This electronic version, distributed by Språkbanken, may only be used as a complement to the printed text, not as a substitute for it. It does not contain all the information of the printed edition nor has it been properly proof-read. It may, however, be useful for generating KWIC concordances etc.

Hertig Fredrik av Normandie

Kritisk upplaga på grundval av Codex Verelianus utgiven av Erik Noreen. SFSS Bd 49. Uppsala 1927.
p 1

ETh äuintyr thet byriäs här;
wilin j höre huru thet är
tha moghin j här forstanda
hwat the haffde ther til handa
the aff kunung Artus sighiä kunno.
Wm hans dagha män thet funno
at man engin herra wiste
flere äuintyr att frijstä.
Tha thet wars herra wili war
han skulde ey liffuä flere aar
-- konung Artus är then iach menä,
then ädlä förstä renä --
tha forgik thet sihwalfua bordh
ther förra hafdhe marght stolt eet ordh; thy förra vardh riddara ok fruor sända;
p 2

tha togh thet en endhä.
Thet tro hans riddare och andra män
at konung Artus liffuer än.
Aff thet sihwalfua bordh thet kompanj,
ther allä timä ware frij,
do ey alt medh konungin änä:
ther liffdo effter riddare och swenä,
ther allä daghä foro at finnä
riddarskap och stoltä quinnä,
j Englandh och j Britaniä,
j Franka riik och Spanieä
och j annor landh ther widhä.
Och j Normandi then samma thidä
war een hertugh, heth Frederik;
han var dandis och öffrit riik;
ther til haffde han froma
at han skulde til dygder komma;
han war tro och toktelik.
Hwo han skal loffua rättelik
han ma wäl sighiä medh ärä
p 3

han finder tolkä färrä.
Han war from medh rättä tro,
mildh och stadugh, gladh och fro;
thet angrade engin herra.
Ower all sin släkt bar han ärä.
For hans tro war han här riik
och ärät nw j himmerik.
Tha then ädle herra riik
haffde her liffuad swa wiislik
waro j then samma tidhä
riddarskap och ärä nidhatt swa,
at man näplikä matthe faa
then thet wilde oppehalda;
thy matthe tha räth lykkä walda
räth riddarskap man plägade thärä,
gömde medh fromhet och ärä.
thet gör mangho hiärtä träghä.
Hertugh Fredrik plägade hunda
och foor medh them j allä stunda.
p 4

Han haffde them och mästirlika godhä,
the siälden wartho modhä.
Nw hende thet swa pa en stundh,
han reedh at iäghä j en lundh.
Thän tiidh the ridhu ij thera skara
tha vardh hertugh Fräderik vara
och andra riddarä ther wara
hwar the hiortä fara
medh myken fiälden manga saman;
ther aff haffde the höffuisklik gaman.
The slogho thera hunda och lotho them löpä;
the iägare fasteligh a them öpä.
The lupo ey ower eens akers bredh
för än the wendho then samma ledh
tiidh the the riddarä halda saa.
Hertughen mälte och sagde swa:
"Os är her nu äwintyre
komin a hand ok full hyrä!
p 5

Wi wilom ey iäghä at thetta sinnä;
farom hem tith wi mak finna!"
Hans hws thet heth Kalidas,
som man j böker skriffuat las.
Then skogh wtan huset laa
heth Asiant, ia thet war swa.
Then apton the til husit ridhä,
giordho sik gladhä och waro blidhä.
Arllä om morghon dager war lius
han ridher sik enä aff thet hws,
then ädlä hertug Frederik,
han haffde tha förra wapnat sik.
En kraga haffde han först aa,
then rikast man medh öghon saa,
ther til twa hosur, the waro hwith,
the varo giordha medh mykyn flith.
Hans hielm war hviit aff stall och hard;
p 6

til hans liiff war han ospardh.
Som iach fra saghat hördhe
a sin skioldh han fördhe
enä bwlä aff gull sik sprede,
ower allan skiolden sik tede.
The riikhet a hans smide laa
ther är seent at sighiä fra.
Tha togh then hertug aff Normandin
j siin hand en glavin,
stegh a sith örs ok thäden redh
j Asiant then genistä leedh.
Han redh en lithin wägh war sma
-- han war förre wan at görä swa --
medh eth watn a moth the hedh
ther han förre (optä) (enä) at bersan redh.
Hans örs war röth som en blodh,
en kastalen räth öffrit godh.
p 7

Then wägh han war ridhin aa
hwärffuer honum bradelika fra,
swa at han sielffuer kemdis ther
han weth ey hwar han komin är.
Tha then wägh hwarff honum fra
eth bärgh j skogen han fore sik saa.
Thit war hans akt at ridhä.
Han sagde ey wtan qwidhä:
"Nw göme mik gud, han är miin liit;
a äuintyr tha kom iach hiit."
Han ridher thet mäste han forma
til thet bärgh han fore sik saa,
genom thorn och titukka qwistä;
han kom ther genom medh föga lista.
Thet war räth om middagx tidha,
at han til bärghit monde ridhä.
Tha han til bärghit foor,
tha wart han war eth litith fotspor
alt effter manna likä
-- "wilä mik nw äuintyr swikä!" --
och en lithin wättä häst,
p 8

widher en buskä war han fäst.
Han mälte widh sik enä:
"Hwat skal iach her medh menä?"
Han wart j sit hiärtä froo.
Han saa en dwärgh och thet war swo.
"Wäl är mik, thet äuintyr är mik skedh,
at iach j dagh j Asiant redh",
mälte then riddare aff Normandin;
"her hawer ridhit en dwärgelin".
Ther hertugh Fredrik han hiolt en
en dwärgh kom honum ridandhe igen.
Han haffde en glauio j sinä handhä;
han hertugh Fredrik görlä kändä.
Han örs thet war til fögho storth:
en mon minne än een da hiorth
och större än en rabuk är.
Then wapen rok han a sik bär
aff dyrth päll han ädlä är
p 9

-- -- -- -- -- -- -- -- -- --;
ther vnder haffde han et halsbiärgh -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
aff kleno werk swa vnderlik giört
som nokor man hauer aff sakt hört;
the remä waro rikä bordhä
medh berillis vnderlik giordhä,
hans husor hwitä som phils ben;
a hans hoffwdh en hielm sken;
han war riker medh ädlä stenä;
the listor waro aff gullit renä;
ther the stenä ärä feste aa
badhä storä och swa sma;
framman j hans hielme sken
en stolter lius karbunkull sten,
a hans nacka en jakant
ther prisat war fore stora pant,
p 10

amatiste och robine,
ther skärä warä och öffrit fine,
saphira badhä storä och sma,
torqueis man ther och saa,
smaragdä och granata
stodho ther väl til mata
och manga dyrä stenä
medh ädlä ardh the renä
waro ther sath medh empnä,
the iach kan ey nempnä,
fördhe ther then litzlä dwärgh,
ther höghä peninga ware wärdh.
Hans skioldh och hans örsse redhe
thet är prisat myklo mere;
hwar man funne tolkit fall
fäm thusande mark the guldo val.
The gläfuia han hafdhe ij siinne hand
p 11

hon war triggiä alna langh.
Tha hertigh Frederik han när sik saa,
tha mälte han och sagde swa:
"Gudh helse idher ther bäst kan!"
Tha swarade honum then litzlä man:
"Gudh thakke idher, herra aff Normandin;
iach ägher for sanno wärä idher win."
"For hwi? Hwat hauer iach idher giordh?
Mik är okunnokt iach hörir thet ordh."
"Idher skulde wärä min skadä leedh,
ther mik är for sniman skeedh."
"A mothe hwariom?" mälte then herrä.
"Gen them iach agher daglik akärä."
"Swa skee mik wäl iach han ey wete
ther idher giorde mot och j a lethe."
"Tha skal iach medh idher ombärä
och mina nödh for idher (at) kärä,
mäden iach hauer idher her nw seeth.
Mik är myken ömkä skeeth.
Jach war en konung öffrit riik,
p 12

swa at mik tiänte dagliik
thre konunga andra slike
och siäx hertuge rika;
xx greffuä hioldo thera landh
nadelik aff minne handh.
Nw är iach fordrifuin aff land och ärä;
thy ma iach mik sarä kärä.
Jach hauer ey mere behaldit än
aff alt mith folk vtan xl män,
och l riddarä haffua haldit sik
ther liiff och godz vilia wagha medh mik,
och therä främsto tio swena,
the äru thäs wardnä ower enä;
j Karllawint op a min borgh
the haffua ther ey warit wtan sorgh;
ther til ij lekare och säx qwinneä,
thet är alt mith ingesinne.
The herra mine fränder ok magha ärä
p 13

otrolik haffua mik hannat härä:
en annan konung hafuer ower mik wald,
mith rike och landh är fra mik sald.
The komma her j thre dagha fräst
til Karllawint och warda min gäst
och wilia aff mik thaka landh och ärä.
Jach kärir for idher, hertigh, härä,
och bedhis iach thet swa nadhelik,
at i wilden fölgiä mik;
hiälper for gudz skuld mith hws at weria,
konu och barn for them mik heriä."
Then hertigh swarade dygdelik:
"Iach wil gernä fölgiä tik
och hielpä tik hwat iach forma,
swa frampt iach ma them en besta;
mith liiff wil iach wagha härä
p 14

for idher nyttä och idher ärä
gernä fore wilian thin."
Thäs thakkade honum then dwärgelin.
Tha the haffdo swa taladz widh
the ridho at eth bärgh lidh.
The funno en porth genom eth bergh.
For hertig Fredrik redh then dwärg
honum väghin at känna.
Honum thykte berghit alt bränna
aff the stenä dwärghen fördhe
j skiold ok hiälm, tha han sik rörde.
Then port genom berghit war swa bredh,
then hertig Frederik genom redh
wtan allä mödhä.
Tha wart han war en faagran grödä.
Eth hws war faghert a then tiidhä.
Then tiidh the ower berghit ridhä
p 15

och ware kompne j dwärgxsens rikä
tha mälte hertigh Frederikä:
"Hwo ägher thetta hws her star?"
Thän dwärgh han var swa brat til swar:
"Thet är Karllawint, mit fästä,
ther skulen j, herra, j apton gästä.
Enkte hws j thetta rikä
ma sik widh Karllawint likä."
Thet fästä la thet bärgh full närä,
ther the skuldo then apton wärä.
Daghen fast at qwalldit leedh;
dwärghen togh orloff och bort han redh.
"Jak wil til husit fore ridhä.
J skulen mik, herra, her wte bidhä.
Iach wil mina riddarä at warä,
at the for idher hafua ängin fara,
thy at faa the owandis sea idher
-- ther wil iach idher wara widher --
p 16

thy the ärä litzlä som iach är
the flyddo allä wtan wär,
tho the warä thusande herä:
i thykins som en reese fore them wärä."
Then dwärghä konung til husit redh,
hertig Frederik han ther wte bedh.
Han mondhe ey lenghe wärä;
han wart vnfangin medh ärä
aff the riddarä och swenä
ther han medh troskap menä.
Han loth sith folk alt saman kallä
och bödh them sidhen allä
sin örs at redhä och ekke bidhä
och wt mot hertig Frederik ridhä.
The varo thäs allä saman gladh
p 17

och foro mot honum tha j stadh.
Aff thet hws for nidhan thet bergh
wnfingo then herra mang stolt en dwärg
och lekare medh söthä thona.
En greffue het Belona
nidher medh konungin redh
och andra herra samuledh;
wäl xl och ey färrä
fölgdo then herra medh ärä
jn for thera adhell port.
Thet windöghä war ther ey swa stort
han matthe ther genom ridhä,
thy skulde hans örs ther wte bidhä.
Han kallade en dwärgh het Klariant:
"Mit örs antwarder iach tik j hand;
mäden thet ma ey genom porten gaa
tha lathom thet her wte staa."
"Thet skal ful wäl wardhä gömpth,
tho thet star vte, thet vardher ey glömpth."
p 18

Iiij dwärghä man kalla badh,
the ther fore skulde görä radh
ath plägä thet örs medh nadhä
til watn och fodher badhä.
För än the redhit aff örssit faa
en stoll twe dwärgha baro tha,
ther medh längde sik then litzlä man
swa at ha redhit aff örssit wan.
Then konungh togh hertig Frederik --
"j skulen nw, herrä, fölghiä mik!" --
och fördhe honum genom then portelin,
ther the ridho badhä wth och in;
them sielffuom dwärghom alla riidh
han war them öffrit högh och widh;
tho the mattho badhä ridhä och ganga
hans örs och skiold matto wte standa.
Han gik medh konungen j herberge in;
tha saa han medh mykell win
p 19

aldra handa riikheet
ther husith var medh innan breet,
tribaldh, bliald och examit,
silke ok päl ok (swa) dimit
fra then galbänk och til the dor.
The wänä drötningh Geindor
swa het the stolta frua clara,
ther sinä tokth kunne wäl bewärä.
Konungen herra Clariant badh:
"J skulen kunnogha nw j stadh
-- dröningen hauer thet ey fornomet --
at hertig Frederik hauer her kommet."
En gik borth at wara hona widher;
hon gik thaghar gensten nidher
medh the frvor hon haffde thärä;
the mondhe thok ey manghä wärä:
the wärä fäm och ther til een;
the gingho hertigh Frederik igen.
p 20

Tha drötningen wt aff thet palatz tradh
hertigh Frederik sik hielpä badh
aff sith harnisk, thet war och giordh
för än drötningen mälte widh honum eth ordh.
Tha han haffde aff wäpnadh sik
tha gik han swa skiutelik
opp tiidh ther drötningen stär;
hon badh honum gudhi wäl kommen wärä.
Han thakkade henne höffuisklik,
then ädhle hertig Frederik.
Skal iach sighiä wnder flere?
The litzlä dröningh war ey mere
än halffua tridhiä spanna langh;
gull a henne mantoll klangh
och ädhlä rikä stenä
the ther waro ekke enä;
en krona aff gull ower henne harar,
rike stenä ther j war;
eth belte haffde hon om sik
ther prisat war for mykell rikt.
p 21

Hwo androm gafue tolikä fundh,
thet vare värt väl thusandh pundh.
Konungin ok drötninghin then hertigh wndfingo
och medh honum j thet palatz ginghä.
Thet war giorth aff malmarsten;
fyrä handa färghä liws ther sken:
eth liws som en snio,
annat grönt, thet magen j tro,
thet tridhiä brun färgä godh,
thet fiärdä war röth som en blodh.
The windöge ware aff cristall allä,
the benkä aff cipräs ok swa the pallä.
The hempta for the herra in
drikkä, badhä miödh och win,
clareth och moraath
p 22

war ther engom manne faat.
Therä ätände reddis wäl til mata,
the gingo til bordh och giordo sik katä;
man skipadhe thöm alla nadhä
aff wildiwr och tamma badhä.
Haffuin j hört ther sakt j fra
aff thän rikdom prästin Iohan a?
Han konung j India lande är.
Man sigher at j hans huse stär
bordzstolä, the äru aff fiilsben;
wnder hwariom diske star en sten
then ther heter amatiste;
the äru ther sättä medh fögä liste;
thässä natura hauer then sten,
som os sigher stäne boken een:
han dugher wäl fore drukkenhet
-- the haffua han werdigh hwa the weth --;
p 23

bordhit sielfft aff smaragdo giordh,
ther wnder twä stolpa amatist fordh;
hwar ther aff äter for tolik saka
aff dryk faar han ey omaka.
Tho thesse tingh waro rikä
the mattho thesse bordh ey likä
ther fore hertigh Frederik stär:
thet thusandhe luthum rikare är.
The litzlä drötningh Geindor
swo optelikä hon ther om swor
han skulde sik ther görä gladh;
thet var then bön hon honum badh.
Man skop honum ther räth allä nadhä
til dryk ok äta badhe.
Tha thet ätendhi en endhä fik
hertig Frederik soffua gik
p 24

j en sengh öffrith riik.
Ther i sof hertugh Frederik
all enä j thet senghä hws
til morghons annar dagh war liws
och time war ath han opp stodhe;
tha klädde sik then hertigh godhä.
En lithen dwärgh heth Arribant
twa gulmullöghiä han haffde j hand,
han war en kemmenäre
och andra dwärghä flere;
handklädhä och watn til redho war tha
then hertigh skulde sik törkiä a.
Man thedde honum clenodia mangalunda
honum til skemptan allä stunda.
Skaktaffuell the ware ther vnderlika
och wardtaffuill öffrit rike;
eet wnderlikit skaktaffuil han ther saa
som han sagde siden optä j fra,
p 25

then stolte hertigh Frederik,
at thet war aff stena swa rik,
medh alt thet han j Normandij aa
thet taffuel han ey forgäldä ma;
eth wardtaffuill war och thärä
ther prisat war for högrä ärä,
listen sat medh smaragdä grönä
thet wil iach ey for idher lönä,
tafflith halfft aff robiin
swa röth som soll om morgon skiin;
then annor leek aff iaspis war,
graffuen medh mangh siälsyn par,
mästirlik ok wndherlik;
thet bordh war innan och wtan rik.
Som äuintyreth sigher j fra
a eth sihwalfft bergh huset laa;
man haffuer ey wänare hws än seeth
wtan Mons Gebell, the widhä haffua leth.
En hagha haffde allä wegnä om kringh
p 26

thet bärgh begripit medh en ringh;
eth watn vte for hagan flöth
at man aff huset ther ower sköth;
än äuintyreth sigher os thet til rätte,
ther wte fore lagh en slättä.
Medh alskons gläde han ther fik
tidhin honum skyth forgik.
Then tridhiä morghon wartho the warä
huru the fiände stapandhe fara.
Han gik for skemptan a then wär;
tha warth han war widh thera här,
hwar the drogho ower eth bärgh;
ther foor swa mang en liithen dwärgh;
bärgh och dala skulfuo ther widher
ther the drogho for husit nidher;
the drogho sik til watnit tha
a then hedh for husit laa,
p 27

slogho ther manigh tiäld rikä;
the herra ther waro wildo ey wikä.
Swa herbärgahado thessä herra thäre
-- thet sagho the görla, a husit mondo vära --
och for thet folk ther kommit är
sloghos tiäldh badhä fiärre och när;
konungin la siälf husit när
then ther war herrä for then her.
Thet rikaste tiäldh iach hauer aff hörth
haffde konungin tiidh medh sik förth;
gräsduken sielff aff peld all är,
snören all aff silke skär,
knappen war aff gullit rödh,
ther a en örn som konungen bödh
räth som han flyghä wilde,
then man görla skilde.
p 28

Tha sik haffde lägrät then här,
tha saa man badhä hiit och ther
manghan eldh braskelik lätä;
the reddo thera math och gingo ätä.
Konungh Malmrit mälte tha,
badh hertig Frederik ätä gaa.
Tha han war mäth loth han kallä
the borghare a husit allä,
bödh them wapnas tha j stadh;
the giordho thaghar som han badh;
tho at the haffdo warit flere,
the ware thaghar allä til redhe.
Hertigh Frederik dragher sin wapn pa
aldra raskast ther han forma,
gaar swa thiit han sith örs fan,
sadlar sielff thet bästa han kan
och giordhar thet fastelikä,
p 29

swa at sadlen skulde ey wikä.
Nw war til redhä then konung riik,
han redh til hertig Frederik;
swa hiärtelik han honum badh:
"Nw är thet komit j then stadh
thet j mik väl hielpä maa;
iach sigher idher, iach huxar ther aa,
hielper j dagh mik idher handh
at iach behalder borgh och landh,
dyrä stenä och gull iach giffuer ider til
swa mykit j mäst haffua wil,
än os j dagh ma lykkä skee."
Han swarade honum och sagde: "Nee,
thit gull och stenä wil iach ey faa,
thok wil iach tik hiälpä hwat iak ma
för än thenne dagh en endhä faar."
"Gudh thakke ider, herra, ä huru thet gaar."
Tha mälte en swen pa the wär:
p 30

"Nw äter folkit j konungxsins här."
Tha konungen hörde han tala swa,
til hertigh Frederik han mälte tha:
"Nw dugher ey lengher bidhä,
wi wardhom genast ridhä;
iach wil fore at ridhä,
j skulen mik her bidhä
och görä thet iach siger idher;
thet hauer warit allä stund min sidher,
iach hauer them opta kommit j wanda,
aff tio herra thor mik ey en bestanda
ther starkast är aff all then här,
och withä the förre hwo iach är;
j skulen thet see iach wärffuä kan,
the prisä mik fore en froman man;
iach wil ridhä at thetta sinne
for konungxsins tield, tha maghen j finnä
riddara och swenä mik effter iagha
the liiff ärä thora wagha."
p 31

Tha mälte om hertig Frederik:
"Thet wil iach, herra, radhä tik,
j gömen idher wäl mäden j ären enä,
ellers gaar thet ower riddara och swenä."
Tha swarade konung Malmrit:
"Iach wil, herra, tröste mik,
jach hauer här j mina hand
thet bätztä örs aff manigh land,
ther iach skal op a ridhä,
thy torff iach ekke qwidhä;
ther ligger eth kopertygh op a,
thet är aff orma hudher twa,
swa hart och starkt j allä stunda,
man kan ther engin genom vnda.
J skulen j thenne hagha bidhä
til j seen mik til idher ridhä;
tha skulen j mik til hielpä komma
medh idher makt och idher fromma;
p 32

thäs skal iach idher thakka och lönä."
Thän hertugh gömde sik vnder en rönä.
Tha konungen haffde taladh thesse leedh,
han thaghar genast thäden redh
och thrykte effter sins hiärtä lyst
sinä glaffuio fore sith bryst
och rendhe som iach sagath hörde
at engin riddara thet bätter giörde
bland riddarskap for frvr ärä
än thenne dwärgh giorde thärä;
Percefall och Gaffuian
aldre mere priis wan
och alt konung Artus companj
än then litzle dwärgh, swa war han fri.
Nw kom han ridhande a then heedh
for konungxsens tieldh then genast leedh,
ther the försto satho ower bordh,
the kalazdho markt eet gamans ordh.
Tha the konung Malmrit sagho fara,
hans skiold togho the ful görlä wara
p 33

och wämptis badhe arme och rikä
som hwar matte skiutelikä.
Boken sigher än mere:
xij riddara waro rädhä
the konung Malmrit görlä kendho
ok thaghar wth moth honum rendho.
Then förstä riddarä ther han mötte
han hardeligä medh sinä glaffuio stötte
och stak han thaghar genast swa
at örs och man a iordhine laa
och rykte siden sith godha swärdh
ther optä bötte for hans färdh
och hugger fast a badhä hender,
han sparde hwarken wener eller fränder.
Nw kom swa mangen dwärgh härä;
han tröste sik ey en for them at weriä
och wiker vndhan medh fögho liste
thit han hertigen halda wiste;
effter honum war eth mykit trangh,
p 34

aff bruten skapt swa mykit bang,
ther brutos a hans liiff j stykke.
Gudh halp honum thäden medh lykke
thiit han hertig Frederik fore sik fan;
han halp honum thäden som en man,
thet förstä han honum see fik
han wende sik om swa skytelik:
"Nw hielpin mik, ädhlä herra rike,
iach torffte her ey for skammelik wike."
Then hertig redh j then dwärgä skara,
omakligh monde han medh them fara:
han togh them saman twa och twa
och kastadhe hwan en annan fra;
tho the haffdo hafft tio sliik här
the haffdo mot honum engä wär;
han kastedhä en hiit och annan thär
swa at hwar laa om annan twär;
the wartho sik allä fagnä giffuä
swa frampt som the wildä liffuä
p 35

-- -- -- -- -- -- -- -- thär
-- -- -- -- -- -- -- -- fär.
Tha the aff husit thetta see
swa skiutelik tha kommo thee
och fingo ther mangan stoltan dwärgh
ther prisath war for högä wärdh;
ther wartho fagnä at thet sinne
fiorton hundrad ok ey en minne;
han haffde wäl fangit flere,
än konungen sielff wilde ey mere --
"thy at iach halder nw wäl äro och land,
mädhen iach hauer thessä j mina hand,
the rikaste allä härä
ther här j landhit ärä,
the mik hulpo fordriffua,
än gud wil the skulo ey liffua."
Hertigen badh han sendä j stadh
en swen; han giorde som han badh.
En lithen dwärgh han badh ey fly
p 36

allan härän, for hans wrede sky;
then hären tordhe ey ridhä
siden dwärgen badh them bidha;
thet war aff angist och ey aff dygdh,
swa sigher boken wtan lygdh.
Nw är thenne striidh forgangen;
hwilkä herra ther ärä fangen,
thet idher alt okunnokt är
för än äuentyreth nempner them her.
Thera ouerste konungh het Otrik;
then annar war en hertigh rik,
han war konung Malmritz systerson,
och än en war kalladh Yrpon;
then tridhie han het Malizir,
som os sigher thet äuintyr.
For wtan fals thessa hertige tre
raseligh aff wämpte wartho the;
p 37

konungen sielff och miste
siin vapen wtan friste.
Ther ware och fangne mere
hertugha och greffue flere,
the iach kan ey nempna,
thy iach matthe them ey kennä,
the aff rikom förstom ware kompna
och war them räth til lithen frommä.
Konungh Malmrit thenkte medh sik
och mälte til hertig Frederik:
"Nw spörin thässe godhä herra,
mina män j seen härä,
hwat sak the haffdo mik at giffua,
hwi the wildo mik fordriffua.
Kunno the wisa thet medh skäll
at iach hauer them hannat wtan wäl,
tha biwder iach mik her til swara
p 38

for thetta folk alt oppenbara,
och bidher iach idher, herra Frederik,
at i rätten först ower mik.
Kunno the thet ey for idher tee,
tha laten mik, godhä herra, see
at idher är min skadhi leedh
och rätten ower them sammeledh,
at andre magho see ther widh
at pläghä tolkan falskan sidh;
tho the wildo mik fordarfua
iach är thera herra ok arfue.
Hertigh Frederik sättis nider:
"J herra, görin som iach bidher;
idher vrsaka hwar som ma,
eller skulen j gensten döden faa."
Swarade en greffue j samw stund,
han war kalladh Fridlemundh:
"Jach wenter, herra, idher kunnokt är,
iach haffde idher gernä standit när,
p 39

tha the mik thwingadho wtan weriä
iach skulde Otrike troskap sweriä."
Konungen mälte och sagde: "Iaa,
sannerlik, thet är räth swa;
iach hauer idher engä skuld at giffua;
hertigh Frederik, j laten han liffua!"
Konungen badh swa hiertelik:
"J görin mik räth ower Yrrik!
Han haffuer waldit alt thetta omak
och atte mik ey giäldä tolik sak;
han weth thet wäl medh rättä skäll,
iach vnthe honum aff hiärtath wäl;
iach loth honum landh och giorde han rik
och äradhä han medh sielffuom mik.
Min systerson, for thine saka
tha är mik skedh all thenne omaka."
Mälte then fagnä konungh tha:
"Gudh weth, herra, thet är swa,
p 40

at landzens folk til herra togh mik
thet walt engen wtan Yrrik."
Thäs wartho tha ower enä
badhä riddara och swa swenä
han skulde sith liff ther mistä
for sinä falska listä.
En lithen dwärgh war öffrit stark
hiogh hans hoffwdh aff wt a thän mark;
swa giordhe han och wid the hertuga twa
ther boken sagde förre j fra;
atta greffue öfrit wärdh
foro tolika samma färdh
ther til andra herra rikä
sa man ther til döden wikä;
ther hempde han sin orät
a them moth honum haffde träth.
Tha mälte om hertigh Frederik:
"Hwi rätten j ey ower Otrik,
ther tik togh thit land j fra?"
"Ney, thet later iach mik forsma,
p 41

thet hauer nw guldit Yrrik
ther han til herra thog ower mik
och thera kompana flere,
thy är thera skadha mere;
om hans liiff är mik engin makt,
iach hauer a honum engä akt;
iach wil honum ater latha härä,
än han wil mik troskap sweriä,
thet hertuga dömä han förre atte."
Otrik thet ödhmiwklika iatte
ok thakkade honum hiärtelik
at han honum giorde swa nadelik.
Nw sättis nidh konungh Malmrit,
loth sinä män allä kalla thiit
the wt driffne haffdo wärit.
"Iach hauer idher alt offlitith ärät
her til thetta sinne;
nw skulen j thet finnä,
then troskap iak hafuer aff idher rönt,
thet skal idher fulväl vardha lönt:
p 42

landh och godz wil iach idher giffuä
och ärä idher mäden iach ma liffuä.
Gan nw fram, mina trone män,
och taghen badhä land och län,
swa at j ärin rike allä dagha,
och hielpen idhrä frender och magha!"
Konungen mälte til herra Frederik:
"The ärä j haffuin giorth widh mik,
thet löne idher then bäst forma!
Latin idher thet ey forsma,
ower landh och gotz tha skulen j radha,
thet stander alt til idhrä nadha.
Ee mäden iach j werldinne liffuer
tha är iach skyldug tiänä idher,
och wil iak thet gernä görä,
thet skulen j badhe spöria och horä."
Thga swarade hertigh Frederik:
"Sannerligä wil iach sighiä tik,
thet är mik liufft a mina tro,
p 43

haffuer iach idher hulpit och är thet swo,
mik skulde the ärä komma til handa
iach matte idher frälssä aff wanda."
Tha mälte konungh Malmrit:
"Talen widh mik hemmelik!
Iak bidher idher swa innerlik
-- i görin thet for gudh i himerik --
j sighin her oppenbareä
for allan thenne dwärgä skara,
at j hörden käre
j himmerike tha ij varin thäre
hwat orät mina män mik giörde;
then tidh gudh thet hörde,
tha badh han idher hiit komma
och frälssä mik medh idher fromma.
Än nokor mälir mik igen,
antighe riddar eller swen,
p 44

mäden the magho liffuä,
tha skal han them ey forgiffuä
wtan sendä thaghar härä
xx tolika som j ärä
och latha them badhä stekä och swida,
om the ey görä hwat wi biudhä.
The vardha swa redde aff tolik hoot,
the thora mik aldre görä j moth."
Han iätte honum görä swo;
then litle konung var gladh ok fro.
Nw ridhä the til then dwärgä här
och finnä han wtan allä wär;
han loth them tha saman kallä;
the räddis hertigh Frederik allä.
Han mälte tha medh with och skäll:
"Hörin mik och forstandin wäl
och gömin görlä hwat iach sigher (idher),
Iach är sender aff himmerik nider;
p 45

thet ömkadhe gudh j himmerik
then otroskap ther her begik,
tha j idher rättä herra forsmadhä
och driffuin han for spoth och hadha,
wndhrykten honum landh och ärä
idher ärffuä herra matte värä.
Görin j nokon tiidh optare swa,
tha skulen j warä ther visse op a
han sender xx tolikä här
myklä större än iach är
och later idher allä dräpä och fanga
och aldrik skal een vndan ganga."
The swarade honum allä j sen:
"J görin medh os nadher än!
Latin os nw lifuit behalda;
ther ower magin j walda.
Wi vilom thet loffua, iättä och skriffuä
honum tiänä ee medh wi maghum liffuä
p 46

badhä medh gotz och empne
och allan hans last at hempne."
The sworo edhe och giordo swo
at the skulde honum warä tro.
Tha mälte hertigh Frederik:
"Nw wil iach fara hem til mik."
Konung Malmrit badh honum bidhä,
then dagh hwargin ridhä.
"Ney, thet ma ey wärä;
mith folk är alt j kärä,
thy thet them ey kunnokt är
huru om min tingh nw stär."
Thaghar konungen thet forstär
at han wil ekke dweliäs thär
han gaff honum orloff hem at ridhä
än han wilde ther ey lenger bidhä.
Thet war än arlla och dager liws
tha the ridho til thet hws;
hertuga och greffuä monde ey skorta
ther the ridho til the porta.
p 47

Hertigh Frederik j thet palatz gik;
frv Geindor honum medh äro vnfik;
han wilde äkke sithiä nidh,
thy thet leedh fast at daxens tiidh.
Hon badh medh fögho sinnä,
the litzlä drötninghinnä,
dwaliäs the nat och görä swa.
"Ney, frw, thet ey warä maa,
thy mina män the mik haffua kär
withä ey hwart iach komin är."
"Jach kan idher ey thakka som iach wil,
wtan iach bidher gudh aff himmerik til
han giffui idher lykko och ärä,
at j waren kompnä härä."
Tha badh konungen hemptä thär
thet taffuel som förre skruffuat är.
Tha hertigh Frederik tafflit saa
tha mälte han och sagde swa:
"Hwat skal thet tydhä?"
"Herra, wi idher biudhä
p 48

at j tiggä thet och föra thet hem."
Han sagde ney och swarade swa them:
"Iach är hemme wäl swa riik
at iach torff engä gaffuo aff tik
j gull och ädlä stenä
badhä storä och klenä."
Man skenkte them aff dyrä kar,
wiin och miöd man fore them bar,
klareth och morath
war ther engom manne fat.
Han togh orloff och borth han redh.
Konungen fölgde honum a hans leedh
och ther til riddarä och swenä;
han redh ey thäden enä
genom thet bergh han tingat redh;
sidhen fan han en wägh swa bredh
och kende hwar han komin ware.
Han badh konungen hem at fare.
"Ney, iak fra idher ey ridher
för wäghen warder bätter kunnogh idher."
Konungen badh sith folk alt bidhä:
"Iach wil enä medh honum ridhä,
p 49

iach wil honum fölgiä, thet skal skee,
genom then skogh wi fore os see."
Til eth watn the kommo öffrit breedh,
ther han opta at bersan enä redh.
Tha hertigh Frederik vatnit fan
han mälte til then litle man;
"Iach wil her ey lenger bidhä."
"Herra, j mogin wäl hem ridhä,
eller bliffuin när mik j thenne nath."
"Iach wil hem som iach haffuer iath.
Skogen är mörk, hardh och trang;
margha nat hafuer iak lighat swa langh
a wedhispeell och äuintyr
the mik optä äro wardin dyr."
"Iach hauer idher wedhispell manga sinnä
spilt, at j mik skuldin finnä;
nw haffuin j, herra, hulpit mik,
thet lönä idher gudh j himmerik.
Iach giffuer idher eth fingergull
ther prisat är for dygder full,
thet är högä skatta wärdh;
idher ma skadhä aldrik swärdh
the stund the stenä ärä när tik,
thäs skulin j, herra, troä mik;
thessens annars stens natura är swo
-- for wisso maghin ij thet tro,
p 50

thet sigher iach idher openbar --
tho een man laghe ij tiwghu aar
nidhre a hafsins grunda
och haffde han j thera stunda
then sten a sik at berä,
han torffte aldrik kärä;
thot han haffde hwarke klädä eller födhä,
watnit matte han ey mödhä;
then thridhi sten haffuer the makt
-- latin thet for sanna idher wara sakt --
thot thet störste hws j verldinne är
aff thrä och brunne och j warin ther,
eldhen matte idher änkte skadhä
eller komma til nokon vadhä,
at badhä brunne hws och landh
om j haffden stenen j idhrä hand
thet skaddä idher enkte wättä,
swa stort haffuer han sättä;
then färde sten är bätter än hinnä iij,
märken görlä huru thet ma skee;
p 51

then sten är aff Indiä landh;
hwar han bär a sinä handh,
tho at han for m män ständer
ok hafuer han stenen i sinne hände,
hwat häller thöm är wäl eller wee,
engin man faar honum at see;
tha thu wil driffua tolik tingh
wenth stenen j thinnä hand omkring
och lyk han j thinä hände swa!"
Tha thet war mält han hwarff honum fra
swa at han ekke til hans fan
för än han räkte handena fore han:
tha saa hwar annar ater therä
och vndradhe huru thet matte väre.
Tha hertigh Frederik saa then makt,
hwilkä dygdh och hwilka krapth,
han togh ther halla gladelik widher.
"Gudh thakke fore tholka gaffuo idher!"
p 52

Han wendä thet opta til och fra;
swa görlä han aa the stenä saa;
the ware fagre och ther til rikä,
man finder ey falä therä likä;
hwar thera sik ensammen laa
at ther war fagerth see pa;
j thet bätztä gull man matte finnä
waro the lagde medh fögha sinne.
"Om thera dygd tha skulin j tighiä
och enghom manne ther aff sighiä",
mälte konung Malmrit;
"gömin thet wäl medh mykin fliit!"
"Men weth thet skall warä,
iach wil thet wäl bewarä."
Hertigh Frederik helsar han tha
ok genast reedh hwar annan fra,
konungen ater j sith eghit rike;
tha torffte han fore engom wikä:
p 53

allä the dwärgä han ower är
haffde honum siden j hiärtä kär
och tiänto honum j lost och j nödh
och giordo siden alt hwat han bödh.
Hertig Frederik thäden redh
thet mästä han ma, then genast leedh.
Wäghen togh at wikä;
tha hörde then hertig rikä
enä qwinno röst aff iämmerlik skre
och sagde sik alle stunda wee;
hon öpte medh swa iämmerlik grath,
rädhelik ware henne laath:
"Avi, avi, for thenna mödha!
Hwi munde gudh hafua latit mik födha!"
Ther han hörde thessä röst
han gaff sith hiärtä godhä tröst:
"Iach skal withä hwat thet är,
hwat thet mik til ledhe eller liuffuo ger."
p 54

Medh spora han örssit rörde
thit han the röstenä hörde
thet aldra raskast ther han ma.
En resee om sidher han fore sik saa;
han haffde fangit en riddar rik
och for medh han swa ömkelik.
Han haffde bundhit hans föter badhä
vnder örssens buk, thet war hans skadhä,
ok swa hans hender sammeledh;
a hans liff ey kläder bedh
wtan en skiortä all j tädher,
han togh honum fra wapn och kläder;
han haffde a sinne axl en stangh,
ther badhä war stor och langh,
j andra hand eth birkeriis;
han slo then riddare wtan priis
at blodhit ran alt ower hans liff;
thy greth sarä thet ädlä wiiff
och kärde medh kinner rödhä
p 55

at gudh loth henne födhä;
thet var hänna hiärte käre
ther bundhen fördis thäre;
hon wil sik aldrik widh han skiliä,
sigher iach tik, medh henne wiliä.
Tha hertigh Frederik thetta saa
til then rese han mälte tha:
"Thin ondä man, thu sigh thet mik,
hwat haffuer thenne riddare giort tik,
ther thu gör tolik wanda?
Lath mik thet forstanda!"
Resen monde thet mykit forsma
at hertigh Frederik mälte swa.
"Dare, thu kom hiit til mik!
Her ma thu forsökiä siälfuan tik
än thu honum hielpä ma;
thu akta siden huru thet kan gaa;
iach weth olykkä är tik när;
p 56

mädhen thu äst komin til mik här
ma iach tik och gripa;
iach skal swa medh tik skipa;
j warden thäs badhä warä
huru iach skal medh tik farä;
mik thykker tik olykkä wärä näre
at thu skalt allä dagha kärä."
Tha swarade hertigh Frederik:
"Iach later til gudh j himmerik,
mith liiff wil iach her wagha,
iach rädhis ey thinä agha."
The fru gladdis och fik enä tröst
at henne anger warder än löst.
Han rykker sit swärdh och hyrter her;
then rese ther fore honum stär
grepp moth honum swa skiutelik
och wende örsset om kringh fra sik
och sloo at honum medh sin stangh
p 57

ther badhä war stor och langh
och vräker a hans skiold swa fast
at han j twinnä stykke brast;
haffde thet rätteligh taghit han
tha ware döth badhä örs och man.
Tha saa herra Frederik aff Normandin
swa opta a sith fingerlin,
han wende stenen j sin hand,
och gladdis then frua aff frömade land.
Tha resen enkte til hans saa
han redh honum när och giorde swa.
Tha frvn miste hertigh Frederik
swa at hon ey honum se fik,
tha öpte hon swa iämerlik:
"Awi, hwat skal nw warda aff mik
men thenne riddare thorde ey bidhä
och widher thenna resa stridhä,
mäden han then rese ey thorde besta
tha warder thet ower min herra gaa."
p 58

Hertigh Frederik kom swa skiutelik;
tha fik then rese j thy wik
eth slagh swa storth at badhä twa,
hans handh och stangh, a iorden laa;
eth annat slagh then rese fik
at axlen fra hans lifue gik.
Tha öpte han medh en rädhelik käre:
"Awi thet iach är komin härä!"
och til then fagna riddare sa;
han haffde honum gernä fallit aa
at the matte badhä dödhä bliffuä
tha han kende at han matte ey liffuä.
Bergh och dala skulffuo widher
tha resen fioll a iordenä nider.
Tha han fallin for honum laa
hoffwdhit slo han buken fra
medh thet swärdh han haffde j hendä.
"Nw lig ther, thin fulä skände!"
p 59

Nw haffuer resen mist liiff och ärä
och löst är the fruo kärä;
tha han omwendeä sith fingerlin
och stenin gaff fra sik skin,
tha sagho the hertigh Frederik,
the thakka honum swa nadelik;
the frva fioll a knä for han,
tha halp henne opp then ädlä man,
och gingo badhen saman kaath
thiit then bundne riddare sath,
skaro hans bandh j stykke
och löste all hans olykkiä.
The sättis ther a gräsit nider,
thet sigher boken for sanno idher;
han hauer forglömt all sin nödh
ther han förre haffde och bar for dödh.
p 60

Ther han war wis op a sith liiff,
then riddare och hans stolta wiff
thakkade honum badhä
for manga handa nadhä:
"Mith liiff skal til idhra thiänist sta
mäden iach j werldinne liffuä ma."
Ther the herra satho saman
the kalazadho mankt ok giordho them gaman.
Tha mälte hertigh Frederik:
"Herra, wilin j sighiä mik
idhert nampn och hwat j hetä
-- thet är the bön iach effter lethä --
och aff hwat släkte j kompne äre,
mäden vwi swa hemelika sithiä häre."
"Iach wil thet storlika gernä göre
än idher lyster ther a höre.
Min fader heter Leffuenin
p 61

än iach sielff Gaymorin;
han är en konung over Skotta land,
the thiäna alle under hans hand;
hwat wi formagha badhä
ther skulen j ower radhä,
ower folk och ower landh,
thet skal alt thiäna vnder idhra handh,
ee men wi moghom liffuä;
iach är idher skyldogher at giffuä
loff och priis j alla stadha,
thy j hulpen mik aff wadha
och fra then grymeligä dödh,
ther mik war tedh, ok annor nödh,
aff then iach her nu liggiä seer".
"Tha spör iach än, herra, idher meer,
sighin mik thet for gaman,
p 62

huru komen j badhä saman?"
"Iach war ridhin j skogh for snima
a äuintyr som j mogen for nima.
Iach haffde en wägh war yffrit breedh,
ower bergh och dalä then genast leedh;
jach redh then wägh a mina san
at iach enkte liffuandis for mik fan.
Daghen fast at qwälden leedh;
thenne frva alt medh mik redh;
en lithen engh warthom wi wara;
os warth til radha thiit at fara
och then nat ther at bliffua
medh toliko wi haffdom wider liffuä;
wi haffdom medh os brödh och wiin,
aff ra ok da ok ville swiin
och allä handa nadhä
til dryk och ätä badhä.
Tha wi sathom badhä
ower math och giordom os gladha,
tha kom then rese -- -- -- -- --
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
p 63

för än genast han grepp mik
och bant siden swa skämelik
widh eth trä medh sinä makt;
ther stodh iach allä thenne nat;
han bant thesse frv j her see
-- thet giorde mik j hiärtät we --
at hwart war thet annat görla saa
och hwarte annat hielpä ma.
Köth och brödh och ther til wiin
thet togh then rese alt til siin,
han aat och drak fore wtan hoff
och lagdis sidhen nidher och soff.
Ware hästä gingo som iach them bant
om qwäldin medh min eyghen handh.
Han mälte aldrik ordh til mik
p 64

för än nw j dagh sooll opp gik,
togh mith örs och leddhe thet her,
löste mina hendher ther
och swa mina föther
mik til litlä böther.
Min wapen togh han mik all fra
at iach haffde enkte lithä pa;
han giorde mik engä nadhä;
thet thorde iach allom radhä
tolik tiänist ombärä
som han giorde widh mik thärä.
Medh sorgh stodh iach ther then langa nat.
Mith örs ledde han thäden brath;
iach matte tha stigha a hans bak;
han bant mik wtan allä sak
mina föter vndher hästens qwidh
-- slikt er vndha manna sidh --
och swa mina hender;
thet giorde han alt j sender.
p 65

Tha han haffde giort mik thenne qwidhä
han löste the frv och badh hona ridhä:
"Thu ma ridhä hwart liker tik;
thenne riddar skal fölgiä mik.
The ädlä frv ey wilde sik
for henne tokt skiliä widh mik
for än hon matte wisso fanga
huru mith mall monde ganga.
Han förde mik fagnan, sigher iach tik,
ther til, herra, j lösten mik."
Herra Frederik mälte medh sinne:
"Trösten j idher tingh at finnä?"
"Jaa, herra, thet ma wärä
at wi finnom them än härä."
Han togh then fruo mantoll aa;
til hertigh Frederik mälte han tha:
"Wi wilom ey lengher bidhä,
wi wilom genast ridhä."
Tha the haffdo ridhit enä stunta riidh
p 66

tha wart swa mörkt om natta tiidh
ath the vardha bidhä ther
til daghen ater komen är.
Arlla om morghon han thäden foor
och fölgde samma fotspor
ther the haffdo förre ridhit aa
til then eng iach sagde j fra;
han sin wapn ther all fan
och wämptis tha then ädle man.
Swa mälte tha Gaymorin:
"Gudh for allä nadhä sin
giffui honum lykkä at walda
ther mik halp liffuit behalda!
Wiste iach hwar thet mondhe wärä
ther mik hauer hulpit härä,
thet toghe iach for rikä gaffuä;
hans känne wilde iach gernä haffuä.
Laten mik ey lengger lethä
p 67

at idhert nampn ok hwat j hetä!"
Tha swarade honum then herra riik:
"Jach wil gernä berättä tik:
aff Normandia hertigh Frederik
swa är iak kallath sannelik."
Tha the frua thet forstodh
at thet var hertugh Frederik godh:
"Väl är mik the lykka är mik sket
at iak hafuer idher medh öghan seet,
min käre frände herra Fräderik!"
Hon kyste honum swa liuffuelik
och thedde honum sidhen ther
aff hwat släkt hon komen är.
"Within thet for sannindh her,
konungen aff England min fader är."
Tha mälte om then hertig godher:
"Han är och min fadher brodher."
Æn mälte hertigh Frederik:
"Thet sigher iach medh sanno tik,
p 68

wil iach idher tiänä medh alla mina mugha
for liuffhet iach bär til thenne frvgha;
thet är xij aar och än mere
iach henne saa och frvr flere
j England medh fadher sin;
nw forgaar henne blanka kin
at iach idher näpligä kennä ma.
Frv Belpahir, iach sigher swa,
nw skulen j görä thet iach (ider) bidher,
herra Gaymorin och swa idher:
mith landh thet ligger her när,
thit skulen j ridhä och dweliäs ther
enä stund och haffua maka;
idher skal enkte wättä saka."
"Gudh thakke idher, herra, for idher ärä,
at thetta sin ma thet ey wärä,
thy at iach warder gäst
p 69

j Leydhos om stunta fräst;
ther skal et torney vära
-- mange herra koma thäre --
mellan England och Britan
a en halla fagher plan;
man ma ther see margh fagher skara
the aff Britania fara,
mangan stoltan franzeis
ther frome äru och korteis;
thet komber och aff Englandh thärä
och swa the aff Yrlandh ärä;
ther komber och thet kompanj
aff thet sihwalfua bordh, the ära fri;
ther komma skota, iach sigher medh skäll,
the mik margha kennä wäl;
thet är lango sidhen the mik saghe
eller nokot wättä til mik fragho,
siäx aar thet är eller och mer
p 70

sidhen thet iach heman redh.
Nw är mik wardhit swa til mote
at iach nödugh storligh lothe
at iach aat thetta sinne
skulle thet torney ey finnä;
wi moghom ey lenger bidhä,
wi wilom til landhä ridhä,
thenne frv och swa iach,
ther wi moghom haffua mak;
min fadher weth ther enkte til,
at iach är gifft, iach sighiä wil."
Tha hertigh Frederik thet forstodh
tha mälte om then riddare godh:
"Gudh ma mith land bewara,
iach wil til thet torney fara."
"Thet är mik liufft", sagde Gaymorin,
"war gudhi wäl komen, käre win!"
"Ær idher kunnungh wäl the leedh?"
"Jaa, then wägh iach hingat redh,
p 71

han skulom wi häden färä,
tha wardom wi raskeliga wara
eth hws wi skulom j herbergä j nat;
os warder ther enkte fath.
The borgh heter Bramundant,
thet witin wisserligä for sant;
hon är stark och owinnelik.
Greffue Askalias, en herra rik,
han ägher then borgh och fästä,
ther wi j apton skulom gästä;
han badh mik tha iach thäden redh,
iach skulde thet latha engeledh
samma wäghen ater ridhä;
han wilde mik ther hemme bidhä."
Daghen fast at qwäldin ledh;
tha han wth aff skogen redh,
han tha gensten hwsit saa
thet iach förra sagdhe j fra.
The herbergadhä then nat thärä
p 72

och wartho wndfagnä medh ärä;
man skop them allä nadhä
til dryk och ätendh badhä,
ther til höfuizlikt kalz och gaman
then qwäldh the satho saman.
Tha thet ätendh en endhä fik
j en rosen gardh then herra gik
och hans husfrua klara,
ther sinä thokt kunde wäl beuarä,
och hans stolta dötter twa;
frw Belaphir hon giorde och swa.
Man bar them badhä miödh och wiin.
Husbonden mälte til Gaymorin:
"Huru haffuer thet standit medh tik
sidhen j fooren borth fra mik?"
"Iach haffuer sidhen hafft myken mödhä
och stora angist for min dödhä,
swa at aldre kom mik til handa
p 73

nokot sin för tolik wandha",
och sagde honum alla ledh
huru honum war j skogen skedh
och thet herra Fräderik giorde swa wäl
han slo then storä rese j häll.
"Wäl är mik thet är swa gangit;
swa godhä gästä iach haffuer fangit;
j haffuin mik ärät j manga stykke
och löst en deell aff min olykkä",
mälte tha then greffue riik
widher hertigh Frederik.
"Then rese giorde alla stunda
os stora mödho ij margha lunde."
Hans husfrv hördhe ther op a,
swa iämmerlik gräth hon tha,
och swa hans dötter badhä,
swa at the haffde engä nadhä.
Greffuen mälte til gäste sin:
p 74

"J within thet ey, min käre win,
hwat olykkä mik är for snima
skeedh j stuntan tima.
J torffuen, herra, ey vndra pa
at the frvr grätä swa
och thet iach sielff swa sörgendä mon wärä
och mik swa särä for idher kärä.
Iach atte en son, en vngan man --
iach sigher thet idher a mina san
at thet är engin herra swa riik
han matte medh ärä joo frögdä sik
hwar then tiidh han skulde han see,
hans hiärtä matte aff gledi lee;
han war höffuisk for wtan kiiff,
eth heladhä aff sith eyghit liiff,
ther til mildh och öffridh wiis;
aff frvr och mör haffde han priis.
(For) et ar ok thrättan vikur minna
var han ut ridhin at thetta sinne
p 75

j thenne skogh a äuyntyr,
the honum wartho alt offdyr.
Han haffde ey full xx aar
tha han riddar slaghen war.
Tha mik war sakt at han bort redh
jach wiiste a then samma leedh
mina riddara och swenä;
the wartho alt off senä;
han war swa lankt them komen fra
at engin thera matte honum na.
Tha wartho the warä a en liidh
hwar han medh resen hiolt en stridh
och sagho thet resen honum nider sloogh
medh the stora stang han drogh,
swa at han genast dödher laa;
the matte honum ey hiälpä tha.
Aldre war föth eth renare liiff
nokon thimä aff nokot wiiff",
p 76

mälte hans fadher medh gratande thara
och sukkade halla sara,
sinä hender opta wreedh
och kerdhe sik swa margaleedh.
"The xl riddarä iach haffde wt send
wartho allä aff honum skänd;
han sloo them allä saman j häll
-- then store rese giorde ey wäll --
swa at aldre en aff allom them
kom ater tha til min hem
for wtan twe, the varo särä,
ther mik thesse tiidenhä barä."
Tha swaradhe hertigh Frederik:
"Herra, thet vil iak radha thik:
lathen farä idhrä qwidhä
och görin idher gladha och blidä;
thet är thet aldre bästä",
mälte hans godhä gästä.
p 77

"Lathen idher ey mere ther effter thra
ther j maghen aldre ater faa!
J torffuen ey mere om käre;
han är wäghen medh ärä,
thy at iak then rese sloo j häll
ther idher giorde thenne oskäll."
Honum thakkade riddare och swena badhä
ok giordhe them sidhen gladhä.
"Os dugher ey ther effter langa
ther wi moghom aldrik ater fanga."
The lotho fara alla hiärtans qwidhä,
kalzadho mangt och giordo sik blidä;
then qwäldh the ther satho saman
tha haffde the ther högelik gaman.
The hwiltos ther then sama nath;
om morghonen ridho the thäden brat,
mädhen husbonden laa och haffde nadhe,
the frv och thän riddarä badhä.
p 78

Herra Gaymorin han fore redh,
thy honum war kunnugh wäl then ledh
och bätter war honum kunnokt thärä
än hertigh Frederik monde wärä.
Tha mälte then hertigh dyrä:
"Sighin os äuentyrä
ther os til skemptan matte wärä
mädhen wi swa ridhä härä,
min kärä wen, herra Gaymorin,
hwat idher är thimppt nokot sin."
"Iach kan idher ey ther aff sighia
hwat mik är timat, thy ma iach tighia;
thok timadhe mik eth sin iach bort redh
iach kom j en skogh swa bredh
mellan Skotta- och Englandh;
iach fan eth lithit bärgh aff sandh.
Ther sath en frv ömkelik,
hon haffde en dödhen riddare hoos sik,
p 79

ther tha war nyligh slaghen j häll;
hon wnthe honum aff hiärtät wäl;
widher sith brist hon thrykte han
och kystä (swa) optä then dödhä man;
hon öpte fast medh harda skrij:
"Awi, at iak föd var, awi,
thet iach nw ey döyä maa,
nw vare mik thimen döö pa!'
Hon kerdhe sik swa sare
medh gratande bäskä tharä;
henne klädher waro medh blohit strödhä
och swa henne kiinne rödhä.
Tha iach the frva sithiande saa
iach sporde henne hwi thet war swa
at then riddare war slaghen j häll
ther hon wnthe aff hiärtat wäl.
'Thet haffuer mik giorth en myken man
then iach ekke nempna kan'.
Jach wilde effter honum ridhä;
p 80

the frv badh mik bidhä.
'Ney, min kärä herra,
han är idher alt offärre,
j moghin han ey finnä
j xv milä at thesse sinnä;
thy bidher iach idher for frvr ärä,
hielpin mik mädhen j ärin härä
at iach matte komma til landha
och frälsen mik aff thenne wanda.'
Wi toghom then dödhä riddara ther laa,
frvn och iach wi giordom swa,
fördhom han thäden som wi matte
thiit the frva hemman atte.
Iach spordhe the frv swa innerlik:
'Hwat heth thenne riddar riik?'
Hon swarade: 'Han het Lifant,
en hertigh wt aff Yrlandh.
Thy ma iach sörghiä, arma wiiff,
at iach swa bradelik miste hans liiff;
p 81

swa ömkelik iach far här,
min modher brodher konung är,
wäldugh ower alt Yrlandh;
the tiännä allä til hans hand.
Mith nampn wil iach ey lönä:
iach kallas Arilla skonä.
Thäs bidher iach idher swa innerlik
at j wilden ey skilias widh mik
för än thenne skogh far ändä;
allä mina sorgh maghen j forwndä.'
'Gaar thet effter minom vilia
iach wil mik ey fra idher skilia
för än j komen thärä
j wilin gernä wärä.'
Wi ridhom war wägh thäden brath
och kommon än om samma nath
j en stadh ther fore os laa.
p 82

Husbonden kom och mälte swa:
'J ärin wäl kompne badhä.'
Han skipade os räth alla nadhä.
Medh all the tingh iach kunde radha
wi matton the frv ey görä glada.
Arlla om morghon dagher war liws
tha kom een vaghn fore thet hws,
ther wi then riddar lagdom pa;
husbonden os skipade swenna twa
och iiij godhä hästä
fore wagnen skulde fästä.
Wi foorom thädhen hwat wi maa
then genast wägh til Jrlandh laa.
Hans örs behiolt husbonden thärä
for then kost wi mondo ther tära.
Tha twe dagha foragne warä
tha hördhom wi j Yrlandh sara
riddara och frvr gratha
och swa iämirlika latha
p 83

badhe arme och swa rikä
kärdhe them harmelikä.
Han warth begraffuen medh mykyn ärä
aff alt thet folk ther monde wärä.
Iach wilde ther ey lenger bidhä
och beddis orloff thäden ridhä.
Konungen wilde engelundh
at iach skulde ridhä j then stundh:
'J skulen her bidhä atta dagha;
man skal idher skipa alla nadha;
j haffuen fore ware saka
giorth idher stor omaka,
thy wiliom wi medh landh och rike
tiännä idher ärlikä.'
The plägade mik wäl j thera stund;
tha warth mik annor tiidhende kund,
at konungen atte dotter en,
p 84

the wänist ther solen a sken;
hon war pa eth fäste,
hona sagho ey fränder, ey näste;
frvr och jumfrvr ware henne när
swa at engin annar komber thär;
tha konungen lyster hona see
han ganger thit medh frvr thre;
drötningen medh honum gar;
tha haffde the möö wäl xv aar;
the wänist är the jumfrv godh
ther ee war födh aff köth och blodh
och nokor man weth liffuä;
han wil hona engom giffuä;
han atte ey barn j werldinne flere,
thy älskade han hona thäs mere."
Tha huxadhe hertigh Frederik
hemmelik mädher sik
a sith godhä finger gull
p 85

ther han haffde j hiärtat hull:
"Gudh ma mik än the lykko giffuä,
hon warder än miin om iach ma liffuä."
The ridho thäden hwat hwar forma
til en stadh heth Barna;
ther eth torney warä skal;
man findher ther mannigh vnder fall;
folk är mykit komit thär
aff fiärre landh och swa när.
Then tredhie dagh the kommo thäre
tha skal thet torney gangande wäre;
then store stadh war ower all
herberghat badhä bergh och dall;
the widhä sträte badhä bredh och lang
a them war swa mykit trangh
aff thet folk ther löpe och gaa
och gernä wilde herberge faa.
Herra Gaymorin tha kende
p 86

hwar en skiolder hengde
aff hans eyghit fädernis riik;
thit redh the frva och hertig Frederik.
"Her skulom wi in fara,
vi känna then skiold ther her mon vara;
man skall os ther pläghä wäl
och görä mang höffuelik skäl."
The ridho fore the portä storä;
iärnlenker ware ther bundnä fore
medh list och fögho sinne
at ther matte engin ridhä inne
wtan then herberghit hörde till
och the han medh sik biudhä wil.
Tha mälte herra Gaymorin:
"Lath porten opp, wi wilom her in!"
Riddarä kommo honum gangande igen,
medh them swa margh stolt en swen;
p 87

the kende hans skiold ful görla
han a sinom arme fördhe,
konungxens wapen aff Skottlandh.
"Wäl är os the gledi är os komin til hand
at min herra Gaymorin
är ater komin hem til siin."
The lupo allä raskelik.
"Varin gudhi wäl komin j himerik
och allä the ther fore ärä
och dwälins mädhen idher lyster härä;
wäl är os wi haffwom idher ater fangit
ther os haffuer lenge effter langhit."
The riddarä och swenä ther ware jnne
wndfingo the frv medh fögho sinne;
en swen moth herra Gaymorin rendä,
han honum görlä kendä;
han haffde honum förre tiänth,
p 88

thokt och äro honum kenth;
han halp honum aff örssit nidher:
"Wäl är mik iach haffuer funnit idher
ther all min gledhi och lykkä a stär,
at j ärin nw helbrögdä här."
The leddho the herra och fruo badhä
j eth herberghe, man skop them nadhä;
man bar in fore the herra tha
rikä klädhä the skuldo j ga:
sängin var ok ther til redho
ther thakt var medh silke thet bredha;
the togho the herra therä wapen fra
och lotho them sidhen sithiä gaa;
wiin och miödh man fore them bar
ij rika kostelika kar.
Herra Gaymorin badh mere
then swen sin wapn redhä,
hans baner ok hans kopertyr
aff thet rika examit dyr.
p 89

Hwat then herra görä badh
giordis alt j samma stadh.
Wilin j hörä mere?
Ther kom folk än flere;
ther kom j then samma stadh
margh en stolt riddar gladh
aff hertigh Frederikx kompani,
the wt ware farne aff Normandi.
Herra Gaymorin mälte thäre:
"Huru när mon Beniandh wäre?"
"Han är ey häden enä milä."
"Wi torffuom ey lenger hwilä
wtan genast moth honum ridhä
och faa män hemme bidhä."
The drogho the rikaste kläder aa
ther man ee medh ögon saa
och ridho sidhen allä thäre,
p 90

wndfingo han medh myken äre.
The helsadho han at samma siin
och fölgdo honum j staden in.
Wm the herra war mykit trangh;
the lekare giordo swa mykit bangh;
wäghen thykte them ey wärä lang
fore marghan mästerligan sang
som man them til skämtan giördhe;
swa lang(an) vägh man thet hördhe.
Then storä stadh, the rika fäste
herbärgadho manga godha gästä,
the thiit til torney mondho fara
medh riddarligha skara;
aff nordhan ok aff väster
marghin stolt(er) frömadhe gäster,
aff sunnan ok swa aff öster
marghin stolt(er) riddare tröster,
p 91

(the) kommo ther allä wegnä,
the iach en dell wil nempnä.
Beniandh, then hertig riik,
hundradhe riddara han haffde medh sik.
Ther förde konungen aff Ængland
iij hundrath riddarä medh äro kendh.
Skal iach sighiä mere?
Herra Arrik förde än flere
än thryhundrath aff Tästergala
the widher femora kundo tala;
ther kom ok aff Frankariike
then stolte konungh rike;
siex hundrat riddara förde han en
ok ther til margan stoltan swen
aff thet gambla kompanj
ther fordhom medh konung Artws var fry.
p 92

Herra Meliz ok Tenabrok
hafdhe hwar en rödhän wapn rok;
ther kom och herra Gauian
ther sine tokt wäl vara kan;
herra Segremors och Orillus
kommo ther ridhendä fore thet hus,
Lewis ok herra Visrezat,
ther aldre ville vtan rät,
herra Orillus, then riddar godh,
ther siällan kunne vara modh,
Vigolis then märe,
the tolff kompana komo ther medh ärä
aff the tauelrunda skara
ok marghe riddara medh them fara.
En riddare leek medh mykyn gaman
war byriat then qwäld the kommo saman;
ther waro skarpt bruten stark
j stykke then qwäldh pa the mark;
p 93

hwar ther a äuintyr wilde komma
ther matte han forsökiä sin fromma.
Aff enom dyst iach sigher fra
ther man om then qwälden saa;
han giorde konungh Gaymorin
widh greffuä Leuitz aff Pwenzin;
han war swa riddarlika giördh
som iach aff sakt haffuer hördh;
ther ware lankt aff at skriffua;
the wilde bahdä widh äro bliffua.
The stolta heladhe rikä
fooro swa köstelikä;
thera skiolda ware rike aff gullit rödh;
hwar thera giorde androm nödh.
Herra Gaymorin stak Leuitz tha
langan wägh örssit j fra;
tha kom herra Gaffuian,
sin kompan Leuitz hempdis han
och stak herra Gaymorin
at han fiöll wtan williä sin.
Tha hertigh Beniandh thetta saa
at Gaymorin ther fallen laa
han redhe swa raskelika
p 94

moth herra Arrik then rikä
och stak hwar thera a annars skiold
at glaffuian spildradis a then mold.
Then dyst war ridhin medh ärä;
hwar thera for sin kärä
wilde sin priis ther höghiä;
thet stodh them wäl til föghiä.
Thera skapt gingo sundher j stykke;
hwar thera wil en annan fortrykke;
ther waro annor skapt til redhä
om the wiliä dysterä mere;
ja, tha the skapten fingä
omaklikä latha the saman springa
som the pläga at görä
ther owinskap wiliä rörä.
Herra Arrik then rikä
stak swa riddarlikä
then stoltä hertigh Beniand
at han fiöll nidher a then sand.
Thet saa wäl hertigh Frederik
och mälte tha widh sielffuan sik:
"Jach haffuer offlenge haldit här."
Han togh thet skarpt när honum stär
och moth herra Arrik rendhe;
han honum görlä kende;
p 95

omalik hwar annan rörde
medh the skapt the heladhe förde
swa at the gingo all j stykke;
thok war thet högelik lykkä
at them skulde enkte skadha
aff manga handa wadha.
The beddis skapten flere
och wiliä dystärä mere;
thera swenä som ther gingo
starkare skafft them fingo;
the giordo kretzen widhä;
the heladhe saman ridhä;
ther tryktis wth tghen rödhä sweth --
äuintyreth ey sannare weth;
thet matte ängin finnä
hwilken thera skulde winnä.
The dysteradho lenghe wtan skadhä;
man gaff them priis badhä
och loth them ther medh skiliä
moth thera eyghin wiliä.
Nw the herra skildo ärä
tha kom Tidonas rennande thärä
thit hertigh Frederik hiolt enä
honum medh sinä glaffuio til menä.
p 96

Tha herra Frederik Tidonas kende
han genäst moth honum rende;
then dyst war ridhin medh ärä;
thok matte Tidonas wärä
heldher okommen at thet sin:
han fioll ther wtan wilia sin.
Herra Frederik stak Tidonas swa
at han lankt fra örssit laa;
hans ors loth han fara
och togh thäs enkte wara.
Nw saa man ther komma
manga riddara fromma
medh then stolta konung riik
aff Englandh, man sagde mik,
the ekke wilia wikä;
nw skal man thet torney likä.
Moth honum pa then annan sidhä
monde konungen aff Frankarik ridhä;
han foor ekke enä,
honum fölgo riddara och swenä
medh manga stolta skara
the pa äuintyr fara.
Mällan thässa riddara twa
margh ridderlik gerning man ther sa;
man matte hörä en wägh swa lang
p 97

aff bruten skafft swa mykit bang.
Hwat skal iach mere sighiä än swo?
En stak och annar sloo;
the garzuna warde thunne,
the flyddo thäden som ther brunne.
Ther warth marg sadhil tömpd;
konungen aff England warth ey glömd,
han warth til ryggiä at wikä,
han fan ther sinä likä,
aff Frankarike margh ädhlä man
som wäl dyst och torney kan.
Tha wan j then samma tiidhä
then priis a badhä sidhä
aff Normandi herra Frederik;
han war ther swa riddarlik,
herra Gaymorin ther wärffuä kan
swa at allä riddarä prisä han;
herra Beniandh man ther och kende.
Nw är then dagh komin til ändä;
the ridhä til herberghä ok haffua nadhä
riddara och swenä badhä;
the giordo sik then apton kath;
them war enghin glädi fath;
til dryk och ätendh badhä
hafdho the allä nadhä.
The gingo j sengh thy thet war nath;
p 98

om morghonin kläddis the herra brath;
herra Frederik gik mässo hörä
-- han war swa wan förre görä --
aff then helge anda,
och wämptis sidhen til foth och handa.
Han badh til gudh j himmerik
aff hugh och hiärtä swa innirlik
gömä sik fra skadha,
then dagh fra last och wadha.
Arlla om morghon solen sken
the riddarä wämptos och ware ey sen.
Tha the morselat haffdo
thera örs the tha kraffdo;
medh margha widhä skara
saa man the riddara fara;
ther var halla mykith bang,
aff bambo ok bosunar mykith klang,
aff tumber mästara dyre
var ther ful hyrä.
Til redho var först Gaymorin,
ther näst herra Frederik aff Normandin;
herra Beniand then tridhi är,
then stoltast riddar man wiste ther,
och mang en annar ädhlä man,
p 99

them iach ekke nempnä kan.
The holdo thet for eet högelikt gaman
tha thet torney thet kom til saman.
Aff thet sihwalfua bordh thet kompanj
kommo ther och waro frij,
medh margha höffuelik skara
the riddarligä fara;
margh glaffuiä aff hiärtans lyst
tryktis fore the heladhe bryst.
Tha togh herra Gaffuian görlä war
hwar som hertig Frederik far;
the haladho waro blidhe
och thordo hwar annan bidhä,
omaklik hwar annan rörde,
medh the starkä skapt the förde
stak tha hwar annan swa fast
at thet alt j stykke brast.
Segremors then rikä
kom ther riddarlikä;
han tog hertigh Frederik wara
och lather moth honum fara.
Hertigh Frederik war ey seen,
han rende honum raskeligä igen,
p 100

stak then riddar thaghar swa
at örs och man a jorden laa.
Tha war dysterat alla wegnä
aff the stolta thiegnä;
hwar a marken ther han saa
dysteradho saman twa och twa;
en fiöll och annar sath,
hwar som tha gath komit ath;
thet ware alt off seent at skriffuä
the ther fiöllo och sithiände bliffuä.
Iach ma thet sighiä sannerlik
at enghin stadh är swa riik
man matte swa mangh skafft j finnä
som ther forgiordis j thy sinne.
Ther medh thenne dyst forgik
och torney byriadis riddarlik.
Ther the konunga mondhe fara
medh manga stolta skara
trengde the herra saman,
ther aff gik tha mykit gaman.
Hwo ther war ridhände illa
thet matte for honum spillä
swa at han matte helder wära
annar stadz än thäre.
p 101

The torney ware ther hardh och godh;
effter priis stodh all thera modh.
The fiendhä trengdo vndher sik
Beniandh then hertig riik.
Tha hertig Frederik thetta saa
han hugger a badhä hender tha
at han matte honum til hiälpä komma
medh sinä ädhlä fromma.
Tha thetta forstodh Gaymorin
han wende tha j samma sin,
warder honum til hiälpä skin
medh allä kraffte sin.
Tha the fiändhä wartho thäs ware
the trengdo samman thera skara;
thet riddarskap war tha swa stark
j then stundh a then mark;
the trengdo sik swa hardelik samman
thet them war a lithit gaman;
the wartho sinä owinä warä
hwar the hädhen farä.
The hioggo fast medh swärdh en riidh;
tha warth man ther wara widh
at Lanzelo war kastath fra
sith örs at han a jorden laa.
p 102

Segremors then riddar kende
och tha genäst moth honum rende
och honum halp aat thy sinne
sith örs ater winnä.
Mik är lankt at skriffuä j fra
thet riddarskap man ther saa;
en saa man iäghä och annan fly,
sommä stridha och somma sky.
Swa stryddo the then dagh til ändä;
hertigh Frederik man ther kendä
then priis van han a badha sidha;
ther medh tha mono the heem ridha.
Tha the herra thäden wände
herra Gaymorin mälte til sin frände
omata toktelik:
"Eya, herra Fredeerik,
ma iach tiggiä enä bön aff tik,
at j ridhin hem medh mik
thiit min fader och modher är;
thet är her storlik när."
"Gudh thakke idher for allä ärä,
at thetta sin ma thet ey wärä,
thok huxar iach idher bradelik finnä;
jach warder ridhä at thetta sinnä
p 103

at görä thet iach haffuer j akt."
"Jach wil idher tiände med all min makt",
mälte then stolte Gaymorin,
"och ridhin sidhen hem til miin."
Hertigh Frederik ridher enä
wtan allä swena
then genäst wäg til Yrland laa;
the jomfrv iach förre sagde fra,
for henne skuld kom han thäre.
Han warth wndfangin medh äre
aff alt thet folk när konungen är;
the haffde han allä saman kär.
Floria heth the jomfrv renä,
konungxsins dotter ther iach mäne.
Thet torn op a husit laa
ther then jumfrv war pa,
medh hennä frvr och stolta qwinnä,
the wänistä man matte j landit finnä.
En stadh nidhan for husit laa
ther lusteligh war at see pa;
eth watn ther wtan for stadhen flöth
ther sik wth j hafuith sköth.
p 104

Til then stadh kom marghän gäst
jnnan tweggiä natta fräst,
ther ridhne waro aff Barnaa
til thet torney jach sagde j fra.
Tha the sagho herra Frederik
the helsadho han swa innerlik
och mälte almennelikä:
"Nw liffuer ey j jorderike
stoltare riddarä ij världine til."
"Then pris iach honum giffua will",
mälte en riddare när konungen stodh
ok teknär til then riddar godh,
"jach han medh min öghon saa
margh stolt riddare kasta fra
örs och sadhil badhä,
the beddis aff honum nadhä;
ther war folk aff allo rike,
thok fantz ther ey hans like;
han wart ther prisat enä
for allä riddarä och swena."
Konungen mälte til hans thäre,
badh han gudhi wäl kommen wäre,
skipadhe honum riddare twa
ther herra Frederik skulde faa
herberghe och allan maka.
p 105

"For tolik handa saka
skulen j, herra radhä
ower landh och gotz bahdä."
Man bad x swenä rikä
at tiänä hertigh Frederikä;
the waktadho j hans herberghe at
at honum war enkte wättä fath.
En dag the herra waro kaat
tha sporde hertig Frederik at
the riddarä när honum ärä
huru thet matte wärä
at the jumfrv war swa jnne
och henne tiänte ey wtan qwinnä.
"Skal iach idher sighiä fra,
hon är the wänist man ee saa;
sannerlikä thet är swa
at enkte ma for hennä gaa
hwarke riddare eller swenä --
thok är hon ekke enä --
wtan min herra tha han will;
thok är ther skemptan öffrit til;
xij frvr thoktelikä
gömä the jumfrv rikä;
tha henne mather redho är
riddare bärä han thoktelik thär,
frvr tagha ther sidhen widher;
thera porta äru lykte som ther är sidher.
Man sigher och ther, herra, j fra,
p 106

thet mästä gotz ther konungen aa
thet är alt ther jnne
j blandh the stolta qwinne."
Ther medh then riddar tagde
som aff the jumfrv sagde.
Then annan qwäld, iach sigher swa,
the jumfrv skulde äthä ga;
the swenä thet skulo gömä
sinä tiänist the ey glömä;
the bärä til the jumfrv riik
dryk och ätendh thoktelik.
Tha hertig Frederik warth thäss war
makligä han alt effter gaar;
han wende om sith figerherllin
och gik thagher j tornit in
at enghin saa then herra riik.
Tha mälte hertigh Frederik:
"Skal iach lykko j werldinne bärä
thet skal nw skee medh iach är härä
aff thennä stolta jumfrv riik."
Han taladhe halla hemmelik:
"Iach medh ärom sighiä maa,
iach henne likä aldrik saa."
Melte the jumfrv nokot ordh
then qwäld hon sat ower bordh,
p 107

tha kom thet fram swa thoktelik;
the jumfrv var aff onskom riik.
Herra Frederik stodh ther jnne
j blandh the frvr och qwinnä
at enghin thera thet wiste;
thet war tilkomit medh liste.
The jumfrv ther iach sagde fra
haffde rikä kläder pa.
Tha mälte hertigh Frederikä:
"All min angist skal her wikä."
Tha the ware mättä thäre
rikä sengh the frvr inbäre
och the frvr togho orloffua
och gingo sidhen soffua.
Tha the jumfrv aff klädde sik
for henne stodh hertig Frederik;
aff silke en särk hon haffde aa,
man henne harund ther genom saa,
hwitare än nokor ny snio;
hon war til matto waxen mioo.
Hwat skal iach sighiä mere?
Tho man letar tolikä flere
tha ma man ekke finnä
blandh frvr eller qwinnä
p 108

aff the j werldin liffde tha
ther sik widh hona lika ma.
Henne mästare sielff for henne laa
och ther til andrä frvr twa;
viij frvr liggiä ther när
j eth lithit herberge ther när stär
The soffuä allä nw och görä swa;
tha hertigh Frederik thetta saa
han mälte tha aff älskogx nödh:
"Skulde thet och warda min dödh
tha skal jach at thetta sinne
henne rödhä mun at minnä."
Han gik til then jumfrv riik
och kyste hona swa liuffuelik;
han tryste hona liuffuelik widh sith bryst;
the jumfrv hon warth ekke tyst,
hon togh swa högt at kallä:
"J frvr, soffuen j allä?"
Hon huxadhe thet en riddare wäre
ther henna sidho la swa närä.
Fastelik öpte then jumfrv riik:
"Awi, min mästare, j hielpin mik!"
Tha swarade henne the stolta rena:
"Hwat skulom wi ther medh menä?"
p 109

"Jach weth ekke hwat thet är
ther mik ligger her swa när."
Man saa och ther jnne
mangh stor lius at brinnä.
The letto ther j allä wra
och om the sengh ther hon j laa
badhä mere och minnä,
thok matto the han ey finnä.
Tha hertugh Fräderik enghin saa
the jumfrv til mästaren mälte swa:
"Her war en man mik hiolt pa."
"For gudz skuld, hwi lathin j swa?
J görin idher sielff och os qwala;
min kära iomfru, ij lätin idher tala!
At nakar man ma koma härä,
thet är omöghelikt at thet ma vära.
Gudh gömä idhert with och sinne!"
sagdhe the stolta mästerinna.
"Øpen j ij nat meer iach skal idher sla
a idhrä hwdh och görä swa
at j see ma her idher blodh."
The talan thykte herrän wärä godh.
The lagdis allä at soffua nidher;
p 110

hertigh Fredeerik gik ey thy sidher
thiit han the jumfrv fan;
en leek tha kende henne han
för än the frvr kommo ther til;
tho at hon mykit öpä wil
hon wil hertigh Frederik ey wt giffuä
swa frampt som hon ma liffua.
The frvr kommo nw ater thärä,
stora liws the nedh sik bärä
och lethä nw j allä stadha,
om the porta och windöga badhä
-- hwat the lethä wte eller jnne
the matte han ey finnä --
och om the sengh han j laa,
och enghen honum ther saa;
the lettho badhä opp och nider.
Hertigh Frederik gaffs ey widher;
han lagh alt medh nadhä
och loth the jumfrv radhä;
hon wnte honum aff hiärtat wäl.
Henne mästare mälte tha medh skäl:
"Iach skal idher aff thenne limä giffuä
mädhen j wilin ey medh nadhom bliffua."
Hon komber medh en limä här.
p 111

"Ney, min söte mästare kär!"
Eth stort slagh gaff hon henne tha
at hertigh Frederik saa pa;
thet giorde honum ij hans hiärtä we,
thok thorde han thet ey thee.
The fruor löpa fram j riidh,
for ämpnä thagher thenne stridh.
The jumfrv warth tha brat til swar:
"Skulde iach liffue j thusand aar
thet loffuar iach idher a mina tro
jach skal aldrik optare görä swo,
for tolikä handa saka
idher nokon tiidh görä omaka."
Sik lagde nidher the frvr riikä;
thet war liufft herra Frederikä.
The frva sompnade j lithin riidh.
The jumfrv lärdhe j then tiidh
för än daghen monde opp gaa
hwat hiärtä liuffua görä ma.
Them thykte skyt forga the nat,
thy them war enghen skemptan fat,
hertigh Frederik och the frw,
ther the ware saman thw.
Arllä om morghon daghen opp gik
p 112

hertigh Frederik loth see sik.
The frva til hans mälte swa:
"Mik thykker wnderlikt huxa aa
huru j ärin kompna här,
thy at thet nw twa winter är
at iach her man aldrik saa
wtan min fader, iach sigher swa;
haldin thet, herra, ey for gaman;
wi ärom wnderlik kompne saman.
Nw maghen j, herra, göra medh mik
hwat j wilin wäl eller illelik."
Herra Frederik mälte til Floria:
"Thu skalt ey wärä amia,
helder skalt thu hertughin
j mith rike wärä j Normandin;
ther är iach en hertig riik;
margha milä effter tik
haffuer iach ridhit j thetta land."
"Enä bön iach bedhis aff thina hand --
j ärin min eyghen hiärtä kär --
lathin mik forstanda huru thet är!"
"Daghen mon warda ey swa skär
tha solin höghxt a himilin gär,
p 113

iaxh wil medh listom föghä thet swa
at enkte öghä mik sea ma."
The lagho lenghe a daghen saman,
kalazadho mankt och giordo them gaman.
Thet war midhian morghon man sagde mik
för än then herrin kläddi sik.
Han sa the frvr ther waro jnne
blialdh görä och baldakinne.
Margahanda riktä tingh
ther lagho aldra wegnä omkringh
ther man ma aff gull och silke görä;
thet later idher boken höre.
Han saa och liggiä thärä
bisantha aff gullit skärä,
mangha thusandh hundrad pundh;
han togh ther aff j then stundh
swa mykit han torffte widher
ok gik swa til sith herberghä nider.
Hans kompane sporde honum aat:
"Hwar haffuin j warit j thenne nat?"
"Iach war j en lönlik stadh;
the giordo en dell ther aff iach badh,
thet skal ey wara aff mik ölönth;
jach fan ther glädhi, thet haurer iach rönt."
p 114

Han gömpde thet gull at thet sinne
swa at thet matte enghin finnä
wtan hans husbondä enä
och faa hans hemmliga swena.
Han sende budh til Gaymorin,
breff medh liuff budskap sin,
bödh honum sin tiänistä och allä äre,
hwart han honum matte til godhä wäre,
och badh han ther thenke aa,
än thet nokon tiidh haffde warit swa
han haffde honum hulpit medh fromma,
at han wilde til hans komma,
ok kungiordhe honum thäre
huath honum war timat til äre
och huru honum halp hans fingerlin
at han främpde wilian sin.
Thaghar konungen breffuit saa
han loth sina riddarä thet forsta
the skulä allä redhä wärä,
badhä riddara och frvr skärä.
Han sigilde ee swa skiutelik
thiit han fan hertigh Frederik
och loth honum kunnokt wärä
p 115

at han war komen thäre.
Tha kalladhe hertigh Frederik
the riddara han haffde fore sik,
gaff them gull och silfuer til
hwariom som mäst haffua wil
aff thet gull j tornit laa
som iach förre sagde j fra;
herra Frederik gaff swa rikklik tha
at allä haffde wndher aa,
han gaff thet riddarä och swenä
som han medh troskap menä;
xij riddarä som ey wilde wikä
them giördhe hertigh Frederik rikä;
ther til swenä flere
xxx tha eller mere
som thera gotz haffde mist alt släth
j riddarskap medh torneis räth
tha wardä hans jngesinnä
tha kunde hertigh Frederik vinnä.
Tha hertigh Frederik thet forstär
at konunghen aff Skotland komen är
han kallär til sik enä
sinä riddarä och swena.
Widh hwar en talar han säerlik:
"J skulen thet haffua hemmelik
p 116

thet iach sigher nw fore tik,
thet skulen j allä loffua mik."
The loffuadho honum tha j stadh
gernä görä hwat han them badh.
"Jach gör idher kunnokt häre
at mik är timadh en äre:
Floria, the jumfrv riik,
hon wil häden fölghiä mik.
Iach kan thet enä ey til wäghä koma
wtan mik hielper idher fromma.
Wilin j görä swa dygdelik
at j wilin hielpä mik
thet iach mattte hona borth förä,
jach wil idher rikä görä;
landh och gotz skal iach idher giffuä
och ärä idher mäden iach ma liffua;
jach ma medh ärom görä swa;
Normandi iach enä aa,
ther til borger och rikä landh;
thet wil iach skiptä medh myn handh
at ij äwerdhelika
blifuin alle herra rikä."
The riddara swaradhe honum thärä:
"Wi wilom for idhrä ärä
vart liiff och gotz at wagha
j allä ware dagha."
p 117

Tha mälte om then riddar godh:
"Sendhin thesse swennä bodh
och lathin them forstanda
hwat j wilin tagha til handa."
Herra Frederik kalla badh
the swennä til siin tha j stadh.
Ther swarade hwar for sik:
"Wi wilom när idher, herra Frederik,
allä ware dagha bliffuä
ee mädhen wi moghom liffuä"
Hans husbonde hafuer han käran,
wil honum gernä til tiänist wärä,
swa giorde och hans husfrvgha
medh makt och all sin mugha,
thy the thet kendos sannerlik
the wartho all aff honum rik.
Herra Frederik badh husbonden görä
som j maghen her nw hörä:
"Eth skip skulin ij mik fanga
ther hundradhä män magho wäl j ganga."
Husbonden giorde hwat han badh;
thet skip war redho annan dagh
medh all the tingh ther hörä til;
husbonden mere görä wil;
han loth ther tha in bärä
p 118

kost och stodh sielff ther närä
och togh thäss halla görlä war;
wiin, dryk, fläsk man ther jnbar
och ther til aldra handa tingh,
at skulde thet eth aar omkringh
j haffuet wthe flytä
them skulde math ey fortrytä.
Tha mälte hertigh Frederik:
"Thetta skal iach wäl gieldä tik."
"Gudh lathe idher wäl fara
och swa idhrä äro bewara!
J haffuin swa mykit giffuit mik
at iach är allä dagha riik."
"Hwar faam wi nw en styre man
ther os wäl ledhene sighiä kan?"
Husbonden war ekke seen,
han kom raskelik ater igen
ok fördhe een styreman medh sik ther,
thän bästa ther ij landith är.
Han gaff honum swa mykith gull
at han war honum aff hiärtath hull.
Daghen fast aat qweldhin gik;
tha sagde hertig Frederik:
"Iach wil opp fore konungen gaa
och orloff aff honum sielffuom faa."
p 119

Orloff han aff konungen tok;
tha swarade honum then herra klok:
"Hwi wilen j swa bradelik fara?
Thet thyker os illa warä;
ower landh och gotz tha maghen j radha."
"Gudh thakke ider for allä nadha!"
The badho han allä wäl fara
och gudh hans äro bewara.
Nw är komit at nätter tiidh;
tha gik han j then samma riidh
til thet thorn the frv war aa
at enghin man herra Frederik sa,
och hans trösterinnä
war for honum innä.
Tha sagde hertig Frederik:
"Floria, thu skalt fölgiä mik
än thu wil for wilian min
forlatha gotz och wiliä thin.
"Kärä herra, waren thäs wiis,
thot thet ware all werldzens priis
fadher och modher och ther til land
later iach bort aff minne hand
och fölgiä idhan wiliä all enä",
sagde the stolta renä.
Herra Frederik nw thäden gaar;
the frv enä ey ater star;
hon giorde tha swa wislik,
enä jumfrv kallar hon til sik
ther hon haffde liith pa
och sagde sidhen henne j fra:
"Thu skalt borth medh mik fara;
thet skal lönlikit wara,
p 120

at thet maghe engin finnä
aff the frv her äro jnnä."
"Jach wil gernä medh idher fara
lönlik och oppenbara;
aff mik skal engin wita fanga,
thot thet skulde mik til dödhen ganga."
Tha herra Frederik kom ater igen
j sith herberghe riddar och swen
moth honum gingho,
sin herra wäl wndfingo.
Tha the herra satho widh bordh
herra Fredeerik mälte eth ordh:
"Natten är langh och siön är bredh,
wi wardhöm skyndä a ware leedh."
Til skip the allä gingho tha;
herra Frderik sagde til husbondan swa:
"Gudh thakke idher for allä ärä
ther j mik wiisten härä!"
Xx marker aff gullit skärä
gaff han husbondanom thärä.
Han thakkade honum swa nadhelik,
badh han tagha lön j himmerik,
J en baat herra Frederik gik,
fäm swennä togh han medh sik.
En lithin port ther open stär
som man hemmelik genom gär.
Han lagde sin bat nidhan the bro;
j thornit han gik och giorde swo;
han togh ther gull som öffrit är
och nidher j then baaten bär;
han gik swa margha stundha
at bathin gik när til grunda;
p 121

han war ladhin medh gullit rene;
tha mälte och the swenä:
"J skulen ey mere inbärä
om j wilin siällfuä her a wärä."
Han togh the frva medh sik nidher
och enä jumfrv som iach sagde idher;
hon fölgde hennä och ey mere
och the waro ey saman flere.
Nw wndfördhe han hana;
man hördhe j thera vana
aff bambor och basun swa lithit bang,
ther war och engin mäster sang.
The gingho til skipp och giordho swa
och far nw thäden hwat han ma.
Tha the ware kompnä j willan sioo
hertigh Frederik war gladh och froo.
Tha the haffdo siilt en lithin stundh
tha kom them a thera fundh
aff Skotlandh Gaymorin
och Belpahir medh blanka kin,
the stolta drötningh rikä,
wndfingo them hederlikä
medh margha frvr skara
ther sinä thokter kundo wäl bewara.
Aff bambor och aff pipa,
basun och ther til gripa
war a siön swa mykit skall
man hörde ower skipin all.
Tha togh herra Gaymorin
herra Frederik j skip til sin,
Floriam och medh henne riddare twa,
p 122

the lotho the jumfrv och ther pa.
The wondho opp sigill och sigildo swa
hwat skipen thäden fara ma;
riddarä och gull ther när
j annat skip ther effter fär.
Nw wäxte wädher hart och stor,
hwar bölghiän effter annan foor
och kastar skipen hiit och thär.
Herra Frederik pa bordhit stär;
eth wädher effter honum slo
och kastadhe honum wth j sio
at honum engin hielpä kan;
tha sörgde mangh en goder man.
För än the fingho thet om skipit sport
the waro förre lankt kompnä bort
at enghen man herra Frederik sa.
Tha ropadhe allä: "We och wa
ower thenne jämmer stundh
at han skal siwnka nidher til grundh!"
The vngha frv Florie
kerdhe sik medh iemmerlik we:
"Awi mik, min hiärtä kär,
at iach j werldinne liffuande är!"
Hon löper opp medh jemmerlik ordh
och wil springa wth fore bordh.
Konungen wart widh thetta war,
p 123

raskelik effter henne far;
han grepp the frva thäre:
"Hwart wilin j nw, min käre?
Gudh gömä idhert with och sinne,
ärligh godha qwinnä!"
Hon reff sith anlite och sith har,
alt henne anlite krattath war;
hon haffde swa mykyn mödhä;
henne ware saktare dödhä.
Man hauer ey seet swa jämmerlik lat
eller tolkin osaktan grath
medh ömpkelikin kärä
som hon haffde thärä.
The annor skip ther sigildo mär
wisto enkte aff thetta här;
the sigildo fasteligä thera leedh
och skipit fasteligä thädhen skredh,
och komma the j samma stunda
a Skotland grunda.
Man thenne tiidhend raskelik fra;
tha mälte the och sagdo swa:
"Awi the ömkelika kärä
ther vi hafuum alle saman härä!"
Honum kerdhe allä at thy sinne,
mäst hans eyghit jngesinnä
p 124

Tha sagde herra Gaymorin:
"Thet är mik min käräste win;
thet skulen j witä sannerlik
at alt thet gull j iorderik
wilde iach ther til giffuä
at herra Frederik matte liffuä."
Belaphir och Floria
the warä ekke fria,
thera glädi är wardin swa seen,
the wente han aldrik faa igen;
thy lathä the honum beganga thärä
medh storan kost och mhklä ärä.
Arlla om morghon daghen op gar
tha warth konungen widher war
at hans dotter borte är.
Then wredhe konungh tedhe thär
at the salgho qwinnä
j thornit ware jnnä
sinä oblidho mangha lundha;
han wilde j then samma stunda
latha them allä sla j häll,
haffde ey drötningin giort swa wäl,
p 125

hon war medh bön til redhä
och saktadhe konungxens wredhe.
Honum thökte illa haffua mist
thet gull ther honum war swa wist,
än thökte honum warä werre
at hans dotter monde borte vära.
Tha loth genäst then konung riik
hans husbonda kalla fore sik,
sporde honum sidhen till:
"Sigh mik hwat iach withä wil,
hwat thu haffuer til then riddarä hört
ther mina dotter haffuer vndförth,
aff hwat släkt han komin är
eller hwat landh honum effter stär --
eller haffuer thu warit j thet radh?"
mälte konungen, thy han war bradh.
"Ney, herra, thet weth gudh!
Iach war när honum effter idhart budh.
Han lönthe thet swa mäden han war her
p 126

at enghen weth hwadan han är."
"Nw skal thu alt sighiä mik.
Huru skildis han widh tik!"
"Han badh mik skipä sik häre
eth skip som matte bärä
hundrade män eller flerä;
jach aff honum forstodh ey merä;
jach giorde genäst hwat han badh,
skipit warth honum redhä j stadh."
A liiff och siell han for konungen swor
han wiste ey hwarth han thäden foor.
Konungen badh han wäl liffuä:
"Jach wil tik enghä skuld giffua."
Sidhen loth han sik kallä
the riddarä och swennä allä
the jnnan hwsit och stadhen är;
the haffua han allä saman kär;
han bödh stor skip at redhä,
fyrä och ey flerä.
The reddo thöm rasklika thäre,
p 127

thry hundradha män ok äkke färre,
sigla swa j haffuit wth
badhä medh skiold och swa medh spiuth.
Han iätte sin drozata thärä:
"Æn tik sker then ärä
at thu mon them fanga,
lath enghin wndan ganga,
ok lath mik spöria thet medh skäll
at thu slar them allä j häll.
Iach wil tik görä swa rik
at thin släkt äuerdelik
skulo alla dagha herra bliffuä,
swa mykit wil iach them giffuä."
Thet war fore middagx tiidh;
the vordho tha j sammo riidh
vare widh hertigh Frederik.
Them thökte thet warä vnderlik
huru han sath pa then sio
p 128

at honum ey skadde, thet war swo;
thot allä the fiskä j haffuit ärä
waro hans fränder och magha kärä,
the haffdo honum ey hulpit at thy sin
haffde ey warit hans fingerlin.
Styremannyn warth tha war
hwar han innan bölgiän far;
han styrdhe tiidh swa raskelik,
medh en hakä grepp han then riddar riik
och kastadhe herra Frederik swa
at han opp j skipit laa.
Then siöo haffde honum giorth enkte meen;
hans kläder waro twaghen ren
aff then sioo och genom waath,
än sielffuer war han öffrit kath.
En swen badh hertigh Frederik tha
skiutelik til drozatin gaa.
Tha drotzäthin saa herra Frederik
p 129

tha sagde han swa wredelik:
"Sigh mik hwar min jumfrv är
ther thu wndfördhä medh styldom her!"
"Thet weth gudh, iach sigher swo,
jach weth thet ey, thet magen j tro."
"Thet skal thit liiff nw kosta j stadh."
Eet swärdh han thaghar hemptä badh
thet hwast är och wäl til redhä;
tha dugdhe honum änge eedhe;
han wardher sin hals tha latha fram;
en starker swen ther ey war lam
slo honum a hans halsben tha,
thet matte tho ey aff gaa
och giordhe honum enkte meen,
thy iärn ma hwarken köt eller ben
honum wara til skadha;
thy ma hans fingergull radhä.
p 130

Thaghar drotzethin thetta saa
at swärdhit honum ey skadha ma,
tha bödh han thaghar hemptä thär
thet störste handa iärn j skipit är
och loth ther jnnan sethiä han
och mädher honum en annan man.
Thet warth til radhä allöm them
at farä sidhen ater hem.
The sporde honum swa mangalunda
räth j then samma stundha
hwar the jumfrv monde vära;
han swarade them räth allom thärä:
"Hon är drunknat j thetta haff;
the henne fölgdo sunko j qwaff
allä wtan iach enä;
mik wilde gudh then renä
ena stund än läta lifua
huath nadh han vil mik hädhan fra gifua:"
p 131

Tha mälte om then drotzet riik:
"Thu äst ey än sluppin mik,
thu skalt än döö at iach thet see,
tho at tik thykker at skemptan see."
Han wiste ey aff hans fingerlin
ther honum halp opta manga sin
fra then grymelikä dödh
och mangha handa store nödh.
The sighildo hem til stadhen tha;
for wtan byn man brenna saa
eth storth baall som ther war giördh.
Herra Frederik vardh ther til fördh
och drotzätin mälte til hans tha:
"Her skulen j, herra, brinnä op a
mädhen idher ey forderäffuä ma
watn eller swärdh the dödhä twa;
p 132

tik hielper ey lenger diäffwlsins list,
tik skal ey giffuäs liffsens frist."
Eldhin bran medh mykyn tröst;
then är säll fra honum är löst.
The kasta han j thet brinnande baall;
thet war tha eth wnderlikt mall:
hans kläder aff honum brände
swa at han thet ey kende.
Han wende sith fingergull omkringh;
tha fioll honum aff then iärn ringh
han haffde om sinä hender twa
swa at enghin herra Frederik saa.
Thet huxadhe hwar man ther när
at han j asko brunnen är.
Drotzäthen ridher thädhan tha
tiidh han konungen finnä ma,
p 133

thagher thet först til mall
at herra Frederik är brend j ball.
Han hafdhe hälder tidhande slik
än gull äller silf äller stena rik.
Thagher konungen thet forstodh
han faar ey ater sin dotter godh,
tha warth honum mere wee
än han haffde förre ee.
Hertigh Frederik thykkte thet vara godh
i then eld som han stodh,
som thet vare et badh ut valt,
til mata väl badhe het ok kalt.
Daghen fast at qweldhen leedh;
herra Frederik ther ey lenger beedh;
han gik sik genstan pa thet hws
ther han saa brinnä the stora lius;
j thet herberghe han jn gär,
all konungxsins kläder jnne är;
p 134

han klädde sik at thy sinne
medh the bästä klädhe ther waro jnne.
Hans stallgardh war yffrit riik
medh dyrä örs swa köstelik
-- the sadhla warä och wäl til redhä --
ther the herra skuldo a redha
ok skuldo thäden fara
thet förstä thet matte wara.
Ther til gik herra Frederik;
thet bästä örsset walde han sik
och sättis sidhen ther op a
at enghen man honum ther saa.
Tha mälte fatige och riike:
"Hwat mon os swa swikä?
Thet mon ey annat wärä än swa
thet är then riddar os förde fra
the stolta möö Florie."
The kamarmästare äru ey frie,
p 135

the kerdho at thy sinne
at the matto ey finnä
the klädeer konungen skulde draga pa:
"The äru os nw stulen fra;
wi haffwm thet allä her fornomit
thet är aff diäffwlskap til kommit."
Hwat the mälte eller hwat the giördho
herra Frederik thet swa görllä hörde.
Han haffde ther enghin akt op a;
han redh then wägh til Skotland laa.
Wilin j hörä hwat han giördhe?
Konungxsins spora han medh sik förde
och swa hans rikä dyrä swärdh
ther prisat war for mykit wärdh.
Tha han kom til Skotlandh
tha war löst hans sorgha bandh.
Thet är mik seent at skriffuä fra,
aff all the glädi man ther saa.
The stoltä frw Florie
hon war tha aff sorghen frie.
p 136

The ridho wt moth herra Frederik,
wndfingo han swa hederlik,
konunghin och drotningen badha
wartho allä gladhä.
Tha sagdhe iomfru Floria the klara
ther hon sa hertigh Frederik fara:
"Mere glädi iach aldrik fik
än nw iach seer min herra Frederik."
En högtiidh byriadis ther nw
aff riddara, swenneä och stolta frw
at aldrik annor tolik war
j Skotlandh innan thusändh aar;
xiiij dagha stodh thet hoff;
ther war giffuit for frvr loff
margha dyrä clenodia rikä;
ther waro och lekare köstelikä.
Tha mälte hertigh Frederik:
"Iach thakker idher, herra, nadelik
for alle the dygd och ärä
p 137

j haffuin beuist mik härä:
nw wil iach til landha färä,
ma thet medh idhert minne warä,
hem til mit rike som jak a;
thet skal til idher nadha sta."
Konungen swarade honum ther til:
"Thet skal wärä som thu wil."
Han loth honum ther begaffua
medh örs och dyrä haffua;
han loth ok fram ledha thäre
en kameell ther skulde bärä
the klenat konungen gaff honum thärä
som honum waro senth fra ower märä.
Aff thet herra honum ther gifua
är mik offseent aff at skriffuä.
p 138

Han gaff the frva rikä
gangara köstelikä
och xl frvr stolta och clarä
medh henne skulde til landa färä.
Han fik och hertigh Frederik
hundradhä riddarä stolt ok rik
the honum fölgiä skuldo hem
och sidhen färä ater igen;
thet giorde han honum til ärä
mädhen the wärä thärä.
Twa swennä han fore sendä
the man görlä kendä
och loth sinom mannom kunnokt wärä
a hwilkin dagh han komber thärä.
Thäs wardho riddara och swennä gladhe
och thakkade gudh for the nadhe
p 139

han haffde giorth them at thy sinne
the skuldo sin herra ater finnä.
Tha almogen thet forstodh
sik sampnadhe saman the riddara godh,
vndfingho sin herra medh ärä
som the wäl skyldugh matte wärä.
Badhe mere och the minnä,
clerike, lekmän och qwinnä
wartho allä saman gladh,
och alt thet folk wthi then stadh
wndfingho them swa liuffuelik,
Floria och hertigh Frederik.
Ouer alt landith the fräghdhin gär
at herra Frederik ater komin är.
p 140

Tha thessen segn en ändä fik
herra Fräderik ij eet palaz gik,
thet war badhä högt och with,
byght medh konstelika flith;
väggin var hängd medh baldakinne,
thet rikasta man kunne i världinne finna.
The riddarä och frvr ga til bordh;
ther taladis mannig höffuelik ordh;
the kalzadho mäden the satho saman
then qwäld och hafdho höffuelik gaman.
Men the herra atho j thera stundh
honum wartho mangh thusänd pundh
presenterat innerlikä
aff gull och stenä rikä;
thet göre the aff staden ärä
thy the haffua thera herra käran.
p 141

Alt thet man til hertig Frederik bar
hwat hälder thet var gull äller kar,
thet skipte han medh milde handh
medh the riddara aff Skotlandh
och the frvr minnelikä
at the wartho allä rikä.
Xiiij dagha stodh thet hoff;
sidhen togho the orloff
herra och frvr honum fölgdo hem
och fooro sidhen ater igen.
Ater var frv Florie
medh hertigh Frederik j Normandie.
Thet war nw komen winter tiidh;
herra Frederik bidadhe a then riidh
til sommar ater komen är.
Han sende sith budh hiit och thär
och later thet herra ok första hörä
at han wil sith bröllöp görä,
bidher them allä komma thärä
p 142

them til skemptan och honum til ärä.
Thet war om pingxdagha tiidh;
man saa ther a then hedhe wiidh
slaas margha rika tieldh
ther werdh waro storä gäldh.
Ther kom konungen aff Frankarike
medh hundradhä riddarä stoltelikä
ther wtualdo och wälborne ärä,
them förde han medh sik thärä.
Thiit förde och konungen aff Skotland
thw hundradhe riddarä a then strand,
the äru wisä til allä ärä
och wiliä gernä när honum wärä.
Konungin aff England kom ok thäre,
iij hundradha riddara fyldgdho honum medh äro,
the han matte bäst finna
ij alt Ængland innä.
p 143

Han skreeff ok medh sin eghin hand
eth breff och sendhä til Yrlandh,
bidher sin swärä om thet ma wärä
medh riddarskap komma thärä.
Han warth widh thessä tiidhendä gladh,
riddara och swennä kalla badh,
gör them allä kunnokt thär
at hans dotter liffuande är.
Han redher sik nw raskelik;
drötningenä togh han mädher sik,
thw hundrad riddarä j en skara
ther sinä thokt kunde wäl bewara;
swa foor han til Normandie
til sinä dotter Florie.
Han wart vndfangen liuffuelik
aff Florie och herra Frederik,
ther til aff riddara och swena
the han medh troskap menä.
p 144

Matte iak swa undfangin wära,
mit thykte thet vara en högelik ära
hwar iak i wärldin komber fram,
som han var här aff mangen man.
Aff Gaskonia herra Lieliin
ther prisat war en riddar flin
hundradhe riddara förde han medh sik;
han kom ther halla stoltelik.
Ther var a then sama val
glädhi mere än thusandfal.
Allä the herra ther kompnä ärä
fördhä sinä husfrvr medh them thärä
Thera biskopa ok kanunka,
klärka ok swa munka
komo alle til then högtidh,
hwar ärlik äfter thera sidh.
Swa mykit folk man ther sa
som iordh ok vatn mäst gripa ma.
Nw kom ther en konung riik,
p 145

han haffde mere folk medh sik
än alle the ther förre ärä.
Wilin j withä hwo then mon wärä?
Thet war effter pascha viij dagha
at hertigh Frederik reedh ij skogh at iagha.
Han haffde medh sik swennä twa;
j skoghen han fram fore sik saa
hwar the iäghare öpä,
medh en hiorth the hunda löpa.
Han förde medh sik wiin och brödh:
thet dugher wäl for hungers nödh.
Han ridher sik swa när thet bergh
ther han förra then litla dwärgh
hafdhe funnith aff Karllawint;
tha warth honum wäghen blind.
Som han redh i iij dagha
vil i skoghin at iagha
then fiärdhe dagh hitte han a
then vägh til dwärghsins rike la.
p 146

Tha mälte hertigh Frederik:
"Nw wil än äuinty frestä mik."
Tha warth han war j thera riidh
hwar en hiorth medh mykyn striidh
flyr fore twa litzlä rakka
nidher fore en bakka;
hiorten war swa tröth och modh
at han qwar fore the rakka stodh
och wär sik hwat han forma.
En iäghare kom ther rennandhe tha;
man matthe hörä ower skoghen all
aff hans horn swa mykit skall;
han renner sik opp moth thet bergh;
thet war en hallä lithin dwärgh.
Hans örs han sielffuer redh pa
thet war ey större än en ra;
the wapn han fördhe j then stund
ware wärdh wäl thusändh pundh;
han haffde en hund j sinä hende;
p 147

han hertugh Frederik äkke kändä;
han wardher tha hans at bidhä
och matte ey wndan ridhä.
Tha herra Frederik dwärgen saa
han hiolt opp sin hand och mälte swa:
"Thu litzlä dwärgh, gudh helse tik,
thu torff ekke rädhis mik."
Tha warth swärghen halla gladh
och giorde alt thet herra Frederik badh.
Nw mälte hertig Frederik:
"Gör nw thet iach bidher tik;
sigh mik thet iach withä wil:
hwilken herra hörir thu til?"
"Konungh Malmrit min herra är;
han komber raskelik rennande her;
han är wäldigh ower mang land,
the all tiännä wnder hans hand."
"Sannerlik, är thet swoo,
thäss är iach badhä gladh och froo."
The hördhä fra then langha leedh
eth horn ower ens akers bredh.
"Thet horn j hören thäre
p 148

thet mon min herra wäre",
mältä tha then litlä dwärgh
och rendä sidhen opp moth thet berg,
sith horn swa fastelik rörde
at konungen thet giörlä hörde.
Han renner sidhen hwat han forma
thiit han hertigh Frederik saa.
Herra Frederik tha moth honum redh,
hwarken thera lenger beedh,
helser hwar annan liuffuelik,
konungen och hertigh Frederik.
The sättis nidher badhä twa
ther hiorten fallen fore them laa;
man ther fore the herra bar
wiin och miödh j dyrä kar;
konungen haffde medh sik therä
try hundradh iäghare och ey färä;
man redde thera math man raskast ma
och sidhen the herra äthä gaa;
p 149

the vordho ther pläghadh önskelik
medh manga godha rätte rik.
Tha the ware mättä
aff alskons willä rätte,
tha mälte hertigh Frederik:
"Iach wil hemmelik tala widh tik
än idher, herra, thykker swa."
"Men weth thet skal warä iaa."
Han sagde konungenom sielffuom thär
for hwi han ther komin är:
"Jach wil idher, herra, bidhiä,
wilin j hem medh mik ridhä."
Han giorde honum kunnokt thär
huru hans tingh medh honum stär
och alt thet honum war skeedh
sidhen han fra honum redh
och thakkar honum for hans fingerlin:
"Thet haffuer iach hafft aff nadhöm thin,
allä thennä ärä
p 150

jach haffuer sakt idher härä;
jach wil än merä bidhiä tik
at j wilin komma hem til mik
tha min högtiid skal wärä
och görin mik thet til ärä
medh all then makt ther j forma,
medh riddara och frvr görin swa;
wilin j mik thet til äro giffuä
jach wil thet fortiänä medh iach ma liffuä."
"Herra, skal thet wara swo,
thet skulen j loffua a idhrä tro
at iach ma feligh komma thärä
och allä the ther medh mik ärä.
Jach wil swa rikelika komma thiit
at allä the konunga thu haffuer a liit
äru ey allä swa rike
at the magho mik ena lika."
"Thet skulen j, herra, tro a mik
at engen man skal görä tik
p 151

wtan dygdh och ärä
som skyldugt ät wärä.
J mith landh är swa godh friidh
och haffuer ther warith langan tiidh
at enghen thor androm tagha fra
thet en peningh gäldä ma.
Tha siäx wikor lidhnä ärä
tha skulen j wäl kompne wärä.
J leggin idhert folk opp medh then a
ther Sekana hether, j görin swa;
thet är fra Rom mith hws twa milä;
ther skulen j, herra, idher hwila;
komen j ther tha görin j wäl.
Iach skal eth budh medh ful godh skäll
sendhä idher, herra, igen
ath idher skal wardha enkte meen
och idher skal wägen kennä wäl.
Nw liffuen badhä hell och säll!"
Ther medh the skildos j then riidh;
gensten effter om pingxdagha tiidh
tha kom konungen ridhande thär
p 152

medh mykit folk och stoltan här.
Thet iach wil berättä idher
huru stoltelikä han kom nider
medh Sekana stappande thäre
ok laghdhis thär medh mykle äro.
Tha thetta folk war saman komit
-- ower alt landhit war thet fornomit --
tha giorde han swa viselik
then stolte hertig Frederik:
en friidh han lyste thäre;
han warth halden medh ärä.
Then annan morghon dagher war lius
tha kom ther ridhande for thet hws
konungxins marskalk aff Karllawint,
p 153

medh honum swa marght eet stolt kint,
swennä, stekare, kemmenärä,
manga vaghna och sömare flerä.
The lotho thagher opp slaa therä
margh stolt tiäld medh ärä
the wnderlik ware at see op a
a then heedh herra Frederik laa.
Alt thet folk kommit war thärä
wndradhe hwadhen thessä ärä.
The dwärghä ther herberghe taka,
the ey wiliä fly til baka.
Tha mälte hertig Frederik:
"Ther komber en konungh halla riik
aff sith landh wth genom eth bergh
ridhande med mannigh stoltan dwärgh.
Jach bidher idher allä j thetta sin
-- j görin thet for tiänst min --
p 154

at enghin them onadhä
eller görä nokon skadhä."
Thet loffuade almannelikä
badhä armä och swa rikä,
the skuldo them allä ärä
mädhen the ther vilia vära.
Mellan herra Frederikx tiäld och eth bergh
herbergadhe mannig stolt en dwärgh.
Ther elffuen skiptis sunder j twa
thet rikaste tiäld man sea ma
slaa the ther och än flere.
Man sigher oss än mere:
ther ware swa dyre stenä j
swa lankt man skiuter medh bogha tij
swa mykit liuss aff tiäldit gär
at natten ey swa mörk är
thet är ee liust badhä wthe och jnne
-- thet tieldh war giorth medh list och sinne --
p 155

som solen wenäst skinä ma.
Man sa ok ther a
a hwar then knap ther war aa
standa wthi karbunkla stenä twa
och ther til fyrä robiin
jäm wän som sooll om morgon skiin;
thot bluss baros j thet hws
the thyktis ther haffua enkte lius
for the ädhlä stenä
ther lagho medh konst the rena.
A then förstä knap man eth barn saa,
enä krono aff gull thet hafdhe a
medh karbunkil stena
ther liwse äro ok rena;
tha natten aldrä mörkast är
kronan skiin som soolen skär.
p 156

Eet annath tiäl tha slaar man thärä
ther drötningin siälff skal ij vära;
en grässduk gar ther om kringh,
thet tagher en hallä widhen ring,
aff examit thet renä,
satter medh dyrä stenä.
The andra riddara honum fölgdo ther
herberghä honum allä när.
Tha hertigh Frederik thet forstodh
ath ther kom then konung godh
han ekke lenger hemme bedh;
han thaghar wth moth honum redh
medh margha herra rikä,
wndfingo han stoltelika.
Wilin j hörä hwat boken sigher?
Thu thusänd ridaarä fölgdo honum nider
och margha stoltä swena;
the herra foro ey enä;
p 157

man warth och ther wärä
aff frvr storan skara,
drötningen sielff j skarlakan rödh,
och allä the frvr som hon bödh
haffde ok tolik klädhe aa,
the stolta riddara haffde och swa.
The riddarä örs waro godh
och all rödh som en blodh.
Then litzlä konung haffde aa
och drötningen kapor twa
aff silke göra wnderlik
at aldre sa ängin thera lik
aff alla the andra herra rika;
änga varo ther slike
aff allä the herra the förre saa;
the sagdo allä saman swa;
the harnisk waro dyrä och wnderlikä;
p 158

man finder ey j hwar stadh slikä.
The gangarä äru hwite som een snio;
the gingo wäl thet maghen j tro;
the rikhet a thera strygom laa
är mik seent at sighiä j fra.
Basuna och bambo fore them ridhä,
man ma them hörä ömpnät widhä,
och alskons lekara wara ma
hördhe man fore the herra tha;
ther aff war swa mykit bang
och om the herra mykit trang.
Tha the möttis therä
the wortho wndagne medh ärä
och ridhä j thera herberghe nw
the herra och margh stolt en frv,
ther the haffdo allä nadhä
til dryk och ätendh badhä.
Thet haffuer aldrik warit giorth
swa at man haffuer ther aff sporth
p 159

en rikare högtiidh än ther war
j thessä nästä thusendh aar.
Hwo ther kom effter gull och haffuä
han foor thäden medh rikä gaffuä;
skarlakan och baldakinnä
wardho at thy sinnä
swa margh for giffuen thäre
at the otalik äre.
En lekare war ther och widhä kendh,
konungen aff Karllawint til sändh,
hans hugh stodh mer til gotz än äre,
thy war han komin thäre.
Konungen swarar honum gämelik:
"Min kläder ärä offliten tik,
thok wil iach tik belata
thet tik är wäl til mata."
Han gaff honum j then stunda
til tio hundradhe pundha
j gull och ädhlä stenä;
thäss thakkadho honum riddara och swena,
och ther war gör swa mykit skall
ower then widhä hären all.
Xx dagha then högtiid stod;
man gaff ther allom mannom nogh;
hwat man wille siellfuer skiliä
p 160

gaffs honum effter sin wiliä;
the lofuadho thet almannelikä
badhä arme ok swa rikä.
The stund the herra waro saman
war ther manga handa gaman.
Tha the herra opp stodhä fra bordh
tha saa man aldra wegnä bohord
här och ther om markenä fara
medh margha höffuelik skara.
Tha them leddis ther widh
tha togho the en annan sidh;
man saa ther frvr danza
medh manga hwita swanza
och riddara medh myken glädhä
ther mästerligä kunde qwädhä.
Man saa ther riddarlik dysterä
the rikä riddare flere.
p 161

Thet hoff stodh iij wiker om kring;
man saa ther margh qwämelik ting.
Tha spordis om landhit widhä
om then samma tidhä
hwat ther giordis j thet hoff.
Man gaff them litlom dwärgom loff
ower alt thet folk almannelikä,
badhä arme ok swa rikä;
konung Malmrith hiolt enä
then priis for riddara och swenä.
Nw gaff konungin aff Yrlandh
sinom maghe j sinä handh
hertigh Frederike
alt sith konungxrike
och sinä dotter Florie,
the höffuiskä, aff falskhet frie;
thet lystis ther oppenbara
for allan then herra skara.
Her medh thetta hoff for gik.
p 162

Tha gaff konung Malmrit
siin klenodia thoktelikä
the andra herra rikä;
han loth herrä aldre enä
them han ey gaff gull eller stenä
til margha hundrad punda.
Han toghh j thera stunda
orloff och ey lenger beedh;
herra Frederik medh honum redh
och thakkade honum manga falda:
"Gudh lathi mik än the lykko walda
jach matte idher til tiänist wärä
for thet j haffuin mik giort til äre."
Konungen swarade liuffuelik:
"Iak vil alla dagha thiäna thik;
mädhan iak i världinne lifua ma
mit lif skal til idhra thiänist sta."
The skildos tha at swa liufuelik;
p 163

tha redh hertig Frederik
thiit the herra ärä
och thakker them mykit thäre.
The skilias nw ath j thetta sin
och hwar far ater hem til siin
medh glädhi som the kommo ther;
thenne högtiidh swa en endä fär.
Herra Frederik fik sith land aff hendä
enom herra ther han wäl kende
och han haffde fullä liit op a
ther landenä kunde väl forsta
och foor medh sinom swärä tha
then genäst wägh til Yrland la.
Konungen antwardedhä j hans hand
krono ok rike och alt sith land;
han liffde sidhen ey eth aar.
Herra Frederik nw for landith star
och skipar sik swa dygdelikä
p 164

badhe mot arma ok swa mot rika
at alle the i landit äru
the hafua honom alle i härtat käran,
the gafuo honum goz ok hafuor
ok manga rika gafuor.
Han skipte sit goz swa mildelika,
kyrkior ok kloster giorde han rika.
En deell for werldzens ärä
thorde han wäl forthärä.
En mildare herra war aldrik boren;
en liffnad haffde han sik wtkoren
ther man högelik prisa
fore the förstä wisa.
Han war thoktig, en höffuisk man,
aldrik man osannind fan
j hans munne nokon timä;
swa skulo och allä herra nimä
sannind sighiä idhelika,
tha warda the medh äro rikä,
p 165

thy tro och sannind ma wäl bärä
loff ower all tingh medh ärä.
Han war eth helädh aff sith liiff,
hans liiff osparth fore stolta wiiff.
At en man aff thusend riddara eller flere
wtueliä skulde eller mere
man skulde ther görlä see pa
hwar man en fromare matte faa.
Han war en rättare ful godh,
wndhom mannom hardh och odh,
-- röffuare eller tiuffuä
then haffde han ey liuffua,
swa mykit han matte aff them fanga
landzens räth loth han ower them ganga --
godhom mannom mild och blidh.
Gudh gaff honum j samma tiidh
medh sin eyghin kona
enä dotter och twa sonu.
The thakkade gudhi nadhelikä
p 166

och lotho sidhen rikä
iiij kloster j thet landh
byggiä thera godz j bland.
Then enä aboth haffde op a
swartan koffwol och andra gra;
han giorde them ympnet rika
swa at the haffde allä likä,
at Ihesus Cristus dyrkas ther
mädhen nokot qwart aff werlden är.
Han war konung xiiij aar
ok iij manadhä ther ower war.
Han giorde mädhen han liffde härä
gudhi hedher och werldine ärä.
Tha kom then grymmelika dödh,
ände hans liiff ey wtan nödh,
ther engin man ma wndan gaa --
thet warder os allom ganga swa.
Gudh gaff hans siäll himmerikis ära;
p 167

thäs skulom wi allä loffuade wärä.
Swa liffde han wth sinä dagha;
han fik for rätzill aldrik agha
och aldre giordhe han torpare heth
swa mykit som eth haar är breth.
Hwart hans fingergull kom tha
ther kan iach enkte sighiä fra.
Hans äldrä son konung war
ower Yrland och krono bar
iach weth ey huru langan tiidh;
then yngre j then sama riidh
war hertigh ower Normandie.
The stoltä frv Florie
gaff sik j thet kloster tha
ther hertigh Frederik graffuen la.
Hon wilde sinä dotter in haffua medh sik,
thet skulen j witä sannerlik,
thet stilte the frvr medh henne ärä,
for thy the haffde honä kärä.
p 168

En abbacia giordis thärä
som sidhen warth bygdh medh mykyn äre
och säth medh frvr skarä;
hwem tiidh lyster fara
han ma thet finnä thet är swa;
frv Florie, iach sigher jaa,
hon tiänte ther allä dagha
gudhi til hedher ok sik til nadha.
Hänna dotter giptis tha
enom konung aff Spania;
hon lifdhe ther margha godha dagha
som är skriffuat j thenne sagha
och fik ther sönir och dötter rikä,
the liffdo thera alder köstelikä.
Hans barn wartho allä godh
och haffdo rättä herra modh;
the hioldo hederlika
thera land och rikä,
swa at thera män medh makt och mugha
thiänto them medh helom hugha.
p 169

Her medh ändis thenne sagha.
Gudh giffui os swa wara dagha
j thenne werldh ändä
at wi wardhom kändä
bland helge män j himmerik
och liffuä j glädi äuerdelik!
Thenne bok j her hörä
hona loth keysär Otte göra
och wendhä aff walsko j tytzt mall;
gudh nadhä thäss ädhlä förstä sial!
Nw är hon annan tiidh giordh til rima
nylikä jnnan stuntan tima
aff thyzko och j swänskä thungo,
thet forstand gamble och vngä.
Hona loth wändä a thetta mall
Eufemiä drötning, henne sial
giffui gudh j himmerike
medh änglom nadher äwerdhelika
for allä the dygd och äre
hon giorde mädhen hon war häre
p 170

til gudh och werldhen bädhä;
thy war off stor skadhä
at hon matte ey lenger liffuä,
när wenir och frender bliffuä.
Tha thusendh vinter och iijc aar
fra gudz fötzlo lidhin war
och ther til viij aar och manande twa
war thässe bok diktad swa
som hon kan at thydha
them hona lyster lydhä.
Iach wil thet ther medh ändä.
Gudh os sinä nadher sändä
och giffuä allom them bokena hörde,
swa och them ther hona giördhe
glädhi for wtan ändä
tha them skal dödhen händä,
then hona skreff fangä och swa.
Jach tror til idher j sighen jaa.
Amen.