amund Tuweson, och her Philpus aff Rumby, eller Rampaby, Tesse alle gingo til och slogho fornemda Ingemar i hŠŠl, och gripo greffue Gierdt til fŒnga, och fšrde honom til Ympseborgh, Men drotningen flydde i clšstret, Och i thetta spelet war Johan Philpuson then ypperste, hwilken ther och strax lŠŠt bestalla Jwnakšpungs slott, Och meena en part at konung Waldemar haffuer warit i thetta spelet med, pŒ thet han motte komma til rikit i gen, ThŒ konung Magnus fick thetta weta, wart han ganska illa til fridz, besynnerliga fšr [sin] swŠŠr skul greffue Gierdt, som fŒngen war, Och Šn thŒ han pŒ alla sidhor forsterkte sich, sŒ hade han doch likawel sin breff och bodh, til the Ffolkungar, och gaff them godh ordh, och sade sich icke mykit kunna forwndra at the sŒdana stycke giordt hade, ty the hade thet giord som rette Swenske mŠn the ther icke wille lŠta vthlendningar sittia sich offuer hoffuudet, och lagde all ting til thet betzsta, och ther med fick han greffue Gierdt lššsz, och lŠŠt honom fara heem i gen och stillade sŒ them vproren med the betzsta middel han kunde, Men sedhan alt wardt stillat, kallade han them som then vproren giordt hade, til sich til Skara, och ther lŠŠt han tagha them widh halsen, och sende them til Stocholm, ther bliffuo thŒ Johan Philpuson, och Johan Karlson, halshugne, her Philpus aff Rwmby lšste sitt lijff med alt sitt jordagodz, Birger Johan Philpusons brodher miste och hoffuudet, och ther med bleeff thŒ all then rumoren stillader, Thet warder sellan hšrdt at vproriske mŠn emoot theres retta šffuerheet, fŒ en godh enda, Ffšr ty [82] gudh haffuer sielff skickat šffuerheetena, ther fšre plŠghar han och fšrswara henne, och segher han at then som griper til swerdh, han skal dšš fšr swerdh, Offuerheetenne Šr swerdhet befalat, biwde ingen annar til at tagha thet vtan befalning, Men thet skal doch offuerheeten weta, at sŒsom vndersŒterne Šr forbudhit gripa til swerdh, szŒ Šr och henne forbudhit, at misbruka swerdhet, och thŒ misbrukas thet nŠr ther gšrs offuerwold med, Och sŒsom vndersŒterne Šr fšrbudhit at gšra vpror, sŒ Šr och šffuerheetenne forbudit at giffua them tilfelle til vpror, Och Šn thŒ at thenna Ffolkungar giorde stoor oskŠŠl medh theres rumoor, sŒ synes doch konungen haffua giffuit them ther stoor tilfelle til, i thet han satte them vthlendska mŠn offuer hoffuudet Swenska mŠn haffua wel then art och sŠtt med sich, at the Šro plumpachtige och grooffue i theras ŒthŠffuor, SŒ Šro the doch likawel stoorsinnade, och dristoge, och wilia icke warda forachtade, och ther fore Šro the offta kompne pŒ obestond med fremmande mŠn som them forachtat haffua, Konung Magnus skulle icke haffua tilstadt at the vthlendske sŒ forachtade the Swenska och sŒ hade thenne vproor wel bliffuit til baka, for ty han war sat til konung fšr the Swenskes skul ŠŠ huru plumpachtige the doch wore, ther fore borde honom icke tilstedhia theras forachtilse, Han war en skickelig fšrste, och hade giordt forbund med monga Tydzska forstar, som war Margreffue Johan, Margreffue Otte, och Margreffue Conradt, sŒ at hwar skulle komma then andra til vndtsetning om noghot vppŒ komme, SŒ hade han och giordt itt nytt forbundt med konung Eric i Danmark och greffue Gierdt i Holsten, och Scowenberg <bar> vp hans Œrliga sold, sex hundrade mark peninga hwart ŒŒr, huilkit icke mykit mindre war Šn tw hundrade lšduga mark silff, ty sŒ gott war myntet pŒ then tijdh, Aff sŒdana fryntskap som konung Magnus hade med fremmande fšrstar, Šr noogh merkiandes at han hade fremmande folk mykit for šghon, och ther bliffuo the Swenske forachtade vthšffuer, ther sedhan thenne vproor begyntes vthŒff,
	Ther epter giorde konung Magnus Šn starkare forbund med [83] konung Eric i Danmark, Šn til fšrenne giordt war, och wardt bebundet echteskap emellen junkar Birger konung Magnuses son och jungfru Marete konung Erics dotter, hwilkin ganska vng war pŒ then tijdh, Och thŒ samme konung Eric i hŠl slaghen war, bleeff jwngfru Mareta fšrdh hijt in i landet och fšddes hŠr vp sŒ lenge hon kom til lagha Œra, SŒ gaff och konung Magnus pŒ thet sijdzsta konung Erics sone, som och Eric heet, sina dotter jungfru Ingeborgh, och thŒ echteskapet fšrst wardt bebundet emellen junkar Birger och jungfru Marete, screff man ŒŒr epter Christi byrdh, tolff hundrade tw och ottatiyo, Och ŒŒret tilforenne hade rikesens rŒdh loffuat konung Magnuse, at the wille epter hans dšdh tagha samma junkar Birger til konung, och ther woro breff, och insigel pŒ giffuen, SŒ epter thet at konung Magnus hade nw fŒŒt godh fridh i landet, sŒ hšlt han itt mechta hoff i Stocholm, och ther slogh han sin son junkar Birger til riddare, som noghot til forenne war vthwalder till konung epter sin fadher, Samme junkar Birger sloogh hertog Albrect aff Brunswick til riddare, och andra fyratiyo med honom, I thet hoffuet stichtade konung Magnus Sancte Clare closter pŒŒ Nšrramalm, och gaff ther in sina dotter jungfru Rikitza, Mong annor clšster stichtade han ock hŠr i rikit, han stichtade grŒbršdhra Closter i Stocholm, pŒ en holma som thŒ kallades KidhiaskŠŠr, Han stichtade och grŒmunka clšster i Arboga, teslikes i Lincšpung, och mykit annat stichtade han och giorde, ther han epter som hans sinne war, wille gierna fšrška gudz tienist med,
	Man seer i fortijdhen monga merkeliga fšrstar och andra myndoga mŠn haffua warit, som mykit haffua ther om beflijtat sich, at gudhi skulle skee tienist, och ther haffua the mykit kostat vppŒ (gudh giffue the hade altijdh drabbat then retta gudztienistena) och fšr sŒdana theras flijt haffuer gudh giffuit them welsignelse, och alt haffuer gŒtt sŒ lyckosameliga til med them, at jw mera the haffua bort giffuit, jw mera haffuer theras godz fšrškas, och theras anslagh haffua hafft stoor framgong, Men med them som vtan alla beskedeligheet wilia altt rappa til sich, kan gudh then konst, at [84] sŒsom hijne som gŒffuo, icke bliffuo ther aff fatighe, sŒ skola icke heller the som oredeliga i gen tagha, bliffua ther aff rijke, Beskedeligheet wil gudh haffua bŒdhe med giffuande, och i gen taghande,
	Widh tolff hundrade, fyra och ottatiyo ŒŒr epther Christi byrdh, begynte konung Magnus gšra godh skickelse och ordinantie i rikit, och giorde han noghor besynnerlig lagh som konung Birger vpreknar i sine laghboock, Aff huilkom then Šr en, at bšnderna icke skola wara plichtoge til at giffua noghrom weghfarande mannom kost och tŠring, vtan fšr peninga, SŒ at bŒdhe hoffmŠn och alle andre skulle gesta fšr theras peningar, och hšlt han ther med sŒ starkan agha i landet at ingen motte gšra bšnderne noghot šffuerwold eller tagha them noghot i frŒ vtan peningar, Och ther aff kom thet at then menige man i landet begynte kalla honom LadhulŒŒs, ty han befalte bondhanom gšra knappen fšr ladhuna at fŠŠ och annan booskap icke skulle gŒŒ ther in, Men fšr them šffuerwold gšra wille, skulle han som konungen war wachta bondans ladhu, han wille settia ther sŒdana lŒŒs fšre, at ingen skulle drista sich ther til at gŒ ther in vtan bondans wilia, Och i thet stycket bewiste han sich som en rethsinnog konung, ty thet Šr šffuerheetennes embete at hon skal fšrswara sina vndersŒter fšr šffwerwold och orŠtt, och fšr then skul bŠŠr hon vp skatt och skuld aff vnderdŒnerne, Ffšr then skatt som bonden gšr konungenom, bšr han warda hallen widh lagh och rett, och med samma skŠŠl som konungen eskar vppŒ sin skatt aff bondanom, mŒŒ och bonden kreffuia lagh och rett aff konungenom, Thetta besinnade konung Magnus LadhulŒŒs wel, och ther fšre giorde han sŒdana lagh at then ther bondan gesta skulle, han skulle gšra honom lika fšr sin kost och tŠring, Och thetta nampnet LadhulŒŒs [Šr] itt Šrligit nampn, ther konung Magnus haffuer hafft stšrre heedher och prijs vthŒff, Šn han hade wordet kallat en Romesk keysar, Ja the finnas icke monge i werldenne som kunna kallas LadhulŒŒs, Ladhubrott haffuer altijdh warit i werldenne mera almŠnt, ThŒ nw konung Magnus hade kommet landet i godh skickelse, sŒ lŠŠt han hylla sin eldzsta son junkar Birger til konung epter sich, och at hans son som [85] war nest then eldzsta, skulle wara hertoge, ty at hertoga welde hade aff Œlder warit hŠr i Swerige, Epter Christi byrdh tolff hundrade fem och ottatiyo ŒŒr giffte konung Magnus sina brodhers dotter Rikitzam konung Waldemars dotter, Och henne fick en hertoge aff PŒlen som heet Primultz, Men then andra hans brodhers dotter som heet Marina, fick en herre aff Depholt som heet Rodolff, Anno domini Mcclxxxvj bleeff hertog Benct biscop i Lincšping,
	Epter thet nw at konung Waldemar hade wedhersakat alt rikit som fšrberšrdt Šr, sŒ war han stundom i Danmark, och stundom hŠr i Swerige, Men ŠŠ hwarest han war, thŒ spordes fšgho gott ryckte aff honom, ty at han bŒdhe fšrde itt oskŠligit liffuerne [medt fšrachtelighitt quinfolck*, thet Rijkis RŒdh i sitt breff vppenbarligha bekenner, thet hertog Benct med beseglatt haffuer, SŒ kom han] och offta obestond Œstadh emoot konung Magnus, fšr hwilkit han war offta medh godho fšrmanat at han skulle skicka sich som en Šrligh man bordhe, War han och teslikis banlyster, Men thet kunde alz inttet hielpa, vtan han giorde med sitt oskŠligha och okyska liffuerne, stoor forargelse i bland folket, Ther fore rŒdde hertog Benct hans brodher, och flere aff rikesens rŒŒdh, konung Magnus ther til, at han skulle lŠtha tagha fatt vppŒ honom, och settia honom ther han wore fšrwarat, Och doch halla honom som erlighit och swarlighit wore, och gŒffuo the ther theras breff vppŒ, at the sŒdana rŒdh vthgiffuit hade, Ther fore lŠŠt thŒ konung Magnus gripa konung Waldemar och satte honom fongen pŒ Nycšpungs sloott Epter Christi byrdh tolff hundrade, otta och ottatiyo ŒŒr, PŒ then tijdhen war en riddare i Westergštzland som heet her Algut, och han war biscop Bryniolffz fadher i Skara, Och han hade monge andra sšner, en aff them som heet her Ffolke, toogh med wold her Swantopolks dotter, jungfru Ingrid, och rymde mett henne til Norige, Och war samma jungfru trooloffuat enom Riddare i Danmark som heet her Dauid Torstenson, Strax ther epter bleeff her Algut gripen, och her Ršrick hans son med honom, Men the andra hans sšner som war her Pedher Canceleren, her Benct och her Karl, flydde och til Norige, Om the [86] haffua alla warit i rŒdh med her Ffolka, eller haffua the och noghot annat giordt emoot konungen kan man icke weta, Biscop Bryniolff stodh och ganska illa med konungenom, fšr sins fadhers och bršdhers skuld, och giorde han stoor fšrplichtilse ther vppŒ, at han icke skulle wara sina bršdher som landflychtige wore i noghon motto bijstondig, war han och goodh fšr sin fadher at han skulle lššsz warda, Samma ŒŒr kom vp en owilie emellen bšnderna pŒ Gotland och borgarene i Wisby, sŒ at the kommo til slaghs til hopa, Men then rumoren stillade konung Magnus, och sackfelte bŒdha partarne, bšnderne gŒffuo honom twsende mark peninga, och hundrade lšdogha mark silff, Men borgarene gŒffuo vth tu hundrade lšdogha mark silff, och fem hundrade mark peningar fšr thet the hade bygdt mwr kring om theras stadh konungenom oŒtspordt, Och fšrplichtade the sich pŒ bŒdha sidhor widh tiyotusende lšdoga mark silff hwar parten at the icke skulle tagha sich annan herra, Šn konungen i Swerige, Anno domini Mcclxxxix bleeff Erchebiscop Magnus dšdh, ThŒ nw konung Magnus fšrnam at hans dšdz stund nalkades, kallade han sitt rikes rŒdh til sich, rŒdde och fšrmanade them til eendregt, semio och kerleek, Och hade han tre sšner, then eldzste war Birger, som til konung vthwalder  war, Eric och Waldemar, huilke alle Šn nw sŒ vnge wore at the icke kunde stŒ noghot regemente fšre, Ther fore keeste och korade konungen en erligh riddare som heet her Tšrgils Knutson, til sine barnes fšrmyndare, och rikesens fšrestondare sŒ lenge konung Birger skulle komma til mooghen Œlder, Och thŒ han alt epter sin wilia bestelt hade, bleeff han dšdh, Epter Christi byrdh tolffhundrade och niyotiyo ŒŒr, Och hade han keest sin leghrestadh i grŒmunka Clšster i Stocholm, Therfšre bŒro bšndrena honom  i frŒŒ Wisingsšš ther han bleeff dšdh, och til Stocholm, ther han begraffuen Šr,
	ThŒ konung Magnus LadhulŒŒs dšdh war, begynte marsken her Tšrgils Knutson fšra regementit i rikit pŒ konung Birgers wegna, och ganska wel stoodh thŒ til i landet, sŒ lenge regementit war i hans hender, ty han war en snell och fšrnufftogh man, Och han [87] lŠth konung Waldemar som Šn thŒ liffde, fŒ stšrra wilkor Šn han hade til fšrenne, sŒ at han aldeles wardt hŒllen som en konung borde hallas, doch motte han icke komma vtaff Nykšpungs slott, ty att alle hade then fruchtanen, at han skulle komma noghot obestond Œstadh i rikit emoot konungen, som han offta tilfšrenne giordt hade, epter thet han bleeff widh ingen ordh ock lyffte, SŒ bleeff ock junkar Eric, konung Waldemars son, gripen, och han wardt hŒllen i fengelse pŒ Stocholms slott, at han och icke skulle gšra noghon twedregt i landet, Och som nogh troendes Šr, han Šr bliffuin dšdh i fengilsen, doch bleff han redeliga hŒllen sŒsom tilbšrligit war, Och hwar thenne junkar Eric i noghon motto haffuer warit beslaghen ther med, at han wille komma obestond Œstadh, thŒ Šr thet icke vnder at han med sŒdana fengelse plŒghat wardt, Men om han med ingen stycke beslaghen war, vtan at han bleeff sŒ satt i en ewogh fengelse, aleenast fšr mistanka och then fruchtan skul, at han nŒghot gšra skulle, MŒ hwar fšrstondig man offuerwegha, om honom Šr rett skeedt eller ey, Ther offwerheeten noghon straffua eller plŒgha skal, ther skal misgerningen fšregŒ, Ther ingen misgerning Šr, ther bššr icke heller straff wara, …ffuerheeten haffuer fŒt befalning aff gudhi at straffa thet som giordt Šr, och icke thet som giordt kan warda, Tankar plŠgha wara tolffrij, Men ther en ond tanke brister vth med ordh eller gerningar, och thet Šr bewijsligit, sŒ ligger thet strax vnder šffuerheetennes straff, Ty at then som swerdet fšrer, skal ingen straffa med mindre at han haffuer godh skŠŠl ock bewijs fšr sich, fšr ty hans befalning til at straffa strecker sich icke wijdhare, Šn som skŠŠl och bewijs tilseya, Offuer thet som lšnligit Šr wil gudh sielff wara domare, och om han wil at thet skal aff šffuerheetenne laghliga straffat warda, sŒ lŒter han thet wel bliffua openbart, ock hwar mistanke wore skŠŠl noogh til at plŒgha en med fengelse ock annat sŒdana, thŒ kunde ingen, wara trygg eller sŠker hŠr i werldenne, ty at werlden Šr altijdh full med liwgare ock lackare som kunna komma en ther til at han mistenkt warder, Ther fšre skal then som swerdet fšrer, see sich wijsligha [88] fšre huru han handlar i sŒdana saker, at han icke trŠdher in i gudz regemente som honom inthet befalat Šr, Ty at ther mett kan offta then plŒghat warda som inghen skull haffuer, ther gud plŠghar straffa herrar och fšrstar fšre, …fferheeten haffuer noogh til at bestella med thet openbarligit Šr, gšrs ey behooff, at hon bekymbrar sich med thet som lšnligit Šr, ther gudh Šr sielff domare šffuer, med mindre thet kan med skŠŠl och bewijs openbarligit warda, Och Šn thŒ at en brotzligen wore, sŒ Šr han doch icke vnder šffuerheetennes doom fšrra Šn thet warder openbarat med skŠŠl och bewijs at han brotzligen Šr, SŒ Šr thet ock bettre, at lŠta en brotzligen man bliffua ostraffat, Šn at then skulle straffas som inghen skul haffuer, Och skal man altijdh wara mera beneghen til at hielpa, Šn til at stielpa, Och thetta ware, them som šffuerheetenna haffua, sagdt til en lithen rettilse, Men thet Šr troligit noogh, at thenne junkar Eric haffuer warit med sin fadher beslaghen i vprorer, elles hade thet warit fšrgroofft at settia honom sŒ i en ewigh fŠngelse, Doch thet gŒr icke alt trŒdh rett til i werldenne, etc.
	Anno domini Mccxci war hŒrd tijdh och stoor pestilentia hŠr i Rikit, ThŒ bliffuo dšdhe Erchebiscopen Johannes, Biscop Benct i Linkšpung, biscop Anund i Strengenes, som ther bygde domkyrkiona, och henne wijgde, och samma dagh hon wijgd war, bran hon aff, Bliffuo och dšdhe samma ŒŒr biscop Bono i Vexiš, her Amund Karlsson, her Gštzstaff Tuwason med monga andra friborna bŒdhe mŠn och quinnor, och aff clerekrijt bliffuo ganska monge dšdhe, Samma ŒŒr stodh Motala ŒŒ stilla i noghro daghar, Thet samma skedde och med monga andra elffuer, Epter Christi byrdh tolff hundrade try och niyotiyo ŒŒr forsamblade Marsken her Torgils som landet regerade, itt stoort taal folk, och fšrskickade in i Carelen, ty at the Careler giorde altijdh skada in vppŒ Tawasta land och Ffinland, och thŒ wordo the vnderkwffwade och offuerwundne, aff the Swenska, hwilke thŒ bygde Wiborgh til at halla Careler och Ryssar ther med i twŒng, och thetta werket bedriffuo mest Marsken och biscop Pedhar i VesterŒŒrs, och thŒ bliffuo [89] Careler vmwende til Christi troo, SŒ wunno och the Swenske Kekilsholm i frŒ Ryssarne samma tijdh, Men thet gick them Œter snart i frŒ i gen, thet Šr vnderstundom ringa konst at tagha slott och feste in, men til at behallat hšrer mera til, Samma ŒŒr bleeff konung Waldemar dšdh, Anno domini Mccxcviij, hšlt konung Birger sitt bryllop i Stocholm med jungfru MŠrete, som epter sin fadhers konung Eric dšdh i Danmark, hade vpfšdd warit hŠr i Swerige, Och wardt samma bryllop hallet med stoort prŒŒl som ther til hšrde, med stŠkande och brŠkande och annor riddarspel, Och thŒ bleeff konungens brodher, hertog Eric slaghen til riddare, och monge andre med honom, och gaff konung Birger sinne fšrstinne i morghongŒffuo Enekšpungs stadh och fiedhrungaland, och sin gŒrdh Hwsaby tršgd, ThŒ nw bryllopet vte war, giordes mong skep reedho, och mykit folk sendes til Carelen och Ryssaland, och thŒ bygde the Swenske itt slotth widh Nyyn som kallades Landzkrona och giorde Ryssomen stoor skadha bŒdhe i Ingren och annor stedes ther om kring, Och thŒ Landzkrona wel befestat war, och bemannat med folk, fetalie och annan deel som ther til hšrde, fooro the Swenske heem i gen, Men epter thet at mwren war nyy, fšrderffuades fetalien pŒ slottet och folket bleeff dšdt aff skšrbiwg, Ther fore fingo Ryssarne offuerhandene och wunno slottet i frŒ the Swenska, och bruto thet nidh, Och medhan thetta skedde i Carelen och Ryssaland, forlopp tijdhen sŒ, at thŒ the heem kommo som i then vthreeso warit hade, lŒŒg drotningen i barnseng, epter sin fšrsta son junkar Magnus, Noghon tijdh til forenne, forbettrade konung Birger then VplŠndska laghen, och giorde henne mykit skickeligare Šn hon fšrra war, ty han hemtade til hopa aff the lagh som fšr honom wŒre, thet som nyttogast war, och giorde sŒ ena laghboock then ther nw kallas konung Birgers lagh, Och skal man hŠr weta, at alt in til thenne konung Birgers tijdh, plŠgade trŠŠler selias, SŒ at then ther hade en eeghen trŠŠl han solde honom hwem honom tŠktes sŒsom han en hest eller annat diwr, hwilkit i the gambla laghbšker noogh merkiandes Šr, Och plŠghade en trŠŠl som stark war, och [90] helbršgda, gemeenligha selias fšr twŒ lšduga mark silff, eller annat som sŒ gott war, epter som then …stgštzska laghboken clarliga til kenna giffuer, Men konung Birger giorde ther forbodh vppŒ, at ingen Christen menniskia selias eller kšpas skulle, ty at Christus hade kšpt alla Christna, therfore skulle ingen Christen selias eller kšpas, Och thetta forbodh haffuer konung Birger satt i sijn lagh.
	ThŒ man screff ŒŒr epter Christi byrdh trettan hundrade och tw, wardt konung Birger och hans fšrstinna drotning Mertta kršnt i Suderkšpung, och pŒ samma tijdh bleeff hertog Waldemar konungens brodher slaghen til riddare, stoodh och thŒ hans bryllop, medh jungfru Christine marskens her Tyrgils Knutzsons dotter, Men thet echteskapet wardt sedhan Œttskildt, fšr andelig skyldskap skul, som hŠr epter sagdt warder, Och nŠr thet hoffwet stodh kom konung HŒkons breff aff Norige til hertog Eric at han skulle komma til honom til [Oxlo] och halla ther sijn jwl med honom ty thet war formoodhandes at samme hertog Eric skulle haffua hans dotter, SŒ foor thŒ hertogen med monga aff thet Swenska ridderskapet, til konung HŒkon, woro hans gester, och bliffuo ther ganska wel vndtfogne, ther och, vtan twiffuel, nooghot haffuer wordet handlat om echteskap emellen hertogan och konungens dotter, €n thŒ at thet nepliga haffuer kommet til noghot beslwt, huilkit som aff thet sedhan skedde, noogh merkiandes Šr, Och stoodh hŠr i rikit ganska wel til och war godh fridh pŒ alla sidhor, Ty at sŒ lenge som konung Birger och hans bršdher drogho offuer eens gick alt wel til i landet,
	Anno domini Mccciij, hšlt Marsken her Tyrgils sitt bryllop i Stocholm, med greffuans dotter aff Rauensborgh, ty hans fšrra hustru war dšdh, Och thŒ bryllopet vthe war, begierede han aff konungenom och hans bršdher, at han motte warda lijsat aff thet omack och bekymmer som han nw lenge hafft hade, ty han hade stŒdt fšr rikit, och warit alla bršdhrenes fšrmyndare i trettan ŒŒr, och war nw en alderstijghen man worden, ther fore wille han gerna komma til rooligheet, Doch wille han altijdh wara reedho [91] med sinne tienist nŠr honom tilsagdes, Men han fick ther ingen full swar vppŒ, vtan at hertog Eric och hertog Waldemar, epter thet the wore nw sŒ til Œlders kompne, wille the weta sin deel epter theres fadher, och hwad the skulle haffua ffšr land och lŠŠn aff rikit, och togho sich til formyndare her Abišrn som Drotzsett war, och Marsken bleeff med konungen som han tilfšrenne hade warit, Men sedhan ther bliffuo twŒ formyndare, sa bliffuo ther ock Œtskilielig vpsŒtt, ty at hwar parten begynte sškia sitt betzsta, Och konungen toogh til at leggia monga nyia skatter pŒ landet, sŒ at then menige man wardt stoorliga betungat, Och mena somblige at marsken skal haffua kommet thet Œ stadh, ty han wille jw at konungen skulle haffua noogh och wara mechtig, En part meena ock at epter thet han war nw kommen til nyy gifftermŒŒl ther fore wille han fšra stšrre stŒtt Šn han tilfšrenne giordt hade, och thet moste then menige man betala, Doch huru ther om Šr kan man icke seya, Thet Šr jw wist at han altijdh sškte konungens betzsta, och Šr fšr hans skul i stoor owilia kommen, SŒ war ock en stoor owilie vpkommen emellen konungen och Clerekrijt, ty at han wille haffua skatt och hielp aff kyrkior och clšster, och hade han i sinnet at han wille lŠta gripa Erchebiscopen och the andra biscopana som honom stodho emoot, Och noghon tijdh til forenne war biscop Pedher aff WesterŒŒrs driffwen aff landet, och han bleeff dšdh i Trondtheem, Hade och konungen fšrbudhit offuer all try folkland, at Clerekrijt i Vpsala icke skulle vpbŠra fatigmandz deelen aff tiyondenne, och thet forbodhet stodh i sex ŒŒr, sedhan gaff han thet lšst i gen, epter the priuilegier som konung Eric Lespe, konung Waldemar, hertog Vlff och hertogh Birger, Clerekrijt pŒ samma tiyond giffuit hade, Samma ŒŒr som Marskens bryllop stodh, wardt junkar Magnus konung Birgers son vthwald til konung, aff bŒdha hertogana, och aff alla biscopar, aff heela rikesens rŒdh och meniga adelen i landet, sa at han theres herre och konung wara skulle, epter hans fadhers dšdh, och ther giordes bŒde eedher och breff vppŒ, Besynnerliga fšrplichtade Marsken sich til at wara [92] konung Birger, hans hustru och barn bijstondog, loffuade och konungen honom mykit gott i gen,
	Epter Christi byrdh trettan hundrade och fyra ŒŒr, begyntes en owilie emellen konungen och hans bršdher, hertog Eric och hertog Waldemar, ther sŒdana skade och fšrderff aff kom, at nepliga hade sŒdana tilfšrenne warit hŠr i rikit, Thet begaff sich samma ŒŒr, at marsken her Tyrgels hšlt itt gestabodh pŒ AranŠŠs, och tijtt hade han budhit konungen och bŒdha hans bršdher, NŠr gestabodet vthe war, och hwar skulle fara heem til sijn, hade konungen bŒdha sina bršdher offuer eena sidho, och sade til them, at honom war tilkenna giffuit huru the skulle haffua i sinnet at giffua sich vthŒff landet, och wilia setia sich vpp emoot honom, Men hwar the hade sŒdana i sinnet, sŒ war han begierendes at the skulle giffua honom ther ena redeliga forwaring vppŒ, Hwar the och wille halla fridh med honom, sŒ skulle the thŒ strax giffua honom ther sitt breff vppŒ, sŒ lydhandes som hans sielff hade thet vthkasta lŒtit, Aff sŒdana konungens til taal, wordo hertogana mykit bekymbrade ey retzliga wetandes hwad the foretagha skulle, Doch war thŒ icke annor rŒdh pŒ ferde, Šn at the jw moste giffua konungenom sŒdana breff som han begierade, och i samma breff loffuade the vth, at the icke skulle fara vthaff landet, vtan konungens wilia och witskap, Ey skulle the heller komma til honom vtan thŒ the wordo kallade, och Šn thŒ icke starkare, Šn som han sade them fšre, Och at the intit hwarken med breff eller bodh, vtan landz eller innan, stempla skulle emoot honom, vtan the skulle i allo motto wara honom, hans hustru och barn hulde och trooghne, Breffuet war vthgiffuit pŒ AranŠŠs widh Sancte Walburges tijdh, Anno domini Mccciiij, och i samma breff scriffuar Eric sich fšr Sweriges hertoga, och Waldemar fšr hertoga offuer Ffinland, ThŒ sŒdana breff vthgiffuit war, skildes the alle ŒŒt, och konungen foor til Wisinxšš och hertoganar fooro til Rackaby, Aff thetta som nw fortaldt Šr, begyntes owilien emellen konung Birger och hans bršdher, Men om the hade noghon skul i thet han them fšrekastade, eller kom thet aleenast aff then [93] mistanka, at han fruchtade, hans bršdher skulle sŒ gšra honom, som hans fadher hade giordt sinom brodher, mŒ gudh weta, doch begynte jw konungen fšrst openbarliga handla emoot hertogana, men om the hade nooghot hemeligit emoot honom kan man thet icke weta, Noghro fŒŒ daghar ther epter, stemde konungen hertogana til sich til Wisinxšš, at the skulle komma och swara til the stycke han hade emoot them, Men the dristade icke fulleliga pŒ konungens breff ther han sade them til frij leyde, vtan tenkte til at komma sich aff wŠghen, doch likauel foor hertog Eric til konungen med noghro fŒŒ sina tienare, och thŒ han tijtt kom, wardt han intit wel vndtfongen, vtan konungen lŠŠt vplŠsa noghro articklar fšr honom, som han clagade šffuer, Then fšrste war then, at hertogen skulle haffua sendt Štande warur vthaff landet emoot konungens forbodh. Then andre, at hertogen skulle haffua farit med weriande hand genom landet med konungens owener, och giordt mykit offuerwŒld, Then tridhie, at en hertogans tienare hade slagit konungens portaner fšr thet han icke wille lŒta honom in, Then fierde, at hertogen hšlt fšr stoort stŒtt, sŒ at han lŠŠt sina tienare sŒ mykin šffning haffua med stekande och brekande, at konungens gŒrdh war intit reknandes emoot hans gŒrdh, Ja thenne fierde articlen, war retta orsaken til all then owilia som konungen hade til honom, Ty at hertog Eric war en lustogh och beleeffuat man, sŒ att alle vndte honom gott, och fšr the šffning och ridderspel som han altijdh brukade, hade monge lust till at tiena honom, och jw the betzste, och thet fortykte konungenom, Ty at thet plŠghar wara en gemeenlig plŒga i bland herrar och fšrstar, at then ene fruchtar fšr then andres godha rykte, och bŠŠr ther affwund widh, Men hwad hertogen haffuer swarat til thet honom forekastat war, kan man icke weta, vtan at the skildes openbara fiender ŒŒt, och konungen vndsagde hertoganar at han skulle gšra them ondt ŠŠ hwar han them betrŠdha kunde, Och ther fšre hade the thŒ icke annor rŒdh, Šn at the moste rymma landet, och gŒffuo sich sŒ til konung Eric i Danmark som hade theras syster, formodhandes [94] at han skulle wara en godh meklare i sakenne, Men ther funno the ingen tršst, ty at konung Eric hšlt mera med konung Birger Šn med them, epter thet at bŒdha konunganar hade hwar annars syster, ThŒ hertogana hade giffuit sich vthaff landet, lŠt konungen strax kennas widh alt theras godz, och han toogh in Nykšpungs slott som hertog Eric inne hade, och altt [thet] them til hšrde toogh han them i frŒŒ, Kommo och sŒ bŒdha konunganar til taals widh Ffagradaal, och thŒ hertogana fornummo, at ther handlades icke pŒ theras betzsta, gŒffuo the sich i frŒ Danmark in til konung HŒkon i Norige, och clagade theras nšdh fšr honom, Han vndtfŒngade them wel, loffuade them bijstondt, och at han wille forarbeta ther vtinnan at the skulle komma til theras i gen, och han forlente them Kungelle slott och stadh, som ligger icke longt i frŒ Lšdese. NŠr konung Birger thet fšrnam, fruchtade han at hertogana skulle gšra noghot infald i Westergštzland, Ther fore lŠŠt han byggia itt slott pŒ Guldbergs heed, Men thet kunde intit hielpa, ty at hertogana hade dugeliga hoffmŠn the ther giorde altijdh skadha i Westergštzland, och gripo her Benct som ther laghman war, och brende Lšdhesa slŒtt aff, Togho ock hertogana Daal in, och bygde ther itt feste, hwilkit som kallades Dalaborgh, ThŒ konung Birger thet fornam, sende han itt stoort taal folk, ther otta riddare med woro, in til Daal som skulle driffua hertogana ther vth och tagha in slottet som ther bygdt war, Och strax konungens folk kom in i Daal, gŒffuo the sich til Agnabroo, kastade broona, och leghrade sich ther at hertogana icke skulle komma vthŒff Norige in vppŒ Daal, ThŒ hertog Eric thet fornam at konungens folk hade brutit vpp Agnabroo, skickade han sin troo man Mattes KŠtilmundzson til hšwidzman for sitt folk, och lŠŠt them om ena natt rijdha i elffuena och synda ther šffuer, Och Šn thŒ at thet war itt farligit anslagh, sŒ kommo the doch alle med theres hestar wel šffuer pŒ en karl nŠr som borta bleeff, Och strax the offuerkompne woro, slogho the til konungens folk som the lŒgho i theres betzsta sompn och intit ondt formoodde sich, och bleeff thŒ konungens folk bŒdhe slaghit [95] och gripit, och the otta riddare som ther med woro, wordo fongade, Ther epter forsamblade konung Birger wel tiyo tusend folk och kom sielff draghandes ther med til at beleggia Dalaborgh, Men hertogana giorde sich och reedho med theres folk, och hade konung HŒkon sendt them mykit folk til vndtsetning, ThŒ nw bŒdha hŠŠranar kommo noghot nŠr til hopa, begynte godha mŠn leggia sich ther emellen, sŒ at thet kom til itt vpslaagh, och bleeff sŒ dachtingat at konung Birger skulle tagha hertogana til wenskap, och lŠtha them komma til sitt i gen, sŒ at pŒ alla sidhor bleeff en afftalat sack, Och Šn thŒ at hertog Eric hade fŒŒt alt sitt i gen i Swerige, sŒ war doch konung HŒkon ther med til fridz at han behšlt Kungelle, Och lŠŠt hertog Eric icke nšya sich ther med at han hade Kungelle, vtan han begierade ock Wardeberg med, och begick thet sŒ at konung HŒkon lšste thet til sich i frŒ greffue Jacob, fšr itt stycke peninge, och strax konung HŒkon hade fŒtt Wardeberg in, antwardade han thet hertoganom i hŠnder med halfft Halland, Och Šr noogh merkiandes at konungen i Danmark intitt hade pŒ then tijdh bestella med Halland, Ffšr ty om thet hade hšrdt Danmarks Crone til, thŒ hade jw icke konungen i Danmark tilstadt thet, at konungen i Norige skulle kišpa thet til sich,
	Anno domini Mcccv. widh Sancti Sigfridz tijdh bliffuo hertog Eric och hertog Waldemar forlijkte med theras brodher konung Birger, och samma ŒŒr bleeff Erchebiscop Niels dšdh, och biscop Niels i WesterŒŒrs wardt postulerat til Erchebiscop i gen, Epter thet nw at konungen och hans bršdher forlijkte wore, begynte all owilien wendas in vppŒ Marsken her Tyrgils Knutzson, och honom wardt skuld giffuin at han skulle mykit haffua warit hertogana emoot, och mong stycke bedriffuit vtan konungens befalning, och Šn thŒ han giorde redeliga noogh sin vrseght, sŒ wardt han doch intit hšrder, ty at hertogana gingo honom sŒ hŒrt epter och wille gerna haffua honom aff wŠghen, fšr thet bijstond skul som konungen hade aff honom, fšr ty the wiste wel thet at nŠr han war borta, skulle the teste better bekomma thet the hade i sinnet emoot konungen, SŒ [96] Šr och noogh troendes at konungen haffuer sielff wikit alla skullena in vppŒ honom, Ther fore lŠŠt han gripa samma her Tyrgils i Lena <i> Westergštzland, och lŠŠt fšra honom til Stocholm, ther sattes han i fengelse, och thetta skedde litit fšr jwlen, Och i samma tijdh giordes Œthskilielse emellen hertog Waldemar och Marskens dotter, och gaffz thet fšr skuld, at ther war andelig skyldhskaper emellen, ty at her Tyrgils hade hallet hertog Waldemar til Christendom, Men then skyldskapen hindrade intit pŒ then tijdhen echteskapet giordes, SŒ hade thet icke heller nw hindrat, om ther hade icke annar owilie kommet emellen, Ey kunde heller Marsken wara sŒ glšmsker, at han plat skulle haffua fšrgŠtit sich wara hertogans gudzfadher, thŒ han gaff honom sina dotter, Men thet plŠghar sŒ wara, at nŠr enom misgŒŒr sŒ misbiwdz honom,
	Och om fastelaghen ther epter, Anno domini Mcccvi, bleeff her Tyrgils affhuggen pŒ sšdhra malm, och ther wardt han begraffuen, ty at konungen war sŒ wreedh vppŒ honom, at han icke wille vnna honom wijgda jordh, fšrra Šn hart widh piensdagana ther nest epter thŒ bleeff han fšr mong godh mandz bššn skuld, begraffuen i grŒbršdhra closter i Stocholm, Hwad retta hoffuut saken haffuer warit til Marskens dšdh, annor Šn som nw foregiffwin Šr, kan man icke weta, SŒ bekenner han doch i sitt testementz breff, som Šn nw tilstedes Šr, at han i noghor stycke haffuer forseet sich emoot konungen, Men thet Šr stoort vnder at alla hans welgerningar skola sŒ snart forgetna warda, han hade doch i sŒ long tijdh warit alla bršdhrennes formyndere, och sŒ skickat sich emoot them som han hade warit theres fadher, hade och teslikes mykit gott forskyllat aff heela rijkit thet han sŒ wel fšrestŒdt och regerat hade, Doch thet plŠghar sŒ gŒ til i werldenne, at alla godha gerningar warda snart forgŠtna, En ringa misgerning, kan letteliga fšrqweffia twsende welgerningar, Tesse tre bršdher reknade ena fšgho gerning som them war emoot, sŒ hšgt, at the fšrgŒto all then fadherlig kerleck som Marsken them bewijst hade, Men thet plŠghar gŠnt sŒ wara med herratiensten, at then som betzst fortient haffuer, [97] han warder wŠrst lšnter, SŒ skedde ock med thenna her Tyrgels, Doch konung Birger och hans brodher betalade thenna otaksameligheet dyyrt noogh, Samma ŒŒr, nemlige, trettanhundrad och sex ŒŒr epter Christi byrdh, noghot fšr Michels messo tijdh, giorde hertogana* bršllop Œtt noghro sina tienare i Bielbo med stoort prŒl sŒ at rykte skulle gŒ ther aff at the hade alla theres tienare ther nŠr sich, Men the sende doch hemeliga folkit i frŒ sich til Hundhamar, kommo och sŒ sielffue hemeliga epter, sškte hasteliga vp i MŠler sŒ monga bŒŒtar som the behšffde, och gŒffuo sich strax til HŒtuna til konungsgŒrden ther konungen sielffuer war med hustru och barn, och kommo ther pŒ Sancte Michels dagh, thŒ konungen til middags mŒltijdh satt šffuer bordh, The wordo wel vndtfŒngade, och antwardades them hws ther the med theres folk skulle wara vthi, Men emoot afftonen bewepnadhe the sich hemeliga och fšllo med hast til och gripo konung Birger med hans drottning och barn, bleeff och thŒ biscop Niels i WesterŒŒrs fongen, och meer Šn tiwgu riddare och frelses mŠnd, Men en aff konungens tienare som heet Arwidh SmŒlenninge, thŒ han sŒgh hwad vppŒ ferde war, toogh han junkar Magnus, konungens Šldzsta son, och rymde med honom bort vndan och baar honom pŒ sinne axlar til Danmark och med grŒtande tŒŒrar satte han honom i konungens skššt, ThŒ nw konung Birger fongen war, lŠŠt han hertog Eric rikit vpp, och fšrra Šn Œret war om gonget thŒ hade han all slott och feste inne, Stocholms stadh fick han strax, Men slottet wardt honom nooghon tijdh fšrhallet, och belagde thet Mattes Ketilmundzson, til tess han fick ock thet in, SŒ fšrdes thŒ konungen til Nykšpung, ther wardt han hallen i fengelse pŒ slottet, doch bleeff han och hans drotning redeliga hallen, ThŒ konung Eric i Danmark thetta hšrde, giorde han reedho alt thet folk som han Œstadh komma kunde och wille gšra konung Birger vndtsetning, Men hertogana woro och reedho och mštte honom widh Bowasund, doch kom thet icke til nooghon slachting i then gongen, Och foor sŒ hertog Waldemar offuer til Tydzland, och gaff sŒ fšre at han [98] wille fara sina pelegrims reso, Šn thŒ at han i samma gudheligheet forsamblade och solderade ottahundrade Tydzska hoffmen, Och nŠr thet tydzska hofffolkit war kommet in i [landet, drogho hertoganar in i] SkŒne och giorde ther med brand och mordh storan skadha, och i samma reeso, kommo the hasteliga til …dhnaliwng, ther konung Erics brodher lŒgh med hundrade hestar, honom fongade the med thet folk som han nŠr sich hade, och fšršdde landet allestedes, sŒ, at konung Eric ingen berning skulle fŒ, nŠr han komme med sin hŠŠr, Och wardt i samma reeso bŒdhe Halland och Westergštzland sŒ fšrderffuat at ther fšgho war i gen, ty at thet Tydzska hofffolket som hertogana hade skoonade hwarken wener eller owener, och sedhan the Tydzske wordo lagde kring om stŠdherne giorde the altijdh stoor skadha pŒ bšnderne som ther om kring bodde, besynnerliga widh Suderkšpung, slogho the monga bšnder i hŠŠl, fšr thet at the hade drŠpit noghro Tydzskar som them wille skinna och ršffua, Och stodh thŒ ganska illa til i landet, epter thet at thet frŠmmande folkit giorde thet the wille, och intit straff gick ther epter, PŒ thet sijdzsta kom konung Eric aff Danmark draghandes med mykit folk och honom mštte hertoganar* med theras hŠŠr widh Liwngeby, doch bleeff ther ingen slachting aff, vtan ther wardt taghit i dagh, och bleeff sŒ handlat at konung Birger skulle bliffua lššsz, och fŒ en deel aff rikit, och finnes breff som lydha ther vppŒ, at konung Eric hade giort ena forlijkning emellen konung Birger och hans bršdher, hwilkit som skedde epter Christi byrdh trettan hundrad och siw ŒŒr, Och epter thet at offuertalat war om konung Birger at han skulle lšsz warda, SŒ droogh konung Eric med sitt folk tilbaka i gen, doch bleeff jw Westergštzland platt vthtŠrdt och forderffuat, Noghot ther epter forsamblade hertogana altt rikesens rŒdh i …rabroo, och thet war epter Christi byrdh trettan hundrad och otta ŒŒr, noghot fšr pŒscha, ther bleeff forhandlat med hwad wilkor konung Birger skulle giffuas lššsz, och hwad forplichtilse han gšra skulle, och all the wilkor och fšrplichtilse som aff honom begierades ther gick han vnder och giorde ther sŒ swŒra [99] eedher vppŒ, at han swoor vppŒ sacramentit at alt skulle wara en afftalat sack, och han skulle aldrigh noghot stempla lšnliga eller openbarliga emoot rikit eller hertogarna, och med then part som honom war tilsagder aff rikit, war han til fridz, och alla the Articlar som i forlijkningene vpteeknade woro, stadhfeste han med sacramentit och sŒdana eedher at gruffueligit war, Men thet bleeff intit hallet, Ja thet plŠghar gemeenliga sŒ skee i werldenne at jw swŒrare eedher och forplichtelse med breff och insigel, jw mindre warder thet hŒllit, Ty at om han som forplichtelsen gšr Šr en redelig och skŠlig Man, thŒ haller han wel thet han loffuar, Šn thŒ at han inghen eedh eller breff giorde ther vppŒ, Hwar han och Šr oredhelig, sŒ hielpa breff och insigel och swŒra eedher ganska fšgho, Ffšr ty man finner jw noghon orsack ŠŠ hurudana hon wara kan, ther man tagher tilfelle vthŒff och segher sich icke wara plichtig til at halla thet som loffuat Šr, Eens mandz eeghen infšdda Šra och redeligheet gšr meera ther til at ordh och lyffte hŒllen warda, Šn monga eedher, breff och insigel, och iw meera eedher och forplichtelse then eene begierar aff then andra, jw mindre troor han honom, Ty at om han troodde honom wel, thŒ begierade han icke monga eedher aff honom, Epter thet nw at then ene ingen troo setter til then andra, Šr fšgho vndrande, at honom en ringa troo hallen warder, Ffoordom dags war troo och Šra i werldenne, och fšgho breeff eller eedher, Men med tijdhen forminskades troo och Šra, och fšrškades eedher, breff och insigel, SŒ skal man thet och besinna at jw swŒrare eedher och forplichtelse som giorda warda, jw meera legger dieffuulen sich ther emellen at thet skal brutit warda, och med stoora eedher giffues honom stoor tilfelle til at blanda ther ondt emellen,
	ThŒ nw konung Birger hade sworet och bebreffuat alt thet som aff honom begierat wardt, gaffz han lššsz, och hertogarna med rikes rŒdh sworo honom huldskap och mandskap til i gen, Men thet som konungen loffuade bleeff icke lenge hŒllet, Ty at om somaren strax ther epter, foor han til Gotland och sŒ til Danmark, och ther bleeff han aff konung Eric [wel] vndtfonghen, och honom wardt [100] loffuat vndtsetning at han [frijtt] skulle komma til sitt rike i gen, Sedhan hertog Eric war kommen sŒ til macht i gen som fšrberšrdt Šr, kom med tijdhen owilie emellan konung HŒkon i Norige och honom, ty at konungen wille haffua WŒrdhbergh i gen som han honom i godha troo och hans stora nššdh forlŠnt hade, Men milde hertog Eric (sŒ kallas han i Cršnekonne) wille icke sleppa thet han fŒtt hade, Ther fore fick konung Eric i Danmark tilfelle at begŒ thet sŒ med konung HŒkon, at jwnkar Magnus konung Birgers son, skulle fŒ jwngfru Ingeborg samma konung HŒkons dotter til hustru, then hertog Eric lenge begierat hade, Och sŒ loffuade thŒ konung HŒkon junkar Magnuse sina dotter med sextusende lšduga mark silff i brudhaskatt, Och thetta skedde nŠr man screff Epter Christi byrdh trettan hundrad och niyo ŒŒr, och ther giordes stark breff vppŒ, Men  noghot ther epter giorde konung Eric sitt stšrsta flijt ther vppŒ, at han skulle hielpa konung Birger til sitt rike i gen, och han forsamblade ganska mykit folk, bŒdhe aff Tydzland och annor land, sŒ at han hade wel sextiyo tusend folk til hopa, epter som then Danska cršnekan innehaller, Medh thet folket kommo konung Eric och konung Birger draghandes, och hade hertogen aff Mekelborg med sich, och wel hundrade riddare, Men epter thet at hŠŠren war sŒ stoor och mechtig, wille hertogana, Eric och Waldemar icke giffua sich til slags med them, vtan lagade thet sŒ, at ther hŠŠren kom dragandes, wardt fšgho funnet til berning, Och om noghro gŒffuo sich frŒ hŠŠren til at hemta then deel the behšffde, sŒ bliffuo the slaghne, Och fšr then skul hade konungarnes folk stoor nššdh, Doch lŠte <the> icke aff fšr then skul, vtan kommo dragandes vpp Œtt Holawiden, och ther achtade thŒ hertogana mšta them, Men her Matteses hŠst som baneret fšrde fššll om kwll, och banere staken gick sšnder, ther fšre bleeff alt folket fšrfŠrat och gaff til fluchtena, SŒ gingo thŒ hertogana til rŒdz at the skulle skilias ŒŒt, foor sŒ hertog Eric til Calmare, och hertog Waldemar til Stocholm, och konungana kommo dragandes vp til Nykšpung och belagde slottet, Men the som pŒ slottet woro warde sich manliga, ThŒ nw hertog Eric [101] kom til Calmare, kommo ther tw stoor skip fwll med Tydzska hoffmŠn som budho sich honom til tienist, Them toogh hertogen i sin sold, och foor strax med samma folk til Jšnakšpung, stormade ther til konungens slott, wan thet och brende thet vpp, och ther bliffuo twŒ konungens riddare slaghne med monga andra, Och sŒ gaff hertog Eric sich in i Westergštzland, fšrsamblade ther mykit folk, och bleeff liggiandes widh Axewald, achtandes komma til slags med konung Eric, thŒ han skulle dragha vtaff landet i gen, Men i [bland] konungens folk som lŒŒgh fšr Nykšpung, kom en twedreght, sŒ at alle the Danska herramennene rŒŒdde konung Eric ther til at han skulle dragha heem i gen, ty the hade thŒ leghat ther i frŒ Michels messo in til Jwl, och icke kunnet winna thet ena slottet, war och landet ther om kring sŒ vthtŠrt at ther inghen rŒdh war til berning, Och som then Danska Cršnekan segher, the som thenne twedregt Œstadh komme, hade vpburit peningar aff hertoganar*, pŒ thet at the sŒdana gšra skulle, Thet Šr och noogh trooendes at thet danska ridderskapet som twedregtena giorde, hade stšrra wilia til hertoganar*, Šn the hade till konung Birger then the stridde fšre, Och Šr thet ondt at strijdha med thet folk som heller seer at fienderna winna Šn at then herre winna skulle som the Šro vnder, Itt weluiliogt strijdzfolk kan noghot gott vthretta, Men Šr thet owiliogt thŒ gšr thet skadha, och sŒ gick thet hŠr til,
	ThŒ nw the danska sŒgho at konungen icke wille lydha theras rŒŒdh epter, šffuergŒffuo the honom, och foro heem til Danmark i gen, och kom sŒ konung Eric i then fara, at han antingen hade nŠr wordet gripin eller slaghen, hwar hertogen i Mekelborg med sitt Tydzska folk, icke hade warit honom til vndtsetning   Ther fore moste han thŒ dragha heem i gen, och hade med sitt mykla folk och swŒra bekostning, plat intit vthrettat, annat Šn landet war forderffuat ther han droogh fram, Gudh plŠghar gemeenliga sŒ handla med herrar och fšrstar som theres vndersŒter olagliga beskatta, at the skola fŒŒ ofruchtsameliga bekostningar, at sŒsom the haffua beskattat andra, sŒ skola the och beskattade warda sich til skada [102] off forderff, SŒ Šr thet med konung Eric och konung Birger tilgŒŒt, SŒdana exempel och wardnagler haffua herrar och fšrstar noogh fšr sich ther the mogha retta sich epter, och tagha sich wara fore, Men sŒdana wil man intit achta, Hwar och en wil sielff fšrsškiat och warda wijss aff sin eghen skada, Šn thŒ at mykit bettre wore bliffua wijs aff ens annars ofŠrdh, [Och war thet icke mšgeligitt at konung Birgers vpsŒtt, kunde haffua lyckosam framgŒng, all thenn tijd han sŒ fšractadhe the swŒra eedher han giort hade, Ja ther fšlgde fšrderff effter pŒ alla sijdhor. etc.]
	ThŒ nw konung Eric foor heem i gen, mštte honom hertog Eric, och handlade wenliga med honom, begierendes at han skulle handla sŒ med konung Birger at han motte bliffua widh thet som han loffuat och sworit hade, och ther med skijldes nw herranar ŒŒt, [och woro wŠner, Men fattigha] vndersŒterna sŒto i sorgh och bedršffuelse och wore platt vtharmade, Och sommaren ther epter widh Magdalene, Epter Christi byrdh trettan hundrad och tiyo ŒŒr, kommo hertogana til Helsingborg, ther forlijkte konung Eric, hertogen i Mekilborg, med andra herrar och fšrstar, sakena sŒ, at konung Birger skulle thŒ behalla tridhie parten aff rikit som tilfšrenne forlijkt war,
	Epter som til fšrenne berordt Šr, at en owilie war komen emellen konung HŒkon i Norige och hertog Eric, sŒ lŠŠt konung HŒkon beleggia Kungelle som hertogen inne hade, och lŒgh ther noghon tijdh fšre, Men thŒ han fornam sich icke kunna thet winna, ThŒ lŠŠt han byggia Bawahws och antwardade thet greffue Jacob, NŠr thet skeedt war giorde hertog Eric sich reedho med sitt folk wintren ther epter, och droogh in til [Norige och giorde ther stoor skadha toogh in As]lo stadh och belagde Akershws, och thŒ konung HŒkons folk widh trytwsend kommo och skulle vndtsetia slottet, sloogh han them aff, Noghot ther epter bleeff han ganska illa siwck, ther fore nšdhgades han til at dragha heem i gen, Sedhan giorde the Norske sich redho, slogho in vppŒ Daal och giorde ther stoor skadha, och thŒ konung Eric war hŠr inne i Swerige, och hertogana hade noogh til at bestella, thŒ lŠŠt konung HŒkon Œter bestella Kongelle och [103] fick thet in, Men thŒ hertogana hade giordt fridh i gen med konung Eric, sende the theres folk in i Norige, och togho Kongelle med macht in i gen, SŒ bleeff thet doch pŒŒ sijdzstonne sŒ fšrlijkt, at konung HŒkon skulle giffua hertog Eric sina dotter, then han ŒŒret til fšrenne hade trooloffuat junkar Magnus konung Birgers son, och thetta skedde wintren ther epter, at forlijkningen war giordh i Helsingborg emellen konung Birger och hans bršdher, Epter thet nw [at] hertog Eric war kommen til roligheet, sŒ gaff han thet Tydzska hofffolket oorloff, och foor sŒ sielff sina pelegrims reeso til Room och annor stedes, Och thŒ han kom heem i gen, hšlt konung HŒkon hans och hans brodhers bryllop i Aslo, hertog Eric fick konungens dotter jungfru Ingeborg, och hertog Waldemar fick framlidne konung Erics dotter then ther och jungfru Ingeborg heet, och war konung HŒkons brodhers dotter, och thetta skedde widh trettan hundrad och tolff ŒŒr, epter Christi byrdh, Och epter thet at tesse tree bršdhrena, konung Birger och bŒdha hertogana hade skifft rikit sich emellen, och alle wille the fšra stoort stŒŒt, Ther fore lagdes mykin tunge och monga skatter vppŒ landet sŒ at bšndrena wordo platt vtharmade*, och fšr sŒdana beskatning skul, bleeff itt vplop pŒ Gotland emoot konung Birger fšr thet at han wille leggia them hšgre skatt vppŒ Šn the wore wane gšra ther vppŒ landet, och for samma sack skul jegade the konungen en gong ther aff landet, och slogho honom noghot folk i frŒ, Teslikes och the i SmŒland hoffuo sich vpp en konung som kallades Bugge, then them frelsa skulle aff thet stoora tyrannij som the lŒgho vnder, Šn thŒ at the hade ther ingen framgong med, ty at konung Birger lŠŠt snarliga fšrgšra samma Bugga, Onda fšrstar Šre landz plŒghor ther gudh straffar sitt folk med, Ther fore strijdha vndersŒterne aldrig better emoot them, Šn med ene san bekennelse [ath the haffua sŒdana fšrtient,] och en innerliga bšn in fšr gudh, ffšr ty gudh som then plŒghona haffuer lagdt them vppŒ, han kan och betzst tagha them henne i frŒ igen, Och gŒŒr thet lyckosameligare til fšr vndersŒtarne, at the bidia [gudh fšrlŒssa sigh, Šn at the skulle sielffue emooth hans bodh [104] grijpa til swerd,] Ty man seer wel huru thet plŠghar tilgŒ ther vndersŒterne wilia sielffue fšrdrijffua theres [ondha herrskap], the komma antingen sielffue ther šffuer om halsen, eller at the fŒ en werre i gen, Šn then war som the fšrdriffuo, Men ther the bidhia gudh at han wille vmwenda theres sinne, eller tagha them aff wŠghen, sŒ gŒŒr thet lyckosameliga til, epter thet gudh kan giffua them frooma fšrstar i gen, [ty konungens hierta Šr i gudz hand som Salomon sŠgher,] Anno domini Mcccxliij wordo the pŒ Gotland sŒ šffuereens med konung Birger at the bŒdhe aff stadh och land til hopa skulle giffua honom Œrligha, hundrade och tiyo lšdogha mark silff, sŒdana pauiment som ther vppŒ landet gick, och niyotiyo sŒdana mark i lšdhunxlama [x*: stridztungha], Teslikis loffuades honom ock at om the funno ther noghon malmbergh, thŒ skulle the giffua honom tridhungen aff then malm som the sielffue brute, Anno domini Mcccxiiij sadhe rikis rŒdh konung Birger itt nyytt huldskap och mandskap til, ffšr ty at sedhan then tretta war vpkommen emellan honom och hans bršdher, giordes ther mong forplichtelse pŒ huldskap och mandskap, Aff huilkit noogh merkiandes Šr at konungen altijdh baar fara fšr sina bršdher Šn thŒ at the woro forlijkte, Samma ŒŒr bleeff Erchebiscop Niels dšdh, och war thŒ en ganska dyyr tijdh hŠr i landet, och ŒŒret ther epter war sŒ mykin tordšn och liwngeeld, at sŒdana hade man icke hšrdt tilforenne, Anno domini Mcccxvj regnade bloodh widh Ringstadhaholm, Men ther fšlgde mykin bloodz vthgiwtelse epter, som Man nw fŒŒr hšra, NŠr gudh wil lŠtha komma noghro plŒghor pŒ land och stŠdher, plŠghar han gŠnt lŒtha noghor vnderlig teekn skee til fšrenne, Menniskiomen til en warnagel at the skola wetha straff wara for handenne om the icke bettra theras liffuerne, �Œret ther epter bleeff biscop Bryniolff i Skara dšdh,
	Samma ŒŒr begaff thet sich sŒ at Hertog Waldemar foor i frŒ Calmarne til Stocholm, och epter thet hans wŠgh lŒgh fram om Nykšpung, foor han ther in til sin brodher konung Birger, och wardt ther mechta wel vndtfongen, och bšdh konungen honom ŒŒter til sich i gen och hertog Eric med, Men hertog Eric baar en faara fšr [105] konungenom och wille icke fara til honom, Doch fortalde hertog Waldemar fšr honom huru wel han hade warit trachterat, sŒ at ther skulle ju ingen fare wara pŒ ferdom, Ther fore fooro the thŒ bŒdhe till Nykšpung epter konungens begeren*, Och thŒ the kommo noghot nŠr in emoot stadhen wordo the fšrwarade at konungen achtade them ondt, Men hertog Waldemar, toogh thet illa widh sich, och sade at the hade warit alt fšrmonge, som hade burit ondt emellen theres brodher och them, och ther fore bleeff thet intit achtat som them sades, vtan the foro til konungen, och wordo annamade som the hade warit gudz Šnglar, och om afftonen thŒ the skulle gŒ i seng, lagades thet sŒ Hertogarnes folk skulle alt haffua sina sengar i byyn, och thet bedreeff her Johan Brunke konungens drotzeet sŒ at hertogana woro aleena pŒ slotet, Och om nattena som the lŒgho i theras betzsta sompn, lŠŠt konungen slŒŒ vpp dšrena om them, och lŠŠt gripa them, och i thet buller som thŒ skedde, spoorde konungen hertogana til om the drogho til minnes HŒtuna leek, Nw war och en leek fšr handenne som icke war bettre Šn then warit hade, Och ther mett kastadhe han them i tornet, och lŠŠt hŒrdeliga bebinda them med hals jern och bultar, och bleeff hertog Eric ganska illa trachterat, Sedhan lŠŠt konungen gripa hertogarnes folk som i stadhenom lŒgh, och giorde sich strax reedho til at fara til Stocholm som hertog Waldemars folk inne hade, Men tijdenden woro allo redho tijtt kommen huru han giordt hade, Ther fore slogho the vthaff stadhen och driffuo honom til baka, sŒ at han moste dragha til Nykšpung i gen, och begynte sŒ hertogenes wener reesa landet emoot konungenom, Her Mattes war hšwidzman for vplenningana, her Karl fšr SmŒlenningana och her Birger fšr Westgšthana, och the forsamblades alle fšr Nykšpung, NŠr konungen thet sŒgh bewarade han tornet ther hertogana inne sŒto well med stark lŒŒss och bomar, kastadhe sŒ Nyklana i stršmen, bemannade slottet wel, och foor sŒ til StŠkaborg, och bleeff sŒ Nykšpungs slott hart belagt, Och sŒ swŠltes hertogana i hŠŠl, i tornet ther the sŒto, Och seyes hertog Eric icke haffua leffuat meer Šn tryy dygn vtan maat, ty [106] han war ganska illa slaghen och jemmerliga trachterat, Men hertog Waldemar seyes haffua leffuat i elloffua dygn vtan maat och dryck, Och haffuer thet vnderligha til gŒtt, konung Magnus LadulŒŒs, hade sin brodher konung Waldemar fŒngen pŒ Nykšpung och ther sŒte ock alle hans tre sšner fongne, fšrst konung Birger, och sŒ bŒdha hertogana, [Men gudh Šr bŒdhe vnderligh och rŠtthwijs i sijna doomar. etc.]
	ThŒ nw konung Birger sŒgh huru monge the woro som satte sich vp emoot honom, sende han bodh til sin son junkar Magnus som war i Danmark, at han skulle komma honom til vndtsetning, Samme junkar Magnus fick aff konung Eric sex hundrade resenŠrar, och kom draghandes vp til …stergštzland, ther mštte them konung Birger, SŒ kommo och hertogarnes folk emoot them widh SkŠrkin, ther bleeff konungen aff slaghen, och sŒ gaff han sich Œtt Westergštzland, ther woro monga bšnder fšrsamblade emoot honom widh Karlabyy, med them satte han i dagh i tree dagha, och som en part aff bšndrene woro heem farne epter fetalie, sloogh han til them som qwarre woro i en feelig dagh, och wordo ther ganska monga bšnder slaghne, Och thŒ han hade wunnet thet slaghet meente han at thet skulle nw ingen nššdh haffua, ther fore lŠŠt han leggia sitt folk kring om stŠdhrene i …stergštzland, Men her Knut porse som hšlt med hertogana, kom hasteliga pŒ them som lŒgho i Suderkšpung, och greep them til fongar, ThŒ thet Danska folkit som lŒgh i Linkšpung och andra stŠdher thet hšrde, droogho the heem i gen, ThŒ konung Birger thet fšrnam flydde han med sinne drštning til Gotland och lŠŠt sin son jwnkar Magnus bliffua qwar pŒ StŠkaborg, ther bleeff han aff hertogarnes folk strax bestallat, Men konungen wille gšra honom vndtsetning och sende i frŒ Gotland bŒdhe folk och fetalia, Thet fingo hertogarnes folk alt bort, SŒ beredde thŒ konungen annan gongen sijn skep, koggar och sneckior til med thet mesta folk som han kunde Œff stadh komma, och ther war her Johan Brunke hšwidzman fore, NŠr the kommo in emoot StŠkaborg, ther mštte them hertogarnes folk, brende vp theras skep och wordo them offuermechtige, och thŒ bleeff her Johan Brunke gripin, och Vlff [107] swalebeck, Lyder forss och Walram [skytta] med honom, The fšrdes alle til Stocholm och sattes ther i tornet, Och noghot ther epter kom rikesens rŒdh til hopa och skickade her Mattes [Kettilmundsson] til rikesens fšrstondare, hwilken ther foor strax kring om rikit och kom thet til stadhga i gen,
	Men the som bestallade woro pŒŒ Nykšpung toogho hertog Erics och hertog Waldemars dšdha croppar vp aff tornet, lagde them pŒ bŒŒrar och satte them vth fšr slottet, menandes wilia stilla them ther med, som ther vtan fšre lŒgho, sŒ at nŠr the skulle fŒ see theras herrar dšdha wara, skulle the intit mera strijdha fšr them, Men ther bleeff intit aff, ty at the som slottet bestallad hade, sade sich strijdha fšr hertog Erics sons skul, och ther med togho the hertogarnes croppar, fšrde them til Stocholm och begrooffuo them i Byiakyrkione, Noghot ther epter bleeff Nykšpungs slott vpgiffuit, och thet wardt sŒ nidherbrutit i grundh, Men the som StŠkaborgh inne hade, hšllo thet noghot lenger, fšr konung Birgers son skul then the ther vppŒ hade, doch pŒ thet sijdzsta nšdhgades the och at giffua slottet vpp, och ey med bettre wilkor, Šn at junkar Magnus moste gŒ vthŒff fšr en fonga, Men alle the andre gingo vthaff slottet med behŒldna hŒffuor, SŒ bleeff och StŠkaborg med noghor annor slott som konung Birger til hšrde i grund nidherbrutin, och junkar Magnus sendes til Stocholm, ther sattes han i hectilse, Och epter the aff Danmark hade warit med konung Birger thŒ han sloogh the monga bšnder i hŠŠl i Westergštzland som fšrberšrdt Šr, Ther fore fšrsamblade her Mattes rikesens fšrstondare alt thet folk som han Œstadh komma kunde, droogh ther med in i SkŒne och fšrderffuade thet heela landet i grund, och fšrde sŒ heem med sich i gen try hundradhe fŒngar, i bland huilka woro monge riddare, och ridders mŠndz mŠn, Sedhan stemde her Mattes alla the betzsta aff rikit til hopa i Stocholm, och thŒ bleeff her Johan Brunke, Vlff swalebeck, Lydher Ffosz och Walram skytta dšmde til stegel, och the sattes alle pŒ hiwl, Och Šr en gammul meening, at Brunkaberg fick ther nampn vthaff at her Johan Brunke bleeff ther steghlat,
	[108] ThŒ nw konung Birger som Šn thŒ war pŒ Gottland, fick thet hšra at her Johan och the andre woro steghlade, och at the Swenske reedde sich til at the wille sškia honom, och achtade honom ondt, ther fore flydde han til Danmark, och thŒ war konung Eric dšdh, och hans brodher Christoffer war konung epter honom, Men samme konung Christoffer war intit nŠr konung Birgere och drotning MŠrete, sŒ gšnstig som konung Eric warit hade, ty han sade at drotning MŠreta hans syster alrigh hade warit honom godh, Doch annamade han them i theres Šlendheet, och forlŠnte them en gŒrdh som heet Spikebergh och tw herede ther vnder, Men the Swenske togho Gottland in, Och epter Christi byrdh trettan hundrad och tiwgu ŒŒr, widh elloffua tusende jungfru tijdh, thŒ wardt hallen en herradagh i Stocholm, och junkar Magnus konung Birgers son, toogs thŒ vthŒff hechtilsen och bleeff sŒ almenneligha beslutat, at han moste dšš fšr sins fadhers misgerning skul. Doch vrsakade han sich noogh at thet war honom hšgeliga emoot at hans fadhers bršdher wordo sŒ aff dagha taghne, och war thet witterligit noogh at han intit war ther wŒllandes vthi, epter thet han pŒ then tijdh war i  Danmark, [SŒŒ] wardt och honom loffuat med swŒra eedher then tijdh han bleeff fŒngen at honom skulle intit skada til sitt lijff, Teslikes hade och bŒdha hertogana med rikesens rŒdh och heela adhelen noghor ŒŒr til fšrenne vthwald honom til konung, och giordt honom sin eedh ther vppŒ, Men alt sŒdana kunde intit hielpa, ty alle wore thŒ sŒ hatzske wordne pŒ konung Birger, at the wille jw hempnas thet pŒ sonen mŠdhan the icke kunde fŒ fadheren, Ty leeddes junkar Magnus, then ther en deyelig vng man war, in vppŒ helgeandz holman, och ther bleeff han halshuggen, och wardt begraffuen widh konung Magnus LadhulŒŒs sins fadherfaders graff, ThŒ konung Birger och drotning MŠreta fingo thet wetha bleeff theras sorgh teste stšrre och the liffde sedhan icke lenge, och wordo begraffne i Ringstadha.
	SŒ fingo nw alle tesse tre bršdhrena en skršpelig endalykt, the ther rikit til stoor skadha och fšrderff warit hade, och thet Šr itt [109] iemmerligit ting, at the skola wara skadeligha, som til nytto och gagn vpsatte Šro, Theres fadher konung Magnus LadhulŒŒs, meente sich wilia wel bestella om sin barn at the skulle komma til stort herradšme, och wara weldiga Ffšrstar epter hans dšdh, och at rikit skulle stŒ i fridh och roligheet, Men thet kom bŒdhe them och rikena til skadha och forderff, SŒ seer man huru stoor feel menniskios vpsŒtt och anslagh haffua, Monge meena sich wilia wel forsee sin barn, och giffua them ther med orsack och tilfelle til thet som ondt Šr, Hwar tesse tre bršdher hade warit mindre mŠn Šn the woro, hade thet warit bŒdhe them sielffuom och meniga rikena, til mindre, eller och ingen skadha, Men ther man sškier welle och herradšme, och icke stŒŒr sŒ i gudz fruchtan som thet bšr wara, ther warder thet sellan wel bekommandes, Och thet plŠghar endeels gemeenliga sŒ tilgŒ, at jw flere barn herranar haffua, jw skadeligare Šr thet, [effter thet, the sellan fšrlijka sigh well, och wilia alle wara lijka godhe, med mindre at gudh besynnerliga giffuer sina nŒdh, Ty moste man och alffuarlighe bidhia honom ther om,] Och med thenna twŒ hertogar, Eric och Waldemar, fick hertoga welle en enda i Swerige, ty alt sedhan haffua her inga hertogar warit, [vndantaghandes en som konung Magnus vpsatte, thet dogh icke bleeff warachtigt, som man her effter hšrande warder.] Men i en long tijdh tilfšrenne wore her altijdh hertogar, och synes thet haffua warit orsaken hwij sŒdana herskap niderlagdes hŠr i Swerige, at ther kom offta obestond, twist och twedreght vthaff, som tilfšrenna omtalat Šr.
	ThŒ nw konung Birger war rymd aff landet, och the Swenske hade fŒtt all slotten in, kallade her Mattes Ketilmundson rikesens rŒdh allan adhelen med noghro fulmyndogha aff hwario laghsagu, til Mora ting, Epter Christi byrdh trettan hundrad och pŒ thet nittonde ŒŒret pŒ Sancti Johannis baptiste tijdh, Ther bleeff thŒ, epter long forhandling, junkar Magnus hertog Erics son vthwald och hyllat til konung offuer Swerige, och thŒ war han ey Šldre Šn pŒ sitt tridhie ŒŒr, [samma ŒŒr bleeff konung Erich i Danmark dšdh och hans brodher Christoffer bleeff konung effter honom Och [110] tu ŒŒr ther effter] bleeff konung HŒkon i Norige dšdh, och hade ingen annan arffuinga epter sich, Šn thenna samma junkar Magnus som war hans dotter son, ther fore toogho Norske mŠn honom och til konung offuer Norige, Men epter thet han war sielff itt barn, stodh her Mattes fšr regementit, sŒ lenge han wexte vpp, Hans Modher, Hertoginnan war och mykit med i regementit, och war thŒ i mong ŒŒr ganska godh fridh i rikit, sŒ at alle forkoffrade sich, bleeff och konungens fatebur vpfylt med stora rijkedomar, Noghor ŒŒr ther epter bleeff en mechta stoor fegd och šrligh i Danmark, med konung Christopher, aff huilken feygde, Danmark kom i stoort twŒng, och the Holster med monga andra Tydzska junkare, fingo i pant fšr theras soldh, mong land och slott ther i rikit, besynnerliga hade the SkŒne inne, och twingades thet landet ganska hŒrdeliga aff the Holster, Teslikes wore the SkŒningar i stoor twŒng aff the Swenska, fšr ty the hade icke Šn thŒ vthgiffuit then summo som the plichtoge wore fšr theras fengelse, ty the woro try hundrade fŒngar, som her Mattes Ketildmundson hade fšrdt ther vthaff landet, som fšrberšrdt Šr, Epter thet nw at the i SkŒne sŒ trengdes pŒ alla sidhor, och inghen macht war i Danmark at komma them vthŒff sŒdana nššdh och twŒng, Ther fore beslutades thet sŒ at the skulle geffua sich vnder konung Magnus i Swerige, och han skulle kšpa landet hŠr vnder rikit, och lŠtha the Tydzska fŒ thet the [till] achters wore, Och thetta begynnades fšrst at handlas widh trettan hundrad och tw och trettiyo ŒŒr epter Christi byrdh Och thŒ bleeff Erchebiscop Olaff wijse dšdh, Och ŒŒret ther epter toogh konungen halff parten aff alla kyrkio tiyonder offuer heela rikit, til hielp at lšsa SkŒne in med, Och gaff konung Magnus fšrst vth fyra och tretiyo twsend lšdiga mark silff, kolnesk wigcht, och thet [fick] Greffue Johan aff Holsten, sedhan gaff han vth tiyotusend och sŒ tolfftusend lšdigha mark, som the breff ther vppŒ giffuin clarligha innehšllo, gaffz och sedhan meer vth, eller och som nogh troendes Šr, wardt affslaghen then summa som the SkŒniska fŒngar vthgiffua skulle fšr theres fŠngelse, SŒ at heela summan som SkŒne kšptes [111] med, lopp til siwtiyo tusend lšdigha mark silff, alt kšlnisk wigcht, Och giordes ther ganska stora fšrwarningar och fšrplictelse vppŒ, at SkŒne, Halland, Bleking, med Hwetenšš skulle til euigh [tijdh] bliffua vnder Suerige, som konung Waldemars eghin breff medh mongha Biscopars och Danmarks rikes rŒdhs breff ther pŒ vthgiffuen clarligha bewijsa, Aff huilken breff vthscriffterna Šn nw mongestedes finnas, Men fšrplichtelsen lydde sŒ, at om nŒghor Danmarks konung wille saka eller taala pŒ SkŒne, tŒ skulle alt Danmarks rikes rŒdh settia sigh vp emoot honom, Och then som konung skulle bliffua, skulle swŠria at han icke skulle taala pŒ SkŒne, Och skedde sijdsta beslutningen Anno domini 1343, och haffua sŒ wel tiyo eller tolff ŒŒr sigh fšrluppit ifrŒ thet kišpet fšrst giordes, och sidsta peningen vthgaffs, Och ther med hadhe tŒ konung Magnus frijt inne Suerige, Norige och SkŒne, Och stodh tŒ i alla motto ganska wel till i landet, och her Mattes Ketilmundson stodh fšr regementit, och effter thet at konungen war nu sŒ til Œlders kommen, at han skulle gŒ vppŒ gifftermŒl, therfšre wardt honom bestelt en jungfru vtaff Frankarijke, en Greffua dotter som heet Blanka, Och bleff konung Magnus kršnter i Stocholm Effter Christi byrd Trettanhundrat fem och trettiyo ŒŒr, TŒ han war widh Nitton ŒŒra gammal, Och Œret ther effter gaff han thet sšdhra slottet eller tornet i Stocholm ther til, at ther skulle byggias Swartabršdhra clšster vtaff, Och med samma drotning Blanka Œtte konungen twŒ sšner Erich och HŒkon, och tre dšttrar, Samma ŒŒr tŒ konung Magnus kršnter war reedh han sina Erics gatu, och gaff westgšthom i bland annat then lagh at ingen Christen skulle selias til trŠldom, som alt in till then dagh skeedt war, Hadhe och konung Birger sŒdana lagh vthgiffuit som fšrberšrdt Šr, SŒ finnes och Šn nu konung Magnuse laghbook som han Sšdhermannom giffuit haffuer, Anno domini Mcccxli bleff Erchebiscop Pedher dšdh, huilken ther hadhe warit en swartmunk i Sichtuna clšster, Anno domini Mcccxliiij bleeff her Vlff S. Birgitte man dšdh,
	TŒ konung Magnus hade frijt fŒnget SkŒne in, och war en [112] weldigh konung offuer Suerige, och Norige, och war widh trettiyo ŒŒr gammal, och her Mattes KŠtelmundson dšdh war, begynte han sielff regera, och lŠt icke regera sigh aff androm som alt in til then tijdh skeedt war, Och kom sŒ med tijdhen ther til at regementet wardt icke sŒdant som thet skulle, ty konungen (effter som wŒra Suenska cršnekor almenneligha innehalla) wende sigh til lššszachtigheet, begynte fšrachta the gambla, och halla sigh in till the vnga, och therfšre kunde thet icke lenge gŒŒ wel tijl, fšr ty ther gott regemente wara skal, ther moste fšrfarenheeten wara med, huilken meera finnes nŠr the gambla Šn the vnga, Ther the vnge Šn vnderstundom haffua wilian godh, sŒ kunna the dogh sŠllan giffua bestŒndigh rŒdh vth, til gott regemente, Men the gamble som aff fšrfarenheetenne fšrnummet haffua, huar bestŒnd eller obestŒnd affkomma plŠghar, the kunna bestondoghare rŒdh vthgeffua, effter thet the med Œlderdomen fšrstond och fšrfarenheet fŒŒt haffua, Doch sŒdana achtadhe konung Magnus intet, Ty kunde thet och icke lenge stŒ wel til, SŒ lenge han leet regera sigh aff androm war hans regemente hšgeligha prijsat, och thet waradhe widh sex och tiughu ŒŒr, Men thet regemente som han sedhan fšrdhe i tiughu ŒŒr warder hšgeligha lastat, Medh tijdhen tenkte han och til at betwinga Ryssar och Careler som altijd giorde skadha in pŒ hans land, fšrsamblade mykit folk, bŒdhe inlŠndska och vthlendska, sŒ at han och hadhe Greffue Henric aff Holsten med sigh, Om thenna samma Ryssa reeso, hadhe S. Birgitta som tŒ leffde mykit bekymber, Hon sadhe sigh haffua wppenbarilse, huru thet šrligitt skulle best gŒngas igenom, Hon sadhe konungenom fšre, huadh folk han haffua skulle, om hans lycka skulle gŒ wel, hon sadhe honom och thet fšre, at hans reeso skulle icke lyckas om han icke fšlgdhe hennes vppenbarilse effter, Men konungen achtadhe thet intet, vtan hšlt thet (som thet och syntes) fšr itt lšst qwinno snack, SŒ hadhe hon och altijdh nogh bestella med thenna konung Magnus, och straffadhe honom fšr hans leffuerne, handel och anslagh, och alt sadhe hon sigh gšra aff vppenbarilse, som hennes vppenbarilse [113] bšker nogh vthwijsa, Men sŒdana vppenbarilse achtades intet sŒ hšgt, medhan hon leffde, som sedhan skedde, tŒ PŒwen hade henne gillat och stadfest, huilkit doch pulsambligha til geck, Ty monghe lŠrde mŠn satte sigh ther emoot och hšllo thet fšr dršmer, som thet och lijkast Šr, ThŒ nu konung Magnus redha war, drogh han med en ganska stoor macht emoot sina fiendher, och hadhe med thet fšrsta stoor framgŒng, sŒ at han wan Rysserne aff thet slottet PekensŒre, tŒ man screff ŒŒr effter Christi byrd Mcccxlviij, Och hade han sŒ bekrechtat sina fiender at the moste geffua sigh honom i hŠnder, Men han lŠt bedragha sigh med en falsk dagtingan, Honom loffuades silffuer och gulld šffuert nogh, och ther medt gaff han them lšss som han bekrechtat hadhe, Och thet fšrdršgdes och fšrhalades sŒ lenge medh honom, at Ryssanar fšrsambladhe sigh en ganska stoor hŠr aff Lettogher och Tattare, och fšllo honom šffuer hasteligha ther han lŒgh, med sin skep och hŠŠr, och bestalladhe honom sŒ at han icke vndkomma kunde, med mindre, han moste graffua sigh med stoor farligheet itt vthlop aff enne €lff ther han vthi lŒgh, sŒ at han kom til sišss igen med sin skep, och moste sŒ fara heem igen med lijthen prijs, Ryssanar fingo sŒ slottet Pekensara igen, och the Suenske som ther wppŒ wore, wordo jemmerligha ihŠŠl slagne, Och effter at konungenom sŒ misgeck, i tesse fegd, gick thet rychtet vth at thet skedde fšr then skull at han icke lyddhe S. Birgitte rŒdh effter, Aff huilkit hennes vppenbarilse ingen lijthen styrkelse fingo, sŒ at alt thet hon sedhan sadhe om samma konung Magnus och annat meer, som hon sadhe sigh haffua vppenbarilse vppŒ, thet wardt aff mongom gillat, och stoor macht giffuin, lijka som thet hade kommit att himmelen, som hon och sielff sadhe, Aff thenna vthreeso bleff konung Magnus mykit til achters, sŒ at han nšdgades settia them slott och land i pant fšr theras sold som medh hade warit, Somblige cršnekor hŒlla sŒ at Greffue Henric aff Holsten hade Calmare inne, kan hendha at han fick thet in i tesse reese, och hadhe thet sedhan lenge i sitt wold, Til samma vthreeso lŠŠt konungen vptagha altt Roomskott i sijn [114] land, aff huilkit nogh merkiandes Šr, at han haffuer <hafft> en stoor bekostning, wardt och landet swŒrligha betungat med stoora och monga beskatningar, SŒ kom thet dogh pŒ thet sijdsta till itt vpslagh och fšrlijckning emellan thenna konung Magnus och then stoora fšrstan aff NogŒrd, sŒ at vptecknat wardt en rŒgŒng emellan Rysseland och Suerige, ther Ryssanar alt sedhan haffua pŒ taalat, och wilia haffua borth en stoor deel aff Carelen, medh samma RŒgŒng, Men thet man haffuer medh swerd intaghit, lŠter man icke gerna medh dagtingan bortgŒŒ, Effter Christi byrd Trettanhundrat och fŠmtiyo ŒŒr war then stoora Pestilentzien hŠr i Suerighe, som kallades Digre dšdhen, thet Šr then Stoore dšdhen, somblighe kalla honom swartadšdhen, Samma Pestilentzia gick sŒ gott som šffuer heela werldenna, Och tu ŒŒr tilfšrenne war hon begynnat i Indien, och gick sŒ šffuer alt, och dšddhe sŒ jemmerligha at minsta parten bleff leffuandes i werldenne, Mong huuss och byiar bleffuo platt šdhe, thet man Šn nu mongestedes see mŒ, Ther nu stŒŒr skogh som fšrra bodde folk, SŒdana plŒghor skola lŠra oss huadh gudz wredhe haffuer innebŠra, sŒ fšrgifftigt war wedhret, at ther dšddhe bŒdhe fŠŠ och folk,
	I thenne konung Magnuse tijdh wart sŒ beslutat at alle kšpmen som spetzerij fšrde hijt i landet, the skulle medh huart fyratiyo marka werde, fšra ena lšdugha mark silff, huilka the pŒ myntet bŠra skulle, och tagha igen halff fŠmte mark, sŒ gott war myntet an tŒ pŒ then tijdhen, Och thetta skedde pŒ thet myntet skulle fšrškas i landhet, Samma stadga wardt offta sedhan fšrnyiat,
	SŒsom til fšrenne beršrdt Šr, at konung Magnus gaff sigh til lššsachtigheet och til sŒdana obeqwemligheet (effter som itt almenneligitt rychte vth gick) at i bland Christit folk icke war lofflighit sŒdana tenkia eller taala, mykit mindre at bedrijffua, Och  wart han offta fšrmanat til fšrbettring, Šn tŒ (som historierna seyia) ther fšlgde inghen bettring effter, vthan hans leffuerne bleeff meer och meer vthropat, Fšrachtadhe han och sitt rikes rŒdh, och togh sigh rŒdgiffuare effter sitt sinne, och snarast sagdt altt ondt [115] fšrdes vth om honom, Men huru ther om haffuer warit i sanningene mŒ gudh weta, som alles theres domare Šr, S: Birgitta haffuer nogh hafft medh honom bestella, och aff hans regemente haffuer hon taghitt stoor tilfelle, at tala om herrar och fšrstar, och alt skulle thet wara aff vppenbarilse som hon sadhe, Ther hon straffadhe honom fšre, war thet, Han war then helgha kyrkios stadghar olydigh, Han war en bansman, lyst i pŒwans ban, och achtadhe intet ban, ty han war en kŠttare, Han war en vppenbara meneedhare, Han ladhe mykin oskŠlig tunga pŒ landet, Han leet oskickeligha Clereker komma til kyrkiones lŠŠn och prebendor, Och han giorde mykit emoot Sueriges lagh, och godha sidhwŠnior, Han leeth huarken lagh eller rett skee i landet, och annat sŒdana meer kastadhe hon honom fšre, Och enastadz sŠger hon, at Jungfru Maria befalte at rikesens rŒdh skulle sŠttia sigh vp emoot konungen, och settia honom aff regementet, om han icke wille bŠttra sitt liffuerne, SŒdana gaff hon och rikis rŒdh in, och winladhe sigh ther om, at alle skulle komma i then meningen, Men thet Šr nogh befructandes at then Jungfru Maria som S: Birgitta haffuer skuttit vppŒ, haffuer icke warit then sanskylligha, effter thet hon wille vpueckia tuist och tuedregt, €r och sŒ nogh troendes at thet haffuer icke aldelis retth wordet handlat med thenna konung Magnus och jw meera S: Birgitta haffuer hafft hŠr medh bestella, jw mindre Šr thet til troendes, SŒ scriffua doch somblighe, om thenna konung Magnus, thet S: Birgitta och bekenner, at han haffuer gerna hšrdt messo, gŠrna lŠsitt och fastat, och aff gudheligheet i en longh tijdh icke welet gŒ i sŠng medh sinne Fšrstinno, ther hon och skulle medh thet fšrsta haffua giffuit samtyckio til, Och han Šr sŒ ther offuer komin pŒ fall, NŒghon skull kan han wel haffua hafft, men ganska illa haffuer han wordet vtfšrd, huilkit och mykit ther aff kommit Šr, at han war i PŒwans ban, och Interdict, eller fšrbodh, war kommit offuer landet fšr hans skull, och stodh lenge, Ty han baar vp Romskottet, och hšlt thet inne medh sigh, huilkit altijdh til Room sendas plŠgadhe aff hans land och rijke, SŒ hadhe han och gripit [116] Biscop Hemming i �bo, men fšr huad saak, weth man icke, huilkit, och effter som tŒ tijdhen til sadhe, wart rechnat en bans gerning, Effter thet han nu inthet achtadhe sŒdana ban eller Interdict, thet doch alle andre rechnadhe hšgt, ty wart han hallen fšr en šffuergiffuin man, och taalades alt ondt om honom, och hans leffuerne, Men stšrsta agget och hatet emellan rikesens rŒdh och honom gick ther aff, at han fšrachtadhe Adhelen, och the gambla, Och togh vnga the som aff ringa slecht woro, i sitt rŒdh, och satte them lŒngdt fram šffuer the andra, Thet rikesens rŒdh och menigha adhelen, storligha mishagadhe,
	Therfšre pŒ thet the skulle fŒ tilfelle at settia honom aff regementet, gingo the til och vthwalde Junkar Eric, hans son til konung offuer Suerige, som icke meer Šn fŠm ŒŒra gammal war, och Junkar HŒkon som itt ŒŒr yngre war giorde the til konung offuer Norige, Een part meena at thetta koret skedde med konungens och drotningenes samtyckio, Men een part seyia at thet war them emoot, thet fast lijkare Šr, SŒ hadhe och konung Magnus vpsatt en sin tienare then aldelis effter hans sinne war, doch vng och <aff> ringha bšrdh, Honom satte han vp fšr en hertoga eller hšffuitzman offuer alla andra i riket, och fick honom all besta slott och feste in, emoot rikesens rŒdh, och han kallades, hertog Benct, Och Junkar Eric wille han icke rekna fšr konung, vthan fšr hertoga, Ther ouilien meer och meer fšrškades vtaff, Och sedhan Junkar Erich kom til nŒghon Œlder, hšlt rikesens rŒdh sigh in til honom, then the fšr konung vthwaldt hadhe, Och kom sŒ till en stoor feyd emellan fadheren och sonen, Och then fšrberšrda hertog Benct konungens tienare som sŒ hšgt vpsatt war, driffuo the Suenske aff landit til SkŒne, Och drotning Blanka foor fšr hans skull til konung Waldemar i Danmark, och begieradhe hielp at han motte komma in i riket igen, Men ther bleeff inthet vtaff, ty the Suenske slogho honom i hŠll i SkŒne, Och i samma reeso loffuadhe drotningen thet vth at konung Waldemar skulle fŒ SkŒne ighen, om han wille fšlia hennes wilia effter, Och i sŒ motto bleeff fšrst handlat ther om, huru SkŒne skulle komma [117] ifrŒ Suerige igen, Och konung Waldemar fšrsumadhe thet intet, ty han wille gerna haffua thet igen, Och war thet en stoor neesa, at drštningen skulle i sŒdana werff vtsendas, Manfolk och icke qwinfolk skulle haffua thet Šrendet vthrettat.
	TŒ nu feydhen hadhe en tijdh long, stŒdt emellen konung Magnus och hans son konung Eric som rikesens rŒdh hade med sich, och mykin skadhe och fšrderff [i riket] skeedt war, sŒ kom thet til itt vpslagh, Och wardt itt herramšte hŒllet i Jenecšping til huilkit mšte kompne wore, hertog Albrect aff Mekelborg som hade konung Magnuses syster til fšrstinne, och Greffue Adholff aff Holsten som hade hans syster dotter, Ther bleeff thŒ saken fšrlijkt emellen konung Magnus och konung Eric, sŒ at alt skulle wara en afftalat sack, hwad then ene parten hade fšrargat pŒ then andra, och ther bliffuo thŒ landen skipt them emellen, SŒ at konung Eric fick SkŒne, Bleking, Sšdhra Halland, alt SmŒland, Calmare, …stergštzland och �bo sticht, Men konung Magnus behšldt Stocholm och alt Vpland, …land, Gotland, Westergštzland med Wermeland, Daal och Nšrra Halland, Och i samma mšte wardt beslutat at konung Magnus skulle leeffrera i frŒ sich, all the breff som lydde pŒ SkŒne, huru thet vnder Swerige kšpt war, Ffyra biscopar och fyra aff the ypperste i bland ridderskapet skulle haffua them i fšrwaring, Men thet kom intit ther til, Ffšr ty konung Magnus fick icke breffuen i frŒ sich, [och ther aff kan wel merkias at Rijkesens rŒdh hade ther en fara fšre, at k. Magnus skulle lŠta k. Waldemar fŒŒ breffuen som dršttningen vtloffuat hade,] Thenna dachtingan och herramšte skeedde epter Christi byrdh trettanhundrat siw och femtiyo ŒŒr, om wŒrena widh Sancti Marci Euangeliste tijdh, Och Šn thŒ at konung Magnus hade fŒtt sin part aff riket, sŒ Šr doch noogh merkiandes aff then stadhga [som stŒŒr i Edzšres balken i Stadz laghen then] konung Eric giorde med rikesens rŒdh i Stocholm pŒ Sancte Katherine tijdh pŒ samma ŒŒr, at samme konung Eric haffuer warit mechtigare och mera affhallen Šn hans fadher, Annars hade jw konung Magnus wordet i samma stadhga med benemd besynnerliga mŠdhan thet skeedde [118] i Stocholm som pŒ hans deel fallen war, Doch thet Šr clart pŒ tagha at sonen achtades meer Šn fadhren, Stadhgen som nw om talat Šr, lydher emoot them som gšra sampnat emoot borgamestere och rŒdh och Šr insat i stadzlaghen.
	Epter nw at konung Magnus och hans fšrstinna fornummo at theres son vexte meer och meer til, och the wordo forachtade, Šn thŒ at theras son hade them likwel fšr šghon, [vndantaghandes at han war hogst i regimentit,] sŒ tenkte the til [(effter som en almennelig mening war)] huru the skulle komma honom om halsen, pŒ thet at rikesens rŒdh icke skulle haffua sŒdana bijstond aff honom, Kalladhe sŒ honom til sich, vnder thet skijn at the wille haffua noghon wenligh handel med honom, och noghro aff rikesens rŒdh med honom, Ther gaff thŒ hans modher honom en dryck, aff hwilkom han fick sin dšdh, sŒ at tiwgho daghar ther epter bleeff han dšdh, Och thŒ han kŠnde sich wara forgiffuin, sadhe han, at the som hade fšdt honom til werldenna, the woro och the som honom skilde widh werldenna.
	Anno domini Mccclx bleeff Erchebiscop Hening dšdh, ThŒ nw konung Eric dšdh war, kom konung Magnus Œter til macht i gen och bleeff weldig offuer heela rikit, Doch loffuade han thet vth med stoora eedher och forplichtilse, at han skulle better skicka sich ther epter, Šn han til fšrenne giordt hade, [rikesens rŒdh giorde och honom ighen stoor fšrplichtilse,] Men ŠŠ huru stoor fšrplichtilse ther skedde pŒ bŒdha sidhor, sŒ lŒgh doch likwel hatet qwart i hiertat, och ingen parten vndte then andra gott, ty at konungen war illa til fridz med rikesens rŒdh fšr thet the hade satt hans son honom šffuer hoffuudet, Och rikesens rŒdh hade en ond wilia til honom fšr thet han hade fšrgiordt theras konung, Ffšr sŒdana ondd wilia skul, begynte konung Magnus, som noogh troendes Šr, halla sich in til konung Waldemar i Danmark pŒ thet han skulle wara teste mechtigare emoot rikesens rŒdh, at the icke skulle kunna gšra honom sŒ meer, som the fšrra giordt hade, Och thŒ begyntes, vtan twiffuel, handlas om gijfftemŒŒl emellen konung HŒkon och konung Waldemars dotter, Men [119] konung Waldemar war konung Magnuse fšr cloock, lockade och lismadhe, och (til ewentyr) trugade med, sŒ lenge han fick alt SkŒne i gen med all breff som ther vppŒ vthgiffuin woro, Och Šr intit twifflandes at konung Waldemar jw haffuer loffuat honom stoort bijstond emot hans owener, Och ther aff at han lŠŠt sŒ bedragha sich, bleeff han kallat Smeeck, Och epter thet at han hade nw sŒ bebundet sich med konung Waldemar, begynte thet rychtet vthgŒ, at bŒdha konunganar skulle haffua thet i sinnet, at the wille fšrderffua theres rikes rŒdh, Och konung Waldemar giorde sŒ redho med mykit folk, fšll in i SkŒne, bestallade slotten och toogh landet in, Men konung Magnus lŠŠt sŒ bemerkia sich som han wille vndtsetia landet, doch gick thet sŒ longsamt til at noogh merkias kunde at thet icke war hans alffwar, [vthan at thet skedde med hans wilia, ellies hade han warit mectigh nogh til at fšrsuara thet, ty han hade Suerige, och Norie och SkŒne inne, ty hade k. Waldemar intet skaffat emooth honom,] SŒ hade och konung Magnus thet sŒ bestelt at konung Waldemar skulle fara til Gotland och straffa them ther vppŒ landet, Men hwad saken haffuer warit ther til, kan man icke retzliga weta, Somblige seya doch, at han lŠŠt thet gšra fšr then skul, at the ther vppŒ landet icke wille giffua honom sŒdana skatt som han begierade aff them, Doch ŠŠ huru ther om Šr, thet Šr jw clart at han haffuer hafft en ond wilia til them, och kunde sielff icke [fšr rikesens rŒdz skull icke] fŒ straffa them som han wille, ty lŠt han thet en annan gšra, Samme konung Waldemar fšrderffuade Gotland i grund, Tree reesor pŒ en dagh wan han them offuer ther vppŒ landet, och wordo slaghne xviijc bšnder pŒ Sancti Jacobi affton Anno domini Mccclxi, ThŒ fšrderffuades landet sŒ, at thet aldrigh kom til sŒdana macht sedhen som thet war til fšrenne, Thet war i fšrtijdhen itt mechta rijkt land, ty ther hade warit stapulen i …strasiššn, Men nw bleeff thet forderffuat, Och lŠŠt konung Waldemar fšra [alla] rijkedomar ther aff landet, oseyeligit gul och silff, Doch kom thet honom intit til godho, ty skeppet bleeff borta som thet war vppŒ, Satte han och sina fogdar och befalninges mŠn ther vppŒ landet, Men the [120] bliffuo ther icke lenge fšrra Šn bšndrena slogho them i hŠŠl, SŒ skinnade och konung Waldemar …land, brššt ther slottet nidh, och ther bliffuo vc bšnder i hŠŠl slaghne, och landet platt fšrderffuat, Thet behagade rikesens rŒdh och the Swenska flere ganska illa, [och wordo sŒ mykit werre till fridz Šn the fšrra woro,] at konung Magnus lŠŠt sŒ bortgŒ SkŒne och fšrderffua cronnones land, Hade the och monga andra saker emoot honom, Hans onda liffuerne [ropades] openbarliga* [vth] mongom til fšrargelse, [och thet rychtet gick vth om honom, at han icke hade annat i sinnet, vthan at fšrderffua rijkit i grund,] Ther fšre kom thet thŒ ther til, at the Swenske wende sich in til konung HŒkon, konung Magnuse son, hyllade honom fšr sin konung, som the hans brodher til fšrenne giordt hade, och kommo honom ther til at han lŠŠt gripa sin fadher [i Calmarne kyrkio, pŒ S. Martini dagh,] och han bleeff satt pŒ Calmarne slott, Och bleeff thŒ sŒ handlat at konung HŒkon skulle haffua hertogh Albrictz aff Mekelborgh frenko, jungfru Elizabeth Greffue Henrics syster aff Holsten, och šffuergiffua konung Waldemars dotter then han til fšrenne troloffuat hade,
	Men thet skal man her weta at historie scriffuarene dragha icke aldeles šffuereens, huru mett thetta gifftermŒŒll tilgonget Šr, Somblige seya sŒ, at Greffue Henric jungfrunes brodher skulle pŒ then tijdh haffua hafft Calmare i pant thŒ thetta gifftermŒŒl bebundet wardt, och at thet skulle haffua skeedt med konung Magnuse samtyckio och med sŒdana fšrplichtilse, at om samme Greffue Henric lŒte thet icke haffua framgong, thŒ skulle han mista Calmare som han fšr ena stora peninga summo i pant hade, och ther til skulle han wara fšrfallen til sextiyo tusende mark silff, huilka han konungenom giffua skulle, Men konung Magnus hade pŒ then andra sidhon sŒ fšrplichtat sich, at om han icke lŒte gifftermŒlet gŒ fram ,thŒ skulle alt hans ridderskap wara frijt i frŒ then eedh och huldskap som the honom plichtoge woro, och the skulle thŒ wenda sich til Greffue Henric, til huilkit ridderskapet sich med swŒra eedher forplichtat hade, Men somblige Cršneke scriffuare beršra intit om sŒdana forplichtilse, [121] Doch ŠŠ huru ther om wara kan, thet Šr jw clart noogh, at rikesens rŒdh haffua mŠst begŒŒt thetta gifftermŒlet, at the alle skulle warda teste mechtigare emoot konung Waldemar som SkŒne inkrechtat hade, och wordo monge aff them vthskickade som jungfruna inhemta skulle, Men konung HŒkon wende sich til itt annat sinne och gaff sin fadher lššsz i gen, och sŒ begynte Œter konung Magnus handla med konung Waldemar om hans dotter jungfru Margaretha, at konung HŒkon skulle fŒ henne til fšrstinne som til fšrenne beslutat war, Och thŒ som fšrst bleeff handlat om thetta gifftermŒlet, epter som en part meena, huilkit och noogh troendes Šr, thŒ lŠŠt konung Magnus, konung Waldemar fŒ SkŒne i gen til morghongŒffuo pŒ thet at gifftermŒlet skulle jw gŒŒ fram, Men thet war alt fšr stoor och en skadhelig morghongŒffua, sŒdana morgongŒffuor plŠghade til fšrenne icke giffuas, Then gambla Westgšta laghen haller sŒ inne, at konungens morghongŒffua skal icke wara hšgre Šn til tolff mark gul, Mark gul plŠghade reknas pŒ lxxij Vngerska gyllene, [Men thenna morgongŒffuan war altt fšr stoor, och Šr klart nogh at om SkŒne haffuer sŒ wordit handlat, at k: Walde: skulle sielff tagha thet in, Ty k: Mag: war icke sŒ mechtig at han kunde lŒta honom thet vp, icke wille han heller lŠta bemerkia sigh ther med, at han skulle sŒ lŒtha thet gŒ borth, Doch war thet hans wilie, annars hade han icke med retthen antwardat breffuen i frŒ sigh. Men] huru thet retzliga tilgŒtt Šr med bŒdhen thenna gifftermŒlen Šr icke aff Cršneke scriffuarene sŒ liwsligha fšregiffuit, som thet wel behšffdes, Doch thet kan man jw clarliga merkia, at rikesens rŒdh wille thet gifftermŒlet med Greffue Henrics syster skulle framgŒ och thet andra gšras om intit, Men konung Magnus giorde thet ogilt, och lŠŠt sin son fŒ konungens dotter i Danmark, SŒ Šr icke heller thet i Cršnekerne clarliga vthtrycht, om konung Magnus loffuade SkŒne borth fšrra Šn noghot wardt talat om thetta gifftermŒlet, eller skedde thet och alt til lijka, Troligast synes thet wara, at thŒ konung Magnus wille fšrbinda sich med konung Waldemar, at han skulle wara teste mechtugare emoot rikesens rŒdh, [som tilfšrenne [122] sagdt Šr,] thŒ haffuer wordet handlat om thetta gifftermŒlet, och konung Waldemar som listigh war haffuer sŒ lockat och lismat fšr konung Magnus at han lŠŠt gŒ bort SkŒne. 
	ThŒ nw sŒdana sendebodh som ther til hšffdes, woro fšrskickat hŠr vthŒff rikit til Holsten, at hemta Greffue Henrics syster som vthloffuat war, thŒ hade konung Magnus thet sŒ bestyrt at konung Waldemar skulle fšrhindra then brudha skaran, huilkit och sŒ skedde, Om hšsten thŒ the seghlade i frŒ Traffminne, fšrsatte wedhret them in vnder Danmarks sidhona, och konung Waldemar lŠŠt tagha them fatt och forskickade them om kring pŒ sin slott i fŠngelse, Men hertog Albrect aff Mekelborg, [som hade k. Mag. syster Euphemiam,] och som noogh troendes Šr, Greffue Henric med, giorde sich redho med allo macht och fšllo in i Danmark och giorde ther [i fiorton wekor, med rooff och brand] stoor skadha, sŒ lenge at konung Waldemar epter long fšrhandling gaff them lššsz i gen, ThŒ nw hertog Albrict hade fŒt jungfruna lšsa, med the andra som med henne wore, lŠt han the Swenska fara heem i gen til Swerige, at the skulle halla konung Magnus ther til, at fultgšras motte med thet gifftermŒŒl som vthloffuat war, Men thŒ the heem kommo, wordo the intit wel vndtfŒngade, vtan konung Magnus fšrdreeff them vthaff landet, och monga andra flere som honom plŠghade straffa fšr thet onda liffuerne han fšrde, och fšr thet han hade SkŒne sŒ skemeliga bortgŒ lŒtet, [och annat meer,] SŒ at the woro fyra och tiwghu the beste i rikit som han fšrdreeff, i bland huilka wore, Biscop Niels aff Lincšping, her Niels Stureson rikesens drotzste, Boo Jšnson som sedhan bleeff drotzste, her Karl Antra, her Karl aff Vlffasom, her Eric Karlson, her Benct Philpuson, med andra friborna mŠn til fyra och tiwghu, huilke alle moste flyy landet, The kommo fšrst til Gotland och woro ther en winter šffuer, sedhan gŒffuo the sich til hertog Albrect i Mekelborg, hwilkin ther vndtfŒngade them wel, och behšlt them en tijdh long nŠr sich, Men the Swenske hade bodh och breff til konung Magnus och begierade hans wenskap, och at the motte komma til theras arff och eghet i gen, [screff och hertog Allbrect [123] fšr them,] doch kunde thet alzintet hielpa, Och sŒ lŠŠt thŒ konung Magnus thet gifftermŒŒl emellen hans son konung HŒkon och jungfru Margarethe konung Waldemars dotter, haffua framgong, Bryllopet stodh i Kšpmanna haffn Anno domini Mccclxiij, [och hastades fast med thetta bršllopet, ty jungfrun war icke meer Šn pŒ sitt elleffte ŒŒr] Och widh then tijdhen noghot fšrr eller sedhan bleeff drštning Blanka dšdh,
	ThŒ nw the Swenske som landflychtige woro sŒgho at them intit war til fšrhopandes, at the skulle kunna fŒ wenskap i gen, sŒ wende the sich til itt annat sinne, och scriffuo konung Magnus openbara feyde til, och hyllade sŒ hertog Albrectz son, then vnga hertog Albrect som war konung Magnuse syster son, fšr theras konung, Men sombliga Cršneker halla sŒ, at thŒ konung Magnus giorde thet gifftermŒŒl som vthloffuat war med greffue Henrics syster aff Holsten, om intit, thŒ wende rikesens rŒdh sich i frŒ honom intil samma Greffue Henric til hwilkit the sich med swŒra eedher och lšffte beplichtat hade, at han skulle wara theras konung, Och konung Magnus skulle settias vthŒff regementet, Och lŠŠt Greffue Henric starkeliga befesta sich pŒ Calmare, Men epter thet han war en gammal och fšrlidhen man, ther fšre wille han icke annama konunga wellet, Šn thŒ thet honom loffuat war, vtan bestelte thet sŒ, at the Swenske skulle wenda sich til en aff hertog Albrectz sšner, SŒ vthwalde the thŒ hans son nŠst then Šldzsta, Och seya somblige Cršneko scriffuare, at thŒ jungfru Elizabeth som konung HŒkone fest och troloffuat war, sŒgh sich warda fšrachtada, wille hon aldrig annor gifftermŒŒl begiera, vtan gaff sich til thet nyia ordan i Wadzstena som Sancta Birgitta thŒ begynnat hade, ther bleeff hon dšdh,
	ThŒ nw rikesens rŒdh hade vthwaldt then vnga hertog Albrect til konung, begynte hans fadher then gamble hertog Albrect tenkia til huru han skulle fšra honom in i rikit, giorde sŒ redho med skip och folk, och all then deel som ther til hšrde, och fšrde honom fšrst til Gothland, ther bleeff han strax aff the Swenskes tilskyndan anamat fšr konung, Ther nest kom gamble hertog Albrect med sin [124] son til Stocholm, ther bleeff thŒ en almennelig herradagh i huilkom konung Magnus wardt almenneliga aff sat, och dšmd i frŒ konunga dšmet, och hertog Albrect hans syster son bleeff eendrechteliga vpsatt <och> vthropat fšr Sweriges konung, pŒ Sancti Andree dagh, Epther Christi byrdh trettan hundrat tryy och sextiyo ŒŒr, Och wordo monga saker fšregiffna fšr hwar skul konung Magnus dšmdes i frŒ rikit, och Šro tessa, Ffšrst fšr sitt sleema liffuerne skull ther alle stygdes widh, Teslikes hade han i long tijdh warit banlyst, ban šffuer ban, men han fšrachtade thet, Han lŠŠt fšrderffua Gotland och …land Crononnes land, han betungade landet med monga olagligha beskatningar, Han lŠŠt bortgŒ Halland och SkŒne som vnder [Suerigis Crono] sŒ dyyrt kšpte wardo, Han lŠŠt hwarken lagh eller rett haffua gong i rikit, Han hade i sinnet plat fšrderffua rikesens rŒdh, Han hade sŒ offta gŒŒt emoot sina eedher och lšffte, Han hade fšrbundet sich med konungen i Danmark til rikesens skadha och fšrderff, Och mong annor stycke vordo fšregiffuen, fšr huilken han lagliga dšmdes i frŒ rikit, och epter thet hans son konung HŒkon war eens til sinnes med sin fadher, ther fšre wille the Swenske icke heller behalla honom fšr theras konung, Doch wardt saken sŒ fšrlijkt at konung Magnus skulle haffua en deel aff rikit sich til vppehelle i sin liffz tijdh, Men konung Albrect skulle bliffua widh konunga wellet, [och ther skulle konung Magnus haffua giffuit sigh til fridz med, som en part meena. Men] Somblige seya at konung Magnus gaff sich til ingen fšrlijkning med konung Albrect vtan stoodh honom strax med allo macht emoot, hwilkit fast lijkt Šr at sŒ tilgonget Šr, fšr ty mong slott och feste worde i long tijdh hallen honom til handa, som konung Albrect icke vinna kunde, Ffšr �bo slott hade konung Albrect ena longa bestalning, och ther bleeff her Niels stureson slaghen SŒ begynte thŒ konung Magnus fšrsambla mykit folk, aff Danmark, Norige och the landzendar her i Swerige som med honom hšllo, och kom med sin son konung HŒkon draghandes vp i frŒ Westergštzland med en stoor hŠŠr, i then acht, at han platt wille fšrdriffua konung Albrect vthaff landet, Men konung Albrect [war [125] thŒ i Finland medt sitt besta folk, ty hade oc k. Mag: tilfelle at gišra thet han giorde, Men then lizla hopen aff k. Albricts folk, Suenske och Tydske, som til stŠdes voro, giorde sigh och redho] och mšttes sŒ bŒdha hŠrena emellen Tillinge och …stenbroo pŒ en skogh som heter Gatha, emellen Enekšping och WesterŒŒrs, Ther fick konung Albrects* [folk] šffuerhandena, konung Magnus wardt gripen, och konung HŒkon [wart sŒŒr och] koom noogha vndan, Han gaff til fluchtene och rymde til Norige, [och gick thet vnderligha nogh till at k. Albricts folk som war en ringa hop, wan en sŒdana seger emoot en sŒ stoor hŠŠr som k. Mag: hade, och thet wart recknat fšr itt jerteckne], och thetta skeedde epter Christi byrdh trettan hundrat fem och sextiyo ŒŒr, pŒ Manedaghen epter fšrsta sšndaghen i fastonne, som thŒ war Sancti Matthie dagh, och konung Magnus sattes i fŠngelse pŒ Stocholms slott sedhan han i sex och fyratiyo ŒŒr hade konung warit, och saat han i siw ŒŒr i fŠngelse, och konung Albrect lŠŠt bestalla all the slott som hšllos honom til handa, doch kunde han icke winna them, [Men han och hans fadher gambla hertog Albrect som i nŒghor ŒŒr war her i landet sin son til hielp, kallade mykit fremande folk her in i landet til at intagha the slott och feste ther medt, som hšllos konung Magnus til handa, Och thet frŠmande folkit fšrderffuade landet i grund med gestningar, gerder, och skatt šffuer skatt offuer skatt, SŒ at bŒde bšnder och bŒrgare wordo platt vtharmade, effter thet at šrligitt med mŒnga vtreesor warade lenge,]
	Anno domini Mccclxvi bleeff Erchebiscop Pedher dšdh som biscop hade warit i Lincšping, ThŒ nw konung Magnus sŒ saat i fŠngelsen beflijtade sich konung HŒkon med allo macht at han motte fŒ honom lššsz, och vpuekte landet emoot konung Albrect, och haffuer pŒ then tijdh ganska illa stŒdt til her i rikit, tess til bewijs haffuer man her insat en Copie aff itt breff som Vplenninganar haffua scriffuit til …stgštar och Westgštar och Šr sŒ lydhandes, Alle clerka och leekmŠn owan skoogh tiwidh och KolmŒŒrdh boande, Sende allom them som boo och byggia nidhan fšrnemda skogha, helso med [126] gudhi, Wold och orŠtt, trŠldom och omilde som i och wij och aller Suerikes almoge tolt haffuom aff Tyskom mannom sedhan hertog Mekelborgh och hans son herre Albrect som wŒr konunger skulle wara och woldh šffuer oss fingo, kerom wij wŒrom gudhi Jesu Christo och hans kera modher sancta Marie, sancte Pedher, sancte Pauale, sancte Laurintze, sancte Erike, s: Sigride, s: Henrice, och sancte Eskille, som rikesens patrona Šro och allom helgom mannom, och allom godhom Christnom mannom, konungom, hertogom, hšffdingom, herrom och stŠdhom, aff retto nšdh [som wij kunnom och mŒgom bewijsa huar] wij skolom och wij offta kŠrt haffuom, fornemda herra Albrect som wor konunger skulle wara, huilkin som Šr en retter meenedhare och hans fadher, Rikesens i Swerige rŠtta fšrrŒdhare, Enga hielp eller lijsa fongit haffuom, som openbart Šr allom šffuer tesson land, och openbart wara skal sŒ wijdt som Christendomen Šr, och wedherseyom fšrnemda herra Albrect och hans fadher och allom Tydzskom offuer alt rijkit i Swerike, hwilke oss haffua illa hannat bŒdhe til lijff och til lima, wort godz, fridh, och frelsze allaledes minzskat haffua, Och wiliom wij oss hŒlda vnder gudh och hans kera modher S: Maria och vnder the fornemda helga rikesens patrona, vnder then erliga och godha herran konung Magnus, ey tess sidher at han fongen Šr, huilken wij vthaff then wŒnda hielpa wiliom med allo wŒro macht, och hopp til gudh haffua vnder honom, at [wij] med honom vnder rett och lagh bliffua skolom, och med allom them som med oss bliffua wilia, wiliom wij gladheliga liffua och dšš, och the oss emoot stonda och oss ey hielpa wilia, them wiliom wij nidhra och fšrderffua och lijka holda widher the Tydzska, ŠŠ mŠdhan en wora liffuer, epter annan, thet see clerka eller leekmŠn, hšge eller lŒghe, och lŠtin oss thet hšra at i Šren til, vppŒ oss skal enkte brista, wil rikesens rŒdh oss fšrestonda, thet tiggiom wij gerna, wilia the ey, thŒ skal skulden thera wara, Šn thŒ at skadhen Šr bŒdhe thera och wŒr,
	Aff sŒdana almoghans breff i Vpland kan noogh bemerkt warda, huru i then tijdhen thŒ konung Magnus fŒngen war, tilstŒdt haffuer, [127] och hwad wilia then menige man som sŒdana vth screff, hade til konung Albrict, hans fadher hertog Albrect och alla tyskar, hafft haffuer, Och konung HŒkon som konung war i Norige fšrsamblade all then macht han Œstadh komma kunde, til hwilkit konung Waldemar (vtan twiffuel) honom holpet haffuer, och han droogh hŠr in i rikit och bleeff pŒ thet sijdzsta sŒ mechtig at han bestallade Stocholm, och biscop Hemming aff �boo, som en part mena, kom honom til vndtsetning, Šn thŒ at konung Magnus noghor ŒŒr til fšrenne hade gripit honom, [Thenne biscop Heming kallar man nw Helga Heming, och ehurudan k. Mag: warit haffuer wille doch Biscop Heming heller haffua honom Šn thet tydska regimentet,] Och pŒ then tijdhen lŠŠt konung HŒkon byggia itt slott Stocholm til hinder och thet kallades Konungsbergh, och thet synes haffua leghat nordhan fšr Stocholm, SŒ kom thet thŒ til itt vpslagh, och konung Magnus moste lšsa sitt fŠngelse fšr tolff tusende lšdhuga mark silff Colnesk wicht, och ther wore lx riddare och frelses mŠn aff Norige godh fšre med sŒdana wilkor at om samma silff icke gingo vth i bestemdh tijdh, thŒ skulle the komma til Stocholm och wara konung Albrictz fŒngar sŒ lenge summan vthginge, Teslikes moste konung Magnus vplata konung Albrecte alt rikit frijtt med all then rett han hade til SkŒne, ty konung Albrect hade i sinnet at tagha SkŒne in i gen, och fšr, then skul screff han [sich i] sijn breff, fšr Sweriges och Gšthes konung, och SkŒne landzherra, och skulle konung Magnus haffua alt Skara sticht til vppehelle i sin lijffz tijdh, vtan frelszet som skylle lydha vnder konung Albrect, Ther med fick thŒ konung HŒkon sin fadher lšsan, och the fšldes ŒŒt til Norige, [och thŒ fick k. Albrect fšrst rikit frijt in sedhan han ther om i 8 eller 9 ŒŒr vthan Œterwendo ther om feghdat hade med k. Magnuses vener, sich och hela rijkit til en drŒpeligh skada.] och thenna forlosning skeedde ŒŒr epter Christi byrdh trettan hundrat itt och siwtiyo pŒ dyra WŒrfru affton, Och ŒŒret ther epter bleeff Sancta Birgitta dšdh i Room och hennes been fšrdes hem til Wadzstena, Œret epter hon dšdh war,
	Sedhan bleeff konung Magnus allan sin lijffztijdh i Norighe, [128] och pŒ thet sijdzsta drunknadhe han i en fiordh som kallas Bomilfiordh widh en holma som heeter Liwngholmen, Ena sŒdana Šndalyckt fick thenne konung Magnus, och sŒsom han hade itt skršpelighit liffuerne, sŒ fick han och ena skršpeliga Šndalyckt, Medh thet fšrsta hade han itt gott regemente och thŒ stodh han wel, Men sedhan han begynte skicka sich illa stygdes alle widh honom, och sŒ kom en stoor owilie emellen rikesens rŒdh och honom, och kan man clarligha merkia at han hade liten ynnest aff then menigha man i rikit, all then tijdh at rikesens rŒdh fšrmŒtte sŒ offta settia honom vthŒff konunga wellet, Ja, then haffuer fŒŒ swenar som ingen ynnest haffuer, Han wille fšrsterckia sich med konungen i Danmark rikena til en drŒpeligh skadha, Men thet hade warit bettre at han hade fšrsterkt sich med sina vndersŒters ynnest, wilia och kerleck, Šn [med] fremmande fšrbund, och thet skulle haffua better bekommet honom, SŒ seer man och aff thenna konung Magnuse historie at rikesens rŒdh och menige Adhelen, haffue fšgho gagn hafft ther aff at the togho junkar Magnus konung Birgers son, aff daghe, then the fšr theres konung vthkorat och ena Christeliga leyde tilsaght hade, the lŠtho drŠpa en vthwald konung Magnus, och togho en annan konung Magnus i gen sich sielffuom och meniga rikena til fšgho nytto, Doch thet war wisseligha itt openbara gudhz straff, Aff huilko man lŠra moste halla eedher och lyffte widh macht, Men straffet war icke Šn thŒ ther met Šndat, ther stoodh mera i gen,
	ThŒ nw konung HŒkon hade fŒtt sin fadher lššsz bleeff han i Norige och icke mykit longt ther epter bleeff han dšdh, och hade med sinne fšrstinne drotning Margarethe en son epter sich, som arffwinge war til Norige och icke mykit longt ther epter bleeff han dšdh, och sŒ Šrffde modheren Norighe epter honom, Teslikes fick hon och Danmark epter sin fadher konung Waldemar, ty hon war eenda barn,  [och han bleeff dšdh 4 ŒŒr effter k. Mag: war lšsz wordhen.] SŒ hade thŒ drotning Margareta, bŒdhe Danmark och Norige inne, Men thŒ konung Albrict hade frijt fŒtt Swerige in med all slott och feste, fšrachtade han [ganska] mykit the Swenska [129] och drogh hŠr [in] sina landmŠn och giorde landet fult med Tydzskar, och them antwardade han all slotten in, och the Swenske moste liffua widh theras eeghit, och [the] hade altijdh stora bekostningar, ty at konungen strijdde offta pŒ SkŒne och wille haffua thet i gen, Šn thŒ thet wille icke lšckas fšr honom, fšr ty the Danske fšrswarade thet sŒ hŒrdt at hans vp sŒŒt ingen framgong hade, Doch kommo the Swenske ther šffuer pŒ stoor skadha och fšrderff sŒ at the nšdhgades bortselia theras arff och eeghit, och hade Šn thŒ icke annat vtan spott och spee fšr alla theras bekostningar, SŒ lŠŠt och konung Albrect the Tydzska fŒŒ all betzsta gifftermŒlen bort, Och Šn thŒ en part aff them war fšdt aff ganska ringa slecht, doch kallade han them sina skyldmŠn, pŒ thet the teste better skulle komma til gifftermŒŒl, Och epter thet han altijdh feydade pŒ SkŒne lagde han monga swŒra tungar och beskatningar pŒ landet, SŒ giorde och the Danske stoor infall in i Westergštzland, och annor stedes, landet til en drŒpeligh skadha och forderff, Och epter som wŒra Swenska Cršneker innehalla, haffuer Swerige warit vnder thenna konung Albrect i sŒdana betryck och bedršffuelse, at thet nepliga noghon tijdh til fšrenne haffuer sŒdana lijdhit, Han war sŒ rund och snar til at begŒffua sina landmŠn med stora skenker, och fšrlŠna them slott och feste, land och lŠŠn, at thet kunde intit reckia til fšr honom sielffuom, Ther fšre moste han jw altijdh betunga landet med mongha beskatningar, [och thet kunde Šn thŒ inthet fšrslŒ eller bštna fšr honom] Och pŒ thet man [mŒ] teste better kunna besinna hwad tunga landet hade, wil man noghot vprekna aff the tungar, och beskatningar som clerekrijt hade, Ffšrst gŒffuo alla kyrkiolandboor vth ena mark peninga hwar thera til hestakšpp, och Šn ena mark hwar landboo til hestakšpp, Toogh konungen och halff parten aff alla kyrkio tiyondar i tw ŒŒr, Ther nŠst halffparten aff alla Clerkes, biscopars och kyrkiors rŠnto i tiyonde och alt annat itt ŒŒr, Item Šn nw halff parten aff alla kyrkiotiyendar i tw ŒŒr, SŒ lŠnte han och aff hwar sokna prest fyra mark til hestakššp, Item Šn lŠnte han aff hwar sokna prest och hans [130] kyrkio med, fem mark til hesta kšpp, hwilkit doch aldrigh betaladhes, Aff thesse hielpe skatter som Clerekrijt*, kyrkior, och Clšster vthgiorde, the ther doch sŒ stoora frijheeter och preuilegier hade, kan rikeliga bemerkt warda, hwad twnga then menige man i rikit lidhit haffuer, Och šffuer thetta alt kallade konungen rikesens* rŒdh och meninga Adhelen til hopa, och beclagade sina nšdh, at Cronones rŠnta icke kunde tilreckia, at halla konunga stŒtt vppe med, Ther fšre begieradhe han hwar trijdhie gŒrdh vnder Cronona aff alla frelszes mŠndh och kyrkiors landboor, och gaff sakena sŒ fšre, at han med goodh rŠtt motte sŒdana begiera, ty at landboonar, wore jw sŒ wel plichtige at halla konungen vppe som the andre i rikit, och war jw alt frelszet kommet vndan Crononne, ther fore, nŠr Cronan war fšrswaghat motte konungen wel kalla ther aff noghot til baka, 
	ThŒ ridderskapet och biscopane sŒdana hšrde, wordo the illa til fridz, och bŒdhe konungen šdmiwkeliga at han icke wille fšrkrenkia theres rŠtt och friheeter, Hwar han wille lydha theres rŒdh, och šffuergiffua the fremande mŠn som han hšlt vppe hŠr i rikit sich til en swŒr bekostning, skulle Cronones renta wel tilreckia, Och the sielffue wille wel wara honom sŒ rettrŒdhuge som noghor vthlŠndsk man, SŒ wille the och teslikes gšra honom ena merkeliga vndtsetning til at lšsa i gen the slott och lŠŠn som the Tydzska hade aff honom i pant fšr theras sold, och hielpa honom sŒ at han skulle komma sich fšre i gen, Och hwar han Šn hade hafft all frelszes godz in vnder Cronona, sŒ skulle thet doch icke tilreckia, at halla sŒ monga fremande mŠn vppe med, Ther fšre badh rikesens rŒdh och menighe Adhelen konungen ther om at han the Tydzska šffuergiffua skulle, Men sŒdana theras rŒdh och begier kunde intit hielpa, Ty konungen sade [sich] hwarken kunna eller wilia šffuergiffua the Tydzska, och at han vthan alt mootstond jw wille haffua hwar tridhie gŒŒrdh aff alt frelsze, hwilkit han och sŒ giorde eller lŠŠth fultfšlia, och toogh in thet han begierade, meer och icke mindre, och antwardadhe thet the Tydzska i hŠnder, hwilkit the Swenska ganska illa behagade, Ther fšre sade the thŒ [131] konungenom alwarliga til at han skulle lŠta them bliffua widh theras rŠtt, lŠta the Tydzska i frŒ sich och besettia rikesens slott med Swenske mŠn, eller the nšdhgadhes gšra ther annat til, Men epter thet the intit hšrde wordo vtan platt fšrachtade, begynte the en stoor part settia sich vpp emoot honom, befesta theras gŒrdar och sade honom theras huldskap och mandzskap vpp, Och epter thet the icke woro mechtige noogh til at stŒ honom emoot, ther fšre begierade the thŒ hielp aff drotning Margarethe som Danmark och Norige frijt och qwit innehade, och thŒ hon sŒgh then nššdh och twŒng som the Swenske vthi wŒre, och at the begierede hielp aff henne, fick hon tilfelle at begiera Swerige med the andra tw riken, och gaff the Swenska sŒ fšr swar pŒ theras begieren at om the wille annama henne fšr theres fšrstinne, sŒ wille hon gšra them bijstond, hon wille och halla them widh Swerighes lagh och rŠtt, och lŠta them bliffua widh theres arff och eeghit, frelsze och frijheeter,
	ThŒ nw drotning Margaretha sŒdana begierade, wordo the Swenske mykit bekymbrade hwad the betzst fšretagha skulle, fšr ty thet syntes them wara ondt pŒ bŒdha sidhor, Doch hade the icke andro vthwŠghar, vtan at the antingen moste thŒ tagha henne fšr theras fšrstinno och seya henne huldskap och mandskap til, eller the skulle i grund warda fšrderffuade aff konung Albrect ther fšre folgde the thŒ hennes wilia epter, Och sŒ begyntes [Œter] thŒ en hard och lŒngsam feyde her i rikit ther en oseyeligh skadhe och forderff kom vthaff, och rikit fšrderffuades i grund, ty at en part aff rikit hšlt med konung Albrect, och en part med drotning Margarethe, Ther fšre fšrderffuade the hwar annan inbyrdes, sŒ at ingen wiste sich frij ŠŠ hwarest han war i landet, 
	Anno domini Mccclxxxi bleeff en ridders mandz man, hetendes Karl Nielson slaghen i hŠŠl mitt fšr hšgha altaret i grŒmunka clšster i Stocholm, Anno domini Mccclxxxiij bleeff Erchebiscop Birger dšdh, Anno domini Mccclxxxvj bleeff her Boo Johanson rikesens drotzst dšdh, ThŒ feyden nw i long tijdh stŒdt hade, och konung Albrect war mykit til achters bliffuen, hade han bodh til [132] korszherranar i Prytzen, epter som woro Swenska Cršneko innehalla, och toogh aff them till lŒns tiwgu tusend Noblar, och satte them ther Gotland til panth fšre, Men andro Cršnekor hŒlla annorledes som man her epter fšrnimmandes warder, SŒ fšrsamblade thŒ konung Albrect pŒ thet sidzsta, ganska mykit folk til hopa, och hade Greffuan aff Reppin och Greffuan aff Holsten med sich, och wissade drotning Margarete med the Swenska som hšllo med henne, ena openbara slachting i markenne, The giorde redho pŒ bŒdha sidhor, med allo macht, och mšttes sŒ bŒdha hŠŠranar pŒ Ffalenne i Westergštzland, och ther bleeff en hardh strijdh, och pŒ thet sijdzsta bleeff konung Albrect sielff gripin med sin son junkar Eric och the andra herrar som med honom woro, Och ther bliffuo nittan hans riddare slaghne, vndan taghandes annat folck som slaghet bleeff, Men pŒ the Swenskes sidhe som med drotning Margarethe woro, bliffuo otta riddare slaghne och en som drothningenes eeghen war, Thenna slachtingen skeedde, ŒŒr epter Christi byrdh tusende tryhundrat ottatiyo och otta thŒ konung Albrect hade i fem och tiwghu ŒŒr konung warit, och bleeff han gripin pŒ Sancti Mathie Apostoli dagh, och fšrdes sŒ til Lšdose tijtt drotningen war, och sedhan til Lindholm i SkŒne, ther sat han med sin son i fengelse i siw ŒŒr,
	Och Šn thŒ the Swenske woro i stoor betryck och wedhermšdho mŠdhan konung Albricht regeradhe šffuer them, SŒ fšrškades doch theras bedršffuelse mykit meera sedhan han fŒngen wardt, Ffšr ty hela hertoga dšmet aff Mekelborg, med Rostoch och Wismar, begynte med allo macht feyda in vppŒ drotning Margarethe, och hade Stocholm til hielp, med flere feste som hšllos konung Albrect til handa, och sŒ gŒffuo sich konungens folk och the med honom hšllo vthaff Stocholm vp i MŠler och giorde allestedes skada med brand, rooff och moordh, [ty landet war gŒngit dršttningene till handa,] The brende vp Enekšping, WesterŒŒrs, Lincšping, och monga andra stŠdher och bondabyiar, och the foro allestedhes i landet twŠrt och Šndalongs at ingen war retzliga trygger heema widh sitt eghit, Bšnderne gŒŒfuo sich offta til hopa och wille [133] fšrswara hws och heman, men the kunde doch fšgho skaffa, ty fienderne kommo pŒ thet rwm och then tijdh the intit fšrmoodde them, SŒ hende thet en tijdh, at ganska monga bšnder woro pŒ en stadh fšrsamblade i Tillinge sokn widh Enekšping, Ther kommo the aff Stocholm hasteliga pŒ them, och slogho them ther jemmerliga i hŠŠl, och aff thet ther skedde kallas thet rwmet nw BondabŠrgh eller Skadhaberg, SŒ skedde och alle stedes skadhe vth med siššsidonne, Ffšr ty, at epter thet hertog Johan* aff Mekilborg, som mykit ladhe sich ther vth om at han motte fŒ konung Albrect lššsz, sŒŒgh sich intit kunna med dachtingan vthretta, sŒ toogh han thŒ sakena teste skarpare fšre med šrligh och krijgh in vppŒ tesse try rike, doch war Swerige som stšrsta skadhan leedh, Han giorde fšrst en hoop skep redho med theres tilhielp aff Rostock och Wismar, Men wŠdher och storm fšrskingrade skepen sŒ at han i then reso intit vthretta kunde, �ter giorde han sich redho och lopp sŒ welleligha in fšr Stocholm och giorde them vndtsetning, at the ther vtan fšre lŒgho icke fšrmŒtte stŒ honom emoot, ther fšre fingo the i stadhen all then vndtsetning som the behšffde, Och epter thet at feyden fšrdršgdes, lŠthe the aff Rostock och Wismar vthropa och fšrscriffua, at alle the ther wille lšpa til siššs pŒ theras eeghen ewentyr, skadha och froma, och tasta vppŒ Danmark, Norige och Swerige, the skulle haffua frij haffn til at byta och selia theras rooff i theras stŠdher, Aff sŒdana fšrloff och vthrop, fšrsambladhe sich sŒ mykit folk at thet stoodh icke til reknandes, The giorde en drŒpelig skadha pŒ tesse try riken, och the hade Gotland inne, och med tijden bleeff siššn sŒ fwl medh sišršffuare at inghen kunde duka sich vpp til siššs Och Š hwarest the fšllo i land sŒ giorde the jw skadha, och the kalladhes Ffetaliebršdher, ther aff at the lopo til siššs och hemtade fetalie,
	ThŒ nw konung Albrect fŒngen war, och alt landet gick drotning Margarethe til handa, begynte komma en mistanke emellen the Swenska och Tydzska borghare i Stocholm, som hšldz konung Albrict til handa, The Tydzske fruchtade at the Swenske skulle [134] falla in til rikesens rŒŒdh och fšrrŒdha them stadhen i hŠnder, och the woro wel sex och siwtiyo som ther vtinnan mistenkte wore, SŒ war itt partij ther i stadhen aff konungens troomŠn widh hundrade och siwtiyo the ther kallades HŠttobršdher, the synes haffua warit hŒllare i stadhen, Ty the haffua gŒŒt i theras harnesk med fulla werio om nettrena om stadhen, Och the plŠghade mykit fšrsmŠdha the Swenska och kallade them fšrrŠdhare, ther stoor twist och twedrecht aff kom, sŒ at rŒdhet moste lŠta kalla menigheetena pŒ Sancte Gertrude gillestugu, til at affstilla alt obestond, ThŒ wardt pŒlyst, at ingen skulle giffua them andra hŒnesk ordh, ey heller tala illa om herrar och fšrstar, frughor och jungfrugher, och Swenske och Tydzske sworo sich i fšrbund til hopa, at the skulle lijdha och vngella then ene med then andra ŠŠ hwad pŒ komma kunde, SŒ bleeff thŒ itt herramšte i Telge i then acht at ther skulle handlas med Stocholms borghare, Men the Tydzske wille intit besškia [thet] mštet, [men noghro suenske besšchte thet] och owilien och mistanken emellen the Swenska och Tydzska fšrškades meer och meer, Bliffuo och sŒ nŒghre Swenske satte i fŠngelse fšr noghet taall the skulle haffua latit sich vndtfalla, och ther aff bleeff itt vplop i stadhen, sŒ at alle Swenske kommo med theras fullo werio pŒ torghet, och the Tydzske teslikes, SŒ bleeff thŒ then rumoren stillat, och noghre aff the Swenske som fongne wore gŒffuos lšse i gen, Men the Swenske sade sich jw fruchta at the skulle warda fšrradde, ty thet hade sŒ lenge warit them spŒdt, Doch sworo Swenske och Tydzske pŒ thet sijdzsta sich sŒ til samman, at om the Swenske herrar fingo rŒdha thŒ skulle ingen ting warda the Tydzska fšrekastat, Ey heller the Swenska om the Tydzske finge rŒdha, och ther med skulle alt wara fšrlijkt, och ther giordes swara eedher och lšffte vppŒ, Men thet stodh icke lŠnge, ty mistanken war sŒ stoor, at the Tydzske wille jw gerna wara the Swenska vmbewaradhe, pŒ thet the icke skulle haffua then faran at stadhen worde fšrradder rikesens rŒŒdh i hŠnder, Ther fšre kommo thŒ the Tydzske om ena natt til hopa pŒ rŒdzstughuna och beslutadhe huru the [135] betzst skulle kunna fŒ the Swenska widh halsen, och hade sŒ strax bodh om nattena epter the Swenska aff rŒdhet, nŠr the kompne wore, kom strax slotzherren med sitt folk aff slottet, och bleeff vplŠsit itt register i huilko bescriffne woro the ther skulle taghas widh halsen aff the Swenska, och woro noghre i samma register vpteknade som fyra ŒŒr til fšrenne hade dšdhe warit, Aff huilkit noogh merkias kunde, hwad the Tydzske hade i sinnet med the Swenska longt fšrra Šn konung Albrict fŒngen wardt, Ty som noogh troendes Šr, at strax rikesens rŒdh begynte settia sich vp emoot konungen, wille the Tydzske borgare gerna wara aff med the Swenska, Men konung Albrect wille thet icke tilstedhia,
	Tha nw registret lŠsit war, gaffz befalning at tagha them alla widh halsen som vpteknadhe woro, hwilkit och sŒ skedde, Och the leeddes alle pŒŒ slottet och sattes i hektilse, Somblige aff them wordo jemmerliga pijnte medh trŠsŒghar, pŒ thet the skulle bekenna sich haffua hafft noghot hemligit fšrrŠdherij emoot konung Albrecht, Men, epter thet [som] Cršnekan innehaller, wille ther ingen sŒdana bekenna, SŒ fšrde the thŒ alla fŒnganar pŒ en lijten holma vtan fšr stadhen, som kallas KŠplingen, ther wordo the bundne och stengde inne i itt hws, och brendes sŒ vp med hws och allo, Men hwar ther ingen bekennilse haffuer warit, eller och noghor clar bewijs til fšrrŠdherij, sŒ haffuer thet warit alt fšr groofft, at tagha en hoop med folk sŒ jemmerliga aff dagha, vtan openbara sack, Och thetta skedde Anno domini Mccclxxxix om somaren, daghen epter Sancti Eskilli dagh ŒŒret epter konung Albrect fongen war, Men the fetalie bršdher om hwilka tilfšrenne beršrdt Šr, vordo pŒ thet sidzsta sŒ monge, at the begynte tasta til bŒdhe med frynt och fienda, sŒ at alla stŠdher lidho stoor skadha aff them och nšdhgades fšr then skul the til at stilla them, Och thŒ konung Albrect hade warit fŒngen i siw ŒŒr, i hwilken tijdh en drŒpelig skadhe skedder war pŒ tesse [try] rike, sŒ bleeff thŒ sŒ dachtingat, at han skulle giffuas lššsz, Och huru then dachtingan tilgick, kan wel merkias aff itt sendebreff som Biscop Tordh i Strengenes, then [136] pŒ dachtinganen med war, screff them til aff Stocholm, hwilkit sŒ innehaller, Weten thet Erlige mŠn, her Henric van Brandis, borgamestere och rŒdhmŠn i Stocholm at twŒ mechtuge herrar aff Prytzen aff mestarens och ordanens wegna ther samma stadz, och borgamestere aff Lybek, StrŒlesund och the andra stŠdher, haffua dachtingat en ganskan Šnda med wora frw drotningenne, sŒ at war herre konung Albrec och hans son skole lšse warda fšr ena peninga summo, eller Stocholm, eller och Œter inkomma, och ther om haffuer hon troodt otta stŠdher, med Rostock, Wismar och Stocholm, och ŒŒ the dachtingan woro her Werner Axlo, her Helmolt van Pletzen, och andre fem heller sex riddare aff Mekilborgs lande, och skildes alla aff Helsingborgh frŒ wora frw drotningene, gladhe, fem daghar fšr Bartholomei, och foro til hertog Johan med the dachtingan, och haffua taghit fšre en dagh, sŒsom Šr alla helgona dagh, thŒ skal hertog Johan och the fšrnemda herrar aff Prytzen och stŠdher, mšta wora frw drotningene i Alaholm, och wissa the dachtingan, och ther met en frijdh och soono, och med samma dachtingan skal thŒ lšsz warda greffuen aff Reppin, om alla andra fŒngar, Šr vpskutit vppŒ then fšrnemda dagh, hwad the lššsze skole warda pŒ bŒdha sidhor, eller ey, Thetta Šro the otta stŠdher, Lybeck, Hamborg, [StrŒlesund] Dantzick, Torn, Elbinge, Kampen, och ther med antingen Stetin eller Gripeswold,
	SŒ gaffz thŒ konung Albrect med sin son lššsz, epter sŒdanan dachtingan, at han innan try ŒŒr skulle antingen giffua vth sextiyo tusend lšdigha mark silff, eller lŒtha Stocholm med then rett han hade til rikit, drotningene vp, eller och komma i sin fŠngelse i gen, Ther med foor han thŒ til Mekilborgh, och thenna dachtinganen skedde epter Christi byrdh trettanhundrat fem och niyotiyo ŒŒr, Men epter thet the Ffetalianer eller Fetaliebršdher woro sŒ monge wordne i …strasiššn at ther ingen szekerheet war hwarken med then ena eller then andra, och the hade Gotland inne ther the hade theras tilhŒld, Ther fšre giorde ordans herrana aff Prytzen sich redho och toogho med macht Gotland in aff the Ffitalianers hŠnder, [137] epter som sombliga Cršnekor innehŒlla, Men thŒ konung Albrect som thŒ lššsz war thet fšrnam, toogh han noghro borgamestere aff Rostock och Wismar med sich och foor til Prytzen och claghade ther šffuer, at Gotland war honom i frŒ taghit, Men ordans herranar sade sich haffua taghit landet aff theres fienders hŠnder som pŒ theras stŠdher och kšpmŠn forarghat hade, Annor hugswalilse fick konung Albrect icke i then reese, Doch pŒ thet at icke nooghot obestond skulle vpkomma emellen honom och them, besinnade the sich pŒ thet sijdzsta sŒ, at the gŒffuo honom itt stycke peninge fšr then rett han hade til Gotland, och i sŒ motto skola ordans herrana wara kompne til Gotland epter som en part meena, Men then Swenska Cršnekan giffuer thet icke sŒ fšre, Men thŒ <the> Ffitalianer sŒgho at šrlighit fick en Šnda, och the woro nw i en long tijdh sŒ wane at tasta til, ther fšre wille the och bliffua ther widh, GŒffuo sich sŒ en part aff them in vthi Westra siššn, skinnade Bergen i Norighe och wordo sŒ openbara sišršffuare i Westra siššn, och thet warade en long tijdh fšrra Šn the kunde platt nidherleggias, Giorde the och teslikes i mongh ŒŒr skadha hŠr i …strasiššn, Noghon tijdh epter at konung Albrect war lššsz worden, bleeff hans son junkar Eric dšdh pŒ Gotland, Hans fšrstinna drotning Rixa, som war greffue Ottes dotter aff Reppin war och longt til fšrenne dšdh bliffuen, Ther fšre satte han sich nw fšgho mera fšre at komma til rikit i gen, och epter thet at tijdhen begynte forlidha som fšrelagder war, at han itt aff fšrberšrda wilkor fultgšra skulle, ther stŠdherne som woro ther godh fšre, fast pŒkraffde, SŒ lŠŠt han thŒ Drotning Margarethe Stocholm och rikit vp, och bleeff i sin lijfztijdh i Mekelborg, [och hade Stocholm sŒ nŠr i 10 ŒŒr wordet hallet k. Albrect til handa sedhan han bleeff fŒngin, ty thet hšltz honom til handa i try ŒŒr sedhan han kom til Mekelborgh.]
	I sŒ motto som nw fšrberšrdt Šr skildes thenne konung Albrect widh rikit, och han war then fšrste vthlŠndzsk konung som sedhan Christenheeten hijt kom, šffuer Swerige regeradhe, Šn thŒ han war Swensk pŒ sinne modhers weghna, hwilken ther heet Euphemia, [138] och war hertog Erics dotter, konung Magnus Smeeks syster, Och hŠr lyktades nw Sancte Erics slŠcht som i regementit war, Lychtades hŠr och Birger Jerls slŠcht, sŒ mykit som til konunga wellet kom, Och haffuer then slechten itt selsynt wesende hafft, hŠr i rikit, och the haffua meste parten hafft en ondh affgong, Konung Waldemar Birger Jerls son, bleeff dšdh i sin fŠngilse, han wardt trengd i frŒ rikit aff sin eeghen brodher, konung Magnus LadhulŒsz, Konung Waldemars son bleeff och satt vthi itt ewight fŠngelse, Konung Birger konung Magnus LadhulŒŒsz son, swelte sina bršdher i hŠŠl, Han bleeff landflychtig och dšdde i Šlendheet, Hans son som til konung korat war bleeff fšr sins fadhers skul affhuggen, Konung Magnus Smeek hade och itt ondt wesende, han wardt aff sina eegna sšner twŒ resor satt aff regementit, Han lŠŠt fšrgiffua sin Šldzsta son, och dšdde landflychtig, Konung Albrect grep sin modherbrodher pŒ Sancti Mathie dagh och hade honom i siw ŒŒr i fengelse, Han bleeff och sielff gripen pŒ Sancti Matthie dagh, och saat i siw ŒŒr i fengelse, som han giorde sŒ gick honom, Han twingade sin modherbrodher til at lŒta sich rikit vp, Han bleeff och twingat at lŒta thet Drotning Margarethe vp, SŒdana Exempel skola wara herrar och fšrstar til en spŠghil, at the icke fšrdrista alt fšrmykit pŒ sitt stora welle, The skola tenkia, at the haffua itt ostadught och stackot herradšme, och at sŒsom theras welle Šr hšgre Šn andra menniskiors, sŒ Šr och theras fall stšrre Šn andra menniskors fall, Ty jw hšghre en Šr besatt, jw stšrre bliffuer hans fall, Birger Jerl giorde itt stycke som icke mykit fšrswarlighit Šr, emoot the Ffolkungar, ŠŠ hurudana the doch woro, Thet synes gudh hardeligha haffua straffat pŒ hans barn, in til fierde slŠchte, som han gšra plŠghar, Och epter som nw beršrdt Šr, at konung Albrect war then fšrste fremmande konung som Swerige hade sedhan Christendomen hijt i landet kommen war, sŒ seer man strax aff hans regemente, hwad vnder fremmande herskap fšrmoendes Šr, Med fremmande herrar kommer mykit fremmande folk, med fremmande sedher, ther landzens inbyggiare warda fšrtryckte och vnderkuffuadhe [139] med, Och Šr thet naturligit at herren haffuer mera kerleck til sina eeghna landmŠn och setter mera troo til them, Šn til the andra, och ther fšre warda landzens infšdda mŠn fšrachtadhe och fšrarmadhe, och vthlŠndzske mŠn warda rijktadhe, SŒ giorde thenne konung Albrect, han ladhe the Swenska skatt šffuer skatt vppŒ, at han skulle gšra sina landzmŠn rijka, Han giorde monga [fattiga pŒ thet han skulle gšra mŒnga] rijka, Ja sŒ mykit gaff han androm, at han bleeff sielff fatig ther šffuer, och intit kunde reckia til fšr honom, Han achtade icke, at kunna spara, Šr stoor rijkedom, Aff monga olaghligha beskatningar plŠgha komma obestond, som hŠŠr skedde, och summa summarum, thet skickar sich sŒ betzst, om thet sŒ skee kan, at hwart land haffuer sit eeghit herskap, Thet hŠnder wel offta, at inlŠndzske herrar Šro landena skadhelige, Men fremande herskap Šr ganska sellan rikena sŒ nytttogt som thet behšffde, Och Šn thŒ en fremmande herre kan wara godh och froom noogh, sŒ haffuer han doch fremande sedher, och fremande folk som landena Šr til fšrtryckilse, Ty sŒ Šr werldennes* lopp, ath wart och itt land wil bliffua widh sina sedher, och kan icke gerna lijdha fšrwandlingar, med mindre at ther kommer buller och fšrtryckelse vthaff, SŒ Šr thet och vnderstundom bettre, at lata itt land behalla sina sedher, nŠr the icke alt fšrmykit onda Šro, Šn at man skulle med obestond infšra noghra nyia sedher som bettre wore, Man seer och the land och rike i hwilkom fšgho skickeliga sedher Šro sŒ wel stŒ widh macht, som the ther skickeliga tilgŒr, All land hšra gudhi til, han haller them all widh macht, doch haffuer han icke all land med lijka fšrstond och skickeligheet, beprydt och begŒffuat, Ther fšre Šr thet betzst at hwart land bliffuer widh sin lagh och sedher, och thet skeer aldra betzst vnder indlŠndzska fšrstar, Thetta Šr icke sagdt fremmande* herrar til fšrachtilse, Men huru land och rike plŠgha stŒŒ vnder fremande herskap, haffuer man lŠrdt aff fšrfarenheetenne, Doch gudh som landen tilhšra, han vpsetter fšr herra hwem honom teckes indlŠndzsk eller vthlŠndzsk,
	ThŒ nw drotning Margaretha hade fŒtt Stocholm in, sŒ at hon [140] all try riken frijt inne hade, gick the Swenska samma nšdhen šffuer som them šffuergick i konung Albrectz tijdh, the wordo fšrachtade, och the fremande wordo vpsatte til slott och lŠŠn, Šn thŒ at fast annars vthloffuat war, thŒ the Swenske anamade henne fšr theres fšrstinne, ther och mong breff och insigel op vthgiffuen wore, at rikesens slott och feste skulle wara i the infšddes och icke i fremandes hŠnder, Men thet bleeff intit hallet, och thŒ rikesens rŒdh claghade ther šffuer och sade at Crononnes slott och feste skulle besšryas med Swenska mŠn, epter som the vthgiffna breffuen innehšllo, ThŒ wordo* the med spott och spee affwiste, och badh hon at the skulle wel bewara theras breff, hon wille wel bewara sin slott, lagde hon och ganska monga och nyia skatter pŒ landet, Hon lagde en rumpo skatt vppŒ, at bonden skulle gšra skatt aff allan sin boskap, aff hwario rumpo, Hon lagde pŒ at hwar och en bonde som sin eeghen eeldzstadh hade skulle vthgiffua ena mark, vndan taghandes, drotninga mark, och noghra andra tungar och beskatningar som hon hade lagdt pŒ landet, sŒ at thet, bŒdhe aff then longa feyden, och de olagligha skatter som pŒ lagdhes, bleeff platt vtharmat, och alt thet guld silffuer och peningar, som hon hŠr i rikit šffuerkomma kunde, hwilkit ther drogh til stoora summor, thet fšrskickade hon alt aff landet til Danmark, SŒ at aff all hennes anslagh wel bemerkias kunde, at hon sŒ wille vtharma Swerighe, at thet aldrigh skulle komma sich til macht vtan altijdh sedhan bliffua vnder Danmark, [Šn thŒ at gudh hade ther om annat i sinnet,] Hon betrodde ingen Swensk til at haffua land och lŠŠn, vndantaghandes her Abraham Brodherson, som hade Halland och WŠrend och noghra fŒ andra, ty hon hade thenna her Abraham mykit fšr šghon SŒ at han war endeels fšrmykit kŠŠr, Hon loffuade altijdh goot vth, thŒ hon noghot begierade, Men sedhan hon hade fremiat sin wilia wardt thet intit hallet, Och Šn thŒ at thenna Drotning Margaretha hšgdt beprisat warder aff the Danska, huilkit icke vndrandes Šr, ty hon stodh alt ther epter huru hon skulle fšrhšya och fšrbettra Danmark, Doch haffuer hon icke giffuit the Swenska stoor tilfelle ther til at [141] the skulle [stort] prijsa henne, ty hon stodh alt ther epter huru the skulle fšrtryckte och vtharmade warda, Thet moste man [doch] giffua henne til fšrenne, at hon haffuer warit en mechta snell och fšrstondig qwinna, Men hon haffuer icke hafft all sijn Rijke lika kŠŠr, och Šr fšr then skul icke vndrandes, at hennes Cršneka warder annorledhes bescriffuen i thet ena rikit Šn i thet andra, Then ther fšrtryckt och then ther vphšgder warder, the tala icke bŒdhe eens om honom som thet gšr, Hon lŠŠt slŒŒ itt mynt hŠr i Swerige, thet man sŒ fšrachteliga Šn nw plŠghar kalla Drotning Margarethes mynt, pŒŒ hwilkit mynt hon lŠŠt settia thet wapn som naturen henne giffuit hade, i thet hon war en qwinna, Och som en part meena skal thet wara skeedt the Swenska til fšrachtilse, lijka som hon wille ther med tilkenna giffua, at the som lŠtes wara mechta mŠn, wore doch vnderkuffuade af enne qwinno, och thet skulle myntet bewijsa, Men hwar hon sŒ giordt haffuer, thŒ haffuer thet warit henne sielffuo meera til fšrachtilse, Šn the Swenska Thet war witterlighit noogh at hon war en qwinna, hade ey behšffdz at hon skulle lŠta thet ledhamoot komma fšr hwars mandz šghon, som naturen och hennes naturliga fšrstond, lerde henne gšma och fšrskyla, Doch hwad Šre hon med sŒdana stycke innelagt haffuer, ther kan hwar man dšma om, Samma wapn gaff hon vth i …rebro fšr itt stadzmerke, hwilkit ther Šn i dagh pŒ span och bismar brukat warder henne til Œminnelse och sŒdana prijs som thet werdt Šr, [ther rychte gŒŒr aff Šn i dagh] Hon haffuer altijdh hafft itt besynnerligit agg til the Swenska, hwilkit, vtan twiffuel, Šr kommet aff then owilia som warit hade emellen hennes framlidhna man konung HŒkon, och the Swenska, samma agg och ogunst kunde hon icke bortleggia, Šn thŒ at thet altijdh mykit gott vthloffuat wardt,
	Och thŒ Drotning Margaretha hade noghon tijdh hafft all try riken inne, begynte hon tenkia til, hwem hon vpsettia skulle fšr konung epter sich, och epter thet hon sielff icke hade [lijff arffua], ther fšre kallade hon sin systerson en vng hertoga aff Pomern, [142] til sich in i Danmark, hwilken ther heet Bugislaff, Honom hade hon en tijdh long nŠr sich, fšrwende sŒ hans nampn, och kalladhe honom Eric, Sedhan lŠŠt hon kalla all try rikesens rŒdh til hopa, och rŒdde them ther til at the skulle vthwelia hennes systerson hertog Eric til konung, Men henne wardt swarat, at the ingen annan konung begierade, sŒ lenge hon lijffde, [the Swenske hade nw lŠrdt aff konung Albrect och henne huad the aff fremande herskap fšrmodha skulle, ty wille the icke gerna ther til, Och Šr nogh troendes at the Danske wille icke heller haffua thenna hertog Erich,] Doch stodh han sŒ hart ther epter at the jw moste fšlia hennes wilia epter, Ther fšre bleeff thŒ samme hertog Eric keest och korat til konung šffuer all try riken, och hyllat pŒ all the Rwm och stŠdher ther konungar hyllas plŠgha i tesse try riken, Han hyllades pŒ Morasteen sšndaghen epter Magdalene, Epter Christi byrdh trettanhundrat sex och niyotiyo ŒŒr, och han war thŒ ganska vng, Han bleeff Cršnt i Calmare til all try riken, och i samma Cršning handladhe drotning Margaretha sŒ med all try rikesens rŒdh, at the beswore sich til hopa, ther stoor breff och fšrplichtilse giordes vppŒ, at all try riken epter then dagh skulle altijdh bliffua vnder en herra och konung, pŒ thet at teste bettre fridh och roligheet motte bliffua all try riken emellen, Och skedde samma fšreening och bebindelse vnder tesse epterscriffne wilkor, Ffšrst at hwart rike skulle bliffua widh sitt nampn, lagh, rŠtt, priuilegier, och godha gambla sedhwenior, och ingen ny lagh infšras vtan then menige mandz samtyckie, Hwart rike skal haffua sin Droszet, Marsk, hoffmestere, och en konungens šffuersta Canceler, Och konungen skal wara i fyra mŒnadhe om ŒŒret i hwart rikit, epter som legligheeten sich begiffua kan, Och om thet ena rikit kommer noghor feyde vppŒ, thŒ skola the andra riken komma ty til hielp lika som thet wore itt rike, och the rike som hielpena gšra, skole fšrsšria theres strijdzfolk som the Œstadh senda, med kost och tŠring, sŒ lenge thet kommer til thet landet som hielpena behšffuer, sedhan skal thet hŒlla fetalien vppe, Intit rikit skal slŒ noghon feyde vppŒ, the andra [143] oŒtspordt, Och nŠr konung skal welias skola fšrsamblas i Halmstadhe fyratiyo the betzste aff hwart rikit, sŒ the bliffua tiwgu och hundrade, om konungen, som framlidhen Šr, haffuer noghon son then til konung skickelig Šr, ŠŠ hwad han Šr yngre eller Šldre, thŒ skal han nŠst wara, Hwar och icke sŒ Šr, ThŒ skal man fšrst lotta ther om aff hwilkit rikit konung skal welias, pŒ thet at thet ena rikit icke skal seya sich wara meera fšrachtat Šn thet andra, och sedhan lotten Šr fallen pŒ itt riket, skola the tiwghu och hundrade gšra theras eedh, och gŒŒ sŒ til walet, Och om the icke kunna komma offuer eens om koret, thŒ skola tolff vthnempnas aff the tiwghu och hundrade, fyra aff hwart rikit, hwem the welia, han skal wara konung, Thetta Šre nw the wilkor, korteliga beslutat, vnder hwilken thet fšrbundet skeedde at tesse try rike skulle altijdh wara vnder en herra och konung, pŒ thet teste stšrre fridh och roligheet wara skulle riken emellen
	Men thet godha man sškte thet fick man intit, vtan thet onda som man vndtfly wille, thet kom oss šffuer, Ffšr ty samma fšrbund bleeff en rett orsak til alt obestond som man hŠr epter wel fšrnimmandes warder, hwilkit ther aff kom, at all riken hade icke lika fordeel och nytto aff thet fšrbundet, epter thet at the wilkor, vnder hwilkin fšrbundet giordt war, wordo icke hŒllen, SŒ at man begynte med tijdhen seya til konungen, Swerige skal idher fšdha, Norige skal idher klŠdha, med Danmark skole i strijdha, SŒdana ordhsprŒck giffuer jw clarliga til kenna, hwart vth thet fšrbundet lŠndade, Thet kom jw ther til at i Swerighe och Norighe skulle wara TrŠlar, och i Danmark skulle wara herranar, och thet war icke lika fordeel, Ther fšre wille thŒ the i Danmark halla fšrbundet widh macht, och hšllo sich hart widh the breff och fšrplichtilse som ther vppŒ vthgiffuen wore, Men the Swenske trŠdde i frŒ fšrbundet [sedhan the ther aff en drŒpeligh stoor skada fŒŒt hade,] och wille icke bliffua ther widh, fšr tesse epterscriffna saker skul, som i mong breff och register befundna warda, Ffšrst, The wilkor vnder hwilken fšrbundet giordes, wordo intit hallen, [the Danske trŠdde strax i frŒ fšrbundet [144] och togho konung Christoffer til sin konung, the Swenske oŒthsport.] Cronones slot och feste wordo besatte med vthlŠndzska mŠn emoot Swerighes lagh och preuilegier, ther fšre woro the icke heller plichtige at bliffua widh fšrbundet, Samma fšrbund war Swerige til en Ewigh skadha och fšrderff om thet skulle lŠnge wordet hallet, Ty att all Crononnes rŠnta fšrdes hŠr vthaff landet til Danmark, och all then skatt som konungen leeffde epter sich thŒ han dšdh bleeff, behšllo the i Danmark, Epter thet at konungen wille meera wara i Danmark Šn i Swerige, ther fšre fšrkoffrades thet och wille wara som itt hoffuut šffuer Swerighe, och thet Danska ridderskapet fšrškades och thet Swenska fšrminskades, sŒ at om fšrbundet skulle lŠnger haffua stŒdt, hade thet Swenska ridderskapet pŒ thet sijdzsta bliffuit om intit, och thet the Swenske fruchtade sich fšre, thet seer man nw i wor tijdh wara thet Norghska ridderskapet šffuergonget, Teslikes begynte konungarna offta feyde ther i Danmark, med Holsten och the Tydzska stŠdher the Swenska oŒtspordt, doch skulle the Swenske dragha ther wth med, sich til en oboteligh skada, Fšr tesse och flere sŒdana saker skull wille the Swenska icke bliffua widh thet fšrbund som i Drotning Margretes tijdh giordt war, Epter thet nw the Danske wille hart halla sich widh fšrbundet, och the Swenske wille thet icke, som nw sagdt Šr, Ther fore Šre kommen mykin obestond, šrligh och krigh riken emellen, Ty the Danske meena sich haffua rŠtt till Swerige aff thet samma fšrbundet, at the Swenske skola haffua then konung som the haffua, och ther fšre Šr fšrbundet wordet itt tilfelle och en rŠtt orsak til aldra stšrsta skadha och fšrderff riken emellen, Ther och mykin inbyrdes twist och twedreght affkomen Šr, som man hŠr epter aff Cršnekenne fšrnimmandes warder, [och nw wilie wij komma til historien ighen
	Och skall man wetha at] Šn thŒ at konung Erich war Cršnt och korat till all try riken, som fšrberšrdt Šr, SŒ stodh doch Drštning Margareta sielff mest regementet fšre, sŒ lenge konungen kom till Moghen Œlder som aff mong stycke noogh merkiandes Šr, Och epter thet korssherranar hade Gothland inne, ther fšre begynte Drotningen [145] tenkia till huru hon skulle fŒ thet i gen, och hade fšrst i sinnet at tagha thet in mett hŠŠrskšld, och sende fšr then skuld, her Algut Magnusson och her Abram ther in vppŒ landet, mett ganska mykit folk, och thetta skedde epter Christi byrdh fiortan hundrat och try ŒŒr, Och widh Sancti Martini tijdh finge the Gothland in, och bygde ther fem feste pŒ landet, bestallade Wisby och beskantzade thet altt om kring, Men the korssherrar aff Prytzen kommo ther och in vppŒ landet med stoor macht, slogho Drotningenes folk vtaff, och bruto nidher i grund the feste som the Swenske vpbygdt hade, Doch skedde ther skade pŒ bŒdha sidhor, ThŒ nw Drotningen sŒgh at thet wille falla fšrhŒŒrt om hon meera skulle feyda ther om, gick sŒ till och wille lšsa landet igen fšr peningar, och lagdhe en ganska swŒr skatt pŒ Swerige, tolff šra aff hwario stughu šffuer heela rijket, och lšste sŒ Gotland i gen fšr Tiyotusende Noblar, Šn thŒ at thet war fšr tiwgutusende Engelska Noblar aff konung Albrect vtsatt, kan hŠnda at thŒ korssherranar sŒgho att the icke kunde behalla landet vtan swŒra bekosningar, Ther fšre togho the hwad the kunde fŒ, och lŠto sŒ landet fara
	Och thŒ konung Erich war sŒ til Œlders kommen, bestelte Drotning Margaretha honom ena fšrstinno, konungens dotter vtaff Engeland [een part meena konungens dotter aff Portugalen,] benemd Philippa, och til att hemta Jungfruna, wardt wthsend, aff Swerige her Ture Benctsson och twŒ riddare aff Danmark, mett sŒdana fšlie som ther till hšrde, NŠr the kommo heem igen mett jwngfrune wardt konungens bryllop hollet i Lund i SkŒne, Samma Philippa fšrde mett sich i frŒ sin fadher i brudhaskatt, en pening aff guld, sŒ stoor at han hultt till mŒnga twsende gyldene,
	Anno Mcdviij bleeff Erchebiscop Henric dšdh, Samma ŒŒr bleeff her Steen Benctsson dšdh pŒ sitt slott Marienborgh widh Enekišping, �ret ther epter lŠŠt konung Erich halshugga her Abram broderson, medhan Drotning Margareta Šn nw leffde, Men fšr hwad sack skull giffuer wŒr Swenska Cronika icke fore, Ther moste haffua waritt stoor brott pŒ fŠrde, Epter thet att Drotning [146] Margaretes wenskap intitt kunde hielpa, ty han war henne ganska kŠr, och hon lŠŠt stichta ena prebendo epter honom i Roskyld som kallas her Abrams prebende.
	Epter Christi byrd fiortonhundrad och tolff ŒŒr, bleeff Drotning Margaretha dšdh aff pestilentie i sitt skep widh Flemszborgh pŒ Simonis & Jude affton [thŒ hon war widh 60 ŒŒra gammull] widh aderton ŒŒr epter hon hade fŒtt Stocholm mett Swerige frijtt och qwitt in epter konung Albrecht, och thŒ hon dšdh war och konung Erich kom til sitt fulla regemente, hšlt han thet wth som Drotning Margaretha fšr honom giord hade, Han fšrlente Danske och Tydzske slott och lŠŠn och achtade intitt hwad han i sinne Cršning vthloffuad hade, The Swenske wore hwarken betrodde till land eller feste, wtan the moste leffua widh sitt arff och eeghitt, och ther til haffua sŒŒ monga och swŒra bekostningar at the platt bliffuo fšrderffuade, Ffšr ty medhan Drotning Margareta Šn leffde begyntes en feyde emellan konung Erich och herranar aff Holsten, om thet hertoga dšmett Slesszwijck, huilkit han wille haffua i gen vnder Danmark, Men the aff Holsten wille thet icke sleppa, Ther fore fleeff ther en skadeligh och longsam feyde vthaff, LŠŠt och sŒ konung Erich sina Ffittalianar offta tagha skep vpp i sišn som i sišstŠdherne heema woro, kom och sŒ til openbara šrligh emellen honom och them, Tesse feyder emellen konungen och the Holster, och them aff sišstŠdherne, warade šffuer sex eller siw och tiwghu ŒŒr, altt till tess att the Swenske begynte settia sich vpp emoot konungen som man hŠr fšrnimmandes warder, Men huru then feyden haffuer sich aldeles fšrlopitt achter man icke mykit om att tala, vtan hwad hŠr i rikitt skedt Šr, achtar man i tesse Cršneko beršra, then ther widhare fšrstond haffua will aff thenna lŒngsamma feyde, han mŒ LŠsa Danska och Tydzska Cršneker ther om, Men hwad skada och fšrderff tesse try riken hade aff then feyden och huru mongh from Man ther kom om halsen, thet wore fšrlongt att scriffua, besynnerligha lŒg jw the Swenska stšrste tungen vppŒ, Ty the skulle altijdh wthe wara mett theres skepp [och folk pŒŒ] theres eghen kost och tŠring, och hade ther til ingen hielp [147] aff konungen, vtan pŒ theras eegen skadhe moste the wara wthe, aff huilkit the Nšdhgades pantsettia och bortsŠlia theras arff och eeghet, Och ther the Swenske wordo fonghade som offta skedde, Moste the sittia mong ŒŒr i fŠngilse, och Šn thŒ sŒ framt the wille lšsa warda, sielffue betala theras kost och lšsa theras fengelse, sŒ att the platt wtharmade wordo, SŒsom thet skedde mett her Brodher swensson, Gregers MŒnsson och ganska monga andra, som the Lybeske fŒngatt hade, huilke ther sŒto i siw eller Œtto ŒŒr i fengelse, Och epter then feyden warade sŒ lenge, Lagdes oseyelighe monge skatter och tungar pŒ landet, Thet Swenska ridderskapet moste altijdh wara vthe fšr fienderne, ther the wordo fšrarmade wtšffuer, och then menige Man fšrarmades mett monga beskatningar och gierder som them pŒ lagdes, Och sŒ fšrškades skatten at aff Markaland jordh gaffz jw som mest tolff eller sextan march i stoora skatten, vndantaghandes the smŒ skatter och gierder som intit reknas kunde. The Swenske moste jw altijdh haffua bekostningar mett vthreesor, och hwad thet icke hielpa kunde, sŒ betungadess the sŒ offta med herra Mšte som the besškia skulle, at the fšrtŠrde bŒdhe lšst och fast, Och all then skatt och vthgŠrder som aff landet vthgick, thet sendes alt till Danmark, SŒ at pŒ thet sijdzsta inga peningar woro quarre her i landet, vtan nŠr konungens befalninges MŠŠn Tydzskom och Danskom, [sŒ at fšr peninga trŒng skull galtt en gijll oxa 12 šre, och en gijll koo 6 šre.] och ther mett lychtades thet, at ingen Swensk kunde vndtsettia then andra, vthan then ther sŒŒ nšdhstŠltt war, at han moste selia och pantsettia goodz och gŒŒrdar, lšst eller fast, han moste gŒŒ till the Danska och Tydzska, the kšpte thŒ altt till sich.
	Teslikes hade och konung Erich insatt en Dansk Erchebiscop [til Vpsala sŒ at the Suenske jw fšgha rŒdha skulle Samma Erchebiscop] heet Johannes Jerechini, han insattes emoot Capitelens wilia, Men fšr sitt onda leffuerne skull wart han aff satt i gen, och bleeff sŒ biscop i Skalholtt pŒ Island, ther bleeff han [oc] jemmerliga i hŠŠll slaghen, Han skildes widh Vpsala anno domini Mcdxxj, Tw ŒŒr [148] ther epter war en starker winter, at …stra siššn war sŒ šffuerlagd med isz, at man kunde mett hest fara skepledhena ifrŒ Dantzske till Lybeck, och ifrŒ Pomern till Danmark.
	Epter Christi byrdh fiortonhundrat och trettiyo ŒŒr bleeff Drotningh Philippa dšdh pŒ tolffte dagh Jwl, och bleeff begraffuen i Wadzstena ther hon [mykit plŠgade wara och] dšdh bleeff, [och konungen gaff try tusend nobblar til klostret fšr hennes skull.] Hon war en froom fšrstinna, och hon fick aldrig barn med sin man, [Om hennes dšdh wardher sŒ scriffuit, Thet haffuer sigh sŒ begiffuit at tha konung Erich hade feydat medt SišstŠderna for han vp til keysaren, foor och sŒ i samma reeso till Hierusalem, Medhan han bŒrta war, wille dršttningen och leta leggia nŒghon Šra in och vinna prijss, och leeth vthredha fŠm och siwtyio skep stoor och smŒ som fšr handenne woro, och leet them lšpa in fšr Stralesund, Ther giorde the och nŒghon skadha, Men wŠdhret trŠngde them sedhan in vthi eena wijck, ther the icke kunde komma till vŠrnn. Ther kommo thŒ the Lybbeske och the aff StrŒlesund pŒ them (dogh medt fšgo macht) och ladhe ther stšrsta deelen nidh aff konungens skep och folck, och fingo meer Šn try hundrade fŒngar, ThŒ konung Erich fick wettha huru tilgŒngitt war, och kom heem, trachterade han dršttningenne sŒ i sinne wrede och grumhet, at hon fick ther aff sin dšdh, Och sades hon thŒ wara haffuandes,] �ret ther epter bleeff Erchebiscop Johannes Haquini dšdh then ther en munk warit hade i Wadzstena, han bleeff spetelsk och dšdde hasteligha.
	Epter thet nw som fšrberšrdt Šr, the Swenske woro i stoor betryckelse, Ridderskapet vtharmades med vthreesor, och then meenige Mann med monga beskatningar och vthgierder, och konungens befalninges men plŒghade bšndrena vthan barmhertigheet, besynnerligha war en Dansk slotzherre pŒ WesterŒŒrs benemdt Jšsse Erichsson, han bedreeff stort Tyrannij pŒ bšndrena, besynnerliga pŒ them som bodde i Dalerne, sŒ at han lŠŠt sombligha vphengia i rššck, och mong annor obequemligh och obarmhertig stycke bedreeff han vppŒ them, Ther fšre bleeff pŒ thet sydzsta en [149] vpreesning och rumoor emoot konungens befalninges MŠn, huilkit sŒ tilgick,
	ThŒ nw the Tydzska och Danska befalninges MŠn hade i mong ŒŒr plŒghat almoghan och giordt bšndrena mykin orett, och inghen war then the kunde sich clagha fšre, ty konungen wistades alt i Danmark, och lŠŠt sina befalninges MŠn betŠma med Swerige, [Thet som vthloffuat war at han skulle wara fyra mŒnade i huart rijke om ŒŒret, war platt fšrgŠtitt.] och Šn thŒ the som orett lijdho offta hade theras bod til konungen, sŒ wederfoors them doch fšgho rett, [vthan offta šffuer theres skadha wordo slagne oc illa tracterade aff konungens eghna hender,] Men stšrsta clagomŒlen war emoot fšrnemda Jšsse Ericsson, huilkin ther altijdh screff konungen till, och begick thet sŒ mett sin scriffuelse at the som honom beclagade worde intitt betrodde, SŒ war en Mann boendes pŒ Kopparberget then ther heet Engelbrict Engelbrictson, han war en liten man til wext, doch snŠll och dristigh, och kunde weel tala fšr sich, Han šnkade sich offuer then orett Dalakarlene offuergick, och togh sich thet fšre, at han wille fšra theras claghomŒl in fšr konungen, til huilkit han noogh skickeligh war, ty han war i herratienest vpfšdder, Han foor til Danmark och beclagade ganska storliga fšr konungenom, šffuer Jšssa Ericson, fšr then stoora orett han giorde them fatiga almoghan i Dalerne, och fšrplichtade han sich pŒ sin halss at han icke annat wille seya Šn thet som sant war, Han fick i then resen ey annor swar, vtan at konungen screff Rikesens rŒdh til, at the skulle fara vp i Dalerne och ransaka om thet Šrendet, och giffua honom thet sidhan tilkenna, Doch skulle Jšsse Ericson bliffua i sinne befalning, Thet skedde som konungen begierade, och rikesens rŒdh screff honom til om thet stora šffueruold och orŠtt som then fatige Almoghen leedh, Engelbrect toogh breffuet, och foor ther mett Œter til konungen i gen, och eskadhe rŠtt pŒ Jšsse Ericson, talade och clagade sŒ dristeligha at konungen bleeff wredh och sade til honom, Tw clagar altijdh, gack tin wŠgh, och kom intit mera fšr min šghon, [150] ThŒ gick han bort, och mumbladhe widh sich sielff och sadhe, €n skal jach en gong komma i gen,
	ThŒ nw the i Dalerne sŒghe sich intit vthretta kunna hwarken med breff eller bodh, fšrsamblade the sich Man aff huse, och sade sich heller wilia dšš Šn lenger lijdha sŒdana bedršffuelse, Toogho sŒŒ Engelbrect fšr en hšffuitzman, och drogho nidh til WesterŒŒrs, Ther mštte them nogre aff rikesens rŒdh, huilke ther funno sŠtt och lempo til at the stillade bšndrena, och kommo them til at gŒŒ heem i gen i then gongen, Doch swore the ther vppŒ, at the aldrigh epter then dagh skulle giffua Jšsse Ericson skatt, Och thetta skedde anno domini Mcdxxxiij om hšsten, [och thŒ hade k. Eric warit konung widh 37 ŒŒr, och sielff regerat epter dršttning Margaretes dšdh 25 ŒŒr,] Men thŒ the woro heem draghne och altt war stillat, hade Jšsse Ericson sina tienare vp i Dalerne och lŠŠt vthkreffuia skatten, Ther bleeff Œter thŒ itt buller och rumoor pŒ nytt, och widh midfaste tijdh gingo the nidh och bestalladhe WesterŒŒrs slott, och thŒ hade the well brutit slottet nidh, hwar rikesens rŒdh icke hade lagdt sich ther emillen, ThŒ wardt sŒ handlat, at Jšsse Ericson skulle affsettias, och them skulle skee rŠŠt pŒ theras claghomŒl, och slottet Antwardades Greffue Hans, Han satte ther sin fogda vppŒ Melchior Gšrse, ther mett gingo Dalakarlane heem igen och meente Šn thŒ at konungen skulle lŠŠta them skee rŠtth epther theres ClaghomŒŒl och rijkes rŒdz scriffuelse, Men thŒ the fšrnummo at ther bleeff intit vthaff, vtan at rycktet gick huru the skulle fŒ en werre tyran igen, ther fšre gingo the thŒ eendreghteliga vth, och brende fšrst vpp BorghanŠŠss, drogho sŒ till Kšpungs huuss, ThŒ her Johan Vale som ther war hšuitzman vppŒ thet fšrnam, šffuergaff han slottet och rymde till StŠkaborg, SŒ brende thŒ bšndrena slotett vpp, Och sŒ begynte Engelbrect handla med almoghan i Wesmanna land at the skulle wara honom behielpige at frelsza landet vthaff wthlendzska manna hender, huilkit the och sŒ giorde, Och thetta skedde widh Midhsommars tijd, SŒ screff han teslikes alla frelszes MŠn ther om kring til, at the skulle komma till honom, och [151] sŒ droogh han ŒŒt WesterŒŒrs, Och Melchior som fogden war mštte honom pŒ wŠghen, ThŒ befalte Engelbrect at han skulle lŒta honom slottet vpp, huilkit och daghen ther epter sŒ skedde, SŒ antwardade thŒ Engelbrect, her Nilss Gotzstaffzson Erich Pukes fadher slottet, och handlade sŒ med frelszet at the skulle hielpa til och frelsza theras fŠdhernes land aff omilla manna hender, till huilkit the intit nšdughe wore, LŠŠt och Engelbrect sŒdana bodh vthgŒ, at huilken som befunnen worde then ther icke wille med, hans gŒrdh skulle giffuas til skšffuel, och han sielff skulle ingen fridh haffua, Sedhan droogh Engelbrect med them han hade mett sich til Vpsala, och hyllade altt Vpland til sich, och epter thet at bšndrena woro fšrmykit betungade med swŒran skatt, ther fšre medt ridderskapens rŒdh som med honom woro, slogh han tridie parten vthaff skatten, ty skatten war i konung Erics tijdh altt fšr hššgh, Oc nŠŠr bšndrena sŒgho at the wordo lijsade i skattenom, wore the teste welwiliugare til at gšra thet som Engelbret begierade, PŒ then tijdhen war Eric Puke pŒ Korsholm then han inne hade pŒ hans fadhers her Nielss Gštzstaffzsons wegna, Samma Eric war en mectha hielte, honom screff Engelbrect till at han skulle bewijsa sich som en Swensk man, och tilhielpa ther i Norlanden, at rijket motte komma vthaff then nššdh som thet vthi war, Then befalning toogh Eric Puke gerna widh, hyllade all Norlanden til sich, och medt Helsinganas tillhielp lŠŠt han vpbrenna Faxaholm i grund, och fšrskickade sŒ itt taal folk til �land och lŠŠt bestalla Castelholm, huilkit en quinna i fšrlŠning hade, aff konungenom, Hon heet frw Idha, hennes befalningesman heet her Otte Puggewisch, och war en stoor prŒlare, Men strax han wart bestallat, fšrdachtingade han sich och gaff slottet vpp, ThŒ Eric Puke hade alt thetta wthrettat i Nordhlanden, foor han til Engelbrect, Och medhan thetta besteltes i Vpland, reeste reekbona sich vpp och drooghe till Gripsholm, thet slottet hade en inne som heet Hartwick Fflšgh, som han fšrnam at bšndrena kommo draghandes, lŠŠt han bŠra alt thet betzsta ther war til skeps, stickade [152] sŒ eelden pŒ slottet, och foor til Stocholm, Han war en stoor tyran, ther fšre torde han icke bijdha bšndrena.
	ThŒ nw Engelbrect hade fšrsamblat ganska mykit folk, droogh han ther med fšr Stocholm, belŠgrade sich pŒ Brunkabergh och kallade Hans Kršpelin vth til sich, och war samma Hans en Erlig och beskedelig Mann, Hwar konung Erics foghder och befalninges mŠn hade alle sŒdana warit, hade thenne vproor weel bliffuit till baka, Onda fogdar plŠga settia herran aff hšgsŠtet, ThŒ Hans Kršpelin vthkom, Eskade Engelbrect pŒ Stocholms slott och stadh, Men Hans swarade at thet wille icke wel stŒ honom sŒ slŠtt vplŠta sin herres slott och stadh, Doch epther long fšrhandling satte the i dagh in till Sancti Martini tijdh, SŒ foor Engelbrect til …rabro, bestallade thet slottet, och then ther vppŒ war, heet KŠtilbergh, Ther bleeff sŒ dachtingat, at om samma KŠtilbergh icke finge vnsetning aff konungenom innan sex wikor, thŒ wille han giffua vp slottet, Sedhan foor Engelbrect till Nykšpung, then thet hade heet Albrect Styke, han dachtingade och sŒsom KŠtilbŠrgh, ThŠdan foor Engelbrect til Ringstadhaholm, then ther vppŒ war heet Henric Styke, thŒ slottet Šskades aff honom, swarade han illa, therfšre lŠŠt Engelbrect gšra en flotta med ena hšga bygning ther vppŒ till storm beredda, Och medhan han thet hade fšrhender, fick han wetha, at rikeszens rŒdh war kommit til Wadzstena i frŒ konungenom, ther fšre lŠŠt han mesta parten aff folkit bliffua ther qwart, och han foor sielff till Wadzstena, ther fan han Biscop Knut aff Lincšpung, Biscop Sigga aff Skara och biscop Thomas aff Strengenes med monga andra aff Ridderskapet, med them kom han ther til orda, och gaff them sakena fšre hwi han hade sŒdana fšretagit, Han wille frelsza riket aff then trŠldoom som thet i long tijd vthi warit hade, ty at sedhan konung Magnus skildes vidh riket, hade hŠr warit tyranner och icke konungar the ther rikesens skadha och fšrdŠrff sškt haffua som tyranner gšra plŠgha, och icke sškt rikesens och then meniga Mandz betzsta som konungs embete krŠffuer, ther the och haffua giordh theras eedh vppŒ, The haffua lagdt landena stšrre skatt [153] vppŒ en thet fšrmŒ at dragha, och Sweriges lagh och godha gambla sedhwenior medhgiffua, The haffua warit herrar sich til godha och icke rikena tilgodho, [the haffua giord landet fultt med vtlenningar, och fšrtryct the Suenska.] Och annat mykit gaff Engelbrect rikesens rŒdh fšre, och begierade at the wille tilhielpa med, at riket motte frelst wardha aff then trŠldoom som thet vthi war, och komma til then frijheet ighen som thet plŠghar haffua,
	ThŒ swarade honom rikens rŒŒdh at them stoodh thet icke til gšrandes, sŒ trŠdha i frŒ theras herra och konung then the hade sworit hulskap och mandzskap, the moste jw halla theras eedh, Swarade Engelbrect them i gen, at konungen hade sworit them mongha eedher och inghen aff them hŒllit, ty wore the icke heller plichtoge at halla honom thet the sworit hade, fšr ty ther vppŒ hade the sworit honom huldskap och mandzskap at han hade fšrst sworet them til at han wille halla them widh Sweriges lagh och besettia rikesens slott och feste med infšdda mŠn, pŒ sŒdana hans eedh hengde the theras eedh, Nu nŠr han nw icke hšlt sin eedh som theres eedh hengde wppŒ, sŒ war theras eedh [(sadhe han)] om intit, Medt sŒdana stycke och annat meer, wille Engelbrect beweka rikesens rŒdh til at falla i frŒ konungen, [och wille han gerna haffua beuekat rikesens rŒdh til sitt sinne med godho, at thet motte teste fastare wara som han fšr hender hade, at han hade hafft rikesens rŒdh weluileligha med sigh,] Men the sade ther kort Ney till, ty the wille bliffua widh theras huldskap och mandzskap, och meente till ewentyr at thet war icke lofflighit strax settia sig emoot sin herra och konung, at han i nŒghon motthe fšrsŒghe sich, annars kunde inthit herskap bliffua bestŒndandes, Hoo Šr then herre som sich icke i nŒghon motto fšrseer? Skulle strax vndersŒterne settia sich vpp emoot honom, thŒ woro aldrigh intet stadigt regemente til, Ey Šr heller hwar Man skickelig ther til, at wara konungens domare, och dšma ther om nŠr konungen bšr warda aff sŠtt eller ey. Inga menniskior kunna [bliffua] i vmgengelse med hwar annan, medt mindre then ene moste jw mykit lijdha och vndragha med then [154] andra, Moste Mann nw mykit lijdha aff sin wedherlika sŒ framt man will med honom i vmgengelse wara, Mykit meera moste man lijdha och vndragha med sin herra och konung sŒ framt man wil haffua noghot stadhigt regemente, Mann moste vnderstundom lijdha en tyran, pŒ thet man skal vnduika monga tyranner, Ther intit herskap Šr, ther gšr hwar och en som honom lšster, och bliffua sŒ mŒngha tyranner, Ther fšre Šr bettre lijdha och vmgella med sin retta herra, Šn at warda vnderkuffuat aff monga, Thenna grunden synes rikesens rŒdh haffua hallet Engelbrect fšre, Šn thŒ at the woro vnder stoor trŠldoom, haffua och gerna welat wara fšrlŒssade, Doch syntes them icke Šn nw haffua redheligha saak noogh ther til, at the skulle trŠdha i frŒ thet huldzskap och mandzskap som the konungenom sworet hade, ThŒ Engelbrect fšrnam at the stodho faste i theras sinne, sloog han pŒ en annan strengh, och sade them thet aluarliga til, at the antingen skulle seya konungenom huldskap och mandzskap vp, eller thet skulle kosta them lijff och godz, och han wille tagit them strax widh halsen, NŠr rikens rŒdh thet hšrde, sade the sich wilia fšlia hans wilia epter, ty om the thet icke giordt hade, thŒ hade theras gŒrdar wordet till skšffuels giffne, och bšnderne hade slagit them i hŠŠl, Ther fšre hade the nw orsack noogh til at seya konungenom huldskap och mandskap vpp, SŒ beramade thŒ Engelbrect breffuet, med huilkit the vpsade konungenom theres huldskap, troskap och mandzskap, The beseglade thet och sende thet til konung Eric, ThŒ thetta sŒ bestelt war, foor Engelbrect til Ringstadaholm, thet fick han strax in, med dachtingan, fšr ty Henric Styke fruchtade stoorligha fšr then flotaborg som giord war, ThŠdhan droogh Engelbrect till StŠkaborgh, ther Johan Wale war som flydde i frŒ Kšpings slott, och med fšrsta dachtingan fich han slottet in, och thet Antwardade han biscop Knut i hŠnder, SŒ kallade han …stergštharna til Suderkšping, och handlade sŒ med them at en part aff them droogh nidh til StŠkaholm, huilkit en Dansk Man inne hade som heet Lage rššdh, thet bestallade the och lŒgho ther fšre i sex wikur, Men epter thet the icke kunde winna thet, ther [155] fšre sattes thet i dagh til Sancti Martens tijdh, En part aff …stgštarne som hade Herman Berman til Hšwitzman droogh till Rumblaborgh som her Otte snaps inne hade, Han swarade kort, och wille icke giffua vp slottet, ther fšre bars ther eeld vppŒ, sŒ at han noogha vndtslap med liffuet, och slottet bran vpp, SŒ drogh thŒ Herman Berman med sitt folk til Trullaboorgh ther Henning van Langen war Hšffwitzman vppŒ, Han gick aff medt beholdna hŒffuor, och slottet brendes vpp, Sedhan droogh BŠrman fšr Pijcksborgh och giorde med thet slottet, som med the andra, Men Engelbrect foor sielff till …rabroo, thet slottet [fick] han med sŒdana skŠŠl, at han gaff KŠtil bergh tusende marck peninga, SŒ droogh han fšr Axewal, huilkit en Dansk man inne hade, som heet her Anderss Nielson, thet slottet bestallades och Eric Puke war ther hšffuidzman fšre, och sŒ screff Engelbrect til them i Wermeland, at the [skulle] bewijsa sich som Swenske mŠn, och satte them Pedher Vlffson til hšffuidzman, The wnno och brende vp Edzholm som Herman Gizeler inne hade, [och Agnaholm som her Anders nielsson inne hade] Och Daleborg som Palne Jšnsson en Dansk man inne hade, Men Engelbrect droog sielff fšr Opensteen, Som Marten GrŒbo innehade pŒ greffue Hanses wegna, han gick aff med hŒldna hŒffuor och slottet wart vpbrendt, Sedhan achtade Engelbrect sich til …rasteen, som en Dansk man ther Jšsse Laurentzson heet inne hade, Han toogh thet betzsta som pŒ slottet war, stickade sŒ sielff eelden pŒ slottet och rymde til Danmark,
	ThŒ thetta sŒ alt bestelt war, droogh Engelbrect med mykit folk in i Halland, och alt Norra Halland gick honom til handa, och emellen her Axel Pederson, som Wardbergs slott inne hade, och honom bleeff sŒ fšrhandlat, at han skulle haffua sin fogda ther i landet, och Axel skulle platt inthet befata sich ther med, Doch skulle Engelbrectz fogde lŠta honom fŒ halff parten aff skatten, SŒ brendes och Falkenborg vp, som �ke her Axels son inne hade, Och Engelbrect droogh til Halmstadha, ther kom han strax in, Men the aff SkŒne fšrsamblade sich mykit folk, och beleghradhe sich widh Laghaholm, [156] emoot them droogh Engelbrect med sitt folk, doch war Elffuen emellan bŒdha hŠranar, Ther kom thet thŒ til sŒdana wpslagh, at emellen Swerige och SkŒne skulle wara en fast fridh ther mong breeff och insigel woro pŒ wthgiffuen, Och giordes fridhen med sŒdana beskeed, at om noghon parten wille trŠdha i frŒ fredhen, thŒ skulle han lŠta then andra thet fšrsta tolff wikur til fšrenne, The Swenske skulle ther om senda bodh til Lundh, och the SkŒneske til Wastena, och thŒ thetta sŒ bestelt war, droogh Engelbrect heem i gen, Och thetta som nw fšrtalt Šr huru slotten woro intaghen, skedde epter Christi byrdh fiortanhundrat fyra och trettiyo ŒŒr, och thŒ handlades om fridh emellen konung Eric och siššstŠdherne,
	SŒ hade Engelbrect nw fŒtt mesta parten in aff slotten i Swerige och stšrsta deelen aff them hade han nidherbrutit och vpbrendt, Ther somblige prijsade och somblige lastade honom fšre, sŒsom ther om noogh plŠghar disputeras, huilkit rijkena skal Nyttoghara wara, haffua mongh sloott eller fŒ slott, Somblige giffua thet [sŒ] fšre, at thet Šr icke gott haffua mong slott, och tesso saker geffua the fšre, Ther mong slott Šre warder almoghen fšrmykit betungat, Och the som slotten innehaffua fšrdrijsta sich ther vppŒ, och gšra mykin oret och šffuerwold, settia sich och offta vpp emoot theras herra och konung, huilkit the icke giorde om the icke hade feste ther the kunde fšrlŒta sich vppŒ, Och om rikesens fiendar fŒ landet in, sŒ Šro the teste bŠtter befestadhe, at the haffua mong slott, och Šra icke sedhan sŒ godhe til at vthdriffua, Tessa och flere sŒdana saker giffua the fšre som seya icke gott wara haffua mong slott, Men then andre parten haffuer tessa saker fšr sich, Ther fŒ slott Šro ther kunna fienderna som falla in i landet snart haffua fromgong, Ey kan heller en olydigh almoghe som till rumoor och vplop benŠghen Šr, wel hŒllas i twŒng, och lydachtigheet med mindre šffuerheeten haffuer mong feste, Och ther šffuerheeten haffuer fŒ slott och feste, ther Šr hon snart aff seet, hwilkit rijkena plŠghar wara en drŒpeligh skada, ath offta skeer herra skiffte, Ther fšre pŒ thet man mŒ behalla itt stadight regement, Šr aff nšdhenne haffua mong slott och feste, Tessa [157] stycker och flere sŒdana haffua the fšre sich som seya rikena nyttigt wara haffua mong slott och feste, Doch ware med slott och feste huru thet kan, then herre Šr wel befestat bŒde fšr gudh och Menniskior, som sina vndersŒter haller widh lagh och retth, och lŒter them inthet šffuerwold eller orett skee, En weluiliogh Almoghe Šr bŠttre Šn mong slott och feste, Om almoghen Šr weluiliogh, thŒ Šr thet herrenom inghen skade at han haffuer fŒ slott, Men ther herren skickar sich sŒ, at han haffuer en owiliogh och ogšnstogh almoghe, ther hielper honom icke mykit at han haffuer mong slott och feste, och thet seer man hŠr med konung Eric, Honom kunde jw inthit hielpa at han hade mong slott och feste, och ingen hyllest, Thet skal konungen rekna fšr thet starkesta slottet at han gšr rŠtt och skŠŠl, ty thŒ haffuer han bŒdhe gudh och Menniskior med sich, Men gšr han šffuerwold och orett thŒ haffuer han bŒde gudh och Menniskior emoot sich, och hielper sŒ hwarken borgh eller feste, SŒ Šr och inthet twifflandes at thet stoora šffuerwold och orŠtt som skedde i landet, och i long tijdh skedt hade, bŒde i konung Albrictz, Drštning Margaretes och thenna konung Erics tijdh, haffuer warit retta orsaken hwi bšndrena haffua brutit sŒ mong slott nidh, SwŠrige Šr itt sŒdana land som med Mosar bergh och skoghar sŒ befestat Šr, at almoghen icke lenge kan med twŒng och macht vnderkuuffuas, Ty the haffua stoor tilfelle at settia sig vp emoot theras herra, Ther fšre regeras Swerige myckit bŠtter med weluiliogheet, en med mykin strengheet, Och om konung Eric hade thet besinnat, hade thet icke sŒ gŒtt med honom som thet gick,
	ThŒ nw Engelbrect hade fšrdriffuit alla vthlendningar som konung Eric fšr befalninges mŠn vpsatt hade, och hade latitt all slott som i gen wore med all land och lŠŠn komma i Suenska manna hender, Tilstadde han icke at noghor i hans heer skulle i nogon motto fšrargha sich in vppŒ bšndrena, och icke tagha them i frŒ med šffueruold sŒ gott som til en hšne, aff huilkit Almoghen bleeff honom ganska gšnstig, Men thŒ konung Eric hšrde huru i Swerige tilstodh, fšrsamblade han aff Danmark alt thet folk han [158] šffuerkomma kunde, fšrscreff och mykit folk aff Tydzland, bereedde en stoor skeps flotta, och achtade sich til Swerige at wedergšra thet som ther skeedt war, Men han fick stoor storm i sišn, och mong aff hans skip fšrgingos, och hade han nŠr sielff bliffuit borto med, Doch med stoor nšdh kom han pŒ thet sydzsta til Stocholm, Och thŒ Engelbrect thet fšrnam, reeste han strax alt landet och kom fšr Stocholm, Vplenninganar lŠghrade sich pŒ Nšrramalm, Sudermannalandz inbyggiare pŒ Sšdhramalm, Men WestmŠn och NŠriker, ther Engelbrect war sielff med, lŠgrade sich widh Longholman, Och nŠr thetta sŒ skedde, bereedde rodzmŠnnena sig til at storma …sthammars slott, Men nŠr fogden som ther vppŒ war, thet fšrnam, toogh han til skeps alt thet betzsta ther war, stickade sŒ eelden pŒ slottet, och foor till Stocholm, Och thŒ konungen sŒgh at han war sŒ bestallat pŒ alla sidhor, lŠŠt han bewara grŒmunkaholm och Helge Andz holman ganska wel, och sŒ sattes thet i dagh, pŒ thet han skulle komma med the Swenske til ordha, och nŠr the samman kommo, sporde han them til, hui the wille skilia honom widh riket, ThŒ Swaradhe the Swenske at the icke achtade drijffua honom platt vthaff riket, vthan thet the giorde, skedde i then acht, at the icke lenger wille lŠta trengia sich i frŒ Sweriges lagh, och thet som i hans Cršning vthloffuat war, och the budho sich til rettha, och wille stŒ til swars fšr alt thet the bedriffuit hade, Och begierade domare ther the kunde settia theras sak i retta fšre, och lŠta hšra theras clagamŒl, the wille lijdha och vngella hwadh retthen giffua kunde, Och sade the jw thet, at the wille bliffua widh theras gambla frijheeter, och Sweriges lagh, Men konungen wille huarken lŠta them bliffua widh theras frijhheeter, eller lŠta sakena komma i rettgong, [menandes sich icke wara plichtig at stŒŒ sina vndersŒter till retta,] Ther fšre vthrettades i then gonghen inthit meer, vtan at thet sattes i dagh til junfru Maries fšdelse dagh somaren ther nest epter, och skulle konungens fogdar intit befata sich med landet, Och skedde thenna dachtingan i Helgeandz hwset pŒ Sancti Martini dagh, Och hade Hans Kršpelin Steket inne, thet befalte konungen [159] vpbrenna, hwilkit och sŒ skedde, at thet icke skulle komma i the Swenskas hender, SŒ foor thŒ konungen til Danmark i gen, och lŠŠt bliffua sex hundrat aff sitt [strijdz] folck qwart i Stocholm, Men the Swenske bestemde itt herra mšte i Arbogha pŒ trettonde dagh jwl, ther the och samman komme, och ther vthwalde [the] eendrechteliga Engelbrect til rikesens hšffuidzman, Andra goda mŠn skickades och om kring, som hwar pŒ sin landzŠnda achta skulle,
	ThŒ rikesens rŒdh nw sŒ fšrsamblat war i Arboga, screff Hans Kršplin them til, och begierede wara med them til ordha, SŒ bleeff beramat itt mšte i Sictwna widh kindersmesso tijdh, tijt foor Hans Kršpelin, och en korss herra aff Prytzen med, som pŒ then tijdhen war i Stocholm, The beflitade sich bŒde storliga ther om at thet motte komma til itt gott bestond emellen konung Eric, och the Swenska, Men rikesens rŒdh stodh jw ther vppŒ, at them war mykin orett och šffuerwold skeedt, och begierade at saken motthe komma i rettgong, Doch begierade Hans Kršpelin och korss herren at thet motte komma til itt gott midhel, och ther sade the sich wilia wara goda meklare til, wordo the och sŒ fšrskickade til konung Eric, och hade the Articlar med sich som the Swenske fšregiffuit hade, Och thŒ konungen hade med sina goda MŠn til rŒdz warit, wart beleeffuat itt herra mšte i Halmstada, Ther kommo thŒ til hopa Swenske och Danske, och som noogh troendes Šr Norske med, the ther handla skulle til fridh och roligheet, och til samma mšte war kommen Erchebiscop Olaff aff Vpsala, huilkin konung Eric i longh tijdh icke lijdha kunde, fšr ty samma Erchebiscop Oloff war korat til biscop konungenom oŒtspordt, ther fšre tilstadde han honom icke komma til Domkyrkiona, vtan han satte en annan i hans stadh som heet Arend och war tilfšrenna biscop i Berghen, Han bleeff snart dšdh, och sŒ satte konungen en Norsk man ther i gen som heet Torlack, Men thŒ Engelbrect begynte buldhra i landet, rymde han til Danmark, och i samma bulder kom Erchebiscop Oloff hem i landet, [tilfšrenne war thet honom icke tilstadt] Šn thŒ at bŒdhe PŒuen och thet Concilium som stodh i Basel hade scriffuit [160] fšr honom til konung Eric, Thenne samme Erchebiscop Oloff ladhe sich mykit ther vth om at konungen skulle komma frijt til Swerige i gen, och han begick thŒ sŒ mykit at Engelbrect antwardade konungenom Halland frijt i gen, Thetta mštit skedde om wŒrena widh Philippi och Jacobi tijdh, Epter Christi byrdh fiorton hundrat trettyo och fem ŒŒr, SŒ bleeff och i thetta samma mote vthloffuat at konungen skulle komma til Stocholm widh Sancti Olaffz tijdh ther nest epter, Teslikes skal man och wetha, at thet fšrbund som i drotning Margarethes tijdh giordes tesse try rike emellan, synes haffua wordet fšrnyiat i thetta mštet som i Halmstadha stodh, huilkit aff sielffua beszlutet som ther pŒ beramat wardt, noogh merkias kan, huilkit beram Šn nw finnes och Šr sŒ lydhandes,
	Wij Hans Laxman i Lund, Oloff i Vpsala, Aslach i Nidrosze Erchebiscopa, Axel Pederson rikesens rŒdh i Danmark, Christiern Nielsson rikesens rŒdh i Swerige, Endreth Erlesson rikesens rŒdh i Norige, etc. SwŒ skole alle stŒŒ som thetta fulbordha och ther [til] tillkommande warda, Ffšrst at fšrdraghas skal, ThŒ dragher en stoor deel aff oss alle wel till minne, och alle wel sanneliga wetha, thet hšgboren fšrstinna Drottning Margaretha, Waldemars Dana konungs dotter, kom tessa try riken samman med hennes fšrnumstigheet, med alzwoldige gudz hielp och tillŒtilse, alle til fridh och leyligheet, och semio och eendrecht, och haffue wij alle rett at bidhia fšr hennes siel, som wij och gerne gšre, Och bidhie wij alzmechtig gudh nŒde hennes siel, taghe henne til sina nŒde och miskund, Och kom hon thet Œstadh och fuldreeff med sina šdmiuka bšn och godha gerningar moot Almoghan alla rikernes, thet konung Eric wŒr nŒduge herre som nw Šr, wardt inhemt walder och keester til fulmechtig konung til all try riken vppŒ alle the stŠdher ther man plŠghar keesa konung och gammul sidhwenia haffuer warit, och wart Cršnter i Kalmarne til all try riken, SŒ wilie wij honom och gerna halla och haffua [fšr] fulmechtigh konung til at bruka all konungs rŠtt i hans liffzdaghar, och at han skal halla och haffua oss alla, och hwar widh sich, widh [161] lagh och rett, som konung bššr, och med som her epter scriffuat stŒŒr, SŒ finner wŒr NŒduge herre konung och wij alle noghor beseglat breff, och itt fšrram och itt begriff aff then samma Šdhele fšrstinne, och aff the betzste mŠn som thŒ i riken wore, thet the keeste thŒ fšr thet betzsta, hon med them, och the med henne, thet tesse try riken skulle altijdh bliffua samman till ewigh tijdh, altijdh en konung haffua offuer all try riken, och skedde thet i then samma tijd, thet wor nŒdige herre konung wardt kršnt i Calmarne, Nw Šr wŒr NŒdughe herre konung fšrscriffuen, och wij alle ther om eens wordhne och samtyckt, fšr thet bŠŠsta keeste, han med oss, och wij med honom, menigheeten til bestond och almoghan til fridh och nŒdher, och kunne j bettre kenna, Šn fšlia thet samma sin, och fšr thet meniga bestond och Nytteligheet, som all riken til godho komma mŒ, och fšrbinde och fšrplichte oss alle samman stadeligha till Ewigh tijdh samman, och bliffua vnder en konung, bŒdhe fšr oss, och the nw Šre, och framdeles tilkommande warde, som wij och nw gšre i Jesu Christi nampn, Och epter thetta som nw fortaldt Šr, fšlier thŒ i samma beram eller beslutt, the Articlar som til fšrenne beršrde Šre, at hwart riket skal bliffua widh sin lagh och frijheeter, etc.
	Och medhan thetta sŒ fšrhandlades, lŠt Engelbret graffua en graff eller dijke vidh Telgie, at skip skulle komma ther vthur salta siššn in i MŠler, Men thŒ tijdhen kom som fšrelagder war, at konungen skulle komma til Stocholm, och han icke kom, bleeff strax rop och rychte emot honom, at han inghen ting skulle wilia halla som loffuat war, Doch bleeff tijdhen Šn thŒ fšrlengder til Moremesse, thŒ kom konung Eric til Stocholm och the Swenske fšrsamblade* sich i Jungfru hampn, och sende the sŒ theres fulmechtiga til Sancte Clare Closter pŒ Norramalm, Men pŒ Helge andz holman kommo the til taals med konungen, och war thet theras hšxte begier, at the motte bliffua widh Sweriges lagh och frijheeter, och att slott och lŠŠn motte wara i Swenska Manna hŠnder Men konungen wille icke gerna gŒ ther vndher, SŒ moste han thŒ gšrat [162] sŒ framt fridhen som i Halmstada giordt war, icke skulle bliffua om inthet ighen, Thet war wel merkiandes pŒ all konungens andslagh, at han wille gšra thet Swenska ridderskapet om intit, och kommit itt nyyt frelsze her in i gen, i rikit, ther fšre lŠŠt han fremande mŠn fŒ all slott och lŠŠn in, och the Swenska lŠŠt han haffua sŒdana vthreesor och bekostningar, at the bliffuo platt vtharmade, Men epter thet the Swenske wore nw sŒŒ mechtige, at the hade mesta parten aff alt riket inne, ther fore hade konungen ey annor rŒdh, vtan at han moste jw loffua och sweria them, thet the begierade, huilkit doch icke annat war thet the begierade, vtan at han skulle lŠta them bliffua widh Sweriges lagh, och thet war han them plichtog, Doch war han begierandes at han motte fšrsee Stocholm, Calmarne, och Nykšping med hwad mŠn honom tektes, och ther woro the Swenske til fridz med, [Dog sŒ at the skulle wara Danske eller Norske och icke andre frŠmande men,] Och epter theres begieren, gaff han them Drotzet och Marsk, som riket skulle skaffua lagh och rett, Her Christiern Nielson bleff Drotzet, och Karl Knutzson bleeff Marsk, och nŠr thetta sŒ skedt war [och konungen hade giffuit sin breff ther vppŒ at skee skulle som the Suenske begiŠrade,] lŠte the Swenske konungenom all land och lŠŠn med the slott the inne hade vp i gen, [och han skulle lŠta alla slotzloffuor stŒ then herra til handa som eendrecteliga till riket kest och kŒratt worde,] och bleeff en afftalat sack, sŒ at all owilie skulle affleggias pŒ bŒdha sidhor, Men strax konungen hade fŒt landet frijt in i gen antwardade han slotth och feeste i hender hwem honom tecktes, och achtade inthet thet som vthloffuat [eller bebreffuat] war, Ther fšre sende rikesens rŒdh the godha mŠn aff Danmark som til steedes woro til konungen, och lŠto fšrmana honom, at han wille halla thet som vtloffuat war, och epter thet inthet hielpa kunde, gingo the och sielffue til honom, Men thŒ the framkommo fingo the icke annat Šn kort swar, spott och spee, och han sade sich icke wilia wara theras ja herre, Teslikes kastade han them och thet fšre med, at Engelbrect aldrigh hade giort honom then skada som skeedder war, hwar ridderskapet hade [163] icke kommit honom ther til, aff huilkin swar the noogh merkia kunde huru han war til sinnes med them, och fšllo ther mong ordh, som them inthet behagade, Thenna konung Eric reknade sŒ hšgt then skade han lidhit hade aff the Swenska, och han wille inthet tenkia hwad skada och orett han them i sŒ mŒng ŒŒr giordt hade, Ey wille han heller besinna huru stoor tilfelle han hade giffuit them til at gšra thet the giorde, The woro honom lydachtigheet plichtige, thet Šr wist, och han war plichtig holla them widh Sweriges lagh som han loffuat och sworet hade, Men han hade gŒŒt ther widht vthšffuer, och the Swenske hade nw wel i trettiyo ŒŒr lidhit stoor oskŠŠl aff honom, SŒ at man wel merkia kan, at thet the giorde, haffua the icke giordt aff kŠti, elles hade the fšrra tenkt ther noghot til, och icke lidhit thet sŒ lenge, Men nw dreff nšdhen them til, at gšra thet the giorde, Konung Eric sade sich icke wilia wara theras Ja herre, Doch haffuer Man ingen herra hšrdt fara ther illa wthšffuer, at [han] haffuer sŒ giffuit swijgha fšr sina vndersŒter, at the haffua Elskat honom, och sŒ warit en Ja herre, En Ja herre Šr tryggare och mŒ better Šn en tyran, En froom herre moste wara en Ja herre, ther skŠŠl och retth pŒeskat warder, Konung Eric wille haffua stoor troheet aff the Swenska, och han wille doch ingen trooheet holla them i gen, Han wille inthit besinna hwad thet inbŠra haffuer, at itt land eller rijke setter sich en herra eller konung šffuer huffuudit, Ther thet skeer ther setter then menige Man stoort troo och lijt til honom som vpsatter warder, och setter al sin welfŠrdh i hans hŠnder, och sŒ Šr han konung fšr theras skull och icke fšr sina skull, Ther fšre Šr han them en stoor trooheet plichtig, Doch sŒdana achtade han fšgho,
	ThŒ nw konung Eric hade alt bestelt i Stocholm som honom syntes at ther bestellas skulle, giorde han sich redho til at segla til Danmark i gen, satte sŒ Hans Kršppelin, som doch en redhelig Man war, aff then befalning som han šffuer Stocholm hafft hade, och vpsatte i gen en Dansk Man som heet [her] Eric Nielson, och feck honom fŠmhundrat folck vnder handena aff sitt eeghit krigs folk, och gaff [164] sich sŒ til siššs, och thetta skedde widh alla helgona tijdh, Och ŠŠ hwarest han foor fram, widh sišš sidhona, sŒ satte han jw nyia befalninges MŠn pŒ all slott, Men the Swenske wordo til ingen slott betrodde, Skedde och bšndrene stoor šffuerwold och orett, the ther bodde i skŠria gŒrdena som konungen fram foor, SŒ fick han och stoor storm i sišn och miste mong aff sin skep med mykit folk fšrra Šn han kom til Danmark, Men the bšnder som i skŠriagŒrdena skinnade och illa trachterade woro, kommo til Engelbrect och beclagade thet stoora šffuerwold som them šffuergŒngit war, och rychtet begynte gŒŒ šffuer heela rijket, at konungen icke wille bliffua widh thet han loffuat och sworit hade, Ther fšre beramade rikesens rŒdh itt herramšte i Arboga ther nogro fulmyndoge aff alt landet skulle til hopa komma, pŒ Sancti Ffabiani dagh �Œr effter Christi byrdh fiorton hundrat sex och trŠttyio, ThŒ rikesens rŒdh med the andra som til Mštit kallade woro, saman kommo, beslutade the thet sŒ at the wille scriffua konungen till, och begiera at the motte niwta Sweriges lagh, eller the wille seyia honom huldskap och mandzskap vp i gen, SŒ hade the och fšrnummit at konungen hade achtat komma til Stocholm strax isen wore bortgŒngen, och haffua hertugh Bugeslaff med sich, hwilken han i Swerige vp settia wille fšr en konung och honom hade han allaredho til fšrena latit slotzloffuan stŒŒ till handa, Medhan thet sŒ fšrlop sich, och rikesens rŒdh war illa til fridz at konungen wille icke lŠta Swenska mŠn haffua slotten inne som Sweriges lagh innehšllo, SŒ sende noghre Swenske borghare hemliga bodh til Engelbrect, och begierade at han skulle leggia sich ther win om, at han motte fŒ Stocholm in, Ty the fruchtade sich, at them skulle sŒ warda gŒngandes, som the Swenska borgare skedde i konung Albrectz tijdh, Ther fšre begierade thŒ Engelbrect, at alle som i Arboga i herramštet fšrsamblade [woro] skulle icke skilias Œtth, fšrra Šn the hade endrechteliga warit til tals med konungens befalninges Man i Stocholm, om the skulle noghot ondt fšrmodha sich aff them eller ey, Men thŒ the kommo til Stocholm wordo portanar til lychte fšr them, Ther wndrade [165] rikesens rŒdh stoorligha vppŒ, Och gingo thŒ Engelbrect, Karl Knutsson marsken, her Gotskalk Benctson och Joghan Karlson, in fšr porten, vpsatte hatten, och begierade at Borgmestarene skulle komma vth och tala med them, SŒ kommo twŒ Tydzska borgmestare vth til them, Them sporde the til hwij the slogho portanar til, fšr rikesens rŒdh, och theres borgare foro doch frijtt i landet, huart the wille, ThŒ swarade borgamesterne at the wille gŒ bort och tala ther om med her Eric Nielson, som slotzherren war, the gingo Œstadh och kommo i gen beiandes at the wille tšffua en lijten stund, sŒ lenge Hans Kršpelin komme til stedes, ty slotzherren wille inthet tala med them, fšrra Šn han wore med til stedes, ther medt gingo Œther borgamesterener in i staden i gen, och woro lenge borta, Och the Swenske hšllo medhan pŒ theres hŠstar i snyišš och slagg, SŒ kommo thŒ Œter borgamesterne vth tridhie resona, och sade sich inghen befalning haffua aff konungen at sleppa them in, ThŒ worde the Œter tilsporde, om rikesens rŒdh jw icke motte komma in, The suaradhe at i then gongen skulle thet icke skee, ThŒ bleeff hatten listeligha nidherslaghen, och borgamesterne toghos widh halsen, Them war fšrszŠkring tilsagd, och ther vppŒ hade the twŒ reesor warit vthe, och gingo in i gen, Men then tridhie gongen gingo the vth och togho icke nyia fšrszŠkring, [thŒ the best hade henne behšfft fšr the suar skull som vthgaffs,] ther fšre wordo the gripne, Och sŒ lŠŠth her Eric Nielson wel bewara och bemanna Portanar,
	Men the Swenske borghare som i stadhen wore begynte fruchta huad them šffuergŒ* skulle, fšllo sŒ endrechteligha till med yxar och hambrar, och slogho lŒsen sšnder som fšr portanar woro, och the ther vthan fšre woro stormadhe och fast till, Šn thŒ at the som i tornet woro stodho ther fast emoot, sŒ fšrmŒtte the doch icke slŒ them ther i frŒ, och ther med kommo the [Suenska] in med wold och reeste vp theras baner pŒ Korntorghet och lŠtho vtropa at alle the som wille stŒ faste med riket [the] skulle giffua sich ther vnder, SŒ sšchte thŒ alla borgarena ther til, loffuade at the wille stŒ faste med riket, och gšra hwad them worde befalet, och ther fšre wardt [166] thŒ pŒbudhit at inghen skulle fšrargha pŒ noghen borgare, Och thŒ stadhen war pŒ alla sidhor wel bewarat, sende Marsken och Engelbrect bodh til slotzherran her Erich Nielson, spšriandes honom til hwij han stengde portana til fšr them, och mštthe them med pijll och lodh, epter thet the icke wore kompne vtan pŒ thet som fridhen tilhšrde, och Šska vppŒ at thet motte hallas som vthloffuat war, Men the fingo inghen goodh swar aff honom, vtan han sade them openbara feyde til, [och stickade eelden pŒ stadhen,] NŠr the Swenske thet hšrde, lŠtho the strax bestalla slottet, Marsken pŒ wŠstra sidhone, och Eric Puke pŒ then Sšdhra,
	Och epter thet kom nw Œter til en openbara feyde, emellen konung Eric och the Swenska, Ther fšre war thet aff nšdhenne at the skulle fšrwetha sich om en hšffuidzman, then the skulle lydha epter, Och fšr then skull kommo the Swenske til hopa i Swart Munka Closter, til at vthwelia sich hšffuitzman, Och vppŒ thet inghen ouuilie skulle i noghon motte vpkomma aff koret, wordo trettiyo godhe MŠn skickade ther til aff heela hoopen, som koret haffua skulle, och hwar thera giffua hemligha sina ršst i frŒ sich, Erchebiscop Oloff anamade ršsterne, SŒ fšllo thŒ fem och tiwgu ršster pŒ Karll Knutson Marsken, tree ršster fšllo pŒ Engelbrect, och twŒ pŒ Eric Puka, Ther fšre samtyckte thŒ alle Marsken fšr hšffuitzman, jw besynnerliga Clerekerijd och ridderskapet, Men Engelbrect och Eric Puke, woro med thet koret icke til fridz, och bšndrena hšllo mykit med them, ther en stoor owilie kom vthaff, Doch bleeff saken sŒ fšrdraghen att Marsken och Engelbrect skulle bŒdhe regera i landena, Men Marsken skulle bliffua qwar i Stocholm, och achta pŒ then bestalningen, Och Engelbrect skulle fara vth i landet och beleggia the andra slotten som konungens befalningesmŠn inne hade, Han drogh strax fšr Nykšpung och lŠŠt bestalla thet, med them som bodde i Sudermannaland …stgštanar lŠŠth han beleggia StŠkaborg, Tiwffstabona lade han fšr StŠkaholm, Och sŒ drogh han til Kalmarne, Men epter thet at han icke kunde fŒ stadhen in, lŠŠth han Nils steenson, her Gštzstaff Laurentson och [167] her Gotskalk Benctson mett itt stoor taal folk bliffua widh Kleckeberg at the skulle achta pŒ them aff Kalmarne, Och widh samma tijdhen fingo Nielss Stensons tienare Grimshuss in, med fšrraskan, och Engelbrect drogh med sin hŠŠr in i Blekung, och kom till Rothnaby, och all then landzendan gick honom till handa, Ther sette han Claes LŒng fšr hšffuidzman, och droogh sŒ til Laghaholm, ther kommo thŒ Westgšter och SmŒlenningar til honom, han bestallade slottet och lŠŠth her Boo och Swan med sŒ mykit folk som the behšffde liggia ther fšre, och droogh med sin hŠŠr lŠnger fram achtandes tagha SkŒne in, Men the SkŒningar reeste sich vp emot honom, och theras hšffuidzman heet Pedher Oxe, BŒdhe hŠrenar mšttes widh Rynabroo, och som Engelbrict fšrnam at the SkŒnungar wore honom fšr starke, kastade han brona, och mŠdhan the icke kunde komma ther šffuer droogho the til Tranorpa wadh, Men thet fšrmodde Engelbrect wel, ther fšre war han och ther fšr them, sŒ at the icke kunde šffuer komma, SzŒ kom thet thŒ til itt vpslagh emellan SkŒne och Swerige, och bleeff sŒ beslutat, at om Engelbrect icke finge slottet innan PŒska, nest kommandes, skulle han slŒ bestalningen lššsz, och medhan fridzbreffuen giordes, huilkit som skeedde pŒ SkiŠrtorsdag, reedh Engelbrect til Laghaholm fick slottet in, och kom strax til sin hŠŠr i gen, droogh sŒ til Halmstadha, och thŒ stadhen war honom handgŒngen, droog han fšr Wardbergh, och lŠŠt Brodher Swenson liggia ther fšre med itt taal folk, och droogh sŒ sielff til Elffzborg, ther bleeff sŒ fšrhandlat, at fogden pŒ slottet Mattes van Kalen benemd, skulle bliffua pŒ slottet, och inthet befata sich med lŠnet, sŒ gaff thŒ Engelbrect sich til Axawald och bestalladhe thet, Och ther bleeff han ganska illa siwk, sŒ at han med stoora mšdha lŠŠt fšra sich til …rabroo ther fick han rikesens rŒdz breff, at han skulle komma til Stocholm
	PŒ then tijdhen boddhe en Riddare pŒ Gšksholm icke lŒngt frŒŒ …rebroo, benemd her Benct Stenson huilkin ther hade en son som heet MŒŒns Benctson, Emellan samma her Benct och Engelbrect war kommen en owilia, thŒ han nw fšrnam, at Engelbrect war [168] till …rabroo kommin, kom han thitt och sporde honom til, om han icke motte bliffua i Rikena fšr honom, och effter mong ordh som ther fšrfullo, bšdh han sich til at wilia stŒ honom til rŠttha in fšr rikesens rŒdh, och ther gaff Engelbrect sich til fridz med, och wordhe pŒ thet sidzsta sŒ fšreente, at Engelbrect hade samma her Benct pŒ slottet med sich [till] geest, och bewijste honom all Šro och wŠnskap, Och war ganska stoor lyffte och fšrplichtilse giordt pŒ bŒde sijdhor, at inghen parten skulle noghot fšrarga pŒ then andra, och ther med skildes the Œth, Och Engelbrect redde sich til att fara med bŒŒt Œth Stocholm, epter thet at han Šn nw war ganska krank, och meena en part, at her Benct rŒdde honom til at han skulle fara med bŒŒt, Och som han kom lijthet fram om Gšksholm lagde han ther til en lijthen holma til at huila sich ther šffuer om nattena, Och strax kom MŒns Benctson ryckiandes med en bŒŒt i frŒ Gšksholm, och kom pŒ holman til honom, och Engelbrect stoodh och stšdde sich widh sin kiep, ty han fšrmotte fšgha, ThŒ gick MŒns Benctson til honom och sporde honom til, om han icke motthe bliffua i rikena fšr honom, och hšg strax til honom med ene yxe, och epter Engelbrec bar vp handena med kieppen fšr sich, hšg han honom try finger vthaff, och slogh sŒ honom ther i hiŠŠl, grep sŒ hans hustru och tienare, och fšrde til sin fadher til Gšksholm, Och thetta skedde epter Christi byrd fiortan hundrade sex och trŠttiyo ŒŒr, widh Korsmesso tijd om wŒrena, NŠr thetta skeedt war, toogh samme MŒns Benctson, en aff Engelbrects tienare, benemdt Albrect Pettata, then han fŒngat hade, och meente med honom wela om nattatijd fšrraskat sich …rabroo slott til, Men thet lyckades intet fšr honom, ty fogden wille icke lŠsza porten vp om nattena ee huru mykit Albrect thet begierade, ThŒ nw thetta oppenbart bleeff huru skemeligha Engelbrect war aff dagha taghen, giorde hans tienare sich reedho til at hempnas ther vtšffuer, fingo monga bšnder med sich, och drogho til Gšksholm, Men her Benct och hans son rymde til Ringstadaholm, och lŠŠtho theras tienare bliffua qwarra pŒ gŒrden, sŒ kunde thŒ Engelbrects tienare inthet meera vthretta vthan the [169] brende trŠhusen aff, pŒ Gšksholm, Steenhuset kunde the icke fŒŒ, Ther med drogho the till Medhalšsa kyrkio, titt bšndrena hade fšrdt Engelbrects lijck, thet togho the och fšrde til …rabroo, och begroffuo thet i byia kyrkione, 
	Ena sŒdana Šndalyckt fick Engelbrict, och om thett skall recknas fšr welgerning at han frelste riket aff sŒdana trŠlldom som thet vthi kommet waar, sŒ bleeff thet honom illa lšnt, Och jw besynnerliga i then motton, at inthet straff gick epter hans dšdh, Ffšr ty MŒns Benctson som honom sloogh i hiŠŠl, wardt hšgeliga fridh kallat, och Marsken lŠtth gŒ vth breff šffuer heela landet at inghen skulle i noghon motto fšrkasta heller fšrwijta honom the gerningana, Thet haffuer aff sombligom wordit reknat fšr fšgho skada, at Engelbret war aff wŠghen, skal och Engelbrect warda reknat fšr en vprorisk Man, emoot sitt rettha herskap, sŒ mogha alla vproriske MŠn see pŒ honom, hwad the sich fšrmoodha skulle pŒ thet sydzsta,
	ThŒ Engelbrect dšdh war, bleeff Marsken Karl Knutson, aff allom endrechteliga vthwald til rikesens hšffuidzman, och strax begynte han tenkia til, huru han skulle halla sich widh macht, behšlt besta lŠnen sielff, och the andre aff Riddarskapet fingo icke sŒ mykit som the fšrmoodhat hade, Och nŠr the klagade, at the icke fšrmotte halla theras karla aff then fšrlŠning som the hade, och begierade meera, thŒ plŠgade han swara them, at the icke skulle reckia fothen lŠnger vth, Šn skinffellen rŠchte, Och sŒ fšrstŠrchte han sich, ty hooff folkit gaff sich altt mŠst i hans tiŠnest, Epter thet han fšrmŒtte bŠttre lšna them en the andra herremŠnnenar, sŒ gaffs och honom skull, at han skulle haffua sin besynnerligha bodh ther om vthe at the skulle locka alla hoffmŠn til honom, ther stoor owilia aff kom emellan honom och monge aff ridderskapet, I bland huilka Eric Puke en war, then ther och oppenbarligha sade til honom, Karl Knutson behŒlt heema thina stšffuare, the locka bort alla mina tienare, heller jach skal slŒŒ them pŒ Nesana, och wisa them heem i gen, Och vexte ouilian sŒ stoor at Eric Puke ladhe sich [170] offter wijn om at han wille haffua kommit, Marsken om halsen, Šn thŒ at the Œther wordhe fšrlichte i gen,
	ThŒ nu tijdhen sŒ fšrdrogde och Stocholms slott med mongh annor slott woro bestallat i rikit, kom thet til itt vpslag, doch ther fšr innan fick Marsken Nykšping in, sŒ skulle thet stŒŒ i dagh til Olaffs Messo tijdh, thŒ skulle bliffua itt herramšthe i Calmarne, ther skulle konung Eric sielff komma, huilkit thet och sŒ skedde, Han kom ther, och hade monga Tydzska fšrster med sich, teslikes och mongha aff Danmark, ther bleeff thet thŒ sŒ beslutat at konungen skulle komma til riket i gen, och all slott skulle besettias med Swenska mŠn, Och ther fšre antuardade han thŒ twŒ Swenska riddare Calmarne i hŠnder, som wore her Benct stenson och her Boo stenson, och om Michilsmesso ther epter skulle thet swenska ridderskapet mštha konungenom i Sudherkšpung, Och ther med foor konung Eric i frŒ Calmarne til Gothland, och tšffuade ther sŒ til tŠss at han epter som beslutat war skulle komma til Sšderkšpung, NŠr tijdh war gaff han sich med sin skips flotta till siššs, och [sŒ] kom en storm pŒ honom att all hans skiep wordo fšrskingrade och mong aff them bliffuo borta, Noghor aff them kommo i Sšdherkšpungs skiŠŠr, Men thet skip som konungen war sielff vppŒ leedh stoora nšdh, miste mersena och kom med stoort plass vnder Karlssšna vidh Gotland, och inghen aff the andre skeppen som behallen woro wijste huarest han war bliffuin, fšrgŒngen eller behallen,
	Men Marsken med thet Swenska ridderskapet och alla konungens fogdar som slotten inne hade, kommo til Sšderkšpung, och fingo ther icke annor tidhende Šn at konungen war fšrgŒngen, SŒ gingo the doch til rŒŒdz med the Danska herremŠn, som ther til stŠdes komne woro, och wardt sŒ beslutat, at then dachtingan som i Calmarne giordt war, skulle gŒŒ fram, i hwad konungen war leffuandes eller dšdh, Doch skulle Drotzeten och Marsken fšrst hylla konungen, huilkit the och sŒ giorde, sedhan hyllade alla the andre them bŒda pŒ konungens wŠgna, NŠr thet sŒ bestelt war, begynte Marsken Šska pŒ slotten aff konungens fogdar som ther alle til stŠdes wore, [171] Men the swarade, at them stoodh thet icke til gišrandes antwarda sŒ slotten i frŒ sich, med mindre at the fšrst fingo weta, konungen wisseliga wara dšdh, ThŒ sade Marsken, at vtan the antwardade slotten i frŒ sich, skulle the icke komma til baka i gen, och ther fšre moste the thŒ fšlia hans wilia epter, sŒ fick thŒ Marsken StŠkaborg in med StŠkaholm, Axewald, Elffuidzborg, WesterŒŒrs och �Œboo, StŠkaborg antwardade han sin mŒgh Niels stenson som hade hans syster, och Hans Kršpelin epter thet han fšrplichtade sich wilie stŒ faste med the Swenske, sŒ fick han �Œboo slott, och all the andra slotten wordo besatte med Swenska MŠn, och wordo alla slotz loffuener sŒ fšrwandlade, at slotten skulle hallas Marsken och Drottzeten til handa, och ther them noghot widherkommo, skulle the hallas rikesens rŒdh til handa, och thetta war nw thet the Swenska hade lŠnge stŒŒt epter, at regementet i landet motte wara i theras hender, the wille wel halla konung Eric fšr theras herra och konung och wara honom med theras tienist redho thŒ han pŒ kraffde, Doch wille the sielffue rŒdha šffuer slotten, epter som aff Œlder i rikit warit hade, och Sweriges lagh inne hšllo, Men konung Eric stoodh ther altijdh emoot, ther fšre kom thet til šrligh,
	ThŒ Marsken hade i thet nesta fŒŒt al slotten in, kom han til Stocholm fick och sŒ thet slottet in, Men thŒ Eric Puke sŒg huru Marsken i alla motto wexte till, och bleeff jw mechtugare och mechtugere, fšrtyckte* honom thet stoorliga, och begynte oppenbarliga settia sich vp emoot honom, och hyllade bšndrena i landet alle stedes til sich, och loffuade them stoor frijheet, och vpuechte han bšndrena i NŠreke til at bestalla …rebroo slott, Men the kunde ther intit skaffua ty Marsken hade wel bemannat slottet, WesterŒŒrs lŠŠt han och bestalla, doch kunde han icke heller ther frŠmia sin wilia, fšr ty the som pŒ slottet woro, slogho vth til bšndrena fšrskingrade them och gripo monga aff them in pŒ slottet med sich, Kom och Marsken med mykit folk dragandes i frŒ Stocholm, ther fšre drogh Eric Puke vp i Dalanar, och Marsken kom til WesterŒŒrs, ther kallade han bšndrena til hopa, hyllade them til sich i gen, och [172] noghra aff them som stšrsta skullene hade lŠŠth han bšndrena sielffua dšma til dšdhen, huilka han ther androm til redduga lŠŠt vpbrenna, sedhan foor han til Rekanar och NŠrike, och hyllade ther almoghen til sich i gen, och beskattade them til ena stoora summo pŠningha huilken ther kallades Skumpo skatt, Men ingha flera lŠŠt han affliffua, Och thetta skedde ŒŒr epter Christi byrdh fiortonhundrade sex och trŠttyio nogro daghar epter Lucie, Men Eric Puke hyllade alla Dalana til sich, och fich them vth Man aff huse och kom draghandes med them <til> HŠlla skog, ther mštthe Marsken honom med sitt folk, ther kommo the til hopa, och Marsken fick ther noghon skada pŒ sitt folk, ther fšre droogh han tilbaka i gen, [och] sŒ bleeff thet [epter] long fšrhandling satt i dagh them emellan, at the skulle komma til ordha, och sagdes Erich Puka stoor szŠkerheet till, ther biscop Thomas i StrengenŠss och war godh fšre, at han skulle komma frij och fŠlig nidh til WesterŒŒrs, huilkit och sŒ skedde, Men effter thet Eric Puke talade fritt huad honom lšste, lŠtt han fšrfalla sich noghor ordh aff huilken Marsken, Erchebispen och the andre som ther nŠr woro togho en mistanka vthaff, at han Šn nw hade ondt i sinnet, och icke wille giffua sich til fridz, Ther fšre togh Marsken honom widh halsen, och sette honom i hŠcktelse, inthet achtandes then szŠkerheet som honom til sagdt war, bleeff och en gripen med Eric Puka, benempd Hans Mortenson, then ther med honom altijd i rŒdh warit haffuer, och mong šffuerdŒdig ord lŠtit fšrfalla sich, han bleeff satt pŒ itt stegel fšr WesterŒŒrs, Men Eric Puke sendes til Stocholm, ther lŠŠt drotzeten her Christiern halsshugga honom, SŒdana Šndalyckt fingo bŒdhe tesse vprorirske MŠnnena, Men biscop Thomas med the andra som hade sagdt them szŠkerheet till, wordo ther šffuer ganska illa till fridz, troo och sanning bšr man och halla sina fiender, Doch finnes Šn nw the breff i huilken Marsken fšrsuarar sich, at han icke lŠŠt gripa Eric Puka i en felig dagh, Men biscop Thomas och flere med honom sade fast annarledes, Doch ware nu ther om huru thet kan, the Šre nu alle vnder gudz doom, ther hwarken falsk ClagomŒl eller oretwijss [173] orsecht gella plŠghar [och sŒ kommo bŒde Erich Puka och Engelbrect om halsen pŒ itt ŒŒr. Och the woro the samma som mest bedriffuo then feydena emoot konung Eric.]
	Widh then tijdhen at Eric Puke hade giordt vpresningen emoot Marsken, gingo bšndrena i AskohŠrede [til,] och togho fatt pŒ Jšsse Ericson som Dalakarlana sŒ illa plŒghat hade, thŒ han war konung Erics befalninges Man pŒ WesterŒŒrs, som til fšrende beršrdt Šr, samma Jšsse Erichson war i Wastena Closter, och hade Marskens fridz breff, ther kommo bšndrena grepo honom, och fšrde honom till Motala ting, ther dšmde the honom och huggo honom huffuudit aff med ena yxe, thet plŠghar gemeenliga sŒ hŠnda, at sŒ som en giššr sŒ warder honom och gŒngandes, Thenne Jšsse Erichson war en bonde plŠghemestare, sŒ worde och bšnder hans plŒgemestare, Men Marsken beskattade the bšndrena ganska swŒrliga fšr then gerning the giort hade, Icke fšr then skul att han vnte Jšssa Ericson sŒ gott, vthan fšr thet at the hade brutit hans fridzbreff, och at andre skulle tagha ther en fšrskreckilse fšre, och icke sŒ gšre, Doch fšlgde icke stšrre fšrskreckelse vtaff, Šn at the i Dalerna slogho Marskens fogda i hiŠl, the i Wermeland slogho och en hans fogda i hiŠl, sŒ lithit achtade the Šn thŒ hans wrede, [I thenna Eric Pukes vpror skedde stoor skade och mŒng godh man kom om halsen, I Westergotzland bleff Benct Vddsson slaghen, i Vermeland Tuffue Ketilsson, i Dalerna, Benct Gunnarsson, Mattes Jšnsson, Olaff Stock med mŒnga andra.]
	ThŒ nw Eric Puke rettat war, bleeff en herredagh i Strengenes, ther fšrhandlat wardt huru the wille fšrswara, thet the giordt hade i Sudherkšpungh, Ther Marsken och rikesens rŒdh hade lŒthit tagha all slotthen in, och fšrwandlat alla slottz loffuor, Ty thet war thŒ witterligitt wordet at konung Eric liffde och war vppŒ gotland, och wiste thet wel, at han sŒdana handel icke gilla skulle, Och thet wart beslutat at the wille bliffua widh thet som giordt war, besynnerliga epter thet hade warit i Calmarne sŒ beleeffuath at all slott och feste skulle wara i Swenska Manna hender, Men om slottz [174] loffuener kan man icke wetha huad aff konungenom haffuer beleeffuat wordit, Nogh Šr merkiandes at han wille slotten skulle hallas honom til handa, SŒ wart och i thetta mštit beleeffuat, at Johannis ther nest epter skulle hallas en herredagh i Calmarne, ther widare om all Šrende fšrhandlas skulle, ther konungen och sielff til komma skulle, Och thetta herramštit i Strengnes wart hallit, Anno domini Mcdxxxvij widh Palm syndag, och thŒ fick Drotzeten Nykšpings slott in aff Marskenom, ThŒ nw tijdhen til stundade, at herramštit skulle stŒ i Calmarne, wille inthitt konung Eric komma titt, sŒ foro thŒ Erchebiscop Oloff, Drotzeten, her Christien, Biscop MŒns i �Œbo och Hans Kršpelin til Danmark, menandes sich wilia laga all ting sŒ til thet betzsta at konungen skulle komma til Swerige i gen, och halla thet han sŒ offta vthloffuat hade, Men nŠr the kommo fram, wordo the fšgo achtade, ther fšre wore the glade at the kommo heem i gen, fšr ty the fingo ther sŒdana tidendhe, at konungen begynte sŒ skicka ther i Danmark, at thet Danska riddareskapet loffuade honom icke dyrt, Han wille vpsettia sin brodher son hertug Bugeslaff til konung, togh sŒ slotten i frŒ the Danska, och antwardadhe them tyskar i hender,
	SŒ begynte och Marsken tenkia til huru han skulle straffua Dalakarlana och them i Wermeland, som hans fogda i hiŠŠl slagit hade, Men drotzeten rŒdde ther altijd i frŒ, och wille jw fšrswara bšndrena, SŒ at marsken pŒ thet sidzsta wel merkia kunde at drotzeten icke meente honom med gode, ty han gaff honom mong skadelig rŒdh, hylt sig mykit til bšndrena och achtade skilia Marsken widh hšffuidzmans dšmit, och komma sich ther til i gen, Men Marsken lŠŠt sich sŒdana inthet kunna bemerkia, vthan giorde thet som honom sielffuom syntes nyttogt wara, Ther fšre foor han och med mykit folk vp i Dalana och twingade them til lydhno, LŠŠt han och sitt folck, fara in i Wermeland, straffade ther them som vproriske wore, och kom them til lydachtigheet, Och eehuad han sich fšretoogh gick han wel igenom, och thet mishagade drotzeten ganska stoorliga, sŒ at thet kom pŒ thet sidsta til en openbara owilia them emillan, [175] Šn thŒ at marsken gaff altijd swiga epter thet han war vng och kalladhe drotzeten sin fadher, Doch vexte jw hatet stšrre och stšrre, sŒ at drotzeten och Niels Stenson med hans brodher bundo band til hopa emoot marsken, och wille Œter halla sich intil konungen i gen, ThŒ marsken thet fšrnam, hšlt han sich Šndoch fšr drotzetens wŠn, och screff honom til, til hans gŒrd Reuelste, ther han war, och breffuet lydde sŒŒ, At om drotzeten noghot hŠnde til at bestella, sŒ skulle han finna marsken i Skeninge, Och epter honom som breffuet fšrde lŠŠt marsken sin tienare Claes Long fšlia med en stoor hoop godha hoffmŠn, the ther hullo i skogen vthan fšr gŒrden, och breffdragaren gick in, och werffuade sitt werff, och dwaldes sŒ vppŒ gŒrden, och bespeyiade alla lŠghligheet til tess mšrckt war, ThŒ drotzeten gick i sŠng, kommo marskens hoffmen in pŒ gŒrden, togho honom nakut vp aff sengene, ladhe honom sŒ i en sledha och fšrde honom fšrst til WesterŒŒrs och sŒ till …rabroo, Men drotzetens hoffmen the ther wore šffuer itt hundrat, wordo fongade och nogro aff them slagne, ty the kunde inthet komma til wŠrn, vtan woro meste parten druckne, Och thetta skedde widh tiugunde dagh Jull, Anno domini Mcdxxxviij
	ThŒ drotzeten kom til …rabroo mštte marsken honom ther, och sporde honom til, om han wille vplŒta honom the slott han hade, Men drotzeten swarade aff stoor fšrfŠrilse, at han ey alena wille lŠta honom slotten vp, vtan och i allo andro motte fšlia hans vilia effter, ther fšre foor thŒ marsken med honom til Nykšping, och fick ther slottet in, sedhan wordo the Œter fšrlichte i gen, sŒ at drotzeten skulle behŒlla Wiborg, som han och tilfšrenne hafft hade, och hans son Karl Christiern son fick Ringstada holm, Šn thŒ at han thet icke lenge behult, ty han sade thet i frŒ sich i gen, ThŒ marsken thetta sŒ vthrettat hade med drotzeten, begynte Niels steenson som hade marskens syster openbarliga settia sich vp emooth honom, the hade wel opta til fšrenne warit oeens, och wordit Œter fšrlichte i gen, Men Niels stenson stoodh vidh inghen fšrlichningh, Marsken hade fšrlŠnt honom StŠkaborg ther fšre hade han tilfelle [til] at bedriffua [176] mykit ont ther i …stergštzland, och begynte sŒ pŒ thet sijdzsta gripa och fŒnga marskens tienare, och giorde mong annor stycke som han wiste ware honom vndher šgonen, ThŒ marsken thetta fšrnam, och sŒgh at inghen godh tilbodh hielpa kunde, lŠt han bestalla honom, Men thŒ Niels stenson sŒgh at thet galt honom til med alffuar, sette han i dagh med marskens folk som honom bestallat hade, och sende bodh til marsken at han wille fšlia hans vilia epter, och medhan thet sŒ stoodh i dagh, gaff han sich vtaff slottet, och rymde til konung Eric til Gotland, och wardt han sŒ wel [vnfŒngat] aff honom, at han giorde honom til rikesens marsk, fick honom sŒ twhundrade hoffmŠn medt sich och mong breeff til alt landet, sŒ lydandes, at alle skulle wara Niels stenson Sweriges marsk lydughe och hšruge, hade konungen och bestelt thet sŒ, at the Noriske skulle komma och bestalla Elffuisborgh, som her Twre stenson, marskens Karll Knutzsons brodher inne hade, The Noriske kommo och bestallade slottet, och theras hšffuidzmŠn woro: Johan Vrmrese, och Olaff Bock, Men the wordo snart slagne ther i frŒ i gen, och fingo stoor skadha, Men Niels stenson gaff sich in i …stergštzland med thet folk han hade fŒt aff konung Eric, fšrde ther Danabroka, och giorde mykin skada och pŒ thet sidzsta sedan han mykin skada giort hade, bleeff han i markene gripin aff marskens folk emellen Nykišpungh och Sšderkšpungh, fšrdes sŒ til Norkišpungh, och fŒ daghar ther epter bleeff han dšdh, och en part aff hans tienare bliffuo halshugne i Sšdherkišpung,
	SŒ war thŒ en merkeligh man her i rikit som heet Broder suenson, han war mykit beryctat fšr en dughelig stridzman, och hade mykit warit med Engelbrect och stort arbete och omak hafft fšr rikit, hšlt mykit folk, och hade liten hielp ther til, han gik til marsken och talade honom noghot dristeliga til, och sade at han skipte vth land och lŠŠn epter weeld och wenskap, och icke epter som fšrtient war, Strax* togh marsken honom widh halsen, och daghen ther epter om morghonen betijdha, lŠŠt han hugga honom halsen vtaff,
	[177] ThŒ nw marsken hade sŒ regementit inne i riket, skeedde monga herredagar her och ther i konung Erics sack, huru han skulle komma til rikit i gen, och woro ther mong sendebodh tilstedes, bŒde aff Dannemark och Tydzska stŠderne, och sendes mongh bodh och breff til konunghen, at han skulle vnna the Suenska thet the begierade, och the wille gerna haffua honom fšr theras herra och koningh, Men konungen wille inghalunda wara ther med til fridz, Ther fšre thŒ stemde the honom til Morasten, at han skulle innan tolff wikur komma och swara them til alt thet the honom til talat hade, eller the aldrig mera wilde haffua honom fšr theras konung, [och hade mŒng clagemŒŒl emoot honom, i bland huilkin itt medt thet stšrsta war thet at han wille fšrtagha them theres gambla lagh och frijheeter, thet han i alla mottho leet pŒskina, besynnerliga ther medt, at han hade borttagitt Rikesens gambla priuilegie breff, och fšrdt bortt aff landhet,] Men Erchebiscop Olaff <then> ther en snŠll och fšrstŒndigh man war, stod mykit ther epter med noghra andra aff rikesens rŒdh, at konungen motte komma til rikit i gen, Doch sŒ at the Swenska motte niuta Swerigis lagh, och thet som sŒ opta vthloffuat war, Och hade the saker nogh ther til, hui the begierade konungen til rikit i gen, i bland huilka war wel en med then hšgsta, at the sŒgho huru marskens regemente, war fšgho annat, Šn itt inbyrdes krij och šrligh, ther mongh godh Swensk man skemeligha kom om halsen, fšr ty her skedde then ene vproren epter then andra, och ŠŠ skedde ther skada med, ja the Suenska hade dobbel skada och fšrderff vtrikes feide med konungen, och inrikes twist och twedrect, sŒ at i then tijden stod ganska illa til i rikit, [och war thet it rŠtt fšrespill, huad regemente man skulle fšrmodha vnder fšrstŒndare och hšffuitzmen, som icke woro konungar, ty inghen wille lydha then andra vthan rechnade sig alle lijka godha,] PŒ thet sidzsta epter mongh herremšte och beslutningar, kom thet doch ther til, at itt almenneligit herramšte aff all trij riken wart beramat i Calmarne, Och thŒ Erchebiscop Olaff skulle fara til samma mšte och kom til Nykišpung, ther wart han fšrgiffuin i mandelmišlck [178] och bleeff ther dšdh, Šr nogh troendes at then som thet lŠŠt gišra, fšrtyckte thet, at han lade sich sŒ mykit vth fšr konungen, och thetta skedde anno domini Mcdxxxviij nogot epter Pinsdagha, Men thŒ the Swenske kommo til Calmarne, mštte them ther nogro fŒ aff Danmark, som gŒffuo them swar pŒ konungens wegna, at konungen icke kunde halla then dactingan som giord war, med mindre han motte fšrlŠna try slott, hwem honom tychtes, Men marsken sade ther kort Ney til, han sade sich wara til fridz at konungen motte komma in i rikit i gen, och all slott skulle hallas honom til handa, doch skulle the wara vnder Suenska [manna hender, I samma mšthe ward och thet fšrbundet fšrnyat som rijken emillan giort war, medt sinne articlar, Men om then articlen at all try rijken skulle wara vnder en konung, hade the Suenske stoora insagu vti, sŒ ath the icke kommo šffuer eens medt the Danska i then articlen. Ty the Suenske hade thŒ nogh fšrnummitt aff dršttning Margaretes och konung Erics regimente at thet icke war Swerige altijd nyttigt wara vnder then konung som rŒdde šffuer Danmark, Ther fšre wille the Suenska icke then articlen i thet gambla fšrbundet, vthan hade mŒnga insagor emoot samma articel, Doch bleeff om then articlen i then reeson sŒ beslutat, at pŒ itt annat herremšte skulle ther om handlat warda, huilkit Rijkene kunde nyttogare wara haffua all en konung, eller haffua huart sijn konung, Och om thet thŒ wordo sŒ beslutat at huart Rijke skulle haffua sin eghin konung, SŒ skulle doch fšrbundet bliffua stŒndandes obrotzligitt i the andra articlar till euigh tijd, Och ther giordes starck breff och fšrseglingar vppŒ, Och sŒ seer man Clarliga aff thetta beslutet at then articlen, at all try Rijken skulle haffua en konung bleeff ogijllat aff the Suenska alla redho i konung Erics tijd, som then fšrste konung war effter thet fšrbundet som drštning Margareta giorde Rijkena emellan. Ty The Suenske merckte well huar vth thet skulle lŠnda medt thet fšrbundet i then articlen, effter thett the wilkor som fšrbundet hengde vppŒ icke wordo hallen, Ty konungen wille frij och icke medt sŒdana wilkor bundin wara, Ther fšre bleeff thet Suerige itt skadeligitt fšrbund,
	[179] Och war] thŒ konung Eric seghlat i frŒ Danmark til Gotland och hade taghit med sich al sin konungsliga skatt som han ther i rikit hade och fšrt honom til Wijsborgh, noghon tijdh ther epter kom konungen til StŠkaborgh och hade mong bodh til marsken och sade honom stoor szŠkerheet til, at han skulle komma [medt] honom til orda, Men marsken wille jw ingalunda komma til honom, Och mŠdhan konung Eric ther war, kommo honom mongh breff til handa, ther the Danske sade honom vp huldskap och mandskap, ty han hade och mykit šffuruold och orett giort them ther i landet, Han wille settia them en konung šffuer huffuudet then the icke haffua wille, och hade han borfšrt alt thet betzsta som han ther šffuer komma kunde, och mykit annat som honom fšrekastat wardt, Och epter thet han inthet kunde skaffua sin wilia med marsken, sŒ foor han til Gotland i gen, och bleeff ther i mong ŒŒr, och giorde altijd stoor skada pŒ the Swenska ty han hade altijd sin skiep och fetalianer til siššs, och lŠŠt vptagha all the Swenska skiep som han šffuer komma kunde, sŒ at Gotland war ey annat Šn itt ršffuare neste wordit, Men sedhan konung Eric war skijld widh Danmark, fingo the Suenske Šn ith stšrre moodh, och sade sŒ honom platt wp huldskap och mandskap, at the epter then dagh aldrigh wilde haffua honom fšr herra och konung, Och sŒ fick thŒ marsken Calmarne och StŠkaborgh* in, och noghon tijdh ther epter fick han Borcholmen in, SŒ bleeff och thŒ Hans Kršpelin dšdh, pŒ �boo, Ther fšre fich marsken strax �boo slott, och Kastelholm in, sŒ at all slotten stodhe nw honom til handa,
	ThŒ nw konung Eric begynte och annorledes Skicka sich i Danmark Šn honom borde, och wille settia them then konung wp som [the] icke haffua wille, som fšrberordt Šr, hade the Danske bodh til hertug Christoffer i Beyeren som war konung Erics systerson, och hyllade honom fšr konung loffandes honom all thenna try riken, epter thet fšrbund som riken emellen giortt war, Men the Swenske wordo inthit ther om til sporde, och wiste ther inthit vtaff, fšrra Šn thet giort war, [och sŒ trŠdde the Danske i frŒ then articlen som [180] stŒŒr i fšrbundet, at thŒ konung skulle wŠlias, skulle the wara til hopa aff all try Rijken, Men sŒ skedde icke nw, och doch haffua the Danska loffuat hertog Christoffer all try rijken,] Och thŒ samma hertug Christoffer war inkomen til Danmark begaff thet sich at marsken war i Calmarne, och hade noghra aff rikesens rŒdh med sich, Ther komma thŒ the Danskes sendebodh Erchebispen i Lund och her Claes Nielson marskens SwŒger, the begynte handla pŒ konung Christoffers wegna at han motte komma her til rikit, ty han war en from vng man, och prijsade the honom šffuer alla motto, Men marsken hade mongha insagher ther vti, fšr ty han betršste sich sedhan icke kunna stŒ sŠker hŠr i rikit, fšr ty han hade monga owener som skulle wilia gŒ honom epter, rekna honom mong skadagell til, och wilia platt fšrderffua honom, Men the Danske sade at thet skulle wara vthan fara, ty ther skulle wel gšras sŒdana breff och fšrwaringer* vppŒ, som han noghon tijdh begiera kunde, och ther han kunde wara fšrwarat med, at han inghen skulle stŒ til retta [fšr sitt regimente skull,] och ther til skulle han fŒ all the land och lŠŠn, som han sielff begiera wille, Och epter long fšrhandling, gaff marsken them thet fšr swar, at han inthit kunde gšra ther til, fšrra Šn han hade hšrdt flere godha mens sijnne ther om, Ther fšre fšrscreff han itt almenneligit herramšte ther om i Arboga til stondandes*, och sŒ gaff han rikesens rŒdh then sakena fšre, och epter thet han thŒ fšrnam, och hade thet tilfšrenne teslikes fšrnumit, at Erchebiscop Niels och the andre aff rŒdet, woro sŒ til sinnes, at the wille haffua konung Christoffer, her in, pŒ thet at riken motte bliffua til hopa, som beslutat war, wille han icke stŒ them emoot, vtan begierade at the wille betenkia i hurudana motto han hade anamat rikit, och hwad arbete, sleperij och lijffzfara han warit wti fšr rikesens betzsta skul, och war kommin i swŒr geeld, then han aldrig fšrmotte betala, Och rikit war nw kommit til stadga i gen, ThŒ sporde rikesens rŒdh honom til huad han begierade til widerlŠgning, SŒ begierade han Fijnland ij sijn lijffzstijdh, och …land med Borcholmen, fšr sich och sina arffwingar, SŒ at thet skulle lšsas honom eller hans [181] arffuingar i frŒ fšr fyratyio twsende mark peninga, Och thet wart honom aff rikesens rŒdh sŒ loffuat och bebreffuat,
	Sedhan sendes bodh och breff til konung Christoffer at the [woro til fridz at anama] honom fšr herra och konung, Marsken screff och besynnerliga ther om med, [doch medt sŒdana wilkor, at om han wille loffua, bebreffua och obrotzligha halla tesse effterscriffna articlar, Fšrst at Sueriges lag och priuilegier, gode gamble sidhwenior skulle hallas, och ther rijkis rŒdh wille fšrbettra laghen skulle han thet Confirmera, Item ingen skulle i Rijkis rŒdh taghas vthan Suenska, och thet med rikesens rŒdz rŒdh, jw Œt minsto Erchebiscopens, Drotzetens, och Laghmansens i Vpland, och the thre aff rijkesens rŒŒdh medt them som slotzloffuan haffua, Item Slotzloffuan šffuer altt rijkit skall effter konungens dšdh hallas Erchebiscopen, Drotzeten, Laghmannen i Vpland med andra tre aff rikes rŒdh som ther till nempde warda, sŒ at the altijd Šre sex, Item inghen slott eller LŠn skulle fšrlŠnas vthan Suenskom, och thet effter Rikis rŒdz rŒdh, och inghom skal ifrŒ taghas nŒghot slott vthan theres samtyckio, Œt minsto som slotzloffuan stŒŒr vppŒ, Item thŒ han wore i Suerige skulle han haffua Suensk Hoffmestare, Canzeleer, Cammarmestere, Kškemestare, SkŠnk och fodhermarsk, Them som rikis rŒdh kende ther godha fšre, och the skulle mštha honom i LandamŠret thŒ han drogho in i Rijkit, Item skatten som vpburin wardher aff huart rikitt skal ther bliffua och fšrtŠras, Och skatten skall vpbŠras i alla handa warur som tilfšrenne skedt Šr, Item Rijkesens trŠszell skall wara ther rijkis rŒdh beleeffuar, och Rijkesens rŠnta skall fšrtŠras her i rijkit och icke vthfšras, vthan ther nšdhen krŠffuer, att hielp skal taghas aff all try rijken, Huad icke fšrtŠris, skal bliffua tilstŠdis och godhemen skola stŒ thet fšre och gišra ther rekenskap aff. Item all breff som finnas kunna i Danmark och Norige som Suerige til hšra skulle komma her in i rijkit ighen, Item Gottland skulle komma til Suerige ighen som thet bordhe, Item Suenska men skulle wara tullfrij fšr Baghe huus, Item huad aff Rytzeland kan medt all try rikenens tilhielp inkrechtat warda, Thet skall bŒde medt andeligh [182] [och lekammelig rett lydha vndher Sueriges Crono, Item huad som aff theres godz som vthan rijkit warit haffua i fšrgŒngen tuedregt, vpburit Šr, skall icke i ghen geffuas, Item om mynt och toll skall skickas effter rikes rŒdz rŒdh, Item han skulle och hielpa them til godho som i konung Erics tijdh hade lijdhit skada och fŠngilse i land tho Holsten, eller annerstedes. Vnder tesse fšrscriffna wilkor och articlar wille the Suenske anama konung Christoffer fšr theres herra och konung, Men konung Christoffer gick ther weluileligha vndher och gaff ther sin breff och fšrplichtilse vppŒ, Breffuet war vthgiffuit pŒ slottet i Kišpmannahaffn, pŒ Marci Euangeliste dagh, ŒŒr effter Christi byrdh Mcdxlj.]
	Och sŒ beramades itt herramšte i Calmarne, vppŒ Sancti Johannis tijd nest komandes, Ther skulle thŒ konung Christoffer sielff komma, och the Swenske wille ther fšrweta sich med honom, om theres preuilegier, och annan deel, som the wille hallas skulle, bleeff och marsken kallader til Halmstada, at han skulle ther komma til orda med konung Christoffer, huilkit och sŒ skedde, Ther loffuades marskenom mera gott Šn han noghon tijdh begiera kunde, och konungen sade sich wilia wara honom fšr en son, och alt thet marsken begierade, wart honom bebreffuat med swŒra eedher och lyffte, Och thŒ tijd war fšrsamblades rikesens rŒdh i Calmarne, Men fšr noghon vproor som konung Christoffer hade aff bšndrena i Jutland, kunde han icke komma tijth fšr MŒrs messo tijdh, NŠr han thŒ kom, wardt han med stoor wyrdhning och Šro in taghen i Calmarne, SŒ droog han til Stocholm, bleeff och ther med sŒdana prŒŒl och stŒŒt in taghen som ther til hšrde, Och all then deel som ther behšffdes thet bestelte marsken, Och thŒ konungen in fšrdes, leedde Erchebiscopen honom pŒ then ena sidhona, och marsken pŒ then andra, Men monge aff the Swenske som thet sŒgho sade at marsken war mykit skickeligare til at wara konung Šn then andre, fšr ty marsken war en resigh och wel wext man, SŒdana tal kom fšr konungen, och thet mishagade honom stoorligha, Strax foor konungen i frŒ Stocholm til Mora sten, ther bleff han epter som [183] gamal sidh war, hyllat til Sweriges konung, pŒ Helge Korss apton om hšsten, och pŒ Helge Korss dagh wart han kršnter i Vpsala, ŒŒr epter Christi byrdh Tusende fyrahundrat it och fyratiyo, Och thŒ slogh han siutiyo Šdla mŠn til riddare, Swenska, Danska och Tydzska, Och marsken war then fremste,
	Men thŒ konungen kom til Stocholm i gen, begyntes stoor ClagomŒl emoot marsken, fšr ty her Christiern Nielson drotzeten clagade swŒrliga šffuer sin fengelse, och gick honom fast epter, sšchte och konungen monga orsaker emoot honom, ty han fruchtade fšr honom, at han skulle vpweckia landet emoot honom, Och hwar marsken icke hade sŒ wisliga seet sich fšre, som han giorde, och icke hafft sŒ goda wenner widh handena som han hade, thŒ hade han kommit om halszen, Ffšr ty alt thet godha som honom tilfšrenne loffuat war, thet war nw fšrgŠtit. Thet plŠghar sellan henda at then herra som landet tilfšrenne regerat haffuer, kan stŒ szŠker vnder then herra som epter kommer, Thet seer man med konung Waldemar konungh Magnus LadulŒses brodher, Thet seer man her med marsken, Thet seer man och med gamble her Sten Sture som her effter fšlier, Ffšr ty then som land och rike regera skal, han [fŒŒr] monga owener, ther fšre bliffua the och mongha som gŒ honom epter thŒ hans macht warder mindre, SŒ hade nw marsken widh sex ŒŒr hafft regementit šffuer rikit, och fšgho roliga regerat som man tilfšrenne hšrdt haffuer, och hade han mongha fšrtšrnat, ty clagade monge šffuer honom, Och thet hšrde konungen gerna, och han wille monga reesor gerna haffua giort en enda med honom, hwar han hade kunnit thet bekommet, Men marsken sŒgh sig altijd wisliga fšre, och hšlt mykit folk, och befestade sich wel pŒ Wiborg,som han epter drotzeten infŒt hade, ty drotzeten bleeff dšdh ŒŒret epter konung Christoffer in komen war i rikit.
	ThŒ nw konungen hade vtrettat sin Šrende med hylning och Cršning, reed han strax wintren ther epter sina Erics gatw, Men konung Eric war pŒ Gotland hade ther befestat sich, och hade mong skiep med sina fetalianer til siššs, och giorde stoor skadha, han lŠŠt [184] vptagha al the Swensk skiep som han šffuer komma kunde, och Stocholms borgarom giorde han en oseielig skada, SŒ fšll hans folk [och] offta i land skennade och brende widh siššsidona, alt thet the šffuer kommo, besynnerliga brende the vp Trosa och mykit ther om kring, sŒdane skade och fšrderff wardt opta Clagat fšr konung Christoffer, Men han achtade thet fšgho ting, vtan sloogh thet aff med itt skempt, och sade at hans modher broder moste och noghot haffua til at holla sich med, Och lijdho the Swenske allestedes skada, och fingo ingen hugswalelse ther fšre, vtan spott och spee, och thŒ konung Christoffer i noghra ŒŒr regierat hade, gick han pŒ giptermŒl, fick sŒ margreffuens dotter aff Brandeborgh, Dorothea widh nampn, Bršlopet wart hollet i Kišpmanna hampn, anno domini Mcdxlv, Til samma bršllops kost lagde han en swŒr skatt her pŒ landet, och seglade konungen samma ŒŒret i frŒ Swerige med en drŒpelig skatt, som han ther samman sankat hade, Men thet skipet som skatten war vppŒ, bleeff borto, Thet illa fŒŒsz, med sorger fšrgŒŒsz,
	Och hade konung Christoffer samma settet som konung Eric, at han satte Tydzskar, the Danska och Swenska šffuer huffuudit, ther mykin owilie aff kom, Men pŒ thet sijdzsta gingo the Danska och the Swenska endrechteliga til honom, och sade honom alwarliga til, at han skulle šffuergiffua thet Tydzska folket huilkit han togh illa widh sich, Doch hade han icke annor rŒdh, vtan han moste fšlia theras wilia epter, Hade han och itt besynnerliga seet til at fšrtryckia thet Swenska riddareskapet, epter thet han sŒgh at the drogho icke wel šffuereens, vtan then ene gick then andra effter, och hwar wille gŒ then andra hans fšrlŠning vndan, halp han til med, att then som wille gšra them andra skada fick tilfelle ther til, Ther konungen haffuer hafft noghot besynnerligit vpsŒt med, Och war thŒ ingen wijss pŒ sinne fšrlŠning, ty at inghen hade henne [lŠnger], Šn til tess en annor kom och begierade henne, och huad en begierade thet fick han, doch skulle han dyrtt nogh betala fšrlŠnings breffuet i Cancelerijt, sŒ at itt breff kostade vnder stundom, tiwghu [185] noblar, och stundom meer, och ther toogh konungen halff parten vtaff, och gingo fšrlŠninganar offta sŒ hasticht om kring at the woro sex heller otta som ena fšrlŠning hade pŒ itt ŒŒr, och the woro fŒŒ som kommo til noghon vpbyrdh, [sŒdana sŠtt til fšrlŠning war icke brukat tilfšrenne i Suerige,]
	Och epter thet the wordho pŒ thet sidzsta sŒ monge som Clagade šffuer then skada och fšrderff som konung Erics fetalianer giorde med rooff och brand, ther fšre nšdgades han at tenkia ther noghot emoot, giorde sich sŒ redho med allo macht, hade marsken med sich, och seglade til Gotland, ther war han til ordh med konung Eric, Men hwad thet galtt vppŒ, fingo the Suenska inthet weta, thet fšrnummo the wel at epter then dachtingan fšlde fšgo fšrbŠtring, Hwar thet hade warit konung Christoffers alwar, war han tess mechtig nogh at stilla konung Eric, doch thet war openbart nogh huad pŒ fŠrde war, Och thŒ han seglade i frŒ Gotland, achtade han sich til Calmarne, men skepet som han sielff war vppŒ, stštte pŒ ena klyppo, och bleeff borta med mykit folk, och alla hans Clenodier, sielff kom han i land med en bŒŒtt, och ŠŠ medhan han regierade war ganska hŒrd tijdh her i landet sŒ at mykit folk bleeff dšdt aff hunger, ther fšre kallade the honom barka koning, och honom wardt skul giffuin at han fšrde itt okyskt och obequemligit leffuerne, och intit achtade sitt Echteskap, ther fšre plŒgade gudh hans land, som opta skee plŠghar, at landet wart plŒgat fšr konungens misgerning skul, Doch ware ther om huru thet kan, Man moste och thet bekenna at then menige man i landet hade aff gudi wel fšrtient sŒdana straff, Och lŠŠt konung Christoffer vptagha mong skiep i frŒ the Engilska och andro kišpmŠn, och hade han altijd en ond agg till Lybeck och the andra stederne, Och en tijd hade han achtat fšrraska Lybeck, Šn thŒ at thet icke wille lyckas fšr honom, doch hade han i sinnet, at twinga Lybeck, och hade fšr then skull fšrsamlat en drŒpelig summo peninga aff all sin land, SŒ hade [och] thet Swenska riddareskapet och en wijss mening om honom, at han achtade them ondt, och lŠŠt fšr then skuld fšrscriffua them, at the [186] alle skulle mštha honom i Jenekišpung om Jula tijd, Men thŒ han skulle sielff fara tijtt, bleeff han dšdh, pŒ Helsingborgh, Helge tre Konunga tijdh, ŒŒr epter Christi byrdh Mcdxlviij, och wardt begraffuin i Roskild
	SŒ bleeff thŒ qwart i Danmark all Skeep, bšssor och wŠrior med then swŒra skatt konungen samman sankat hade, och thŒ han lŒgh pŒ sin sotta sŠng, och vtan twiffuel besynnade huru han hade warit the Swenska fšrnŠŠr och hade fšrdt swŒra summor aff theres land, Ther fšre gaff han och ganska stoort testamente til Swerige, Men thet kom inthit fram, the Danske behšllo thet alt slŠtt, ther the Swenske hšgelige Clagade šffuer, Och merkte thŒ wel, som the offta tilfšrenne bemerkt hade, hwad gagn the hade aff thet fšrbund som riken emellen giort war, Fšrbundet war icke all rijken til lijka fšrdeel, ThŒ nw Erchebiscop Niels fich wetha at konung Christoffer dšdh war, bleeff han strax siwk och dšdde, Och war samma Erchebiscop Niels en ganska lŠrd man, och hade pŒ konung Erics wegna warit i thet Concilio som stoodh i Baseel, och fšrra Šn han bleeff Erchebiscop, war han biscop i Vexiš, Men thŒ the Swenske herranar som i Jenekšpung fšrsamblade woro hšrde at konungen dšdh war, skickade the strax twŒ ther til som skulle stŒ rikit fšre, sŒ lenge the wordo fšrseedde med konung, och the twŒ woro her Benct Jšnson och hans brodher her Niels, huilkom konung Christoffer och plŠghade antwarda rikit thŒ han foor aff landet, och war marsken Karl Knutzson thŒ icke tilstŠdes, SŒ bleeff och mester Jšns aff Salista, fšrnemde her Benctz son, vthuald til Erchebiscop,
	Epther thet nw at konung Christoffer dšdh war, wart beramat itt almenneligit herramšte i Stocholm Helge Lekama tijdh, ther kom marsken til med, och hade sŒ mykit folk med sich, at han toogh all betzsta husen in i staden, Men her Benct Jšnson aff Salista hade slottet inne, NŠr the thŒ alle kommo til hopa pŒ rŒdet, och begynte ther om handla huru rikit skulle fšrseedt warda, kunde the icke komma šffuer eens, fšr ty en part war widh thet sinnet, at man icke skulle vthuelia noghon konung, fšrra Šn all try rikesens rŒdh wore [187] fšrsamlat, epter som fšrbundet inne hšlt, besynnerliga epter ther wore sŒ mong fšrplichtilse giord pŒ thet samma fšrbund, och wore fšr then skul icke rŒdelighit at trŠdha ther i frŒ, Men then andra parten ther och marsken med war, sade at thet fšrbundet war allredho brutit, ty thet war eno rikena til stoort gagn, och the andra tw riken till stoor skada emoot fšrbundzsens innehŒld, och thet war fšr šghonen, sŒ at huar samma fšrbund skulle lenger hallas, wordo the Swenske fšrderffuade, Hade och the Danska i then motten trŠdt i frŒ fšrbundet at the hade taghit konung Christoffer in fšr konung, fšrra Šn the hade the Swenska til rŒdz ther om, ther fšre skulle man nw strax fšrsee rikit med konung som thet fšrswara kunde, och intit lŠnger bijdha ther med, Och sŒŒ war [thŒ] rikesens rŒdh i noghro daghar oeens, och ther war sŒdana kijff och tretta them emellan at the hade nŠr kommet til slags ther om, doch fich pŒ thet sijdzsta then parten šffuerhandena som strax wille fšrsee rikit med konung, Ther fšre sattes ther tree i valet, och twŒ biscopar och twŒ riddare anamade ršsterne, Och fšllo sŒ mesta ršsterne pŒ marsken Karll Knutzson, Ther fšre bleeff [och] han thŒ korat til konung, Och pŒ Sancti Pedhers och S. Pawels affton bleeff han hyllader widh Morasten, och pŒ Sancti Pedhers dagh bleeff han Cršnt i Vpsala, och WŒrfru dagh ther nest effter Cršntes drotningen, och samme dagh wigdes Erchebiscopen, �Œr effter Christi byrd fiorton hundrat och otta och fyratiyo, och giorde konungen i sinne kršning tre och trettijo riddare,
	Och thŒ thet hoffuet šffuerstŒdt war, droogh konungen strax til Stocholm, och begynte tenkia til huru han skulle widhergšra then stora skada och fšrderff som konung Eric, then ther Šn nw war pŒ Gotland giorde her in pŒ landet, Och giorde han her MŒns Gren och her Birger trolla til hšuidzmŠn, fšr sitt folk, och lŠth them segla till Gotland, huilke ther strax giorde landgŒng, och slogho konung Erics folk som them mštte pŒ flychtena, och bestallade sŒ Wisby, och warade sŒ bestalningen in emoot Julen, Om Sancte Barbare nat bestegho the Suenska muren, och fingo stadhen in, Och hwar [188] the icke hade lŒtit bedraga sich, met konung Erics falska dactingan, thŒ hade the snart fŒtt slottet med, ty thet war intit bespijsat, Men the som Capitenarene woro wordo bedragne med falsk lšffte, och satte i dagh med konung Eric, och sŒ fick han tilfelle at bespisa sich, hade och han bodh til Danmark och begierade ther vndtsetning, och loffuadhe the Danska, at han wille lŒtha them slottet vpp, om the wille hielpa honom ther aff, Men med the Suenska dachtingade han sŒ, at han skulle lŒta them slottet vpp, och han skulle haffua Borcholm och …land i gen, Och hade thŒ riddareskapet i Danmark taghit greffue Christiern aff Oldenborg sich til herra och konung, och wardt i mong herramšte ther om fšrhandlat at the Suenske och skulle anama honom fšr konung, Men the wille thŒ bliffua widh then konung som the vthkorat hade, Same konung Christiern toogh drotning Dorotheam, konung Christoffers* epterleffuerske sich till fšrstinne,
	ThŒ nw konung Eric hade hafft bodh til Danmark om vndtsetning, sende the Danske bodh til konung Karl, som thŒ pŒ …land war och begierade at han skulle kalla sitt folk i frŒ Gotland ty thet hšrde [(sade the)] Danmarks krone til, Men konung Karl sade at thet hšrde Swerige til, som noogh witterligitt war, och ther fšre wille han icke kalla sitt folk tŠdhan, vthan han achtade fultfšlia thet som han fšretagit hade, Men the Danske giorde redho itt mechtogt taal folk wŒrena ther effter, och lŠte them seghla til Gotland, The lagde in fšr slottet, togho sŒ konung Eric ther vtaff, och lŠte honom komma til skeps med alla sina hŒffuor, bemannade slottet med folk och fetalia, och seglade sŒ tŠdhan, och kommo vnder Borneholm, ther| vndtstack konung Eric sich med sitt skip hemeliga och seglade til Rygenwold, och bleeff ther i sijn liffztijdh, Men somblige meena at the Danske fšrde honom weluilieliga til Pomern, Och Šn thŒ at the Danske hade nw faat Wisborg in sŒ hade doch konung Karls folk stadhen och landit inne, och hšllo bestalningen fram, med stoor mšdho, och mykin bekostning, SŒ fšrsamblade thŒ konung Christiern ganska mykit folck, bŒda Tydzska och Danska som han achtade sich til Gotland med, och sende sŒ her Olaff [189] Axelson fram fšr sich, at han skulle giffua sich i handel med konung Karls folck, huilkit han och sŒ giorde, och kom med itt taal folk til Westragarn, ther kom han til taals med noghra aff konung Karls Capitenare, besynnerliga med her Moens gren, Och bleeff ther sŒ dachtingat, at thet skulle stŒ i dag til Sancti Johannis tijdh sŒ skulle ther [innan PŒsca eller aldra senast innan S. Johannis dag] skickas domare til som om Gotland dšma skulle huilkit rikit thet til hšra skulle, Ther fšrinnan skulle the Danske haffua slottet frijt inne, och the Swenske landit och stadhen, ther med foor thŒ her Olaff Axelson frijt in pŒ slottet med altt sitt folk, och fšrde aff skepen all then deel som han behšffde pŒ slottet, och brššt monga aff the Swenskes skantzer borth, Och thŒ the Swenske sade ther emoot, swarade han at sŒdana skermer eller skantzer intitt behšffdes, all then tijdh saken war [sat] i rettgong, och at sŒdana skedde, sŒgh her MŒens gren genom finger med, sŒ at nogh merkiandes war, at emellen honom och her Olaff war noghor hemelig handel, som med tijden nogh vthršntes,
	ThŒ nw her Olaff Axelson al ting epter sin wilia vthrettat hade, screff han konung Christiern til, at han ofšrtšffuat med allo macht komma skulle, SŒ kom thŒ konung Christiern med en ganska stoor skeps flota, och ladhe strax infšr slottet, ThŒ the Swenske sŒgho sich sŒ fšrrŒdda warda, hade the sin bodh til konung Christiern, och sporde honom til, om han wille bliffua widh then dachtingan som war giordh med her Olaff Axelson, Han swarade them i gen, at han wille holla samma dachtingan [widh] macht, Men fšrra [Šn] the Swenske wiste itt ordh ther aff, thŒ war alle stedes eelden stickat vppŒ stadhen, Ther fšre nšdgades the thŒ at giffua sich in vppŒ the fastesta huuss som the šffuerkomma kunde i stadhen, och gripa til wern, ty theres skermer och skantzer wore thŒ [aff] brotne, och warde the Swenska sich manliga som och nšdhen thŒ kraffde, sŒ at the Danske finge pŒ gaturne stoor skada, och nšdhgades til at giffua sich ŒŒth slottet i gen, ThŒ nw konung Christiern sŒgh sich icke kunna leggia the Swenska nidh med mindre han skulle sielff [190] fŒ ther stoor skada šffuer pŒ sit folk, Ther fšre begynte han til at dachtinga med them och kom sŒ til vpslagh at thet skulle stŒ i fridh emellen [konung Karll och konung Christiern, till Mortens messo šffuer itt ŒŒr, och ther fšr innan om Walborgha messon skulle tolff pŒ konung Karls och tolff pŒ konung Christierns wegna komma til samman i Halmstadha, the ther om Gottland och annor Šrende rijken emellan dšma skulle, och ther medt skulle the Suenske strax giffua sigh aff Gotthland, och huarken befata sigh medt land eller stadh, Šn thŒ ath then dachtingan som her Olaff Axelsson hade giort medt the Suenske til fšrenne, lydde sŒ, at the Suenske skulle haffua landet och stadhen inne, och the Danske skulle haffua slottet, sŒ lenge thet worde Œtskyldt medt en doom, Men thet bleeff icke lenge widh then dachtingan, ty hade thŒ the Suenske ey annor rŒdh vthan ath the moste giffua sigh ther aff landet], moste och sŒ teslikes leya sich skep och skutor som the kunde komma heem med, ty the Danske hade all theras skep bortaghit, I sŒ motte gick Gotland bort i then gongen, och thetta skedde widh Sancti Olaffz tijdh, Epter Christi byrdh fiortan hundrat niyo och fyratiyo ŒŒr,
	Om samma sommaren hade the Nordske sijn bodh till konung Karll, och begierade honom fšr herra och konung šffuer sich, [ty the hade icke samtycht k. Christiern fšr theres k: wille icke heller haffua honom, Šn thŒ at ko: Christ: screff sich vth fšr Noriges ko: och war doch aff norska men inthet kallat eller korat ther til, och thet war doch korarijke sŒ wel som Suerige och Danmark, oc effter som fšrbundet rijken emellan innehšlt, skulle the Norske wara i kŒret medt thŒ konung wŠlias skulle, Effter thet nw the Norske begiŠrade konung Karll fšr herra och koonung.] SŒ giorde thŒ konung Karl sich redho widh Michels messo tijdh, och droogh in i Norige bleeff ther hyllat aff meniga landit, vndantaghandes noghro fŒ aff ridderskapet som stodo honom emoot, Och wardt han kršnter i Trondhem, widh Sancte Katherine tijdh, och giorde ther tiwghu riddare, satte sŒ twŒ hšffwidzmŠn ther i Norige, her Aslach Tureson, och her Enar Flogha, the ther huariom [191] och enom lagh och rett skaffa skulle, och sŒ drog han til Swerige i gen, och kallade strax samman [itt] herramšte i Arboga, och ther wordo the tolff fšrskickade som til Halmstadha skulle, epter som pŒ Gotland vthloffuat war, och i bland tesse tolff her Moens gren en och bliffuo thŒ mong stycke beslutat i Halmstada som konung Karl sade sich icke lijdelighen wara, ther fšre wille han icke [alt gilla som] ther beleeffuat war, Ty the Danske practicerade med somliga aff the tolff Swenska, at konung Karl skulle lŒta konung Christiern Norige vp i gen, Ja ther stemplades alt ther epter, huru konung Christiern skulle frijt komma till al thenna trij riken, epter thet fšrbund som riken emellen giordt war, och thet merchte konung Karl wel, ther fšre tenkte han och noghot ther emoot, huru han skulle i rikena behŒllen wara, Toogh han sŒ �boo slott i frŒ her Moens gren, och antwardade thet her Eric Axelson, Toogh han och fšrlŠningen i frŒ Erchebiscopen och flerom som han viste wara sich emoot, Men sedhan her Moens gren hade mist �boo gaff han sich til siššs med noghor skep och togh vp noghor kšpmans skep, bleeff sŒ gripen til Lybeck, och tiwgu aff hans tienare wordo halshugne i Dantzicke, Men honom sielffuan fšr dachtingade konung Christiern, sŒ at han bleeff lšsz och kom til Danmark, och giorde sedhan offta infal hŠr i rikit, och giorde mongom stoor skada,
	Sedhan kom och konung Karl til Calmarne ther widare om all Šrende fšrhandlas skulle, Men inghen aff the tolff som i Halmstade warit hade, wille han haffua med sich, Och konung Christiern war i Rothneby, doch bleeff ther intit gott beslutat, men fridh skulle wara emellen riken, sŒ at thet ena rikit icke skulle fšrarga in vppŒ thet andra, och then fridhen war giord i Halmstada, och thetta skedde Anno domini Mcdlj, widh Sancti Johannis tijdh, om Julen ther epter kom konung Christierns folk in i Stocholms skŠŠr, skinnade och brende ther monga soknar, emoot then frijdh som i Halmstada giordh war, Och war her Olaff Axelsons folk aff Gotland ther med, och altt thet roff ther tooghs fšrdes til Gotland, ThŒ konung Karl thet fšrnam at fridhen icke better hŒllen wardt, fšrsamblade han [192] folk aff heela landet, och droogh med en ganska stoor hŠŠr in i SkŒne, brende och skinnade alt fšr foot, ThŒ brende han aff Helsingborgh med all the skip som ther fšre lŒgho, Landzkrone skinnade han, och brende vp skepen som ther lŒgho, Lund brende han i ršter, Och en hoop med bšnder hade fšrsamblat sich emoot honom widh Dalby Clšster ther slogh han monga bšnder i hŠŠl, och twtusend aff them grep han til fŒnga, Sedhan brende han vpp WŠŠ, Men i Aws gŒffuo the brandskat, och ŠŠ hwar han droogh fram, thŒ lŠt han skinna och brenna pŒ bŒdha sijdhor om sijn hŠŠr, Och giorde han sŒdana skada i SkŒne at the fšrwnno thet icke i longh tijdh ther epter, Tesse rese bescriffuar konung Karl sielff i itt breff til Stocholms stadh, och war pŒ then tijdh …resund sŒ fultt med dreffijs at inghen kunde komma ther šffuer, Och skedde thetta ŒŒr epter Christi byrdh fiortan hundrad femtiyo och tw,
	Widh then tijdhen war konung Christiern i Welsnack till samtaal med monga tydzska fšrstar, och sollerade sich ther ganska mykit folk, och kom sŒ sommaren ther epter med en [ganska] stoor hŠŠr aff Tydzska och Danska draghandes in i Westergštzland, fick Lšdese in och befestade sich ther, och en stoor deel aff Westergštzland gingo honom til handa, och scriffuo konung Karl huldskap och mandskap vp, Och woro monge aff hans eegna fogdar som ther mykit til holpo, huilke ther gŒffuo sich til konung Christiern, fšr ty konung Karls fogdar woro en deel aff them ganska rijke, och hade ena besynnerliga konst til at beskatte bšndrena, ther fšre woro the och snare til at fšrdachtinga sich med konung Christiern, pŒ thet the icke skulle fŒŒ skada pŒ theres godz och peninger, Och monge som slott inne hade, lŠte them konung Christiern vp, i bland huilka war her Ture Tureson en, som Axewald inne hade, ThŒ nw sŒ til gick i Westergštzland, kom konung Karl draghande til Tiwedhen med mykit folck, och lŠt gŒ fšr rychte at han wille emoot konung Christiern, Šn thŒ han icke fulleligha dristade sich ther til, Ty konung Christiern war ganska starck, Och fick thŒ konung Karl tidhende, at en hŠŠr aff konung Christierns folck war med sex och fyratiyo [193] skep kommen fšr Stocholm, och ther wore her Olaff Axelson, och her Moens Gren hšffuidzmŠn fšre, huilke ther och hade fallet til Stocholm och doch inthit kunnit skaffua, vtan fŒt stoor skada pŒ theres folck, ThŒ konung Karl the tidenden fick, at fienderne wore fšr Stocholm, och at Erchebiscop Jšns med noghro flere aff the vplendska herrar begynte lŠtha sich bemerkia, at the hade icke gott i sinnet emoot honom, Ther fšre droogh han strax vp til Stocholm, at han wille komma them ther til vndtsetning, Men thŒ the Danske thet fšrnummo, gŒffuo the sich strax i frŒ Stocholm, och konung Karl bemannade strax sin skep som han hade redho liggiandes fšr Stocholm, och lŠt them lšpa effter fienderne, Men hšuidzmennener pŒ skepen wore intit fulhoxe, ther fšre vndtkommo fienderne, och seghlade til Westerwijck, och brende then staden aff, doch fingo the och skada ther pŒ theras folk,
	ThŒ nw konung Christiern hade en tijdh longh warit i Westergštzland, skickade han en hoop folk til Tiwedhen, som skulle achta ther vppŒ at inghen komme ther šffuer in i Westergštzland och droogh sŒ sielff til Jenekišping och achtade dragha šffuer Holawedhen, Men konung Karls folck som i NŠrke war lagdhe nidh thet folck som han skickade til Tiwedhen, SŒ skickade thŒŒ konung Christiern en hoop folk i frŒ Jšnekšping til Holawedhen som skulle beredha wŠghen fšr honom, och hans hŠŠr, Men thŒ the kommo til HŒlawedhen mštte them her Eric Nipers med noghro bšnder och sloogh them ther vtaff, och fick monga aff konung Christierns €dhlamŠŠn til fŒnga, NŠr thet skeedt war, fick konung Karl stšrre moodh, kom sŒ til Wadzstena, giorde ther her Tordh Bondha til hšffuidzman fšr en hoop folck och sende honom in i Westergštzland, Men thŒ konung Christiern fšrnam at hans anslagh icke hade framgŒng droogh han tilbaka ighen Œtt Halmstadha, och her Tordh Bonda kom betijdha om en morghon fšr Lšdhese, och fšrra Šn the Danske wordo thet warse war han inne i stadhen, och fick ther tre riddare til fongha, Och kom han šffuer ena Tasko ther i bland annat byte, som nogher breeff wthi wore, huilken en part aff Westergštzland [194] hade scriffuit konung Christiern til, och ther fick han wita aff her Ture Turesons stempling, Ther fšre foor han strax til Axewald, och fick slottet in med list, och greep her Ture til fonga, Men han rymde sijn fŠngelse och gaff sich til her Eggierdt Kromedick som hade Rombla borg inne pŒ konung Karls wegna, the gŒffue sich sedhan bŒde her Ture och her Eggiardt til konung Christiern, som och flere aff Westergštzland til fšrenne giordt hade, Men konung Karl giorde her Tordh til hšffuidzman šffuer heela Westergštzland, giorde han honom och til rikesens marsk ty han trodde honom best, epter thet han beuiste sich altijdh troligha, och han war hans syskanebarn, SŒ hade teslikes konung Karl fŒt noghor falsk breeff som frw Birgitta pŒ Hamersta som war her Olaff Axelsons dotter, vthscriffuit hade, fšr huilkin sack skul hon wardt i Stocholm dšmd til eeld, doch wardt henne skonat, SŒ wordo Erchebiscopen med noghro andra som med honom hšllo, kallade til Stocholm, och bliffuo the fšrlichte med konung Karl, Šn thŒ at then fšrlijkning icke lenge warade, Men her Tordh bonde war altijdh til slags med konung Christiernes folk, besynnerliga lade han en nidh i Norige som heet her Kolbišrn, huilken ther emoot honom kom med trytusend folk, honom greep och fongade her Tordh i markenne ther the woro til slags, Och war her Tordh konung Karl ganska mykit til bestond,
	SŒ bleeff thŒ [effter stoor skada och fšrderff pŒ alla sijdhor] taghit i dagh emellen konung Karl och konung Christiern, och itt herra mšte wardt hŒllet i Wadzstena, ther monge Danske med wore, Men ther bleeff intit gott beslutat, I samma mšte hšlt konung Karl her Tordh bondes bršlop, och gaff sina dotter ther i Closter, Anno domini Mcdliij, hšlt han itt herra mšte i Stocholm, och reformerade myntet i landet, ty her war fšgho annat Šn fremmande mynt, thet sloogh han alt tilbaka, sŒ at thet icke skulle gella sŒ mykit som thet hade gullet, och vprettade sŒ mynt i Stocholm, �boo, Suderkšping och Calmarne, pŒ thet at Swenskt mynt skulle fšrškas i landet, och epter thet silffuet icke kunde til reckia til sŒ mong mynt, Ther fšre lagde han vppŒ at alle kšpmŠn som [195] godz fšrde hŠr in i landet, skulle med hwaria fyratiyo marka werde, fšra en lšduga mark silff til at selia pŒ myntet, Widh samma sŠtt plŠgade silff fšras her in i konung Albrectz och konung Erics tijdh,
	ThŒ nw fridh hade warit riken emellen en lijten tijdh, begynte konung Christiern Œter feyda hŠr in vppŒ riket, och hšlt thet sŒ thet ena Œret epter thet andra, sŒ at konung Karl moste stundom twŒ reesor, och stundom tree, och stundom flere gongor om Œret gšra vthreesor emoot honom, Och hade konung Christiern thet sŠtt, at han offta lŠŠt sitt folk wara redho lika som han wille dragha hŠr in, och thet war doch inthit hans alffuar, vtan han giorde thet pŒ thet at konung Karl skulle vthtršttas och leedhas widh regementit, och at then menige man i landet skulle vtharmas aff sŒ mŒnga vthreesor, och fŒ sedhan en owilia til konung Karl, Huilkit och sŒ skedde, fšr ty konung Karls folck ridho sŒ offta genom landet och leffde oskŠliga widh bšndhrena, fšrtŠrde sŒ med them, at the hade mindre i gen, Och war thet itt almenneligit roop šffuer honom, at hans fogdar beskattade bšndrena obeskedeliga med sakšre och annan deel, och hans folck skickade sich oredeligha ther thet fram foor, ther fšre fick han stoor owilia i landet, sŒ att alle begynte at leedhas widh honom, Han war en snell och fšrstŒndig man, wiste wel hwad han tala och swara skulle, Och war dŠghelig och manlig til vext, och kunde wel veta sitt eeghet betzsta, Ty behšlt han och mŠst all slott och lŠŠn sielffuer, och ridderskapet fick fšgho fšrlŠning, Ther fšre hade han och fšgho ynnest aff them, [som thŒ vthršntes, thŒ honom mest trŠngde,] och war han i krijges handel mindre skickelig Šn hans Šmbete kraffde, Doch hade han stoort bestondh aff her Tordh Bonda, som en rettsinnogh och lšckosam krijgs man war, then ther och hans stšrsta tršst war, och kunde hans owener ingen framgong haffua emoot honom, sŒ lŠnge her Tordh liffdhe, Ther fšre bleeff thet sŒ bestemplat aff konung Christiern eller hans vener at han wart fšrrŒdder, Hans eeghen fogde, benemdh Jšsse Booson klšff honom hoffuudet sšnder, ther han lŒŒg pŒ sinne seng, Och rymde sedhan til konung Christierns folck, och thetta skedde epter [196] Christi byrdh fiortan hundrat sex och femtiyo ŒŒr, Samma ŒŒr om hšsten kom her Moens green med konung Christierns folck och toogh …land in, fick han och Borcholmen in epter sex vuikur, Och hade her Eric Ericson konung Karls mŒgher slottet inne, han fšrdachtingade sich til at gŒŒ aff, med behŒldna hŒffuor, Men thet honom loffuades bleeff honom intit hollet, Om tiwghunde dagh Jul ther epter, hšlt konung Karl her Niels Stures bršllop i Stocholm, och tijtt war Erchebiscop Jšns med [flere] sina wener kallat, ThŒ bršllopet vthe war, begierade Erchiebiscopen widerlegning aff konungenom, fšr sin skeep som han sommaren til fšrenne, fšr fiendherne mist hade, Men konungen mente sich icke wara plichtig at betala them, Ther fšre sattes saken i retta, och bleeff sŒ dšmdt at konungen skulle vpretta Erchebiscopenom sin skadha, Och thet toogh konungen illa widh sich, och bleeff icke wel til fridz med them som dšmde, och sŒ skildes the ŒŒt med fšgho wenskap, Ther war altijd itt stoort agg emellen Erchebiscopen och konungen, och hade begynnelsen ther aff, at thŒ konung Karl marsk war hade han lŒtit gripa her Christiern Nielson, Erchebiscopens modherfader, SŒ war han och konung worden emoot Erchebiscopens wilia, och mykit annat war them emellen, och hade Erchebiscopen stora slecht och mykit anhang, Men konung Karl achtade thet fšgho, ty han hade mŠst all slotten sielff inne, och han war rijck, och hade wel twtusende hoffmen, Ther fšre achtade han fšgho Erchebiscopens wrede,
	SŒ giorde thŒ konung Karl sich redho med alla macht at dragha nidh til Calmare, och tagha …land i gen, och thŒ han nidher draghen war, fick Erchebiscopen tilfelle til thet han hade i sinnet, Gick sŒ til och grep konung Karls fogdha benemdt HŒkon Swenson, och satte honom i fengelse pŒ Sadelsta, och thetta skedde widh [Couersionis] Sancti Pauli tijdh, Och daghen ther epter sloogh han breff vppŒ kyrkiodšrena i Vpsala, med huilken han vpsade konungenom huldskap och manskap, och gick in i domkyrkiona och lagde vtŒff sin biscops skruudh fšr S: Erics skrijn, och sade sich icke wilia [197] dragha sŒdana skrudh fšrra Šn annorledes stodhe til i riket, toogh harnesk vppŒ och band swerdh widh sidho, LŠŠt sŒ skinna konungs gŒrden, och begynte strax fara om kring och hylla landet til sich, foor och til WesterŒŒrs och kallade Dalerne nidh til sich, och bleeff han snart hšrd, fšr ty alle wore leedze widh konung Karls regemente Och war thenne Erchebiscop Jšns then fšrsta biscop som sich vpsatte emoot sina retta šffuerheet, Men han betalade thet sedhan dyyrt noogh, Honom war gudz ordh befalet, ther skulle han haffua straffat konungen med, thŒ han orett giorde, Swerdit war honom inthit befalet, thet toogh han sich sielffuom, och monge andra til skada och fšrderff, ThŒ konung Karl fick veta hwad Erchebiscopen fšr hender hade, drogh han strax vp i frŒ …stergštzland med fiortan hundrat hestar, och try hundrat folk fick han ther til i frŒ Stocholm, gaff sich sŒ ŒŒt Strengenes och achtade šffuerfalla Erchebiscopen i WesterŒŒrs, Men Erchebiscopen war honom fšr snar, och šffuerfšll honom i Strengenes bitijda om en morghon, Ther bleeff thŒ konung Karls folk bŒde gripit och slagit, och kommo sich icke til wern, ty inghen war som them skickade, Och flydde konung Karl sielff Œtt Stocholm, och war sŒŒr worden, Och thenna segher wan Erchebiscopen pŒ Cathedre Petri dagh, och befalte fšr then skuld, at then daghen skulle wara landzheligh her i rikit, som en part mena, Men en part mena [B] at han fick Stocholm in pŒ then daghen, och bšdh fšr then skull vppŒ at han skulle hallas heligh, ThŒ konung Karll til Stocholm kom brende han vtaff bŒdha malmanar, ty han wente bestalning, Men Erchebispen kom och offšrtšffuat draghandes effter honom och bestallade honom, och woro thŒ ingha som honom wille gišra nŒghon vndsettning, Och effter thet han sŒgh at Erchebispen och the medt honom woro hade taghit sakenne sŒ fšre, at the wille gŒ thet ighinom, fruchtade han och at borgharenar i Stocholm icke skulle stŒ faste med honom effter thet alt landet wende sigh honom i frŒ, Ther fšre bestelte han om sitt gull och silff thet han ganska mykit hade, thet besta han kunde, gaff sigh sŒ hemligha om natta tijdh till siššs, och tridhie daghen [198] ther effter war han i Dantzik, togh ther leydhe och bleff ther i siw ŒŒr, Och hade han en drŒpligh skatt med sigh, Och lŒnte han the Prytzska herranar, ena stoora summo gull, och fick ther noghor fŠste i pant, huilken han doch inthet behalla kunde, fšr then feyde skull som ther i landet war, Och rymde han i frŒ Stocholm widh Sancti Matthie tijdh, Effter Christi byrd fiorton hundrat siu och fŠmtyio ŒŒr, sedhan han hade i niyo ŒŒr konung warit. Och thŒ konung Karll bortrymder war kommo in i landet ighen biscop Benct i Skara, her Moens Green, her Ture Turesson, Gštzstaff olsson, Gišstaff Laurentzsson, och monge flere som fšr konung Karls wredhe til konung Christiern flydde woro.
	ThŒ nw konung Karll flydder war, hade Erchebispen fšgha nšdh til at fŒ Stocholm in, Ty the woro tuedrechtige ther inne, Och Olaff Drake war hšffuitzman bŒde šffuer slott och stadh, pŒ konung Karls wegna, och en mŒnat ther effter fick Erchebispen slottet in, Hade sŒ strax bodh till Gotland effter her Olaff axelsson, The skickade sŒ myndig bodh til konung Christiern, Och medhan han giorde redho, foor Erchebispen kring om landet och dachtingade med bšndernar, och fick all slotthen in, fšrvthan Calmarne, som her Gišstaff Karlsson inne hade, Och lŠt inthet Erchebispen sigh bekomma thet fšr bšnderna, at han wille haffua konung Christiern her in, Ty then menige man i landet hade thet inthet samtycht, effter thet han hade giort sŒ mykin skada her in pŒ landet och war rikesens hŠtzska fiende, Men fšrra Šn nŒghor wiste ther ith ordh vtaff thŒ war han widh Pingxdagha tijd i Diura haffn, medt en ganska stoor skipz flotta, och lŠt gŒ fšr rychte at konung Karll hade sŒlderat ganska mykit folk, och actadhe sig her in ij rijkit, till at skinna och brenna, och fšr then skull war han kommin at sŒdana affwŠria, Men Erchebispen och the andra som thetta medt honom bedriffuit hade, vptecknade nŒghra articlar, huilka konung Christiern besegla skulle, Och sŒ wille the haffua honom fšr theres herra och konung, Samma articlar woro tilfšrenne sende till Kišpmannahaffn, och hade ther wordet fšrseglade, the sendes Œter nw til [199] konungen och wordo vtan all geensŠyelse strax beseglade, Och the woro sŒ lydhande fšrst, Han skulle halla altt rikit widh Sueriges lagh, priuilegier och godha gambla sidhwŠnior, Item ingens jordha godz som i thet ena rijket bodde skulle i thet andra fšrhindrat warda, Item thet han hade borta i frŒ Sueriges Crono skulle han lŒta strax komma ther til ighen, Item the Suenske skulle haffua theres frij tiltalan i rŠtgŒng om Gotland, och tollen widh Bahuus fšrhandlas och affrettas, Item han heller hans fšrstinno heller nŒghor pŒ theres wegna skulle icke kišpa eller panta noghot iordha godz til Cronona heller sigh, fšr ty ther med fšrnidhras ridderskapet och frelset, och fšrminskas rikesens tienest, och Šr ther aff tillfšrenne vpkommin stoor ouilie emellan herskapet och frelset, Item han skulle icke fšrpanta heller til Œterlšsn bortgiffua rikesens slott, land heller lŠŠn, Item han skulle icke leggia nŒghon olagha tunga pŒ rikesens inbyggiare, SŒ foor thŒ Erchebispen vth til konungen och lŠt tagha honom medt procesz in i Stadhen Šn thŒ han lijthen tidh til fšrenne hade stŒtt pŒ bursprŒket i Stocholm och vppenbarligha vthloffuat at han icke wille tagha nŒghon frŠmande herra her in i riket.
	PŒ S. Johannis Baptiste dagh vthwaldes konung Christiern i Stocholm til Sueriges konung, foor strax til Vpsala, hyllades widh Morasteen, aff them som thŒ kunde tilstŠdhes wara, och pŒ S: Pedhers och S: PŒuels dagh bleff han Cršnter i Vpsala, och hade han Suerige inne sŒ lenge konung Karl war i Dantzick, och stodh landet vnder hans regemente wel, medh thet fšrsta, sedhan begynte thet fšrwandlas, Och lŠt han vthkora sin son Junkar Hans til konung effter sigh, SŒ her i Suerige som han tilfšrenne hade lŠthit honom vthkora til konung til Danmark och Norige, Her Ture Turesson giorde han til rikesens marsk, och antwardade honom Stocholms slott, Och altt thet gull och silff som konung Karl hade fŒt munkanar i Stocholm til gšme i godha troo, thet rogde the, och lŠte konung Christiern fŒ. Anno domini Mcdlxij war PŒuans legat Marinus benemd her i riket med Romare afflat, och fšrsamblade [200] her monga peningar, Och aff alt thet han her fšrsambladhe, togh konungen halffparten, ty han sade sigh och skola offta fšra šrligh emoot Christenhetennes fiender Rysserna,
	ThŒ nw konung Christiern i nŒghor ŒŒr regerat hade, begynte han leggia monga nyia skatter pŒ landet, then ena effter then andra, och alle the som noghra peningar hade, the moste lŠna honom til stora summor, och finge dogh inthet igen, och allestedes ther han fšrnam insatta peningar wara, bŒde i Wadzstena och annor stedes, them lŠt han alla borttaga och fšrde till Danmark, Han lšste Land to Holsten til sigh aff Greffuan i Schowenbergh, och aff sin brodher Greffue Gierdt, och ther behšffde han monga peningar til, huilka han vthan tuiffuel fšrsamblade aff all sin rike, fšr sŒdana beskattningar skull, och at han alt fšrde bort aff landet begynte han fŒŒ stoor ouilia her i riket, och hans owener begynte kalla honom ena botnalšsa tasko, och sadhe at han war en rikesens fšrderffuare, Doch war han ellies en from och sachtmodigh man, SŒ kom och hŠr itt rychte i landet at konung Karll skulle haffua fšrsamblat mykit folk i Prytzen, ther han wille geffua sigh hŠr in i riket medh, Šn thŒ at thet inthet sŒ sant war, Doch fšr samma rychte skull bliffuo monge mistenckte, at the skulle wilia tilhielpa, at konung Karl skulle komma til riket igen, Och bliffuo sŒ Doctor Claes Rytting, som hade warit konung Karls Canceller, her Niels Pedhersson, her …rian Karlsson, Steen Benctsson och monge andre tagne widh halsen, Och bliffuo somblighe sŒ iemmerligha pinadhe, at the bleffuo dšdhe, somblige bleffuo oferdighe, och somblighe sŒtto lenge i fengilse, fšr thenna gerning skul fšrškades owilien Šn nw meer, och meer i landet.
	SŒ hade thŒ konung Christiern achtat sigh till Finland, och hade han thŒ medt rikesens rŒdhz samtyckio Šn nw en nyian skatt lagdt vppŒ landet, Thet war, hwar borgare sin halffua skatt, en skatte bonde xij šre, en landbo vj šre, Och effter thet han wille sielff til Finland, befalte han Erchebiscop Jšns, at han skulle stŒ fšr riket, och dagtinga medt bšnderna, om sŒdana skatt, och lŠta honom [201] vthkomma, Men thŒ han begynte handla ther om, sade bšnderna kort ney, ty the hade sŒ monga olagligha skatter tilfšrenne vthgiort, at the hade lijthet igen, Och jw sŒ offta the wordo beskattadhe bleff them loffuat at sŒdana skulle ey meera begiŠras aff them, SŒ kunde the nw wel merkia (sade the) at konungen wille platt fšrderffua them, Therfšre sadhe the sigh nw heller wilia dšš, Šn flere sŒdana skatter vthgišra, Och begynte bliffua itt stoort buller i bland bšndernar sŒ at the i Vpsala stijcht begynte gišra vpreesning, emot konungen, Och fšrsamblade sigh bšnderna til hopa, sommestedes noghor hundrat, sommestedes noghor tusende, Men Erchebispen war stundom sielff vthe nŠr them, och taladhe medt them och badh them stilla sig, Stundom screff han them till, pŒ thet sidsta screff han them till med the andra aff rikesens rŒdh som med honom i Stocholm woro til stedes, Som woro her Gišstaff Karlsson her Fadher Vlffsson, her Erich Nielsson, her Gregers Benctsson, och her Gregers Matsson, The alle til hopa loffuade bšnderna at then vpreesning som the giort hade skulle them inthet til recknat warda om the Šn nw wille stilla sigh, Loffuade the them och at the allrigh wille effter then dagh rŒdha konungen ther till, at han skulle meera leggia sŒdana skatt pŒ landet, och wille the troligha ther vthi fšrarbeta at konungen skulle aff leggia then skatten, som nw pŒ lagder war, och at the icke mera vthgišra skulle Šn theras lagligha skatt. SŒ hade och bšnderna theres sendebodh till Erchebispen och Rikesens rŒdh, Och thŒ seyies Erchebispen haffua giffuit bšnderna frij fšr then skatten, och at han gaff them sitt breff ther vppŒ och fšrkunnade thet vppenbarliga aff bursprŒket i Stocholm, Om Erchebispen giorde thenna fšrlosningen til at stilla bšnderna ther medt heller skedde thet fšr then skull at honom mishagadhe sŒ mykit skulle fšras vtaff landet, kan man icke retzliga wetha, Men thŒ konung Christiern alt thetta fšrnam kom han Œter til Stocholm igen, och talade hŒrt til Erchebispen och sadhe, at han och hans wener och foghdar hade giort honom almoghan olydighan, Och kallade han mŒngha aff rikesens rŒdh til hopa, och satte sakene infšr them, [202] och lychtades ther med at Erchebispen moste settias i fŠngilse, Och bleff aff the Danska vppenbarligha kallat en fšrrŠdhare, Konung Christiern hade lŠnge tilfšrenne hafft en agg til honom, Han fructadhe at han skulle gišra honom som han hade giort konung Karl, och wordo offta mong breff funnen pŒ gator och kyrkior hŠr och ther, som sŒ stodh scriffuit vthi, Erchebispen Šr en fšrrŠdhare, SŒ begynte honom nw lšnt warda fšr thet han hade giort emooth konung Karl, Som han giorde sŒ gick honom,
	Och hade rikesens rŒdh besynnerligha en stoor deel aff them rŒdt konungen ther til, och giffuit honom ther sitt breff vppŒ, at han skulle tagha Erchebispen widh halsen, och sŠnda honom til Danmark, Erchebispen hade wel monga wŠner och stoora slŠcht, Men han hade och monga owŠner, ty han war en hŠtzk man och hŒrdsinnat, och huem han bleeff wred vppŒ, honom wille han fšrderffua i grund, Ty wore och monge illa til fridz med honom, och skyndade honom fšgho gott til ther the thet bekomma kunde, Och hade konungen mong klagemŒl pŒ honom, ibland huilken thet itt war, at nŒghon tijd til fšrenne thŒ konungen war farin til Danmark, screff Erchebispen effter honom, at han skulle komma hijt til baka ighen, och gaff fšre i sin scriffuelse, at her woro mŒnghe fšrrŠdhare i riket bŒde innan rŒdz och vthan, Teslikes och monge borgare i Stocholm, huilke alle hade hemlig stempling med konung Karll, at han skulle komma in i riket igen, Och gaff konungen sŒ fšre, at thet war Erchebispens bedreff, at her Niels pedersson her …rian karlsson, Sten benctsson, doctor Claes rytting wordo gripne och illa tracteradhe, Ty konungen hade lŠtit honom handla ther med, Och til sŒdana bedreff hade Erchebispen brukat en lššs karll som heet Pedher Hettolšs, Han sade sigh wara kommin ifrŒ Prytzen, och haffua fšrtt breff til fšrnemde her Niels och the andra som fŒngade wordo, Men the kommo pŒ thet sidsta til laghen och lade thet i frŒ sig med wŠriomŒl, at the inghen breff hade fŒtt, ey heller hade nŒghon stempling hafft fšr hŠnder Stodh och samme Pedher Hettolššs fšr retthen, vppenbarligha bekende, och tilstodh, at han inthet sŒdant wijste [203] medt the godha men, som fŒngna woro, som han tilfšrenne hade sagt pŒ them, Men thet han hade sagt pŒ them, hade Erchebispen nšdhgat och trugat honom til, SŒ lychtades thet ther medt, at all skullen kom in pŒ Erchebispen, fšr huilkit han aff en stoor part aff ridderskapet fick stoor ouilia,
	ThŒ nw rychtet kom vth i landet at Erchebispen fŒngin war, huilket och (vthan tuiffuel) wardt sŒ fšregiffuit at han war gripin fšr then skull, at han wille fšrlossa bšnderna, aff then skatt som pŒ budhin war, fšrsamblade sigh en stoor hoop med bšnder, och kommo pŒ Norramalm och fšrra Šn nŒghor i Stadhen ther aff wiste, finge the Helge andz holman in, Och strax thet vppenbart bleeff i Stadhen gingo alle til harnesk, Men thet bleff satt i dagh pŒ nŒghra daghar til gišrandes, Och thŒ thetta skedde war konung Christiern sielff farin til StŠket, och togh thet in, Och thŒ han fick the tijdhenden om bšnderna gaff han sig strax Œth Stocholm, Och fšrra Šn daghen vthe war pŒ en Sšndagh, lŠt han korta sin skep in til Sandbroona, och skilde sŒ bšnderna Œth, sŒ at en part bleff pŒ malmen, och widh tryhundrat pŒ Helge andz holman, Och stodh slachtingen med bšnderna i frŒ morgonen thŒ solen vpgik in til klockan war widh try, The bšnder pŒ holman woro, bleffuo alle slaghne, och gripne, Widh trettyio tre bšnder woro in i Helge ands kyrkione och warde sig manligha ther inne. Them wart pŒ thet sidsta sŠkerheet til sagdt fšr lijff och sund, Men the som gŒffuo sigh och kastade wŠrionar ifrŒ sigh, wordo the iemmerligha i hiel slaghne i kyrkione, Hšffuitzmannen fšr bšnderne heet Johan Lindhorm, han bleff steglat, och otta bšnder med honom, Men the andra wart šffuerseedt, och the loffuade vth at the skulle vthgišra then skatt som pŒ lagd war, Och thetta skedde anno domini Mcdlxiij nŒghot effter Laurentij, SŒ bleff och handlat om Bann och Interdict, som hallas skulle šffuer rijket, ther fšre at Erchebispen fŒngat war, Men konungen sade ther emoot at han icke hade lŠtit gripa honom sŒsom en biscop, vthan sŒsom en besuoren man, then aff honom land och lŠn hade, och war i then motthon en leekman, Ther til sade han, at Erchebispen war [204] en meenedhare, fšrrŠdhare, bansman, och irregularis, och borde fšr then skull ingha the priuilegier niuta som fromma och Šrligha biscopar the theres Šmbete wel fšrestadt haffua, giffna och vntha Šro, Doch satte konungen then saken med nŒghor besynnerlig spšrsmŒll infšr biscop KŠttil i Lijnkišping, Biscop Birger i WesterŒrs, Biscop Cort i �boo, PŒuans legat Marinus och Vpsala Cappittel som alle thŒ i Stocholm tilstŠdes woro, Men the sade sich icke thŒ kunna swara til sŒdana spšrsmŒŒl, och ther medt fšrdršgdes tijdhen med then handlen in mooth alla helgona tijdh, Och konunghen seglade til Danmark, Erchebispen fšrdes och med skip til Kišpmanna haffn, sattis och ther i fŠngilse.
	ThŒ biscop KŠtil hade giffuit sigh ifrŒ Stocholm, screff han konungen til, at han skulle geffua Erchebispen lššs och lŠta honom niuta Sueriges lagh, Men han scriffuelse wordo inthet achtad, Ther fšre begynte thŒ biscop KŠttil (sedhan konungen borth farin war) at handla med Erchebispens wŠner, her Christiern bentsson och her Dauid benctsson Erchebispens bršdher, och her Niels Christiernsson huru the skulle settia sigh vp emooth konung Christiern, The fingo och til sig her Trotte karlsson, her Iwar green, och her Erich Nielsson medt nŒghra andra, Och the begynte huar i sin stadh handla medt bšnderna och reesa landet emooth konungen, Och woro thŒ bšnderna snart reeste effter thet the woro illa till fridz med konungen bŒde fšr the mŒngha beskattningar skull, sŒ och fšr the bšnder han leeth gripa och i hiŠl slŒ pŒ Helgeandz holman, i en feligh dagh, fšr then skatt skull som them pŒ lagd war, SŒ kom thŒ biscop KŠtil med the andra som medt honom woro, och bestallade Stocholm pŒ bŒdha malmana, StŠket bleff och bestallat, och effter fŠm wikor vpgiffuit, Och biscop KŠtil lŠth alle stedes vptagha skatten, SŒ screff han Šn thŒ konung Christiern till, at om han wille giffua Erchebispen lššs, och lŠta honom komma til sina kyrkio igen, ThŒ wille han all ting sŒ stilla til godho at han skulle haffua her i riket en lydig och weluiliog almogha, hwar och icke, thŒ achtade the halla fram som begynt war, ThŒ konungen sŒdana breff fick sadhe han, Dar [205] schal my de kraden pape nimmer tho dwingen, LŠt sŒ komma til hopa sitt ridderskap med all then macht han bekomma kunde i Danmark, kom sŒ dragandes med en ganska stoor hŠr, fik och sŒ thet Suenska ridderskapet medt sigh som icke war fallit til biscop KŠttil, Men nŠr the som Stocholm belagdt hade, hšrde at konungen kom dragandes med ena sŒdana mackt, gŒffuo the bestalningen vp, bšnderna gingo hwar heem til sijn, och Capitenernar med theres eghit folk drogho somblige Œth Dalernar och somblige Œth Helsingaland, Och MŒndaghen fšr PŒsca, kom konung Christiern til Stocholm, och tšffuade ther inthet, vthan drogh strax ŒŒt Vpsala, war ther šffuer PŒscana, och drogh sŒ Œth WestrŒrs, och lŠt strax bestalla och bestorma slottet, som her Niels Christiernsson inne hade, Men han kunde thet icke fšršffra, SŒ fick han thŒ wiss tidendhe, at biscop KŠtil och the andra som med honom woro, woro komne med Dalekarlenar nidh til HarŒker, Ther fšre drogh konungen emooth them, actandes leggia them nidh, och sedan dragha vp i Dalerna, och platt fšrleggia then landzŠndhan, sŒ at inghen aff hans owŠner skulle effter then dagh haffua ther nŒghon tilflygt, Men thet lyckades icke fšr honom, ty han wart affslaghen widh HarŒŒker, och miste ther mykit folk och hŠstar, och rymde sŒ Œth Stocholm igen, Och biscop KŠtil med the andra reeste landet til at beleggia Stocholm,
	SŒ kom thŒ itt anskrij šffuer heela landet i bland bšnderna at the wille haffua konung Karll igen, Och the scriffuo rikesens rŒdh til, at the skulle haffua bodh Œ stadh effter konung Karl, SŒ kommo thŒ til hopa i Sichtuna her Niels Christiernsson, her Iwar green, her Christiern benctsson och her Dauid bentsson medt mŒnga andra, Ther wordo breff beramat som til konung Karll sŠndas skulle, En frijboren man som heet Olaff Ingasson wart fšrskickat til Pryttzen, med breffuen, NŠr the nw sŒ fšrsambladhe woro i Sichtuna, bleff her Niels Christiernsson dšdh siuk, sŒ lŠt han fšra sigh til VestrŒrs och ther bleff han dšdh, ThŒ konung Christiern fick thet wetha at han dšdh war, wart han ganska gladh, och giorde [206] strax en hoop med jachter redho wel bemannade, Ther her Ture Turesson war hšffuitzman fšre, som skulle lšpa til Vestrars, och tagha slottet in, och om the thet icke kunde fŒŒ, sŒ skulle the brenna stadhen aff, Men thŒ the kommo til WestrŒrs, kommo the ther icke i land, Ty bŒrgarenar och andra som ther til stedes woro hade giort skantzer fšr sig och hšlle them ifrŒ sigh. Ther fšre nšdhgades her Ture Turesson lšpa tedhan medt sina jachter, och actadhe han sigh til Arbogha och annor stedes til at handla och dactinga med the landzŠndar ther om kring, pŒ konung Christierns wŠgna, Men thŒ han kom til quicka sund mštte honom ther biscop KŠtil med en hop bšnder aff rekarna, Och the kommo ther til slachting, Her Ture wart aff slaghen, och miste ther siu jachter, och mykit folk bleff bŒde slagitt och fŒngitt honom ifrŒ, Ther med lop han til Stocholm igen, SŒ kommo thŒ her Christiern benctsson, her Dauid benctsson, och her Iwar Green, med ganska mykit folk, och belade Stocholm pŒ NŒrramalm, Her Trotte Karlsson beladhe Stadhen pŒ Sšdhra malm, Men biscop KŠtil med thet folk han hade lŠghrade sigh medt sin skep widh LŒnga holman, sŒ at Stadhen war belagd pŒ tre sijdhor, Och skedde ther mŒnga slachtingar, wel i en heel mŒnat, sŒ gott som huar dagh, och Š bleff konung Christierns folk altijd aff slagitt,
	SŒ hade och Dalerna med meniga landet scriffuit them aff rikesens rŒdh til, som hšllo med konungh Christiern, at the skulle geffua sigh i frŒ honom, och hade sendt them noghra articlar som the besinna skulle, i bland huilka thet war en med the merkeligaste, at konung Christiern icke war rŠtth kommen til riket, Ty then menige Man som ther om nŒghot borde tilspord wara wiste ther inthet aff fšrra Šn han war hŠr inne i riket, Och fšrmanade the rikesens rŒdh ther til, at the skulle šffuergiffua konung Christiern, The sadhe sig wilia haffua konung Karll igen, Ingen fšrstŒndare sade the sigh wilia haffua, effter thet Suerige hade aff Œlder warit itt konungarike, och inthet hšffuitzmans dšme, heller presta geld,
	ThŒ nw konung Christiern sŒgh at han icke tess mechtig war, at [207] han kunde slŒ them aff som honom bestallat hade, vthan at han jw altijd fick skada pŒ sitt folk, PŒ KŠplingen fick han besynnerligh stoor skadha, SŒ giorde han fyra och tiughu skip redho til at seghla til Danmark, Men thŒ han kom i stega sund sŒ war ther en hop med bšnder fšr honom, ther miste han itt aff sin besta skip, och nŒgott folk, PŒ samma skip fingo bšnderna itt baneer thet the kallade Danabroka, Samma baneer sendes strax i lŠghrett pŒ nŒrra malm, och wart vpsat emoot stadhen pŒ brunka bergh, Och thetta skedde anno domini Mcdlxiiij widh Midsommars tijdh Och foor biscop KŠtil alle stedes om kring landet och hyllade bšnderna til sigh, och togh skatten in,
	Men sedhan konung Christiern war seghlat ifrŒ Stocholm och hade lŠtit ther effter sigh mŒnga Danska herramen, som slott och stadh bewara skulle, kom konung Karl widh dyra WŒrfru tijdh ther strax effter i SkiŠren, sedhan han hade warit i siw ŒŒr nŒgot pŒ thet ottonde i prytzen, Han hade mong skep med sigh och mykit folk som han hade fŒtt i Dantzick, SŒ hade och konungen i PŒland skickat honom folk til handa, ThŒ han nw sŒ war komin i skiŠren, hade han strax bodh til her Christiern benctsson som thŒ war med mykit folk och mong skep widh biscops Tuna, SŒ kommo thŒ samme her Christiern och her Iffuar green, som hšffuitzman war i lŠghret pŒ Norramalm, och med honom hans diekn, som altijd war hšffuitzman fšr Dalerna, til konung Karll, och dachtingade fšrst medt honom, och allt thet som tilfšrenne giort war, och all then owilia som them emellan warit hade skulle wara en afftalat sak, Sedhan seghlade the hart infšr Stocholm, SŒ screff konung Karl rikesens rŒdh til, och the andra aff thet Suenska ridderskapet, som inne i Stocholm bestallade woro, med rŒdhet och menigheeten i Stadhen, och badh them at the skulle komma vth til honom, och anama honom fšr theres konung, som them borde, SŒ kommo thŒ vth til honom bispen i VestrŒrs och tuŒ heller tre aff adelen med honom, Och the sadhe sigh komma till at hšra hans wilia, ThŒ Suaradhe konung Karl at han inthet besynnerligitt hade seyia them, ey hade han heller [208] mera kallat them, Šn the andra ther inne woro, Han wille at alle samman skulle komma och bekenna honom fšr theras herra och konung, Och lŠt <them> ther med fara in i stadhen igen, och foor han med en bŒtt pŒ Sšdhra malm, och gaff sig ther i handel medt bšnderna, och andra som i thet lŠgret woro, och sporde them til, om han icke war theres rette konung, och om the Šn nw wille kenna honom ther fšre, och gišra honom thett them theres herra och konung borde gišra, ThŒ bekende the at han war theras rŠtta konung, the sadhe sigh och wilia halla honom ther fšre, och gišra honom thet them gišra borde, Men nŒghra woro ther i bland som sadhe, at man skulle bijdha med hyllningen sŒ lŠnge biscop KŠtil som thŒ icke ther war komme til stedes, sedhan giorde thŒ konung Karll och her Christiern benctsson theres skep redha til storm, SŒ at the actadhe storma til stadhen pŒ alla sijdhor, Men thŒ the Suenske som i Stadhen woro thet sŒgho, foor rikesens rŒdh med borgomestare och rŒdh i stadhen, strax vth til konunghen och begynte dachtinga medt honom, och gŒffuo honom stadhen vp, och the hade allan sommaren warit bestalladhe, ThŒ nw konungen kom in i stadhen, gŒffue the Danske (som ther monge woro) sigh in vppŒ slottet, Och konungen gik fšrst i byy kyrkionne, sedhan foor han aff stadhen pŒ NŒrramalm, och handlade ther medt bšnderna, och bleeff aff them hyllat, foor sŒ Œter in i stadhen, gick strax pŒ rŒdzstuguna och taladhe med them allom som ther til stŠdes woro, widh thetta sinnet,
	KiŠre wener i wete wel, at jach Šr idher rette konung, och jach Šr nw kommen ifrŒ Prytzen, ther jach wel fšrseedder war, effter idhart bodh och breff, riket til vndsettning, och fšrseer jach mich nw til idher, at j jw wille halla mich fšr idher konung, och gišra thet idher bšr gišra, Jach will hŒlla idher widh lagh och rŠtt, och heppes och jach ey heller noghon tijdh annars giort haffuer, Om mine fogdar och embetzmen haffua annorledes skickat sigh Šn them borde, SŒ Šr thet skedt emooth min wilia, witskap och befalningh och skola the ther sielffue stŒ til suars fšre, Och lŠt konungen med sitt tall [209] clarliga thet merkia, at han inthet hade brutet ther til at han skulle fšrdriffuin warda, Och thŒ han hade ther Šndat, thet som gišras skulle, och honom war huldskap och manskap tilsagd, gick han pŒ myntet och bleff ther til herberges, ty han kom inthet pŒ slottet, The Danske hade thet inne, Och war myntemestaren konung Karl ena stora summo peninga skyllig, och hade icke redeligha skickat sigh emoot honom, Men nŒghra fŒ daghar fšrra Šn konungen fick staden in, bleff han dšdh.
	SŒ woro och thŒ ganska monga aff thet Danska ridderskapet qwarre i Stocholm effter konung Christiern, emellen them och konung Karl handladhe then parten aff rikesens rŒdh som hade inne warit medh i bestalningen, at the motte frijt fara aff landet igen med theras skep och behŒldne hŒffuor, Thet tilstadde konung Karl, Och ther med togho the Danske sin skep igen som them woro medt wŠriande hand ifrŒ taghen, Thetta giorde konung Karl vthan theres witskap och samtyckio, som i thetta šrligitt mesta omaket hafft hade, kan hŠnda at thet haffuer sŒ warit vtloffuat fšrra Šn stadhen gaffs vp, men thet mishagadhe monga aff the Suenska, at the Danske skulle sŒ slett komma sin wegh, Ty the wille haffua better fšrwetat sigh medh them och konung Christiern om fridh, och at Erchebispen motte haffua bliffuit lššs, fšr Šn the skulle haffue giffues lššs, Och thŒ biscop KŠtil som thŒ pŒ then tijdh war i Westergštzland, fick thet hšra at konung Karl war kommin i landet, och hade fŒtt Stocholm in, gaff han sigh strax til wegs, och kom til honom, och wardt wel vndfŒngat, och woro widh otta daghar til hopa, Men thŒ biscop KŠtil fick thet weta at konungen hade giffuit the Danske lššs, togh han thet illa widh sigh, och wille icke gilla thet konungen med them giort hade, Och hade bodh effter them (ty the woro icke Šn nw longt komne) at the skulle komma pŒ slottet igen, SŒ kom Claes Ršnow och the andre aff thet Danska ridderskapet som med honom woro til baka igen, och Claes Ršnow gick til Biscop KŠtil och badh honom hšgeliga, at then dagtingan som med them giord war, motte bliffua stŒndandes, ellies wille mong [210] godh mandz ord och Šra ther šffuer warda fšrkrenckt, Och loffuade han vth, at han gerna gišra wille huad honom pŒlagdt worde, och at Erchebispen skulle komma til sitt igen, om then dagtingan som konung Karl giordt hade, motte bliffua bestŒndandes, Ther med gaff thŒ Biscop KŠtil them lššs, foor och sŒ han sin wŠgh aff stadhen, och war icke mykit wel til fridz med konung Karl, fšr then dagtingan skul, Men her Ture Turesson som slottet inne hade pŒ konung Christierns wegna, wille ingalunda lŠta konung Karl thet vp, vtan giorde skadha in i stadhen alt thet han kunde, Och S. Luce Euangeliste natt bleff Morten Lindorm borgemestare i Stocholm skuttin med en bšssosteen til dšdz, och šffuer honom sorgde icke allenast Stocholms stadh, vthan och altt rikesens rŒdh, Widh samma tijdh bleff her Olaff Axelsson dšdh som Gottland hade i pant fšr itt stoort stycke peningar, aff konung Christiern, Han vplŠt thet sinom brodher her Iwar axelsson,
	ThŒ nu konung Christiern sŒgh at konung Karl war kommen til Suerige igen, fšrlijkte han sigh med Erchebiscop Jšns, och lŠt honom fara heem igen, pŒ thet (vtan tuiffuel) at han Œter skulle fšrdriffua konung Karl, Ty han wel wiste, at the icke skulle fšrlika sigh i itt rike til samman, Och gaff konung Christiern Erchebispen och her Erich Nipertz fulla macht medt sitt špna breff til at handla med enom och androm pŒ hans wegna, SŒ at thet the giorde pŒ hans wegna, skulle han fast och giltt hŒlla, SŒ kom thŒ Erchebispen til Biscop KŠtil, flere hans wener, mštte honom och pŒ wŠgenom, thŒ han kom vpdragandes, Them fšrwende han platt i frŒ konung Karl igen, Šn thŒ at the woro the samme som honom hade kallat vtaff Pryttzen, Och war biscop KŠtil allaredho til fšrenne icke mykit wel til fridz med konung Karl, fšr then dagtinganen skull, som fšr beršrd Šr, Ty war han och snart ifrŒ honom wender, Och begynte Erchebispen och Biscop KŠtil strax handla med bšnderna och draga them i frŒ konung Karll, at the icke skulle bekenna honom fšr theres konung, Men nŠr Capitelet i Vpsala hšrde at Erchebispen icke Šn nw wille wara til fridz, vtan hade Šn nw mera ondt i sinnet, Togho [211] the thet ganska illa widh sigh, Ty the hade sŒ mykit ont nwtit honom Œt tilfšrenne, och mykin sorg och bedršffuilse hafft fšr hans skull vnder konung Christiern, SŒ fruchtade the Šn nw at thet yttersta skulle wara werre Šn thet fšrsta, Ther fšre fšrmanade the honom bŒde scriffteligha och mundtligha, at han skulle achta sitt Biscops embete, och inthet befata sigh med werldzligitt regemente, anseendes at han sielff och altt hans Clerekerij, hade nutit hans fšrra regemente til alt ondt, Men han achtade sŒdana theres rŒdh intet, vtan togh thet til wederwilia, at the honom sŒdana rŒdde, Och Šn thŒ at Erchebispen, och the andre som med honom hšllo, wille dragha bšnderna ifrŒ konung Karl, sŒ wille the doch thet aldrigh bekenna, at the wille haffua konung Christiern igen, Kan och wel sŒ hŠnda, at the icke haffua alle warit widh thet sinnet at han skulle komma til riket igen, Icke bekende the heller, at the wille plat fšrdriffua konung Karl aff riket, Vtan the wille at han skulle taghit itt slott, �bo heller nŒgot annat, med nŒghon fšrlŠning ther til, eller och bliffuit i Wadstena eller anno stedes huar honom hade tecktz, och inthet befata sigh med noghot regemente, Sedhan wille the haffua skifft riket i fyra deelar, och the skulle sŒ haffua warit fyre som riket regera skulle, Och Šn doch sŒdana wardt fšregiffuit, SŒ kunde lickuel bšnderna och andre flere thet wel merkia aff Erchebispens breff och anslag, at han jw meente konung Christiern, ehuru the andre som med honom woro, kunde wara til sinnes, Nw woro bšnderna Erchebispen mykit benegne, och hade mykit lagdt sigh vth fšr honom emoot konung Christiern, Men the woro och nw konung Karl wel benegne, och hade stoorligha Œstundat och begerat honom i gen, Ther fšre war nw thet then menige mandz wilie, at the skulle fšrlijka sigh, halla fridh och bliffua sŒ bŒdhe widh macht, Ty bšnderna woro nu trštte aff šrligh och begiŠrade fridh, och sadhe sig wilia halla medh honom som fridhen wille halla, Och effter thet konung Karl wille och gerna haffua fridh, therfšre hšllo bšnderna sigh meera til honom Šn til Erchebispen, aff huilkit Erchebispen bleff mykit bekymbrat, doch wille han icke fšr then skull slŒ vtaff thet han fšr [212] hŠnder hade, vtan sende allestedes bodh och breff vth, och wille hylla bšnderna til sigh, Stemde och nŒghor hŠredh til sigh til Arnšš, Men the woro icke monge som kommo, Och the ther kommo sadhe sig icke wilia trŠdha ifrŒ konung Karl, jw werre bleff Erchebispen til fridz,
	NŠr konung Karl fšrnam at Erchebispen wille til inghen wenskap, vtan gick alt effter hans skadha och fšrderff, begynte och han haffua vth sin breff och bodh i landet, och lŠt dagtinga med bšnderna, och beklagadhe hšgeligha pŒ Erchebispen, at han wille dragha konung Christiern her in i landet i gen, som han tilfšrenne giordt hade, rikit til en drŒpligh skadha, Och pŒ thet konunghen kunde haffua almoghen sigh teste weluilioghare, loffuade han sigh wilia giffua alla landboor halffparten aff theris affrad til, och skattebšnderna loffuade han at han wille gišra itt affslagh pŒ theres skatt, Med Helsingar, och Dalekarlar slogh han en stoor deel aff skatten, SŒ gingo thŒ breff offuer breff ibland almoghan, pŒ then ene sidhonne konungens, pŒ then andra Erchebispens, och thet ena twert emooth thet andra, och bŒdha parternar clagadhe ther offuer at theres breff wordo vndertrycht, Erchebispen fšrbšdh presterna lŠsa konung Karls breff fšr bšnderna, och ladhe thet wijte widh, at huilken som laas hans breff, han skulle mista altt thet han Œtte, och driffuas ifrŒ sitt geld, Thet samma bodhet lŠt och konung Karl vthgŒ, at huilkin prest som hans breff icke lŠŠsa wille, eller war befunnen ther medt at han laas Erchebispens breff, han skulle reknas fšr en fšrrŠdhare, och straffas ther effter, SŒ stodh thŒ Clerekerijt ganska illa pŒ bŒdha sijdhor, Screff och konung Karl Capitelet til i Vpsala itt longt breff, i huilko han fšrtaldhe all then handel som emellan honom och Erchebispen warit hade, Och pŒ thet at then historien mŒ teste kunnogharen warda, Šr samma breffs innehald her insatt, och Šr sŒ lydhandes.
	KŠre werdige fŠdher och wener, Idher minnes wel huru idhar Erchebiscop Jšns, nŒghor ŒŒr fšr Šn han oss alz tinges fšrdreff, hŠr i stadhen i WŒrfru gilstugu med andra flere, lagligha ther til wunnen [213] wardt, at han och the hade ther med vmgŒnget, at the thŒ wille haffua fšrradt, drŠpit eller fšrderffuat oss, som vppenbarligha nogh bewijsligitt Šr, Och fšrwende Erchebiscop Jšns sich och mongt sin fšrršmdt haffuer, bŒde i vppenbara bursprŒk, sŒ och i annor rum, sŒ at han widh fŠm ŒŒr hade vmgŒtt ther vm, oss at fšrrŒdha, och fšrderffua, fšr Šn han thet fšrrŠdhelset fulkomna kunde, Och fšr fšrnembda Erchebiscops Jšnses šdhmiuka, sŒ och alla the godha mŠnz bšn, som thŒ ther nŠr woro, SŒ och besynnerligha therfšre at biscop Sigge och Capitulares i Vpsala, och Capitulares i Strengenes, loffuadhe oss tŒ alle med hand och mun, widh edher och Šhro, troo och sanning, at fšrscriffne Erchebiscop Jšns skulle alrigh offtare wara oss til skadha, eller i sŒdana motto emoott, som han och sielffuer med monga dyra eedher, oss tŒ ther, och mong sinne sidhan, loffuadhe, och swor at wij aldrigh skulle aff honom annat <fšrmodha> Šn fulkomligh och fast troskap kerligheet och gott, som han och swor, synnerligha och vthi wort maak, pŒ Stocholms huus, icke longt fšr Šn han oss fšrdreff, Ther wij honom sade och vnderuijste, bland flere kosteligh groff Šrende, sŒ at oss war sagdt, at wij skulle fšrdreffne warda, TŒ ladhe han sina hender samman, och badh sigh sŒ Gudh til hielp, Jungfru* Maria, S. Erich konung, och alt himmelrikes herskap, at wij aldrigh skulle fordriffuas vtaff Suerige, emedhan han leffde, och fšrra Šn wij skulle fšrdriffne warda, tŒ wille han liggia dšdh fšr wŒra fštter, och vthgiuta sitt hierteblodh, FŒ daghar ther effter, i thet samma som wij honom best troodde, och fingom honom wŒrt špna breff til wŒra godha mŠn, och kŠra almogha, lydhandes at the skulle strax vthdragha oss til hielp och styrkelse moot wŒra och wŒr rikis fiender, som fšrnemde Erchebiscop Jšns ther om vnderwisande yttermera wore pŒ wŒra wegna etc, Til huilkin rese bŒde han och flere wŒrt rŒdh oss tŒ fulkomligha rŒdde at fara, TŒ nšdde han wŒra godha mŠn och kŠra almogha, at fšlia honom emoot oss, och lŠt strax gripa wŒra fogdar, och godha mŠn, och ršffua och skinna alt thet han och hans partij šffuerkommo, thet* oss och the godha mŠn, som [214] medh oss wille hŒlla, tilhšrde, Och wordo monge ihielslaghne, synnerliga i Strengenes, som ther dšdhe lŒgho fšr hans fšrrŠdelse skul, som i alle wel weten, Och ther vppŒ at han tess heller kunde komma wŒr kŠra almogha sigh til hielp och fšrderffua oss, ThŒ loffuade han them, och swor ther dyra eedher vppŒ, at han aldrigh wille tagha konung Christiern her in i riket etc, och at han wille fšrminska theres skatt, och sedan bestalladhe han oss i wŒr stadh Stocholm, Ther budhe wij honom, och them som med honom hšllo, sŒ til, at hade thet welet leydat, och felat oss fšr šffuerwold och orett, tŒ wille wij gŒnga vth, och giffuit oss i retten fšr them, sŒ at the skulle sielffue haffua bŒde warit ŒkŠrare och domare, Thet wille the oss icke til stŠdia, doch Šr aldrigh fšrra hšrdt, at noghor fšrste eller herre, haffuer sŒ fšrbudit sigh fšr sina vndersŒter til retta, och synnerligha fšr them som honom fšrderffua wille, Nogh wijste wij, at hade wij kommet til them, thŒ hade the drŠpet oss, Doch bude wij til, atuj heller hade dšdt vnder theres šffuerwold och orettwijso, Šn wij wille haffua rymdt wŒrt rike, ThŒ wij fšrnumme at oss ingen dagtinghan kunde hielpa, tŒ hade wij ey annor kor, Šn at šffuergiffua wŒr barn, sysken, frender och wener, wŒrt rike, och altt thet wij Œtte, och fly bort i elende, Och strax han hade oss aff riket fšrdriffuit, tŒ togh han konung Christiern in, och giorde honom til en weldigh konung šffuer alt Suerige, tuert emoot the lšffte och eedher, som han almoghanom fšrra loffuat, och sworit hade, at han aldrigh wille dragha fšrnemda konung Christiern eller Danska, hijt in i riket til at rŒdha, Och huru Erchebiscop Jšns oss sedhan i monga handa articlar med oretto pŒ vppenbar bursprŒk beropat, och beskriyat haffuer fšr kŠttare, fšrrŠdhare, ršffuare, och mongahanda flere ogerningar, som wij skulle haffua giordt, etc, Thet wij bewisa kunne med alt thet goda folk bŒdhe mŠn och quinnor, som hŠr i Suerige boo, huilke oss kendt haffua frŒ thet fšrsta wij wore fšdde in til nw, Teslikes kunne wij och bewijsat med alla herrar, fšrstar, riddare och swena, land och stŠdher, vtan landz, ther wij haffue vmgŒngit medh i wŒr vngdoom, sŒ och nw i wŒr [215] fšrdriffuelse, sŒ wel som hŠr inrikes, och wiliom vnledha oss med lagh och rett som en Šrligh och godh herre bšr at gšra, ehuar wij skole, at wij aldrigh i wara daghar nŒghra aff the ordeligha, oŠrligha, lasteligha och skemligha gerningar giordt haffuum, som fšrnemde Erchebiscop Jšns oss sŒ vppenbarligha tillagdt haffuer, šffuersagdt, och šffuerscriffuit haffuer emoot Gudh, Šhro och rett, och Šr idher nogh wetterligitt, huru han synnerligha haffuer scriffuit wŒr helga fadher pŒwan til, ibland mera lšghn, at wij fšrtrycke then helga kyrkios frijheet, och hennes prelater, och alla andra, bŒdhe andeligha och werlzligha i Swerige vnder wŒra fštter, och at wij fšrwerradhon oss huar dagh, och yttermera nedhertryckiom, och ladhom monga olagha skatter vppŒ, och giordom som ršffuare och iagadhom folket vtaff riket, och hšllom nŒgra sedher, som hade vthi sig ketterij smitto, och med sŒdana wŒro olideligha och affskorligha sedher giorde wij oss tungan allo rikens folke, och šffuergŒffuom konungslig regement, och toghom vp Tyrannis Scepter, sŒ at wŒrt folk tyckte wŒrt regemente wara theres fšrderff och dšdh, och gingo til samman i menigha landet, at the skulle sŒdana tyranheet affweria, och keeste Erchebispen som war itt hoffuudh och hšffdinge offuer alt riket til en hšffuitzman, til at affweria sŒdana tyranheet, och at komma riket i sina frijheet, och komo the honom sŒdana tunga vppŒ, til at anama sŒdana hšffuitzmandzdšme med mongahanda rŒdh och stoor skiŠl etc. Huilke i sielffue wel weten, och wij wel bewijsa kunne, med alla the godha mŠn i Suerige, bŒde andeligha och werldzligha, rika och fattigha, at i bland altt thet som han haffuer i the motto scriffuit wŒr helga fadher til šffuer oss, skal icke finnas itt sant ordh, och med sŒdana ogudhligheet och oŠrligh lšgn, och osan dicht, tŒ haffuer han fŒt wŒr helga fadhers pŒwans afflšsn, sŒ at han haffuer vndt honom sitt presta och Biscops embete igen, huilket stoort vnder Šr, at i som Šren sŒsom the helgha kyrkios och Erchebispens ledhamoot och vppehelle, willen thet nŒghon tijdh lidha, eller tilstŠdhia, at han sŒdant werdigt Gudz embete hantera eller vppehŒlla skal, mŠdhan [216] han then dispensationem sŒ ogudeligha, oŠrligha, och med lšgn fšrwerffuat haffuer, och sedan han oss fšrdriffuit, och all thenna hŒŒn, last och osŠyeligh skada, mot Gudh Šhro och rett, giordt hade, TŒ wille han ey tilstŠdia, at wŒr fattigha barn, som woro tŒ smŒ meenlšsa Jungfrur, motte bliffua nŠr wŒra och theres wener i riket, vthan dreff them sŒ, at the skulle ryma vtaff, och fšras vth om winter tijdh pŒ haffuet, at sškia fremmande land, ther vppŒ at the och skulle kommet til dšdz, huilkit doch war en synnerlig stoor, ohšrligh, oredeligh och fšrbannat ondska, at han wille fšrderffua the fattigha meenlšsa smŒ Jungfrur, fšr thet grymmeligha och orettferdigha haat skul, som han hade til oss taghit vtan all wŒr skull och brott, och emoot thet at widh then tijdh fšr Šn han oss fšrdreff, tŒ <war> ingen i werldenne som wij yttermera om gott oss til fšrlŒte och bettre eller hšgre betrodde Šn honom, KŠre wener i wete och well huad fšr osŠyeligh, fšrderffueligh skada, altt Sueriges rike ther aff fŒngitt haffuer, at han oss sŒ oŠrligha fšrdreff, fšrst hwad the helga kyrkio och Clerekerijtt tess nwtit eller vngullit haffuer, SŒ och huru ridderskapet och kšpstadzmŠn Šro ther aff fšrderffuade wordne, Ther medh at the oseyeligha monga peningar skulle vthlŠna konung Christiern, och ganska fšgho betalning ŒterfŒngitt SŒ och huru monga olagligha och altfšrtunga skattar, som fattiga almoghan haffua warit trŠngde til vthgiffua, och alle the peningar som sŒ vthlŠntes och vthskattades fšrdis strax bort vthŒff rikit, fšr huilken* vthfšrdzle skull Sueriges rikes inbyggiare haffua aldrigh waritt sŒ fattighe som the nw Šro, och synnerligh pŒ redho peningar, SŒ all the ganska kosteligha Clenodier och mŒnga peninger som wij i Suarthbršdhra klšster i Stocholm effter oss lŠte, wŒrt rijke til Šhro, werdigheet och bestond, som och altt borth vtaff riket fšrdes, huilket altt samman woro oseyeligitt at rŠchna, Och mŒ huar och en see huru wŒrt rikes slott nw iemmerligha och til oseyeligh skadha, fšrderffuat Šr, huilkin oss oseyeligha monga peningar kostat haffuer til at vpbyggia. Altt thetta fšrscriffna fšrderff Šr oss, wŒrt rike, och alla wŒr rikes inbyggiare, bŒdhe [217| andeligha och werlzligha fšr inthet annat kommet eller skedt, vtan fšr thet ogudeligha och oŠrligha fšrrŠdelse skull som Erchebiscop Jšns pŒ oss begick, tŒ han oss emoot gudh, Šhro och rett, fšrdreff, Och hade wij icke sŒ fulkomligha fšrlŒtit oss, til thet swŒra lšffte som i etc. oss fšr honom loffuaden, och the stoora eedher som han och sielffuer swor, at bliffua oss hull och troo, wille wij haffua giort hans rett, sŒ at huarken wij, wŒrt rike eller wŒrt rikes inbyggiare skulle aldrigh haffua kommitt i tolkin fšrderffuelighen skada, Och wilie wij bewijsat medt alla the godhamŠn i wŒrt rike Šro, och fultt gišra fšr wŒr helga fadher pŒwan och alla andra herrar och fšrstar, andeligha och werldzligha, land och stŠdher, at i ingen articler, som fšrnemda Erchebiscop Jšns, oss til skuld gaff bŒde fšr <wŒr> helga fadher pŒwan, sŒ och hŠr i riket tŒ han oss sŒ iemmerligha oŠrligha och lasteligha fšrdriffuit och fšrderffuat hade, skal finnas itt sant ordt, …ffuer alt thetta fšrscriffna fšrderff som han oss, wŒrt rike, och wŒrt rikes inbyggiare bŒde andeligha och werldzligha fšrra giordt och wallet haffuer, ThŒ Šr han Œter inkommen i wŒrt rike ther han wiste at wij inne wore, och fulmechtige, Hyllade han allan wŒr kŠra almoga, och lŠt strax gripa en wŒr tienare och tagha i frŒ honom alt thet han hade med at fara, Och haffuer hŠr fšrst fšruendt Biscop KŠtil, sina bršdher och wener flere, Huilke oss til scriffuo medt wŒr kŠra almoga in i Prytzen, sŒ at the wille anama oss igen, och haffua och halla oss fšr theres fulmectigha* konung, som the och med monga dyra eedher sworit och oss loffuat haffua sedhan wij hijt i riket komme, som mongom nogh wetterligitt Šr, och hšrdt haffua, at the loffuade oss, wilia wara hulle och troo, och haffua och hŒlla oss fšr theres fulmechtigha konung, them och flere haffuer han sŒ fšrwendt at the alle haffua satt sigh emoot oss, och fšlgt honom hijt vp i landet med hŠrskiold, och haffuer fšršdt med šffuermotto swŒra gestning sŒ wel prester som almoga, Och tenker Šn nu at trengia oss frŒ wŒrt rikes rettigheet, styrelse och welle, Och haffuer han scriffuit wŒr kŠra almoga til, kallandes sig wŒrs rikes Fšrsta, och FšrstŒndare, huilket herradšme han ey aff oss [218] fŒngitt haffuer, Och Šr thet aldrigh fšrra hšrdt at noghor Erchebiscop i Vpsala haffuer hafft eller scriffuit sig vnder sŒdana titel, Och huar han haffuer waritt thŒ haffuer han scriffuit sigh vnder fšrnemda titell, och fšrbudit allom wŒrom kŠra almogha oss at lydha etc. Tuert emoot at som han sielffuer, och i, wel weten at i nŒghra domkyrkio hŠr i Suerige finnas Šn pŒwa breff sŒ lydande, at ho sigh sŠtter emoot rettan Sweriges konung etc. thŒ Šr han i ban aff samma gerning, och inghen haffuer macht at lšsa honom ther aff vtan pŒwen sielff, Och weten i alle wel huru Sueriges lagh vthwijse om slika fšrrŠdhare, som sig sŠttia onšdde, och otrŠngde, med orett, wold och welle emoot theres retta troo, hulla herra och konung. Ty kŠre fŠdher och wener, bidhie wij idher at i wilien finna the wŠgar til at vnderwijsa oss huar med i wille at retta oss och wŒrt rike den stoora och fšrderffueligha* skada vp igen, som wij och wŒr Crona fŒngitt haffue aff fšrnemda Erchebiscop Jšns fšr idhar lšffte skull, redhen och idher vppŒ at fšrsuaratt fšr wŒr fadher pŒwan, och andre andeligha etc. at i wist haffuen thet fšr sant at Erchebiscop Jšns haffuer onšdder och otuungen giort och lŠtit gišra oss, och wŒrt rike och alla wŒrt rikis inbyggiare all thenna fšrrŠdelse och oboteligh, fšrderffueligh mandrŒp och skada, med thet at han oss sŒ fšrdreff, som fšrršrdt stŒr, och haffuen doch lijdhit och tilstadt at han thenna dispensationem med lšgn fšruerffuat haffuer, och sŒ ogudeligha och owerdeligha thet helga presta och Biscops Embete hanterat och giordt, etc. VppŒ altt thetta fšrscriffna begiere wij idhor wissa ofšrtšffuat swar igen.
	Til thetta konung Karls breff suarade Capitelet at the hade aldrigh warit med Erchebispen i rŒdh och dŒdh, huarken i thet som tilfšrenne eller thet som nw skedde, emoot honom, Huar the hade warit nŒghot tilsporde och hšrde, skulle thet inthet haffua sŒ gŒdt, som thet gick, ThŒ nw konungen och Erchebispen lŠta sŒ theres breff gŒ vth i landett, och then ene lŠt handla och dagtinga med almogan til sitt besta emoot then andra, SŒ lŠt thŒ konungh Karl sin troo man, Boo Tyra dragha vth i frŒ Stocholm medt en stoor [219] hoop folk, Han fick och en hoop bšnder med sigh, och drogh til Vpsala, Men Erchebispen som war pŒ Arnššn rymde til WestrŒrs slŒtt som Biscop KŠtil inne hade, Och her Boo kom til Vpsala och togh biscops gŒrden in, Och thetta skedde hart fšr Julen, ThŒ han nw sŒ war i Vpsala, kom pŒ S. Lucie dagh Biscop KŠtil, her Iwar green, her Dauid benctsson och her Trotte Karlsson, dragandes med mykit folk, och budho her Boo til, at om han wille wara til slags med them, skulle han komma vth pŒ markenna til them, Her Boo giorde och sŒŒ, Och ther kommo the sŒ samman at monge bliffuo bŒde dšdhe och sŒre, Biscop KŠtil och the medh honom wore wijko aff och drogho til SŠtuna, och bliffuo ther šffuer nattenna, Och her Boo drogh in til Vpsala igen, Sedhan wart taghit i dagh emellan bŒde parterne, in till helga tre konunga tijd, Och ther fšre lŠt thŒ her Boo sitt folk mesta parten i frŒ sigh, Och redde sigh til at dragha ŒŒt Stocholm, ThŒ han kom pŒ Fšrett in mott Flštesund, sŒ kom thŒ i en feeligh dagh Biscop KŠtil och the med honom woro pŒ honom, slogho och fŒngade han mesta folk ifrŒ , sŒ at her Boo kom sielff med stoort platz vndan, Han kom til Stocholm i gen, och hade ganska fŒŒ medh sigh, Och gaff Biscop KŠtil sŒ fšre, at her Boo skulle sielff haffua brutit daghen, Sedhan begynte Erchebispen lŠta vthgŒŒ bans breff pŒ her Boo Tyra och the med honom warit hade pŒ Biscops gŒrden i Vpsala, Men emoot sŒdana bans breff lŠt konung Karl vthgŒ sin bodh och breff och bšdh strengeligha vppŒ, at huilken Clereck, Munk eller prest, som sŒdan ban wille hŒlla, han skulle strax ofšrtšffuat ryma her vtaff hans rike, Och huar han worde funnen hŠr i riket sedhan, thŒ skulle han wara til skšuels giffuin, at then honom funne motte frijt slŒ honom i hiŠll, och taga och egha altt thet han Œtte, Och sade konungen i sin scriffuelse, at Erchebispen hade inghen macht at noghon banlysa, Ty han war sielff en bansman, och hade i sŒ lŒng tijd brukat presta och biscops embete i ban, Fšr sŒdana konungens scriffuelse och bodh, drijstade inghen prest sigh til at halla thet ban som Erchebispen pŒ lyste, Men tiende dagh Jull, kom Erchebispen och [220] the medt honom hšllo med all then macht the Œstadh komma kunde, in fšr Stocholm, The hade och nŒghra bšnder med sigh, Och daghen ther effter stormadhe the til stadhen, medh tre hŠrar, En hŠr aff slotthet, som her Ture Turesson Šn nw inne hade, och annar hŠren ther her Iwar green war hšffuitzman fšre, stormade til GrŒmunka holm, Then tridie hŠren, ther her Eric Nielsson war Capitenere fšre, stormade Œt Helge andz holman, Och sšchte the sŒ alwarligha till, huar i sin stadh, at the fingo in GrŒmunka holm, och Helge andz holmen, Men her Boo Tyre kom medh konung Karls folk och dreff her Iwar green vtaff grŒmunka holm igen, Och medhan her Eric Nielsson skulle komma her Iwar til vndsetning, togho Stocholms* borghare medh macht Helge andz holman igen, SŒ bleff thet satt i otta dagha dagh, Och sŒ begynte Erchebispen och the medh honom woro dagtinga med konung Karl om fridh, Och wille at han skulle seya riket vp igen, Och budho honom Raseborgs och �bo slott och lŠn, och ther til Norrabotn, och Biscop KŠtil och her Iwar green, fingo gislan fšr sigh, her Boo Dyre och noghra andra som toghos pŒ slottet, Men thŒ samme Biscop KŠttil och her Iwar kommo i stadhen, bleeff ther sŒdant buller, at bšnderna som ther inne woro hade nŠr slagitt them i hiŠl, och war medh stoort plattz at konung Karll kunde fšrsuara them, Och nŠr the som pŒ slottet woro fšrnummo huad i stadhen skedde, satte the ther Boo och them som medt honom woro i fŠngelse, sŒ lŠnge the fingo Biscop KŠtil och her Iwar vp igen pŒ slottet, Men thŒ konung Karl sŒgh, at hans widher part war sŒ starck, gaff han sigh medt thet fšrsta til fridz medt thet wilkor som honom bšdz, Och medhan breffuen skulle gišras pŒ sŒdana dagtingan, TŒ fick han tidendhe, at Dalerna woro reeste, och kommo dragandes honom til vndsetning, Och at monga bšnder aff rodhen och andra landzŠndar fšrsambladhe sigh meer och meer, och tšffuade sŒ lenge at Dalerna skulle komma med them i selskap, och sŒ wille the til hopa slagitt til Erchebispen, Therfšre sade tŒ konung Karl vp then dagtingan igen, Och tŒ daghen war vthe giorde han redho med alla macht, drogh genom sšdhra port [221] vp Œt Long holman <och> Ledernš, och wille haffua kommit bak vppŒ Erchebispens folk, Men the wordo honom warsse, och mštte honom pŒ ijsen, och slogho honom til baka, sŒ at han miste ther sitt besta folk, besynnerliga bleffuo the PŒlacker som han hade hafft hijt i landet medh sigh, ther slaghne, och en PŒlnisk junkar som heet junkar Nicles, Och Šn tŒ konungen war sŒ aff slaghen, och stoorligha fšrsuagatt, SŒ lŠto thŒ bšnderna och Dalekarlena som kommo dragandes icke fšr then skul fšrskreckia sigh, vtan achtade jw komma konungen til vndsetning, Och ther fšrlŠt han sigh vppŒ, och wille inghen then dagtingan vndergŒŒ, som honom dagelighen tillbudhin wart, ThŒ nw Erchebispen och the medh honom woro, sŒgho at borgarenar i Stocholm stodho sŒ fasta medh konungen, och at han sŒ fast fšrtršste sigh pŒ bšnderna och Dalekarlenar, at han inghen dagtingan vndergŒ wille, giorde the biscop KŠtil, och her Erich Axelsson, som tŒ och <war> til them kommin, Œstadh med itt stoort taal folk, at the skulle antinghen med godho eller ondo komma Dalekarllanar, och bšnderna til at gŒ heem igen, sŒ at konunghen skulle ingen tršst haffua aff them, The giorde och sŒ, Ty <the> bŒdo slogho och dagtingade med Dalekarlenar, sŒ at the komo them pŒ thet sista ther till, at the drogho hem ighen, Men medan the borto woro, slogho en hop med bšnder til Erchebispen ther han lŒgh pŒ malmen, Och ther bliffuo monge slaghne pŒ bŒda sijdhor, Doch tŒ bšnderna fšrnummo at Dalakarlanar woro heem dragne, och at biscop KŠtil och her Eric axelsson komo igen med mykit folk, begynte the dagtinga med Erchebispen, och gingo sedan heem ighen, TŒ nw konung Karl sŒgh at honom ingen meer hielp eller tršst war pŒ fŠrde, war han til fridz med huadh dagtingan han fŒ kunde, och hade han tŒ ey andra vthwŠgar, vtan han platt motte giffua sich vnder Erchebispens macht och wold, och war fšgho bŠttre, Šn at han moste tiggia nŒdh aff honom, SŒ lŠtes tŒ portanar vp, och Erchebispen, och the medh <honom> voro komo in i stadhen, Ther wordo tŒ konungen och Erchebispen wener, effter sŒ mykit som mšgeligitt kunde wara, Och wardt* konungenom [222] fšregiffuit, at han icke skulle begŠra wara i regementit, Ty hŠr woro sŒ monge i landet som hade slott och feste inne, the ther inthet kunde lidha hans regemente, vtan woro hans dšdz fiender, Ther fšre bliffue aldrigh fridh i landet vnder hans regemente, Sa moste thŒ konung Karl gŒ pŒ rŒstuguna och upseya riket igen, och han vpsade thet aff BursprŒket, och allom them som honom pŒ Cronones wegna hadhe tilsagdt hulskap och mandzskap, gaff han thet lšst i gen, och vtgaff ther sitt breff vppŒ, som sŒ lydandes war.
	Wij Karl medh gudz nŒde, Sueriges, Noriges, och Gštha konung, Gšre wetterligit allom, at wij haffue giordt en wenligh semio, kerlek, och endregdt med thenna effterscriffna werdigha herrar, och godha men, Som Šre, her Jšns med Gudz nŒdh Erchebiscop i Vpsala, och Sueriges Fšrsta, her KŠtil med samma nŒdh Biscop i Linkšpung, och rikesens fšrstŒndare, her Eric Axelsson, her Ture Turesson, her Christiern Benctsson, her Dauid Benctsson, her Eric Nielsson her Iwar green, her Johan Slaueka, her Niels fadersson, riddare, och Erich Karlsson aff wapn, pŒ theres allas meniga Sueriges rikes inbyggiares wegna, sŒ wel frŒwarande som nŠr warande, i alla motto som her effter scriffuit stŒr, Fšrst at all then ouilie och twedregdt som her til warit haffuer emellan fšrnembda werdigha herrar och godha men, och oss eller nŒghra andra i Sueriges rike, TŒ skal thet alztinges wara afflagdt, och skal aldrigh offtare ther om her effter med nŒgro ondo pŒ fšrnembda werdiga herrar, godha mŠn, eller theres erffuingar och effterkommande, wrekias, eller hempnas i nŒghra handa motto, widh theres lijff, och godz som dyrffuas her emoot at gišra, Item skal och aldrigh med nŒghro ondo wrŠkias, eller hempnas vppŒ nŒghra the godha mŠn, huadh the Šro andelighe eller werldzlige, prelater, Canekar, Riddare, Swena, kšpstadzmŠn eller Bšnder, som nw haffua hŒllet emoot oss med them, sedan wij hijt in i riket komme, fšr nŒghot thet the nogrom til owilia eller skada giordt haffua, sedhan thenna twedregdt begyntes, emellan oss och fšrnembda werdigha herrar och godha mŠn, och alla andra flere, ho the helst wara kunne i Sweriges rike, Och ther med haffue [223] wij šffuergiffuit all then rettigheet som wij til thenna dagh haffuom hafft til konungadšme i Sueriges rike, Doch skole wij och mŒghe bruka wŒr titel sŒ lenge wij leffue, som wij fšrra haffuom warit wane, at lŠta honom scriffua, Och haffue wij loffuat the fšrnembda werdigha herrar och godhamŠn, at wij aldrigh offtare wilie begiŠra noghot wold haffua i Sweriges rike hŠdan i frŒ, meer Šn som the werdigha herrar oss nw bescriffuit haffua, som rikesens rŒdh och the som macht haffua i Suerige, oss med kerleck ther til med vnna wilia, Och lŠte wij alla och hwar och en i sin stadh serdeles widh sigh, quitta, frij, ledugha och lšsa, huldskap, och mandzskap eedher och lšffte, som the oss sagdt, sworet, och giordt haffua pŒ rikesens wŠgna, Item alla the fŒngar som pŒ bŒdha sidhor grepne Šro i thenna tuedregt, skola alle wara theres fŠngelse strax qwitte, och frij, ledhughe och lšse, hwadh the heller hšra fšrnembde godha herrar och godhe mŠn til, eller them som med them haffua hallet, eller ock at the hšra oss eller nŒghrom them til, som med oss haffua hallet, Alla thenna fšrscriffna articlar, och huar thera serdeles widh sigh, loffuom wij fšrnembde konung Karl, fšr oss, och wara wener och arffua, allom them fšrscriffnom, werdighom herrom, och godhom mannom, hwariom thera widh sigh, theras arffuom, wenom och effterkommandom, stadligha, fasta, och obrotzliga at halla, widh wŒra Šhro, sanning, och godha troo, vtan alla argalist, eller nŒgra handa hielperedhe, Til tess mera wisso, och fastare fšrwaring, lŠte wij hengia wŒrt secret fšr thetta breff, Som giffuit och scriffuit Šr i Stocholms stadh, onsdaghen nest fšr Kyndermesso, Anno domini Mcdlxv.
	I sŒ motto vplŠt nw konung Karl riket, sedhan han hade i thenna andra gŒngen warit konung i sex mŒnade, och hafft Stocholms stadh inne, Šn thŒ han icke fick slottet in, Ty her Ture Turesson hšlt thet til konung Christierns hand, SŒ wardt tŒ konung Karle Raseborgh med nŒghon fšrlŠning til sagd, Men tŒ han kom til Finlandz, wardt honom slottet fšrhallet, Ty Biscop Kort i �bo hade thet inne, och han stodh honom emoot, ty han hšlt med konung Christiern, och achtade fšgho huadh Erchebispen och Biscop [224] KŠtil beslutat hade, Ther hade tŒ konung Karl nŠr wordet i hiŠlslagen, och moste sŒ liggia i �bo hela sommaren, šffuer, pŒ stoor kost och tŠring, fšrra Šn han fick Raseborgh in, och sŒ bleeff han ther i nŒghon tijdh, Men i hurudana fšrtryckelse han pŒ then tijdh warit haffuer, kan bemercht warda aff itt breff som han screff ifrŒ Raseborgh til rŒdhet i Stocholm, ther han beklaghar sich, ey fšrmŒ betala femtiyo mark, som han skyldigh war, och ibland annor ordh scriffuar han sŒ, Wij haffue fšrstadt at Hans Helmholt haffuer sagdt vppenbara pŒ idhra rŒdhstughu i monga werdigha herrars och godha manna nŠrwaru och Œhšro, at wij skulle haffua sagdt honom i sommars i �bo, at wij skulle haffua warit i Suerige igen, en fulmechtig konung innan S. Michels dagh, som nw fšrlidhen Šr, Hoo oss thet haffuer sagdt šffuer, han eller en annan, han haffuer sagdt oss thet med orette šffuer, som ingen godh man etc. Och noghot ther effter fšlier i breffuet, wij Šrom tyswar sŒ farne vtaff Suerige, at oss lengtar aldrigh effter sŒ at fara tridie sinne,
	TŒ nw konung Karl war skild widh riket, behšlt Biscop KŠtil hšffuitzmandzdšmet, sŒ at han war rikesens fšrstŒndare, Men her Ture Turesson som hade Stocholms slott inne, antwardade thet Erchebispen i hender, och thet togh Biscop KŠtil icke wel widh sich, at thet skulle icke antwardas honom i hender som rikesens fšrstŒndare war, doch lŠt han och Erchebispenom slottet vp, SŒ wardt tŒ itt herramšte hallet i Telie widh olaffsmesso tijdh, och S. Laurentij tidh ther strax effter bleff Biscop KŠtil dšdh, SŒ gingo tŒ the som i Telie hade warit fšrsambladhe, til och vthwalde Erchebispen til rikesens fšrstŒndare, Men konung Christiern fšrsumade sigh icke, vtan lŠt breff šffuer breff gŒ in i riket, bŒdhe til leekta och lŠrda, och til meniga almoghan i landet, at the skulle taga honom igen med wenskap, Men ridderskapet och then meniga man i riket, woro icke tess til sinnes at the wille haffua honom igen, Och sŒ kom itt stoort anskrij šffuer Erchebispen, at han skulle halla riket konung Christiern til handa, Men han giorde sin vrsegt, bŒde med [225] breff och swŒra eedher, at han hšlt riket then herra tilhanda som rikesens rŒdh samtyckiandes worde,
	SŒ hende thet sigh widh then tijdhen at handtlat wardt om Echteskap emellan her Iwar axelsson som Gotland innehade och jungfru Magdalena konung Karls dotter, och wardt besteltt at bršllopet skulle hallas i Nykšping, wardt och besteldt, at itt almenneligitt herramšte skulle ther tŒ hŒllas, til huilkit Danmarks rikes rŒdh skulle och med komma, Her Eric axelsson, och her Johan Christiernsson anamadhe jungfruna aff konung Karl pŒ Raseborgh, och fšrde henne til Nykšping, Ther wardt bršllopet hallet widh Korsmesso tijdh om hšsten, Anno domini Mcdlxvi, Och ther war till mštet meste parten aff alt ridderskapet, šffuer hela riket fšrsamblat, och noghra fŒ woro ther med aff Danmarks rikes rŒdh, Men Erchebiscop Jšns som rikesens fšrstŒndare war, kom ther inthet, och ther med skedde stora knoor, emoot honom, Nogh Šr til troendes, at han wel fšrnam, at rikesens rŒdh wille settia honom aff hšffuitzmandz dšmet, ty kom han ther intet, The wore monge som icke gillade hans regemente, och the fruchtadhe at han skulle tagha konung Christiern in igen, Therfšre gingo the til och vthwalde her Eric axelsson til rikesens fšrstondare, Nogon tijdh tilfšrenna, hade Erchebispen hafft bodh effter her Niels Stura, och han war icke wel til fridz med honom, Men her Niels dristadhe sigh icke til at komma til honom, vtan gaff sig til �bo til her Eric axelsson, TŒ Erchebispen fšrnam, at han icke komma wille, sende han wel femtiyo karla effter honom, som honom gripa skulle, och fšra honom sŒ til honom, Men tŒ the kommo til hans gŒrd, funno the honom icke, sŒ skinnade the hans gŒrd, NŒghot ther effter bleff itt herramšte i Stocholm, Ther kom her Niels Sture, med her Eric Axelsson, och beclagadhe šffuer thet wold och orŠtt som honom skedt war, Men han fick inthet annat Šn spott och spee aff Erchebispen, Therfšre for han in i Gestringaland, och fick nŒghra karla med sigh, och grep sŒ Erchebispens fogda, togh monga hestar ifrŒ honom, och baar vp allan skatten, TŒ Erchebispen thet fšrnam sende han [226] Tryhundradhe folk emoot honom, Men her Niels drogh vp Œt Dalerna, och hyllade ther almoghan til sigh, och hšlt samme her Niels mykit medt konung Karl,
	TŒ nw mštet vthe war i Nykšping och rikesens rŒdh och ridderskapet, som ther til stedes war, hade vthwaldt her Eric Axelsson til rikesens fšrstŒndare, SŒ foro the strax ofšrtšffuat til Stocholm, sŒ at the woro alle ther i Stadhen fšrra Šn Erchebispen thet fšrmodhat hade, Och begynte the tŒ gŒ til rŒdz med Erchebispen om regementet i riket, och hšllo thet sŒ nŒghra daghar, Och hade Erchebispen nŒghot tilfšrenne antwardat her Iwar green Stocholms slott, pŒ sina wegna, SŒ begaff thet sigh en dagh tŒ herranar woro pŒ rŒdhet, at itt stort sorll och buller bleff vtan fšr dšrene emellan theres tienare, och kom itt roop vp, sŒ at alle begynte ropa, at the icke wille haffua Erchebispen fšr herra och konung, Och hade her Eric Axelsson en tienare, Olaff rŒdh widh nampn, som Capitenere war i thetta bulret, Och lupo the til dšrena ther herranar inne woro, ryckte och slogho pŒ henne lika som the wille slŒ henne sšnder, och ropadhe at Erchebispen icke skulle wara theres konung, TŒ wardt Erchebispen, fšrfŠrat och fšrmodde ey annat, Šn at the skulle komma och slŒ honom i hŠl, och hade pŒ then tijdh hwarken han eller her Iwar green, nŒghot folk widh handena, Ty the hade bŒdhe sendt theres tienare medt her Dauid benctsson in Œt Gestringaland, emoot her Niels Stura, Ther fšre war Erchebispen kommen i stoort bekymmer, och hade tŒ ey annor rŒdh, Šn at han moste sŠya hšffuitzmandz dšmet ifrŒ sigh, Och antwardadhe her Erich axelsson Stocholms slott,
	Men her Niels Sture war i Dalanar och gaff fšre, at han wille haffua konung Karl til riket igen, Therfšre bleff han och wel hšrd, Han fick en stoor hoop folk med sigh, och kom nedh draghandes til WestrŒrs, och hade tŒ her Eric nielsson ther slottet inne, Men tŒ her Eric axelsson fšrnam at her Niels Sture war titt kommen, togh han nŒghra aff ridderskapet, och noghra Bispar med sigh, och foor til WestrŒrs, och gaff fšre, at han foor fšr then skull titt, at [227] han wille stilla thet buller som ther pŒ ferde war, Och bleff ther tŒ handlat at konung Karl skulle komma til riket igen, Doch bleeff ther inthet fulkomligitt beslut vppŒ i then gŒngen, Men med her Eric Nielsson wardt sŒ handlat, at han tŒ strax moste vplŠta her Niels Stura WestrŒrs slott, Men …rebro slott, thet han och innehade, skulle han antwarda her Gštzstaff Karlsson, Thet loffuadhe han och vth, Doch skedde thet tŒ icke som han vthloffuade, Och ther med foor her Eric Axelsson Œt Stocholm igen, Och her Niels Sture drog vp i Dalanar, och thet skedde om hšsten, och bleeff sedhan sŒ stilla stŒndandes nŒghon liten tijdh, Men om kyndermesso tijdh ther effter, som war effter Christi byrdh Mcdlxvij lŠt Erchebispen sŒ bemerkia sigh, at han wille fara pelegrims reso til Wadstena, Titt kom han, och hans wener her Erich nielsson, Eric karlsson med noghra flere, och bŒdhe hans bršdher kommo ther til honom, Men huad the ther beslutadhe, bleff vppenbart aff thet som effterfolgde, nemliga at the wille skilia her Erich Axelsson widh regementet, SŒŒ foor tŒ Erchebispen ifrŒ Wadstena til …land, och bleeff ther pŒ Borkholmen en tijdh longh, Men sina swenar antwardadhe 'han Eric karlsson at han med them skulle fšrswara hans Clerekerij i Vpland, Och om samtingen ther nest effter, komo her Eric Nielsson och Eric karlsson til Strengnes, och handladhe ther med bšnderna, och fšriagadhe the ther nogra aff her Eric Axelssons tienare, som titt komne woro, Sedhan foro the til Stocholm och kommo ther til handels med her Eric Axelsson, Men han gaff them godh ordh, och sadhe som the sadhe, och loffuadhe them hwadh the begieradhe, Ther med skulle thet tŒ hetas at the skildes wener Œth, Šn tŒ at thet icke lenge waradhe, Och effter thet her Niels Stura mykit wistades i Gestringaland, ther fšre fick Erchebispen, hwarken ther eller i Helsingaland skatten vp, SŒ giorde en aff Erchebispens tienare (som heet Karl Raualdsson) sigh redho, med lxx godha karla, och foor in i Gestringaland, och kom offšrwarandes pŒ her Niels Stures hoffmŠn, och greep xxiiij aff them, ThŒ her Niels Sture thet fšrnam kom han hastigt pŒ Erchebispens tienare, [228] och greep them alla samman, sŒ at icke en vndkom, Och noghot ther effter widh PŒska tijdh, kom her Niels Sture nedh til Westrars, och begynte allestŠdz ther om kring handla med bšnderna, at the skulle sŠya konung Karl huldskap och mandskap til, Och nŠr thet rycktet kom vth, at han dagtingadhe pŒ konung Karls wegna, sende monge aff stŠdherna til honom, the ther och begiŠrade konung Karl igen, Ty the sŒgho wel, at the som rikesens rŒdh woro icke kunde dragha šffuereens, The wille alle wara lijka godhe, och inghen wille lijdha then andra i regementet, šffuer sigh Ther fšre begynte bŒde bšnder och borghare ledhas widh sŒdana wesende, och Œstundadhe at konung Karl motte komma til regementet igen, Ty fick och her Niels Sture mykit medt hŒld, och han sende en hoop aff sina tienare til Vpsala, och lŠt skinna biscops gŒrden, Och widh Erics messo tijdh foor han Œter vp i Dalerna til at fšrsambla folk, och komma nedh med, Men medhan han war i Dalerna, kom her Eric Nielsson med en stoor hoop folk aff Nerike, och �kerbohŠredh, til Arbogha, greep ther en hoop aff her Niels Stures tienare, Drogh sŒ til WestrŒrs och woldgeste ther bŒdhe prester och borgare, och tŒ han fšrnam at her Niels kom nedh draghandes med mykit folk, SŒ drogh han vndan fšr honom til Kolbeck, och lŠghrade sigh ther widh brona, vth medt elffuenne, Her Niels Sture kom titt med sin hŠŠr, och hade han tŒ fŒŒt her Steen Stura sigh til hielp med tryhundrat folk ifrŒ Gestringaland, Men her Niels Stura kunde icke komma šffuer Elffuena til her Eric, Therfšre skantzadhe the bŒdhe fšr sigh vth medh Elffuenne, och giorde the stoor skadha hwar vppŒ then andra, besynnerligha daghen effter S: Johannis, bliffuo monge bŒdhe Dalekarlar och Gestringar slaghne, och druncknade ther the wille giffua sigh šffuer Elffuena til fiendanar, kom och her Erich Axelsson frŒ Stocholm ther til med, och wille han haffua reest nŒghra bšnder med sigh, Men the wille intet gŒ medh honom, Ty han hade tilfšrenne budhit them at the skulle sittia stilla, och gŒ med inghen, Ther med foor han Œt Stocholm igen, Men Iwar green war hemligha kommen in i Fiedrunga land, Ther [229] reeste han bšnderna och wille slŒ pŒ her Niels Stura, och tŒ han fšrnam at her Niels war aff draghen, giorde han fridh med Dalanar, och foor sŒ til Vpsala, ther baar han itt breff fram som her Erich Axelsson hade vthscriffuit effter som han gaff fšre, aff huilkit breff skulle kunna bemerkias, at her Eric Axelsson hade fšrdt her Niels Stura och her Erich Nielsson i owilia til hopa, at the skulle fšrderffua huar annan, Och sadhe han ytterligare, at her Eric Axelsson war icke lagliga korat til riket, vtan han hade listeligha trengt sigh ther til, Widh samma tijdh war her Eric Axelsson dragen vth i frŒ Stocholm och hade med sigh her Gšstaff Karlsson, her Trotte Karlsson, her Niels Ottesson, med noghra flere, Och reste bšnderna i Rodhen, och kom draghandes til Vpsala, Men her Iwar green hade reest Fiedrundaland och kom draghandes emoot honom, och hade tŒ fŒt her Erich Nielsson med sigh, Och tŒ thet kom sŒ nŠr, at thet skulle komma til slagtingen, hade her Eric Axelsson bodh och breff til her Iwar, och her Erich Nielsson, och bšdh til en wenligh handel, och vpslagh med them, Men the wille inthet ther til, vtan komo manliga dragandes, NŠr the bšnder som med her Eric Axelsson woro, sŒgho at fienderna komo sŒ dristeligha til dragandes, gŒffuo the fluchten, och moste sŒ her Erich Axelsson och the med honom woro ok ryma, och the gŒffuo sigh med hast Œt Stocholm igen med theres hŠŠr, Och pŒ S: Jacobi dagh beladhe the stadhen pŒ Norramalm och innan fŒ dager ther effter kom Erchebispen, och honom folgde Claes Ršnaw med andra flere, aff Danmark, och hade mong skip med fara, The beladhe stadhen, pŒ Sšdramalm, Ther kom och Erich Karlsson til medt, Och effter thet stoor samqwend war i Vpsala S: Laurentij dagh, Ty foor Erchebispen tijt at handla ther med bšnderna, och wille hylla them i frŒ Erich Axelsson til sigh, SŒ foor och Erich Karlsson med sitt folk Œt Telie, emoot noghra bšnder, som sigh ther fšrsamblat hade, til at slŒ back vppŒ them, som i sšdhra lŠgrett woro, NŠr the Danske thet sŒgo, at bŒdhe Erchebispen och Erich Karlsson foro ifrŒ them, gingo the til skips, och gŒffuo sigh vth i skiŠren, wel tuŒ eller tree milor, vth ifrŒ [230] Stocholm, Ner Erchebispen igen kom, och sŒgh at the Danske woro aff draghne, hade han bodh effter them och kalladhe them ŒŒter til baka igen, Widh samma tijdh kom her Iwar axelsson med mykit folk til Nykšpung ifrŒ Gotland, och han drogh strax ŒŒt …rebroo, och bestalladhe ther slottet, och lŠth Moens Benctsson och Arffuet Trolla bliffua ther fšre, med itt taal folk, och drogh sŒ sielff Œt Stocholm, Men her Erich Nielsson reddhe sigh til med mykit folk, at vndsettia …rebroo, Han bleff aff slagen, sŒ at han icke vndkom meer, Šn med fiorton karla, SŒ skickades tŒ her Iwar green vth och Eric Karlsson at the skulle fšrsambla bšnder, och giffua sigh emoot her Iwar axelsson, Men samme her Iwar begeradhe icke annat med sin anslagh, vtan at han wille, at lŠgret som fšr Stocholm war, skulle fšrskingras, Och tŒ han thet sŒ vthrettat hade, war han ther med til fridz, och drogh Œt Stocholm, Men her Iwar green, och Erich Karlsson komo til …stensbro, och ther funno the en hoop med bšnder fšrsambladhe, fingo the och tŒ weta at her Niels Sture kom med en stoor hŠŠr draghandes aff Dalanar, honom wille the fšrst mšta, Men the wiste icke rettzligha huarest the skulle finna honom, Och fšrra Šn noghor wiste, ther itt ord aff pŒ yttersta daghen i Augusti mŒnat, kom her Niels Sture til Vpsala, och togh biscops gŒrden in, och daghen ther effter kom her Iwar green, och Erich Karlsson, och bšnderna aff FiŠdrundaland, och fšll strax til her Niels Stures folk, och ther bleeff en hŒrd slagting, Ty Dalekarlenar lŠtos som the wille fly vndan, och sšchte ther med belegligh plattz, och the andre tryckte fast effter, och ther medt fingo the stoor skada, sŒ at ganska monge bliffuo slagne aff Fiedrundaland, Šn tŒ at pŒ then andra sidhon skedde och skada nogh, Ther med drogh tŒ her Niels Sture medh sitt folk vth i Rodhen och fšrsambladhe ther flere bšnder til samman, Och her Iwar green och her Eric Nielsson bliffuo Šn tŒ nŒghra daghar i Vpsala, Widh samma tijdh giorde the i Stocholm sigh redho medh allo macht, och drogho om natta tijdh med bŒŒt vp til Ledernšš, at the skulle komma baak pŒ the Danskas lŠghre som med Erchebispen war pŒ [231] Norramalm, Men the Danske wordo fšrwarade, och skyndadhe sigh strax til skips, och fienderna fšlgde them pŒŒ foot effter, sŒ att the med plattz komo til skepz, Och the aff Stocholm fšllo och strax i sijn skep, som the ther til beredt hade, fšllo sŒ til the Danskas skip, och fingo halffparten bort aff them, och fšlgdhe the andra skepen som vndkommo sŒ hart pŒ footen, at the icke šffuergŒffuo them fšrra Šn the kommo ytterst i SkiŠriegŒrden, SŒ foro och her Iwar axelsson, her Gšstaff Karlsson, her �ke Jšnsson, her Gregers matsson, her Trotte Karlsson med noghra flere vth i frŒ Stocholm, och hade the mykit folk med sigh, The fingo och noghra bšnder ther til, och achtade sigh emoot her Iwar green, och Erich Karlsson, som Šn tŒ woro widh Vpsala Men tŒ samme her Iwar och Erich Karlsson sŒgho at bšnderne icke wille stŒ fasta med them, oc at the hade fiender bŒdhe baak och fšre, moste the giffua flychtenna, och gŒffua the bšnder heemloff som med them woro, Eric Karlsson rymde Œt …stergštzland, Her Niels Sture drogh Œt WestrŒrs, och geste och plŒghadhe han bšnderna i Fiedrundraland, ganska swŒrligha fšr thet the hade sŒ offta warit her Iwar green wedherreedho, och gŒŒt vth med honom, Wid samma tijdh kom Hans diekn med en hoop Dalekarlar och Helsingar, och the beladhe Salista, och fingo thet in, StŠket hade her Eric Axelsson lŠtit bestalla,
	NŠr thetta sŒ alt skeedt war, sende her Eric Axelsson, her Iwar axelsson och the andre aff rikesens rŒdh som tŒ til stŠdes woro, bodh til Raseborgh til konung Karl, som begiŠrade at han skulle komma och anama riket igen, Her Fadher Vlffsson och her Gregers mattzsson woro sendebodhen til honom, War och her Erich Axelsson til fridz ther med at Erchebispen motte komma til sitt igen, och saken pŒ alla sidhor wordet fšrdraghen, Och hans broder Christiern Benctsson foor til …land och skulle ther handlat med honom, Men som nogh merkiandes war, Erchebispen wille til ingen fšrlijkning som honom budhin wart, ty kom han och intet meer hijt vp, Men her Iwar Axelsson, her Niels Sture, och flere som hšllo med her Eric Axelsson, gingo her Eric Nielsson och Eric Karlsson sŒ hŒrdt effter, [232] at the nšdhgades giffua sigh til dagtingan, och seya her Erich Axelsson huldskap och mandskap til, Och loffuadhe the thett vth medt theres špna och beseglat breff, at the wille wara konung Karl hulde och trogne, om han kome til regementet igen, Besynnerligha loffuadhe her Erich Nielsson thet vth, at han skulle vplŒta …rebro slott som han inne hade, och tŒ bestallat war, Men han stodh inthet widh sitt lšffte, vtan noghon tijdh ther effter, kom han med en hoop folk draghandes til …rebro, och wille driffua bšnderna ther ifrŒ, som slottet bestallat hade, Och kom han med bšnderna til slags, wardt aff them šffuerwunnen, och sielff gripin i markenna, Och bšnderna antwardade honom her Niels* Sture i hŠnder, som effter fŒ daghar sedhan slagtingen skedd war, kom til …rebro, Her Niels Sture fšrde her Eric fŒngen til WestrŒrs, och sedan til konung Karl.
	TŒ nw konung Karl war aff rikesens rŒdh med bodh och breff kallat til riket igen, kom han ifrŒ Raseborgh daghen effter S: Martin, in fšr Stocholm, Anno domini Mcdlxvij, Och hade han tŒ meer Šn halff tridie ŒŒr warit skild widh riket, Men nw bleeff han medt stoor Šhro och process intaghen i Stocholm, Och her Eric Axelsson vplŠt honom riket, och antwardade honom Stocholms slott och stadh, och han bleeff Œter almenneligha hyllat fšr rikesens herra och konung, Erchebispens wener sadhe honom och huldskap och mandskap til, SŒ skickadhe och konung Karl her Christiern Benctsson med breff til Erchebispen som war pŒ …land, och wille Šn tŒ wendt all ting til thet besta, Men Erchebispens regemente hadhe tŒ enda, Han hade twŒ resor skildt konungen widh riket, Gudh tilstadde icke, at han skulle gišra thet flere gŒnger, Ther medh bleff Erchebispen dšdh pŒ …land, fšgho bettre Šn en Šlende man, widh fŠm wikur effter konung Karl hadhe fŒtt Stocholm in, Och konung Karl begynte fara om kring i landet, och handhladhe med then menigha man i riket, och honom til sades huldskap och mandskap, Men Calmarne och …land medh nŒghra andra landzŠndar hšllos Šn tŒ konung Christiern til handa, Therfšre stempladhe han genom sina wener alt thet han kunde emoot konung Karl, Och aff hans [233] tilskyndan kom en til Calmarne Lodouicus widh nampn, Han screff sigh vth fšr en patriarch aff Antiochien, och en herra šffuer heela Europen, Samme Lodouicus screff alla Biscopar, Prelater, och meniga Adhlen til her i riket, och stemde them alla til sigh, Och sadhe han sigh fšr then skull kommen wara, at han wille gšra fridh riken emellan, Och fšr hans scriffuelse skul wardt en stoor twist i riket, Ty somblighe meente man skulle wara honom lydigh, och somblige sadhe ther ney til, Men konung Karl stilladhe thet bullret, och gaff fšre, at wij hŠr i riket wore en sŒdana fremmande Man inthet plichtige, SŒ bleeff tŒ beramat itt herramšte i Halmstadha emellan konung Karl, och konung Christiern, pŒ S: Olaffs tijdh, Ther komo bŒdha parterners fulmyndigha sendebodh, Konung Christiern begŠrade at konung Karl skulle lŒta honom riket vp, Men konung Karl war šffuerbšdigh, at saken motte komma i retta, sŒ at ther motte dšmas om, huilken there bŠttre rett hade till riket, Til sŒdana rettgŒng wille konung Christiern icke, vtan lŠt sich sŒ tyckia, at hans rett war allom wppenbar, han wille icke med rettgŒng lŠta komma noghot tuiffuel pŒ sin rett, Ther fšre bleff tŒ inthet beslutat, vtan rychtet gik almenneligha vth, at konung Christiern wille med herskšld tagha riket in, Och thetta skedde anno domini Mcdlxviij. Konung Karl fšrstŠrkte sigh med folk til at mšta konung Christiern, om han wille dragha her in i riket, Och S: Katherine tijdh ther effter drogh han med macht in i Westergštzland, Men her Iwar green som Axewald innehadhe, sendhe bodh emoot honom, at han icke ther in dragha skulle, Doch thet achtade konungen intet, vtan kom med mykit folk ther in, TŒ her Iwar green thet fšrnam, bemannadhe han slottet, och gaff sigh in i Danmark til konung Christiern, Och konung Karl lŠt bestalla Axewald, foor sŒ sielff genom Vermeland, och Dalanar, och kom genom Gestringaland Œt Vpland igen, Men konung Christiern kom aff her Iwars greens tilskyndan med mykit folk draghandes in i Westergšttzland, sŒ moste tŒ konung Karls folk som lŒgho fšr Axewald dragha ther ifrŒ igen, Och ther med drogh konung Christiern [234] Œter in i Danmark igen, NŠr konung Karls folk thet fšrnam fšrstŠrkte the sigh, och drogho sŒ fšrst in i Werend, och giordhe ther noghon skadha pŒ konung Christierns wener, Sedhan drogho the in i Halland, TŒ konung Christiern thet fšrnam, skyndadhe han sigh ofšrtšffuat in i Westergšttzlandh igen, och bestelte han sitt folk i fšrsŒŒt pŒ en skogh ther konung Karls folk skulle framdragha, Och tŒ the Suenske komo draghandes, och achtadhe sigh inthett, bliffuo ther monghe aff them bŒdhe slaghne och fŒngadhe, Her �ke Jšnsson bleff ther gripin, The Suenskes stšrsta lycka war tŒ at the hadhe icke alle draghit medh theres heele hŠŠr, then wegen ther fšrsŒtet fšr them war,
	Widh Michilsmesso tijdh ther effter anno domini Mcdlxix fšrscreff konung Karl itt herramšte i Wadstena, och widh samma tijdh, eller noghot tilfšrenne, hade Eric Karlsson med her Eric Nielsson och noghra flere, satt sigh vp emoot konung Karl, TŒ nw en part aff them som han fšrscriffuit hadhe komo til Wadzstena, komo ther pŒ them Eric Karlsson, her Trotte Karlsson, och her Eric Nielsson, och gripo ther frw Magdalena konung Karls dotter, her Birger Trolla, och hans son Arffuet Trolla, ThŒ konung Karl som tŒ pŒ weghen war Œt Wadzstena thet hšrdhe, drogh han Œt Stocholm igen, och lŠt fšrsambla mykit folk, och sende them emoot Eric Karlsson, som kom draghandes Œt Vpland, BŒdha hŠranar mšttes widh Arbogha, konung Karls folk bleeff affslaghitt, och gaff flychten, Och Erich Karlsson och the med honom woro, lŠto skinna och skšffla Arbogha i grund, effter thet borgarenar hadhe stŒtt med konung Karl, SŒ hadhe och en tijdh long itt lšst partij gŒtt widh skoghen hŠr i landet och giordt mongestŠdz skadha, bŒdhe med rooff och mordh, och the sadhe sigh wara aff konung Christierns folk, och the kallades SkogsgŒngare, The samme gŒffuo sigh til her Johan Slaweke, och han gaff sŒ sigh med them til Eric Karlsson, lŠt bestalla WestrŒrs slott, och kom sŒ sedhan til Vpsala, och twinghadhe ther stadhen til at sŠya Eric Karlsson huldskap och mandskap, och noghra fŒ dagar ther effter, wardt Erich Karlssons breff slagitt pŒ [235] kyrkiodšrena i Vpsala, ther han vthi screff sigh fšr rikesens herra och hšffuitzman, och satte fšr samma breff her Trotte Karlssons, her Dauid Benctssons och her Erich Nielssons insigle, med noghor annor, The ther alle vpsadhe konung Karl huldskap och mandskap, och scriffuo alt onth om honom, och sadhe at han war en meeneedhare, och motte med ingen rett bliffua i regementet, effter thet han hade thet en gŒng fšrsworet, FŒŒ dager ther effter kom Eric Karlsson til Vpsala med mykit folk, baar ther vp skatten, och hšlt sigh fšr rikesens hšffuitzman, Men konung Karl sendhe itt taal folk ifra Stocholm medh en aff sina godha mŠn, som heet Claes olaffson in Œt Rodhen til at fšrsambla ther folk, och her Sten Stura sende han Œt Sšdermannaland, til at fšrsambla ther folk, NŠr Erich Karlsson thet fšrnam, drogh han strax vth i Rodhen, och kom til slaghs medh konung Karls folk i Knuteby, Konungens folk bleeff aff slagitt, och Claes olaffsson wardt fŒngin, Men her Steen Sture kom draghandes til WestrŒrs med thet folk han hadhe fšrsamblat i Sšdermannaland ther fšriŠgadhe han them som slottet belagdt hadhe, och sŒ achtadhe han sigh dragha in i Fiedhrundaland, Ther kom tŒ Eric Karlsson dragandes emoot honom, SŒ vpkom och itt roop i her Steens hŠŠr, at the wille sielffue slŒ pŒ honom, NŠr han thett fšrnam šffuergaff han sin hŠŠr, och rymde Œt Dalerna, ther her Niels Sture war fšr honom, TŒ Eric Karlsson kom til them aff Sšdermannaland som en nw til hopa woro, sedhan her Steen war rymd ifrŒ them, begynte han handla med them, och kom them ther til, at the sadhe honom huldskap och mandskap, och beršmde han sigh hšgt huru han all ting gick wel igenom, och hadhe allestedz lycko och framgŒng, Och han straffadhe och spottadhe konung Karl ganska mykit, och nŠr the hade loffuat honom, at the aldrigh strijdha wille fšr konung Karl, sŒ lŠt han them gŒ heem igen, Och widh tiugunde dagh jwl ther effter, hade Erich Karlsson fšrsamblat mykit folk emoot her Niels Stura, och her Steen Stura, ty rychtet gick at the kommo nedh dragandes aff Dalerne med mykit folk, och effter thet the fšrdršgde, och icke kommo sŒ hastigt som fšrmodhandes war, [236] giordhe han sigh i sinne šffuerdŒdigheet redho, och drogh vp til them, Och tŒ han kom med altt sitt folk vp om Henemora, mštte honom her Niels Sture, och her Steen Sture, med ganska lijthet folk emoot thet Eric Karlsson hade, Ther kringhuerffde the sŒ hans folk som en hop medh fŒŒr ther slagtas skulle, och intet kunna tagha emoot, och moste tŒ Eric Karlsson med her Trotte Karlsson, her Eric Nielsson, her Johan Slaweka, och flere som med honom woro, fly medh eenne sŒdana skam, at pighor och quinfolk gripo och fŒngadhe en part aff hans hoffmŠn, Gšdeka Wargh bleff gripin aff enne leghepijgho, Och Erich Karlsson och the med honom woro skyndadhe sigh thett snaraste the fšrmotte Œt WestrŒrs, Och lŠto ther med hast vthgŒ breff och bodh Œt Nerike, Sšdermannaland och …stergštzland sŒ lydandes, at the i alla motto hade šffuerhandenna, och at thet stodh altt wel til med them, Medh sŒdana lijst kommo the genom landet nedh til Calmarne, Ty om thet hade waritt kunnocht huru theres saak stodh, hadhe the wel alle bliffuit tagne widh halsen, Doch bleeff en part aff theres anhang fŒngadhe, Biscop Henric i Linkšping fijck tuŒ frijborna mŠn aff theres selskap fŒngna, the woro twŒ bršdher fšddhe i Norige, Then ene heet Jšsse Pedhersson, then andre Niels Pedhersson, The sendes til konung Karl til Stocholm, ther wordo the och Gšdeka Wargh, steghladhe med noghra bšnder, Her Christiern Benctsson och her Dauid Benctsson gŒffuo och fluchten Men the bliffuo bŒdhe grepne widh Nykšping, Och Arffued Trolle behšlt them ther i fŠngilse, her Dauid bleeff dšdh i fŠngilsen, och her Christiern gaffs lššs, vnder swŒra eedher och fšrplictelse,
	Sedhan sende konung Karl her Steen Stura med mykit folk nedh i WŠrend och Westergštzland emoot konung Christiern som hade bestallat …resteen, Och nŠr konung Christiern fick hšra at the komo dragandes, drogh han emoot them, och kom med them til slags, Han bleff ther affslaghen, och miste mykit folk, wardt sielff sŒŒr, effter som rychtet gick, och rymde Œt Danmark igen, Och ibland annat folk som han miste, bleeff her Erich Nipertz ther [237] slaghen, nŠr thetta alt vthrettat war, och konung Karl war kommen til macht igen, lŠt han hŒrdeligha straffa och beskatta bšnderna i Fiedrunda land, fšr thet the hade sŒ offta warit vthe med Eric Karlsson emoot theres retta herra.
	NŒghon tijdh ther effter bleeff konung Karll siuk, och tŒ han lŒgh pŒ sinne sottasŠngh, lŠt han viya sigh widh sina frillo, pŒ thet han skulle echta sin son, Ther mykin tretta sedhan aff kom, Och antwardadhe han her Steen Stura riket i hender, och sŒ bleeff han dšdh i May mŒnat widh Erics Messo tijdh pŒ Stocholms slott, och bleeff ther begraffuen i GrŒmunka klšster, och haffuer hans heela regemente fšgho annat warit Šn oroligheet och inbyrdes twedregt, Som mest kom ther aff, at en part i riket wille haffua konung Christiern, och bliffua widh fšrbundet som riken emellan giordt war, och en part (aff then orsaak som til fšrenne beršrdt Šr) wille thet icke, och ther fšre seer man, sŒ hŠr som annor stedz fruchtena aff fšrbundet, och haffuer konung Karl meer Šn nogh fšrsškt werldennes ostadigheet, och lyckohiulet,
	TŒ nw konung Karl dšdh war, och monge aff thet Suenska riddherskapet woro nŠr konung Christiern, som wore Erich Karlsson, her Ture Tureson, her Trotte Karlsson, her Iwar green, och monge andre, SŒ scriffuo the som hŠr i riket woro them til, at the skulle komma her in i riket igen, pŒ thet the motte eendregteligha keesa och kora en hšffuitzman, som riket fšrestŒ skulle, Men Eric Karlsson och the andre swarade, at the wille leffua och dš med konung Christiern, och achtadhe ingen annan herra kora, Och sŒ komo tŒ Erich Karlsson, her Trotta Karlson och her Iwar green, medh skep in i Stocholms skŠŠr, och the gŒffuo sigh i land medh tryhundrat folk, och drogh in Œth Fiedrunda land och handladhe ther medh bšnderne, at the skulle falla til konung Christiern, och hylla honom fšr theres herra, Thett samma handladhe the och kring om Vpsala, Men her Iwar axelsson som Gottland innehade, och Erich axelson som hade stšrsta delen aff Findland, med monga andra aff ridderskapet, stodho fast med her Steen Stura, och wille [238] haffua honom fšr theras herra och hšffuitzman, Dalanar, och Stocholms stadh woro och pŒ hans sidho, och ther med dagtingades pŒ twŒ sidhor, Then ene parten fšr her Steen, then andre fšr konung Christiern, Och kom pŒ thet sijdsta til vppenbara feyde emellan bŒdha parterna, Och skedde en slagting emellan her Steen och Erich Karlsson och them med honom woro i Tršgdenne, SŒ sattes thet i dagh, och Erich Karlsson, her Trotte, her Iwar green, och theres partij, komo med her Steen och Erich Axelson til orda, Men effter thet the til inthet annat medhel wille, vtan at konung Christiern skulle komma til riket, Ther fšre bleeff ther ingen wenskap aff, vthan in emoot Vpsala widh Ladhoby komo the ŒŒter til slags, och ther bleeff Erich Karlson aff slaghen, at han sŒ hemeligha moste ryma, Œt Calmare, och ingen wiste hwart han kommen war, fšr Šn longh tijdh ther effter, Och fŒŒ daghar ther effter skedde en slagting emellen her Steen och her Trotte Karlson, och skedde skadha och fšrderff pŒ alla sidhor, Och hade nogon tijdh fšrra Šn tessa slagtingar skedde, warit widh Magdalene fšrsambladhe i Enekšping, Eric Karlson, her Eric Nielson, her Iwar green, her Trotte Karlson, her Johan Slaweka, och her Niels Fadherson, med monga bšnder som the fšrsamblat hade, aff Nordlanden, Vpland, Sšdermannaland, och Nerike, Tesse alle scriffuo til Stocholm, at man skulle keesa och kora en sŒdana herra som rŒdde šffuer all try riken, effter thet gambla fšrbundet, som riken emellan giordt war, Och gaff Erich Karlson fšre i sitt breff, at konung Karl hade inghen macht til at antwarda her Steen Stura riket i hender, effter thet han icke sielff war rett konung, sedhan han hade fšrsworet riket, Men the aff Dalerna scriffuo Stocholms borghare til, at the skulle stŒ faste med her Steen, Thet samma wille the och gšra i Dalanar.
	SŒ fšrlop thet wel itt ŒŒr šffuer, sedhan konung Karl dšdh war, at rikesens rŒdh war twedregtigt, Ty at en part wille haffua her Steen fšr hšffuitzman, och en part wille icke, Ther fšre fšrsambladhe tŒ bšnderna sigh sielffua i Vpsala, aff Vpland, Sšdermannaland, Dalanar, Helsingaland, och flere landzendar, tolff bšnder aff huart [239] heredhe, The beleffuadhe itt herramšte i Enekšpung, ther alt rikesens rŒdh skulle til hopa komma, och dragha sigh til eendregt, Ty the sadhe sigh ingalunda kunna lŠnger sŒdana twedregt lidha i landena, Och tŒ the kommo tilsamman som beleffuat war, bleff ther fšgho vthrettat, effter thet her Steen och her Niels Sture komo ther intet, Widh Walborgha Messo tijdh wart och hallet itt mšte i Arbogha, til huilkit kallat wore bŒde borgare och bšnder, och ther skulle endregteligha samtyckias hoo hšffuitzman wara skulle, Och ther wardt en lest tydskt ššl vplagdt fšr bšnderna, Ther fšre gŒffuo the ršsterna som han begŠradhe šlet gaff, Wordo och noghre i samma mšte tilskickade, som skulle komma til taals med konung Christiern i StŠkaborgs skŠŠr, ty han war tijt fšrmodhandes, och pŒ thet sista kom thet ther till, at the som hšllo med her Steen fingo šffuerhandena, och han wardt samtyckt fšr hšffuitzman.
	Men tŒ konung Christiern sŒgh at hans wener kunde intet vthretta, giorde han sigh redho med allo macht til at dragha vp til Suerige, Kom sŒ til Calmare, som Šn tŒ war i hans hender, lŠt nederleggia och fšrskingra en hoop folk som her Steen hadhe liggiandes widh Kleckeberga, och sŒ segladhe han i Stocholms skŠŠr, Men Erich Karlsson drogh med itt taal folk til StŠkaholm, och fšrstšrde then bestalning ther war, och skyndade sigh sedhan effter konungen, Och kom konung Christiern fšr Stocholm med siwtiyo skep, tiyonde daghen i Julij mŒnat, och felte sin Ankar widh WŒngs ššn, och pŒ then tijdhen war mesta parten aff rikesens rŒdh i Stocholm, Erchebiscop Jacop, som Michels Messo tijdh nest tilfšrenne war heemkommen ifrŒ Room, war och tŒ med i Stocholm, Ther wardt tŒ lenge handlat emellan konung Christiern och rikesens rŒdh, at han motte komma til riket igen, och hans myndigha sendebodh woro tijdt och offta inne pŒ Helgeandz holman, och kom doch til intet beslut, Och woro monge Suenske med konung Christiern, Nemligha Eric Karlson, her Iwar green, her Trotte Karlson, her Ture Tureson, Eric Kromedick, Staffan Benctson, her Eric Nielson, her Eric Otteson then yngre, Benct Christerson och hans brodher, och effter [240] long fšrhandling wardt satt i dagh til Egidij, Therfšrinnan skulle bŒde parternar sachtmodeligha hšra huar annars swar och tiltaal, wille och the Suenske wetha, hoo som skulle stŒ fšr rikit, tŒ konungen icke til stedes wore, Medt huilkin ordh, the gŒffue honom endelis hopp ther til, at han skulle komma til riket igen, Doch bleeff thet sŒ hengiandes, at han fick ingen wiss swar, och ther med fšrdršgdes tijdhen at vintren tilstundade, och fetalien bleeff fšrtŠrd, och ther foro the Suenske effter, at han skulle nšdgas til at dragha Œt Danmark igen, Men tŒ han fšrnam, Šn thet icke annat war Šn een fšrhalan, Sende han her Trotte Karlson in Œth Fiedrundaland med tuhundrade karla, och Erich Karlson och her Iwar green medh en hop folk til Vpsala, och the landzendar ther om kring, at the skulle hylla honom landet til handa, och han sielff gaff sigh pŒ Norramalm, om S: Egidij dagh, och befeste sich ther med skermer och kupor, och bestalladhe sŒ Stocholm pŒ then ena sidhona, skššt och fšrargadhe aff Brunkebergh in i stadhen, Och Œret tilfšrenne, hade han sŒ bestelt med sišstŠderna, at intet saltt fšrdis hitt in i landet, ther fšre lŠt nw selia salt i sitt lŠgre, och gaff gott kišp, och lŠt thet rychtet gŒ, Och ther med lockade han monga bšnder til sigh, behšlt och monga bšnder quarra i lŠghret, som effter salt komne woro.
	Men tŒ her Steen och flere som i Stocholm woro, fšrnummo huad lijst konungen brukade, foor her Steen sielff med her Niels Stura, Arffuet Trolla, och nŒghra flere vth i landet til at fšrsambla folk aff …stergštzland, Westergštzland, Nereke, och flere landzendar, och her Niels drogh Œt Dalanar, SŒ drogh konung Christiern sielff til Vpsala, och stemde ther landet til sigh, Och mong hŠredhe och noghre knapar, handgingo honom ther, och beklagadhe han rikesens rŒdh hšgeligha fšr bšnderna, och lŠt them see och hšra nŒghon breff som rikesens rŒdh hade giffuit honom fšr nŒghor ŒŒr, at the rŒdde honom ther til, at han skulle gripa Erchebiscop Jšns och senda honom til Danmark, Och wille han med samma breff vpueckia bšnderna emoot rikesens rŒdh, och komma sigh sielff i wilia med them, och medhan han sŒ war i Vpsala, fick han tidhende, [241] at her Steen kom dragandes med mykit folk, Ther sende han emoot honom Eric Karlson, Eric Kromedick, her Trotte, her Iwar green at the skulle fšrsambla bšnderna, och fšrhindra honom at han icke skulle komma med sitt folk til Stocholm, Men her Steen skyndade sigh Œt StŠket, och Erchebiscop Jacob, som tŒ war komen titt, fšrfordradhe honom, sŒ at han kom wel šffuer med sitt folk, Och tŒ Eric Karlson, och the andre kommo med sitt folk, wille han icke stŠdia them šffuer, Ther aff fšrskingrades tŒ the bšnder som med them woro, och the sielffue med nŒghro bšnder komo i konungens lŠghre, Men konung Christiern gaff sigh sielff med skutor och bŒtar ifrŒ Vpsala Œt Stocholm, menandes sigh skola komma genom stršmen widh StŠket, och tŒ han ther kom, wille Erchebispen huarken tala med honom, eller sleppa honom ther genom, Therfšre moste han fara šffuer land frŒ StŠket til sitt lŠgre, Och medhan konungen war fšr Stocholm, fick Otte Tšrbišrnson med Westergšternes tilhielp Elffuisborgh in, som her Iwar greens tienare innehadhe, Axewald brende han och aff, her Iwar hade thet i fšrlŠning.
	TŒ nw her Steen och the med honom woro, hade fšrsamblat sŒ mykit folk, som the betršste sigh skola kunna bestŒ med, droghe the fram til Erffua, en halff mila ifrŒ Stocholm, ther screff her Steen konung Christiern til, at han skulle dragha sin wegh til Danmark igen, Men konungen swaradhe, at han icke war i then acht kommen, at han sŒ hastigt skulle tŠdhan fara, Och til thet folk som her Steen hade, sendes honom trettanhundrat folk šffuer Ledhernšš, ifrŒ Stocholm, Och sŒ drogh tŒ her Steen medh sitt folk fram pŒ malmen, Och hade konung Christiern skipt sitt folk i tree delar, En hoop achtade pŒ skeppen, Een part war pŒ Brunkeberg, och een part widh S: Clare klšster, Och hade han en stoor hoop bšnder med sigh i lŠghret, bŒdhe the som kompne woro til at kšpa salt, och woro fšrhŒldne, sŒ och the bšnder som Eric Karlsson, her Trotte, och her Iwar green fšrsamblat hade, Och tŒ klockan war widh Elloffua pŒ dagen, kom her Steen sŒ sachteligha til dragandes, och slogh strax til konung Christierns folk som war widh S: Clare Clšster, och [242] the vtaff Stocholm fšllo och mechteliga vth med bŒtar back pŒ them, och fšllo sŒ hŒrdt till, at the komo eeldhen pŒ konungens skermer, Men tŒ konung Christiern sŒgh at hans folk, som nedhre widh klšstret war, kom i stoor nšdh, och hade nŠr wordet nedherlagt, lŠt han sitt folk som pŒ berget war komma ther til vndsetning, och tŒ bleeff stridhen sŒ hŒrd, at her Steen moste wika aff igen, och hade han wel wordet aff slagen, huar her Niels Sture icke hadhe snart kommet honom til vndsetning, Samma her Niels kom til dragandes baak fšr Brunkebergh vtaff skoghen med mykitt folk, kom och sŒ en hoop folk vtdragandes ifrŒ Stocholm, ther Knut Posse war baneermestare fšre, SŒ slogho the Œter til konungen pŒ alla sidhor, och Knut Posse trengde sŒ hardt til, at han kom in til konung Christiern sŒ nŠr, at konungen sielff med sina egna hand giorde honom illa sŒŒran, SŒ bleeff och tŒ konungen skotten i munnen, och miste nŒghra tender, aff itt hakabšsso lodh, och sŒ gaff han fluchten, Œt sin skep, Hans folk begynte och fly til en broo som giord war emellan KŠplingen och Malmen, Men borgarena aff Stocholm woro vthe med bŒtar, och huggo brona sŒ sšnder, at nŠr folket kom mykit pŒ henne, brast hon sšnder och mykit folk drunknadhe ther, Monge bŒtar wordo och sŒ fšrfylte medh folk, at the sunko nedh, och drunknadhe sŒ ganska mykit folk, Widh konungens huffuudhbaneer Danabroka, lŒgho meer Šn femhundrat slagne, vndantagandes them som hŠr och thŠr annorstedes woro slaghne, Widh niyo hundrade bleffuo fŒngadhe, her Trotte Karlson bleeff slagen, som altijdh hade warit en alwarligh och dristigh krigsman, SŒ bleffuo och mesta parten aff the bšnder slaghne som nŠr konung Christiern woro, NŒghre fŒ aff them komo i skepen, och the Danske wille haffua kastat them vth fšr bordh, Men konungen wille thet icke tilstedhia, vtan lŠt settia them i land, Och i bland them som fŒngadhe woro, wore tesse effterscriffne, her Claes Ršnaw marsken i Danmark, her Ture Tureson, her Bišrn Johanson, her Ficke aff Jwtland, her Niels Christiernson, her Niels Gunnarson, her Anders Frijs, her Niels Timeson, her Eric �keson, her Ditterick Frijs, her [243] Niels Engelbrectzson, och monge andre friborne mŠn, och skedde thenna slagtingen, Effter Christi byrd, fiortonhundrat itt och siwtiyo ŒŒr, Torsdaghen effter Birgitte.
	TŒ her Steen thenna slagting wunnet hadhe bleff han stadfest i regementet, och foor sŒ kring om alt riket och fick in alla slotzloffuor, bŒdhe aff Suenska och Danska, och winteren ther effter fick han Calmarne, Borkholm, och StŠkaholm in, som alt in til then tijdhen hade warit i konung Christierns hender, SŒ straffade han och swŒrligha the bšnder i Fiedrundaland och om kring Vpsala som hade giordt konung Christiern vndtsetning, SŒ sattes i dagh emellan riken, och wordo mong herra mšte hallen, sŒ gott som huart ŒŒr, thet ena effter thet andra riken emellan, och bleff dogh fšgho vthrettat, Och the fŒngar som her Steen fŒtt hade, woro i mong ŒŒr med theres fŠngelse bestrickadhe, fšr Šn the aldeles frij och quitte wordo, och skedde monge rettgŒnger om Gotland, och kom doch til intet beslut, Och Šn tŒ at thet stodh i fridh emellan her Steen och konung Christiern, SŒ war thet doch ingen rett fast fridh, Ty konung Christiern vndsadhe jw altijdh the Suenska, och her Steen redde sigh altijd vppŒ at stŒ honom emoot, Šn tŒ thet doch icke kom til vppenbara feyde.
	Anno domini Mcdlxxvij, wardt vniuersitetet stichtat i Vpsala, aff Erchebiscop Jacob, och tw ŒŒr ther effter foor her Eric Axelsson med thet folk her Steen honom tilskickat hadhe in i Rysseland wel tiughu eller tretiyo milor, och giorde ther stoor skadha, han slogh ihŠl bŒdhe folk och fŠŠ, man och quinno, vnga och gambla, til ganska mong tusend, hadhe och Ryssanar nŒghot til fšrenne giordt stoor skadha i Finland, NŒghor ŒŒr ther effter, som war anno domini Mcdlxxxj, bleff konung Christiern dšdh, tŒ han hade widh fyra och trettiyo ŒŒr konung warit, Och haffuer thet fšrbundet som riken emellan giordt war nogh bewisat i hans tijdh, huad frucht thet hadhe med sigh.
	TŒ konung Christiern dšdh war, hade rikesens rŒdh i Norige sin bodh til rikesens rŒdh i Suerige, och fšrbundo sigh sŒ med them, [244] at the wille med them bliffua vnder en konung, The Norske woro icke nw sŒ mechtige at the kunde fšrsuara sigh vnder theres infšdda eghen konung, som the i fšrtijdhen giordt hade, Therfšre wille the thŒ med the Suenska, som mechtigare woro, wara vnder en konungh, och all then tijdh the hadhe bodh i thenna sak til the Suenska, Šr nogh aff merkiandes huru the woro til sinnes medh the Danska pŒ then tijdh, Och gingo the Norske til och bestalladhe Baghahws, och wille the komma slott och feste i Norska manna hender igen, och hadhe the stoor klaghomŒl šffuer konung Christiern, at han hade fšrpantat och bort satt mongh land och lŠn vndan Noriges Crona, och at i hans tijdh woro flere fremande kšpmen komne ther in i riket Šn tilfšrenne want war, heela landet til en drŒpeligh skada, Ther fšre wille the icke gerna haffua junkar Hans fšr theres konung, med mindre Norige skulle fšrst komma i sin retta skick igen, som thet war fšr Šn thet kom i konung Christierns hender, Men fšrberšrde junkar Hans, konung Christierns son, screff them til som lŒgho fšr Bagahuus, och sadhe sigh wara arffuinga til Norige, dogh medh huadh rett, thet kan man icke weta, all then tijdh han icke war aff then gambla konunga slechten, som med arffrett hadhe Norige inne, Hšlt och thet gambla fšrbundet som riken emellan giordt war, thet inne, at Norige skulle sŒ wel wara kororike, som Suerige och Danmark, Och Šn tŒ at junkar Hans kalladhe sigh arffuinga till Noriges rike, SŒ Šr doch clart pŒ tagha at the Norske gilladhe thet inthet, vtan gingo til som fšrberšrdt Šr, och fšrbundo sigh medh the Suenska.
	Men noghon tijdh ther effter gik bodh och breff šffuer all try riken, att itt herramšte skulle hallas i Halmstada, och tŒ tijdh war at thet hallas skulle, giorde her Steen sigh redho och rikesens rŒdh medh honom, til at fara titt, och tŒ han kom til Wadzstena, bleff han siuk i sijn šghon, sŒ at han ingenstedz fara kunde, Om han retzligha war siuk, eller lŠt han sŒ rychtett gŒŒ, fšr vmslagh skull, kan man icke enkande weta, doch war han begerendes at rikesens rŒdh, skulle fara titt, och han bšdh them sitt insigel medh, Men effter [245] thet han icke foor medh, sŒ wille ingen aff the andra Suenska besškia mštet, The Danske och Norske kommo ther, och the anamadhe tŒ effter long fšrhandling, och stoor lšffte och tilsŠyelse, junkar Hans fšr herra och konung šffuer Danmark, och Norige, Och thetta skedde effter Christi byrd fiortonhundrat try och ottatiyo ŒŒr, widh tiugunde dagh Jwl, Och hšsten ther effter stodh itt herra mšte i Calmarne, widh Mortensmesso tijdh, och thŒ giordes Calmare recess, och screff her Steen, som tŒ ther tilstŠdes war borgemestare och rŒdh til i Stocholm itt breff sŒ lydandes om samma mšte
	Thenna dagtingan Šr sŒ fšrlopen, at hšgboren fšrste konung Hans skal fšrweta sigh her konung warda i Suerige, med sŒ skŠŠl, at han tilfšrenne skal betala all the geld hans fadher konung Christiern skyldig Šr thenna try rike, och wedergella all skadhageld fattighom och rikom, Och skal nw i sommar WŒrfru dag Assumptionis nest kommandes stŒnda her i Calmarne itt mšte, och skal then tijdh Gotland, SkŠrdaal och Swartšš stŒnda til retta, och her med rette aff sŠyas pŒ thet mšte, mellan tesse try rikes rŒdh, huadh rike fšrberšrde Gotland, SkŠrdaal och Swartšš, skal tilhšra, Aff huilkit breff Šr nogh merkiandes, at her Steen och the andre som med honom warit haffua, aff thet Suenska rŒdhet, loffuadhe och bebreffuadhe konung Hans riket, Doch skedde thet vndher mongh swŒr wilkor, The Suenske hade nw tilfšrenne meer Šn nogh fšrsškt, huru lithet them wardt aff fremande konungar hallet, thet them loffuades, Therfšre satte the nw sŒ mong welkor och articlar konungen fšre, at honom skulle endeels wara mšdha och arbete at halla them, som Calmare Recess nogh vthwisar, Och Šn tŒ sŒdana articlar woro swŒre, SŒ loffuadhe doch konung Hans thet vth, medh eedher, breff och insigel, at han them halla wille, Och pŒ sŒdana hans fšrplichtilse sadhes honom riket til, Och Š sŒ offta som nŒghon handel skedde i itt mšte eller annat, emellan konung Hans och the Suenska, ther the honom nŒghot loffuade, SŒ skedde thet jw altijdh vnder sŒdana welkor och fšrord, at om han hšlle Calmare Recess, sŒ wille the halla honom, thet the honom loffuadhe, Och Šn tŒ at [246] Suerige bleeff konung Hanse tilsagdt, och bebreffuat i fšrberšrda mšte, SŒ fšrdršgdes thet dogh wel i fiortan ŒŒr, fšrra Šn han kom ther til, Somt ther aff at konung Christierns geld wordo icke betalade som betalas skulle, fšr Šn han kome til riket, och somt ther aff, at the Suenske woro icke fšr mykit welwilioghe ther til, at han skulle komma til riket, ey heller hade the bebreffuat honom riket, hwar the icke hade welet ther med vndwika owilia och obestŒnd riken emellan, Och skedde i the fiorton ŒŒr ganska monga och longhsamma herredaghar, riken emellan, at fridh motte bliffua, och konung Hans motte komma til Suerige, Men thet gick sŒ longsampt til, och skštz vp ifrŒ thet ena mštet til thet andra, Och war nogh merkiandes aff all the Suenskes anslagh, at the inghen hogh eller wilia hade til konung Hans, annars hade then saken icke wordet sŒ fšrdršgd.
	Her skal man och weta, ati konung Karls och konung Christierns tijdh, hade en Dansk slecht kommet in i Suerige, om huilken tilfšrenne beršrdt Šr, Som war fšrst, her Olaff axelsson, som hade Gotland inne, och hans broder her Iwar Axelson effter honom, The hade Gottland i pant aff konung Christiern, fšr en stoor summo peningar, Som war hundrade mark lšdigha Engelska hwita, Tryhundrade och sextiyo swŒre Noblar, femtusend och sex hundrat regenska gyllene, och sex hundrat mark Prytzska, Och her Eric Axelson hade fŒŒt Wiborg (thett han och fšrstŠrchte med mur kring om stadhen) och Nyia slott, Raseborg och Tauaste huus hade han och inne, Och hade konung Karl i thet fšrhopp giffuit her Iwar axelson sina dotter, at Gotland skulle komma til Sueriges Crono igen, Thet hade och wel sŒ skedt, hwar owilie icke hade vpkommet emellan her Steen och her Iwar axelson, Ty en stoor owilie war kommen emellen konung Christiern och her Iwar och the andra hans bršdher, Fšr huilkin sak skull the platt wende sig ifrŒ konungh Christiern in til the Suenska, och hšllo med them emoot honom som fšrberšrdt Šr, TŒ nw her Steen hade fŒtt alla slotzloffuor in šffuer heela riket, loffuadhe her Eric axelson at han skulle halla the slott [247] som han inne hadhe honom och riket til handa, Men tŒ han lŒgh pŒ sinne sottaseng, fšrwandladhe han Slotzloffuonar in vppŒ sina bršdher, her Iwar axelson och her Laurentz axelson, och fick sŒ samme her Laurentz Slotten in i Findland, och hšlt them emoot her Steens och rikesens rŒdz wilia, och hotadhe them med Ryssanar, at han wille lŒta them fŒ slotten, huar han icke finge sin wilia, SŒ bleff och pŒ thet sidzsta han dšdh, och sŒ fick her Iwar Axelson all slotten in effter honom, Men her Steen stodh hart ther effter, at han motte fŒ them vnder Cronona igen, Han hšlt offta och mong herramšte ther om, och war doch lika nŠr, Ty her Iwar kunde icke bewekas ther til, at han wille antwarda slotten i frŒ sigh, SŒ war och Rikesens rŒdh begerandes, at Tauastahws medh all then rento ther vnder lŒgh, skulle haffua wordet lagdt vnder rikesens trŠsel, widh thet sinnet war och her Iwar, som en war aff rikesens rŒdh, och war han sŒ til sinnes at han wille medh sŒdana skŠl antwarda thet slottet ifrŒ sigh, at tess Œrligha renta skulle haffua komet til TrŠselen, Men ther war icke her Steen benŠgen til, Therfšre bleeff thet och sŒ hengiandes, PŒ thet sidsta moste her Steen sielff fara til Gotland til her Iwar, Ther bleeff tŒ effter longh fšrhandling sŒ fšrligt at her Steen skulle fŒ Wiborg, Nyia slott och Tauastahws igen, och her Iwar skulle haffua i wederlegning ther emoot, Borcholmen och …land, StŠkeborg, �kerbohŠredh, Gestringeland, �ngermannaland, �sundahŠredh, Haga, Enekšpings stadh och Swartesiš, och ther till skulle han behŒlla Raseborgh, pŒ alt thetta fick han breff vnder rikesens Clemme, Šn tŒ thet war Rikesens rŒdh emoot, at han skulle fŒ Borcholmen, Men her Steen sadhe at han fšrwiste sigh med honom om Gotland, och thetta skedde widh Johannis Baptiste tijdh Anno domini Mcdlxxxiij
	TŒ her Steen war til Gotland, skedde itt vplopp i Stocholm, och thet kom sŒ till, at her Steen Christiersson slogh en borgare ihiŠl oredheligha i itt hemligh hws, och nŠr han thet giordt hadhe, gaff han sigh til GrŒmunka klšster, Men borgarenar fšrsamblade sigh, och stormadhe till klostret, och togho honom ther vth med woldh, [248] TŒ frw Ingeborgh, her Steen Stures thet fšrnam, at sŒdana vproor war i stadhen, lop hon hasteligha ther til med, och wille vndsettia her Steen Christiersson, at han skulle icke ihŠl slaghen warda, Men bulret war sŒ stoort, at hon intet wardt achtat, vtan i trŒnget bleff hon om kull skuttin, aff huilkit her Steen storligha fšrtšrnat wardt, reknadhe thet hšgt, och wille haffua stoora boot ther fšre, Doch ladhe rikesens rŒdh sigh sŒ ther emellan, at saken wardt fšrdraghen, Och moste tŒ Stocholms stadh gšra en sŒdana fšrplictelse, at the altijdh skulle stŒ faste medh her Steen, ehuadh pŒ komma kunde, huilkit the och sŒ giorde,
	Anno domini Mcdlxxxiiij, widh Martini bleeff hŒllet itt herremšte i Stocholm, och war her Iwar Axelson med, I samma mšte war stoor twist emellen her Steen och rikesens rŒdh, och wille the tŒ haffua satt honom aff hšffuitzmandzdšmet, Her Iwar axelson wille haffua Arwedh Trolle ther til igen i her Steens stadh, Doch pŒ thet sijdsta bliffuo the sŒ fšreente, at her Steen skulle bliffua widh regementet, som han til fšrenne warit hade.
	Widh samma tijdhen, och nŒghot tilfšrenne, war en stoor och longsam feyde vpkommen emellan Mestaren i Lijffland och Erchebispen i Righa, Men the Suenske woro ther til skickadhe, at the skulle wara Conseruatores och beskermare šffuer stichten, och hela Clerekerijt i Lijffland, emoot Mestaren, som i mong stycke wille wara Bisperna fšrnŠr, Therfšre kom thet nw ther til, at her Steen sŒsom en Clerekerijtz beskermare, sende itt stoort taal folk til Lijffland the Rigerska til vndtsetning emoot Mestaren, och ther war her Niels Ericson hšffuitzman fšre, och skedde thenna vndsettningen Anno domini Mcdlxxxv och tŒ her Niels Ericson hade med sitt folk vthrettat thet honom befalt war, kom han heem igen, och war sŒ i mong ŒŒr stoor owilie emellan Mestaren och her Steen, Ther Muskouiten som widh then tijdhen hade faat NogŒrd in, fick stoor tilfelle aff at gišra skadha bŒde i Lijffland och Finland, Och then skadhe som han giorde kom thet Œstadh, at her Steen och Mestaren, moste effter long owilia fšrlika sigh igen, och fšrbinda sigh til hopa emoot [249] Muskouiten, Effter Christi byrdh Mcdlxxxvi Œr, begynte bšnderna i mark i Kind i Westergštzland warda genstreffuoghe emoot her Steen, Therfšre foor han titt med macht och twingadhe them til lydhactigheet, och lŠt settia ther nogra bšnder pŒ stegel, sedhan fick han godh fridh i then landzendan,
	Effter thet nw at her Iwar Axelson hade Gotland inne, och ther til sŒ mong slott, och lŠn her inne i landet, och war her stoorligha befryndat med gifftermaal, han hadhe konung Karls dotter, her Steen hadhe hans brodhers �ke Axelsons dotter, och Arwedh Trolle hade hans dotter, Therfšre begynte han bliffua fast stoorsinnat, sŒ at han fruchtadhe ingen, vtan giorde huadh honom tektes, Han lŠt tagha vp mong skep i …strasišn bŒdhe ifrŒ HŒllendere, och them som widh sišsidhonne bodde, Och hadhe han sŒ tuingat HŒllenderne, at the moste Œrligha med tu skep komma til Wisby och lossa ther, Och tŒ han hadhe i noghor ŒŒr sŒ regerat i sišn, begynte stoort rop komma šffuer the Suenska, och the wordo allastedz kalladhe sišršffuare, ty meningen war, at her Iwar giorde thet icke aleena, vtan nogre att thet Suenska ridderskapet woro ther i rŒdh medh, Och wardt han offta fšmanat, at han skulle halla fridh i sišn, doch achtadhe han thet intet, The Suenska hotade han medh the Danska, och the Danska hotadhe han med the Suenska, och ther medh giorde han huad honom lyste, Och begyntes ther aff en stoor owilie emellan her Steen och honom, Doch wille her Steen icke gerna slŒ til feyde med honom, vtan togh nŒgra aff rikesens rŒdh, medh sigh och foor til Calmare, widh Kyndermesso tijd, Anno domini Mcdlxxxvij och begierade at her Iwar som tŒ war pŒ Borcholmen skulle komma til honom, Men han gaff fšre at han war siwk, och wille intet komma, SŒ foor her Steen til SkeggenŠss, och kalladhe her Iwar titt, Men han fick ther ingen swar aff honom, Ther medh foor tŒ her Steen in oppŒ …land, och sende Hans �keson och Arwidh Trolle til honom, at the skulle vnderwijsa honom til thet besta, och lagha thet sŒ at han och her Steen motte komma til orda, Men her Iwar achtadhe thet intet, vtan begynte befesta sigh, lŠt och sŒ gripa noghra aff her [250] Steens hoffmen, Therfšre lŠt thŒ her Steen strax bestalla honom pŒ Borcholmen, Doch vndkom her Iwar hemligha ena natt aff slottet, och kom med en lijten bŒŒt sin wŠgh til Gotlandh.
	TŒ konung Hans fšrnam huru the Suenske begynte gŒ her Iwar hart effter, befruchtadhe han at the skulle fŒ Gotland in, giorde sigh sŒ redho med mykit folk, och mong skep, til at segla til Gotland, NŠr her Iwar thet fick weta, foor han strax emoot honom och kom til honom i Drakaššr, Ther lŠt han tŒ konungen landet vp, Šn tŒ at han hadhe thet i pant fšr een stoor summo peninga, som fšrberšrdt Šr, Och wille han gerna haffua vpweckt konungen emoot the Suenska, doch kunde han icke thet bekomma, Och tŒ konung Hans hadhe warit til Gotland och taghit thet in medh slott och stadh, segladhe han til …land, och hadhe skeppar Pining medh sigh, och felte sin Ankar widh Norra Vdden, Screff sŒ her Steen til och begerade honom til taals, Och tŒ han hadhe faat giszlan fšr sigh, foor han vth til konungen, The fšrlijktes wel, och giorde fridh sigh emellan, Och loffuadhe her Steen sŒ tŒ som tilfšrenne, at han skulle lŒta konungenom riket vp, och bleff i samma reso sŒ šffuertalat, at her Iwar Axelson skulle vplŠta her Steen …land och Borcholm, huilkit han och sŒ vthloffuadhe, Šn tŒ han achtadhe thet intet halla, vtan wille segla Œt Kšpmannahaffn, Men tŒ konung Hans thet fšrnam bšdh han honom strengeligha, at han skulle fara til …land och vplŠta slottet som sagdt war, Thet skedde och sŒ, Her Steen anamadhe slottet, fritt och quitt, och frw Magdalena med sina tienare gik aff medh behŒldna hŒffuor, effter som konung Hans emellan bŒdha parterna dagtingat hadhe, och segladhe sŒ her Iwar Œt Danmark, och fšrwiste sigh doch hwarken om slott eller lŠn, och bleff pŒ thet sidsta dšdh en ringa man, sŒ lycthadhes han šffuerdŒdigheet, Men her Steen togh in StŠkaborgh, Raseborgh, och all annor lŠn som her Iwar hadhe tilfšrenne hafft inne.
	Widh then tijdhen war Œter pŒwans legat her i landet, med Romare afflat, och han heet Anthonius Mast, Begynte och tŒ Ryssanar gšra infall i Finland, som the offta tilfšrenne giordt hadhe, [251] Therfšre drogh her Steen titt medh stoora macht til at beskydda then landzendan, Medhan han ther war, kom PŒwans bansbreff pŒ honom hijt i landet, Och bšdh PŒwen strengeligha at Erchebispen och the andre Bisperna, skulle lysa her Steen i ban, fšr thet han hadhe …rebro borta, som war drotning Dorothees morghongŒffua, Doch banlyste Bisperne honom icke, vtan han moste haffua sin bodh til Rom pŒ swŒr kost och tŠring, och fšrswara och fšrdagtinga sina saak fšr PŒwanom, emoot them som hans Œklagare woro, Och waradhe then rettgŒngen i Room nŒghor ŒŒr, Och thetta bansbreffuet kom til Suerige, Anno domini Mcdlxxxviij, Och samma ŒŒr wardt hallit itt herramšte i Telgie, ther stadgadhes, at all toll skulle vpgiffuas i silff, �ret ther effter lŠt her Steen vpsettia then stora Jšrianen i Stocholms Bykyrkio, TŒ kom och driffuandes en stoor hualfisk hŠr in fšr Stocholms skŠŠr, Anno domini Mcdxc giordes fšrbund emellan Suerige, Lubek och andra stŠdher, Och Œret ther effter wardt Œter hallet itt herramšte i TŠlige, Och ther sadhe her Steen regementet i frŒ sigh, och war begerendes at rikesens rŒdh skulle fšrsee sigh om en annan herra, Men rikesens rŒdh badh honom storligha ther om, at han skulle bliffua widh regementet sŒ sedhan som fšr, Ther medh togh han Œter hšffuidzmandzdšmet pŒ sigh, och honom bleeff huldskap och mandskap tilsagdt pŒ nytt, Rikesens rŒdh sworo at the skulle wara honom huldne och trogne, och han loffuadhe medh sin eedh, at han skulle fšra regementet effter theres rŒdh, SŒ hadhe han och offta tilfšrenne i mong herramšte, bŒdhe i Arboga och annorstedz welet sagdt regementet ifrŒ sigh, Doch bleeff han jw bidhin at han skulle bliffua ther widh, Aff huilkit nogh merkiandes Šr, at rikesens rŒdh, som bodhe honom bliffua widh regementet, icke heller Šn her Steen woro benegne til konung Hans, pŒ then tijdh at han skulle komma til riket, Annars hadhe the wel tŒ kunnet taghet honom in, I thetta fšrberšrda mšte wardt och beslutat, at Cartuser orden skulle stichtas i Gripsholm.
	TŒ nu konung Hans sŒgh, at thet fast fšrdršgdes och fšrhalades medh honom ŒŒr frŒ ŒŒr, och han icke wardt anamat til Suerige, [252] som vthloffuat hade warit, Therfšre begynte han sielff scriffua her in i riket, bŒdhe til en och annan, och fšrmanadhe alla, at the skulle halla her Steen ther til, at fultgšras motte, thet som loffuat, och bebreffuat war, Och tŒ konung Hans sŒgh, at thet Šn nw lenger fšrdršgdes med honom, och hadhe en stoor mistanka til the Lybbeska, at the skulle styrkia the Suenska emoot honom, Therfšre begynte han giffua sigh i handel med Muscouiten, och giorde fšrbund med honom, och vpwechte honom emoot the Suenska, och the Lybbeska, Och kom thet Œstadh at monge Lybbeske kišpmen wordo tagne widh halsen i NogŒrd, och illa trachteradhe, Och kommo monge Baiorer til Danmark, vthsendhe ifrŒ Muscouiten til konung Hans, them han sende til baka igen, sombligha til sišs och sombliga genom Norige, Och sŒ begynte Œter Ryssanar fšrargha in vppŒ Finland, effter konung Hanses tilskyndan, Men tŒ the Suenske sŒgho, at riket icke kunde wel fšrsuaras vnder her Steen, ty monge Œstundadhe effter riket, och wille haffua thet vnder sigh, Som wore keysarens son Maximilianus, then ther bodh och stoora skenker hadhe sendht til her Steen, SŒ och hertog Frederic konung Hanses brodher, SŒ och samme konung Hans, War och itt rychte vpkommet i landet, at bšnderna wille sielffue tagha regementet in, och vphŠffua sigh en Engelbrect igen, Teslikes fruchtadhe the Suenska och at konung Hans skulle thet sŒ begŒ i Rom at ban och interdict skulle komma šffuer riket, Ryssanar lagho them och hŒrdt pŒ halsen, Therfšr nšdgades tŒ her Steen och Rikesens rŒdh tenkia ther nŒghot til och bleff sŒ hallen en almenneligh herredagh i Stocholm, widh S: Bartholomei tijdh, Anno domini Mcdxciiij, och bleff almenneligha beslutat, at Calmare Recess skulle fult gšras, Ty riket kunde icke nw lenger, fšr fšrberšrda saker skull vtan konung wara, Och besynnerligha loffuadhe her Steen sielff thet vth, at han wille halla sit breff och insigel widh macht, som en erligh riddare, han achtadhe och medh Šhre fšra sišbladhen til graffuen medh sigh, Ty wille han och halla sitt lšffte, widh macht, doch medh sŒdana skŠl och fšrord, [253] at om konung Hans wille sielff hŒlla thet widh macht som han i Recessen loffuat hadhe, Thet samma loffuadhe och heela rikesens rŒdh, och medh samma fšrord, om konung Hans wille hŒlla thet som han loffuat hadhe, Och i samma herredagh swor rikesens rŒdh sigh til samman, at huadh then ena šffuergik skulle och then andra šffuergŒ, Til samma fšrbund, gaff her Steen sigh medh, och skedde thenna bebindelse ther vppŒ, at Calmare Recess skulle bliffua widh macht hallen, Och om Pingesdagha tijdh nest fšrlijdhen, wardt itt herramšte hallet i Lšdese aff nogra fulmyndigha aff Sueriges, och Danmarks rikes rŒdh, och ther bleeff beleffuat at ŒŒret ther effter, som war anno domini Mcdxcv, om midhsommars tijdh skulle itt almenneligitt mšte halles i Calmare, och ther skulle konung Hans vtan all lengre fšrdršgning warda anamat til riket, TŒ nw tijdhen kom, at samma mšte skulle besškt warda, gaff konung Hans sigh Œt Calmarne, och all try rikens rŒdh fšrsambladhes ther, Men her Steen kunde icke komma, ty wŠdret war honom emoot, Och bidde konungen wel en mŒnat effter honom, Och hadhe konungen ibland sin skep en stoor kraffwell som kallades Griphund, ther han hade sin fatebwr vppŒ, och mong breff, som skulle i mštet brukat wordet, effter som rycktet almenneligha vthgik, PŒ samma kraffweel war en Walsk doctor, och mykit annat folk, Men aff wŒdha kom ther eelden i krutet och kraffwelen bran vp, medh try annor skep, Och tu skip komo pŒ grunden, Och thetta skedde i Calmare sund, Och aff then skadha konungen ther fick, bleff han fast fšrswagat, sŒ at han icke kunde pŒ then tijdh komma til thet som achtat war, vtan moste gŒ pŒ en ny fridh med her Steen, thet han icke gerna giordt hade, Och sende han sin myndiga sendebudh til her Steen, Biscop Glop, her Niels Hšck och Steen Bille, och wille haffua giordt fridh med her Steen i Try ŒŒr, Men han wille icke gšra fridh meer Šn itt ŒŒr, och thet skedde emoot rikesens rŒdz wilia, som och wille haffua fridh i Try ŒŒr, som tilbudit wardt, Och effter sŒ icke skedde, folgde ther mykit ondt effter, Ty tŒ konung Hans sŒgh, at her Steen sŒ [254]  stijff war, bestempladhe han sŒ medh Ryssanar, at the skulle fŒ honom nogh til at bestella.
	Samma ŒŒr om hšsten komo Ryssanar in i Finland, och giorde ther stoor skadha, Och bleeff Knut Karlsson ther slaghen, som hšffuitzman war fšr her Steens folk, och monge wordo slagne med honom, SŒ fšrsambladhe her Steen ganska mykit folk, som han skulle dragha Œt Finland medh, Men thet gick altt sŒ lŒngsamligha til, at thet fšrdršgdes lenge in vppŒ hšsten, och mykit folk fršs fšrderffuat, Fšrhindradhe och wŠderet honom, at han icke kunde sŒ hastigt šffuerkomma, som behšffdes, Therfšre hadhe tŒ Ryssanar teste bettre framgŒng The komo til Wiborgh widh S. Andree tijdh, stormadhe ther til stadhen, och finge itt torn in, och woro the mongestedz medh steghar kompne pŒ muranar, TŒ Knut Posse, som war i stadhen, thet sŒgh stickadhe han strax eelden i tornet, och brende them vp, och ther aff wordo the andre, som pŒ muranar woro, fšrskreckte, och gŒffuo fluchtena, Och Šn tŒ Knuth Posse hadhe lijtet folk medh sigh, sŒ giorde han doch Ryssanar stoor skadha, Sedhan drogho the fšr S. Olaffs borgh, ther fingo the och stoor skadha, och tŒ the drogho heem igen, hadhe the mist i then reeson, nyio tusend folk, SŒ kom tŒ her Steen til Finland, sedhan Ryssanar woro bortdragne, Och effter thet folket war mykit och kunde icke wel hallas lenge tilhopa pŒ en stadh, Therfšre fšrskingradhe han thet, och ladhe thet wijdt om kring, Men widh Kindermesso tijdh ther effter komo Ryssanar igen, brende aff Carelen och Sawulax, och en stoor deel aff Tauastaland, och kommo in til Tauastahwus, och ther the fram foro, brende the altt aff, och slogho i hŠl huadh the šffuerkomma kunde, och fšrra Šn her Steen som tŒ war i Finland kunde komma sitt folk tilhopa igen, som han fšrskingrat och om kring lagdt hadhe, giorde Ryssanar sŒdana skadha, och drogho aff igen. Ther medh foor han tŒ Œter til Swerige igen, til at fšrsambla mera folk, och achtadhe sedhan dragha in i Rysseland, Och skickade han Swanta Nielson medh her Erich Trolla och her Steen Turesson til hšffuitzmŠn fšr folket, som han lŠt bliffua [255] quart effter sigh, Men tŒ han kom til Suerige och skulle fšrsamla mera folk, gick thet sŒ longsamligha til, at han icke kom sŒ snart til Finland igen, som vthloffuat war, Her Steen hadhe tw bekymmer, han wille gerna haffua straffat Ryssanar, SŒ fructadhe han doch at konung Hanses wener skulle nŒgot obestŒnd begynna emoot honom, her inne i landet i hans frawarelse, Ty han war nw widh thet sinnet, at han wille sielff bliffua widh regementet, och icke lŒta konung Hans komma til riket, Šn tŒ at annorledes vthloffuat war, som fšrberšrdt Šr, Och Šn tŒ at her Steen hadhe then fara, at her skulle nŒgot obestond begynnas inne i landet i hans frawarelse, Och tšffuade fšr then skul fšr lenge med then hielp som han skulle gšra them som i Finland woro, SŒ fšrmanadhe doch Erchebispen och flere aff rikesens rŒdh honom, at han skulle skynda sigh med thet folk han hade Œt Findland, och the woro honom ther godh fšre, at her inthet sŒdana obestond skulle fšretagit warda hŠr inne i landet, som han fruchtadhe fšre, SŒ hadhe och nŒgot tilfšrenne warit skickat bodh aff her Steen och rikesens rŒdh til Rom, til at fšrwerffua Cruciatam emoot Ryssanar, thet Šr, att alle the som wille wara the Suenske bistŒndighe och fšlgactighe til at stridha emoot Ryssanar, skulle haffua afflšsning aff synd och pijno, SŒdana Cruciata wardt fšrwerffuat, doch icke vtan swŒra bekostning, Men hon kom inthet til Swerige, vtan bleeff aff konung Hanses wener fšrhindrat War och teslikes breff aff PŒwan fšrwerffuat til konung Hans at han icke skulle stridha pŒ Suerige, medhan the bestella hade med Ryssanar.
	Men <thŒ> Swante sŒgh at tijdhen fšrleedh, och her Steen kom icke som vthloffuat war, giorde han och Knut Posse medh the andra, redho, och drogho medh tw tusend folk widh dyra Worfru tijdh in til Nyia Narwen, och bestalladhe ther slottet, som kallades Iwan Grot, thet bestormadhe the, och wunno thet innan sex timar, Och the fingo ther stoora Šgodeelar, och tryhundrat fŒngar, och drogho sŒ til baka Œt Finland igen, och fšrlop sigh sŒ tijdhen alt in til Michelsmesso, och thetta skedde, Anno domini Mcdxcvi, Giorde och [256] Ryssanar widh samma tijdh stoor skadha i Nšrrabotn, SŒ effter thet Swante hade nu sŒ lenge bijt och fšrtšffuat ther i Findland, och fick inghen vndsetning, giorde han redho til at dragha heem igen, Thet war och tilfšrenne sŒ beleffuat aff rikesens rŒdh, ther her Steen hadhe sielff giffuit samtycke til, at han skulle widh then tijdhen komma hem igen, TŒ nw Suante och the andre med honom redho woro til at fara hem, kom her Steen šffuer til Finland, och han begieradhe at Swante skulle bliffua qwarr, och wille han haffua draghit in i Rysseland igen, Och effter thet Swante beswŠradhe sigh storligha ther vthi, SŒ bšdh her Steen thet til, at han wille lšna hans folk, och annat mykit loffuadhe han honom, Men Swante wille ingalunda lenger tšffua, vtan hšlt sigh widh thet som tilfšrenne beslutat war, at han skulle dragha hem, och drogh sŒ sin wŠgh, Ther aff kom tŒ en owilie emellan honom och her Steen, och han skylte sedhan Swanta ther fšre, at i then reso inthet vthrett bleeff, som achtath war, Och begynte her Steen kalla Swanta feltflychtigh, och sadhe honom haffua rymdt vndan rikesens baneer, sadhe han sigh och thet wilia wedhergšra, Thet war och tilfšrenne itt agg kommet emellan Swanta och her Steen, ther aff, at tŒ her Niels Sture war dšdh, Swantes fadher, som StŠkaborg inne hadhe, TŒ giorde her Steen Inuentarium sŒ stoort, at Swantes arffuedeel bleeff mindre Šn han hade fšrmodhat, Stodh och rikesens rŒdh ther effter, at Swante skulle haffua fŒtt slottet i fšrlŠning, som thet stodh, effter sin fadher, sŒ hade ther ingen meer trŠtta kommet om, Och rŒdde the her Steen ther til, at han skulle tŠnkia vppŒ, huru mykit gott her Niels Sture hadhe fšrskyllat, bŒdhe aff konung Karl och honom, och lŠta hans son niwta thet til godho, Men her Steen achtadhe thet intet, Och tŒ Swante war ifrŒ Finland draghen med thet folk han hadhe, begynte her Steen Šn nw meer fruchta, at noghot skulle fšretaghas emoot honom i Swerige, i hans frŒwarelse, Och hade han achtat giordt fridh med Muscouiten, och lŠtit honom fŒ then deel i Finland, som han begeradhe, pŒ thet han sŒ motte wara teste mechtighare emoot konung Hans, om han wille slŒ til [257] feyde, Men Erchebispen och flere medh honom, stodho ther hardt emoot och rŒdde ther ifrŒ, at han icke skulle lŠta Muscouiten fŒ nŒghon deel i Finland, Och bodho the och fšrmanadhe honom hšgeligha med sin scriffuelse, at han icke sielff skulle nŒghot begynna emoot nŒghon Swensk man, Ingen annan skulle nŒghot obestond tagha fšre emoot honom, Och rŒddhe the honom, at han skulle bliffua qwarr noghon tijdh ther i Finland at Ryssanar icke skulle Œter falla ther in, tŒ the fingo weta at han wore tŠdhan, Men han drogh likwel šffuer til Swerige igen.
	TŒ han til Stocholm kommen war, stemde han strax rikesens rŒdh tilhopa, at ther skulle itt mšte hallet warda, then fšrste Sšndaghen i Fastonne, Rikesens rŒdh kom effter hans scriffuelse til Stocholm, Swante kom ther och, Och tŒ thetta skedde, hadhe icke her Steen sitt folk widh handena, doch war thet pŒ wŠgen ifrŒ Finland, SŒ lŒgh Rikesens rŒdh lenge i Stocholm, och her Steen wille inthet komma pŒ rŒdhet med mindre han finge her Erich Trolla och her Niels Booson i Gizslan fšr sigh, Men rikesens rŒdh swaradhe, at thet war icke temelighitt, at han som theres hšffuitzman war, skulle tagha Gisszlan aff them, Men leyde breff gŒffuo the hwar annan pŒ bŒdha sidhor, Och komo sŒ til hopa i RŒdzstugun, Tijdzdaghen effter Midfasto, Ther sadhe tŒ rikesens rŒdh her Steen huldskap och mandskap vp, med wenskap och kerleeck, och Eskadhe Slotzloffuor och hšffuitzmandzdšmet igen aff honom pŒ Crononnes wegna, Han war och tŒ ther med til fridz, effter som han lŠt sigh bemerkia, och reckte them ther handana vppŒ, och the loffuadhe honom at the wille halla honom fšr theres kŠre medhbrodher, och affweria hans, och hans weners skadha och fšrderff med lijff och macht, Och wardt sŒ beleeffuat at Erkebispen, Arwidh Trolle, her Knuth Eskilson och Swante Nielson, skulle stŒ fšr riket, och alla Slotzloffuonar skulle hŒllas them til handa, Men nŠr the eskadhe Slotzloffuonar aff her Steen, togh han thet pŒ berŒdh til annan daghen, Och tŒ han gick aff RŒdzstughun, kom han eendeeles listeligha pŒ slottet igen, sŒ at the aff rikesens rŒdh som hade [258] achtat gŒ vp med honom, kommo ther icke vp, SŒ kom och tŒ hans folk ifrŒ Finland, och tŒ fick han itt stšrre modh, Men daghen ther effter, screff rikesens rŒdh honom til, och eskadhe en tŒ pŒ Slotzloffuonar, och sadhe honom och tŒ huldskap och mandskap vp, Men her Steen wille tŒ icke fšlia theres wilia, vtan hade skotzmŒl til hela rikesens rŒdh, allan adhelen, och then meniga man i riket, Aff them allom i wilia och wenskap, hadhe han anamat riket, SŒ wille han och, nŠr the eendregteligha pŒeskadhe, antwarda them thet igen medh wilia och kerleeck, Men nw war han icke sŒ til sinnes, at antwarda thet ifrŒ sigh, Och beklagadhe han sigh hšgeligha, at honom skedde fšrkort <fšr> thet stora omak, sleperij, och stora lijffzfara, som han fšr rikesens welfŠrd skul hafft hade.
	Men sakerna fšr hwars skull the wille settia honom aff hšffuitzmandzdšmet, woro tesse, Fšrst och fremst riket hade nu lenge warit vtan konung, Och monge Œstundhadhe ther effter, och kunde icke lenger emoot Ryssar och andra vthlenska fiender, vtan konung fšrswarat warda, SŒ kunde the icke nu lenger fšrhala med konung Hans, vtan the moste halla the lšffte och fšrseglingar som the honom sŒ tijdt och offta giordt hade, sŒ framt the icke skulle komma til feyde medh honom, War och thett en saak, at her Steen wille alt gišra effter sitt eghit stiffua sinne, Och icke fšra regementet effter rikesens rŒdz rŒdh, emoot sin eedh, ther mykit obestond effterfolgde, och riket kom pŒ stoor skadha vthšffuer, Som war fšrst at han hšlt sŒ long owilia med Mestaren i Lijffland, emoot theres rŒdh, Och ther fingo Ryssanar stoor tilfelle aff, at bŒdhe fšrargha pŒ Finland och Lijffland, til itt drŒpligit fšrderff, Han hadhe lŠtit her Iwar Axelson fŒ …land och Borcholm emoot theres wilia, ther stoor bekostning giordes vppŒ, fšr Šn the fingo thet igen, SŒ hade the och altijd rŒdt honom, at han skulle fšrlŠna Wiborgh och Nyia slott nŒghon godh man aff rikesens rŒdh, som macht hadhe at fšrswara then landzendan emoot Ryssanar, sŒ at then skatt och renta ther fšlle, motte ther fšrtŠras, och hallas ther folk effter, Eller och om han sielff wille behŒlla the slotten, at han tŒ [259] hšlle ther sŒ mykit folk, som aff then rentona hallas kunde, och icke fšrdes skatten tŠdhan, Och effter thet han sŒdana rŒdh fšrachtat hadhe, war nu then landzendan och en stoor deel aff Finland fšrderffuat, och mong annor stycke war her Steen fšrekastat, SŒ war thet och een saak, icke medh then ringasta, at han hadhe kastat Swanta thet stycket fšre, som hans Šhro och redheligheet pŒ galt, Och satte Swante sina saak i retten, Och dšmdes frij ther fšre, at han icke hade rymdt vndan rikesens baneer, som honom fšrekastat war, Och medhan rikesens rŒdh sŒ tilhopa war, och tesse Šrende fšr hender hade, kom them konung Hanses breff til handa, i huilket han begiŠrade, at pŒ S: Johannis dagh ther nest effter skulle itt almenneligitt mšte skee i Lšdese, och tŒ skulle vtan all lengre fšrdršgning, Calmare Recess fultgšras, och han skulle anamas til riket, Ther swaradhe honom rikesens rŒdh sŒ til, at the gerna wille halla honom, thet the honom loffuadhe, sŒ framt han wille halla thet han loffuadhe, och war thet icke theres skull, at ther sŒ lenge fšrdršgdes med, SŒ kunde the icke Šn nw sŒ hastigt geffua ther enkande swar vppŒ, effter then legligheet som nu pŒ fŠrde war, Och lijten tijdh ther effter kom konung Hanses vndseyelse breff, och han sadhe rikena feyde til, Och begynte strax ther effter gšra angrip pŒ riket i Westergštzland och widh Calmarne, Men effter thet her Steen wille nu halla sigh i regementet emoot rikesens rŒdz wilia, Therfšre bleff thet satt i dagh emellan honom och them, in til Olaffsmesso, tŒ skulle hallas en almenneligh herredagh, och ther til skulle komma alle lagmŠn, och hwar there skulle haffua sex friborne mŠn med sigh, och sex bšnder aff huario lagh sagu, och tŒ skulle thet endas med hšffuitzmandzdšmet, Men i medheltijdh begynte konung Hans fšrargha in pŒ riket, besynnerligha widh Calmaren, Therfšre begynte tŒ Erchebiscop Jacob, och nŒgre andre aff rikesens rŒdh haffua theres bodh til her Steen, och begŠradhe at wara i wenligh handel med honom, til at šffuerwŠgha huadh medhel och lempo ther kunde finnas til, at sŒdana angrip som konung Hans giordhe pŒ riket, motte fšrtaghen warda, Men [260] her Steen wille til intet samtaal medh them, med mindre the wille halla honom fšr rikesens hšffuitzman som til fšrenne, Icke wille han heller tilstŠdia at the skulle komma til Stocholm starkare Šn med trettiyo karla, och lŠt leggia sin prŒm och jaghtar vp genom stršmen, widh Stocholm emoot them, SŒ begeradhe the at han skulle komma til them til Algššhorn, men thet wille han icke, Och sŒ fšrlop thet sigh nŒgra wikur, at the hade bodh hwar til annan, och komo doch inthet til samman, vtan rikesens rŒdh beclaghadhe hšgeliga, at them wardt fšrmeent, at the icke motte komma in i Crononnes stadh, och fšrhandla rikesens Šrende, Och wexte owilien meer och meer, emellan her Steen och rikesens rŒdh.
	Medhan thetta sŒ fšrlop sigh, war Arwidh Trolle som hade Calmarne inne, til taals med PŒwel Laxman hoffmestaren, och Eskil Gšye marsken i Danmark, och thett skedde i Lyckia nŒgra daghar effter Pingesdagha, och ther sadhe han them pŒ rikesens rŒdz wegna, thet til, at the wille gerna hŒlla thet the konung Hans loffuat hade, om konungen wille hŒlla them thet han loffuat hadhe, Men thet the icke nu strax kunde fultgišra theres lšffte, war icke theres skull, ty her Steen fšrhindradhe them, Och hade the wel longo sedan giordt en enda ther med, hwar thet icke aff honom <hade> wordet them fšrtaghit, Gaff Arwidh Trolle och thet fšre at rikesens rŒdh hadhe sagdt her Steen vp huldskap och mandskap, och at han hšlt riket vnder sigh emoot theres wilia, Doch wille the aldrigh effter then dagh kenna honom fšr theres herra, och fšrmodde the at konung Hans skulle komma them til vndsetning emoot her Steen, Och begŠradhe Arwedh Trolle at konungens folk icke skulle fšrargha pŒ them som honom fšr herra anamma wille, Men the som stodho honom emoot, motte stŒ theres eghen fara, Och fšrplictadhe han sigh, at hans son Eric Trolle, Niels Booson, och flere hans wener, aldrigh skulle halla her Steen fšr theres herra,
	Effter thet nu at owilien wexte meer och meer emellan her Steen och rikesens rŒdh, lŠt han reesa bšnderna i Stocholms lŠn, och i Rodhen, och gaff fšre at konung Hanses folk lagh i skŠren, [261] och giorde ther skadha, TŒ bšnderna komo fšrsambladhe pŒ Nšrramalm, och the fšrnummo at konungens folk war icke fšr handenne, vtan at the woro fšrsambladhe emoot rikesens rŒdh, gingo the heem igen i then gŒngen, hwar til sitt, och ther bleeff inthet meer aff, Men Erchebispen bšdh jw altijdh thet til at her Steen och rikesens rŒdh skulle komma tilhopa i wenskap och kerleek, och handla om rikesens wŒrdande Šrende, effter then legligheet som tŒ pŒ ferde war, ther rikit hade feyde pŒ twŒ sidhor, bŒdhe aff Ryssar och Dener, SŒ war och her Steen pŒ thet sijdsta ther medh till fridz, Men han wille icke at the skulle komma med alt theres folk, Och the wille icke komma medh mindre the hadhe theres folk medh sigh, SŒ reddes the hwar fšr annan, och ther med komo the intet tilhopa, vtan her Steen hšlt sigh in til Bšnderna, och beklagadhe rikesens rŒdh, at the wille dragha fremande herskap in i landet, riket til en oboteligh skadha, som tilfšrenne skeedt war, Men rikesens rŒdh lŠt gŒ sin breff vth i landet och beclagadhe honom at han fšrde riket i feyde, bŒdhe medh inlenska och vthlendska, Doch screff jw altijdh Erchebispen her Steen til, och begŠradhe at han skulle handla wenligha med rikesens rŒdh, och icke halla sigh sŒ mykit til bšnderna, och settia ther medh sinnet vti them, Och badh han, at her Steen skulle besinna thet gambla ordsprŒket, ther man sŠya plŠghar, Om bšnderna skola fšrlika herranar, tŒ gšra the them lijka sŒta, och settia them alla widh Šndan, Men her Steen hšltt jw sitt sinne fram, Och tŒ han fšrnam at rikesens rŒdh jw endeligha wille in til Stocholm, och at the komo draghandes widh S. Johannis tijdh om Sommaren, SŒ gaff han sigh vth ifrŒ Stocholm, och begynte strax vtan all fšrwaring fšrargha pŒ Erchebispen som tŒ hoffuudet war fšr rikesens rŒdh, Han lŠt skinna Biscopstuna, och lŠt widh S. Johannis tijdh bestalla och affbrenna BiscopsgŒrdhen i Vpsala, lŠt och sŒ bestalla Erchebispen medh nŒghra andra aff rikesens rŒdh pŒ StŠket, Biscop Henric i Linkšping lŠt han fŒnga, och …rebro slott som Swante inne hadhe, lŠt han och teslikes bestalla, Doch war icke Swante sielff pŒ Slottet, Men hans son Steen Swanteson [262] som tŒ war itt barn war ther vppŒ, Och fšrargadhe her Steen alt thet han kunde pŒ rikesens rŒdh, Och effter thet han hade bestallat Erchebispen, och nŒghra andra aff rikesens rŒdh pŒ StŠket, och gick them sŒ hŒrdt effter, Therfšre wordo her Niels Booson och her Ture Jšnson fšrskickadhe til konung Hans om vndsetning pŒ rikis rŒdz wegna, emoot her Steen, The komo til konungen och fingo vndsetning, Och tŒ kom strax konung Hans och fick Calmarne och Borcholm in, her Niels Booson och Arwidh Trolle hyllade honom pŒ menige rikesens rŒdz wegna, Och thetta skedde widh S: Jacobi tijdh, Men fiorton daghar ther effter, komo her Niels booson, och her Ture Jšnson medh konung Hanses folk i Stocholms skŠŠr, och nŒghot ther effter kom han sielff, och widh Bartholomei bestalladhe han Stocholm, Men her Steen handladhe medh bšnderna, och hadhe fšrsamblat mykit folk widh Rotabro, Ther kom konung Hanses folk, och the med honom hšllo, och slogho hans folk pŒ flychtena, Och ther wordo monge bšnder slagne, och thet skedde pŒ S: Michaelis affton, Och pŒ S: Michaelis dagh bleeff her Steen aff slaghen pŒ Nšrramalm och tŒ hadhe han Stocholms stadh medh sigh,
	Men effter thet her Steen nu inghen meera tršst hade, och war twŒ reesor affslaghen, SŒ begynte han dagtinga med konung Hans, Och tŒ han hadhe fŒtt sŒdana fšrwaring som han begŠrade, at thet som gordt war skulle pŒ alla sidhor wara en afftalat saak, SŒ lŠt han honom vp Stocholms slott och stadh, med then rett som han hadhe til riket, Nogra daghar effter Birgitte bleeff konungen medh sŒdana Šhro som ther tilhšrde, intagen i Stocholm, och tŒ han kom pŒ slottet, och her Steen šffuerantwardadhe honom Slotzloffuonar, sade han til honom, Her Steen i haffue giordt itt ondt Testament i Swerige i thet at i haffue giordt bšnderna, som Gudh haffuer skapat til trŠlar, til herrar, och them som herrar skulle wara, wille i gišra til trŠlar, SŒ fick tŒ konung Hans heela riket in, Och vppŒ S: Katherine dagh ther nest effter bleff han i Stocholm kršnter til Sueriges konung, Effter Christi byrd fiorton hundrat [263] siw och niyotiyo ŒŒr, TŒ han nw hade fŒt riket in, och bestelt ther om effter sin wilia, drogh han strax effter Julen Œt Danmark igen, Men Erchebispen och flere medh honom, som her Steen woro ansinnighe, stodho hardt ther effter, at the wille han skulle vpretta them theres skadha, som the aff honom och hans wener lidhit hade, Men effter thet konung Hans hadhe giffuit ther sitt špna breff, at thet som giordt war, i then twist och twedregt som warit hadhe, skulle wara en afftalat saak, och wille fšr then skull icke ryggia sitt breff, Therfšre sende Erchebispen sitt bodh til Room ther om, at PŒwen skulle dispensera ther vthinnan, at saken motte komma til rettgŒng, Šn tŒ at alt tilgiffuit war, Thet kom och ther til, Ty Erchebispen och flere clagadhe effter skadhageld, och gingo en part aff the Suenska her Steen sŒ hŒrdt effter, at the wille haffua hafft halsen aff honom, sŒ at monge aff the Danska vndradhe ther vppŒ, och straffuadhe the Suenska, som sŒ stodho effter hans lijff, och welferd, som sŒ lenge hade warit theres herre och hšffuitzman, Och hwar Biscop Kort i Strengnes icke hadhe sŒ hŒrdt giffuit sigh vth fšr her Steen, tŒ hadhe han wisseligha kommet om halsen, Och war doch samme Biscop Kort, then her Steen trodde allrawerst, SŒ kom thet tŒ ther til, at her Steen moste wederleggia Erchebispenom noghor iordagodz fšr then skadha han honom giordt hade, Men then wedherlegning waradhe icke lenge.
	Anno domini Mcdxcix kom konung Hans vp ifrŒ Danmark, med drotning Christine, och war om Distingen i Vpsala, Och widh Kindermesso tijdh bleeff drotningen kršnt i Stocholm til Sueriges drotning, Och samma ŒŒr redh konung Hans sijn Erics gatu, och junkar Christiern hans son, kom emellan PŒscha och Pingsdagha ther nest effter til Stocholm, och bleff tŒ vthwald til konung šffuer Suerige, effter sin fadher, SŒ fšrlop sigh regementet vnder konung Hans, at i landet bleeff godh fridh och godh tijd, och war han sielff en from och redeligh man, Men en part aff hans fogdar woro arghe, och giorde mykit šffuerwold, som war Jšns falster pŒ …rebro, huilken ther vtan rett och skŠl, lŠt vphengia Harald Pletting, som [264] fogde war pŒ Noraskogha, och nŒghra flere lŠt han komma om halsen, mera aff haat Šn rett, Flere sŒdana Fogdar hade konung Hans och, som war Anders pedersson och andra hans wederlikar, som theres herra woro mera til skadha Šn gagn med theres strengheet, Ther til woro och nŒghre aff ridderskapet som begynte fŒ itt mishag til honom effter them icke bleff hallet thet han them loffuat hadhe, icke bleffuo the heller sŒ achtadhe och affholdne, som the hade fšrmoodhat, tŒ the honom intogho til rikit fšr theres herra och konung, Doch bleeff ingen ting fšretagin emoot honom, vtan owilien wexte meer och meer, besynnerligha emellan honom och her Steen, til tess han affslaghen wardt i Ditmarsken ther han fick stoor skadha, och bleff mykit fšrswaghat, SŒ kom han Œter til Swerige, sedhan han then skadhan fŒŒt hade, och kalladhe samman itt herramšte i Stocholm, widh Fastelagstijdh, Anno domini Mdi Ther begynte owilien mykit brista vth, Och the Suenske stodho, jw altijdh ther effter, at Calmare Recess skulle warda hallen, och at en trŠsel skulle vprettas, ther Crononnes renta skulle leggias vthi, thet icke fšrtŠrdt worde, sŒ at rikesens skatt icke skulle fšras aff landet, Och widh Pingsdagha ther nest effter komo till Stocholm her Steen Sture, her Swante, Heming Gadd Electus til Linkšping, her Knuth Alffson, och Benct Ryning, medh siwhundrat hoffmŠn, Och konung Hans medh drotningen war vppŒ slottet, woro och monge andre aff rikesens rŒdh tilstŠdes, TŒ begŠradhe her Steen, her Swante och the andre som med them woro, at konungen skulle halla the articlar widh macht, som i Calmare Recess beslutne woro, och annat meer som the gŒffuo honom bescriffuit, och wille at han thet halla skulle, Och handladhes ther om i fem eller sex wikur, Doch gick her Steen och the andre som med honom woro, alrigh pŒ Slottet til konungen medh mindre the hadhe giszlan fšr sigh, Men tŒ her Steen och the andre icke fingo the swar aff konung Hans som the begŠradhe, lŠtes the wara til fridz medh the swar som the hadhe fŒtt, och foro ifrŒ Stocholm, Otta daghar effter Warfrudagh Visitationis, Och komo the til hopa widh S: Olaffs tijdh i Wadstena, [265] tŒ wedersakadhe the konung Hans, och scriffuo honom vp huldskap och mandskap, och the breffuen fik han i Stocholm pŒ S: Laurentij affton, TwŒ daghar ther effter gick han til skeps, segladhe sŒ til Danmark med try stoor skep, och lŠt drotningen bliffua quar pŒ slottet, och widh itt tusend folk, medh henne, Men her Steen och the andre lŠto strax bestalla slotten, Jšns Falster bleff bestallat pŒ …rebro om S: Laurentij dagh, och gaff slottet vp widh Matthie ther effter, SŒ wardt han inmanat i Arbogha, Ther kommo Harald Plettings wener aff Noraskogha och slogho honom i hŠl, Sedhan innan kort tijdh fik her Steen mesta parten aff rikesens rŒdh medh sigh, Erchebispen stodh alralengst medh konungen, Och effter thet konung Hans icke kunde sŒ snart gšra honom vndsetning som ther behšffdes, therfšre gaff han honom loff at halla sigh in til the andra aff rikesens rŒdh, pŒ thet han skulle icke fšrderffuat warda, Och widh Birgitte messo tijdh, kom her Steen och Bisperna i Skara och Vexiš, och Electus til Lincšpung, Strengnes och WestrŒrs, och monga andra aff rikesens rŒdh, och ridderskapet, fšr Stocholm pŒ Norramalm, och bestalladhe ther stadhen, och slogh konungens folk aff, som honom ther mštte, NŒghra daghar ther effter bestalladhe han stadhen, pŒ Sšdhramalm, ther mštthe honom och konungens folk, och bleff aff slagitt, sŒ at monge komo dšdhe och sŒre in i stadhen igen, FŒ daghar ther effter woro nŒghre aff rŒdhet och menighetene i Stocholm vthe pŒ Sšdhramalm och handladhe medh her Steen om fridh och bistondh, Men medhan the vthe woro, stickadhe konungens folk eeldhen pŒ stadhen, TŒ menigheeten thet sŒgh, gingo the til och slogho porten vp fšr her Steen, Han kom in, stadhen til vndsetning, annars hade han all vpbrunnet, doch skedde ther stoor skadha, och mong hws brunno i grund, I sŒ motto kom her Steen och rikesens rŒdh i stadhen, Och thetta skedde Sšndaghen effter Calixti, och strax bleeff slottet bestallat, ther drotningen vppe war, Och hadhe hon medh sigh her Ture Jšnson, her Folka Gregerson, her Christiern Benctson, her Olaff JŒpson, [266] och Anders Persson med monga andra, och widh itt tusend folk, som wern kunde gšra.
	TŒ nw konung Hans sŒgh at rikesens rŒdh begynte sŒ eendregteligha wara honom emoot, bšdh han sigh i retta fšr the yppersta och the betzsta i landet woro, at han wille stŒ til retta fšr alt thet tiltaal som the hadhe emoot honom, Men her Steen och the andre aff rŒdhet sadhe, at sŒdana tilbodh war icke vtan een fšrhalning, sŒ lenge han kunde fšrsterckia sigh, The hadhe nogh tilfšrenne fšrnummet, at han icke achtadhe halla Calmare Recess, och annat som han loffuat och sworit hadhe, Therfšre achtadhe the intet hans tilbodh, vtan fšrfšlgde thet the begynnat hadhe, och sadhe sigh thet wilia med swerdzslagh intagha, som the icke fšrmodde fŒ aff honom medh rettgŒng, Och ibland the saker som her Steen och flere aff rikesens rŒdh kastadhe konung Hans fšre, woro tesse the merkeligaste, Fšrst Calmare Recess bleff icke hallen, Danska fogdar vpsattes, til slott och lŠn, monge aff rikesens rŒdh hadhe lidhit skada fšr hans skul them han hadhe loffuad wederlegning med fšrlŠningar, och the fingo doch intet, Her Steene och her Swanta hadhe han mykit loffuat, som intet bleeff hallet, Silff och gull fšrdes vtaff landet, och intet bleeff bestelt om rikesens trŠsel som vthloffuat war, Summa, Frijheter, besegld breff, konungsligh ord och handgrip bleff icke hallet, Tesse och mong annor stycke kastadhe the Suenske konung Hans fšre, Samma ŒŒr som fšrberšrdt Šr, widh Martini, bleff her Steen Sture Œter keest och korat til rikesens fšrstŒndare i Stocholm, och sŒ fšrfšlgdhe han bestalningen fšr Stocholms slott, Och om wŒrena ther effter tŒ han fšrmodde at konung Hans skulle komma, och wille gšra drotningh Christine vndsetning, tenkte han til huru han kunde fŒ slottet snarligha in, Therfšre begynte tŒ hans folk storma til slottet, Fredaghen fšr Helgetorsdagh, och aff samma storm wordo the som pŒ slottet woro sŒ fšrskrŠckte at the begynte strax dagtinga, ty the hadhe icke monga ferdogha som werio gšra kunde, Och Mondaghen fšr Pinsdagha gaffz slottet vp, Anno domini Mdij Och woro the icke šffuer tiyo [267] karla som rett helbregda woro tŒ the aff gingo, Och fšgho meer Šn siwtiyo leffuandes. TŒ gick drotning Christina aff slottet med behŒldna hŒffuor och frijt hennes dagligha gŒrdzfolk, Men alle andre bleffuo fšr fŒngar, och tree daghar effter slottet vpgiffuit war, kom konung Hans med en stoor skips flota fšr Stocholm, til at gšra drotningene vndsetning, Men tŒ han fšrnam at slottet war vpgiffuit, segladhe han til Danmark igen, Och drotningen bleff widh halfft annat ŒŒr i Stocholm, Och sedhan giordhe Danske och Suenske mykin skadha vppŒ hwar annan, Och widh S: Marie Magdalen¾ tijdh ther effter bleeff Elffzborgh affbrendt, som her Eric Erichson inne hadhe, och han bleff sedhan effter fŒ daghar iemmerligha ihŠlslaghen, aff bšnderna, Noghot ther effter widh S: Laurentij tiijdh slogho konung Hanses folk in i Westergštzland, giorde ther skadha, och brende vp …resteen, widh samma tijdh sende the aff Lybeck sex swŒr skep til Stocholm, ladd med allahanda warur, och werior som the Suenske behšffde til then feyde som the fšretaghit hadhe, Men her Knuth Alffson bedreff mykit i Norige emoot konung Hans, Han hadhe �kershws inne, och ther bleff han samma ŒŒr om Bartholomei ihŠlslaghen vti itt skip vtan fšr slottet aff konung Hanses folk, Šn tŒ honom wardt een Christelighen leyde tilsagd, SŒ fšrlop sigh tijdhen, at her Steen fick all slotten in, fšruthan Calmare och Borcholmen, Och Œret ther effter om hšsten, lŠt her Steen drotningena fara heem til Danmark igen, effter thet the Lybeske och PŒwans legat, som och tŒ fšrhanden war, handlat hadhe ther om, Och han fšlgde henne nedh til SmŒland, och i samma reeso bleff han dšdh i Jšnekšping aff fšrgifft, som en part mena, Och thet skedde widh S. Lucie tijdh, Effter Christi byrd Mdiij Œr, Men hans dšdh wart hemligha hallen en tijdh long, och hans lijck bleff fšrdt til Stocholms pŒ slottet,
	Effter Christi byrd Md pŒ thet iiij Œret, bleff her Suante Nielson Sueriges Marsk vthwald, keest och korat til rikesens fšrstŒndare, effter her Steen pŒ S. Agnete dagh, Och pŒ S. Blasij dagh anamadhe han Stocholms slott, PŒ S. Valentini dagh ther [268] effter fšrdes her Steens Stures lijk til Gripzholm, ther bleeff thet erligha begraffuet, Och her Suante fšrfšlgde feydena, med konung Hans, och lŠt bestalla Calmarne, Heming Gadd Electus til Linkšping achtadhe altijdh pŒ then bestalningen, Och war thet en ganska long bestalning, ty konung Hanses folk fich altijdh vndsetning aff Danmark, Och effter thet konung Hans hadhe icke stoor tilfelle at gšra infall her i landet, med mindre han jw fick stoor skadha pŒ sitt folk, therfšre lŠt han tŒ altijdh sina vthliggiare wara til sišs pŒ all farwatn, fšr the Suenska kšpmen, och ther med giorde han the Suenska storre skadha, och sigh sielffuom stšrre gagn, Šn han gšra kunde til land, Och togho hans vthliggiare osŠyeligha mykit godz ifrŒ the Suenska kšpmen.
	Anno domini Mdvi, Stormadhe Heming Gadd til Calmare, om hšsten, och fik stadhen in, och Œret ther effter war her Suantes folk inne i Blekung och brende aff LyckŒŒ, och samma ŒŒr brende konung Hanses folk vp Castelholm, och grepo her Steen Tureson och hans hwsfruge til fŒnga, Anno domini Mdviij widh Jule tijdh, lŠt konung Hans vpbrenna Nyia Lšdese, och strax ther effter samma winter, lŠt her Suante sitt folk fara in i Blekung, och brenna aff WŠŠ, och noghra herregŒrda, SŒ giordes jw skadha pŒ alla sidhor, men ther skedde doch altijdh monga herredaghar, och long tijdh ther effter med swŒra bekostningar, i then acht at thet motte haffua kommet til vpslagh och fridh emellan riken, och fšrskickades offta sendebodh ifrŒ her Suanta och rikesens rŒdh til konung Hans om fridh til begerandes, Men han wille doch ingen fridh gšra, med them, med mindre at the skulle antingen tagha honom eller hans son til konung, eller och giffua honom Œrligha ena summa peninga, aff riket, Och wille the Suenske ingalunde haffua honom, eller hans son igen, Men om then summo peningar som han begŠradhe, woro the icke alla widh itt sinne, Ty somblighe woro widh thet sinnet at man skulle geffua honom sŒdana peningar, Och thet hadhe wel effter som belegligheten tŒ begaff sigh, warit besta rŒdhet, Fšr ty fridhen Šr thet wŠl wŠrd at man kšper honom [269] med peningar, nŠr man thet bekomma kan, Man kostar offta stoora summor pŒ thet som ringare Šr, Och hadhe thett warit bŠttre at man hadhe taghit the peningar som kostas skulle pŒ šrligh och giordt ther fridh med, och sŒ hadhe icke sŒ mong man kommet om halsen, ey hadhe heller sŒ mong skip bliffuit borttaghen i siššn, som tŒ altijdh skedde, Konung Hans fick vnderstundom meera godz pŒ itt skip, Šn all then summan dragha kunde som han begŠradhe, Men theris ršster som inga peningar giffua wille, fingo šffuerhandena.
	Anno domini Mdix skinnadhe konung Hanses folk �boo stadh, och vpbrende honom, och samma ŒŒr komo the Lybbeskes sendebodh til Stocholm, med adherton skep, och giordhe fšrbund med the Suenska, och gŒffuo them sŒdana rŒdh at the inghen fridh gšra skulle med konung Hans, Noghon tijdh ther effter komo Œter the Lybbeske i Calmare sund med theris skip, och dagtingadhe ther med her Suanta, at her Steen Suanteson, Hemming Gadd, och noghre flere aff ridderskapet fšlgde them til Lybeck, och sedhan fšllo the in i Danmark och giorde ther noghon skadha, Och sŒ hadhe tŒ konung Hans bŒdhe the Wendeska stŠdher och the Suenska til fiender, och her �ke Hansson giorde mong infall i Halland och SkŒne och giorde ther skadha, SŒ hadhe tŒ konung Hans wel warit beneghen til fridh, doch kom ther intet ther til, Widh samma tijdh som war, anno domini Mdx, komo Ryssa sendebodh til Stocholm, och giorde fridh med her Suante i sextiyo ŒŒr, Och ee sŒ offta the Ryssar haffua giordt fridh med the Suenska, tŒ haffua the jw altijdh talat pŒ then rŒgŒng som i konung MŒens Smeks tijdh beleffuat war, sŒ at the aldrigh wille fšrtiya sin rett, ey heller lŠta the Suenska komma til oklandradha hŠffd, pŒ then landzenda som the fšrmodha sigh fŒ ighen medh RŒgŒng, Samma ŒŒr bleff her �ke Hansson slaghen i SkŒne, Och samma ŒŒr nogot fšr MŒremesso fingo the Suenske Calmare slott in, som i mong ŒŒr hadhe bestallat warit, Och pŒ S. Katherine affton ther nest effter fick her Suante Borkholmen, Men wintren ther nest effter, lŠt konung Hans sitt folk dragha in i Westergštzland, och the komo til Skara, Her [270] Suante drogh med sitt folk, nedh emoot them, doch gaff han sigh icke til slacting med them, Ther med drogho the Œter til Danmark, igen, och vthrettadhe inthet meera i then reson.
	TŒ nu her Suante hadhe regerat riket i otta ŒŒr, bleeff han dšdh pŒ WestrŒrs, Effter Christi byrd tusende femhundrat och pŒ thet tolffte ŒŒret, daghen effter NyŒret, och bleeff begraffuen i WestrŒrs domkyrkio.
	Men sedhan her Swante dšdh war, bleff stoor tuedregt emellan rikesens rŒdh och flere aff adhelen om hšffuitzmandzdšmet, Erchebiscop Jacop medh flere Biscopar och the Šldsta aff rŒdhet, wille haffua her Eric Trolla til hšffuitzman, Men the vnge aff adhelen wille haffua her Steen Suanteson, Och war rikesens rŒdh fšr samma sak skul offta til hopa, och kom dogh til intet beslut, Och om Erics messona ther nest effter komo the til hopa i Vpsala, och Erchebispen med the gambla aff rŒdhet, hšlt bursprŒk pŒ torghet, och sporde almogan til som ther tilstŠdhes war, hwem the wille haffua til hšffuitzman, Och sadhe Erchebispen som ordet fšrde, at the godhemŠn som til stŠdes woro aff rŒdhet, hadhe samtyckt her Eric Trolla, fšr hšffuitzman, och rikesens fšrstandare, Men ther swaradhe nogre som stodho i bland bšnderna, at the icke wille haffua then Trolla slechtena, ty the Trollar woro aff Danska artenne, Om the som sŒ swaradhe woro bšnder, eller nogre andre i bonda klŠdher, kan man icke weta, Men ingen bŠttre swar fick Erchebispen ther, Šn at the sadhe Ney til her Eric Trolla, PŒ samma tijdh hšlt her Steen och the som med honom hšllo BursprŒk med en stoor hoop och bšnder nedher pŒ konungs engenne, och han fick ther godh swar effter sijn begŠran, pŒ thet han fram satte fšr bšnderna, Doch bleeff ingen ting beslutat i then gŒngen, Men fram emoot S. Marie Magdalene tijdh ther nest effter, kom altt rikesens rŒdh til Stocholm, och alle the som woro widh thet sinnet, at the wille haffua her Eric Trolla til hšffuitzman, the togho GrŒmunkaholm in, och lŠgradhe sigh ther, Men her Steen och Heming Gadd, och flere som med honom hšllo, hadhe lŠgrat sigh i stadhen, och [271] woro the dagligha i handel til hopa, och kunde dogh icke dragha offuer eens, Och om ena natt bleff vplop i stadhen emellan her Steens folk och the med honom hšllo, och Erchebispens folk, och the med honom hšllo, Och huar nŒghre frijborne mŠn icke hadhe kommet ther emellen, och stillat then rumoren, tŒ hadhe ther bliffuit itt stoort mordh aff, Ty theres folk som pŒ holmen woro, stodho redho i theres harnesk med fulle werior, och hadhe steldt theres kerrebšssor alla GrŒmunka broo offuer emoot stadhen, Men her Steens, Heming Gaddz och the andres folk som i stadhen woro, komo lšpandes Œt GrŒmunka grŠnd then ene effter then andra, och woro mest alle drukne, och woro blotte och nakne, och the hade vtan tuiffel fŒŒt stoor skadha om the andre hadhe komit til them, men thet vplopet bleeff tŒ stillat.
	Men effter thet her Steen hadhe mongha som hšllo med honom, besynnerligha hadhe han och fŒt them med sigh som slotten innehadhe, sŒ at han hadhe fŒt slotzloffuonar in i Calmarne, och the andra slotten vth medh siššsidhonne, Stocholms stadh stodh och fast med honom, Therfšre hadhe tŒ rikesens rŒdh inga andra vthwŠghar, vtan at the moste tagha honom, Och daghen effter S. Marie Magdalene dagh, wardt han vthwald och hyllat til Sueriges hšffuitzman, Och rikesens rŒdh fšrde honom strax vppŒ slottet, och han hadhe them ther strax alla til gest, samma daghen, Men som the sŒtto i besta glŠdhen skedde ther pŒ Slottet och itt vplop, Ty at her Erich Abramson kom til tretto med Gšstaff Christerson, och stak honom sŒ illa, at man wente honom intet lijff, ther aff bleeff itt sŒdana sorl, at monge begynte fruchta hwart vth thet wille lenda, Och Bisperna med the andra aff rikesens rŒdh gingo strax aff slottet, icke mykit wel til fridz, Men her Eric som skadhen giordhe, kom til Swartmunka klšster, ther fick han fridh,
	TŒ nu her Steen war komen til hšffuitzmandzdšmet, sendes offta myndigh sendebodh til Danmark, til at handla om fridh, och settia idagh riken emellan, som offta tilfšrenne i her Suantes tijdh och skeedt war, Doch kom thet jw til ingen long och stadigh fridh, [272] Ty konung Hans, och hans son konung Christiern stodho alt ther effter, at the wille komma her til riket igen, Doch stodh thet idagh nŒgor ŒŒr riken emellan,
	Samma ŒŒr her Steen war hšffuitzman worden kom en part aff thet folket som fara om kring ifrŒ thet ena landet til thet andra, them man kallar Tatare, hijt i landet, och til Stocholm, fšrra hadhe the aldrigh her warit.
	Samma ŒŒr widh Egidij om hšsten, wardt predikat i Swartmunkaklšster i Stocholm, at stadhen skulle siunka, Och natten wardt fšrenemd, och mykit folk rymde bort aff stadhen, och lŒgho then natten, somblige pŒ malmanar och somblighe pŒ holmanar, Men then propheten som thet vthropadhe wardt beslaghen med lšgn,
	Men Œret effter her Steen war til regimentet komen, som war Anno domini Mdxiij bleff konung Hans dšdh, Anno domini Mdxiiij foor Erchebiscop Jacop, Biscop Matz i Strengnes til �boo medh noghra flere, och graffuo vp aff jordenne Helge Hemmings been, som biscop hadhe warit i konung Magnus Smeeks tijdh.
	Och samma Œret bleff konung Christiern konung Hanses son, kršnter til Danmarks konung, Och nŒghon tijdh ther effter begynte Erchebiscop Jacop handla med her Steen och nogra andra aff rikesens rŒdh, om Gšstaff trolla, at han motte komma til Erchebiscops dšmet effter honom, Ty han gaff fšre om sin Œlderdom, at han icke lenger fšrmotte stŒ stichtet fšre, loffuadhe han och med hand och mun vth, at samme Gšstaff trolle skulle wara her Steen en troo man, besynnerligha och therfšre, at the woro nŠr skylle tilhopa, Och effter thet wardt sŒ hšgeligha vthloffuat, at han skulle wara sinom hšffuitzman och fŠdernes rike huld och troo, Ther fšre samtyckte her Steen thet Erchebiscop Jacop begŠradhe, screff och sŒ PŒwan til fšr samma Gšstaff Trolla, at han motte fŒ Confirmationem pŒ stichtet, giorde honom och teslikes annor hielp med, ther han skulle vthretta sijn Šrende med i Room, och war han tŒ sielff i Rom, SŒ skickades tŒ twŒ aff Vpsala Capitel, som woro mester Jogan Erici, och mester [273] Henric Sledorm til Rom til Gšstaff Trolla med breff och annan deel som then saken kraffde och kom heem en ordinerat Erchebiscop, Anno domini Mdxv, Och tŒ her Steen fšrnam at han war komin i Stocholms skŠŠr, lŠt han hasteligha nogh beredha fšr honom i Stocholm, och achtadhe vndfŒ honom som then tijdhen tilsadhe, Men Erchebiscop Gšstaff wille intet komma til Stocholm til her Steen, vtan lŠt settia sigh aff skepet til Biscopstuna, och foor sŒ šffuer land til Vpsala, och lŠt ther strax bemerkia huru han war til sinnes med her Steen, Ty han screff honom strax til, at han wille gšra them ondt som hadhe warit hans fšrfader Erchebiscop Jacop och hans wener flere vnder šghonen, Men her Steen suaradhe ther til, at om noghre sŒdana funnes, skulle the stŒ them ther om til retta, Aff sŒdana hans scriffuelse kunde wel merkias, huru han til sinnes war, han wille och icke bekenna sigh haffua nŒghot aff her Steen, PŒwan allena wille han kenna fšr sin herra, Woro och monge som hadhe then mening, at konung Christiern skulle haffua lŠtit handla med honom i Lybeck tŒ han kom ifrŒ Rom, och fšrwent honom ifrŒ her Steen. Men thet war wel stšrsta orsaken hwi han icke war wel til fridz med her Steen, at han hadhe trengt hans fadher her Eric Trolla ifrŒ regementet, ty meste parten aff alle the Šldste aff rikesens rŒdh, hadhe korat her Eric Trolla til hšffuitzman šffuer riket, och thet giorde her Steen om intet, ther haffuer wel stšrste owilien kommet aff.
	Effter nu at Erchebiscop Gšstaff icke wille komma til her Steen som achtat war, Ey sadhe han honom heller sŒdana huldskap och mandskap til, som aff Erchebiscop Jacob vthloffuat war, Togh her Steen thet och illa widh sigh, och begynte sŒ fŒ then mistanka at han skulle haffua noghot ondt i sinnet emoot honom och riket, Och om Distingen ther nest effter, kom her Steen sielff til Vpsala, och war medh Erchebiscop Gšstaff til tals i Sacristien i mong godh mans nŠrwaru, men han fick fšgho behageligh swar aff honom, Vtan han kastadhe ther her Steen nŒghor stycke fšre, som her Steen sadhe honom aldrigh skola kunna bewijsa, therfšre wexte ouilien [274] och mistanken jw meer och meer, Begynte och Erchebiscop Gšstaff haffua nŒghon handel med nŒgra aff adhelen och sina wener, effter som itt almenneligitt rychte vthgick, huru the skulle offta komma til hopa pŒ StŠket, ther her Steen wel merkia kunde, at thet icke altt war pŒ hans besta, Therfšre om sommaren Anno domini Mdxvi stemde han tilhopa itt herremšte i Telie til at handla ther om rikesens Šrende och huru fšretaghas skulle med thet almenneligha herremštet, som Kindermesso tijdh ther nest effter handlas skulle i Halmstadha, emellan all try riken, Til samma herremšte som i Telie hallet wardt, bleff Erchebiscop Gšstaff flere gŒnger kallet, at han skulle komma ther til medh, gšra sin rŒdz eedh, och seya her Steen huldskap och mandskap til, som honom borde, och deela sedhan sijn rŒdh med the andra, Men han och noghra andra wille intet besškia samma mštet, SŒ at clarligha merkias kunde, at han hadhe nŒghot i sinnet thet som skadelighit war, Therfšre wille han och aldrigh seya her Steen hulskap eller manskap til, vtan begynte at befesta sigh pŒ StŠket, Her Steen Christiernson som Nykšping inne hadhe sades och wara i rŒdh med Erchebispen, ty wille han icke heller komma til mštet i Telie, Men tŒ her Steen och rikesens rŒdh som ther til stŠdis woro, hadhe vthrettat hwadh the gišra kunde, foor hwar heem til sitt, Men her Steen gaff sigh medh sitt folk hemligha til Nykšping, och kom ther sŒ offšrwarandes och begynte storma til slottet, fick thet in, och her Steen Christiernson fšrdes fšr en fŒnge til Stocholm och bleff dšdh i fengelsen, och thetta skedde widh Dyra Warfru tijdh, och tŒ war munkamoot i Nykšping,
	TŒ nu her Steen Christiernson fŒngen war, bekende han at Erchebiscop Gšstaff hadhe medh nŒghra flere nŒghon hemligh stempling fšr hender pŒ konung Christierns weghna, Therfšre kom och tŒ her Pedher Tursson, som tŒ hadhe StŠkaholm inne, i mistanka, ty togh her Steen slottet aff honom och antwardadhe thet Johan arendson, Och tŒ her Steen hadhe sŒ fŒt Nykšping in, foor han til WestrŒrs til MŒremesson och beklagadhe thet hšgeligha fšr then menighe man, at Erchebiscop Gšstaff med nŒgra andra [275] hadhe i sinnet at han wille dragha konung Christiern her in i riket, sŒ mŒng man til skadha och fšrderff, gaff han och thet fšre medh, at her Steen Christiernson som hade warit i rŒdh medh Erchebispen, hadhe thet i mongh godh mandz nŠrwaru vppenbarligha bekent, TŒ nu erchebiscop Gšstaff <sŒ> vthropat war fšr then menighe man i WestrŒrs, begynte han lŠta gŒŒ sin breff til en och annan, teslikes och til rŒdhet i Stocholm, giordhe sin vrsegt, och sadhe at honom war orett sŒdana pŒfšrdt, och begŠradhe han med sin scriffuelse at Borgemestare och rŒdh i Stocholm skulle wara godhe mŠklare emellan her Steen och honom, Thet samme begŠradhe och Erchebiscop Jacop aff them i sin scriffuelse, Och her Steen screff sedhan Capitlet i Vpsala til, at the skulle rŒdha theres Biscop ifrŒ the anslagh som obestŒnd kunde aff komma, SŒ scriffuo och Bisperna aff Skara, StrengnŠs och WestrŒrs och �boo Erchebiscop Gšstaff til och rŒddhe honom aluarligha ther til at han skulle fšrena sigh medh her Steen, och icke tagha nŒghot obestŒnd fšre, ther bŒdhe han sielff och hela riket motte komma pŒ skadha och fšrderff vtšffuer, SŒ war och teslikes breff kommet widh samma tijdh ifrŒ Rom til honom, i huilke PŒwe Leo rŒdde honom til, at sškia och stŒ effter thet som fridhen tilhšrde, Noghon tijdh tilfšrenne hadhe Biscop Hans i Linkšping warit til taals med her Steen pŒ StŠkeborgh och honom rŒdt och fšrmanat hšgeligha, screff honom och sedhan ther om til, at han icke skulle begynna gšra nŒgon Œwerkan pŒ Erchebispen, vtan at godhemŠn skulle leggia sigh ther emellan, och fšrlijka them bŒdha, Och borde them wel fšrlika sigh (sadhe han) effter thet the woro sŒ nŠr skylle, Ty her Steens modher, och her Eric Trolla woro fšdd aff tu samsyskon, och her Steen gaff honom thet fšr swar, at han til ingen tingh war sŒ benŠgin som til fridh och wenskap, hwar han thet niuta motte, Thet samma sadhe Erchebispen och, och begeradhe han at godhe mŠn skulle stella all ting til godho emellan her Steen och honom, Doch kom thet intet ther til, Ty ther war en plŒgha fšr handenne, sŒ wel offuer then ena som offuer then andra, Therfšre moste och tilfellen ther til haffua sin [276] gŒng, Erchebiscop Gšstaff war en stijff och eensinnat man, och han wille ingens mandz rŒdh lydha, vtan wille alt gšra effter sitt eghit sinne, och thet war bŒdhe hans och menigha rikesens fšrderff,
	Effter thet nu owilien begynte wexa jw stšrre och stšrre, och Erchebispen begynte wel bemanna sigh, Och befesta StŠket, och rychtet gick offuer hela landet, at han med sitt anhang wille dragha konung Christiern her in i riket, SŒ lŠt her Steen fŒnga her Eric Trolla Erchebispens fadher, och hšlt honom i fengelse pŒ Stocholms slott, och nŒghot ther effter om hšsten, lŠt han bestalla StŠket, Anno domini Mdxvi, och bleff offta handlat med Erchebispen i samma bestalning, at han skulle geffua sigh til fšrlijkning, Men han wille intet, vtan styrkte sina tienare och the som medh honom woro bestalladhe alt ther medh, at the skulle fŒ vndsetning ifrŒ konung Christiern,
	Samma hšst Erchebispen bleff bestallat, lŠt konung Christiern tagha* vp itt skip fšr her Steen, pŒ redden fšr Lybbek, Skepparen ther vppŒ heet Jšns matzson, han gaff sigh strax til konung Christiern och bleeff aff honom sedhan mykit brukat, Och thetta skedde i een feligh dagh riken emellan, ty fridhen war beslutat emellan tesse try riken in til PŒscha nest kommandes, Och om Kindermesso ther fšrinnan skulle haffua stŒdt itt herremšte i Halmstadha, ther tilhopa komma skulle fulmechtighe aff all try riken, Men thet bleeff nu sŒ brutit och fšrspildt,
	Sommaren ther effter som war Anno domini Mdxvij begynte Erchebispen begŠra komma til orda med her Steen, han giorde strax redho och togh nŒghra aff rikesens rŒdh med sigh och for i lŠgret fšr StŠket, och bšdh Šn tŒ wenskap til, Ty han fruchtadhe thet som och sedhan skedde, at konung Christiern skulle lŠta gšra her nŒghot infall i landet, och gšra Erchebispenom vndtsetning, Men her Steen hšlt ther lenge vtan fšr slottet, och war begŠrendes at Erchebispen skulle komma vth til honom, tŒ wille han intet komma, ty han hade tŒ fŒtt budskap ther vtaff at konung Christierns folk war fšr handenne, som han wente effter, Och thetta skedde widh Midhsommars [277] tijdh, NŒghot fšr Laurentij kom her Joachim Trolle, Seuerin Norby och Karl Knutson och hadhe widh fyratusend gott krijgsfolk med sigh til skips, tŒ her Steen thet fšrnam, sende han Šn tŒ nŒgra aff rikesens rŒdh til Erchebispen, och lŠt fšrmana honom, at han skulle bliffua en Suensk man, stŒ medh sitt fŠdernes land, och scriffua sin faderbrodher her Joachim Trolla til, at han intet skulle tršsta pŒ honom, Ty han achtadhe bliffua wedh sitt fŠdernes land, och ther medh stella aff thet blodz vthgiutandet som tŒ tilstundadhe, Men Erchebispen wille til ingen dagtingan, vtan hade tŒ fŒt sŒ mykit stšrre modh, och han wente fšrlosning, SŒ komo tŒ konung Christierns skip och folk in moot Stocholm, ther giorde the landgŒng i then acht, at the hade achtat sigh til StŠket, til at fšrlossa Erchebispen, Ther kom tŒ her Steen emoot them hardt vtan fšr Stocholm widh WŠdla, bleff them offuermechtigh och dreff them til skips igen, och bleff ther mykit aff konungens folk bŒdhe slagitt och fŒngat, mykit kom och i siššn, och drunknadhe, Och the Danske moste sŒ dragha til baka igen, och kunde inthet vthretta ther the woro sende effter, dogh giorde the stoor skadha i SkŠriegŒrdanar, besynnerligha i Tiuffst, The brandskattadhe Sšderkšping, brende vp Westerwijk, brende vp StŠkaholm, ther bran Johan andersons hustru vp, medh twŒ hennes dšttrar, och mykin annan skadha giorde the vth medh sišsidhonne.
	TŒ nu her Steen hadhe sŒ wnnet segher offuer sina fiendher fšr Stocholm, lŠt han nŒgra aff fŒnganar komma til StŠket, at the skulle sŠya Erchebiscop Gšstaff tidhende, huru them war gŒnget, som honom til vndsetning sende woro, TŒ Erchebispen sŒgh fŒnganar och hšrde theres taal, fšrfšl honom hans hopp och modh, och begynte falla til šdmiucht, och sadhe sigh wilia giffua slottet vp, och fara til sina domkyrkio och bliffua ther widh, TŒ wart honom swarat, at han skulle thet haffua fšrra giordt, sŒ hadhe monge leffuat som fšr hans skuld dšdhe woro, Och effter thet han war sŒ monge mans dšdh wallande, och war en mandrŒpare worden, tiente honom icke wara nŒghon Biscop, Ther swaradhe han tŒ vppenbarligha fšr alla them [278] som til stŠdes woro, at alt thet han hade i then motto giordt, thet hadhe han giordt medh PŒwans fšrloff, ty han hadhe giffuit honom macht (sadhe han) at fšra bŒdhe werldzligit och andeligitt swerd, Ther fšre lŠt han sigh sŒ tyckia, at han icke borde reknas fšr mandrŒpare, Šn tŒ at monge hadhe bŒdhe i then bestalninghen och annor stedz fšr hans skul kommit om halsen, PŒwans dispensering skulle fšrswara honom ther fšre, Men sŒdana hans swar wordo intet achtat, som the ey heller achtas borde, vtan her Steen fšrscreff itt almenneligitt herremšte i Stocholm, ther kom tŒ rikesens rŒdh med adhelen och nŒghra fulmyndigha aff alla stŠdher och menigha landet, til at offuerwŠgha hwad med Erchebispen och StŠket gšras skulle, SŒ gaff och her Steen Erchebispenom leyde, at han sielff komma motte til samma mšte, och see til huru han kunde fšrswara sina saak, och sedhan Œter komma i sitt behŒld igen, Och i samma mšte wardt sŒ almenneligha samtykt, beslutat, och bebreffuat at StŠket skulle nedherbrytas, effter thet hadhe sŒ offta warit rikena skadelighit, bŒdhe i Erchebiscop Jšnses tijdh, Erchebiscop Jacops tijdh och nu teslikes i Erchebiscop Gšstaffs tijdh, Wardt och sŒ almenneligha samtycht, at Erchebiscop Gšstaff aldrigh skulle effter then dagh komma til domkyrkiona igen fšr Erchebiscop, och alle som til stŠdes woro, giorde med vpreckta hender sijn eedh ther vppŒ at the aldrig wille halla honom fšr theres Erchebiscop, Och alle bŒdhe andelighe och werldzlighe som i thet mštet fšrsambladhe woro, bebundo och besworo sigh sŒ tilsamman, at om nŒghot effter taal kome, medh bann, Interdict eller huadh som helst thet wara kunde, fšr thet som hŠr beslutat war om StŠket och Erchebiscop Gšstaff, tŒ skulle thet gella them alla lika til at fšrswara, lidha och vmgella, Och ther gŒffuo the her Steen sitt breff vppŒ, med rikesens Cleme, och theres hengiande insigel, Men i samma besegling brukadhe Biscop Hans i Linkšping itt listigt Romare stycke, Ty han screff een liten scrifft sŒ lydhandes, Til thenna besegling Šr jach nšdd och twingat, Samma scrifft ladhe han i waxkupona vnder insiglet, sŒ at thet inthet merkias kunde, Och thetta breffuet wardt [279] vthgiffuit pŒ Sancti Clementis dagh Anno domini Mdxvij, Sedhan sendes Œter Erchebiscop Gšstaff til StŠket i sitt behŒld igen, och bestalninghen fulfšlgdes, Men thet waradhe dogh sedhan icke lenge, ty folket som Erchebispen hadhe medh sigh pŒ slottet, wille icke lenger stŒ fasta medh honom, Ty moste han giffua slottet vp, och gŒ aff fšgho bettre Šn en fŒngen man, SŒ bleeff tŒ StŠket som beslutat war nederbruttit, SŒ widersakadhe och Erchebispen Vpsala sticht, och resigneradhe thet PŒwanom Leoni frijt vp igen, Och han kom sŒ til WestrŒrs, och war ther pŒ nŒghon tijdh i klšstret, Sedhan kom han til Eekholmen, Och tŒ thetta altt skedde, war PŒwans legat Johannes angelus Arcimboldus med Romare afflat her i riket,
	Sommaren ther effter som war anno domini Mdxviij nŒghot effter Pingesdagha kom konung Christiern sielff med en stoor hoop skip och folk, in fšr Stocholm, och belegradhe sigh pŒ sšdramalm, och kunde doch intet skaffa, annat Šn at han lŠt beskiuta thet yttersta tornet fšr sšdhra port, och stormadhe ther nŒghot til, Doch kunde han ther medh intet vthretta vtan fick ther dšdt folk och sŒrt, SŒ kom thet och ther til, at han lŠt sitt folk komma til Brennekyrkio, ther kom han til slagting med her Steen, och bleeff ther affslaghin, miste en stoor hopp medh folk, och gaff sigh sŒ Œter in pŒ malmen i sitt legre igen, och ther bleeff han tŒ nŒghon tijdh, Men effter thet han sagh sigh platt inthet vthretta kunna, och sommaren fšrleedh, bršt han sitt legre vp igen, gaff sigh til skeps, och achtadhe segla Œt Danmark igen, Men tŒ han medh sitt folk gaff sigh Œt skepen, slogh her Steen aff stadhen effter honom och jagadhe mykit aff hans folk i siššn, mykit bleff och slagitt, och nŒghot meer Šn tryhundrat bleff fŒngitt och the fšrdes in i stadhen, Och konungen lŠt sedhan ransuna them igen, Och tŒ han kom medh sin skep vth i skŠren, war wŠdret honom sŒ hŒrdt vnder šghonen, at han ingenstedz komma kunde, SŒ lŠt han en deel aff sitt folk dragha offuer land hasteligha til Vpsala, Thet skinnadhe the och drogho strax tŠdhan igen, Men effter thet wŠdhret stodh longsamligha konung Christiern emoot, begynte honom fattas fetalia, [280] sŒ at hans folk ledh stoor nšdh aff hunger, och fšr hunger skul gaff sigh en stoor hopp aff hans knecter til her Steen, TŒ nu konung Christiern sŒgh, at bŒdhe Gudh och menniskior woro honom sŒ emoot, at han ingenstŠdz kunde haffua framgŒng medh sin anslagh, SŒ begynte han slŒ pŒ en annan streng, och gaff thet sŒ fšre, at han wille handla wenligha med her Steen, och gšra en ewigh fridh riken emellan, Och her Steen trodde honom wel, hadhe och gerna hafft fridh, Therfšre begynte han handla wenligha med konungen, och lŠt honom i hans stoora nšdh och hunger, fŒ oxar och annat han behšffde, ellies hadhe hans folk most dšš aff hunger, Konung Christiern stodh och hŒrd thet effter, at han motte haffua fŒtt her Steen til taals medh sigh, och hadhe i sŒ motto achtat lŠta drŠpa honom, eller och fŒnga honom, Her Steen war och eendeles sŒ til sinnes, at han wille haffua farit vht til honom, hwar Borgemestare och rŒdh i Stocholm icke hadhe sŒ hŒrdt stŒdt ther emoot, Ty the sadhe thet alffuarligha til, at om han fore vth, wille the strax haffua en annan herra, effter thet the wel wiste at han aldrigh sedhan skulle komma i sŒdana motto tilbaka igen, som han vthfoor, Ther aff besinnadhe han sigh, och foor icke sielff vth, men i en feligh dagh och tilsagdha troo och loffuan, sende han sex aff sina godha mŠn vth til honom, som woro tesse effterscriffne, Gšstaff Ericson, Laurentz Siggeson, Jšrian Siggeson, Olaff Ryning, Benct Nielson och Heming Gadd Electus, Them togh konung Christiern alla medh sigh, fick sŒ bšr och segladhe Œt Danmark, och lŠt sŒ pŒskina huad han achtadhe her Steen, om han hade fŒtt honom til sigh, Och Šn tŒ at konung Christiern loffuadhe vth at han wille gšra en euigh frijdh riken emellan, och her Steen satte ther troo til som fšrberšrdt Šr, och lŠt honom fŒ fetalia och huadh han behšffde, SŒ hšlt han thet dogh icke bŠtter Šn som nu sagt Šr, och ofridh bleeff stŒndandes riken emellan, sŒ sedhan som fšrr, och fšrargadhe hwar vppŒ annan,
	Om sommaren ther effter, som war anno domini Mdxix, wardt i Danmark hallen en Romersk rettgŒng emoot her Steen, och them som med honom hšllo, och thet gick sŒ til, PŒwe Leo hadhe budhit [281] her Steen widh bann at han skulle tilstŠdia Erchebiscop Gšstaff komma til sina domkyrkio igen, vpbyggia StŠket som nedherbrutit war, och vpretta honom hans skadha, Men effter thet her Steen thet icke gšra wille, Therfšre fšrskickade PŒwen Erchebiscop Birger i Lund, och Lage Vrne Biscop i RoskŠld til domare, at the skulle effter Romersk rettgŒng dšma ther om, och effter samma doom settia her Steen och them som med honom hšllo emoot Erchebiscop Gšstaff i bann och offuer bann, och heela riket i Interdict eller fšrbodh, sŒ at ingen kyrkio tienst vppehallas skulle offuer heela Suerige, Samma doom fulfšlgdes, och her Steen wardt anklagat, at han hadhe brutit nedh StŠket, twingat Erchebiscop Gšstaff til at vpseya sina kyrkio, och fŒngat her Eric Trolla, Ther bleeff tŒ han, och alle the med honom hšllo vthropadhe fšr bansmŠn, och riket sattes i Interdict, Men the Suenske achtadhe sŒdana ban och Interdict intet.
	Hšsten ther effter nŒghot fšr Michels messo, hadhe konung Christien nŒghor skep liggiandes pŒ reedden vtan fšr Reuele, Ther komo tŒ her Steens skip til med, och kommo til slagting medh konungens skip innan fšr Narišn, och ther fingo the tu skip ifrŒ konungen, The andra vndkommo, NŒghot ther effter giorde konung Christiern en hoop skip redho, welbemannat, the lupo Œt …land och togho thet in, fingo och strax Borcholmen in, och bemannadhe thet slottet, drogho sedhan fšr Calmarne, belŠgradhe sigh ther, och skutto muren til storm, stormadhe och sŒ nŒghra gŒnger, och kunde doch intet skaffa, vtan fingo dšdha mŠn och sŒra, Therfšre drogho the aff igen vth i sundet, til en holma, SŒ hadhe och konung Christiern siw hundrat resigh tygh, som skulle komma folket til vndsetning, som fšr Calmare lŒgh, Men fšr Šn the fram kommo, war fotfolkit affdraghit, kom sŒ her Steens folk med SmŒlenninganar, til slagh medh samma resigh tygh, och ladhe them nidh, sŒ at ganska fŒ vndkommo, och her �ke Bragde bleeff fŒngat, Sedhan wille her Steen haffua taghit …land in igen, men the Danske woro honom fšrmechtighe ther vppŒ landet, sŒ at han sitt vpsŒt icke fulborda kunde.
	[282] Effter thet nw her Steen och hans wener woro fšr Erchebiscop Gšstaff skul banlyste, och riket satt i Interdict, och thet achtades inthet, lŠt konung Christiern gŒ vth fšr rychte, at PŒwan hadhe begŠrat aff honom, at han skulle straffa the Suenska, Therfšre at the icke wille lydha PŒwans bann och fšrbodh, Ther fšre sende han itt weldigt taal gott krijgsfolk til hest, och til foot in Œt Suerige, Ther Otte Krumpen war hšffuitzman fšre, widh tiugunde dags tijdh, Anno domini Mdxx. TŒ her Steen thet fšrnam, giorde han redho med allo macht, och drogh vth emoot konung Christierns folk, Och mšttes bŒdhe hŠranar widh Boghasund, pŒ S: Henrici dagh, Ther bleff tŒ her Steen som war medh the fremsta i spetzen skuttin i benet, och hans heele hŠŠr wardt ther offuer fšrskreckt och fšrskingrat, Ther fšre hadhe tŒ the Danske framgŒng, och drogho sŒ vp Œt Tiuedhen, Men the Suenske hadhe ther hugget en Brotta fšr them, PŒ Kindermesso affton stormadhe konung Christierns folk til brottan, och fingo ther stoor skadha, Doch pŒ thet sijdsta wordo the leedsagadhe kring om brottan, och wordo sŒ them Suenskom šffuermechtige och slogho them ifrŒ brottan, Sedhan drogho the Danske vthan alt mootstond, Œt Vpland, slogho pŒ alla kyrkiodšrar bans breff vp, brende, ršffuadhe, mšrde, och sommestŠdz togho the brandskatt i weghen, Och komo innan korth tijdh til WestrŒrs, PŒ Kindermesso dagh war her Steen stadder i Strengnes och achtadhe sigh Œt Stocholm, Ther fick han tŒ weta at konung Christierns folk war kommet šffuer Tiuedhen, och komo draghandes Œt Vpland, Therfšre fruchtadhe han at Erchebiscop Gštstaff, som tŒ war pŒ Eckholmen, skulle geffua sig til the Danska, ther mykit ondt motte aff komma, Therfšre fšrskickadhe han Biscop Mattz och Moens green medh nŒgra flere til Erchebispen, at the skulle fšrlika saken emellan honom och Erchebispen, NŠr biscop Mattz och the andre som med honom woro, komo til Erchebispen, och gŒffuo theris werff fšre, och huad farligheet riket tŒ stodh vthi, LŠt Erchebispen sigh ey annars bemerkia, Šn at han nu war beneghen til wilia och wenskap med her Steen, och at han wille ingalunda falla til rikesens fiender, [283] Och i bland annat taal sadhe han, Gudh fšrlŒte them som then owilian giordt haffua, emellan min frenda her Steen och migh, wij wore inthet sŒ fierran skylle, at wij skulle sŒdana skiffta oss emellan som skeedt Šr, Och bleff tŒ sŒ handlat, at owilien skulle tŒ nedherlagd warda, och han skulle seya her Steen huldskap och mandskap til, Och thetta skedde pŒ S: Blasij dagh, Samma dagh tŒ her Steen war ifrŒ Strengnes draghen, bleff han dšdh, pŒ weghen fšr Šn han kom til Stocholm, Therfšre bleff thet om inthet som emellan honom och Erchebispen beslutas skulle, TŒ nu her Steen dšdh war, och fiendenar komo vpdragandes, komo the Suenske herrar i Vpland offta tilhopa, stundom pŒ Tšnnelsš, stundom pŒ Engsiš och annorstŠdz och rŒdzslogho huru the skulle gšra fienderna mottstond, men thet wille jw intet lyckas fšr them, effter thet the inghen hšffuitzman hadhe, Bšnderna woro wel offta fšrsambladhe, Men adhelen drogh icke šffuer eens, Somblighe sadhe sigh icke wilia strijdha fšr Šn the wiste sigh en hšffuitzman igen, Somblighe sadhe sigh wilia strijdha fšr her Steens barn, Och en part sadhe korth ney til, Frw Christina her Steens effterleffuerska, med Stocholms stadh, och them hon medh sigh hadhe, screff them offta til at the skulle fšreena sigh, och gšra fienderna mootstŒnd, doch achtadhes sŒdana scriffuelse intet, Ingen wille heller tagha sigh hšffuitzmandzdšmet vppŒ, PŒ thet sijdsta wordo the sŒ šffuer eens, at the skulle mšta fienderna widh Strengnes i Illersund, Och ther war fšrsamblat ganska mykit folk til mong tusend, bŒdhe hoff folk bergsmen, och bšnder, Och tŒ woro fienderna i WestrŒrs, Och nŠr the fingo weta at sŒdana folk war fšrsamblat i Strengnes, drogho the titt, Och war thet altijd theres ordsprŒk, at the wille slŒs med bšnder, ehuru monge the woro, om Šn bšnder regnadhe aff himmelen.
	TŒ nu fienderna komo draghandes, begynte somblige aff Adhelen gšra Anskrij, at the wille weta fšr hwem the skulle stridha, Och inghen wille tagha sigh hšffuitzmandzdšmet vppŒ, och regera folket, Therfšre bleeff tŒ hela hŠŠren fšrskingrat, sŒ at ingen wille bidha fienderna, Och thetta skedde pŒ MŒndaghen i Fastelaghen, Och [284] samma dagh om afftonen komo fienderna til Strengnes, och meste parten aff adhelen som widh Illersund hadhe fšrsambladhe warit, komo samma affton til Biscop Matz til Tšnelsš, Ther wardt sŒ beslutat at man skulle dagtinga med fienderna, och strax om morgonen screff Biscopen Otte Krumpe til, och begŠradhe leyde, fick och strax then, och gaff sigh sŒ strax med nŒgra aff sitt Capittel til Strengnes, Och togh tŒ Biscop Mattz idagh med fienderna ifrŒ Tijsdaghen i Fastelaghen in til Fredaghen effter Huitesšndagh, thet war i Elloffua daghar, Therfšrinnan skulle the Suenske herramŠn koma til hopa, och bliffua offuer eens, huadh the heller wille slŒs med fienderna, eller gŒ them til handa pŒ konung Christierns wegna, I medhel tijdh skulle fienderna huarken brenna eller mšrda, Men rooff kunde ingen fšrtagha them, SŒ gingo strax tŒ bodh och breff vth, at all adhelen skulle innan fšrsagdan tijdh, koma til Vpsala, huilket och sŒ skedde, Erchebiscop Gšstaff gaff sigh och titt, NŠr nu alle som til Vpsala komma kunde eller komma wille, ther kompne woro, kom och Otte Krumpen och Karl Knutson, och nŒghre andre konung Christierns Capitenere, med nŒgra feniker knecter ther til med, TŒ wordo the Suenske som ther tilstŠdes woro eendregteligha sŒ šffuer eens, at the wille gŒ konung Christiern til handa, och begynte sedhan dagtinga med Otte Krumpen och the andra pŒ heela rikesens rŒdz wegna, Hadhe och bodh til Frw Chirstine och flere aff Adhelen som i Stocholm woro, at the skulle besškia samma mšte, Men the wille intet ther til, Therfšre handladhe tŒ the som til stŠdes woro i Vpsala med Otte Krumpen och the andra som med honom woro, the ther bewiste med konung Christierns breff sigh haffua fulla macht til at seya alla wilia och wenskap til, som sigh til wenlig dagtingan giffua wille, och gŒ konung Christiern til handa. Och all owilie som bŒdhe i konung Hanses tijdh och sedhan vpkommen war, skulle til euigh tijdh wara en afftalat saak, och ther gŒffuos mong breff vppŒ, SŒ wardt och vthloffuat, at huar och en skulle fŒ bliffua widh Sueriges lagh, frijheter, och godha gambla sidhwenior, och at hwar och en aff frelset som fšrlŠningh hade aff [285] Crononne, skulle then behalla, Och fšr samma lšffte skull gŒffuo the Suenske herrar monga fšrlŠningar vth sigh emellan, Och monge fingo fšrlŠning som sŒdana aldrig tilfšrenne hafft hadhe, menandes effter som vthloffuat wardt, at konung Christiern skulle alt sŒdana gilla, Och sendes konungens dagtinges breff och fšrlijknings til alla landzendar, ther han stadhfeste all then dagtingan som hans Capitenere i Vpsala giordt hade, och alle the som hŠr i riket nŒghot nampnkunnoghe woro, icke alenast aff Adhelen, vthan jemuel och bšnder, sŒsom konung Eric i NŠrdauij, och andre sŒdana, fingo besynnerlig wenskaps och fridzbreff vp ifrŒ Danmark, SŒ at nepeligha noghon tijdh tilfšrenne som tŒ skedde, hadhe sŒ mong breff pŒ en tijdh aff nŒghon konung vthgŒngitt, och meera giorde breff Šn swerdh, Effter thet nw at frw Chirstin och the som med henne woro icke wille besškia mštet i Vpsala, wordho tŒ bŒdhe Suenske och Danske sŒ šffuer eens, at the wille dragha nŠrmeer in moot Stocholm, fšrmodhandes at the skulle Šn tŒ komma til orda med Frw Chirstine och them som med henne hšllo i Stocholm, Och sŒ komo the widh Trytusend stark til SpŒnga, Ther sende tŒ Erchebiscop Gšstaff Mester Henric Sledorm, och biscop Mattz sende sin Cantzeler Mester Olaff Petri medt leyde breff och munligh befalning, til Frw Chirstine och hennes medhŒld, begŠrandes them til orda, NŠr sendebodhen komo pŒ Norremalm, war yttersta broon vpkastat sŒ at the icke kunde komma in i stadhen, Men en aff RŒdhmennenar ther i stadhen, kom och taladhe medh them, och sadhe sigh wilia gŒ til Frw Chirstine, och weta them swar, om the skulle komma in eller icke, Medhan the sŒ nu stodho widh brooendan, och wente effter swar, begynte Moens green som tŒ war pŒ Helgeandzholman skiuta Œth them med skerptinor, och hakabyssor, sŒ at the nšdhgadhes ofšrtšffuat dragha sin wŠgh igen, Annor swar fingo the intet, och komo ther med til SpŒnga igen,
	ThŒ nw the Suenske herranar, teslikes och the Danske sŒgho at thet war fšrgŠffues at biudha nŒghon dagtingan til, med them som i Stocholm woro, drogho the tilbaka igen, Och the Suenske [286] drogho sedhan hwar heem til sitt, Men effter thet at the Danske hadhe fšrnummet, at the som i Stocholm woro wente sigh vndsetning ifrŒ StŠderna, och at Staffan Sassse lŒgh vtan fšr Elffznabben med nŒghor skip, SŒ drogho the tijt, menandes sigh skola kunna fŒ samma skip, Men the som i skepen woro, hadhe kortat skepen sŒ lŒngt vth, och hadhe isat kring om sigh, sŒ at the Danske intet skaffa kunde, Ther medh drogho the til baka igen, I medhel tijdh, medhan thetta sŒ handlades, kom jwnkar Simon med femton hundrat knechter (effter som rychtet gick) vpdragandes ifrŒ Danmark genom SmŒland och …stergštzland, och fšrsterckte ther med konung Christierns hŠŠr, Och effter thet at hŠŠren war nu sŒ stoor, at alt folket icke kunde fšr Fetalie skull wel bliffua tilhopa, war och tŒ Œret sŒ framlidhit at Isana wordo klene, icke war heller tilfelle at beleggia Stocholm, fšr Šn the fingo vndsetning aff konung Christiern, Therfšre skickadhe the ifrŒ sigh widh Trytusend til WestrŒŒrs, och her Claes Bille och Michel bleek fšrskickades med nŒghot resightygh til Strengnes, at Biscop Mattz icke nŒghot offuerfall ske skulle, aff them som i Stocholm woro, Ty at Šn thŒ mestaparten aff ridderskapet och menigha adhelen med Bisperna šffuer heela rijket, hade handgŒngitt konung Christiern, och fŒt konungens stadhfestelse breff pŒ Vpsala dagtingan, SŒ woro doch monge frelsis mŠn vthe i landet, ibland huilka war Erich Pedherson, Olaff Walram, Mattz Laurentzson och nŒghre flere som hšllo medh Frw Chirstine och them som i Stocholm woro, och wille icke giffua sigh til nŒghon dagtingan med konung Christiern, The samme ladhe sigh offta win om at gšra konung Christierns folk affbrek, fšrst gišrdes een vpreesning widh WestrŒrs, ther the achtadhe slŒ til then hoop som ther lŒgh, Men nŠr knekterner thet fšrnummo, woro the strax pŒ wŠghen Œt Vpsala, til theres weldigha hoop, Men nŠr the komo til Balundz ŒŒsz, komo ther bšnderna ofšrwarandes pŒ them, och giorde them stoor skadha, och ther bleff en aff the WeuerstŠder slaghen, PŒ bšndernars sijdho bleff Erich Pederson med nŒghra andra slagen, Doch fick ther konungens folk mykit stšrre skada Šn [287] bšnderna, Ther effter skedde en vpreesning emoot hela hopen som i Vpsala lŒgh, I samma vpreesning woro bŒdhe bšnder och bergsmŠn, war och en hoop folk aff Stocholm ther medt tilkommet, Ther Lambrect Matzson och nogre flere med woro, TŒ the nu sŒ til een welligh hŠŠr fšrsambladhe woro, fšllo the mandligha til konung Christierns folk, som tŒ stodh i sin orden vtan fšr stadhen, Och thetta skedde pŒ Longefredagh, Och war wederleken pŒ samma tijdh konungens folk mykit til hinder, Ty thet snšgadhe och slaggadhe, sŒ at the icke kunde bruka sijn skott, icke kunde heller resigh tyghet mykit bruka sigh, ty snišn klimpadhes sŒ vnder fštterna pŒ hesterna, at bŒdhe hest och karl, lŒgho strax widh markena, Men samma wederleek tiente the Suenska wel, Och hwar the hadhe tŒ hafft en godhan fšrare och regerare, tŒ hadhe the wisseligha (effter som tŒ anseendet war) lagdt sina fiender nedh, Och tŒ fšrnummo the Danske wel, aff then skadha som the tŒŒ fingo, thet the och sedhan offta sielffue bekende, at the tilfšrenne dŒrligha talat hadhe, Ther the sadhe sigh wilia slŒs med bšnder, ther the Šn regnadhe nidh aff himmelen, NŠr gudh dragher sina hand ifrŒ krijgsmannen, Šr en arm bonde sŒ godh som han, I samma slagting bleff Junkar Simon slaghen med Diwert van MŠlen, och monge andre, Men effter thet at bšnderna icke hadhe sŒdana regerare som the wel behšffde, the som motte haffua hallet them tilhopa, therfšre fšrskingradhe the sigh, en part foor in i stadhen effter byte, och the som vthe pŒ markenne bliffuo, togho sakena owijsligha fšre, Ty bleffuo the och til noghor hundrat kringhwerffde aff fienderna, och somblighe bliffuo slagne, somblighe bliffuo brende vti en tegel ladhu, och en part komo i Œna, SŒ war tŒ bšndernes owisa anslagh the Danskas hielp i then reson,
	Men alla fastona tilfšrenne foor Biscop Mattz med thet Danska resigtyghet som han med sigh hadhe, om kring Nykšpungs lŠn och Rekerna, och dagtingadhe pŒ konung Christiens wegna, Och hyllade honom landet, Och ingen aff the Suenska ladhe sigh sŒ mykit vth fšr konungen som han giorde, Och nŠr fastan [288] fšrlijdhin war, om PŒscha tijdh woro nogre vthfaldne aff Stocholm, med them komo Biscop Matzes hoffmŠn til slagting widh Telie, Ther bleeff Joghan Helbregda frw Chirstines tienare slaghen, Gunnar galle och Lasse Gšthe med nogro flere bleffuo fŒngadhe och fšrdes til Strengnes, SŒ fšrlop sigh tŒ tijdhen fram til Pingesdagha, The som vthe i landet woro och hšllo med Frw Chrirstine, beflitadhe sigh jw altijdh gšra konung Christiens folk affbrek, Šn tŒ at lykkan och machten gik icke effter wilien, Och the aff Stocholm fšllo vth och skinnadhe Arnššn och grepo Erchebiscop Jacop, och then reesan hade the achtat sig annan gong Œt Vpsala, Men ther bleff intet aff, widh Pingesdagha tijd, kom konung Christiern seglandes med sin skips flotto in fšr Stocholm, och hans folk som i Vpsala woro, drogho strax emoot honom, Och sŒ bleeff tŒ Stocholm belagt pŒ fyra sidhor, SŒ kom och Erchebiscop Gšstaff, Biscop Mattz och alle andre, som bŒdhe aff rikesens rŒdh och menigha adhelen honom handgŒngit hadhe, ther strax til med, och bleff tŒ med hand och mun, och swŒra eeder och fšrplichtelse fšrnyiat och confirmerat, thet som i Vpsala aff konungens Capitenere vthloffuat war, Loffuadhe och tŒ konung Christiern personligha sielff sigh wilia thet i alla articlar och puncter obrotzligha halla, vtan all argalist, widh sin Šhro och sanning och Christeligha troo, som han och sin stadfestelse breff ther pŒ tilfšrenne vthgiffuit hadhe, SŒ lŠt och konungen kalla monga bšnder til sigh aff alla landzender i Vpland, Och han lŠt handla, handladhe och sŒ sielff med them, at the sadhe honom huldskap och mandskap til, och han loffuadhe jw altijd thet vth, at han wille halla them widh Sueriges lagh, Priuilegier och godha gambla sidhwenior, Och brukadhe han mykit Biscop Mattz, och Heming Gadd Electus til Linkšping, til at handla med bšnderna, Ty the bŒdhe woro mykit hšrde med them, Och nŠr han leet bšnderna fara heem til sitt igen, skenckte han jw gemeenligha twŒ bšnder en tynno salt, och ther lockadhe han monga til sigh med, som ellies inthet hade komet til honom, Och Biscop Mattz fšrskickadhes offta vth i landet til at handla med bšnderna, [289] Men Niels Eskilson och Moens Jonson fogde pŒ WestrŒrs slott, teslikes och Mattz Laurentzson, med monga andra, styrckte jw bšnderna emoot konungen, och them som med honom hšllo, SŒ giorde och Swen Hššk, och Pedher smedh, the vpwekte …stgšterna til at beleggia BiscopsgŒrden i Lijnkšping, NŠrekener fšllo til och gripo her Eric Abrahamson, giorde och Moens Jonson en hoop folk Œstadh ifrŒ WestrŒrs och til Strengnes, och lŠt skinna och plundhra thet, Och sŒ stodh thet alle stŠdz til i landet, at Šn doch konungen hade mykit krijgsfolk, hade han doch intet kunnet vthretta, Gšra skadha och fŒ skadha motte han wel haffua bekommet, Men fšršffra hela riket hadhe honom icke mšgelighit warit, hwar han icke hadhe hafft sŒ monga aff the Suenska med sigh, the ther fšrlŠte sigh pŒ hans ordh, edhar och fšrplictelse, breff och insigel, ther han och fast meer vthrettadhe med, Šn med sitt krijgsfolk, Thet hwar och en bekenna moste, Intet kunde han heller vthretta med bestalningen, Ty stadhen stodh icke til bestormmande, och the som i stadhen woro, hadhe bŠtre kšp pŒ fetalie, Šn the hadhe i lŠgret, Therfšre bšdh han altijdh dagtingan til med them som i stadhen woro, och the wille icke ther til, PŒ thet sidsta war konung Christiern fšrorsakat aff thet som Moens Jonson lŠt gšra i Strengnes, at han lŠt lšpa en hoop med jachter och bŒtar med folk och byssor Œt WestrŒrs, ther bleff tŒ slottet beskuttit och bestormat, och Moens Jonson fšrdes fŒngen til konungen, i lŠgret fšr Stocholm, och lŠt han thet wara kunnogt i stadhen, at han hadhe fšršffrat WestrŒrs, aff huilkin tidhende theres modh bleff nŒghot mindre, Šn the hade tilfšrenne, Men konungen brukadhe all medhel som han kunde, at han motte beweeka them til dagtingan, Ty sommaren ledh fram och han kunde intet skaffa, och honom war icke mšgeligitt at halla bestalningen offuer wintren, fšr thet buller skul som i landet war, Ty han hadhe icke fŒŒt fitalie, Therfšre brukadhe han jw all the sŠtt han kunde, at han motte fŒ stadhen fšr wintren, Ty han war eendeeles fšrtwifflat, och fšrmalediedhe them som honom gŒffuo rŒdh, til at tagha then feyden fšre, ther han war en [290] fšrderrfuat herre offuer, Wardt honom doch pŒ thet sijdsta rŒdhgiffuit, at han skulle bruka the Suenska herrar som med honom woro, the ther welkende woro med them som aff Adhelen woro inne i stadhen, SŒ brukadhe han tŒ Biscop Mattz, Heming Gadd, Erich Ryning och flere, Kom och pŒ thet sijdsta at Adhelen som i stadhen war, wardt fšrst bewekt til dagtingan emoot then menigha mandz wilia, Ty borgarenar wille jw intet dagtinga, effter thet them gick ingen nšdh vppŒ, och bleff sŒdana buller i stadhen, om dagtinganen, at Heming Gadd som fšr then skull war inkomen, hadhe aff en som heet Pedher fredagh nŠr wordet ihŠlslaghen, Men effter thet at the som ypperst woro i stadhen, wille jw til dagtingan, sŒ moste tŒ then menige man lŠta seya sigh, TŒ nu nogre daghar om dagtingan handlat war, och alt war offuertalat, fšrskickades noghre aff stadhen vth til konungen, pŒ en holma widh Walmarsšš, Ther bleeff tŒ dagtinganen sŒ beslutat med hand och mun, breff och insigel, eedhar och fšrplichtelse, at alt skulle bliffua een afftalat saak, och til en fulkomplig enda fšrlijkt, SŒ at nw skulle intet annat wara Šn nŒdh och gunst, och altt thet som the aff stadhen, jŒ icke alenast the aff Stocholm, vtan jemuel alt thet alle Suenske begŠradhe, wardt strax jakat och samtyckt, beseglat och bebreffuat, Och Šn ther offuer loffuadhe konungen sielff med munnen, at han icke alenast wille samtyckia och stadfesta thet, vthan wille och fšrbŠttra thet i alla sina punctar, och articlar, och nŠr breffuen woro vthgiffuen och alt war bestelt, som ther vthrettas skulle, foro the som vthsende woro in i stadhen igen, och redde til, at konungen skulle med sŒdana werdigheet intaghas som ther tilhšrde, TŒ nu alt bestelt war, som konungens inridhande tilhšrde, gingo Borgemestarenar vth pŒ sšdhra malm til honom, och antwardadhe honom stadzens portnykla, Och sŒ bleff han tŒ med Process intagin och fšrdes fšrst vp i Bykyrkion, sŒ pŒ slottet, sedan i Gorius Holstes hws, ther han nŒghon tijdh bleff til gest, Och thetta inridhandet skedde pŒ siunde daghen i Septembris mŒnat som Šr MŒrmessa affton, Och lŠt konungen blŒsa om med trummeten och lysa fridh, [291] LŠt och strax resa vp en galgha pŒ stora torghet, och annan pŒ Jerntorghet, och effter nŒghra daghar, lŠt han qwartera MŒens Jonson pŒ stora torget, Och nŠr han ordinerat hade om embeter, och befalningar effter sin wilia, segladhe han til Danmark, Och nŒghot fšr Helgonamesso tijdh kom han ighen,
	Och war heela Adhelen bescriffuin aff hela riket til Stocholm, och nŒghre fulmyndighe aff alla stŠdher, och bergslaghen och all heredhe šffuer hela landet, The komo och ther til alla helgona dagh, som tŒ war pŒ Torsdaghen, Anno domini Mdxx, Hade konung Christiern lŠtit byggia ena borgh vppŒ Brunkabergh, och lŠt kalla titt alla them som aff altt rijket til Stocholm kompne woro, och alt hans krijgsfolk hšlt ther om kring nedhan vnder bergit, SŒ fšrde tŒ Biscop Jšns Billenake aff Fyn ordet til the Suenska, och gik all hans grund ther vppŒ, at konung Christiern hadhe fulkomligh rett til Sueriges Crono, Ty han war korat ther til i sins fadhers tijdh, Ther hadhe han rikesens rŒdz breff vppŒ, Ther til war han bšrdigh til riket effter Sueriges laghbook, som innehŒller, then ther och vplŠsin wardt, at om konungen haffuer son, som til regementet dogse Šr, tŒ skal han wara nest, Och dreeff Bellenacke sin grund sŒ, at inghen skulle med retto kunna fšra konung Christiern thet vppŒ, at han med orett hadhe trengt sigh riket til, Men the giorde orett som wille trengia honom ifrŒ sin rett, thet honom icke stodh til lidhandes, Och sporde han then menighe man til, om the wille kenna honom godh fšr theres herra och konung, all then tijdh han sŒdana rett til riket hade, Och ther wardt swarat, Ja, til, SŒ bleff tŒ konung Christiern hyllat fšr Sueriges konung, och honom wardt <eedh> sworen, loffuadhes och vthropades tŒ och alt thet som tilfšrennne med breff och insigel vthloffuat war, Men Sšndaghen ther nest effter bleff han kršnt aff Erchebiscop Gšstaff, och the andra Bisperna i Stocholms Bykyrkio, TŒ giorde han och eedh och stadhfestelse, pŒ alt thet som tilfšrenne vthloffuat war, och togh ther Sacramentit vppŒ inne fšr hšghaltaret, Och nŠr messan och the Ceremonier som Cršningen til lydde vthe woro, bleff en stool [292] vpsatt fšr altaret, Ther slogh han tŒ Otte Krumpen, Claus Bille, Seuerin Norby, och noghra flere aff sina Capitenere och befalningsmŠn til riddare, Och lŠt konungen vthropa och gšra sijn vrsekt, hwi han icke noghon Suensk man sŒdana Šhro giorde, En annan tijdh wille han wel gšra them then Šhro, NŠr thet gordt war, stodh konungen vp, och bleff stŒndandes stšdiandes sigh widh altaret, TŒ war ther fšrskickat keysers Karls herold, han kom fram och bleff stŒndandes rett fšr konungen, och hadhe itt taal fšr honom pŒ Latin, hadhe och ena gulkedio pŒ bŒdha sina hender, medh itt gyllene fliter, och tŒ han hadhe vthtalat, ladhe han samma kŠdhe pŒ konungens hals, och togh honom ther med i thet Burgundiska fšrbundet, och loffuadhe honom hielp och bistŒnd aff thet heela fšrbundet, hwar sŒ behšffdes, NŠr tŒ alt vthrettat war, som ther i kyrkione vthrettas skulle, gick konungen til bordz, Och hadhe Suenska, Tydska, Danska til gest, och hšlt hogtijdh aff sina Cršning i tree daghar, TŒ nu then hšgtidhen endat war, om Onsdaghen ther nest effter, begyntes itt annat gestebodh, TŒ hadhe konungen alla the Suenska herranar med the Danska och the Tydska fšrsambladhe i stoora salen pŒ slottet, Och hadhe thet sŒ besteldt, at Erchebiscop Gšstaff gik fram, och begynte clagha offuer thet offuerwold, som honom i fšrliden Œr, aff her Steen och hans medhielpare skeedt war, ther S. Erics slott war nederbrutit, och pŒ the helga kyrkios Šghor, war stoor Œwerkan giordt, och war thet hans begeran at StŠket skulle vpbyggias igen, och all hans skadhe skulle honom vprettas, then han lidhit hade, Ther gick retzligha hans klaghomŒl pŒ, Men konungen som thetta sŒ vndersatt hadhe, hadhe annat i sinnet, til at driffua med samma klaghomŒl, Šn Erchebispen besinna kunde, Ty han sšchte mŒngs mans lijff ther med, Och effter thet Erchebispen icke stodh sŒ alffwarligha effter theres lijff, som han klagadhe vppŒ, bleff konungen mislynt pŒ honom, och straffadhe honom sedhan med ordom hŒrdeligha therfšre, sŒ at Erchebispen och fruchtadhe sigh, TŒ nu sŒdana ClaghmŒl gingo Fru Chirstine her Steens effterleffuersko hardt vnder šghonen, baar [293] hon fram thet breff som ther pŒ giffuit war, at StŠket skulle nedherbrytas, och at Gšstaff Trolle skulle aldrigh effter then dagh warda kend fšr Erchebiscop, SŒ hadhe och alle som breffuit vthgiffuit hadhe, besworit sigh sŒ tilhopa at the skulle alle fšrswara, lidha, och vmgella huadh effter komma kunde, Aff then fšrplichtelse togh konungen tilfelle at rekna them alla fšr bansmŠn, som thet breffuet beseglat hadhe, Och effter thet at Biscop Hanses insigel i Linkšping hengde ther och med fšre, sŒ giorde han sina vrsekt i sŒ motto, at han sadhe sigh wara nšdder och twingat til then besegling, Och ther medh bleeff han frij, Men Biscop Vincentius i Skara, och Biscop Mattz i Strengnes och monge aff then Suenska Adhelen med theres tienare och Stocholms borghare bleffuo tagne widh halsen, och satte i fengilse, somblige i Tornet, somblige i Cappalet och somblige annorstedz pŒ slottet, och sŒto ther offuer natten, SŒ war tŒ fšrgŠtin Vpsala dagtingan, och all the Corfirmatiebreff pŒ samma dagtingan, som vpsendes ifrŒ Danmark, Teslikes woro fšrgŠtin all the lšffte och fšrplichtelse som han giorde widh Pingsdagha tijdh tilfšrenne, nŠr han sielff med sin skips flotta kom fšr Stocholm, Ja thet war altt fšrgŠtit, som i konungens hylning och kršning i samma daghar vthloffuat war, Ther och Sacramentet anammades vppŒ,
	Om morghonen ther nest effter som war ottonde daghen nest effter all helgona dagh, lŠt konungen blŒsa om med trummeten, och lŠt vthropa at inghen skulle gŒ vth aff sit hws, vtan alle skulle bliffua ther inne ther the woro, och widh middags tijd lŠt han ledha Bispen i Skara och Bispen i Strengnes med the riddare och riddersmŠns mŠn och borghare som han hade fŒnga latit, vth pŒ stora torghet, til at lŠta affliffua them, Och tŒ the sŒ woro kompne pŒ torghet, och stodho i ringen, stodho nogre aff konungens rŒdh vppe i BursprŒket, Niels Lycka hadhe ordet til folket, som tŒ pŒ torghet stodh, och badh at the icke skulle fšrfŠras offuer thet straff som ther skedde, Ty konunglig Maiestat (sadhe han) haffuer sŒ hšgeligha wordet bijdin och tilkraffd til sŒdana straff, [294] aff Erchebiscop Gšstaff, then ther hade stŒtt tree resor pŒ sijn knŠ, och bidhit och begerat at then orett han lidhit hadhe, motte straffat warda, och mykit annat sŒdana gaff han fšre, ther han wille vrsaka konungen med, TŒ ropadhe Biscop Vincentius honom vnder šghonen och sadhe at han icke sadhe sanningen, vtan hans konung handladhe med lšgn och fšrrŠdherij emoot the Suenska mŠn och begŠradhe han, at the andre motte fŒ en doom fšr sigh, och weta fšr huadh the skola dš, och taladhe han mechtig hŒrd ordh emoot konungen, och sadhe, at gudh skulle hempnas offuer sŒdana offuerwold och orett, Teslikes ropadhe och Anders Rwth och Anders Karlson ther the stodho i ringhen, och bodho at Suenske mŠn skulle see widh theres skadha, och ey lŒta sŒ skamligha fšrrŒdha sigh, med falsk breff och dagtingan, som nw skedt war, Och at the skulle sŒdana tyrannij wedergšra, om the thet kunde, och ropadhes ther hemd i himmelen, Och sŒ bleeff tŒ Biscop Mattz i Strengnes rett vtan fšr RŒdstugun fšrst affhuggen, och hans hoffuudh ladhes emellan hans been, thet ingom aff the andra skedde, Hade och ingen aff the Suenska sedan thet kom til dagtingan, sŒ mykit lagt sigh vth fšr konung Christiern, som Biscop Mattz, Och thet hadhe warit omšgelighitt at konungen skulle haffua fremiat sin wilia her i riket, hade icke Bscop Mattz warit, Men ther bleeff han lšnter fšre, Ther nest bleeff Biscop Vincentius affhuggen, effter honom her Erich Abrahamson, sŒ Erich Knutson, sŒ her Erich Johanson, ther effter Erich Ryning, her Erich Nielson, Eskil Nielson, Jachim Bragde, Moens green, Erich Kuse, Olaff Bišrson, Gunnar galle Benct Ericson, och sedhan Borgemestarenar, och woro tesse effterscriffne, fšrst tree Borgemestare, Jšns Gudmundson, Anders Olaffson och Anders Henricson, Sedhan tesse effterscriffne rŒdmŠn, Olaff Hanson, Moens Budde, Baggans Bišrn, Anders Ruth, Anders Karlson, Michil Nielson, Knuth …ning, Eric Helsing, Pedher Ericson, Asmund, Mattz Crona, Jacop Pedherson, Niels bergson, och Heming gršnskalle, Aff menighetenne, the som nampnkunnighe Šro, Henric StrŒ bock, Lambrect BŒding, Hans Weser, Simon skreddare, Longe [295] Niels, Pedher Staffanson, PŒwel skinnare, Gudmund skinnare, Eric smeltare, Pedher Budde, Anders kštmongare, Mattz tunnebindare, Niels mattzson, Lambrect BŒrdskŠrare och Lasse Hass, Tesse och Šn tŒ nŒghre flere bliffuo affhugne fšrste daghen,
	Men annan daghen ther effter bleff KŠtil scriffuare affhuggen och sex eller Œtta andre medh honom, Och bleffuo the dšdhe kroppanar liggiandes pŒ torget ifrŒ Torsdaghen in til Lšgerdaghen, Och war thet een ynkeligh och jemmerligh syn, huru blodhin med watn och treek, som sŒ ŒŒrs wara plŠghar, lopp i rennestenanar, nedh aff torghet, Ja, thet war itt grŠseligitt* och obarmhertigt mordt, sŒ at aldrigh aff noghon Fšrsta som Christet nampn haffuer burit, Šr sŒdan fšrra skeedt, ther en haffuer sŒ med itt berŒdt och betenckt moodh, gŒtt til, och lŠtit drŠpa sŒ mongha menniskior, vtan doom emoot sina egna eedhar, breff och insegel, Och haffuer konung Christiern icke allenast drŠpit them til kroppen, vtan och, sŒ mykit honom stodh til gšrendes, til sielena med, i thet the sŒ ofšrwarandes komo om halsen, och icke motte fŒ noghon Clerek, som them noghot vnderwijsa motte, til theras sielars saligheet, thet man doch vppenbara mšrdare, Tiuffuar och ršffuare i theres yttersta fšrgynna plŠghar, Šn tŒ kroppen warder fšrderffuat, mŒ doch sielen behŒllen warda, Men konung Christiern war icke sŒ til sinnes, vtan han wille fšrderffua bŒdhe lijff och siel, och gaff inghen tilfelle til at noghot betenkia sigh, til sin dšdh, Vtan lŠt, en stoor part aff them tagha aff theres hws ther the woro pŒ theres arbete och intet ondt fšrmodde sigh, och fšras strax pŒ torget, och lŠt hugga halsen aff them, som thet skedde med Lambrect BŒrdskŠrare, then ther stodh och rakadhe, tŒ han bleff taghen och fšrd pŒ torget, och Lasse Hass som stodh pŒ torget ibland konungens knechter, och sŒgh ther vppŒ, huru the andre rettadhes, och greet ther offuer, Therfšre bleeff han inryckt i ringen, och bleeff affhuggen, Och korteligha seyandes, alle komo the obetenkt her om halsen, effter ther gick ingen doom fšre, som skee borde, Och sŒ drŠpa bŒdhe lijff och siel, Šr itt grŠseligitt mord, nŠr thet rett besinnat [296] warder, SŒ lŠt tŒ konungen vptenda en stoor eeld om Lšgherdaghen pŒ Sšdhramalm, och lŠt sŒ slŠpa the dšdha kroppanar ther vth, och brenna them vp, LŠt sŒ vpgreffua her Steens dšdha lekamen, som meer Šn itt halfft ŒŒr hadhe legat i jordenne, med itt spŠtt barn, och lŠt them och medh the andra vpbrennas, Her Morten Jonson prebendatus i Stocholm, war tilfšrenne aff jordenne vpgraffuen, och thet giorde Erchebispen, SŒ wordo nu alle tesse brende sŒsom bansmŠn, effter thet the hadhe warit Erchebispen emoot, och samtyckt at hans slott wardt nedherbrutit, Men intet recknadhe konung Christiern them fšr bansmŠn, nŠr the hyllade honom fšr sin konung, Icke heller recknades Biscop Vincentius och Biscop Mattz fšr bansmŠn tŒ the med Erchebispen kršnte honom, Men the skulle brennas som bansmŠn, Doch gudh haffuer sŒdana intet fšrgŠtit, TŒ nu borgarenar sŒ affhugne woro, wordo alle theres nšklar tagne ifrŒ theres hustrur, och bleffuo ther gulld, silff, penningar, och alla besta warur vthtagna, sŒsom fšrbruttit gotz, Šn tŒ at ingen doom war ther om gŒngin, Och hustrunar skulle tŒ behalla husen pŒ sin part, Och sedhan thenna fšrra affhugningen skeed war, bleffuo monge affhugne, ibland huilka war Olaff Walram och Erland Esbišrnson, Men the som pŒ stoora Torget i galgan dagh frŒ dagh, hengde woro, wiste man icke rettzligha taal vppŒ, Ty galgen war offta full och siellan toom, Och the som hengde woro, woro mest aff the herremŠns tienare som affhugne bleffuo, och monge bleffuo vphengde med stšfflor och sporar, som the komo inridandes i stadhen, sŒ at vtaff hesten och i galgan, thet ganska grŠseligitt war,
	TŒ nw sŒdana gruffuelighit mord i Stocholm skeedt war, hadhe konung Christiern bodh til Finland, och lŠt gšra ther samaledhes, Ther bleffuo tŒ affhugne her �ke šrianson, Tšnne Ericson, Niels Eskilson, och Hemming Gadd, som tŒ war ther, med monga andra, Och Frw Chirstin med noghra andra friborna quinnor, lŠt han fŒnga och the sŠndes sedhan til Danmark, Och begynte sŒ konung Christiern jw meer och meer lŠta bemerkia sigh huadh han hadhe i sinnet, [297] at han wille platt gšra the Suenska til egna trŠlar, Estar och Hakar, och lŠt pŒ biudha, at ingen bonde skulle haffua wŠrior eller armbšrst, LŠt sommestedz tagha them frŒ bšnderna, och hugga them sšnder, thet han hade med tijdhen wel achtat at gšra offuer heela riket, Medh Sueriges laghbook hadhe han och noghot i sinnet, huar tijdhen hade honom tilrecht, Och sŒsom han som herren war offuer motto blodhgirugh, sŒ hadhe han och sŒdana befalningesmŠn, en part som eens woro til sinnes med honom, ibland huilka war Mester Ditterick then ypperste, Jšns Mattzson, Claes Holst, och flere sŒdana, hadhe och lust see at thet Suenska blodhet ran, Anders person som befalning hade i …rebroo, skickade sigh sŒ ther, at the ther bodde, woro gladhe aff med honom, Och tŒ gick fšr itt ordsprŒk ibland konungens folk, at then Suenska bonden kunde well gŒ widh ploghen med ena hand, och itt trŠbeen, Och mong flere sŒdana ordh, woro tŒ i brwk, som huar man wel weet, Och theres hoffmŠn som affhugne woro thordes ingestŠdz retzligha duka sigh vp, Allenast war Seuerin Norby theres tilflycht, Och effter thet Scara sticht och Strengnes sticht, woro nu Biscop lššs, Therfšre skickadhe konungen Mester Ditterick til Scara, och Biscop Bellenacke til Strengnes fšr Biscopar, Merkelige mŠn bŒdhe til sŒdana embete, Thet the medh gerninganar wel bewijste,
	NŠr konung Christiern hadhe alt bestelt i Stocholm, med embete och befalningsmŠn, som han pŒ then tijdh bestella wille, giorde han sigh redho til at dragha offuer land och til Danmark igen, Och allestŠdz ther han i stŠderna komma skulle, reestes galge vp, pŒ torghet, Ther war Claes Holst Capitenere fšre, Han bleeff och sielff effter konungens befalning vphengd i Sudherkšping i then galgha han hadhe vpreesa lŒtit, och hans eghen scriffuare med honom, och en aff hans tienare hengdes i Linkšping, och en i Vastena, SŒ kom tŒ konungen til Linkšping och hšlt ther sina Jwl, Ther effter kom han til Wastena, och lŠt ther qwartera Swen Hššk, och Pedher smedh, Och nŠr han kom til Jšnekšping, lŠt han ther affhugga Lindorm Ribbing, och noghra andra, Besynnerligha lŠt han [298] ther affhugga tw barn aff Ribbings slecht, Thet ena war widh Œtta Œra, thet andra fyra eller sex Œra gammalt, Ther effter kom han til Nydal kloster, ther betaladhe han sŒ i herberghet, at han lŠt drenkia Abboten, med nŒghra aff hans bršdher, PŒ thet sijdsta kom han tŒ til Danmark igen, Och war thenna hans reesa ifrŒ Stocholm och til Danmark sŒdana, at ŠŠ til huadh stadh han kom, ther moste jw nŒghor lŒta liffuet till, SŒ at hwar och en fšrstŒndigh man wel merkia motte, at han Suenskom mannom een plŒgha wara skulle, och itt rijsz ther Gudh them medh straffa wille, Men loffuat ware Gudh i euigheet, som haffuer kastat thetta rijszet i eelden.